i avs Fryrevrverv tror vor srt rer DD verrevrvevev vYyrevv vwyvvveevrrevvrt Pin gstdagen. Andens heliga "gåva" "Jesus sade: på ” mig, ”av ” hans 7 innersta: - skola: strömmar” av levande vatten flyta fram. Detta sade; han ::om Anden, - vilken: de, ,t Eaten f Om någon frågade, vad -vår tids; människor, behöva, skulle många tanklöst ; svara: -' Oss nting, : det -är 'bra, är; Ja, vi leva i "hög- konjunktur, folk har gott "om pengar, och för: pengar ; får man , allt, . En” hög "Jevhadsstandard "och. mycken , fritid tycks vara det endå. nödvändiga.” Sédan behöver; man : ingenting ”-mer. För" ögonblicket värdet: nog, men snart torkar 'tungan :vidj gommen; nöjesbägåren blir tom. +Nutiden vär andelös, .materia- Jistisk och mänsklighetens livs källor stå: uttorkade, Männi- skorna ha blivit mer 'olyckliga av. malktbegär och: njutnings- sinnena” till ett, allas. krig' mot alla, : Det har hänt, att törsten” " drivit skeppsbrutna” till: van- sinne, Så har det i vår tid hänt, att' folken i vanvett sökt förgöra. varandra; förinta var- "andra. Det beror på livstörsten, som man söker stilla med att tömma :>, vredetis skålar .,: över jorden. M :Vad, vi nu I behöva det är An- dens : -heliga gåva, en andlig väckelse till omvändelse och tro: Vi sbehöva. Anden, som säger oss sanningen och ' frälsar våra: själar från otro och gud- löshet,: från själviskhet och-an- svarslöshet, ” Vi få aldrig någon glädje av livet, förrän Anden fått. omskapa:. vårt "sinne, såsom Jesus -Kristus lärt oss. Anden gjuter :Herrens nåd in i troende hjärtan,'. liksom - vårregnet . loc- » kär. fram. blomster . och gröda på marken. Guds ord är värde- löst, så länge vi läsa det blott med -ivårt : förstånd,” men” får Anden förklara ,det, se vi' däri en --Herrens: uppenbarelse” lik- : gom 1: naturens härlighet... För- söka vi bedja: av” blir det blott. p änder, vi..bedja och få intet, ' ”Sanna tillbedjare skola ” tillbedja: Fa- den i ande och sanning”, Är så sker»få vi'kätna: Guds ni varo, hans kärlek, 'oss till tröst och styrka. "Det talas 'om' gläd? jen i Gud. > Hur skall: jag få känna "något så hi gt. suckar den ' misströstaride . helt få gripa dig, sås " du.få den himmelska gåva olika; mått blir: den” o5s. dock Eiven, . : Det ' må ni veta, > När att "vi äro, Guds; är den' glädjen |: fullbordad 'på oss, - Därtill: ford- ras, en. stark, tro men framför allt en "helhjärtad kärlek, « Giv dig helt åt: Herren; så giver han”/sig” helt åt "dig 'såsom en Andeps. heliga. gåvalr "Det "är frälsande tröst för själen liksom regnet "för den :vissnande, blom- man. ;- Tro på Kristus och- hör huns ord, så. kaa 'du i Andens kraft vara lyclig, glad och slut- ligen somna i frid!” . Förandligade, människor ga - vad världen. ej äger eller för- står, en: fri -tillgång till Gud och ett saligt mål för själens pilgrimsfärd. NRA Låt nu det bliva vår : I själens örtagårdar! — . Din: vingård frusen står, Oo Herre, Jesu Krist, + Med. löv. kläd varje kvist, "Du,. som de dina värdar. Din' ande åt oss iv, Giv, oss 'ny kraft, nytt mn I hjärtats åkerjord : s Låt Andens pingstregn falla! : Se, säden är Guds ord, Som. du, o Herre, sår! Av dig det växten får, Du 'såningsman för alla,' Din Ande ät oss giv, Giv oss ett evigt liv! . Paul lsson. Sverige får ny kamerafabrik Victor Hasselblad . AB i Gö- teborg har för avsikt att byg- ga en stor kamerafabrik: vid S:t Eriks torg,.I höst lägger man grunden till komplexet, som uppföres i sju eller åtta våningar, av vilka fyra blir fa- brikslokaler. 