Fn rt rät fan (PRE TR i i i H i LAHOLMS TIDNING ':- 2 H 2 vYvryvYvr TFT VO VVT OFFER TEE TT VO vVTPeYTFFEYSVYTYYTTYYYYYTYYYFFYFF Ve YTFEYTYTYYYYYYTYYYTYFYYYT vv Lördagen: - 285 oktober. "1950. 21 Söndagen e, Trefaldighet, Sabbatstankar Om himmelens utseende förstån I' att döma, men - om tidernas tecken kunnen . I icke döma, ot: "Matt, 16: 3: Det svaret gav Jesus sina fi ender, fariséer och saducéer, gom hånade honom- De borde "Tåget - rullade” fram” genom landskapet. . Det var bortåt eftermiddagen och vid kvälls-| tid skulle vi vara . framme i Stockholm. - Vid en station där snälltåget stannade — det var inte så många — kom det på en ung man och slog sig ner i: det inte. Jo, bannor och hårda ord över ”förbannade statar- unge” som : inte : kunde veta hut. Lars hade av naturen ett livligt temperament -och var ständigt i farten och kom ofta i kollision, "med" fosterföräld- rarna. Det mesta var naturljgt- kupén... Om en stund möttes! vis pojkstreck, men det för- " besinnat sig. Det var ej långt ” det förlovade landet. : ordningen och moralen fingo ww till — Jerusalems +: förstöring." Framför "allt skulle" de aktat "ia på det stora tecknet, gom Gud +: genkännande. givit till både Ieraels och hela i han bort och slog sej ner hos världens frälsning, världsför- ! lossaren, den väntade Mkssias, Men folkets ledare voro för- blindade. Om Jesus fått upp- rätta eft andligt rike i judar- nag hjärtan med inbördes frid och lydnad mot överheten, ha- de de helt viss fått leva kvar i De för- kastade Messias ” och ”blevo gjälva förkastade, :”Synd är stod de intes För dem fanns bara. en sak, och det var att i veta hut”; och ville inte Lars det, så skulle han ha stryk. ; Lars slutade . skolan och mej för att prata lite, skulle ”läsa fram” för prästen. "— Hej! " Det var, roligt att' Nu fick han gå en halvmil: till träffa. dej - — det var längesen ' kyrkbyn två gånger i veckan. sist! ” - Kamraterna + hadé + cyklar och "— Detsamma bär, sade jag. . flängde övermodigt iväg, men Hur lever livet med dej egent- "för Lars ' vardet inte lönt att ligen? : tänka på sådan lyx. Vem i he- — Tack — > prima! Det knal- la världen" skulle köpa någon lat och går, knallar det inte så "cykel åt "honom? ”: Fosterföräld går det ändå. "Ska du ända till: 'rarna uppbar tjugofem kronor Stockholm? > > i månaden "av fattigvården” för våra ögon, då han tog en för- siktig utblick över passagerar- Vi log båda i ömsesidigt - "Och «så - kom folkg fördärv”. Det ordet full- bordades med outsäglig fasa. - "Nu är det vi, som varnas och | manag att akta på tideng tec- ken, Tidens tecken äro ekräm- mande, och många gå i under- ”gångsstämning under en him- mel, flammande röd och bådan- de storm, Andra däremot tän- ka intet, sägande frid, frid och Ingen fara.- Envar, som äger Verklighetssinne och eftertan- ke, måste dock stanna och be- vinna sig, besinna tidens all- var, Förvisso stå vi inför nya Uppskakande, omvälvande världs- händelser, men därom må vi ej profetera. Vi hava nog att gå till oss själva och pröva vad tidens tecken säga om vårt in- re liv och vår högt beprisade kultur, När vi betrakta sam- ” hället av i dag, högt och ståt- ligt, märka vi-en spricka här och en där. Det är farliga upp- täckter, ty vad betyda dessa sprickor? De ,bevisa, att grun- den är bristfällig, och blir den Icke förstärkt, ramlar hela hu« pet, Vår kultur är byggd på kristen grund, på de grundsat- tor, som Jesus framställde i gin bergspredikan, ”Kristus är den förate i vår lag”. Så står det riktat i:dén gamla västgö- talagen, Sveriges äldsta, Rätts- ett djupt fäste i folkets tänke- slätt, och där lagen slutar, där tar hedern vid,. sade våra all- vursamma förfäder, Nu stå ic- ko gamla märken, Grunden har bilvit undangrävd, och vårt folk hem kan falla, Kristendomen lr snart endast det gula