N or OF . sista: tiden. ' En'hade rest till ” Amerika, eri: hade gift 'sig rent ” oförmodat "och" två” hade kom- " nat sätt.. :' på att hon: skulle. skaffa sig. en Ls kon: " der på" huvudena ': och sporde "då. åtminstone: inte” som en to- ” både fort --och väl. ; drängarna ' på . gården och de " sinne för skämt” öckh: kurtis och " tålde: knappt. att en karl bara eller 'språng ' sin "väg. Den som "kunde få : : tås mitt av ifall man tog. henne ” äg mot flickor, hade försökt en : handen att han aktade. sie. för " - Han. hette "Thure och : Jåg på : lantbruksskola. Han "var hem- där vid" julen.” Mén inte var |. ”Norråsen. hade ju inte haft ut- ”. seende för fem öre, men den . och rundlemmad. heter du? f. ; pan 'n. Flin här blivit så stor och - kom: mor: Else och Elin för- : med tösen? sade" mor, Else, i ". henne, . | har växt till sig... Bara hon hu » skan, Men han lä or Else, . "Pers Pers änka i Lysåkra, hade haft o- tur "med" sina pigor på mit i beknip. för karlar" på an: -Mor Else påstod, att hon aldrig -sett:'en sådan otur, raen nä gav hon" sig: själva den tös, som höll 'sig -bättre i skin- net, Och "därför för. kon en dag bort". till "sin > . halvkusin Olof Essbjörtisson ” 4" Norråsen och stadde :deras Elin. Hon var 'en liten smärt och finlemmad ” tös på: bara lite över "sjutton år, blyg "och bortkommen. :Då Hon kom "från + dét enkla ' hemmet där uppe" i Noråsen och till den stora ' Per” Persgården- kände sig nästan: som en kyck- + Granngårdsmororna: - Tuska- lyst ” med klarare sken, aldrig hade "ängarnas blommor doftat med ljuvligare "doft eller fägrnat . | der ock hans försök: att. väcka | Men. mor. Else. tog henné under, " sina vingars skugga.” Eraellertid. skred våren fram och det blev: varmare .och vack rare för var dag. Thure tyckte, att det "aldrig förr varit en så vacker vår." Aldrig hade 'solen med fagrare: färger. Men Äntet var «dock. "så :fagert och. fint, flickan. från Norråsen: Hon var som: en. knoppande. ros, doftan: de, : daggig. och. frisk, ; Han kände en'het längtan: efter, att få ta kenne:i sina: armar: och smeka" henne: samt viska ömma ord ”£f: hennes" lilla. öra: blickar följde "henne vart hon gick, :men 'då' han. ville. närma sig. hernine : drog hon sig blygt undan, Hon? tycktes inte: ha något sinne för- kärlekens fun- hennes ! kvinnliga : intresse : ble- vo till synes alldeles utan. ver- kan. Det:var': sannerligen "svårt Per Pers-mora vad hon egent- ligen. tänkte" ha den .där -Hilla stackaren tll. > : ; — Åh, hon ka nog 'bi brå, renade mor Else. Hon är snäll och. - villig, > och så: ;ränner hon sing”. efter: "varenda karl hon Ber aa RT ngn Mor. Else fick rätt, ty "sedan Hickan. "bara: fått: :vänja 'sig "vid arbetet skötte hon sina sysslor -Men för andra bypojkarna ' blev hon en stor besvikelse. "Hon kade ' intet pekade på henne; Då grät hon henne ut på hal is, den. . måste ” allt kunna ' trolla, hette; det, ' För ”resten var "det . ingen"som bjöd till. Visst hade hon: ett btet: fart ansikte, nen anna skulle. kry- om det smala livet. Ola Anders Frans; ' som alltid var främfu- gång, 'm h fått en blick och en smäll . på : käften äv, den lilla att göra om det. :': : Mor' Else hade en' enda s son: mä några dagar "under 7 julen, men var:så' upptagen. av, julka- las till ' höger och: :vänster att han knappt hann se åt den nya flickan. Och då han