YYVYVVVYYTVVVYVTVYTYY TV rr tetrytate vYvvrrvv FÖRVÄG SA rena very SNAJTIV]T]YR AI Ag ANA EA FRA IAS ARN Aa YrveyTYYTYVE i RER SKARS vvvY vyvvr ated VÄ et Sia sr ever TSV ' ET:s JULEXSNING 1019” YrvyvvrEYV Ta r$. 2L Dec ECE är "väl väst att jag. klämmer "fram med'et först. som. sist. I det är så att Karl Peter :Östraby ; har sina tankar Häråt och i Inga: slog "ihop [händerna och "skrattade... Men + tor Beata: såg ogillande på.dot- tern. Nog hände det inte var dag att-en fyrtiofemårig än keman' med ett par barn fri- adé till 7én: nittonårig tös. Men det. var ändå. ingenting att göra' narr av, helst som . Karl ' Peter var en mer än bärgad karl: Och sämre gif- te kunde hon: få. Lämnande Inga tills vidare ur räknin- gen vände sig mor Beata till Katrina ' ,och nu blev 'det ett; långt . resonerande om "Öst- rabyaren ”och'hans förhål- länden, ,;' Katrina. förgyllde honom, förstås »så:gott hon kunde och beskrev vitt och brett hans mångahanda ägor delar. Inga Hade emellertid ”ytt talggrytan av” elden. och tömt -- dess « sjudande” inne- KHåll i ”"ljuskärnan: Och 'så tog hon. åter itu med ljusstöp-|-.. ningen. Men” gummorna ny- stade, vidare på sin tråd un- der det kaffekopparna töm- " des och fylldes... Inga lyss- hade "endast "med halvt öra. Hon . hade plötsligt :fått mån Ba tankar i sitt-huvud. "Att Karl Petter i Östraby. kun- nat få för sig att hon skulle ta: honom! ' En sån "gammal dumrian? ” "Nej, . skulle hon gifta sig en gång, så skullé det ..vara "med en ung: och käc pojke” som." Erik" i Pi- > Jag rd." till. exempel ", kan "rodnade: för. sina " egna: tankar. Förresten, -inte brydde hon -sig-'om. honom han”: brydde sig ju. inte VlÄntligen” hade, då "Katrina " fätti i.sig och ur.sig så myc- -ket: han, orkade. : Men innan hon gick: ville hon" ha. besked > om: - Karl Petters "utsikter; - och därför gick hon nu bort!” ” till. Inga, som stod hutad ö- «. ljuskärnan, Varm och och med de runda armar flottiga ' ända - :upp tilll: inbågen.. Fö Nå, Inga, sporde hon, va; ska. jag svara'n? +" : Flickan rätade på gig. och | Khyckte på nacken, - - Säj. att... ”. Schyss,- töst | hejdade nodern. / Säj ingenting så - länge, Katrina lilla..Det kom juiså :t ärt på och det: tål i gott att. tänka: på, Vi; ska " höra vad: far ;Kom, i- Nn : [övade "Katrina. N Och: "med många tacksägel- ser och ” ett - par nystöpta ljus i: :kjortelsäcken lämnade] hon Per: Larsgård för att äg hä: "sig: åt.andra kommissio- ner. på andra håll. 3 :-Men då Katrina gått nöll mor "Beata ett långt. förma- riingstal "för dottern. . Karl Peter: i: Ötsraby var "inga- - Juhda :-; att - - förakta,. fa hon, Sämre man kunde hon få, " välaktad. Och: eftersom 82- ken's nu -kommit. på tal'och grytan stod över elden, . så - stöpte: de där: brudljusen: ijInga jorde.: en trumpen min. och Parade inte. stort på. de? smoderliga förmanin- garna. "Men hur .det var. så blevo "is alla fall brudiljäusen stöpta. ; "Men nog blandades många: "salta tårar i den” vi- ta” ;talgen. ae . u var: det några da- gar senare. : På nat- ten .hade den ' första snön - kommit ' och gett åt naturen den- högtidsdräkt, som ” än vita . passar så väl till. den nordi- ska julen. . Uppåt middagen det. snöa igen så smått” Likt vita ulltappar åinglade .gnöflingorna ned genom: den vita vinterluften. En del fastnade på trädgre- narna och - så småningom blev även den mörka skogen klädd i vinterns yta "skrud. Med . bössan över axeln och en jäktväska dinglande