I "LAHOLMS TIDNING | ro rs "Degen" namn 2." RUTGER. j kl. 20817 > Morgobdage sg namn | "INGEMAR. Solen" går 0.5 ned kl: 21.00. | Dagens "dikt: Det är väl med hjärtat” som jorden, hård. kvarter | på varenda gård, gen måst: acceptera lönereduc Wust i.den vevan köpte" bolaget en | Irepråsentationsbil av exklusivt slag, En" vag kom" Wallgren "efter fra? Kos ”släntrande ” upp” mot sågen. Jade ' det" värmländska”: "Bolin & går upp kl'3,24 och ped upp kl. 3.23 och Ds Solen går . upp kl. 3.22 och den ragsta marker är stenig ch FR "Det. bord dock, "finnas ett rosen-” där. mån kunde få unna sig: min- os. nenas frid öster dagarnas jäkt' och spring. AN. jordens. lycka”. blommar ur små och enkla ting, «. tik flora av anekdoter kring värme. ” länningen. ,Wallgren,' vars kvicka Itc . "repliker till: ”befäls”? blivit legenda= : frå ots den torftiga skaffningen por- nätterna hår vi nog: "alla hört talas om, iNäride infaller är däremot. mindre känt. I aima: ackan- Sr, förgäves. 16 fer, men dessa” har .dock- inte varit de riktiga. Detta låter ju rent förfärligt, ty det kan ju synas tyda på att det skall: bli än : kallare. på nätterna. Vi "| hoppas dock, att det inte, blir så förrän långt fram på :hös- ten, och för dagen:'ser' väder: -Hekssituationen lovande ut.! För ett "par dagar, sedan” träffade den: 2 och 3 juni” järnnatten för den här gången skulle " timmarna,' Unga flickor, som i |kväll skall vut och dansa på dansflak' "under : bar himmel, tillrådes” att taga på sig ylle: strumpor samt varma plagg -lfäven högre upp, vidare att åka eller gå direkt hem” (d.v.å. till deras" pappas? och mammas) och "därefter genast. krypa. ner 11 bädden." "Delvis : med Utgångspunkt från . ovannämnda "goda råd skall vi nu berätta en liten sa- ga... Den handlar om en: ung . flicka. Då hon i skymningen acker sommarkväll” var på. Hem, flek hon se en” groda Bit på T "vägkanten: God. "afton, för "jag är ingen vanlig groda; sa” rodan. 3 är en förtrollad im ' kropperripå: Honom i kapp . ; "med Vägkanternas 'vårdike: "Upga "iraget backade" "just "bolagschauffö. dd äl dess”: "t skvaller. . till, led: gren, . i "vars. huvud dopprocessen i full gång. För ingen människa - kyrkogården? ägaren var död. — Trelleborgs järnväg. ren”ut”den splitternya Mercedesen länsande' prakt: Innan åk "sagt: 'om- mej; att. jag bär fram 3 "En "gäng för många år cedan 3 kom !en skuta från någon smålandshamn' still Trelleborg med slipers till Tand + En banvakt fick stå som kon- Itrollant vid lossningen och kunde aknar på morgonen, Den” unga flickan hade TIståckars "förtrollade "grodan: -| Men - -mamman trodde ' inte 'ett- ord av. det, som flickan berät- s tade, utan "körde. . helt” resolut tt den unge mannen, Den zod- Kjärtade : unga -flickan : började 1 då "gråta bittert, dels för att | mhammän "inte trodde henne och 'dels för att mamman med sina ord -kanske "sårat den stackars |. mén nu skall ligen ursäkta, ' 328 av bara farten .berätta än-' nu : en ” sängkammarhistoria. Till lugnande av 'alla färhågor Ad skall jag dock redan från bör- jan säga, att även denna är av det oskyldiga slaget. :: Den vi- sar "att' det: finns inte bara godhjärtade