kom igen framme i maj .kände han inte igen henne. Han. hade kommit sent en kväll och det dröjde, ett . gott. stycke framåt morgonen ..innan "han" blev. i ordning. Det var, tomt i stugan då han kors]: in, men om en ' stund kom ' Elin med kaffet, "Thure tittade stort |” "> på tösen. Har mor nu fått en "ny igen? "tänkte. han. Men: så +». kom/ det: för honom; att det kanske var densamma, som var den så grann inte... Flickan från här var. riktigt. rar, rosig och Flickan hälsade med en: ten kni Xx, Kand Goddag, sade "Thure. Vad — Elin, svarade hön. . - i — Jaså. Är det du, som var här i julas också? i — Ja kände; inte Thure å- gen mej? — Nej, inte i början, erkände i - Pflickan Klev" röd och: I vände sig mot dörren. ; I detsamma svann. : i — Du pratar väl inte tok Thure. bara" skrattade, os — Kan du tänka dig mor, sa- de , han, ..jag kände inte igen Det.. var , märkvärdigt vad hon: har förändrats. - NI — Ja, medgav mor, Else, hon får vara i fred. för, sinande: Thure förstod rätt väl ningen med denna fromma ön- : | märke-t.till :att det: var något att: komma - någon: vart "med henne.: Men han gav. sig inte. Han måste vinna henne, tänk- te han." En lördagskväll hade” 'ungdo- men varit på dans och då man på natten gick hem manövre- rade Thure så finurligt att han ; blev ensam med Elin det sista stycket. .-En stund innan: de kommo fram till gården ' gick han” tätt intill henne och lade armen: om hennes axlar. : "Lilla Elin! viskade han och. böjde ”sig ned mot .henne. ' Hon. såg "upp med ett par förvånade ögon. Men "då - hon mötte : hans. blick" rodnåde hon och vek. undan.:. Han sökte ta fast henne,: men hon skyndade före honom :inåt” gården och strax därpå” hörde ' han att hon låste. dörren efter sig... Då han mötte henne I på mor- gonen var hon blek och allvar- Lig och har förstod att' hon” grå tit. - Även mor Else' hade lagt särskilt med flickan. Och då folket gått till arbetet fog" hon henne i förhör. "7 - — Var har. du hållit hus i natt, tös? sporde hon. . Du .ser ju ut som om du hängt i rök. Flickan fick. Åter färg på kinderna, an , — Det är Ingenting, moster. | Jag har bara så 'ont i huvudet. — Åh, det är nog inte bara det, menade mor Else. Du har väl börjat att ränna med kar- lar kan jag tro, fastän jag var- nat dej. . . «— Det är inte sant! > Nå, det ska jag nog ta re- da på. Vem hade du' sällskap med i går kväll? > Flickan drog på. svaret, por i Nåå, har du glömt det kan ske? — Det var bara Thure, sade hon. ” : "Thure! ropade mor : Else och" hade 'så när släppt” ett mjölkfat i golvet. Elin böjde bekräftande på huvudet. Men mor Else fråga- de inte' mer. Hon var rädd för vad hon kunde upptäcka, Men då - Thure > på middagen. kom hem fick hon” honom mellan fy ra ögon... —: Hör du Pojke, sade Hon, nå har du haft. för: dig med .— Elin? Jag? a sd | — da, 'stå' nu. inte 2 h dej oskyldig, , gör Jag är väl in en höna heller, Jag har nog sett vad du går och tittar på om dagarna. Men kom ihåg a att hon bara i är en piga... —- Jag försäkrar —— '— BSeså, bekänn barat : sThure. skrattade,', - 1 el .