vid -- sidan kom Erik. i Pila- gård klivande över marker- Nu stannade han på en Blogaväg och såg funder- samt gå dn de Baren fotspår, började :- AA AAA. menade hon. ' han» var både rik ochi” FIrovevvvev ANAARA, som vöro tryckta i "den mju- le ka' snön. Det var en' kvinnas] spår, en ung kvinnas. ta klappa fortare... Det må- ste” vara Inga i Per Lars- genväg mot byn, ' Vem det skyndade sig upp till 'back- krönet, för backen. Jo, det: var Inga, smidiga gestalten: Han dröj- de ett ögonblick liksom tve- hågsen'- fdtt henne. ' Visserligen hade ne, men när det:nu kom var det: som... -han Det måste. ske. en gårg ärdå, annars fick han aldrig ro. ne." ute i det här vädret? gav till ett litet”rop och vä de sig hastigt om, Snön ha- de steg . och hon :hade inte sett: "Du - blev visst riktigt : rädd; sade -hån i det han tog henne i hand. 5 to ; —" Ja, nästan lite grand! ket röd. Men det var kanske av kölden, » Så fortsatte 'de' framåt vägen. och.talade lite I hit och dit.: Han märkte att 3 hon inte var vid” sitt. vanliga lätta : himör ! och han: för-; stod ätt' det: var. något sä skilt, "som ” tryckte ; henne: Plötsligt böjde "han sig fram. och såg henne: i ögonen: +: Säj, "Inga, sade han, vad är det: egentligen med dej. i dag? Du: är så allvar- |" "Hon « . väjde "andar för I hans '' blick: och skakade. på huvudet; : > Åh, det är. vr ingenting; H " Men han var envis. - JO, Och du kan gärna säja det, Då ”Iyfte hon "sina ögön !- mot honom och han såg hur de glittrade av tårar. .—' De hade "stannat och - nästan ' o- medvetet lade han: sin :ena arm, över hennes axlar. — Men töst utbrast han. i| Käraste” lilla ”v: vän! iz "Vad. är det? nn I Hon skälvde' till och sny yt. tade, NS Jag är så ölycklig! -” 4 "Inga ' lilla, vad har hänt? fee os Jo, . stötte. hon fram, dom vill satt jag... ska gifta mej. - om Såå. Mea vem då? — Med Karl Peter i Öst raby.. -Han ” drog ett Jättnadens andedrag. . I — Jaså han. "Och den vill du inte ha? . e - Hon - nickade bekräftande och såg förskräckligt olyck- lig ut, > - Shön hade. börjat . "falla allt tätare, men de två märk te det knappt. Han lade ar- men .fastare om henens skul dror, och. drog henne till sig. | —- Du Inga, viskade han, vill du "hellre ha en annan? Vill' du hellre ha mig? Cr Hon var så förvirrad att hon inte kunde svara med ett 'ord. Mer "det var ju hel- ler inte nödvändigt." Som; de nu stodo' där i o- vädret och njöto av sin kär- leks' första ljuva lycksalig- het, vem. kom, $äl skumpan- de . framåt skogsvägen om inte Uddens Katrina, : Hon var på väg bort till Per Lars gård för att hämta svaret till Östrabyaren. Överrask- ningen blev ömsesidig. och flickan foro ifrån varan- dra och Katrina slog hän- ning. - i— Kåssijös:es! Jag tror min sju I står och kössens mitt i den här snöyran! : på mun, sånt kan en uträtta Och |. plötsligt ' började hans hjär- " gård: Det här var ju deras]. : nu var, så kunde hon inte ha |- hunnit : långt: och om han|:: skulle : han” kunna 'set: henne.. Han : halvsprang upp l' det. såg han på den hurtiga| .: gången och den ungdomligt; om" han "skulle gå es han länge längtat efter ett::.: tillfälle att få tala med hen-|..-. inte” vågat. > Tänk om hon inte ville! Men |: hans tvekan försvann' snart | Hen tog ut stegen och om : | eri'stund Hade ham nått hen- ; God, dag, Inga! är du i: Hon ' "dämpat ljudet av. hans ” honom: innan han" hälsade.' ; :>Häan. såg att hon var myc-" nånting: . är det. ; Erik |. derna samman i pur förvå- |: Laholms: Tidnings. Julkorsord 1949 Fyra bokpriser på tillsammans minst. 