kofs get 1 flaggan och"en fåfäng sammanringning om söndugar- na, Om osedligheten och brotts- ligheten är ej lönt att tala. Allt detta är skrämmande ti- flvns tecken, Vi må besinna oss, innan dot är för sent. Men högt över allt skrämmande varsel höjer sig segerns tecken, Det är den korsfäste frälsa- ren, som gick 1 döden för san- ningen och ännu lever, ännu kommer för att frälsa synda- re, Tidernas tecken är Kristus själv, och den, som tror på ho- nom, skall Icke förgås, Vårt folk har fostrats i Jesu Kristi "Ande, och vilja vi bestå, måste han alltfort vara grundstönen för allmänt och enskilt väl, Vi må ej tro, att vårt folk i stort sett är Aavkristnat, Djupt i människornas hjärtan rör sig en levande evighetslängtan. Det finna vi särskilt vid sjuk- hbäddarna, Där vänder mången åter till sin barndoms tro, öpp- nar sitt hjärta för sin Frälsa- re, som blir enda trösten, en- da hjälpen, Men vi måste väc- kas upp ur den rådande slöhe- ten, Här måste bli anda och liv, själarnas frälsning och trons förnyelse, . Det sker ge- nom Guds ord, Förr var ordet brukat I hemmen, och där fann folket kraft till att leva ett gudfruktigt, förnöjaamt — liv. Tillbaka till ordet" Tillbaka till Kristus? Det må vara tidens tecken. . | i SÅ på 530: 2 nu "ge tjuå vid -ljästen ”vintorkvän. k Från sunnanhav till nordanfjäll? Så livets ord på vardagsbord HN Må lysa I vårt tjäll > I korsets tecken segra vi, , Ty Kristus Kör vår ande fri, Vi genom strid gå fram till frid, O Herre, stå oas bi! — Visst, jag ska opp och be- "honom, och ' hän fick ofta höra söka kungen ett tag. Han bad jämmeéer om, att: det inte räck- mej komma härförleden, för te till De förlorade på affären. han' hade” ingen riktig männi- Att Lars gjorde "nytta," var ti- skå att umgås med däroppe. "digt uppe "och: arbetade i stal- — Det förstår jag, 'men att let och - arbetade" varje ledig han i så fall vill umgås "med: "dag,' "räknade 7 "de inte för nån dej verkar mera underligt.” Ja "got. : vete jag ska också till: Stockholm, så ' : De ' andra läspojkarna hade då får vi sällskap hela vägen. ' pengar och köpte tabletter och — Tack, broder, jag ska för- I cigarretter och 'choklad, de ha- söka uthärda det. [de dölkar,; börsar och-pennkni- Vi satt där och språkade och "var. Men för Lars var detta ta- hade det mycket trevligt. : Min 'bu,. ty han ägde aldrig ett öre: vän, som förresten heter Lars, ! Ännu > i livet "hade han” aldrig kallad : Lasse, var en utmärkt.! Vyvarit ägare till så mycket som ”P sällskapsmänniska och en glad r/ fyr, » Man kunde sannerligen inte se på honom vilka öden han hade fått genomgå. ' Som han satt där, kom jag att se för min inre syn hela hans lev- nadshistoria. . Något har han själv berättat och det mesta har. jag "fått veta från andra håll. Och 'en gång för trettio år sedan” hände det sej så att. SR i statstugan föddes det en pojke, . Modern ' var mjölkerska vid gården och fa- dern var dräng. De. var inte gifta; det 'var bara så att de' bodde och skaffade sej barn ' tillsammans. » Det, fanns gott om ' ungar” ”stugårl,” öch' det” hade sin förklaring." Hon hade haft "två karlar hos sej förut, ' varje sonen i denna kull. hade hon "sex. ' ” Och så: ar, slags 'follc.i got sätt. var " de "också, ' och hade bara deras 'uppfostran' varit någotså- när hade inte :dessa sex ungar varit sämre. än andra. Nu var de några busfrun allesammans, och det var 'inte att undra på. Nåväl, Lars och hans ett år äldre bror växte upp och kom i skolan. sig iväg en vacker dag från ' alltsammans, han tyckte väl att stugan var trång. = Han blev fasttagen igen och insatt på en anstalt för försumliga fäder. Han hade nämligen några barn från tidigare ”äktenskap”. Nu fick Lars mor understöd av kommunen för att hon skulle kunna klara av sin barnaskara. Emellertid kunde hon inte