YrerfereYyryrty vevrerryrt + , LAHOLMS TIDNING” | vyvy TTT TDI YEN TORA TIS YTV YET YY YT TYNETY vyervyvyyvyYYYYYYYTYYYYTY Lå rördagén den 29" äpet 3 2000 7 | Sabbatsankar Jesus "sad vigt liv, att de känna dig, «den ende |! ås te . SUS Kristus." ” Joh. 17: 3; Det är icke nog att ha en aning om Gud, såsom man i allmänhet har det här i kris- tenheten: ' Vi måste äga ge- ” menskap, gudsförtröstan och gudstro: - En aning om: Ska- paren ha även" de okunniga -”hedningarha, men de kärna honom ”icke.: Lika 'otillräck- ligt är det för oss att en vac- ker vårdag. gå ut i skogen och njuta av en 'skön; religi- "> Ös naturstämning. "Vi gå hem lika... tomrna. i' själen: "Gud -funno vi ej, hur vi än beun- dårade hans" härliga skapelse. > ; IVi måste komma Gud när ra,» Så . nära, att hans Ande ' Jever. inom "oss och: "lägger bön, ocH lovsång på vår -tun- ga.” Man | känner. ju: ej. en människa" endast genom an- "dras beskrivning, :; Lika litet . . hjälper : oss ; blott, och: bart den. ' kristendomskunskap, gom, vi fingo 'i skolan. ; Blir " det. blott ett. 'skolmirine ' eller en. konfirmationsgåva, ha. vi därav föga, nytta.” En levan- 2 Nn Tankar. kring buds ord ch tiodagen Detta är e . sanne Guden, -och den, du har sänt. Je- Jesus berättar i en äv sina liknelser om en man som redde sÅtill'ett gästabud..Mannen bjöd många till festen: : släktingar, vänner och grannar. » Och det synes 'som ,om de alla voro vil- liga att komma. Så var dagen inne då allt för festen var redo och. då sände han, i enlighet med den tidens sed, ut sin 'tjä iiäre med en hy inbjudan: : "Nu är allt redo för festen I dag "skall" festen gå av sta- eln.: Gör. .'er i ordning: och köm!” : . - Ofrivilligt. 'rycker vi för de svar tjänarén får. FANA ursäktar sig: De inbjudna". kan inte: komma: »En' är "upptagen måd sina”. affärer, en annan med sitt lantbruk och en tredje hår skaffat :sig hustru; Mannen," som bjudit tilr fest, blir. vred när han får höra de: inbjudnas. ursäkter; - Han har dukat . till: fest, och fest skall det bli; Han sänder ut sin tjä- nare på. gätor och grärider, på vägar och : stigar. och bjuder in folk till. festen. Halta och blin- då, lytta och föraktade, sådana som är ingenting aktade i van« liga ': människors. |: ögön, blir bjudna: — och kommer, Gästa- budssalen blir. full av folk och det är glädje: 'och gamman;” Än'i dag bjudes det till fest. vi människor bjuder varandra till fest och vi går i regel gär- . Hi 1 Gud -— och det CC) "de.tro, en verklig gud skap blir” "det. icke Så Hur” skola vi" lära känna Gud? Vi skola först lära kän "na 088 själva, vår ofullkom- lighet, vår: hjälplöshet, våra 2. fel och felsteg, vårt ansvar, "vår förgänglighet, När. vi känna allt detta,. vändes blic ken upp mot Gud, ty vi be- höva honom; Vi behöva frid]s! i vårt Samyvete och. hjälp > i sorger och. bekymmer. Vi be höva nåd;och ett saligt hopp för 'evigheten:; > När vi så tåga livet på all- var och längta efter en fö > klaring, "uppenbaras' Gud: 7 i vår inre' värld, öch det evan- : gelium; "som: vi” lärde i barn- domen," blir” levande för? oss- Jestis blir vår Frälsare; och han” lär": oss" bedja, vikomt ma” Gud "nära; vi lära kännå horniom "såsom vår käre him- 'meiske Fader; vi öppna våra . hjärtan. Mörk honor, trösteli- " get. ot i"styrkas i lidandet, det : klarnar i' mörka: bekym- mer: Vi-känna” Gudsxkärlek; och till sist få vi gå -hemiö till Gud. Då "är' all 'sorg förbi; blott: frid'-och salighet'';. Ty vad vihha:vitgenom”att kän- ”na, Gud? Jesus sädé': Detta är» evigt; liv,”att, de: känna dig,: den : endé sanne Guden. 