125 man kommer att. sysselsättas i den nya f£a« Den, som tror' För . det allra vackraste och innerligaste "inom: oss, för vad dv djupast känner, är vi så fat- | tiga på uttrycksmedel; ” Det är som. vägrade tanken att göra Hur många : tankar? domshem, Och 'medelpunkter hemmet-=—': Mor; = Ofta i livet har jag. undrat över ' hur = Mor ensam kunde! fostra ;-en bärnskara' Pp stycken. Far dog när”v gom '. bäst. :behövt,. ett: stöd. Barnbidrag var något okänt på | den tiden:, Och ändå; trots. en- kelhet, ett | så lyckligt" jarn domshem.- Tack- vare Mor. Vad jag skulle vilja ge myc- ket för att få”en enda 'av nia barndoms jular' tillbaka. Visst var, det försakelse; men: stäm: ningen" fanns där ändå. - Ett av de vackraste, minnen. -från min. Mor ska jag rätta! oa! . - Det var veckan före julafton. Mor satt träget: vid sin sömnad 10... år. läste mina läxor,. Då gårdfarihandlare steg "in. (Och vad ”. många". vackra julsaker 1. som plockades fram. Särskilt fäste jag mig vid ett par röda ljusstakar; Tänk' om jag. kun- nat : få. dem” på vårt julbord. Men det vVar var bära en tanke. Var skulle, Mor. ta pengar ifrån vär 'det var så mycket annat vi behövde, : Och: stakarna kos- tade: en" hel. krona: ' Min; blick kunde: inte/se. sig mätt 'på"'de röda : stakarna, Be” att. få dem förstod jag inte gick. Mor måtr- te ha. anat. mina: tankar för utan att-jag visste hur det gått till hade Mor köpt dem åt mig. Min "glädje, ja "det : fanns inga ord för. Och: så. förstod jag, kanske mera senare”: livet, vil: ken uppoffring det var för Mor, |" Det är nu' över 40 år sedan Nusstakrna finns kvar! De:ha” nu” blivit (ommålade "och fått Äl Maagt i i kagö skrivbobd. Aldrig kan Sitt blick: falla på dem” u- tan =dennä” lilla : händelse står så: leva . spana än: Ijusstakar- vå krona... - på. Mors Dag till ett kärt. barn-' och jag, en liten tös på en 8-—1' knackade, det: på: dören och. en 5 detta hände. Mor: är borta, men F Tock "mot "faror: intetsägande.:: >”, skriva några ord om Mor: . sätter ; ennes gärning. >: svenskar: är :”tillknäppta”. i mor gåvor.” får dv'b a "Moder, ät mig't dem,z; som; dana dem som verkat; dem; som outtröttligt blott: ig. försvarat; men som” aldrig” sparat! så Moder; jag kan aläri kärlekens; rikedom H tacksamheten,. du: får. är. en -skärv blott därutav,- i g rarektiset. satt Jon: sysselsatt -med 4 beredning: av fnöske,s Hah hade. tjänst. och orden blir så tomma Alldeles så känn Tr. jag det, då jag skall : > Dag för. dag får vi fröna mors J kärlek: och ' omvårdnad. >. .- : vi värde på. mor Ofta ser anske . ut. som vore det Och ingen :vi mest: satte "värde Lyckligtvis är. det dock Vi älskar och; värderar innerst "inne, men vi har årt för att komma ut med Det.-.har sagts att vi Och : år - på | "+ Och : då" skall vi Ila hjärtedörrarna, på vid ga- vel och: tala” om" för mor vad. är för 'oss och hur mycket | vig tycker om: henne. Vi bryr] värg hjä nor, för att "finna på | någon gåva åt mor som kan t, riktigt" visa: hur glada r henne; Och visst skall G Det är: hön i värd; hon: som är så Full/ lek och. omsorg, så. mild Mor-bliF Zlad för gåvorna hon! båd må och; störa barn; le värd spå: Vilken då?. Den. salltidyär” öppna mot héen- tt" hor alltid. får blicka” in I en stuga till hälften ingrävd. i sluttningen till en .dal.i Savskä- nyss tagit svampen ur ”lutkaret och var nu sysselsatt