Md - Gammal. säck; NN OR ek många fina frimärken : bd EL hoveriber. 1950 . oo VY Y TY YvvrvTT YYrTYVFTYYTTYYT TTT VV YT stl ” fönlärken? Ja, det var sanner- Lliken' ingen lätt fråga att be- - Svara. ; Men jag får väl göra så : gott jag: kan; - Först och främst är det en mycket gouterad. hob- by, öch en mycket rolig hobby .. dessutom.” Och ätt syssla ' med : föjmärken 7 ger” ävköppling . frå "det dagliga jäktet och: att” se. en välordnad "ett :mycket: stort ; nöje för. den! som är aldrig så lité "intresserad. : Det, är ”sjukkassoföreståndere. Valfrid : 2 Sörahssön, som är så ” begeistrad 7 - landéts' tjusking: " hän: också ordförande Laholms .. Filåtelistförening, vilken - har tagit" tll sin Uppgift att sam- ordna frimärkssamlandet i 'sta- den, "att: hjälpa: medlemmarna : byta. .märken och göra upp ge- mensamma : inköp ' och mycket annat. Föreningen” är inte mer : än tre å år. gammal; men intresset "är stort och ' man : har: femton medlemmar, Flera äro välkom- ha om de 'vjll vara med. ' i -— Samlat frimärken har väl de : flesta : pojkar. gjort' i sina : Unga dagar, berättar hr Görans- »Sotirvidare.s Men :hos några av | dem ” sitter : -samlarivern : kvar "även. sedan de: blivit stora, och . jag "måste säga att det är' en givande sysselsättning. I klub- ben blir 'det så diskussioner om "xolika” saker, "såsom I klassificering "och montering. 'av märkena, ln Öupptäckta' rön o. sö 'v. Så har vi . vid varje saminankomsten lotte- rier och ibland: ordnar vi med auktioner på inlärsnat material. Några timmar -g fort under ve dessa: samtal. .: =: Hur länge: mån "hållit > på . med” att” samla "frimärken? » Nästan”lika länge som det fun- ; nits' frimärken.” Det första ut- H "gavs i England 1840 'så att man får väl säga att: frimärkssam- : . landet har hundra å år på nacken. Det dyraste märket är :väl. ett, som utgivits i Brittiska Guayana och som bara finns i ett exem- . Plar. Men vad det är värt, vill "> jag absolut: inte yttra. mig! om "— det är väl" mycket beroende "på bur mycket "man vill: betala för det. Ett svenskt märke som ” är ensamt i sitt slag är ju 3 'shilling” barico, gult; =" "0 Här i Laholm saml mest svenska” rmärken; Det: finns utgivna. "omkring" 450 - svenska + frimärken:. men' . sedan företer ”dessa”' massor av” olikheter: sl skilda avseenden. - Se pi ”sexöresmärke från 1872 — det finns'i 17 olika färgnyanser. Så "är det med de' flesta märken, de kan förutom” olika” färger : även ha olika tandning, vatten- L en de” nyare frimärke- "na ' företer” ihte så stora” varia- tioner” som 'de gamla: då de "tekniska. möjligheterna att trycka 7 frimärken : voro sämre än i våra dagar. Fast de mär- ken, som. gavs ut på 1920-talet företedde stora” skiljaktigheter i fråga om särskilt pappret. ' ' — Men är det inte en dyrbar hobby, undrär vi. set : Det behöver det inte alls Man kan specialisera sig på. "att "samla. annars : billiga -märken i olika variationer” och då kan man för en ganska' ringa penning få en fin samling. Det "som :gör :saralingens värde är inte att något enskilt märke är särskilt dyrbart utan att såm lingen är enhetlig, att den'är "vackert ' uppsatt och så kom- plett. som möjligt. . — De mesta frimärkena köpes förstås från postverket och fri- märkssamlare, men hittar man aldrig några gamla märken på vindar o. dyl? ' — Jag har i. alla fall inte hittat några men en av våra medlemmar hade för många år .sedan turen att på en auktion köpa en säck med gamla brev "och där fanns många fina fri märken, Breven -hade tillhört en för länge sedan bortgångeh " köpman i Laholm och bevarats av” släkten i åtskilliga år i hans ”arkiv” på "vinden." Men sådant händer så sällan att man inte kan talan om det. | Vätför ' man, samlar fri. utomordentlig. 