YYav SYTT ÄR EET P TE FI LEADER IRS vrisreveeter YveYrvvtv vit, rett? gin mor under ' sin barndom. Hari var den yngste i en stor t barnskara. ' Flera ' av hans sys kon ”var redan gifta då Carls noder dog, Fadern ägde ett me- = delstort hemman på' den bördi- gå slätten” samt: var" på den ti det en ansedd ma: ' Det blev en oersättlig förlust es för: Carl Ingen kan ersätta en : moör.'Fadern var en svåg karak- tär särskilt när det gälldé: spri- i ten. &å Jänge hustrun levde höll ss han hönsm uppe'genoni sitt re- soluta 'och bestämda "sätt, ===" > 0 Efter! hustruns död gick! det "< — gnabbt till förfall och snart sat- "te han 'kronan på alla sina dum ven d i2 Söndagen e Påsk. : MÅ — fabbalstankar - Jesus sade: Jag är dörren. , Den | som går In genom mig, " han skall bliva frälst. : Joh. 10: 9 ps Denna Iknelse - är ett förlö- ! gunde ord till varje sökande : bjäl, till'varje betungat hjärta, som längtar cfter-ljus och frid, Hur skall "Jag kunna tro på Gud? Hur skall jag finna Gud i och vägen hem till honom? Så ! guckar mången 1 denna avkrist- I «nade tid. t dessa, frågor. Det finns' blott ett gBvar: Låt 'Jesus öppna ditt hjärta, så strömmar: sanningens ljus in 1 din själ, och dina tviv- lande tankar: förvandlar Hill Je vande tro! i . "Och alla samvetsörama, längs- | liga minniskor, som bära på en slindigt gnagande oro utan att i komma ” till tro och själafrid. i Doras ' Inre är 'elt. stängt rum, ' I I " "där självförebråolser ruva. I mörkret och-man plågas av /'sl- na cgna tonkar, Ett överkäns- ligt somvete gör berg äv sand- korn, . och . Vanligen påverkas hervorna, så att själsbekymren blir till sjä'slidande. I vår nykt- $a, materiella tid kanske ' detta låter overkligt: Jo, många mär- niskor 'gå, med ångest för sig själva, fridlösa I sin egen trånga värd. De ' behöva komma ut från sig själva, kommå, til ån. dens frihet, till ett liv i ljus och sanh livsglädje. Hur blir det möjligt? Hör den välkända'psal- men! "Igenom Jesus få vi nåd, Och finna på det bästa" Tråd”, : Vi komma ej ifrån |: LAHOLMS TIDNING" av PEHR-LINUS” NILSSON ” Carl hade "olyckan att "förlora Heter: "genom att gifta om sig med en alt annat än respekta- bel kvinna. Carls syskon flytta- de al'a från hemmet till de ny- gifta, syskonen eller till släktin- gar. "ven Carl skulle flyttat til en syster, men av en händelse fkg en. avlägsen släkting på töstkusten reda på hur Carls fader levde och stäkde sig. Hon r:ste därför. genast och hämta- de Carl till sig, ty att ej pojken fick stanna hos en försupen far och : simpel . fostermor var ju helt naturligt. Det. var. ett gott hem, Carl fick hos, den gamla fröken... På alt sätt visade hon sig .som en god. ”fostermor. Han "fick leksa- ker och gotter. av henne och in- gen . .gosse :i - orten var så bra klädd som han; Det bör härvid ihågkommas; att barnen flerstä- des för, 60-—70 år sen ofta var lädda, t. o. m. barn från förmi gna . 'bondehem. ' Man an- såg". att . barn ej fruso.så fort, som äldre, Olyckan, kom nu å- ter över Carl i det den snälla fröken dog då "Carl var i skol åldern? . Det - var nu' bestämt att han skulle flytta till en syster, men vid den gamla frökens begrav- ning ändrades det så att Carl på prästenå 'förslag fick komma till: en bonde och hans hustru som ej hade egna barn. . Carl kom nu till ett folk som j, alla avseenden bar: huvudet för sig själva. I all synnerhet hustrun var en högst egendom- lig person.. -Hennes religiösa lägg ning '. hade" urartat till: en rent