det. Barnen fick gå trasiga och "smutsiga, men det värsta var den låga moraliska stan- dard, 'som rådde i hemmet. Så <ort modern blev arg kallade hon aldrig barnen för annat än ”satungar”, och en mängd värre beteckningar, och sade att hon skulle slå ihjäl dem am de inte ville veta hut. Det xom ' ständiga klagomål från skolan över barnens försum- nade tillstånd, och en dar var råltet rågat. Barnavårdsnämnd 'anns ju i socknen, fast .det var nte ofta man hörde nånting av Jen. Men nu skulle ett ex- :mpel ” statueras, och så tog nan de båda pojkarna Lars och AVugust från modern och place- Deras far hade gett: | en "krona, :' som :- varit « riktigt hans egen. Detta grämde ho: nom, -han kände sig sämre än alla: andra och började funde- ra på utvägar att bli likställd: Han ville också: i 'smyg bjuda på cigarretter, ty läspojkarna tordes inte röka offentligt. - Anna "Nilssons bageri och konditori 'låg” mitt i byn, och där fanns, både cigarretter och tobak på en hylla. Fru Nilsson hade :heller ingen kassaappa- rat, utan . stoppade” pengarna her i en, låda, Och det föddes en farlig tanke hos Lars. Här kan jag ta vad" jag behöver, så ingen ser det. Hart smög sig in i butiken. ensam, ' ibland Var kar" i 'sällskap med "kamraterna, : Ibland ' stal han cigarretter; i bland var han så djärv att han vilket” resulterat i två barn med drog ut kasaslådan och fog, nå- Nu' föddes den andre - gra. kronor. ” " Fru” Nilsson hade "emellertid ] "Sex smutsiga, ' titthål + dörren, och" hon stöd trasiga och "ouppfostrade ung- en "gång "och iakttog Lars, då som alla människor såg ner|han försåg sig: Hon hade länge om "om :de varit ett sämre märkt "att... cigarretterna för- Men friska var de lsvann och misstänkt läspojkar- allesamman, ty Herren hjälper nä. alltid de sämst lottade på nå-|på saken, och en dag kom lands Normalt begåvade | fiskalen hem ' till Lars foster. : Nu fick hon svart på vitt fin; bil ':och ” höll ett förh rt med honom; hem” i. strängt : Berättelse | av Fritz Bengtsson | Lars erkände” genast. ” Lands- fiskalen- skrev rapport till bar- navårdsnämnden, och med hän- syn” till "dé upprepade gånger stölderna begåtts och med hän syn till den dåliga uppfostran Lars' från ' barnsben fått beslöt nämnden 'att sända Lars till ett skyddshem, : Lars hade 'anlänt till skydds- hemmet = i” fjärdingsmannens sällskap, men han kände sig in- te illa till mods, som en pojke skulle ha gjort, som måst läm- na: mor och far” Det här såg trevligt" ut, tyckte han. Fina byggnader och många kamra- ter, och den första middag han fick var god. Här fick man ef- terrätt också, det var en lyx som han inte var van vid. Han fick. rena," ordentliga kläder | hade hört och läst så mycket illa : om -: skyddshemmen, 'men Nan trivdes. Det var första går gen i hans liv, som någon verk- ligt intresserade sig för honom. Här kunde han få. förståelse, här blev han värderad som de andra, här hade han lika myc- ket som de andra. För sitt ar- bete fick han lön, och viss del därav utbetalades kontant. Han och en kamrat fick själva disponera "ett litet rum, och böcker fick de Jäsa.så många de ville. - Böcker,” ja! Här öppnade sig för Lars en ny. värld. Han hade aldrig läst annat än sagoböc- ker. :- Under... skyddshemslära- rens ledning ' fick han "ru in- tränga ' i den riktiga litteratu- ren, fick läsa de stora -mäster- verken. ' Han : läste så att'han glömde: hela världen omkring sig. Det var som den" där länge hungrat och äntligen får rmat:”. Lars hade' hittills endast prö vat : på jordbruksarbete, ” men han fick lust till ett' hantverk: Efter” överläggning "med före- ståndareh fick ' han börja på hemmets "skrädderi. ET början tyckte "han « det var: långran- digt "att -sitta "stilla; men sen gick" det” bra;'. och Lars var kvick och” läraktig' och gjorde goda framsteg i