3 ned kl 17. 53. ned kl, 17.50... kl. 17. 47. Men helt kan dock' aldrig det” odödlighötstoppet gå under, « : Det kommer på vingar som susa Det adlar värt ödeg elände, Det lindrar den ångest vi kände ”gBédienne, verksam bl. a, vid Co= : värr: blev: mrs, Siddons näsa. un- ; der blitzen illa skadad av ett: bomb- " varit, ledsna över nässkadan. Nu- mera: -har i invånarna kring Padding«= . da en ford, ur vilken medel skall «Sas; j återställande. - svs el, ve "att väcka två 16-åriga skolflickor, tion i » Cheshire, I, innan. lyckades, väcka dem; men i " seahs' och man "ringde, därför efter ” mig blind på ören; utari främst sett "ver huvud: taget. ha sett en fisk. Solen går / upp KH. 6.12 och Morgondagens namn. : i." HELGE. Solen går upp. kl. 6.12 och Måndagens namn: > RAGNAR., "Solen går upp kl. 6.16 och ned fl Dagens dikt ljusa i mindre förstockade stunder, det trista och meningslösa. att hopplöst vårt pund förslösa, [CA EDFELTY < Näsfond - Pi. Padaingion , Green Place, i London --står . statyn föreställande" den; uppburna engelska skådespe=; Jerskan' Sårah Siddöns, berömd tra- vent: Gaiden' Theatre 1803—12, Ty- splitter, och icke minst folk, som bor granne med" statyn och dag-' ligen” går förbi den; har hela tiden” ton Green” Place enats orå. att säkerställas för mrs, Siddons - näs = Dom här skorna tror jag ald- rig att jag får på mej förrän jag har,. gått i dom. några gång En hypnotisör måste "tillkallas för som föll i sömn mitt under en lek-' Täroverket' i: Wallasey i "Varken kamraterna eler lärar lyckligtvis visste en av kamrater- na,'att de båda: flickorna föregå- ende ' kväll bevistat en hypnotisk hygnotisören.' Denne lyckades ' väc-" ka .dem, inom några minuter... Det var, 12 timmar efter seansen flid- körna föll i söran på nytt, Hypno- tisören .. betecknade det . som ett "mycket ovanligt fall och trodde att det måste vara fråga: om sälvhyp- Fru Held a Svensson i Harsteria" i - Gryts skärgård. i Östergötland. har utnämnts till. Sveriges: husmor nr 1 i en tävling och hon gör gott skäl för hederstiteln; "Trots att hon är liten och ganska klen har hon . med små medel: . hjälpt marinen med fisket. > > — Jag har fått lära mig att Husa hålla, äger fru Svensson i ejt ut- : talande, » men jag har inte, stirrat till att få kvalitet, vad jag än kör per. Fast jag haft många munnar att mätta, har jag alltid använt. " smör på brödet, säger fri Svens-, son, som tydligen är vad man med; en modern term kallar prismedve- ten, > - .. Ä RADLOS. He - ; Jen djup suck, De satt tyst | "och fiskade och hade fiskat hela' dan utan att ö- Så fick den ene en väldig 1ax'på | kroken. Han drog' upp den med - "Tsann inte underligt, att vi;k Det är ett nyttigt arbete att plocka potatis. :Det finns många, många välmanikurerade' och par tiensläggande händer, som skul- le må väl av att hjälpa till med det, Det .skulle vara lika nyttigt för dem som det är skadligt för skalbarn, som visserligen .har potätislov men samtidigt en vek och växande benstomme, ” Man kan spå -: sig, när man plockar" potatis. Man kan få veta, vad ' en viss person skulle svara på” en viss fråga. . Hittar man en röd potatis bland de vanliga vita, så betyder detta, att hon eller han skulle svara ja. Så frågade visst ungdomar förr i världen. De som är mo- derna och upplysta nu för tiden skriver till ' någon . kolorerad veckotidning : och frågar om samma sak, ' . - En gammal hederlig metod att plocka potatis är ått använda hacka, Siegmund Freud var en knepig herre. Han -har lärt