'Tron . verkar under: i: själen "liksom '«. vårsolen "i" naturen, Tron på Gud'väcker liv, and ligt liv, evigt Irv: Så länge vi gå främmande för "Gud, äro vi - : blott >: naturmänniskor, ta; tillvaron, men i: själsdju- ” pet är det tomt, och i höjden finns ingen ' Gud, "intet hemt'" för. anden; ;sedan : kroppshyd |: 2" dan" fallit. Kringirrade, oösa- liga andar är. vad som” för- skräcker " -hedningarnå." Vi känna ' Gud "och- hemvägen, som Jesus förklarat. och -upp lyser för troende pilgrimer- Ju mer 'vi lära känna Fräl saren, desto 'mer lära vi kän- na: Gud. Den'helige:Berrn- » hard brukade säga: ”Gud' lär - ra vi känna génom att älska honom!”. Det: är just vad Je- sug har lärt oss: Allt ivriga- . re skola :vi. vara att lära av . "honom; 'Låtom;' 'oss, samlas och" höra hans ord, så skola vi få den Sänningens kur skap,” som : ger: O8s andligt liv. Stå icke på avstånd, så- ) SOM. nämnkristna pläga, men kom, fram till Jesus, så får "du känna rösten, friden och glädjen.” i Gud.” Mel." Sv. ps 407... Då står på Sländ, Sj du Vigar Bland. Jesu lärjungar dig fram, ” att klappa för vant in är ju. honom Jesus åsyftar I sin liknelse om den stora måltiden = bjuder ' alltfort.”, till fest. ”Kommen till ' mig, ni alla, som arbeten ; och ' ären betungade och jag 'skall giva er. ro” " I hemmets stillhet bjuder : li vets. Gud oss till fest, . Vi kar alla 'en bibel: barnen: har sina skolbiblar och vi äldre har vår könfirmationsbibel.;.:- Säkert är det många som. har en fin bibel med 'skimmersnitt - och: över. vikta" kanter och,ij en del hem finns det kanske en. familjebi- bel med siratligt : band. :: Vilka rikedomar: gömma, icke' dessa biblar, vilka livgivande, rätter för :själent- Det: är "skrivet: ”Människän lever; icke allertast Lave bröd, utan äv. vart och ett ord som :titgår av Guds mun.” Alt läsa-i' Bibeln är fest för. värt: hjärta. "Men, hur är det? Har inte, även. vi våra ursäkter att: komma. ned ?.: Lockar, icke dägstidningen;, "radion. eller”. en ”trevlig”. bok: mera? - Stunder- nåd kring. Guds. ord "bli så kor- tarså ivmätta, om det” över- huvud; I tåget ; blir några 4lls, Ursäkten är. färdig och klar: Vi Hari så: tycket att göra; vi måste följa, med det som" rör sig: i: tiden. Och visst. är. der sant: satt. det: är mycket vi mås å jour med för ätt kunna hävs då 0ss i kampen för tillvaron Men. « mycket, ja, det förnäm- sta, det allra värdefullaste, går vi miste: om; ifall vi för- summar., de ” stillå ; stunderna kring. Guds ord, det må gälla den » etiskilda åndakteh eller hemmets gemensamma stunder inför Guds ord, : Sabbatsdagen: är &n föstdag som 'Gud givit '6$&.: 3 Veckans sex :arbetsdagar är Guds 'gäva till oss, då vi I ärlig mödd skall arbeta - för ; vårt dagliga "bröd. Och dessa