fllckor utan - ock- så godhjärtade "män; Samtidigt är denna 'sånna” berättelse ur [levande livet” en skriande” "De sorgligt'-beryktade. järn-'| som. - prosten: 11 | nas alltså" ” Vara ' den, söm + kommer inom :de närmaste 241" :| markegångstaxan kunde; det Jå > I kostat, förvärva några. andra meriter |r ;, | skulle "gå hem till sitt. i | grund > av den "svåra bostads-1,, Hörmark ' utgjutit. över -sin: äld- ste son, Lars. Vilhelni. Så hade det värit under alla åren och nu lönade det: sig inte' ens att suc- ka längre, för nu hade: det" gått för- långt "med" sopen. "Alla de andra "barnen; tre Pojkar och li- ka” många flickor, hade” klarat sig bra . Tr livet, döttrarna var" väl gifta vöch é sönerna" hade "reda goda ; befattningar.” Ändå” hade han varit föräldrar: älsklingspojke, ” "Han kom först, då" livet. var som rosigast för" dåvarande adjunkten Hör- Vilken tög ””studenteh med glåns, för hån var ovanligt be- gåvad, men sedan gick hän och traskade" ner 'sig 'vid' "universi; tetet... Är efter år gick. han där och ' sög : av prostens skäligen magra" lön, en veritabel sprit- svarnp;" ” som . drack åt sig allt tillgängligt. "När gamle prosten Hörmark sätt ”hemråa och stu- |derade ' den något äntikverade ta så här ibland: ful En fullgod oxe — ja, den tar Lars Vilhelm; åtta lispund smör, : ja, döm tar också Lars Vilhelm, fyra" skäppor. blandsäd, hälften. råg. och hälften korn — ja, dom” tar 'han med, "den förlo- rade sonen. Ack, ja, ja. Och så suckade gubben och snusade så ögonen glittrade” av "fukt. Eller var det kanske rar av grämel se och sorg. Ja, nu” var” prostens Vilbelm, som” han källades i hemtrakten, fyrtiofem" år ”tyllda;” och" efter allå "årens 'studier och alla de mångtusentals. kronor, som "han hade” han inte' lyckats eller någon aimän titel här i l- vet än de föga hedrande, allmän tia” benämningarna: en' stor rum -llär ”öch ex" rejäl daägdrivare.”” ! -Undet. de" senaste åren hade han gått hemma. i prästgården "| och 'sluskat och slagit dank” o- | bekymrad om allt annat" än att få magen fylld och låta tiden” gå. Gamle” prosten försökte" med allting; ty Lars Vilkelm var än- nu frisk och ' stark och han, var frestelser," Kom? en: polis, - - som just slutat -sin tjänstgöring och Han fick, höra talas om främling- och: 'han "erbjöd: ” över" natten. - På |: bristen”: "hade" poliskonstapeln och. hans; ;fru bara ett litet rum; och ett litet kök. "I rummet” fanns "bara "två sängar. Men 2: nliga” "polisen, erbjöd nu sit säng åt "den "trötte främ"-' lingen, som under djup "rörelse tackade ja”. till - erbjudandet, Polisen satt' därefter hela nat- ten: på: en: bård ; ;stok i köket, "medan hans fru och den främ- mande: mannen Bov Iugnt och skönt inne'i det ändra rummet. Och när de om morgonen vak- nade, stod, "polisen. vid sidan om-sängen nied kaffebrickan i händerna. .; Ja, som. sagt, det "finns. även snälla äkta män, fast förtalet säger. något annat. . "Vår. vän Nils Edberg i Halm- stad” tittade i går in på redak- tionen; Han hade varit på en cy- keltur ” till Ränneslöv, och nu Det var "många tusen ”juckar; fe "stå och :'pröstinnat I'de" "Men "Lars I' | Vilhelm” var” det