— Ja, hade jag någonting att bekänna, så "gärna det, Gå Mor Else var. ändå inte: rik- tigt övertygad och hon kom-:ö- verens : med sig själv, att Hon skulle ha ögat på de bägge ung domarna, Ty, hon. ville inte ve. ta av fler dumma historier, all< raminst mellan dessa två, som var på sitt sätt, stodo'hennes hjärta nära. Och för att ingén- ting; skulle - vara försummat höll hon för den förskrämdå med många varningens och. för maningens 'ord. [tyckte hän, som.den' lilla: blyga | ”, Hans? flickan en lång straffpredikan| dej > . nånting hon” till sist. ' Han "menar inte :|- allvar, och nånting annat" vill jag "inte veta av. Förresten, till- lade hon, har han” sina funderin gar på annat håll; - i - Det sista var förstås bara en gissning, "men: mor Else” trodde att" den ' lilla dlögnen ' skulle ' Efter" allt detta” salta tyckte | |. mor Elsé,' som dock "hadé:ett! na gott hjärta, att hon borde" strö på lite "sött, "Och ' så klappade : hon flickan moderligt på kin- den och; bad. henné. inte” vara ledsen. : "Thure märktö genast att Bä Började . hålla; sig; undan” för honom;-' säker: : på att "hon: innerst; 21 hjärtat i-alla fall höll 'av 'hoz nom” fastän hon” inte vågade vi sa det. Han had svårt. för -att” dölja a "käns: andra pojkarna gjorde ”sig till för henne," De' hade” visserligen ingenting för” sitt besvär, . men retade ;honom obeskrivligt. "En kväll såg "Thure att' Elin gick bort till ' lindgröttan i fräd- gårdens, bortersta hörn. + Han såg "sig försiktigt" "omkring öch så smög hän” sig efter" henne; Då han kom reste hon” sig från bänken och ville "gå, -men han ställde "sig mitt för: ingången och då: hon skulle? gå: förbi slog ; han ,; bägbe” armarna : om henne : och. .Ädrog 7 ; henne: intill sig. — Men Thure, 5 släpp mej! — "Nej, : mumlade' han. släpper” dig" aldrig! .. : Och 'så' böjde han sig red och kysste henne; Flickan vred: ig i hans famn.” UTTLA - Hon var stilla en stund, "men vred sig "med. makt. ur..:hans famn :och rusade :ut:från grot- tan och hän genom trädgården. Thure stirrade. efter henrie med. tom blick. - Vad kom åt henne? Varför sprang hon sin väg, "den dumma tösen? väl styra sig "sedan, de "voro överens; tyckte . han.: sådana -: märkvärdiga ;,..griller. Nu : visste han i: alla fall var! han hade henne; den, Jilla? rara ungen. : sn Thure fick inte” se Elm mer den kvällen, men han. tröstade |: sig med att-det fanns. en.mo; gondag. sön : ia " Då mor Else. 'på morgonen kom in i Elins kammare 'fann hon rummet tomt: och flickan borta. Och vid en hastig rafin- sakan ; upptäckte . hon : att en del ' av flickans tillhörigheter också voro försvunna, Mor Else blev så perplex vid denna upptäckt att hon måste sätta sig en stund för att samla tankarna. '.. Men: plötsligt for hon upp med en ovanlig hast. Strax ' därpå väcktes ' Thure, där han Jåg och »-sov på sitt gröna öra, av att någon omilt ruskade', honom ' i: armen, "och då han öppnade. ögonen". stod mor Else bredvid sängen. Nå- got i hennes utseende gjorde honom klarvaken med ens. : "> Vad står på, mor! fopade han och flög upp. | ” . —' Elin har' rymt 'i natt |, Nn ler Rymt?; 'skrek: han, / vo 1 Ja, ni har väl haft nått kuckeli- ku ihop, kan jag tro, Jag. har trott. det länge för resten. Då har väl gått: och gjort tösen 'o- lycklig, ditt. välsignade kräk: '— Asch!