livsfientlig . riktning., . Ständigt gick' hon, svartklädd :samt med ett uttryck. i sitt ansikte som hon" «ständigt ” var: på' begrav- ning. Aldrig syntes hon skratta eller skämta som andra männi- skor. ,.; et s Med undantag av religiös lit- teratur fanns ej en bok 'i huset, ej Keller en tidning, ehuru vid denna tid tidningår allmänt var spridda;-I orten rådde dock all- mänt " den: egenartade religiösa läggning, som i den s. k, världs- liga. litteraturen . såg .. en fara, men sen tidning höll man sig dock ined,. så gott som överallt. Hos. ..den. gamla fröken hade Carl : fått n leka:'och skratta .så inyckåt. hansville;y men här blev fostermödern::7 retad : även vid minsta --munterhet, . Då katten vid: ett. stillfälle : misslyckades med att. fånga.en råtta och Carl slög «till med :ett skratt då råt- vi Jesus är dörren. Giv dig het åt honom, 'så låter han upp ditt : beklämda hjärta och för dig”ut d under Guds himmel! Den gode : herden för sina får ut på bete, H för att de skola hava lv och ha- : va "Över nog. Detta beto är Guds' nåd, Guds klirtek, ordets ös . ing, förlåtelse,” helgelse och : frid. Jesus sliger: Den som går in genom mig, han skall bliva i frälst. s Det lr farligt ätt sluta "sig in- i ne med sina bekymmer, antin- : gen de liro andliga eller världs- liga. Ingen undgår livets pröv- a ningar. Sorgen kan komma så överväldigande, att hjärtat vill brista. Då behövs sol och luft i livsrummet, Låt Herren få träda där In, så får du kraft att bära - vad som tycktes vara omöjligt Tiden är svår. I många hem blir det trångt och bekymmersämt i Ibland veta vi Ingen utväg, men : "oo Herren vet. "Min Utgång han DS bevarar, Min "ingång Nkaså, Sin nåd Gud aldrig sparar För dem med honom stå". Denna guds- : förtröstan få vi av Herren Je- : sus. Lämna vi oss helt I hans händer, leder han oss, det går I- , genom och vi tacka Gud. Fräl- saren öppnar stängda hjärtan. Han där oss bedja, Människar äro klena tröstare, tan: lyckades , komma undan misse ned.1 ett hål, blev foster- imodern -. utom .. sig över- detta, som hon kallade lättfärdigt skoj. "Kom någon av, Carls lekkamra- ter, blev" han genast inkallad och kamraterna tillsagda att ge- nast: gå: hem. och ej löpa om- kring i byn. De vågade ej kom- ma. till Carl längre. ' Fostermo- dern : som saknade varje blick för vad ett barn kan fatta för- stod -'ej holler att då ett barn skall meddelas kunskap i Guds ord detta ingalunda kan ske på simma sätt som när man vän- dér sig till en vuxen människa. Carl,” som ju ännu bott var [ST barn, ' fick" sålunda i timtal sitta och höra på långa predik- ningar eller spetsfundiga utlägg ningar I någon postilla av vilket Carl 'ej fattade något. Det var hemskt långtråkigt att sitta och räkna ut när predikan var slut. Med entonig släpig röst hörde han fostermodern börja med in- 3Ången och sedan, för det första säga vi och så för det andra, för tredje och fjärde o. s. v. Sedan kom lill sist, säga vi och till all- sm ra sist sammanfatta vi det'o. s v. vid ett tillfäl.e kom en grann kvinna på besök mitt i predikan. Hon som själv 'var varmt religi- ös blev häpen då hon" hörde hur fostermodern gick ' igenom en lång : Schartaus - predikan 7 för Carl som' ensam åhörare. '-'. -— Men kära du,' ga grannhu- strun; inte menar du pojken kan fatta” detta. Lär honom några psalmer och tala om något i bib- liska . historien.” för honom, så- dant som ' ett barn iätt fattar. Men "den som ej fattade. detta var fostermodern, hon blev rent