85. . 4 5 6 kd 8 3 Z 12 SE EN 22.0 SR 27 28 16 30 SSE ; SNR FE ; 32: 1. SE Så 33 - 2 SN ” 37. 38 39 > ; Eg le AREAN H 3 CR HN SA. ÅR 450) 46: : AB > — a en kö 150. - 51. : 2 NM Id t 55 2e 57. 59 60 ög & SB ER | LL Vågräta ord, |: ål. "Kommer" ofta” från' Bertör | 14. Tillhåll för rävar, 1. Är. borgmästare Malmquist 43. . Missgrepp. ” Ed 5. Ett grönt standar, pappa till: :: 44. Jänta mellan Tjärby och - ,. |16.. Bilmärke,. : 10. Fiitigt arbete, - 'Tönnersjö. : + 'Hörselorgan på e en markatta 2 Kan man 'stå på! 47. Ivan den förskräcklige. . Ligger i Hishult. 2. Inte' utanpå, : . J49. "Går man när man stiger. . "Lars Bdén res oe vev 2 " 13.: Där bor Pettersson. > dö tröskeln till sitt hem. . :Där bor Gunnar Svensson i 15... Finns i; Laholm. 50..: Dar i: mellersta Halland, 20 18. Heter känd skådespelerska i > förnamn. 7 oc Bör man inte' g a när man dricker, : 20.- Till den kursen. kan a man nur mera. sällan köpa. aktier, 2 "Ligger i Knäred; 8. Ligger i El berg 20 Sverige. : &; Finns i. visor i visor, Inte så saligt som ge, H Potentat- som de israelitiska profeterna. inte tyckte. om, Ytmått.: : en är inga” 30. 31. 32. 338. 235: : 36. 188; "Därmed blandadetCollerSche- . ven sitt kaffe.:” ' 40. . Idrottslag i Malmö, Te ter folk Laholms "Tidnings: korsord i jul-.1& numret 1948 "omfattades med stort intresse av läsekretsen," och här presenterar. vi ett nytt, vil- ket vi hoppas skall bereda. läsar- Ina en stunds trevlig" sysselsätt- ning under juldagarna.; Den som lyckas : "lösa korsordsgåtan, »gör kickt i att sända in lösningen till tidningen, ty :fyra trevliga - bok- priser utdelas, Första pris består av böcker för minst 35 kr... De 54.- är RE kött. enligt; Jesaj 55.v 57. Halva Traryd. ; 158. Ibland detsamma :si 59. äÄr:ofta 44 vågrätt. ). Post. ! . > Där' bor . Harry. Johansson. köra Lodräta ord.” Mid 1. Annat narån på Laholm, sa Nobelpristagare: i. Htteratur, nyligen.” : Ibland högdraget.' .> Gosse-i södra Hanand. oBNSsenE. 20 kr, ; Lösningarna skall vara redak- tionen « till handa. senast den 15 januari. De" skall insändas "eller inlämnas i förseglade 'kuvert för- sedda med ”påskriften' Julkors- ordet, : Draghingen -. tillgår som vanligt på så sätt, att samtliga incända kuvert blandas, varefter de” personer, som har insänt de ; Har:träd,. . g: sz ;' Där bor Färe. .' Ligger i Våxtorp. : FoVvid” "Hallaridsåsens' fot. . Sibirisk.flod,-- x För! en sådan . får man inte . Borginästare. . " Brukar man säga. att stor men'.gör, .-, . 47.. Har katten.” 48. Med V: på slutet "vanlig, kon """""serveringsmetod, H : Skall man helst”? vara i Tyg 53. Biflod till Rhen. efler- , : danska, : Kan man se vid Mellbystrand, 2 rna, : tilldelas ' priserna a otur? och oråning. Resultatet av: pristävlingen meddelas i Laholms Tidning den: 28 januari, : Den; som ej: vill Klippa "sönder tidningen; kan ' rita” äv :korsordet och fylla i lösenorden samt :där- efter 'sända in lösningen till ”tid-- ningen.