-" Mor "pratar! >" bv i Ja, varför: skulle hon. an- nars ha Bett. sig av, Hon: 'skäms väl, — Nej, varför, skulle hon det. Jag 'kan gärna "tala 'om- att vi tycker om ' varandra; men det är ändå ”inte som du'tror." i. Mor Else "var glad att hennes misstanke” var. ogeundad. Men hur >skulle ' man”. då förklara ämnet: falla. sr Få 603 RE — Du ska inte og och inbilla att flickan försvunnit. . om” hare "sade lor, och" allra "värst var det då 2 cl gingo i flra: så kommo tårarna på nytt. Hon |” Nu ' kunde hon | - tröstade han sig,: flickor .ha' ju z dolde" inte sin. fruktan. att. det var, detta, "som "skrämt Henne. Mor Else" ruskade på huvudet. väl. inte” Hela Men "det var inte > "värt att förspilla tiden sig: av:till' hemmet. i Thure :ville genast fara" dit. och -höra efter | och det. hade mor Else egént- ligen: ingenting emot, men hon ville. själv följa "med." " Hos Olofs i: Norråsen gjorde man «stora: ögon, : då: Else -och Thure... mitt: i, söckna veckan kommo : körande. med , ett: par svettiga hästar; : större :; blev, :förvåningen,:; då man: fick. : höra vad : : ärendet gällde. Pi - Vad säjer ni! utbrast Olofs Mathilda... Elinit.>. Nej,- inte” har hon kommit hem: inte. "vThuré: såg : på : gin mor: med ångest i "blicken. I —; Värt kan. hon då ha; tagit vägen. > Hon "måtte väl aldrig ha” gjort sej" "något illa; SAhäöprat, det: kan jag: al- drig. trå. henne ; om, : sadé : någor ; Hort har: väl. bara” gått. Ni Else. : in nånstans för att vila sej. får : :gå och, möta henne,” ig att I ge: sig. i vä Han: fick. sen av gade .. kunde: iinhe, ingen. hade" sett -till henne. ' : Då" de- -ut på: "kvällen komnmo : tillbaka” still? Norråsen Hon: oe emot honom: "rod- nande "och lycklig. 2 Ni Kär; visst gått om a "andra ; sade: fader; "Norråsen. och blåste; ut: /ett stort moln” från det,” . säde Thure. i det han” gick, bort och : (Forts. å sid.” .8)- :fKärnkar flm Öga man som” är vid 'god vigör och som ägt och äger god hälsa! är 77-: -brige f, d "hemmansägaren Nils, August Nilsson, Vänneböke, stad församling i, Skåne: Vid'i4 års ålder kom han ut ifrån sitt födernekern; och : tog plats hos smedmäst.” "NP; Malm' i Skin. nersböke; där han var anställd - 1 fléra år; Sedan reste! N.till Dan. mark där "han arbetade ' hög! ;en trädgårdsmästare samt :& herr- gårdar och" tegelbruk," För : över 50 är: sedan Ängick han äkten. skap och makarna flyttade där- efter' till Skinnersböke där de vo. ro: bosatta | 9 år, varefter N, in- köpte en gård i" Vänneböke lav svärföräldrarna, "Denna ' "gård har makarna innehaft ” och" brukat tills ”Yngste' sonen Robert för. 10 år sedan övertog "densämma, ' : "För. fem år sedan; blev N.:än- Keman, och... bor. nu. ensam 1 en vacker : bostadsfastighet "vilken han. själv : uppfört komplett med inredning. Det är. endast dörrar, fönster. ' och . murverk, han” måst anskaffa. Henritrevligt har, Nils- son det där, tack vare ett ut. präglat ”, Ordningssinne, Utanför är en vacker trädgård anlagd, och ' hans” "intresse" för. vackra blommor visar sig både ute: och inne, Nilsson är väven "mycket upptagen med blskötsel. Att Nils. son trivs gott 1' sitt hem, vilket han med" egna händer' byggt upp är ej att undra..på då det är trevligt och gediget, v NN -Davandor, a vad: som änt. på kvällen: och | | Detta här” begrep kon "inte Et | - | lade; och en” utpräglad ”arbetsmyrä” y Hinneryd, Han ' är född i Väster- ' För LAHOLMS TI I Rollstorp. I' ditt. bröst de bo: det dets” stjärnor. 