yrket. : All början har:' ett' slut, och så kom "den dag; då Lars 'skulle utskrivas.' Han" hade fått plats hos ” en skräddaremästare i en liten by. Och så gick Lars om- i kring "på 'skyddshemmet och sade adjö: till personal och kam rater. Det var med vemod han | N . ty här hade han |: 00 gj jorde ”det,: Utan kärlek från begynnelsenlZ& upplevat de lyckligaste åren under sin ”uppväxttid. ” Tåget fortsatte "att dunka fram — snart skulle de vara framme i huvudstaden. vaknade - med ett. ryck. Lars skrattade, = — Vaknar du nu? Du blev]: plötsligt så tankfull, så jag vil- le inte störa dej. Och "rätt vad det var så sov du. ” — Ja, jag satt och tänkte på din barndom och allt vad du genomgått, Lars. Och "det för- vånar mej, att du blivit en "så bra karl som du är — Varför? Jag "ska talr om "för dej, att det var skyddshem- met, som räddade mej. Skulle jag fortsatt det andra livet, ha- de jag säkert varit fånge” nu, TS '— Kanske det, Men — "hur gick det för dej sén, när du | fått din första plats?” —' AB; där stännade jag i fy: ra år och blev riktigt utlärd. Sen har jag arbetat på många platser, och nu skå jag börjat ett nytt jobb i Stockholm: "= Du här inte” sått 'och gift men "förstår du. jag har haft sällskap med en flicka i flera år; och nu'fiek hon jobb ; Stockholm. ' Och så beslöt jag att också försöka' få och det lyckades.” det, "Så du ungherrska Tvätten i skall” märkas LTagagärden - ösynligt MÄRK NGSMASKIN "ANSK.: AFFAD — MÄRKET "SYNS En Jaha. det här" är då inte" min," deklarerar: frugan be- stämt :-.när hon plockar. upp..en skinande vit duk bland all. den andra. vackra tvätten, som" just är - kommen . från Lagagården. Så skickas den tillbaka dit men vems' är då duken och var har frugans blivit av? Det är ett li- tet problem,' som" det inte: är. så lätt "att lösa för Lagatvättens föreståndarinna; "fröken ' Ebba Thulin eller” tvättmästaren 'Ro- land Karlsson. Nu är det ' myc- ket sällan som” sådant händer; men en "och annan: gång kom- mer” man inte ifrån det. Och då är det ju förargligt nog, allra "| helst som" vi äro så vana vid att få tvätten så fin och från Lagagården, . Men nu skall det bli annat av, nu skall det inte bli några felexpedieringar '' ' längre,- nu skall arbetet underlättas och vi kan vara säkra på att det är just vår egen näsduk, som vi snyter "oss i efter nästa tvätt. Hur detta ”underverk” skall ske — jo helt enkelt genom ””o- synlig märkning” av plaggen. "Lagagårdens ' har nämligen 'i dagarna skaffat sig en Ratura märkmaskin för osynlig '"märkning och härom- dagen hade vi tillfälle att i sällskap med ordföranden Rag- nar Kristoffersson och kassören Anders Larsson 'se direktören Wilhelm Radden i Malmö de- monstrera märkmaskinen i ar- bete. Det var en liten nätt ma- skin som dock går på nära kr. 2,000, med instatleringen på c:a 2,300 kr. Men den skall snart tjäna in sig, inte minst genom att underlätta uppsorteringen av tvätten både före och efter själva tvättningen och förhin- dra all fel diering. acker vi och nya skor, och i all mans var fastsatt haris num- mer, för att han skulle kunna hålla reda på det. Han kände pojkarnas spanande blickar på sig och förstod, vad det betyd- de. Man ville se efter, om han - sade dem i varsitt fosterheni. kunde: slåss. - En "nykomling; Lars hamnade hos ett gammalt Sondfolk, som inte själva hade Några barn. Värst av allt var, att de inte förstod sig på barn teller, begrep inte, att en par- el kunde behöva kärlek och anvåninad, Lars fick mat så oo Paul Nisson, AAA han blev mätt och kläder så som är stark och kan slåss, får alltid strax respekt i kamrat- laget. Och han beslöt att vara hygglig. men inte låta driva med sej. : Tiden gick och Lars blev konfirmerad. Nu hade hån ba- ra — fortsättningsskolan kvar, han kunde skyla sej, mer blev] Y -|numret där — sen var