oss att se en symbolisk betydelse i detta primitiva sätt att bearbeta moder. Jord. "Den = originelle herrn, har ställt ännu en” stor - fråga, Det är snillena, som stäl- ler 'de' nya frågorna. Vi andra nöjer oss 'med att i vår ungdom fråga vad em viss person har att svara på en viss fråga. Ofta blir det svaret ja —' 0. sen slutar. vi att fråga. Och - varför "skulle vi hålla på med det' Vi ä Är ju så för underligt kloka, . Vi vet ju allt, och vi begriper allt. Det är min- ner oss .mycket' självbelåtna. - . Som sagt, : är "man ung och | blyg, får: man höja sig med att få svar av en röd potatis.. Tycker man detta är för prosaiskt kan man fråga. en blomkrona. . Man kan också singla slant för att få besked, ” Det, är ett evinnerligt slantsing” ande. Först kommer ett" mynt... Det "rullar ;' bort från >: ägaren. : och - stannar. Så kommer :ett annat mynt, stöter mot det första 'och stan- nar. Och' så kommer ännu ett. På detta sätt håller det på, tills det samlats' en stor hög. -' Den fattige" frågarens slantar begra" ves i väldiga" -guldhögar.” Ingen kan se; om krona- eller 'klave- sidorna kommer uppåt. Med an- dra: ord: man blir: inte klokare. Man” vet: "ofta inte ens 'vilken hög det var söm ens mynt 'för- svann i Men det är en”smärt” sam - procedur att göra sig av. av med sitt ärvda pund, Men hu har vi visst kormmit vid sidan om ämnet, Det är bäst att gå tillbaka till utgångspunk- ten. Det är konstigt — dit måste vi alltid återvända. Det hjälper inte; : att - man, som: vår : vän Strindberg 'en gång sade, för” | söker stryka t över och gå vidare, Ty, vi: kan. ändå inte komma ifrån” allt: djävulskap, som man mött .här'i livet; — Det var allt- så: knölarna. I Jag för min det "anser det vara "bäst att.genast göra” upp. räkningen med dem. Att "med . detsamma söka bli "IT kvitt der korstlade dynga, . som vi, tagit på kredit. Vad som sen blir c över, det är vårt eget. Men 'tiden' går. . Antingen ji lägger patierlis e'ler plockar por ra faktum. :Man får försöka nkå Sig med så gott man kan. så länge man kan. Valet ståN mellan dårjäkt och' efter- blivåshet. —' När potatisplock- tryter, "tar betupptag- vid.' Meå när vidtagningen tryr | ter, då ändet slut. Då är ringen sluten. DåYN egentliga ul ångspunkten. . i talas sagt. Potatisarbetet vid potatis « Vi kommer tilbaka till 'ut- Det är ärbete. att plocka pot i | lenkoliskt på "dess skönhe och slängde ut den i -vattnet igen ed ' —-: Varför slänger du. tillb&a en så fin lax, ropade den an fiskaren med fasa 1 blicken, —' Jo, svarade den' andre, har inte råd att äta Jax h tatis. Det är endast att konsta-,” botten och gav vagnen högsta fart, så att. der nästan -f ög fram över vägen, men den unge manh- nen bredvid henne satt lika o- rörlig. Och ändå trodde hon att han" var rädd. Och samtidigt var hon förargad på sig själv för att hon tyckte om honom! "Jag . tycker om att susa fram”, sade hon litet. spydigt. ”Jag tycker mig lägga märke till det”, svarade han lugnt. -”Har : ni” åkt fortare någon gång, mr Point?” ...