7 = Det häde blivit mörkt. h dystert i 'Tues stuga i den lilla: åsbyn. : Hahs: hustru" var "för över ett år sen död. .Tué ochhon hade levt'så väl ihop i sin. lilla: gård och gjort upp hur ofta är det ej så, som det står i psalmen: Och” när du strävar. här som bäst," så nal- nom”. : döden! ' kalla blev det för Tue. : En: dag :kom dödsängeln och tog hans kära hustru med sig och: Tue' stod där:ensam med två. små: barn. . Det- blev så. mörkt,'.så. mörkt, :i, stugan, Men Tue var en förståndig Han sökte .så gott: sig göra lät. hålla ; hemmet; ihop för. barnéns skull, :: Et gam- mal : kvinna i närheten gick dit. och: såg. till" det .Tue' ej själv. förstod & sig, på. Men :.be- svärligt var: det... Därför. för stod. Tue att han.nog hand- "bäst. om : han. gifte. om sig: med "en god och. "duktig |? kvinna, som i någon mån som fostermor.. kunde ersätta. vad Ja, så Tue, va 'känd. söm. hn. god och: :redlig :man; så det var ju ej. så svårt för: honom. att på nytt få, er "hustru, ; men. han Var en noggrann.man,: som ej tog. första: bästa. «anbud. ee En dag: då; Tue varit ridan- ei Båstad träffade han Ka- rin,. som var gift. i .Truedsfäl- le;:De var bekanta.ser barn- dömen. och:i. ungdomen, hade de't.o, m.: haft. sällskap, en T tid, men. mera, blev det ej. De Elin, sämtalade "nu: sen: stund om den: våra förlust "Tue gjort genom hustruns: död.” Om eri gled” samtalet : in på Kersti, « "Uddekulla-Peders' ef- terlämnäde' "hustru. Tue vär mycket upprörd över hennes sorgliga "öde; : svårast därför ått hön, Far fredlös, Det haå- de" nu Sörjts att:Peder med all :sannolikhet "var; död, stu- pad eller avrättad av. svensk- arna.” " Genast :vid utbrottet” av iv det andra: Carl: X Gustafs krig mot Danmark” hade” Svend Povelsens ' dragoner anrhält sig. till landets försvar: > : Dessutom : sades” "följande i ett kungligt: brev, som här nedan återges ordagrant. (Det har intressé - för våra orter då: folket "var" härifrån). Bre- vet. var - till fältmarskalk Hans Skach, SS i Wor. Gunst tilforn. CMWij .;-bede dig oc naadigst:ville, at Du ligeligen :lader. for- :-deele Svend .Povelsens sol- >dater udi treride lige Par- ter, saa at ös elschelig Ul "rich. Christian ,' under sit 'régiment .. bekommer: ; en Part, ." Du self til. dit regi- ment en Part, oc os elsche- : lig ' Obrist Friderich von : Ahlefeld .. under sit regi: ; ment dend tredie Part. Der- + med ete, sc .Hafnise sdend' Cu "Augusti 1658, Malar Priideriok - Svend Povelsens dragoner kom. således ini. den .reguljä- ra danska" armén, |. Alla var dock ej nu med, ty. redan den |. 22. aug. hade' Svend :Povelsen enligt kungl: brev. skickats ut för”att resa Själlands all moge' mot svenskarna. Flera av. hans djärvaste män lära ha följt honom. Vare sig Ud: dekulla-Peder följt sin” tapp- re "chef "eller han stannat. -i Köpenhamn till dess försvar, har han tillika med sina kam rater " hedrat 'sitt land och den trakt: där han: var född. Var'han méd Svend Povelsen han stupat där. eller omkom- mit på annat sätt. Sogneprä- sten "i, . Vordingborg Kristen Nielsen Spend. skriver. i ett brev till "kungen, den" 20' nov, kast en ej bjuden” gäst, vi; ho-" barnen förlorat. Helt gick det: ingen kan" ersätta, "en på Själland är det troligt, att |, 1660, att äv shapphanär, sbm strålande -främtidsplaner. Men I | ; den kyssen..miste : shan' Synen [pojke . utan , denna. ceremöni. ligga. På :stegel vid Vording- borg. måtte 'medtagas och i kri ten. jord begravas. ; Förhoppningen... OMS då se någon av. de förrymda åter var även ur den Synpunkten osannolik då det skulle vara hälslös. gärning att återkorå- mar hit, till hemorten. Hu Karin-..och Tue: :t Så kom båda. till:det: resultat att det. "skulle våra förmår kom ihop. i äktenskap. ; Bägge var ju snälla. och kloka” män- niskor, så att även. -barnen fingo" "det Ibättre, Det, ävta- lades att : Karim” skulle. in- formera Kersti ont; saken... Så red -Tue” hem i ljuva; tänkar. Han hade i ungdomens; dagar |: bränt :.