2 ör "frimärkssarn- : Men så är. - Filatelistföreningens ordfö ande, 2 sjukkasseföreständare rn "VALFRID: GÖRANSSON ST — Det här sagts att tje sven- ska: frimärkena , skulle varå fu- lare än "många utländska; vad anser hr Göransson « öm den sa- ken? > ” — Jag vet inte om jag vill gå med -på den saken. Fula kan man knappast kalla de svenska märkena men däremot har vis- sa länder större tekniska resur- ser” än . vad : vi. har. : Särskilt Schweiz, Österrike och Lichten- stein -har "utomordentligt vackra märken;' riktiga små "konstverk i sitt slag. De allra flesta'län- der” ger ut betydligt fler typer på” ” frimärken; än som egentli- ä "Laholmsvind! gen behövs, " "troligen ' föratt pungslå ' samlarna. ” Men det är inte bara ' små ”Ulleputtstäter” som - Lichtenstein, : som ger ut massor: av . märken för att för- bättra statsfinanserna, utan: det är lika mycket de stora: Sålun- "da ger USA ut en mängd olika ”minnesmärken” valör många av dem både” vac ra och trevliga,” 7 CN Förekommer det: inte myce- "på förfalskningar: 2 "ket - förfalskningar inom vf : märksvärlden? - vi Det florerar 'gänska' myc- ket och det finns samlare; som specialiserar: sig - på: att :sarbla Dock .har” vi inte någor sådan samlare här i klubben. - Men - annars "kunna sådana märken”. -bli 1 :vätt så dyr bära. - ar oo "Men så vn jag til sist ha sagt; att min samling visst inte är . den största eller finaste .i staden. Kontorschef'N, E. Eber- sten + har: säkerligen klubbens största +: och” finaste: samling. Landsfiskalsbiträdet . -Karl: Gu- stav. Persson har en "liten men mycket välordnad och fin sam” ling. Även disponent Erik: Dock har en mycket fin samling. Men det finns många andra här i sta den, som. också har fina. samlin= gar och vill andra: vara med: ;. så. äro 'de välkom- över: Össjöa i. Torpa -socken) från "1684.: Össjöa var "huvud- gården för ett herregods bestå- ende av tio byar, som då drogs in av Karl XI till kronoskatt. Protokollet beskriver hus, åker, äng, bete, timmerskog," ek- och boksiog samt ”synnerligen gott fiske i: Össjöa sjö som; därintill liggec”.'' Man"; kan "undra" var herrskap kunnat få inkomster från, '. ty allt det uppräknade gav ej många penningar'i: den tidens '. magra" Sunnerbo,..vare sig till herrskap eller bönder. . På mitt hem i Össjöa fanns en 35 meter lång tjärmila samt vid sidan om den en till hälften i jorden nedgrävd kolarhydda med eldhärd och sovplats, Det var det enda som vi förr visste om som kunde ge pengar. - I sjön finns järnmalm, Slagg- stycken fanns "det en del, men för några år sedan hittades vid odlingsarbete .,en massa slagg så att järnet har nog gett goda inkomster. Kanske: har "en del smugglats över Ekernahuilt till danskarna, Det var nog ej lätt att hålla bevakning, I' Ekerna- hults skog vär smälta för myr- malm, så att 'sedan kunde det kallas” danskt järn, -. " Vidare var det nog ett effek- tivt skydd för Össjöa; ty, även under krigstid förstör ej. fienz den .. den -trakt han: själv har nytta avin Tar de jag ut en åkerbrink i Össjöa. På cirka 30 meters längd och 4, ,å 5 meters bredd träffade jag på ett lager av aska, c:a 30 cm, tjocklek. Jag undrade mycket över fyndet och