-; Det går också bra att; en:iast an e orden, Å Ja, jag säjer då det, den ungdomen! . ISå - böjde hon. sig fram mot Inga och viskade i hen nes Öra: — Då blir det väl. -ingen- ting med Karl Peter? — ' Nej, det "blir det nog inte, medgav flickan. — Jaja, "menade". Katrina och ' småmyste, mej "kvittar det, för jag får väl min för- tjänst ändå ” " Jadå, ..det. var inget prut med det. ... - 'Och så blev det bröllop i Per Larsgård en dag: fram på vårsidan. : IDå ' brudparet på kvällen satt framför det dukade bor det sade Erik i det han visa- de på de fyra tjocka brud- ljusen, :som brunno framför dem: ee — Ser du, -Inga, hur: klart de ljusen brinna. .Detsbety- der lycka. ' Hon | såg upp: på honom med. . fuktigt glänsande blick. — : Ja, och ändå” grät. jag när jag stöpte dem, —:: —: Grät du! Varför. det då? : , — Jo, jag trodde" de skul- lé brinna för en annan. Och jag ville ju bara ha dig. / Erik hann ' bara trycka hennes hand, ty nu harklade sig prosten och det var ett säkert tecken till att han |; -— Ja, sade Erik och drog i vilk en väderlek. gom helst, | täcket, Forts. fr. föreg. sida. de på en upphöjning i snö- som: kunde, ha "varit vilken tuva som helst; om det ej stuckit upp ett älghoörn ur den. Båda sågo det tydligt av- teckna sig, "mot den vita snön. Ja, det ' var" verkligen! ett horn av en älg, som låg där översnöad . och stelfrusen." De | stödo en lång stund tysta och häpna inför: fyndet, Här gingo de :och önskade, att en. högre makt måtte leda dem på något spår ' av vilt," och 'så kommo de rätt på ett stort förråd väl "konserverad . julmat, ja” mat för, hela vintern, Det var då ett under! 2 — Jaa, du Per, sade Lund till sist. med en svag” dallring av glädje i rösten. Nu blir” de fröjd i stugan cen tid framåt. Aldrig har jag vå sett på. mar ken, .:s När styckningen var utförd, togo de var sin körda och bör- milor. Per gick först, och ' ef- ter kom Lund, gammal” och Hans kindskägg vajade i blås- ten och det, knarrade i de ny: vridna. vidjorna, vilka tjänst- gjorde som bärremmar. Men "| de hado inte gått långt, då de stannade på en gång : och släppte ned sina bördor, All- deles bredvid dem stack en bösspipa upp ur snön, Här låg skulle hålla tal. alltså skytten, Under. --ajup Ile Tjäc ers. n se » sinnesrörelse jade återmarscken till. Jontes] 'ditt' bröd kutig under den tunga bördan. |. FIVEFEITETETT "I bänk; dotter, i han Yman vid namn Måns Kråka att ” rerna i Laholm, att de svenske : från. svenskt ' håll att man er- +" Han förklarades fri. "torp ock hans son Per?ÅAkes- ; son voro åtalade för ätt de vid a JE tillfällen varit i iffrorna och lösen- : NN en sak han ville veta. (Forts. fra sid, De ] > Det varen dotter vid | harån : Bärta, vars fader var Per Larsson 'i Brohuset, sarit en piga vid namn Bengta Jöns- som .skulle ha brukat alovligt umgänge med' fienden vid Hellby. De svarade härtill, att de Voro sända att föra brev till. prostens måg visitören Per Zachrisson, som - de mött en trupp av de danske, som visite- rat dem och "läst brevet. Det var alltså intet alt göra med dem, och de friades, ++ on . Gästgivaren Jöns Påfvelsen i. Våxtorp: anklagades för um" gänge med fienden. Han skulle ka besökt dess läger i Våxtorp och Ängelholm. Vidare. hade kan: sedan haft meddelanden till svenska dragoner i Laholni. Svar. . uppgav, ett han. haft ärenden att uträtta i. Ängel holm, .. Under vägen dit hade råkat ett tiotal danska scidater, som begärt att han skulle visa dem vägen. ' Han hade tvingats därtill Sederme- ra hade han sänt en nämnder : underrätta de eveneka drago- voro i annalkande. Detta kunde kan "bevisa... Man förklarade kållit en dylik "underrättelse. Bonden Åke. Persson i Väx det dan- ska lägret och sedermera följt fienden ' och > hjälpt "dem med fourangeringen. Åke förklarar . de att ett danskt parti hade ut- plundrat” hans gård" och" sedan tagit sonen