med att bulta ut. den i skivor; Jon- hade varit . med om. åtskilligt; i.sina dagar "innan han vid- 60-ärsåldern hamnade di, en. säghusdal. Nu satt Tbån där, tillsammans med sin ma. ka, som: följt. honom i. både onda” och goda. dagar, Barnen -var- se] dan någrarårtutflugna. ur boet. Fattig hade. Jon-alltid: varit,-men någon nöd hade dock ej gått:på| familjen, ty. Jon var en :'händig man med praktisk läggning. -Han var : korgmakare,; ! kvastbindare, saltpetersjudare,z s fnöskmästaré i. -ompodning . (ympning) av. fruktträd:..Till: allt” detta. var han en smula djurläkare, särskilt | I för hästar och. om så. behövdes behandlade -han även sårskador Ipå människors: ; = Det. sistnämnda. Järde, han fran 1644—1645 var snapphane 'j Bengt: oe Monsens r.från..Fagerhult snapphanekår. ,Både ;Jon. och Kit. ta,' hans” Hustru, var: danska barnen att: hata allt svens kt. Då vid freden i Brömsebr Ha dra : -då 'gjorde, —. men tänkte doch ."Ysby > besökt deras. krog. :] försökt 7 d Något rackartyg syftar han till. | Tand blev. svenskt hade. Jon, ti kt. . flytta ur landet,: som. Många, an: a more sä han låtsades ej se det, Han var alltför . mycket :' friskytt' för att sätta sig i de ”svenskes lag, Ef. ter förtäringen reste sig svensk- arna. Löjtnanten tackade och la- de, trots värdfolkets .avböjanden' farväl. an [d "r "Jon och Kitta såg på varandra då” "de hörde. svenskarna rida bort. Skulle de för framtiden få svenska ' officerare till kunder ?/ Hittills hade mest enkelt "folk från Våxtorp, Hishult, Ränneslöv Misstroget sade'Jo: far . 4 Detta är ej rätt, något r: T V- spel liggér"bakomi.. I bi : uKitta »menade att även sven. skar kunde. behöva förplägnad,i. — Nej, nej sade Jon, länge har jag haft mina misstankar då den unge: dragonen suttit här: och: "ställa sig in "hos mig. ic Kitta. .ryste « då. hon : såg: Jons Vrede. Hon, visste hur fäst: :dot- tern Marja, som ' tjänade :i Lär et om; detta, men vad skulle | a' om; han fick reda på; attl han, vi ser, tiden an, , kommer. dag 'en.;gång "danskt.:1: start tretfön' inga år hadexJon. väntat "på 'att Danmark;s kulle. 'kommia:.méd sin [248 gäng. ställa: sig i friskybtarnas led, men sonen Lars,-.som tjänade dräl 18 hade plötsligt avvikit. Ur; "Big uppåt. åsen . till . Jon kände sig varm ut i kriget.iså- ämnade. Jon" avbröts: i sina tankar hundén "Truls, som Började mör. svennen ned sina shäpphanar. hän. och, åå FTår: ni brått ge.e uppåt INGA. ÄRESTODER ; ” "> KVINNANS” ”DYGDE VINNA rn MEN DÄR BÖNER" BRINNA” " MELLAN TAREFLO DER a . HETER "HJÄLTEN KVINNA, s. HETER SEGRARN. NÖD KRÄNKAS DJUPT OCK. GLÖMMA” ; OCH! OM" HIMLAR :DRÖMMA. | 'v UNDER NÖD OCH VAKATT- moa UBLOTT EN MOR OCH. MAKA. : | KAN DEN KALKEN TölåA” et HURU. ÖMT I HON ER VINNA - FÖR DE SINAS ÖDEN!. nn | HURU PLAGAN, NÖDEN - HON SIG VUXEN FINNER, TILLS HON ÖVERV INNER LIDANDET OCH 'DODEN! GACK. ATT SEGRAR IVNNA UTAN FLÄRD OCH VILLA! LAT: DIN "KÄRLEK BRINNA FÖR DET SVÅGA, LILLA! ” . HÄRSKA I DET STILLA, | : MILDA SEGRARINNA, : a CL OB.E Malmström. az Men tyst a nu hördes hovslageri alldeles:-vid . stugan, -Kitta;rhans hustru; slutade--att; röra i- grytån. och tog fatt i hunden, somcil ställt-r sig svid::dörren.