hysterisk och började taia öm antikrist m. m. så att grannhur stnin måste rymma fältet. :: Det gick nu nära ett helt år, ett hemskt ledsamt år: Carl. ha- de” ju ej-en människa att”, säga något : till. - "På sin födelsedag fick hon "besök av syster. Hon hade litet presenter från syskon- en, bl. a. ett par böcker lämpli- ga för barn däribland: en' sago- bok av bröderna Grimm... Den andra var : en reseskildring äv Jules Verne. Systern förstod e- meliertid — genast att: fostermo- dern ej var fullt normal. -- När': hon | såg :systern lämna böckerna fill” Carl såg hon så ond ut att systern blev nästan rädd. Hela tiden systern var på besök såg hon till att Carl och systern ej ett ögonblick blev en samma: Systern förstod på Carl att det var något galet och lyc- kades viska honom i örat: :— Var ej ledsen - vi tar snart hem dig: . ' Systern” "hänt Ö hellre kom- ma utom : gården. förrän foster- modern kastade' Carls bokpre- sent på elden. Sådan dålig läs- ning, ” fick ej vara i deras hus, sade hon då. mannen, som var betydligt mera sansad avrådde henhe från att förstöra fosterso- nens presenter. Systern, som anade "oråd ha- de emellertid gått in i en grann gård för att förhöra sig angå- ehle Carls fosterhem. Det var ju. ej :roligt för grannarna att yttra » sig härom, men de vile ej dölja för Carls syster att hen- nes bror borde komma ifrån fo- sterhemmet snarast. Med fos- termoderns oförstånd och fana- tiska inställning kunde pojken få allvarliga själsliga men. Sys- tern som var. en resolut person fattade. sig genast och gav å- karskjutsen order att köra til.- baka till Caris med detsamma. Om" åskan . slagit ' ned hade nog” ej Carls fosterföräldrar bli- vit räddare än då systern åter stod i stugan åtföljd av åkaren som vittne, ” Hon. förklarade i skarpa ord att hon misstänkt att det ej stod rätt till och nu håde hon fått klarhet i saken. Carl skulle ej få stanna en 'dag längre på platsen. : Det blev en het upp- görelse, ”som sSutade med att fostermodern sprang ut på går- den skrek och tjöt som en sin- nesförvirrad. . Mannen försökte ursäkta sin hustru för hennes obetänksamhet att bränna böc- kerna med att förklara att präs- ten sagt i en predikan att sago- böcker. och romaner. m. m." ej borde finnas i hemmen, Han er- bjöd sig nu att betala bötkernä. Detta hörde hustrun som korä- mit in. "Hon blev nu utom sig, skulle' de ge ' pengar för den ondes verk. I sitt uppjagade tillstånd rev hon ned gardiner- na för fönstren och slog ned porslinspjäser från byrån däri- bland . ett par, som Car! fört Forts. å sid. 3. - SR Underligt nog finns det ej mån» ga, som riktigt förstå varandra. Man samtalar, men det blir of- ta tomma ord. Det är, som att atå utanför en stängd dörr. Her ren Jesus förstår oss. Han öpp- nar vårt hjärta med sin frids- | hälsning. Genom honom blivå vi frälsta, ve Om alla därrar stängas, Har Gud ej) stängt sin därr. Hur hårt jag än må trängas. Han hjälper nu som förr, Förgäves jag ej boder. Berten var inte mer än fjor- ton år gammal när hans mor dog under ett kirurgiskt ingrepp. Hon ville bli helt kry igen "men dog i Han hadé visseligen en bror, men” gen hade altid bott” eller tills 'han'gifte sig/", vände Bertern inte till Ecole Oza- nam i' Lille' där, han : varit i-sex månader för "att lära sig franska. Han skulle sned far till linverket" och Tära sig "linberedningsyrket.” Det är inget handtag å linet som jag ej kan sa” far, och du "skall arbeta och lära, och en riktig kunnig. yrkesman. skall