med'sig för att vi vi vägen till Ha "namn 1: Ekeberga ni fjärdingsma Bengt Hanesoc) "var " åtalad 7” f att han :upp- j bringat matvaror, som" han fört till fienden. Har bestred. detta , och” "uppgav, att "den 18:febru- lar 1710 hade”ett darskt parti kommit till hans gård, som. de lundrat. . Häp hade, legat till gs, men Hads de IyfÉ honom upp. .o. tvingat honom att iden tidiga” morgonen "visa :dem vä- gen. Av fri vilja Hade icke det- ta skett; 18 personer i socknen i intygade: riktighe ”av ”hanhs Hans: "Persson Ränneslöv uppgav ätt när I ienden kommrit : tilj.. hans gård- bade” han" sökt täjälja sig, men ban hade seder -, mera blivit : 'funi en "och tvingats att. bli. vägvisare." Vad ' skulle .en ensam mån göra mot en- hel trupp? frågade ban rätten med känsla" och övertygelse.. : Fjärdingsman' Per "Nilsson .i Ränneslöv hade även varit med |Halländsk upprors. vo : | > de danske' vid Vallen när de fourangerat. Han uppgav, att han därtill" varit nödd och tvungen, =" 0 . En annan .fjärdingsman vid ramn Nils Hansson ' omtalade, att han varit Hos fienden och levererat begärd gärd i Vege- holm, men hade han därtill bli: vit befalld av prosten Kjerrulf. Han ' hade även befallt honom” att... hålla " vakt över nämnde” mannen . Kråka, som : blivit ta- rest, Den åsyftade prosten vär kyrkoherde Lars Ejor rule i Ver inge, död 1758. Tutve Päfvelsen” i Hishult var även hland de åtalade. Han skulle "även under fejdetiden ha "besökt Hälsingborg, ”Detta är riktigt”, sade ban, ”men jag var där med varor hos hand- landen Sverdmeijer, Något med de danske har jeg icke haft att skaffa nl En bonde: vid. namn Hans Bengtsson var även bland de anklagade, Han sade sig ha va= rit på resa i' Bjäre härad för att byta till sis korn för vad- &l.: Under vägen hade han träffat >-en.; dansk trupp, som 7 lockåren Jacob Möller i Ka- rup var åtalad för det han: läst upp”en" del brev i kyrkan med hotelse från dansk sida; stt om man icke lämnade foder Pröms, som sagt att' de skulle, gade annat'än' föredraga dem för den i. mogen." gon ;i 'Ränneslöv stod åtalad för act” han. föredragit kungö-. relser '. från: d2, darske. Han medgav, men förklarade : sam” tidigt; att. han vågat" annat. Med; undantag av . bonden : Hans. Åkesson” och: .kyrkoher- den "Fredrik Bröns: blevo samt- liga. de åtalade. ställda på fri £fot,. Dock :skullz tovrätten ytt: ra sig. om dem såväl som de, andra.. Hovrätter, befriade den: förstnämnde :. för dödsstraffet och. skulle han i stället: sättas : på fästning alt för livstiden hållas i arbete, Da övriga skul-" le;omedelbart. ställas 'på fri fot och ansågs den Vd som de' sut- tit. «arresterade ; utgöra . straff RR ser... Man förklarade samtidigt att de: alla "varit "svenska un- dersåtar och'att-de som. såda- Ru... varit" skyldiga att hålla den ed, svm de-varit skyldiga” den svenska kronan, : (Forts, fr. :sid. 5)... : Adolf teg en stund, Det var ”Emil —4 hekade du ”an för att du inte tordes? Eller. ” förde” de undan snön. över den döde, > ; Det var Olle Tjäde då . Här låg: han översnöad och stelfrusen;. som 'älgen. Hay ha- de stupat. på sin sista jakt” efter sitt sista och enda mäs- terskott. 