- ”Knappast på marken” > ”Ni är: kanske flygare. :: Det hade jag faktiskt inte trott” Basil Point log. ”Jag har flyg- sicens och har till och med va" rit .. provflygare,' sånt: tillhör också Säkerhelstjänsten, » - "-Hon blev så. häpen att hon glömde ratten, och bilen slirade. Han räckte ut handen och rät- tade till misstaget. Det retade henne. ” ”Ni förvånade mig.” "sade hon. ”Jag trodde ni var sådan där säkerhetsexpert och ingen- ting annat.” Han - hade kommit ägde; Och” enligt hennes mening hade han «inte gjort annat än bråkat om säkerhet, sedan han kom. Först hade hon tyckt att han var: trevlig, vinnande an- Olive trampade gaspedalen” i Basil Point hade suckat men inte av lättnad utan därför att inte kunde förklara för den- na unga flicka, varför han satte sådant stort värde På säkerhet och avskydde dumdristighet och onödiga risker. Han visste, att han älskade henne... ”Livet är roligt bara, när man tar risker,” sade Ove. .”Det är min åsikt Jag skulle aldrig kunna ' gifta mig med'en man, som tycker annorlunda.” » Färgen steg i hans bruna kin- der. Hon hade alltså genomskå- dat honom och föraktfullt av- färdat. hans: frieri, innan det ännu klätts i ord. . När hon sagt orden; önskade | en hon, att.hon hellre bitit tungan av sig.: Hon hade varit oartig mot en gäst och hon hade sårat honom. . ”Han kanske inte är feg.i al'a fall”, tänkte ' han. ”Jag skall pröva honom. "Det kanske bara är hans yrke som gjort honom så där försiktig.” . Lawrence Harcourt Kom bi- lande över till tedags och Olive föreslog, att de skulle rida ut. ”Ni tar en av dem, mr r Point” sade Olive. ' Nej tack, jag väntar hellre här med förband och spjälnings- anordningar”, svarade Point le- språkslös och humoristisk och med en glimt i i ögat och på sam- må "gång :-med en nimbus av tande skyddsåtgärder vid spräng ala slag. ” Harcourt Lawrence, drare i ett helt å år, hade sagt,-att hän antagligen tog på sig en hals duk för. varje köldgrad för att miga karlar var det värsta Oli-, ve "visste. Och inte blev han arg heller, när man retade honom. - "Nu sade han heit lugnt: ”Det' fordras vissa ” skyddsåtgärder för flygning också, fröken Mor-' row. 'Och för att kunna bedöma sådant, " måste man vara "litet vad : beträffar bil, så är fyrtio kilometer i timmen en idealisk håstighet; Då hinner mån se lir te av omgivningen också.” Vi - Han är. rädd, tänkte Olive. Hon hatade. honom, därför 'att hön inte kunde låta bli att tän- ka på honom; drömma om. ho- nom, : därför att hennes hjärta slog fortare, när han var närva- rande. ' Men pappa tyckte. om honom. Point var en sådan, där man, som äldre herrar gö de Pappa hade gett honom rätt : allt vad han: sade. : > « , Hon undvek: med nöd att kö- rå över en kanin, som skuttade över” vägen. . Herrgården dök fram på sin kulle, och hon sak- tade farten, när hon tog backen, | si Hon tyckte att han suckade av lättnad, när de stannade... manlig ' styrka: kring sig. :- Men: "| när han börjat: diskutera bris- ning och staket, som måste sät- , hästen. I sin riddräkt med guld- tas upp vid vissa .branta ställen | färgad: och annat som inte intresserade | vackrare "än" någonsin, Hon, red henne, : hade'” hon ändrat åsikt. | och tog hindren med en elegant Hän var odräglig. ' Han. tänkte överlägsenhet och . frihet | från inte på något. annat än. att han | rädsla, som var ämnad att ge skulle: skydda sig mot faror äv |honom en läxa, Men det gjorde som varit' hennes trägne beun- drog bara eri djup suck av Jättr skydda sig mot förkylning. Kle-. sakkunnig även därvidlag. Men ” ende. Han visste alltför mycket om hinderritt för. att riskera nacken, Olive "skrattade. ”Ni "kommer inte att: behöva dem" åt mig” sade” hön och hoppade. upp på sidenskjorta var: hon ingen: effekt. på honom... Han nad, när han fann "att hon kom- mit 'oskadd 'ur den?” vilda Ieken. ” Endast: det ' sista hindret gav henne : besvärligheter, hästen vägrade den ena gången efter den andra och det var först här den ' skicklige ' Lawrence 'varna- de, söm" hon. gav” upp. "Men Points leende retade henrie”åter. -”Om. alla vore så försiktiga som ni”,' sade hon spetsigt. . .”Så skulle det i varje fall va- skor” » hånade Harcourt, ”Folk utan mod och handiingskraft, ' Point brydde sig inte om att svara. Lawrence var. en skräv- fare och för övrigt en lyxvarel- :som- inte hade intresse för ånnat än rashästar. och: elegan- ta bilar verse nare . skulle .. 