-sina kol "för dock ' utan "resultat, gen. "passade. Han på under dansen vid Brante: Ku la. att ge: Kersti en "kyss i:ett'obe- vakat ögonblick, : men : ; efter på "ena: ögat 'en. god ' stund. Men i.alla' fall; Tue hade gär- na mist synen :på: andra ögat också; om- ;han: nu: dyckats ta en kyss. till. > På: höstsidan . hade "Kersti i:en-sik -lilla-stugå.:; Allt>:8 dan: ryttmästarens > besök:"i Baramossa hade man förstått att svenskarna: helt slagit ord taktik- gentemot ' folket i:or- ten; Spaningarna- etter dé fredlösa' "upphörde. förstod -nu att hon. vara -på vakt jämnt, :ty- rykt” 'mästarens” uppträdande =+visd- de satt: svenskarna i: hj rfat högaktade friskyttaärna: och gärna: ville: vinna rdéras: vän | skap 'om'" det var "möjligt; N Höll" hon "bäst -på med sin läke-1 praktik..;; Troligen hade. hon” därvid. någon hjälp av kyrkö- herde"Brunkma; Ej blott | € människorutar n: kreatv behandlad chon,; särskilt Häs- tar, vilket hon: nog fått: lära när :hon- följde stapphanarna. > En ördagskvällsthade det varit dans vid: :Brante” Källa; Mycket: folk : hade > kommit tillstädes: både :från. H slättbygden; lägsnare - platser: Pp PE hade". folk : kommit." Pojkarna från :"åsen.. såg. ej. gärna. att någon” pojke -från slättbygden slog. sig ut för-en- -åsbotös. åsen,". kunde det gå än," sär- skilt. Om ' han” hade släkt på åsen. Samma sak: om; en:ås- bopojk. sökte sig en. .hjärtan- kär ute på slätten; Men -kär- leken :.är "en "stark-makt i världen . och "därför: hände trots: all. vaksamhet, "att en slättbopojk nappade .åt sig eh åsbojänta- eller att - en åsbo- pojk var: nere:och härjade bland slättbotöserna- Mycket buller, och slagsmål kom detta emellertid. åstad, :Nu hände. det. oerhörda tt ett par pojkar nere från slät- ten hade fått fast tagi; ett par snapphanejäntor från en .ås- by "att. de druckit tillsammans ur Brante Källa :och "sålunda ställt åsbopojkarna inför fall bordat faktum. 2 Nu är väl att märka. in denna kanske mångtusenåriga tradition: ej..bara var, vacker utaxr även. främjade. god rio: ral Ty- om. ett fästepar: drack gemensamt 'ur' källan. ansågs detta som en: helig handling, såsom. en. vigsel. tt 0..m;. merå helig, än kyrkans. . Denna »: omständighet främ- jade .sedligheten' i hög. grad, ty ingen flicka: gav. sig åt en kan till honom,” samt började Därför. var "detta bruk en för ket god sed; som förtjänar den största aktning., . ; Naturligtsvis hade bruket en avigsida, nämligen den, s att. många äktenskapi ingingos i. förhastande, -: Dagen "efter | o vände man som vapen endast ' kruthorn,. knivarna" fram, äntligen" svar. flesta "mer: tilltygade:; Redan kvisten: nödgades: denri. gå: till Kersti” såren . omsedd. på dagen kom d. | Karin måste efterskickas: för bära skarpa ' förebråelser- av Kersti" och Karin: för att de änvänt knivar "mot varandra, då” det ju var "Svenskar, som man: barn. Kersti "högt. om; hoh tog 'detta'- emellert; flyttat till Rollstorp d HE en-tjänst och-en både