du bli.” När ' Bertens mor ännu levde. hade diskussion "uppstått . ibland mellan far och mor. Mor ville att Berten skulle få gå längre i sko-; lan och bli student. ' Inte skall. vår enda pojke vishar: hemma, ' sa .hon,:sluta med bara folksko-:; lan!: Men: far. tyckte;.'att' hade” Berten' gått - hela "folkskolan ut som han gjort ock fått både av- diplom i den lägre undervisnmin- att slå sig genom livet, Det han ' bör. lära är ett yrke; sa far, och mig som lärare blir han nog inte en av de sämsta blandde tiotu- sen här i linét sysselsatta. " Och tänk på det, "tillade far, han Kan bli sin egén... sen... Ja, det visste mor att' det var eh dröm hos alla som hade med lin att göra och bara var arbe- tare. Linberedningen vid lystlo- den var, en. av. de få: industrier där folk ätt, fick möjlighet att vara sin egen arbetsgivare med hopp om, när man var duktig och hade,. lite tur, att snabbt kunna ge; arbete åt alla arbets- föra 1 familjen olh kanske. även andra: 3 I sn = Meni.så mycket .damm,' vår gade mor påpeka. 7 & : ov Det, är väl inte så farligt, svarade far då... Damm, damm? Herre Gud, har jag inte stått i det nu i över trettio är? och för- resten är det jag som bestäm- mer, såde far något barskt. Han skall lära sig arbeta, hans hän- der skall duga till något, och in” te sitter armarna fel på honom. Därmed basta! i Mor teg men hon tänkte, hur hon: hade suttit och drömt: om ätt hennes 'yngste pojke skulle bli . folkskollärare ' en gång — meéster '-— som det hette, De, ha- de egentligen räd att' låta Ber- ten 'studérå," mormor hade tagit I uard ov Grörg 2 så hette" han '— alltid, öch' Berten var hemma liksom enda barnet. Men mor visste hur enveten far var, och hon teg. : En gång, det var just när Ber- ten - skulle sluta i: folkskolan, hämligen efter pris. och betygs- utdelningen, hade pastorn i byn kahat henne till sig och sagt att han och överläraren och borg- mästaren, precis hade pratat om Berten, till, och, med hade pås- torn gratulerat. henne för Ber- tens' skolresultat. ' Om "Ni vill, hade han därtill" sagt, "kan han på vår bekostnad studera vidare, studera teologi... Vad det sista var för något aet visste inte mor riktigt, men hon var glad och tackade men våga- de ej fråga härmare. i om för far, vad pastorn sagt, — Jaså, anmärkte far då, teo- logi... och han' strök sig över pannan, pojken skulle inte få studera vad vi och han själv vill, inte till ”meester” för ätt under- visa barnen här sen... kanske vore det för att bli missionär i Kongo... jo det är nog en vac- ker kal det, men... En utgång Herren gör. Han mig vid handen leder, Han mig till himlen för, ROSS: När vå har spelet för gen och är hemrög nu. Slita match le. MmonutA I lördags, och här 2v4 pop ulire. Jensen om Une erat för Charlton för den här . Far hann inte fortsätta ty mor avbröt honom och frågade: - Tror du att Berten skull2 resa ifrån oss så långt borta, kas de svarta vilda? — Jo det tror jag nog, svarade far och han nämnde exempel och talade om för mor vad han viss. te. Han nämnde folk i byn som haft en pojke och den hade stu- 19 Faul Nilsson, mot kameran) I duell ; . Å | | 2 | mad Portraowtk” vänster Ferrier. Åcrat teo... ja, teologi, och den U rd s é r- Ne : SS LJ ” ” Ch | | , . me FERRARI GA SE Feb vs : | I | x s Ba VVUTIIVVSYYFYIFSYFEIN revev FIEFTETTIv AAA As. 4 v RAA AAA AAA AM MAA. AAA AR hos mormor och skulle väl stan. - na där så länge mormor levde Efter "mors " begravning åter- 5 gångsbetyg - och sk. 4:e grads.