han stor på allvar. Lars . . Hur går det då till att märka plaggen? Så enkelt som helst. Maskinen är försedd med dels ett bokstavshjul, dels fem sif- ferhjul. Dessa kan ställas in o- lika och sedan får kunden dels Fén-"bokstav:"— förstä "bokstaven i efter dels ett Sedan är det bara att lägga plagget på ”märkbocken” tryc- la på en trampa och så sitter visserligen inte för tid och evigheter men dock åtminstone åtta å tio tvätter framåt. Märket. synes alldeles utom- - BARA I ULTRAVI OLETT LJUS." tvättinrättning] ordentligt tydligt, men så spri der också "en ultraviolett Jam- pa ett. milt: sken över, rummet. ! Det” är: . hämligen bära h detta] ljus," som märket ; ger .sig till-. omedelbara närhet oc "Jag - kommer" jag och bål. : vYyveYrYveYYVYYYYYYYVTTYYR ET? Fö | a Hr Raj r Andersson, Ahla, : Ti agrar An Laholm; hr Herbert Kristiansson, Menlösa, Hal. ' Tandsås, med maka Inga, född ” Hal : och hr” AV Sikmar, .Genevad, red maka pina; ” Gen cvad, | . " Foto: Dahlqvist, Laholm.” . see fa född Nilsson, ” på' när hon , fyller nittio på måndag, lika många : som den. sista ”laxasöndagen” för. många år sedan när det kom jfolk från när och fjärran till Karsefors och alla skulle in och : hälsa. på ' hos. Augustens'". Och . den . pigga gumman är väl värd. alla. hyll« ningarna, -S "Cell Vackra Hee : INGRID LARSSON, Lejeby. När vi träder in i den "illa trevliga villans kök där. uppe på backarna vid. Lejeby strax ovanför Karsefors kraftstation, | lägger fröken Ingrid: Larsson: just ifrån sig Laholms Tidning och. hälsar oss” välkommen, Hon har just studerat en arti- |- kel av Pehr Linus Nilsson och: när vi berättar att vi kommer: från Laholms: Tidning, så kom- jär född"i Laholm och redan i mer det omedelbart: -— Ja, se [unga år fick han själv svara Pehr Linus han e så:trevli, i för sitt uppehälle och levebröd: "Det förstår vi Ju så väl, att : Karlssons » huvudsäkliga yrke vad . han skriver om" laxfiske "har varit: jordbruksarbetard . och Karsefors skall slå an hos :och han 'har även s älv. inne- gamla lejebybor,:som har till- i haft ett.litet' arrandejordbruk. bringat. hela sitt'liv. Ware . fyller på "måndag fastighets- ägaren Martin ” Karlsson; Es- FH hi med ' vår F omkring 20'år, sédan.: på "Hime känna "-—- när vi: går ut med" mod såg att forsen blev bunden! meslövs' gård i 24 år: Jubilaren provplagget i ett anant rum, så” och . de: skummande vattenka- ! är känd som en arbetsam och . syns det. inte ett dugg. Ej heller syns; det något sedan” tvättmäs-.j skaderna i stället ger oss kväl-” skötsam” arbetare, så: säkerli- ” lens ljus. Öch det är minsann! gen ihågkommes Jubilaren - av tare” Karlsson” varit "ute" och Ibra att ha när man börjar bli” både. släkt och" stor. "vänkrets provtvättat: det "ett "slag: Dock" gammal. bör det: inte -tvättas omedelbart i; . efter märkningen utan. märk-; vätskan ” bör ” få torka” en liten stund innan” plaggen”. lägges. tvättmaskinen.” ” ”Tvätten tar "absolut inte ;'ra nittio, så är allt Ingrid bå-' rit i på sin högtidsdag. Det kan man nog säga, att: Ingrid Larsson är, ty på mån" 70 år dag fyller hon nittio är. Men ' ”. fyller den 30 okt. hem. äg: märk väl. att vi skriver: bör” Martin Karlsson, » Hemmeslöv, jar bi gammal, ty för att va- Östra Karup. Karlsson har va- den? ringaste ' skada: av märk-' de pigg och kry och rörlig: Om 'gård; 25 och på Menlösa gård ningen, försäkrar direktör. Rad- | intet oförutsett stöter till, så 25 år, den vi vidrar" hur det ställer sig med den saken. Och märkena syns inte ens om man |; . sätter, det mitt på bröstet på en generalkonsuls ” frackskjorta, Det fina är också, alt märkena syns endast i det ultravioletta ljuset. Vad märkvätskan be- står av? Ja, se det är vår egen lila hemlighet, som vi absolut inte vill förråda. - Men genom märkningen kan man till kun-' är