sex dagar är en god gåva, : som ” vi har Orsak att tacka: för; "Den sjunde dagen är vilodag, Guds dag, en härlig Guds gåva äveri den, då vi får unna vår kropp ro och vår inre människa” ostörd och helhjär: tad vila 1 Gud eos Ir: Guds bud är” intée'”mo- derna”; " passar. : inté. vår tid, sägs det, Det ' är negativa och vår tid. gillar" endast det. som är positivt: Det tredie av Guds Bud, : budet om vilodagen, är i varje fall positivt: , ”Tänk' på att. du” helgar. . ”vilodagen!” Tänk på; Giv akt på är det in klara besked? Nog trampar: vi vi vårt så kallade kristna tand alla Guds bud un- der. ANS mén- är. ne någe rv. Guds bud" åsidosätter som, "det Frode göra, så mycket " med, så ycket vi skall” fana Och inte”. hinner”, med på, veckans $ex' arbetsdagar, de skall” och avkoppling. och vila åt ”kropnen öch att 'ge' lyftning” och 'veder- kvickelse åt vår bire människa, £ dag." De gamla”. och sjuka öch deras" vårdare sitta” kring rå: dion' - och lyssna till. himmels- budskapet, som . bärs ut på e- terns vågor, men i. helgedom- arna, våra kristna tempel, vars kortmärkta > spiror peka möt högre; .rymder,. 7 är, Sräct lä glest: besätta It ock ö ” budskap; från livets Gud kän- her :sig. nästan ' börtkommet i det hära nog öde teraplet. Me: dan: "skotten smälla ' från er skjutbana” i "närheten och” ett" pår lag' unga män på” "idrotts- platsen” några hundra meter eller” kanske en eller ett par kilometer 7 > lätigre” bort svett- ärypande” "och förtvivlat. atbe- tar. med "er läderkulå ' under det ätt skaror äv uhgd oc j mé: delålders män öch' kvinnor be jar" och skriker, söm” om det gällde" världens vara elfer intel ste" veta, mycket, vi måste” :vara | vara, ifäll det eller" "det" "laget ; En. sommardag talet gick en då ungefär. l2.årig flicka i en skog i Hamneda 30C- ken, Sunnerbo härad, "och :v: de korna. Omkring henne -. växte” träden” "höga, och den. :Ajupgröna över deras skrovliga rötter; över stenarna. : som lågo spridda här och. där" då, skära klockor fylde hela 'sko sn med. sin underbart fina Åott; Medan flickan. går där "och har uppmärksamheten riktad. på sina. kär . göra. fram. till Nu har: hon: hunnit ” Ekebjäs: hergsknaile bär stående tyst och orörlig. Ty ut ur'én av de stora, stora sten- arna på Ekebjäs backe, komrer en liten; Äiten gumrma! och klap JTpar i sina” små ' händer, ”Vallilic- kan' si år "där och "stirrar. CVad T tales om. Men så slutar gumman xt AMMmäns med körna | går! hoj 7 vidare” i "skogen. Det år åu mer k mössan: bildade "ett vackert täcke : klängde sig linnéans : slingrande; Frevor;, och dess sprö-; kör, -trallar hon; en. liten låt för In sig själv, som hon så ofta. bris >. och skall just 'gå vidare, då hon É så uu ; En: ävrätt Må kringbyggda "gårdar, som i flera .fall var hop- byggda med varandra, låg den, gamla. Ysby by” vid Gadebäcken, ' Husen ” av klineväggar gavlar 'av,' flät- verk: öch> taken” av "halm, skulle” säkert gjort. ett egen- domligt . intryck på . oss . om vi kunnat kalla fram bilder- na av dem ur den dolda värl den." På somimiareri solade sig sickarna tryggt på .gården, under ; det. barnen lekte” lika tryggt ;vredvid dem-'' Våra förfäder . var