svarta fåret!) hsig Ölders och inte, slu- skade ner sig.:- Men -sonen" ville inte. göra något. heller, inte, ett handtag eller ; Han gick. omkring och Söp” och snyltade sig till sprit i” bygden både : här och där - och; festade om "med sockriens värsta fyll, bultar. När. han så H att. gö- ra, det: Vid ädre ha- de” Vilhelm. bara: en' reträtt, oci det” var att gå bort. till Liden. "Liden var” den. största gården i byn och .deh! som skötte den var 'en”kvinfia.” Och" den" nan var säkerligen”. de E manhaftigaste” och duktigaste i hela socknen, det "var hon då känd.” för åtminstone, prosten -Hörmark brukade ' all- tid. säga 'så 'här 'om'' henne" 'T är det passade in på Brärlet:?? — Ja, se Eva' Niklåsson' Li- deri' hon skulle då lära” alla an- dra' vad det' vill säga "att! arbeta och "sköta ! ett: lantbruk. Den kvinnan är makalös, | Ja, makalös var hon: "även å in en annan bemärkelse,: Eva Nik- lasson hade. aldrig velat. gifta sig. Och när föräldrarna gick bort, " tog " hon själv som enda barnet": gården om hand; Iejdel' tjänstefolk ', och skötte den” ut- märkt, . Hon var: i fyrtioårsål- dern, ' karl; men var för” övrigt så väl- skapad; "att "hon" kunde" se rik- tigt bra "ut, när 'hon: Var klädd |' och pyntad. Eva ' var "visserligen 'en ' jättekvinna;' .. men" saknade därför ingalurida kvinnliga be- | hag. Gifta 'sig ville hon emeller- tid inte” och det var” ex liten historia-:bakom” den” fö- ” Hon” hade? ”nämligeh älskat prosten | Hörmärks” son, | t ett” dagsverke. g ] kofr hem" stor. och kraftig « som; en I ra rösten darräde förtvivlat — en ad när Kände” jag "kanske bli änhu. Bara någon, ville: hjälpa, mig, ; a lägga. kt Å Vatten g gård” h on gshu i. Gamle]; '. vattenlödningen. "Han betade” tys och | "hårdriacka N SEMA var, = lika tyst” och"; tillkn ; Lars "Vilhelm, "då hon var en |) iyh knopparide! ros ipå” sjutton” år 'och:”han- en ung och. skön: stu-|gå Under ' hängbjörkarna "på | dä dent.. Liden .. hade Vilhelm rövat dé första kyssaina från” hennes läp par [någon annan man. sc. ”Ack ja, så "underligt é [och ännu underligare' är ett äl- skande kvinnohjärta. : Ty Eva | Niklasson"hade aldrig kunnat bli kvitt"den där känslan” för: Pros-: ten " Hörmärks ' son under” alla dessa årens "långa lopp. Nu" var ND Kon” snart "en gammal 'kvinha och Lars Vilhelm. var ett kräk, men ändock dallrade" de. därsfioi" "strängarna + hennes" kjärta med Känsloton; Det var öckså därför, 'som' hon, när gamle prosten 'i-' bland: måste köra. ut sin 'krake till'son; tog emot hönom och lät [honom"sova ruset av sig i'dräng'|' stugan på Liden: Och på” mor-: gohen "när 'hän' vaknade "stod. det: : matt: och" kaffe på bördet,]' som ; han tog” för "sig? skamsen; deh” ångerfull; Varpå" hån: gick I: utan att våga gå in” och tacka. |: den .: präktiga ått. häl "kvinnan," därför: skämdes "inför. henne En dag körn Vilhelm Hörniatk' bort till Liden på blanka förmid- dagen och '— spik nykter också. Det var så'att han kommit hem stupfull för ett par kvällar se- dän och'då hade fadern obevek- ligt kört ut honom. Vilhelm ha- de legat två nätter å rad i präst gårdens uthus, och nu visste han ingen råd. Han var hungrig "och. och > sedan Hade hon. inte. a brytt sig om att ge bort H ra. till på 1 et en' vibrerande” och” djup1' ter karlarna; "gamla, . ja helt lårtgsatn 4 menar” ll : | många” år” sedan var ett litet; : rag sandig Han. Vörisda Litet JIrevande, i . cn S "sedan han placerats på en stoll. i. tdet, "bästa rummet med de som" var ekmöblerna, nästan svarta av ålder: 7 Åh, : Orden korå SÅ du håller dej drängar. "också. Till: sådana, som legat' vid tefet i många år. > Hori svarade. int i'stället” ivrigt släta till” en duk På "ett. av. borden: Prosten IS o h. (fortsatte: å" prosten” ch. han" slarvar mt YA Säg an - Ia satt prosten Hörmark' a . i N en lång stund. Det var som nå- 1 got arbetåde”öch kämpade" inom : honom; h. an for - Jag vill minnas: att det för ett: förhållande. mellan någ då... Men: 2” Men. du menar att. 2 för att höra fortsättningen: -— Ja, svarade: Eva och räta- på | de -upp: "sin ” kraftiga "gestalt så r att hörn” blev helt: "imponerände, menar att' nu; sedän. Lars ÅRENS” BÖRDA ÄR EJ. TUNG; ' INGA" ÅR" FÅ, "SKRIVA LAGAR CÄNNU KAN JAG. HELT FA NJUTA Avi "ALLT: SKÖNT; JAG KRING MIG Sm TACKSÄMT ALLT FÅ INNESLUTA, i T HANS ' HÄGN, SOM ALLT. MIG GER. 4 Du står? dej ”bräs du, Eva : Niklasson, sade 'hari öch” snodde] ' . jen! 'gamråial "sliten ' silverdosa : mellan sina korta, feta fingrar. + ull 90 06 24," Växjö, "före! den. 15. "| tenskapliga Genom kyrkoherde - Krut Pe ters hastiga: bortgång har vår skara av den” "Sycnska Budstjän: NERLAr stens'” historia och ex dj arbetarö Å 4 nyplse, "Hans '& at i ivöta skriptet har sedan länge 1 huvud: d 5 varit färdigt, men i väntan” på anslag. för utj ivninkren ku de Kyjut Peters först är 040 Länna - En; första del Mc S ning. Denna ASA Laurentig Petj kundskerle,. Vi han syss ER 1.200 Il tryckningen. av. de ty: delarna har bidra; i] Förvatt sälta "utgivningen." av Vorkot 4: sid helhet behövas ytterlig CICHS 258. kronor. å vi: våga förutsätt, Mhånga vänner, son Kruj vänn på ohka håll, vel som en :h€derssak "aj ätorå verket ' dem, men ”ocksi | saken” sintresser. Miskt: stöd. Bidrag ki under 'bdregts:, ' nésfönd"; slulföres,', IE dde Vi till 8. sändas -. ”Knut' Petera min" ; Föntrolpostgirokonto juli "1051. För insamlingbn. kol 1 me Ljung, Veinge, och" kantor KR. hdld Andersson, Harplinge Så samlingen står. deda utom. nder öÖntroll av; Näringslivets 7n belopp än” som" ebföräras > för. att lincopense; :" kommå Tvor- > skjutande medel, efter. beslut. Sällskapets. åramöte; "att ahvi das till främjande. av sädana, årbetel tiskt liturgiska syfte Knut” Peters om hjärta arit d Kanskö:ficko: gen ibland, 4" Dent — Ja, det är klart, Ni darvar när ni fäller ihop vingarna. tertog” han med e en småla' oro i rösten: "> Niklasson. hur; ämnar: du göra : för « kyrka förlorat en kunnig utför Md vätksanm | ap! . verk var utbivandet av Brovigrit:. um lincopense av år 1498,:Maiu- å dör. lämnats ' "" | säkerställa utgivandet av Brevia-, et ritm > Men” säg mig, sEva sr per taget” sålt : Eva satte "båd l åndema: på sina - runda höfter ”och..1 : < självmedvetet leende nere : både till kropp och själ. Den : store, starke mannen” satt i kammaren i Liden och grät