- gen, så kunde det vara nog före här är det ju lin och lin och med” sig an den äldste. Hos henne var |: När hon -kom hem; talade hon] — En ; berättelse från: Flandern 1914 — 1 GANan Keershulek som. författat denna verklig- hetsskildring, är anställd vid Linberedningsverket i Laholm allt "sedan denna fabrik” bör: jade; sin verksamhet. "Hån är född i ött "litet, samhälle i Flandern i Belgien och: har genomgått skiftande öden och äventyr innan han kom till vårt land, I' den artikel; som- .härmed påbörjas,” H berättar han om den första krigsdagen då världskriget bröt ut 1914, såsom” hän upplevde denna dag i det. dittills lilla fridfulla flamländska "samhället. Di grabben hade blivit Bröst.” — I. Kongo? avbröt": mor: på nytt; ” om Nej, svarade får, här i trak- ten: någonstans, han var ja av rikt folk. Så : Mor teg igen. : Liksom för . att. trösta henne sade far efter en stunds tystnad: hör" hu på Bertina — så” "hette Bertens mor ”—' om" vår "pojke I skulle studera skall vi själva be- tala studierna, det "vore egentli- gen inte så "dumt med en ”mees- ter” i familjen, Men tills vidare räcker det. med att. han. lär sig let; han hade faktiskt "redan fåt. tat. sitt beslut. Berten skulle lä- ra sig arbeta i linet först och främst och har han ett bra hu- vud, tänkte. far, kan han använ- da det-i linyrket med. Franska måste man i alla fall lära sig 'i det här, landet om man vill kom- ma. nä'nstans,.. Men han ska! minsann ha: sina händer att tjä- na sitt bröd med, ty för arbetar- barn är det nog det säkraste, be. slutade far för sig själv, - Det var inte alls något tvivel om att både Bertens far och mor tyckte mycket om honom; var på sitt vis. i... Och Berten. följde alltså, efter mors död, med far till linverket. Det var inte en rolig tid. Öron i världen växte: för vår dag som gick. Man talade mycket om krigsfaran, men i linet gick det Linte dåligt just då, tvärtom. Lin- folket, både odlare och fabrikö- rer och alla de mindre egentill- verkarna — små familjeföretag — alla tjänade bra med pengar, priserna hade gått i höjden såväl för halm. som skäktat och det var ej längre så noga om en del skävor fanns kvar i tågan eller I denna annars rätt oroväckan- de tid hade trakten åter blivit ett ”Eldorado”' vid ”the' golden river” Lys. Och vad brydde sig folk om oron och släp och slit om de bara hade gott om pengar, om karlarna kunde ta sig en bra ”kanna” på lördagskvällen oci söndags och även måndags (en så'n där ”kanna” med handtag) £ylld med äkta skummande flam- ländskt, " starkt mörkt Roden- bach.öl. Och om kvinnorna kun- ce klä sig lite finare än van- nigt... Nej, släp och slit och damm var man inte rädd för, det var inget latfolk i den lintrakten, Men Bertens far var inte glad ty han sörjde Bertina. Och desg- utom sade han att det var för bra med linpriserna. Det hade hans chef Stanten också sågt och han sa, att linmarknaden var en politisk barometer inte ifråga om, den lilla politiken i landet, men ifråga om den internatio. -tigt " tande, krigiska tal och förbere- . det, svart på vitt och på: sigill- ' stämplar på för övrigt. "torde ” nåmn på, river de sönder när "mer vi med.i dansen, , Men folk trodde, ändå inte mest på pessi. : Mera, sade far inte för tinsät- i "| je dag bar det iväg till linverket AMA DADASADDA nella storpolitiken. ”Bjind var den sa far, som inte sög vad som "var på färde. "ov "Tidningarna hade ora feta Tubriker på den första sidan, rik- skrämmande ibland. - De - handlade om