'Ingen"visste varför. i Kanske hade han trött och ut- hungrad satt tig för att vila i den mjuka: snön, gedan' han ' släppt skottet, och 'somnat för ' att inte: vakna” ner, Eller har. de han drabbats av jaktfrossan och inte: vågar sig fram till . älgen, utan suttit och frusit: ihjäl? Ja, hur det nu var med den' saken, så hade han ändå till. sist. uträttat något stort. Hur fattig "och onylitig han än varit, ' så lämnade han något efter sig. — Jaha," "du" Tjäder, sade Lund till sist, och de- bistra ögonen mildrades av ett par lätt skimrande tårar, Du har kämpat ut'nu och behöver in- te mer gå omkring och tigga På själva julafton skiftade man Tjäders arv.. Älgen var stor, och fastän det var många att dela den eraellan, fick var och en ett. försvarligt. stycke kött. Det var en julgåva, som drev. bort hungern och bringa- de glädje i många fattiga hem. G öndagén efier jul begrav- des Tjäder, Folk i-kyrkbyn, a s ; . de Adolf, att hon gärna, när "hans "Nä — nock hade "jag t alltid! För ni hade inte behövt å få veta't. Men jag ville inte inte ändå, För ni far inte ville ”at.. "Jasså. Då. va. bra” sagt ”uttå dej, Emil.” Man hade” dock € en son hem- ma, en. som var trofast mot honom och gården, Sonen gäll- de . för. att vara något trög- tänkt, och inte hade han stora "gåvor," men .fadern . var. dock tacksam för att han hade hö- nom - kvar, på "hemmanet. . Och åt Tilda, syster sin, sa” hon ' fick :tid, kunde ta fram brudgumsklänning ur garderoben däroppe på vind — hon kunde ta fram den gamla klänningen och se om den ett slag. Det var visst så, att den «inte blivit. borstad och vädrad på länge. som såg liktåget och som ha- de hört, att Olle Tjäder frusit ihjäl i'. drivorsa, förundrade sig över att så många följde honom till graven. . De visste inte, att det var Tjäders ar- vingar, som . gav honom sin sista hyllning. Att han, som var: en ynkrygg och en stac- kare, ändå lämnade efter sig ett arv, som då var mer värt än pengar och blev till en fin : Människa i bean (Forts. från förs 3. sida).' lig för den. allmänna säkerhe-- ten, Nu vet jag ju att-min en- da' plats "är utanför ölsehapp- ens : dörrar, med -pengar och med öl kan man köpa sej en: stunds glömska 'och man kan komma in i den gemenskap som i alla fall existerar även .i samhällets utkanter, : Och här rusar vi — vi som har givna platser vid köttgry- " tan, vi som har nått. så långt att vi. har.samhällets skydd och: gemenskap, här rusar vi blint. dömande" också i jultid .. då inte bara värmen invändigt . borde. lysa utån också värmen ' från våra hem öppnas. för alla de. ensamma och olyckliga. > Det är inte bara att stirra på. en människa. som hamnat fel — stirra och döma — trots att många - så tycks trö och anse.. Det gäller att vara en som - förstår och dömer från fall till fall, "Ingen tid kan väl vara bätt- re att ..resonera om detta än jultiden. Vem stäms inte varm och vem känner inte högtidlig- heten då ljusen glimmar och då barnen — 'de lyckliga som har gemenskap — uppstärar mer sina glädjetjut och känner att. nu. är det i alla fall jul. Denna tid måste vi kunna pre- dika om förståelse, att aldrig döma, 'Tro eller inte tro, men det är vackert sagt i pibeln? i Dömen icke på det att ni icke mån varda dömda! a Glöm "inta de orden i jul gulgåva.. - beflr rs BAAbibhd bd SABA AAMDAASDAMADMAÅ AAANADAAANSAAAASANSARNAAADAAN tiden! : sne ot bensa oe - SÅ AA MAMMA de, AA Adra Ken och av Kjorrulf satts i ar-. lagt sina saker Få hans ' vagn. och .' korn ' skulle det gå dem": "ill, Klockaren uppgav att han' : fått dessa brev av kyrkoherde uppläsas, "och att man icke -vå- : kyrkan samlade el . Även Klöckaren Ålbert Höns- S deras eventuella försyndel-. + ov AM nn i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.