nöjd med sin lott och det är Han är arbetsam och borde vi kunna. hälsa” på henne” duktig samt allmänt' omtyckt, om tio år igen. MN - Karlsson bebor sedan 8 år egen Så berättar hon om sitt liv, fastighet, i Hemmeslöv,.. ett, liv i strävsamhet, arbete oo be och slit men också om ett för-, vårt - : nöjsamt liv. Hon har varit, och ' "fyller : i dag £f,' sömmerskan, öken. Ida Hansson, Värneh, ju alltid roligt att höra. Prak-' Taholm. tiskt taget hela sitt liv har hon t 3 tillbringat i. Lejeby trots att följd av år varit sömmerska o. vaggan 'stod i Lilla Tjärby. gjort sig känd som mycket duk ' "Men två år gammal kom hon .tg och kunnig i sitt yrke, vis- Hansson, som en lång dernas stora tillfredsställ. lätt ' "till morföräldrarna i Lejeby ”tas numera på Vårdhemmet, ålerställa ett felaktigt utläm-! nat plagg till rätte ägaren och tvättinrättningens" personal kan till egen förnöjelse påvisa för den” husmor; . som ej vill vid- kännas sitt egna, slitna linne, att det verkligen bär hennes bomärke.; Men det kanske fina- ste av'allt är att'arbetet i tvät- teriets' olika "avdelningar kan "organiseras på ett bättre sätt kapacitet ;- öch — anläggningens väsentligt ökas. ” Varje = tvättinrättning = får 'dessutom ett eget märke — i detta fall LL med mindre bok- stäver' än 'de andra siffrorna och bokstäverna. Det betyder Lagagården, Laholm och sålun- da kan man veta vart varje plagg hör hemma och de olika fvättinrättningarnas "nummer höver ' inte bl Så att nu är det bara att gratu- lera Bagagården till nyförvärvet som säkerligen kommer att gö- fra” de många kunderna ännu belåtnare' än förut. Cel. Prenumerera på LT A, AAA A A AADARAD. AADAAA I och dit kom senare också hen- neg broder August. Sedan bod- 560 år : "de de på stället först hos mor- fyller i dag fru Gerda Carls- + föräldrarna och sedan hos mor- Son, maka till lantbr. Alfred brodern, När denne gick bort Carlsson, Edenberga. övertog "August gården men . tog snart undan en bit jord — BRÖLLOP det var 1923 och byggde sig — I Markaryds Kyrka. har en villa samt en liten ladugård sammanvigts chauffören Bers. 'där de har en ko, ett par gri- tjj Olssort, Emmaljunga ock af. sar och' en del höns, . färsbiträdet . Majbritt . Berg. Alltjämt bor de kvar där och strand, dotter - till maskin. pysslar med djuren. Brodern förman Axel Bergstrand och ”Udda-Augusten” som hån kal- hang maka, Markaryd, lag, är känd som den siste lax- ” Vigselförrättare . var. kom- fiskaren vid Karseforg och han : minister - W. Magnusson - och är nu 86 år. Därför kommer . kantor Ad. Adgård sjöng efter samtalet snart in på lax och vigseln ”Hjärtats saga”, Efter- laxfiske, Men ' Ingrid har inte åt gavs middag i brudens hem varit med om, att fiska —' se för ett antal inbjudna. , det vara karlagöra - = men väl : körde hon många gånger själv. DÖDSFALL med häst och vagn till Laholm "Hilda Maria Magnusson, Ef- Faholm, med .maka Agda, född H att det blir: många som hälsar | ”Udda- kilstorp, Östra Karup. Karlsson” ovsens I K. arbetade på "Menlösa, gard ss anställd " på Hemmeslövs >> ' s och sålde. laxen ; till Akerberg. ter en kort-sjukdom avled;i går '» Annars har hon arbetat på går på Halmstads lasarett fru Hil- den och det var minsann inte så enkelt, Ty man hade 52 tunnland fäladsmarker ända upp vid Ekasjö och en äng där ' Karseforskanalen nu går fram. Det var lång väg att vandra när man skulle mjölka.-... Som sagt, så bär Ingrid sina år med heder och var säker på at. da Maria Manusson, maka till f. d, lantbrukaren Johan Mag: : nusson, Värnen, Laholm, t Den bortgångna, som var 65 år gammal, var född i Kårarp, Veinge socken. Hon. reste i lunga år till Amerika där hon vistades en tid. Vid hemkom- Forts, å sid, 8 ABANA ADASNAKSADAM AL Dett RADAAN NAR AE 2 des
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.