spänningen mellan Frankrike coh Tyskland, om ho- delser. Och folk pratade, prata-|e den ” : Den, ene sa, att vi inté ”Behöv-' de” vara så bekymrade. ' Landet var ju neutralt, något som kan- ske var "värdelöst när vi bara sår de det själv men alla stora gran- narna hade gett sin signatur på med många granna j gt, Så det JE ej vara någon "fara" fö | värt land inte, menade man. Så --Men en och (annan sa; att måa - aldrigy kunde veta! S&'na där E- na papperslappar med ” extra papper "det passar i "spelet, och då koni-: misterna, tvärtom, "= "Det var 'dock något söm alla var överens om — alla! utoni en "mindre del som ,under förevänd- ing att eftersträva hågon rätt visa, något. som de kunde” göra under. det egna landets fria för- fattning, i grund och botten inte | 57 brydde” sig öm” landets öde och helst”. lyssnade till främmande locktoner — men nästan alla var överens om. Skulle nå'n ofreda. OSS, skulle vi bita åfrån OSS, så mycket vi kunde. sic: Berten var i: pubertetsåren. Far sade ibland att hån var send dröråmare och verkligen, pojken |: stod eller : satt .och' drömde och fantiserade rätt så ofta; 'nelt. för sig själv och. då hörde: eller såg han! inte, sa far, som” inte alls | var, "glad för det. Då jämnförde Berten sitt lilla fädernestand med dess stora grannar ipland., och tänkte då egendomligt ” nog. ' all- tid: på ... hundar. Han talade in- |. te om dessa, sina väl egendom- ga! fankar; r "andra, ty hån var rädd attman skulle: ”skrattå åt honom, - Han tänkte” sig sitt lilla. land som en sån där liten grånårig, skäggig; alltid ”argsint vovve, : som . skulle "skälla med skarpa skall och morra, förfär- ligt så att man "kände det som en kall kåre kröp över ryggen, en vovve som hoppar fram och till: baka och biter och hänger i byx- benen på en! Så fantiserade Ber- ten. : Ne RE Och de stora hundarna skulle minsann inte ha det lätt, och var det bara en så skulle man få.se vad en liten förmår när den store kommer för nära kojan håns.. va ja det skulle man få se... . Bara tanken gjorde, att Ber- -. tens hjärta bankade fortare, > > Patriot var:han, på sitt Bätt. Men han var ju ännu ”plott ett barn. - Vad skulle han göra om det brakade löst, om det. blev? krig? Han fick inte vänta länge, förrän det blev krig. | Några månader varade hans lin-lärotid, praktiskt arbete och "Störst är: den... som. tjänar, : Den "som är störst blan a e der, han vare de andras tjäna- så lyder Mästar från Nasaret ord. : "Vem har inte drömt om att få. uträtta "stora ting i livet? Vilka inga här inte burit på: längtan Mer fällan — och blott av nå- gra” få — blev något; stört ut- fört. För det mesta '=' "öch, för de flesta > blev det blott små- Ne, 8, . sm blev gjorda :och som snart "blev É ömdes. Mångens Tott .' bott en: tjänares gärhi é ig fick .vi. något eg vi > hågot ” eget; inte' vårt. "Det" gled undan" "eftersom" åren: gi s inte meningslöst de "Många: skämmas över att va- fina kläder. och fickan. Och visst . värdefulla, , men "störst är det enkla '- dagliga > gärningen stor, ' nare; missionär,- sjuksyster' celler diakonissa få tjäna Gud, men mörs ! gärning bland "de '"sråå höinmet, "fars i bärning i ladu- gård och bak plogeti i eller. i af fabriken” och. tj tjänarinnans. syssla den: månne icke lika stor? är Förvisso! : med "ett. villigt sinne" öch ärlig > vilja att tj ;och" glädja dem ing oss och möter He änst åt Gud. Na so er. min tenesta stor hos Gud, og, heimen” han”er min. kyrkje, der arbeidströya ” er. presteskrud i alt "mitt, érlege: yrke. hä So er det heime i stove "fred, cv til” alt mitt > arbeld stig, -engler som dagen s er min '& styrke: . Hilmer Sön, fovat ror a "dödsbädden FA var alltid "på förmiddagen) ; och innan middag gick, de. då en run- de: om : ett "och "annat, .