kloka nog 'att ej döda 'snokarna, de' visste att: snökarnai gjorde .derm sto- ra tjänster och skyddade ”de- ras :hus. för många" skade- djur, även om, de tog. en el- ler. annan Jaxöring” i bäcken. För , 200 år 8en var ryggås- stigor .. allmänna /i bygden, även. om man flerstädes" in- rett häbbaren med s: ck kam mers, si : ' Folket "Ievde då”: ; större gemenskap ä än nu. Vid sina kalas "skulle alla i. byn vara med ' både : husbönder. och tjänare och "roligt i hade de på. sina kalas med spel och dans, , samt '& k.' spektakel (lustspel), :där de medver- katide var utklädda. Nästan allt. vad:de' medverkande”: i dylikt ' 'spektakel sade” gick på. rird, och det" gällde ätt vara kvick” och hitta 'på nå- got riktigt, bra och lustigt ; i den" väger. Även om det ime- sta av 'Vad, som rimmådes i- hop”, Skulle” förefallit löjligt äv. oss. "och" föga lyckat, så får. vi: ;'ej glömma, att man vid: denna: tid hade' sina ut: tryck,” som” "eftervärlden!" många fall skrattar åt.” :”Men. här'levs ej städs i rösengård”, . ” säger .: Rune- berg, ” och. de gamla "byarna hade ”Binå 'avigsidör, " Bygge- menskapen var. ej alltid trev lig; Så var det "också i Ysby gamla: by. : Visserligen hade man”sin :byordning, men det är mycket söm ingen lag för mår stävja. Vid tvättstället vid: bäcken” blev': det' ofta gräl. mellan : kvinnorna, . Vid vaättenstället, ' dit. man om : Velnge-missionårén' - Mar: avréste till Kongo i' sällskap med : två "andra "missionärer har under resån dit ned med lastångaren m/s” gjort anhalt i "Antwerpen" o. därifrån' skrivit en reseskild- Vårt gungande hem Har dan i lördags mörse.” Vi åk- te" ini hamnen" mellan : '3—A på morgonen; löst: stiligt: "”A. är. "en "stor tedral "ha" vi besökt, likaså Svenska sjömänskyrkan: För e teriörer:; Någon” ' vacker stad: kan' man .knäppats säga att. det är: i 'I går åkte vi in” till Brys åel, vilket tog omkring : 30 min. direkt" och: köstade som- kring 6:—- krv Det var: en intressant. resa. :: Fruktträden blommär:och det är så "grönt och / vackert; ''" Det 'är inte landsbygd som: vi är vana vid.: Belgien är - så tättbe- byggt: Till. skillnad från Antverpen "lär Bryssel :litet kuperat ochi f vi fick sådana storslagria utr siktspunkter.Vi > var inne. bara: en kyrka, fäst vi såg0 får ätt elter ett gar mål er än det andra. / : Idrotten är inte bara av, HN- do, ” Många har' ett ' enformigt! och stillavarande” arbete och dé .». | Behöver rörelse" för att bevara et NM fe varand lilla flickan; kan än i dag berätta om denna lilla ' gumrma, som kom ut” ur? ' berget. Och det är Vära flera” "Personer, som sä- socken en "hel! det fornminnen som hövdingagravar och" dylikt. Och ”genöm denna” socken flyter Lagdån, och här har Lågastigen sin väg, Många underliga sägner finnäs "om det ' mystiska vitter- folket; som" säges ha" haft” sin hemvist här - "under stenar. och St EC NESTEN sedan detta hilnde, den den dä | 7 Li FÄRG VOL > gt a [i Kommen: söm arbeten ock" äro "betunga spänst. och ängdomlighet.” "Meri det nödvändigt" "att" detta skall skev på. söndagen? ' Kan [inte idrottsövningar 'o. idrofts- tävlingar ordnas" på JTördagsef- termiddagen 7 Vi Bör, "både som