talade därom med :en kulturhistoriskt intresserad person, som: dock ej vidare' brydde sig om saken, Askan var ren och trots nog- granna uridersökningar kunde jag ej finna några brända ben eller ens kolbitar. Vil bortschaktning av en backe för odling på mitt nuva- rande hem i Össjöahult fann jag även liknande aska. Där hade grävts hålor och lagts vallar och i en av dem hittade jag en sten som förr legat till hälften ovan: Jord, varför jag förstod att den ej kunde vara äldre än ett Dar hundra år. Lv v AANADNSAA "Jag. "har cl "syreptotokon” - För åtskilliga år sedan grävs " neg ungdom: kom det: såpsjuda- Jag” kom att tänka på. att ré' som” brände” bjö; k. och bok- ved-Aill aska för. "att få pott aska: :Askan : sållades' ren-, ör kölbitar,. och:nu hade jag för- klaringen'' till: den” myckn. kan i:jorden,:.+-- > B tjära, järn och ”vottaska; kan- ske förädlad.till' såpa," "allt 'va- ror som voro lättsålda både in-I om "och" utomlands; : "Det "var mycket”. arbete; men > godsäga- ren hade gott om "arbetare: från så' många gårdar” nog. arbeta," Kanske ': det" ö rf gamla . h rehrdstöniten: blivit utägar. ” Min farmor var sdå 1797 och "hon :' hade . hört om: vår stamfader att han bodde i Ös- sjöa och :var med i Karl XII:s krig; men någon; -berättelse” om herrgården hade' hon ej annat än "uppgiften att den, funnits; Men sedan bönderna" blivit fria var det slut med tjärbränning, järnsmältning. och pottaska. ' Vi:odlade' en skogsmosse för några "år sedan 'och vid plöj- ning ; i -höst med traktorplog kom: vi. på en s.k. kavelbroväg över » halva "mossen, men den syntes: ej vara 'sliten, Kanske har bönderna blivit fria innan vägen blivit färdig :och' sedan har den ej fullbordats; - och Ungdo- mens ful heter två välkända jul- publikationer; som nu åter före- Landsby; gdens Jul ligger, även denna gång i till- talande utstyrsel och med under- hållande och gediget : ;innehåll. Utgivare är som vanligt förlaget By 0 och h Bygd, ARARAA SANS AANARA kåthet bikt btntdnd both av. .3-cents-]. -- Hr Lennart Bengtsson, Våxtorp in ”.terssen,. Laholin; hr Helge Johansson, Genevad m, maka "maka Gurli född Johansson, Skoga by och hr Torsten J X be Östring, dahl, Veinge, maka Ali föda. Andersson, Käönneslöv; hr Bertil Jönsson, Laholm m Mm nalkt Zofia född Wronka, Genevad; hr Karl.Eb targ född Pet. ohansson, Veinge. m maka" Annle född Lin Kattarp, Skogaby m. .: Foto: 2: Paniqvist Laholm, 2:75 här ex annan "kär, ack, söta” slilla. vännen, si "de Så klingade Iden gamla ve : modsfyllda" folkvisan från Uv- bergets ' fäbodvall, där Kerstin” 'som bäst var. i. "förd med att ko-' ka messmör: i det gamla kok- huset, vars kluvna stockar ta- ” lade” sitt” ” språk; " språket. om storskogen; söm" Spå. 1700- -talet." skövlades.” ganska allmänt. i de. flesta av : "Dalarnas :fäbodesko-' gar.":Der grova stockårna” voro blankpolerade av 'sot och lik- ckommpanje- dunkel. och: Kerstins fosiga” jan? sikte, där. svettpärlorna en ”hy äv smultron” och mjölk; Det ljusa håret stod likt: en glo- ter Coch " vemnodstyllde" visan: Den” mörka a | skogen, som: kantade: fäbodval- len -Bjorde;. .ett oförklarligt” in- tyck på henne; och då”det”su-! säde i ”furörna,- kände hon" sig frestad att gråta. Ej av sorl-us tan” "inför: någonting, mystiskt, som hon. ej förstod. Hon kände sig-så:liten: och ensam och 'nä- stan som hon gått, vilse och-ha- de "svårt "att finna: "sig tillrätta. När '; hon... :vallade. korna, .blev det : inga. "glada: visor: utan ver modsfyllda. Hennes z glada trall, som. var. och. en hemma på byg- den kände till och älskade, pas- sade ej "här, tyckte hon..' Hon hade liksom en känsla av vörd- nad inför allt "det storslagna, som här mötte henne; Nu. vär messmöret kokt och hon beredde sig att möta korna; som" skulle '' hem och" mjölkas. Hon ' hade j dag sin ”hemma- dag”. Där var nämligen tre :1e- kunur' — fäbodkullor. — i fäbo- den" och dessa turades om att valla kreaturen, "vadan var och en i av. dei fick "vara "hemma var tredje dag och kärna;,. ysta och koka messmör: "Och i:dag var” det Kerstins tur "att "vara hemma. Hon gick ut. på fäbod: stin:. Det krusar:av "korna mina 'såå; det krusar och 'krusar av ... - "dem såå! >. och ekot från Lidberget” svarar de: krusar och krusar av dem dä! Bjällerklangen ': hördes allt närmare; och snart kommo kor- na i sikte, Rosa, Krusa,,Söngås, Stjärna och . allt vad de hette, med. stinna 'juver. samt mätta och belåtna. Nu blev det liv på fäbodvallen, skällorna klingade och kor och kalvar råmade. Till sist voro dock alla djuren in- bundna och mjölkninger -kun- ide börja. - - Efter slufad” dog och medan sommarsolen. -ännu hängde, > grantopparna i nordväst satte sig de tre kullorna på. bänken S HI ser .på "dina ögon; att du ; utanför Kerstins stuga. . nade. svart.; ebenholz, och : det; Hon." var vacker, ' Kerstin; med ria; omkring hennes väna” anle- . blåa: ögonens' "blick var. Ten pch. ör som ett El aldrig. Och. över. sitt hjä vallen, och. "från Liden ' hördes | nu : skällorha, « . Och med sin klingande: : Usjöng. Ker- var lördagskväll och tanlfarna gingo » osökt hem : till bygden i ” och dansbanan,” där nog nu dan . sen .tråddes med liv och lust. Ännu hade man dock över en månad kvar att vistas i'fäbo- den och det var ej utan, att det a började" bliva litet "långsamt. — Hör du Kerstin, tror du ej att, Jon, "kommer: och. hälsar på dig i kväll? Han har ju ej varit här på” fjorton ” dagar. nu; bröt ; Britta tystnaden: . Över Kerstins. ansikte drog en röd rosensky vid denna frå. -. ga, men så utbröt hon: vi — Jon, vad har jag med Jon lar göral.; Jag har ju sagt, att ag aldrig" blir hans och. detta ty | ord: står jag vid. . Det: ena di: vill; och det andra du. skall”, citerade Lisbet, Du vet att. dina” och. Jons förmögen. är han' öckså.': -— Han får vara hur han' vill för mig." Älska: honom. kan jag ger ingén;: svarade Kerstin. : —", God aftony flickor!'" Med ett skri. sprungo de tre kullornå upp och stirrade på den hälsan- de, som visade: sig vara en ung; reslig: yngling. med: mörka" 1oc- kar ' på huvudet,:. som > saknade bonad och" med spjuvern ide brunå ögonen. 2 : "Skrämde: Jag er, flickor? Det.” var.” då. aldrig : meningen. Och jag är nog ej så farlig "utan bara en' skogsarbetare, som: tör- star efter sällskap och en fil- bunke, Ty, en sådan har ni väl, naturligtvis mot betalning! «. Oh, = vad. du. skrämde oss, svarade Britta, Men nog har vi mjölk; .varpå hon: skyndade? väg och in till sitt efter ett sil tråg fyllt till randen av mjölk. Under: -tiden såg ynglingen på de -andra flickorna och fångade en blick 'ur Kerstins ögon, som förtrollade Honom. Och det.var först när Britta uppmanade ho- nom att "dricka som han kunde taga blicken från Kerstins rosi- ga ansikte. Då han druckit sig dtörstig; lämnades han tillbaka tråget öch. tackade.. Flickan tit- tade ny. fiket på. "hoonom och: än slut frågade Brittar 1:07 '— Vad heter du och var är du: ifrån? «.: sl — Anders: Jonsson mitt namn, mig till heder och ingen skam; står det i psalmboken min hemma i Nordbyn, och jag hugger -kolved&östanför Liden, Vi äro tre pojkar där, men 'ef- tersom det: var lördagskväll, ville. jag söka mig litet bättre sällskap. Jag hörde hur ni Ioce- kade korna, ochvjag kände mig precis "som ' ni också lockat på mig. Och locktoner från flic- kor lystrar jag alltid till, varför jag tog vägen rätt över skogen och kom hit. Vem var det för- resten. som sjöng och lockade? frågade 7 Anders med en snabb blick på Kerstin. : — Jo, det var nog hon, Ker- stin, . svarade Lisbet. ' Det är hon, som är näktergalen i vårt i | sällskap: Hon sjunger, så man kan gråta ibland. No Det sa för oss i kväll frågade Al Tu —', Och: om jag då än vore .| skulle du då vara: rädd för-mig?;; ders, 4. - Kerstin - "satt en lång stund och såg ner på sitt randiga för- kläde medan de andra förvän- tansfullt . sågo " på henne, men till slut kommo drillarna, mäk- ' tigt. gripande: ”I. villande" slko- gan jag vallar min hjord"; Och. förstulet tittade hon på” Anders, : då. hon sjöng: En dag nog han: kommer. och. hämtar sin brud” Då sången förklingat sutto de” alla tre tysta en lång 'stund till Anders reste sig och sade: — Du skall ha, tack för Visan, Kerstin; Jag har o också ' gått = och:-fallit; Mei nu; skall ; öka hålla mig på de rät: gärna. Men kanske 'du vill a med nig. en bi ; på hemvä- ord." Ordet" alltid: kan man "all tid använda utan" att mena nå- got! med”det; Hon. reste. sig lätt och skakade" de sönderplockade blommornä' «ur.+ förklädet..och gick; med” "Anders; främlingen. . En” god stund gingo db båda: unga" tysta-vid Sarandra: ; ida. Kvällssolens /. sista" strål: gyllde'- barrskogens. toppar, en och et annan.solstråle träng de" sig: ned 'och förgyllde Kers- tins hår-och" kom henne”att'lik- na en "ljusalv.: Betagen:' 'stirrade Anders, på henne, lade sakta ar- men-om hennes liv. och viskade: v— Vad du är vacker; Kerstin! > Hon: svarade i ej, gripen av' stundens: och naturens: stäm ning sont "hon var. Ne —'Skulle vi ej alltid vandra så här tillsammans, frågade An- ders och hans röst. vibrerade.: — Jag menade sinmälde ders, att jag så ofta glömt hem- met och mor, Att jag ofta gått mina egna vägar, vilka ej alltid | varit ' så radräta: Att jag sålt min förstfödslorätt för en gryn- välling. :Far och mor ville att jag . skulle stanna hemma och sköta gården; de hålla på att' bli gamla, samt gifta. mig: Men jåg skrattade bara-åt "dem; jag vil- le ännu ej binda mig. Men när r mig, alt” hemmet ar "den bästa delen. du” vilja " följa "mig till Skulle mitt hem, Kerstin; och bli" min brud? Xx pölta kh s— Jag vet inte; jag känner ju dig, knappast. ” det väl ej gå! -.: v » —' När jag fick se dig, Kei stin, då förstod.jag med :'det- samma, att du var den enda för mig. Den; söm jag alltid väntat ' på, ' fastän omedvetet. ' Du är" min, ” min, min, och ingen kan taga dig från mig. I lidelsefull Och så fort" kan yra slöt han henne till sig, hon lät "det ske och deras läppar möttes. . : Dalen 7 -— Jag har ingenting emot An ders eller hans familj, men att gifta sig över. sockengränsen, det har aldrig förr förekommit inom denna bygd. Och vet du — Vill du då ej sjunga € en yi vad det betyder? Jo, det bety: der, från hemmet, från far och mor ” | och från bygden, själva bygden, "| som du alltid hålit så kär. "Jag vet, : vo bra, men ändå komma dina tan- kar att dagligen gå hem. Också vi komma