'ryttarna” och : explosionen komma; kunde se gestaiter röra sig där- nere för att söka skydd på bort- re sidan, En röd flagga hissades på bröttets högsta punkt. Nu vardet bara tre män kvar - Varningssignalen; ljöd. Två minuter kvar. När signalen ljöd =: för” tredje gången, - skullé männen. tända, var sin grupp av ”ryttare” och sedan ru- sa. bort mot skyddet. Point ha- de: begärt att ryttarna” skulle vara. av det slag, som brann en hel minut, fastän sir Joseph ar- såg att det var att överskatta faran. Men han hade givit med sig. : Tredje gången ljöd signalen; . i ” Åskådarna högt uppe: kunde” se ERIKS M de tre männen, skynda bort, råöt ” "skyddet. : es Just. då ' örloradé lille Tommy |- Morrow + i sin "upphetsning bar Jansen, där' Kan "stod och tittade ver, ' kanten, och rullade ; sluttningen, så att dam” "met steg som en sky. Eri sekund stod de andra förstenade av. f .sa däruppe... sc Pojken" hamnade bara några " meter ifrån den klippmassa, : som skulle 'sprängas bort. vo > Sriala strimmör steg rakt I upg i luften. från de tända ”ryttar” na Sin därnere; de - tre till femtiotvå”.. aldrig få se Tommy mera. drig få' se" Basil mera. - . klippkanten felaktigheter" i IT. nästa” Nu var, han halvvägs nere. Kanske hon skulle hinna räkna -. sedan skulle. hon Tio... elva. tolv, . : Han var nära botten ) nu, Själv tänkte" Kan inte tävla om - hennes gunst, inte med en onyt- & tig så kallad gentleman, = Nästa : morgori: skule en vik- tig sprängning äga rum; Sir Jo. seph Åorrow stod på den ut: ”' skjutande - stenbrottet., "Point .stod bredvid honom. Några steg längre bort befann sig Olive och Lawrence, som inte ville gå miste om skå- despelet och naturligtvis tänk- te hålla sig så nära, att det inte var allde'es riskfritt. I närheten av, den stod Tommy, Olives kr le broder, >” ” Ett stycke till högér. om dem buktade: sig stenbrottets yta' till: ) -stor, :: klumpig, fästningslik-- nande stenko oss; Det fanns di stenen, varför det inte lönade: sig' att | hantera den på vanligt vis, utan KX man: hade bestämt sig för att' I spränga det hela och låta det fal- la ner till botten av brottet, Till vänster fanns en avbruten, ut-. skjutande : kant, just där mar- ken" sluttade skarpt,: och slutt- X ningen vår full av lösa stenar, > grus ' och block. Nedanför den : Sar över till hennes fars hem som repre- | Hästarna i Monk's Closes stora ] hade man borrat hålen för > > sentant för Safety First för att|stall var nästan alla sediga och |sprängningen; :. ON undersöka ”arbetsförhållandena pålitliga, men det fanns två, som Varningssignalen ljöd och i de stora 'stenbrotten fadern | var ”lite besvärliga.” : varslade om att fem minuter se- tändas Man svd sekund gled Basil” Point kortaste vägen ner. många sekunder hade' gått, se- dan: ”ryttarha” tändes? han hinna? Hur Skulle Olive började räk- ina sekunderna liksom i en dia” ma av: fasa och med en känsla ra färre olyckor. i världen”, re- |2V att: detta inte kunde vara plikerade han, = "7. 