folk” och. enskilda,” en. gerhörd förlust” gehom "att tramp; vilo- dagens . helgd "under. fötterna. Guds. ord säger: . ”Alla :: som ohelga den, och de som stå fast vid mitt förbund, dem skåll jag låta komma till' mitt” Heliga berg och giva dem glädje i rätt bönehus,”' Gudslivets rikedota-] ar,' troslivets skatter kunna av intet > "uppvägas eller ersättas. "| De ger kraft och mod och glans ock" glädje "åt livet.” . Veni vin kåsta' bort dessa "skatter; vem kärleksfulla" inbjudan: o.Till-s måg, ni; alla» réns = de”. PKväll eller, morgon,. varje stund, säll den, som står i Guds förbund; som trofast har:sin tillit. sätt..' till Herren både dag och natt! r Gud, förnöjd,” ". till honom. böjd han finna skall sin rätta fröjd ” , SAADADADAAASArNA4 kt : Immåren : Au legat förtöjt -här i ÅA. se-. hår råd att säga nej till Mästa.. gareta Nilsson, 'som nyligen "| ring som nu publiceras i'La | holms: Tidning- hamnstad med mässor av bår: tär. En mycket stilig karnl Hålla sabbaten, 'iså att..de icke ö Blommande fruktträd kan ninte': dölja krigets - 'spår Resebrev från” "missionär Margareta Nilsson, Veinge.” Var” gräns "i inte "få se för där var öppet bära: på eftermiddagen " Sr kungliga. slottet fick ' "vi inte” komma in trots: "att. vi att såga ätt vi var” "från Sverige. Men Han vär så rår och talade. om vad vi skulle Så. gick vi: på hans an visning förbi en” msssa stili- gås bl gegnader; . könstmu-j Fséumy,; : bö och "stadshus :upp- till justitiepalatset Vi följde: strömmen in. Så till sSänstéer fick ” vi”se jen liten if sal:där några herrar i långal svarta i; rockar skymtade. Månné" det 7 är :en.. mässa, tänkte: jag och så styrde” vi Steger: dit. Två poliser: skulle just gå in men de stannade och; höll: upp dörren. >Får in” frågadesjag: > ;'Det Men väl inne : Höll vi, på "att blå” nervösa. "Det vår ett rättgångssal. En tysk stod” "anklagad. Det i var, ett minne "från:kriget:” > Runt öm Oss” ,ftod; poliser med 'hand- böjor. beredskap. Dumt hög: stannade vi inte länge utan "smög oss” försiktigt ut) efter: én, stund. Men” intres- sänt” vär det hela'” : Antverbba; "fast ' till. våran skuta. lite" äldre; är sår” go", över- maskinisten +; förtjusande; förste." styrman lite retsam,l: tilen” hygglig. Detta är vårt ”Pass- rmstlag. Våran” Pojke, .” oppen” är så 'Väd ja imest tressant. .. de samtal jag. haft med 7 | Övermaskinisten och" stevard. . Det senare var fäktiskt en ”Väckelsesignal. Det här, gett. mig. helt nya probi'e em när det” gäller? ”s fölk "och: kristendom: Sjö- folket';tycks i stör utsträck-|' ;| Ola.s en'skäppa. råg på kre- längtade"; vi ju litet; | förstås. .” ”Borta bra. nen)” Du sade du ingen säd. ha- hemnia bäst”. > Vi stortrivs!'dé.. Hör du ni. hur säddrö-: hittills 'på båten. - Kaptenei,] sarna rinna?” De ordet, ver- Vl ”dågen skulle utföras för att'slås .i4. I Tjärn vintern - drev. "djureh, blev det ofta trängsel. Så stångar des kanske djuren och så kom grälet i gång. Var. en person godmodig och tålig, var en "annan snarstuckert och häftig så var Slagsmål ofta i gång. ”- I Ysby bodde på 1750- talet en Tyttare, Öla Seveds- son, känd som slagskämper Många våldsamheter hade han: varit med otm'och vid ett. tillfälle (blev. han. stämdiag härför, 'Hang ariseende: var dåligt. Han och ett par 'an- och då gick man helst ur vä gen för dem, Men då de ö- verföllo Hishultsborna vid Långavadslid : "gick. det dem illa.. Ola skötte sig illa samt hade till: råga på allt stor familj. Han ' var i ständigt bryderi. för "pengar och be- Hövde alltid kredit. "Denna skaffade han sig många gån ger i former som liknade ut- pressning. Det var sålunda flera som nödgats ge hörom kredit, då man ansåg detta vara ett. mindre ont än att utsätta sig för hans” och hans ” medhållares ovilja; Trots allt blev det ofta slags mål för" dessa bråkstakars skull," bl." a. vid Karsefors|- andra. gångedag för c:a 200 år” sen-. Vid detta tillfälle fick dock bråkmakarna från Ysby, Perstorp och -Hjörne- red stryk. - "Det blev allt sämre ställt för : Ola” Sevedsson, "ty in- gen "ville i längden 'ge ho- nom kredit, och på våren 1756 var det alldeles omöj- ligt för honom att förmå nå- gon att hjälpa sig. Han var nu i största betryck, då han håde'". sex minderåriga barn att försörja. Per Erlandsson å: nir 9 ' Ysby-(nuvarande Ängarna i närheten av Vall- berga) var en förmögen man som dock -tröttnat på Ola Sevedsson. : Han ansåg bäst om Ola gav. sig till knekt i- gen," och vägrade 'att lämna I dit: under:y förebärande:' att| hån ' ingen : hade.” Han var nämligen -rädd för Olä. ' Söndagen ' den ” 31 ' maj 1756 hade Ola gått från hem met, ': sägande ' sig skola gå Dis än 1756 det Prunna” fraigår att. Per Erlandsson hade : 14 "tunnor råg, 6: tunnor -korn”. och . 1.500 silverdaler liggande. Branden "utlöste stor; för- Kittring i Ysby mot Ola, och tyvärr. även; mot frans ber familj. : klägansvärda " ligen "svårt." 2 okt 1756 låg ”Ysby os så gott som utdöd. koråma "ifrån hade" givit ät iväg till. Daggeberg -i la.” Sevedsson : med livet: plikta” för sitt brott. - Tjänar nå : hade sédän gänimalt Je- digt ' marknads- och ”hals-' huggningsdagarna, jä tt ö i barnen ansågos böra när . Vara för'att få en hälsosamt erinrar "om att överlieten ej bar svärdet. förgäves. I Ola' Sevedssons familj rådde. den djupaste förtvivlan. . På sista. nä" 'deltägandé' för de arma, märiniskorna,' särskilt sedan kantor Wulf på allt sätt. sökt trösta "dem och för grannar- då kristna”. börde" den” ärma familjen. hjälpa ' "upplästs och nämndemännen m; fl bildat spetsgård, träd- . de kyrkoherden Sven Linde- roth och klockaren: 5. Wulf. frarå.' Kyrkoherden läste eni- bön, varefter klockaren skulle sjunga en psalm, men ögonblick, och han förmåd- de ej börja psalmer. Linde- röth såg då ett ögonblick på Wulf och sade: ”Wulft” ” Då lyckades dén väldiga "stämma Wulf ägde,” det :: 406. : Vida omkring : hördes häns bidrog: en ”hög” och klar luft. boende, : hörde? - sången, det sägs att man i Perstorp i psalmen. Det låter otroligt, men på derna tid fanns ju ej till. högmässan i Ränneslövs kyrka. .”Något ' kyrkobesök blev det dock ej, utan sedan torp, - kom, ' han.' i sällskaåp. med ett par personer av sam, | ma skrot och korn som han själv, ' Detta gäng blev 'sit- tande . Hela : eftermiddagen. Vrångarp " och"... Brohuset- Först på morgonkvisten