även : om saker och ting” som stora inänni- ' skor studerade sinsemellan. ' Det hände att'dé då mötte töser i samma ålder och Berten tittade" i smyg &t det hållet och fångade upp; blickén . av den storväxta, mörkhåriga, mörkhyådé -Måria, men för. inget i "världen ville 'han att kamraterna skulle märka” &- got. M ; Utom Berten fanns Jefke, väg - mästarens "son, och ”Albrik ”må- Jareha” samt ett par andra i pojkgänget. ” På eftermiddågen vär ' det söndagsskola och däref- ter fick Berten följa med” ar till släktingar ibland, a » Han- tyckte dock mest "om att - korima till mormor då eller till kamraten : "Jefke i dennea hem, Han tyckte om Jefkes mor' för hon pratade med honom” liksom hans egen mor skulle ha gjort. aftonkurser och sönd Första gå riod, arbete och läxor om vart- annat. Och Berten vill både ar- beta och lära sig något, ty var han en årömmare, så var han ändå varken Jat eller dum; Var- som var beläget en halv mil från bostaden, tillsammans med far. Efter arbetet, på kvällen innan han gick till aftonskolan fick han hjälpa till hemma o. springa ärenden och mat skulle lagas till nästa dag och sängarna bäd: das, var hade sitt att” göra. Vissa kvällar skulle" det skuras och borstas och huset hållas rent, så rent och blankt som mor haft det när hon - -levde, så rent på golvet ”att man skulle kunnat äta På det”, som mor ibland ha- de sagt, och allting "skulle väl dammtorkas |” intet dammkorn fick man se därefter på möbler, lister och ramar,” . Ja, fint hade de, Berten och far, precis som om mor ännu va- rit där, Så månaderna gick rätt fort och till barnlek och" stoj med jämnåriga var äet ej myc- ken tid, knappast någon tid över vid söndagsgudstjänsten som Berten bevistade, något som han kes, hade 'denhes mor: plötsligt vänt sig om' och gått ut I köket efter att ha hälsat på honom, 'och' då chade" Jefke sågt:. Mor. gråter. Sen fick han, veta att hon gråtit, föP att Berten påminne' henne så om en äldre bror till Je dog "vid tretton års 'blder;: att. Berten inte hade någon mor mycket om-att komma till Jefkes. hem, ty där hade dom två verk-. ligen roligt tillsammans. och fick - komma, sa Jefkes' mor; så. ofta” han ville." - arbetet öch hushållet, men då och. de "vidare, ehuru hon var död. Berten undvek att börja prata om mor, för då blev far mycket sorgsen, mycket mera' än han själv. Far kritiserade ofta Ber- tens' arbete och görande och lå- tande och Berten fick: minsann rätta sig därefter. gång fick han beröm också. Far ken, och' det var inte alltid lätt. det stod til i söndagsskola" och: FYFEVTTYd SAMA. - Forts, Jå sid. 8. FIVE att göra något "bestående; kan- NS ske. rent av något ”enästående? : "enkla dagligå gärningar, ' il Varje gärning "gjord under: dagens lopp, är en Kelig. och för . " längre, Berten. tyckte" sedan” dess - Hemma pratade far öm linet; . då även om mor. Hon liksom lev- Men, någon . var väldigt noga, allt skulle gö- ras riktigt som han Ba, på Pric- . Berten blev”även tillfrågad hur ” a rå Sp Jänare med: lappade "byxor ve tjänstvilliga, sinnet. Det; gör , den . 'de han forna ' skolkamrater; (det da tillsammans i byn; och "prata- ” han kom till Jef FEN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.