3 verklighet. fa ”Och” en massa trista männi- | » EN två. tre.. fyra. . tretton” . In- gen annan rörde sig, Stenbrot- A1l-) ta hindr et aldrig BZ honom. tillbaka. Och hon ville "ha honom tillbaka. Hon älskade honom, ' -Fyrtiofyra:. fyrtiofem. fyr tiosex.,'.' fyrtiosju. sön Han hade inte tvekat. Han ha: de givit sig ner för sluttningen mot vad "som tycktes en; säker >> I död, Femtlosju. .. femticåtta.. fem tionio.. sextio. Kanske "hon hade räknat för fort. Hon slöt ögonen och fort" satte att räkna, '-. . Sjuttioen..: sjuttiotvå. : «= När. ' han ' kommit till åttio, öppnade hon ögonen igen. Där 'stod: "Basil Point, lutad över Tommy. I sin vänstra hand höll han de tre sammansnodda grup- perna av 'ryttare' När hon tits tade ner, rätade han upp sig och mötte hennes biick. Han' vinka- de "med ryttarna', och ropade 'muntertt:. . ' > flN”Faran över"... - en ;:Hon . Slömde aldrig hur Kan såg ut, när han kom upp. . Lika lugn som 'om han skulle ha ta- git en promenad: på' slät, oskyl-] dig ”mark,. där ingå faror” lura” de. Han: bar "Tommy. i famnen, gav henne besv ärlighet, Pojken var mörbultad och hade fått några. rispor av vassa ste- nar, men var annars oskadd bara litet rädd.' Olive visste inte: hur hennes ögon lyste, / "Så modigt av er sade hon. ”Å, det var ingen risk”, svar rade han, ”Jag hade en he! mi- nut på mig. För de här speciel- la "ryttarna, tar det nog mera än en minut att brinna ner. Jag visste,: att jag skulle hinna”. . . På kvällen gick de tillsam mans i allén. Ingen av dom tär lade. Plötsigt tog hon hans arm och en rysning skakade henne, ”Jag kommer -aldrig att glöm- ma den där förfärliga minuten”, ' sade hon; ”Och' när Jag tänker på att jag kallat er feg;. Tar nl alltid sådana där. risker?” - Aa : ”Det är mitt arbete,” svarade han. ”Ska man kunna”hjälpa an- : dra ur fara, måste man ta ris- ker. Då är de inte onödiga”, ”Jag förstår”, sade hon lågt, "Jag.. jag förstod inte förut.” ”Olive”, viskade han, '. ' , Hon såg upp i hans ansikte or och lyfte sina' läppar mot hans,” . "Ännu". darrår aspens löv ut: med ån, vars Vatten porlar lika muntert som under de mest he- ta sommardagarna, Mycket 7 är sig likt, råen i alla fall. märker man hur. det skiftar.” Men "det går 'så saktå, gräset. får en an- nan färgton, ; sädesfälten ” blir svarta ”. : efter. : skumplöjningen och "himlen visar sig i oftast svag” randade, högt liggande" mon. "jna omkring på grenarna, en och annan lärka kan förledas att sjunga litet, men tystnar snart och stiger aldrig i vilt jubel som "Tystnaden finns i mar-. | kerna, den jublande fågelsången: har upphört. Nu klättrar fåglar-' och "så för Olive. DU TROR DEJ. ENSAM./ at "DU. TROR DEJ ENSAM ATT INGEN VÄNTAR nl DU' TROR DEJ ENSAM : a ;I MÖRK FÖRTVIVLAN I MEN DESSA ÖGONBLICK: on EN SÅNG I BLODET BOR - hos: oss, möda, fösgjorde den; tittade me- or Vt AMA. AMAMNAMMSLADKMADAADAA, ATT DU INTET HAR ATT GE " OCH DINA ÖGON ENDAST NATT " : OCH SKYMNING SE” OCH-DU LIDER SVART; ” OCH MED TUNGA STEG. SI ÖGONEN DEN SJUNGER. Rune M. Lindgren. FR ÄR DEJ I TUNGT OCH HART. DA ALLT ÄR HAT OCH HUNGER :" OCH. DU GÅR DIN SKYMNINGSVAG ASA, 4 Y tet" var övergivet,' Man såg in” genting annat än barnets gestalt, som , låg "där orörlig, hjälplös och: Point, som rörde- sig" snabbt med yttersta försiktighet och de tre " smala "rökstrimmorna; som steg " rakt "upp i den vindstilta luften. : i 'Tjugoen.. tre.: : " Vad menade' han? Han hade rusat förbi Tommy; ignöreradé honom: fullkomligt. Hade han blivit galen? Nej, han drog i den ena av "ryttarna med vild ener- gi. Hur kunde han veta att han skulle hinna. " Kanske han för- stod att