- trädde en ung:dragonlöjtnant: ät! följd avzett par dragoner; Kitta hajadertill; "men "lugnade: si hon såg. en ung. dragon, brukade hälsa på-i: Joj till Jons förargelse! :Att var: derås dotter: Marjas vägade "ej någon" yppa för Jon; ”Löjtnanten häleade vänligt och sade att här såg riktigt, trevligt 'och fridfullt ut. Han synade Jons + halvfärdiga" fnöske, va. Jon,» som i början svarade vre. sigt blev, förvånad över" den. fö "svensk, . ovanliga. gemy t; mjuknade: något - upp, .då&: Han snart förmodade. att besöket gäll. de-' någon. handel.: med -de varor också fram med att'han i: fram. tiden "ville tänka på Jon via bel hov av de varor han tillverkade, kanske förplägnad till salu. AT ligen en liten .krogrörelse,. sär. skilt vid marknaderna,. väl när- mast en lönkrog. Men Kitta före- kom honom. genom att svara: ”Visst kan vi bjuda på litet svag. öl”. Jon fann situationen räddad, ty även om-man bjöd; på förtä ring brukade de svenske vilja: gö- ra rätt för sig. , Snart satt; löjtnanten och åra. gonerna ..vid ölstänkorna, kring ett bord, 'Löjtnanten sköt fram briken, out SETT TOTTE 1 han dock :ej vara :overksam;' get + var myöket. Jon trodde Big kunna . rä. Ach? reste sig med. rygghåren han förde, Snart kom löjtnanten. K :han t.o.m, .hade. någon E -Jon tvekade i början "om sva ret, till-allt annat. höll-han näm: |- en blank daler r på bordet och: tog, - Y vn älskad; har mer bn balva vettet borta,: men -lär du” känna. Snapp-. hanarna lika bra som jag;fått göra, aktar du dig nog även för deras. , töser; . fräste. Gabriel till. Magnus; fr . - s— Nå, nå; "svarade löjtnanten; min gode: .Gabriel.. må, besinna, att det är med "flickan, «ej. med. gubben, Magnmis vill gifta sig. Må..så--vara,. 'men- har, löjt- nanten.. någonsin sett duvungar; utkläckas. -ur.. uggleägg,..svarade Gabriel, vg för | -Löjtnanten. hann ej då : han. händelsevis. kom att se bakåt, urskilde han i mörkret ett par, tre. ryttare efter dem vid, si- dan "om .vägen. - Även de båda| dragonerna fick i. samma ögon-: blick : syn, på ryttarna, Innan: nå. gon ens hann draga upp hjul-| låset -1 - pistolerna . försvunno. de: som; "skuggor i: dalen 'längstii' väster.” vid.- Såghustund. :; Blott; rasslet av: några. grenar vittnade -om fatt :det:'ej--varit-.en synvilla dragonerna varit utsatta. förs: ar skingra sig. från ; trots. . mörkret; komme: > att sskjul? ta, Men intet hördes nu; Då drålt gonerna lyssnat Förgäves 4 skydd tanke -på att. friskyttarna känské : männen kröpo tet ån Under roten; där en "grokta.' av. betydlig . som; han” tog fram. ur: sekymslet under;..en ; -trädrot, ..I "det ”svags : skenet drog” han , undan” ett 'skyn- ke.,och där innanför - låg; väl "lag- . dar i: spjälskydd och insmorda i fett ;;ett:- antalk gevär: om-2man E råddat; undan: beslagsav 'svensk.' arna: "Vapenmästaren tog ut någ- ra stycken långa: bössor” och sett par -pistoler,; Så” lämnade” äter de båda; männen grottan” och :bbro I mörkret fram: väpnen till hästar- na, : i Snart var fri kyttacna i: väg : mot. låsen: och Jon och hustrun "var ; åter. ensamma "Det var nu'redan. snart: då: der äntligenz fingd "äta duvälls- grötensioh” sått, is djupa: tant, de ynglingar; som utskorvite till ren, undan. En skälm, kallad Göingen;, vilken troådes , vara. identisk med höll 4 1 enligt ett rykte på att samla ett” snapphaneband "på Hallands” ås. Man, misstänkte att många av de” förrymda ynglingårna stu: tit sig, till. Gölngen.. samtalade an med. a händelserna ;. -den tav. Horns fälttåg, visste av egen jerfarenhet”ratt snapphanarna : ej vore satt; Ieka .med, Stridsandan | bland: de. .svenska. trupperna "led av snapphanarnas Iöråska.s stridssätt: att: plötsligt" dyka -upp-ur skogssnåren för att ika! mystiskt försvinna, men all. | fidär föll: någon : för, deras skott. anten: gav Gabriel rätt; men "I framhöll att -.man:ej fick gå allt för bryskt: fram mot befolkning- ni, som ju: endast i 13-år-varit avel "Mån måsete med lämpor ining' dess" förtroende; : FE EZOm det: bara hjälper, gen: mälde Gabriel 'Tänkom "blott på z b in vi nyss var inne hos. Ng såg ag på gubbf.n att han öns ade” ant ont över oss. "Gamle Jon är nog i grunden dersman även om han, som dd” ej ännu kunhat sätta i alla de nya förhållande. utbrast . harmset den” unge na, dragonen Magnus, > oc. « — Dig kan man ej taga på or den, Den, som:är ung och; för- hade” Håll sig |: iss Svend Povelsen och :som Ii | någon tid uppehållit sig i Laholm Löjtnanten sina dragoner med, tillbörlig; vak- |: a I - | saknade ännu vapen, el han? Dörren "öppnades: trädde en ståtlig. friskytt... åratal på, ytrade. han, nersen, svarade" för en stund sedan skulle vi san- nerligen slagit in huvudskålarna, på de svenske skälmarna;: som sutto här: so Ne så — Lugna dig "Jon, jag var dem i i hälarna" så” nära att. vi kunnat skjuta ,; dem som hundar, men "låt oss. ej "förhasta' oss, ty större skada kan då ske, : Jon ville svara" , men” Ennert- sen fortsatte, med satt franiföra sitt ärende, angående "de våpen; som sedan i h s gömts undan i Såghusdåalen under. en . trädfot! Nu betövdes. en' del av "dess ty många av de till åsen" ry da Bala Jon "och" Ennertsen gingo: nu tysta ned genom Gslekige gär) de tvenne friskyttar, som" var i vapenmästare.: Ennertsens sä skap höll med hästarna, Framför : ;.] en Jätteek stannade de. Jon. drog undan, en buske och. en ' öppning under .eken' skymtade." "De båda - Is Guds "frid Jon, nu kommer snart” dansken som 'du väntat ii "vm Tack för det ordet Carl En. Jon och " sken upp i' glädje, . Hade' du varit här g arna. hårt straffade: och" Marka- TE: Kydsborna'; ifingovystttay vid. sina. . ") brända. tomter" och-suga.:på, fing- ' fer a sig: och" viftade "med: svansen, Jon såg upp. <Vad nu;; undrade rarna,; tyvalla: matvaror: bortför- deg"'eller förstördes... - v£i: Men, efter den. söde gsvié kom. mer. dett sure klåe: och. Jon..var méöd då Klingspor. med, sina dra- goner - ängrep snapphanarna, Då låg "döda 'och. sårade snäpphanar och svenskar: i "högar : om" varan. ära." i Då föll den. hedersrmannen Bengt Monsen, friskyttarnas an- förare; sedan: hån stuckit" hed £le- Sken rn upp” "därför; Nej, från buskar och "Ebbe" Ulfeld "tog "snart Tedringen av friskytterna joch" Jon var: med överrumplade och jagade honor ut i ett'moras. Det. var, då 'Jon första gång kom till: Såghusdalen där” båkhåll för dragonerna, 5 Jon reste Hig, torkade den av på tröjärmen "samt" slog upp en stånka- starköl till sig, utbrast hustrun- -bést . st = Här - »stunda > vstors der, Snart-har vir "kong Fredéik: här med sina soldater: och. då; skan den gamle. friskytten än.en gång slå på svensken; svarade Jön och tog sig en djup: klunk: ur stånkan, , gera .en gtol. vid bordet. till.Jon, men, Arfa ha Pode al I Tyssarna nu förklarat, a att ata anka fångar i Soöjet nu ilimga Ffönkte Fk lé sist sa Hör ista konlikgenterka, sedan , oasd FRAS0N Vid hemkomst ; I föräldrar ” Prb medd bngå > Alfra I åse I skogar” sköt man på svensken och ' då han tågade in i Hanland och överste .”Stenbock — Meri gubbe lille” inte blir du '
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.