höra hur den unge kocken på sku- ” tan fick en utskällning av skeppa- ren för att lutfisken till middagen skulle "han "trampa hem" till | Hälmstad.' Allt som allt var det fram "och tillbaka en liten nätt KH | GIVMILT' GLÄDJEDAGAR SKÄNKT, -'beröm benfri! : vs Ja, jag väg varenda bit.: Nn tet » Nils har I - "Varit så dålig. Men nästa dags mid- I idag var det tvärtom. Kock sen fi ick ;ET dag hat då "sken, bra och | skulle värt tro dett men 1 så här jag också själv tuggar i förs Far och; sön: i ge : rade | utider djup förkrossolse Femåri | överraskats, ställer sig Jån sin fader; ':: > Blir det. smäll?” ” — Ska du tala? , AA - Hur Tinge?- z dre fuffens och » gjort” något mindre gt bor-.; | ta, tittar under lugg och äger till - att han åstundade, att. få över natten" luta sitt trötta" hivud mot en kidde på en hård brits ';polisarresten.' Men: det gick :J inte alls. Samtliga britsar samt alla tillfälliga. sängar i arrest- "| mannen höll på att visas uti nattens ock; stadens faror :I'de åttio» Dock har han sont be- d'kant+ £ breståttorier' på cykel, ' bl. sa: il cykeltripp på 'sju mil. 'Att cykla den" sträckan är sannerligen in-' te” "dåligt ” av en' person vilken 'sdrä'nu' Nils Edberg närmar 'Big "gjort - vida” förnämligare somras - då "han 'cyklade mellan Barsebäck "och "Halmstad. 5 "Om Sin resa till 'Spanien”'be- rättade: han, att "den var er upp ”leveläk ur skildå : synpunkter. Vad "som slog 'honom;,: det var att: ingen tycktes arbeta: Stora, som ett: barn... Och framför ho- nom 'stod'. den präktiga; ännu "kvinnligt" varma och” längtande: Eva Niklasson, med förakt i de gråblå ögonen ock höll en jun gande 'straffpredikan. 7 ve Att du är ett kräk, Vilbelm vet jag; sade-hon och såg på ho- nom: med halvöppna, hånfullt 'krökta läppar. Det 'vet alla, men att" du är en kruka "också och bara en” förklädd man, det fröd- Vilhelm blev: högröd ransik Jag vet, att - jag är: ett kräk; ett svin, sade han, men = = I Rhen , Xx > MERA: LJUS OCH VÄRME GIVIT) CC CAN JAG HOPPATS "ELLER JA ÄrrT-JAG s SER NU s SOMEN GAVA, a : "DEN JAG NJUTIT OFÖRTJÄNT; 5 VG A- "DÄRFÖR BÖR: OCH VILL JAG LOvk "| ;' HONOM; "SOM: ALLT. DETTA SÄNT. | 2 "VÄL JAG! VET, ATT TIDEN LIDER, "ÄFTONKLÖOCKAN KLINGAR SNART, I TACK FÖR MÖDA, RO OCH SnmuR) >— Jo, det kan ja; tala & om g näst; svätade” BK så snart som, möjligt, Och. dan, ja, sedan — kan Tars helm helt enkelt inte få bli; nat, än en god mani Den: saken åtar jag Fnig att sköta om. ” Gamle? Prosten. Hörmar! kåde flera” gånger.” "och ”1l0g” i ståeride” Så. tryckte hän fader- ligt den' präktiga kvinnans ' trö- fastå” hand: och hastade ut, för” Prostinnan / om den rdr AAA ARA LJ sörien "räddning. . '.. = Nej, Slarka kärlar' stod ' och” hängde | tet och reste "sig. Nu, "nykter ” "HAR IT ': UNDERBART. i ätt så fort som möjligt få omm: om Blir äct Iugg? lokalerna ' var belagda 'sedan |flockvis överallt dagen i ända.'|sorå ” han var, såg han” ståtligt |] + « ALLT. VARI . oc ä " hem "och ” berätta: för fru OO Nej, fs "| månader. tillbaka. - Just ” då | Men fa gdomen var också stor manlig ut i alla fall. vo : - a N örlorade
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.