det var enda chansen, Hur' lång kunde inte en mi- nut vara; År och år och åter år. Varje sekund "var en oändlig tidrymd, under vilken hon räk- nade, långsamt, målmedvetet. ., Trettioen. . trettiotvå. . trettio Fen trettiofyra. . : uten var så lång för henne FÅ lång skulle den då inte vara för honom. Ja, han måste : ha tid. Tre grupper av ”ryttare'. Hon visste att det var tre. : Visste han .det? Naturligt- vis. .Men "om - hån inte visste det.. om han glömde någon... Nej, det var för fasansfullt att tänka på. Han. skulle aldrig tjugotvå. . | tjugo- "| dessa. första oktoberdagar inne- under våren och den tidiga som maren. Den nyligen sådda rå- gen spirar upp i en skir grönska, påminnande cm att- det åter ska'l komma en vår med ny gror ning, nytt liv. ' Under - denna tidiga höst är ' darna, ; oroliga "och Vppbursiga sitta och. spela litet som" under , våren; "Para mycket tveksam- mare, Det är som ett avsked till ' Norden. Ty strax senare kan man ,.se . dem ta kurs söderut, ” Man står och ser dem fara, kan” : : ske "känner man själv längtan efter" att få följa med, Att inte vara bunden just här, utan fritt ' kunna fara vart man gjälv vill, Men människan är fången, inte bara . i yttre bemärkelse, utan också : inre. "Människan; värl ' dens härskare, är fången under trädande, på . framtiden. För dem betyder det mycket med anseende, och med social. trygg- het. Men fåglarna kan slå. sig : fria, fara till värmen uäder. de. långa vintermånaderna, för. att till våren "återkomma ”med blad och blom.” I gkogen ser jag att björkar det fortfarande som om sommar ren dröjde. kvar, Regndagarna, då västan: pinar på, känns det höstvulet - och kargt, men så fört som, solen får glisa mellan molnrevorna blir "allt bättre. 'Då känner - man "igen sig och kan håla fast minnet av sommaren som flytt. Man ' vill i det läng- sta ' hålla sommaren kvar. Inte den heta, torra och tråkiga som" maren, utan den med det sju dande livet, sången och glädjen. Nu mot vintern är det så myc- ket som är annorlunda — det är bara en känsla av att som- maren dröjer kvar. I stället skall bära att man får insikt om vin- tern. ”Morgnarnas vita gräs vi- sar det. Dahliorna som fryst ner och isen som krasar på vattnet, Det är bara just under dagens mittersta timmar som en aning om :' sommar och värme dröjer Stararna blir mindre talrika. Ibland 'kan man se en flock sit- komma tillbaka då. Hon skulle nas löv gulnat och till hälften fallit av. Jag vet att det snart också skall vara alarnas tur, att dessa prasslande och alltid le- vande löv skall falla, och ån vi- Ia utan skydd. An, vars vatten skall öka och i vars virvlar lö- ven skall dansa på sin väg ut till det stora, vida västerhavet. Oktober ' månad är höstens mognadstid, då skall det snart bli ett faktum att vi' har vinter här i Norden. Men också 1 kalt, blåsigt och källt höstlandskap kan det vara härligt att van- dra: ur vinden, ur skogens kala träd och ur de väldiga vattenmassor? na. Storvulet är det under hö- sten -— fast längtan' efter våren redan begynt. Den längtan som skall stegras allt efter vinterns förlopp, för att så till sist vara stillad, då de första tussilago : och vitsippor slår ut i backarna och vinden får värme och fågel- sången stiger bedövande stark, ta uppspretade . på telefontrå- hela sitt liv. Tänker på sitt. upp”... Naturens mäktighet talar - ” KO 4 Tav , soborm av i if ita Kå AR , SVESVE TETSTETETTVV AAAAAAAAADANASDADAAMANAAAARAABSA LAMAR
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.