att längta eftor dig ] efter : Men mor och jag äro gamla och komma snart att gå bort, är ung och kommer att börja 1. vet i en annan socken, men då kommer att trå till våra gråa hus, till täkten och stenmuren > häromkring till fädernas kyrka, där du stått på gången med ditt rena barnasinne, "aldrig att glömma ?.. "sko: grumlig” till | sin” trolövning. med Anders. att du för alltia är skild att du kommer att få det "dina ' visor 'och drillar, Du Du kommer "Det var Kerstins far, den kar "Sörbybönderf, som” med Kerstin; . då hon omtalade — Men! själva skriften mäler "I far, att man” skall övergiva villande skog och "mången äng fader och moder för att följa sin råan, Och jag vet ju det, det är sänt allt: vad.I sägen; men jag kan: ändå! ej 'neka att följa An- dérg I över sockengränsen; som i "3 säger, Jag vet, att jag kommer 'att "bli "skild" från "hemmet. och : : från” er "alla, men I tankarna äro vi. aldrig: skilda." står”. skall hindra” oså' att träffas? Och jag för- ej " varför sockengränsen —. Nej, ' kanske 'du' ej förstår nå det.” och . "knappast ' jag ' heller, men det är så. När. någon har gift sig ” till en annan socken, hör:han ;'eller hon- denna till, a | detta är "en oskriven låg. "Men jag kan dock ej" annat än "önska "dig lycka, Kerstin, Och måtte du aldrig komma att ångra dig! .Det:. väckte ett oerhört upp- seende ie bygden, när det blev bekant, att Kerstin skulle gifta sig . med ' en ””utböling”,. denna fick »-riu > vara så bra karl som '. | helst; Något" sådant häde "aldrig förr. förekomrnit, och de” "gamla | skalade. betänksamt'sina "hävu- den. spådde de: "Kerstin. steg dock” de ungas aktning, hon hade "a : git ett steg, som ingen; före hen ne "vågat. "Hon hade så att säga slagit” upp, vägen för de andra, och detta samma för, Det ' kunde aldrig gå bra, ro de' henne; Tack- Två år "efteråt. satt Kerstin I -Nordbyn och vaggade lill-Ker- stin, Hon-hade om möjligt: blivit än vackrare än då vi sågo' hen- — Vad menar du med, att du | ne . sist, men. blicken var trå- gått" i: villandeé skog, -frågåde nande" och inåtvänd;'FHon satt i Kerstin. ; djupa tankar, och mediterade: ag måhända varit dum. Skulle "jag stannat inom den : egna socknen. Jag har ju förstås det bra här på alla vis, Anders är. ju snäll och också de andra: får, stå utanför mycket. Jag är utsocknes. , "Men jag hör ej hit och Som; NI I-Kerstin hade. som- nat, började modern stöka - i rummet . och fick ett ärende på vinden, . lade kista.: Den hade ej öppnats på länge, .men i dag gick Ker- stin bort till. den och strök den sakta över locket, där fingrarna lämnade efter sig ränder i dam- | met. :Kerstin ,suckade lätt: och ryckte - "beslutsamt. :upp locket, Blicken skymdes av tårar, men 7 fhon Sakta - och - varligt började hon lägga upp innehållet-på det upp slagna locket. som 'hon fick till konfirmatio-' nen, och här var överdelen och allt det andra, som hörde till hem-sockendräkten. . -och mi: de, från den tiden. Länge satt hon fördjupad i tankar, men då steg , ” et hördes nere, lade hon' fort ner relikerna igen samt gick och mötte Anders. ” Här stod mors blåmå- såg ändå sina: kullkläder. Här var kjolen, Hon -såg — Vad. gråter mia Kerstin, och vad gråter hon för? — . Sockengränsen, snyftade Forts, å nästa sida, .' on än ÅAhA AA SARA AA AMAARANÄNKAMAAMANANAbEADADA YYVYVYTYNINVYVIYTEIYVTEYYYVYYTFETTtFYYVFYY TN öst yttrade dessa ord. i i i | i i | H :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.