hem, kunde” ej Karin . häde "rätt: des: "Kersti ” den; "gången. hon : Men snart kom Då striden ellev: mindre illa på morgons= en del av för att få , Senare” på”, många, . att ått. assistera, vid sbehandli i Slägskämpar ar Ändo' up "kunna; härda” knivs . fär ela. dagen : > Karin 'stahnade i "Rollstorp och. bort.i kväll. ningen kom "Karin fram med förslaget om att Kersti skulle : slut,-. var. ide . . + gilta' om sig' med Tue, Karin . . sökte övertala Kersti genom : ätt "framhålla att. både hön och barnen” fingo det.. bättra. då” Samt” att Tue och. hang, säkert; skulle” värdera steg. "Då Peder ju nu säkert. var - död, : gjorde: hon ej på . oll el Sätt > rätt . : genorå 7 kom. genom. Karins förslag i'en:djup sihnesrörel- - » Hon; hade: ej: kunnat tänka sig en. annan. man" än' Peder; ,. Han, var' Jämnt i hen- > tankar; minnet-av honom höll: henne: uppe;” då hon :med deras, : batn, "måst; hålla sig ' undan -=i.. vildmarken -:för Svenskarn. Antingen ” nu Pedér : var död.-eller levande : Åågon. annan: man. kunde hon ' ej älska,' Peder. var . och "blev hennes, allt; i Och; nu kom Karin? hennes. - bästa vän och ville hon skulle ' ge; sig Kersti + kä man stuckit med ett: spju Men: Karin : sökte '; visa "henne:”att hon: tvärtom” gjorde; Peders minne. god "gärning . -mot deras. och.” Tues, barn” "genom; att. ge dem" ett. ae 1 A re ed : Det var: : förståndiga,;. , dd ord Karin säde : och: Kersti” så gav Tue ett blått” öga då han.” "vär fräck nog att utan vidare”. kyssa ”henne;? mest därför han kom 'så bur: dus Hade han ” varit -Smidigare ' och ' bett” "vackert + om' en hade 'har nog "fått både en och" detta "var" Hon började: sällskapa, Visst var Tue: en "snäll Than, säkert. komme > han" att. bli en” god far "för hennes: barn. nej hon kunde 3 ändå. "men ' det :var, och klumpigt därmed. : två, Ja: tre ”därtill;: ty innaä Peder och Men "mn : Tue "> hade" kvällningen : gått ned till Truedsfälle för ätt” höra 'om” Karin talat med; Kersti om sakén: - ju gången ned till Kersti ”öch ' Ola, Karins man, som var in-'. formerad:i i'saken föreslog att Tue: själv genast :gick till "Kersti: saken.” Rollstorp:” Han' gick.i glada- re, tankar 'än-på länge, ty han > hyste 'god: förhoppning. att " Kersti till :huöstri, ”.. "Karin vär föratt få klarhet. i Tue '"måsade, iväg till : : Kersti" blev ”blossande ' öd, då Tue kom in i. stugan. Ka-- rin' satte genast fram ölstån-, försöka hjälpa : Tue på traden (börja). med : frieriet. vär... behövligt," något" tafatt då "det gällde fruntimmer, Hon frågade där . al myc- | för.hur han drogs med sina folkets, moral gamni; z barn, nog: var. det besvärligt - ått inte ha en kvinna i huset, Tue. svarade så gött han för- Detta ty Tue” var. tod, men . kom ingen vart, Därför sa Karin rakt .på sak Ohan./ ej förstod att hän hade' säkert många, som drue- kit ur källan” någonting” söm närmast påminde. ont Koppår- slagare. -Nu utlöste detta, den kväll det här. gäller ett: våldsamt slagsmål,:i vilket nästan alla var inblandade,” borde gifta om. -sig. Jo," det: begrep Tue och nu lossnade turigån så att "han, tillade, öm. han kunde få en snäll kvinna. så ville han 'så gärna det." = «En. som, Kersti kanske ' sa. Karin, : ST början an ae Då kom: tårarna: i Tues, ö lölja : "för" sig, att. - "Nog min- : - kyss 5, una |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.