gick Ola hem. : : . Hemkonimen : retade” han upp. sig. på Per Erlandsson samt slog med elddon. eld på fröske; som '. han: stack : hålmtaket ” på "Per. Eblands- sons gård. Då försoinmartor kå ; rådde, fick elden geriast stark fart. Ingen person var vid ' dennå tid på. morgonen tillreds." : jInnan folk hann ”änlända gick elden: till 'nir 3 Ysby (Ysbygården). öch; båda. går därna ' brunno.. ned. : En dräng, ' Bengt Nilsson, Hlev innebränd och Per Frlands- son ; och "en piga livsfarligt ; brända. Då" vid branden Iof- | tet, där. Per Erlandsson .ha- dé ”sin : ,Sparinmål”. liggande, | börjäde' rasa,” Hötde ' män, | hur > säddrösarna började Tifina. Ola gick då fram” till Per. Erlandsson : samt: sade? kade" mystiska," och Ola” blev nå msistänkt för branden: Den 12 juni 1756 kom, Ö- la, inför rätta.” Hän nekade döck. till > brottet, och man måste” uppskjuta - "målet till Men Adå Ola jämn, i > tjuvakistan,, bekände inJag är; Gud hjälpe 'mig, t jag; vill ej leva utan bekän- nå min; synd.” tOla ; blev Idörkå” att. först ning ha avslöjat" den. heliga maskeraden”, "> Gud” Hjä 4088 att leva; i Kristus! tpe[de Mista" högra "handen. ock se- dan halshuggas. < Ola besökt er farbror i Skot. och natten på krogarna dt skyldig s till gärningen, och Ni järnvägar / eller” fabriker, fattades . Hu. "Dessutom vet” vi mycke "längre uppfattade” sången, "satte man tade huvudet.” bör En hemsk tystnad - "inträd- då då Wulf slutat .sin psalm. Linderoth säde : någrå trös- tens ord till Ola.” Så" tög: ett stupstocken, "och " bödeln högg” "Handen : av "Ola och. alla skulle” se det; länsman , förklarad fullbordad, - hémy andra till. krogen,” och ungdome; - er ”Bård' för" däns; : händelse ' personer > 2 I Ysby, dömda tilt én. hustru still-en båtsman: De blev' dönida "1776 til di 64 SAVE SEäkte enskaps rot ledning ”Gårder > "och sl släkten." ils' Edberg, "samt av mint liga traditioner, ".som delgi- vits ” mig ..av. Lars Persson, | laxfiskaren Hans Peter "Ni sön i, Höv, Stefan. Unlin i Ud dekulla samt. "lantbr: Bengt vid Upalattningen. 2vÅF NETSVESEFSTVESTN FEET Prottet' var ju 'också synnier- . n' skulle > ildra män slog sig ofta ihop, OP ty den dage församlingens " högt aktade - då : '$vek nerverna Wulf ett. klockaren bli her- re över sin' rörelse och med ' väldiga stämma, och 'därtill- som - skickade ut ljudvågor; | Varför ljud hördes och. -upp= SS R = ex. tåget i.våra dagar ibland kan :. höras från. Veinge till: : => Perstorp.” "Överallt: där. man": | Sitt. arbete åt sidan och blot- : pår; karlar och lade Öla över . strax därpå htvudet, sänt: tog”upp det' och lyfte så att. ” :Ochi en / domen . Då bmåningom kilgrades folket, .somliga .. för vatt. gå - : Övansiående är "återgivet. boken MN Allas som på något sätt kun- ', nå framhållit att de som go-- - "Sedan, domen än en gång | Rännöeslöv kunde / taga upp ' 20: år efter denna blev ""åter ett par: :r Nn tiden kände också grannar: /: stämde : hän ” upp en ser psalm; ur 1695 års psalmbok. skulle. varit psalm nr Folk. även mycket , avlägset yn Ja, : lär ha samlats ', + | döden ;,en gift - båtsman 'och. : lige > 4
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.