at rn och AT NTE sd ON ( kl. 15.38. AUGUST. kl. 15.4 41. Dagens dikt: | 3 " stelnat är Fyris Sr och livet ligger öde: s | Natten är ändå längre, I Lättnad . ara affärsman?-. upphört > mycket. lättare”. "Om quinnan låha honom en korkskruv; i — Visst, ka Maryl + .oq igat ansiktsuttryck, "rer. ide upp en åsna bredvid!? Förväntan . |nisen i bläckhornet? Iker BHäsan. i allting... hd - grupp småttingar, de: ; Nå, vad gör du äär se - Jag lägger korv på. / tid en sång.” tid något att tvista om. Den som vill fara med sladder finner alltid något att fara med, Den som vill leva i fred finner många fredliga människor. ...' Den som vill vara tillfreds fin- ner alltid något att vara" tack- ” sam för. oo d Vad finner du? . . i t oh 2. : ägare? - i — Nej, Bagt., »» det glömde jag. + det att vara gilt? känner mi och Har annan — ' KÖR: VETTIGT, Lördagen den 5 januari 1952 , ArrArera mener Lis ONS TIONIa - Dagens r namn Co Solen. går upp kl. 8,57 och ned «Morgondagens namn' TRETTONDEDÅAG JUL. Solen går upp kl. 8,56 och ned EH Måndagens nämn: ; Solen går upp kl. 8.56 och ned Det faller enö, det viner. vind, flöde, Jorden är lam och himlen. blind En dag är. så Jäng, En" dog är så ” lån; ; Mitt sinne sluts i ett fruset tvång, "och tanken krymper allt trängre, (KARIN BOYE) "| tralsera före .Joch : för att sålunda. återställa | —Jao,i början hade jag det svårt -" Jjatt reda upp det, men nu, sen jag att. föra böcker, är det svarade, hans hustru, -. men käre vän, inte behöver du ” väl gå själv med- den. Du kan skicz se Herrn: . Ivludet, såg på Sin: makag ”med ett'snarare bekymrat än vred- « > ' Kära barn; sa han, din sista -Janmärkning utgör hela svaret på, varför "kvinnor inte kan anföra ar- Iméer, ha kontroll över nationer el- ler göra något. annat än spela en ' lunderordnad, roll i världens affä- i Vet pastorn av att under fran= - revolutionen hängde don: var-. enda präst dom fick tag i och häng-' to — Då är det ju tur att vi två jinte. var i Paris på den tiden... : — Har "moster. nå'nsin -stuckit i —— Nej, min lille vän, det har jag me Ivan ligen inte. -Men varför frågar så? ; — Jo, pappa sa', att moster stic- Det var. en söndagsskola på en plats i Skåne och söndagsskollä- . "raren köll en lång och ingående ij lektion ' om : tacksamhet för en 1 Nå, vad gör ni- då, när er MOT. ger. er en:smörgås? Möss "Det blev tyst en 'stund, men så vinkade en. liten flicka ivrigt med - handen och läraren nickar Ieen- : "Den som vill sjunga finner all« Den som vill tvista finner all : öch lyder så här: pu . jo Erkänner ni att ni kallat måls- ägaren för tjuv, svindlare och be- bedragare har jag aldrig = Nå å, gamle vän, hur känns >" Otroligt föryngrande. £ som en skolpojke = Mörjat, röka i smyg! De Motoreyklister,- dänk litet på andra också, Kör med huvu- det och kom ihåg att du inte "är ensam På vägarna. försiktig när du skjutsar, för då: blir vitfördelningen en oe » För ett par dagar sedan vwvi- sade, vi i den här spalten en bild. av ett par 'välsvarvade damben. Detta har högeligen upprört en skribent i en halm- stadstidning. Han skrev att det var beklämmande att se en så- dan bild ”så här vid årsslutet”. Tydligen tyckte han, att vi bort vänta med att ta in den till årets början, Men varför skul- lé det ha varit lämpligare nu på nyåret? För vår del tycker. vi på: fullaste (d.v.s, nyktraste) allvar att det kan vara hugget som stucket. vackra benen stört friden för bemälde skribent, För att neu- denna: deras verkan hans jämvikt är vi så snälla, Fn 'Jatt. vi nu tar in ovanstående im Nå, hur går det för dig att bild. Ärade , skribent! -- Betrakta dessa manliga, -väl påklädda ben! Studera denna stadiga » -bykxbak! : Ni: klagade på att dambenen inte: gav något för 0: « | Eder fantasi. Här har Ni deras , Det ringde'i telefonen och hu- - ; föets herre gick och svarade. När » 'han återvände till vardagsrummet, sa han att' han tänkte gå ut ett . slag: Det var Svensson tvärs över "> gatan som undrade om jag kunde motsats. . Viken | pregnans har inte denna byxbak! Hur: till- talande är inte hela bilden för fantasien! Det är rejäla stöv- lar och byxor c och de tål att titta på. Nta - - Så. skall: vi, ovanpå. det. (eller: imder, det' beror på hur man ser det) tala om en liten | syxhistoria," dock en ' allvarlig sådan, Det var vid en inryck- ning "till beredskapstjänst, En av. mannarna. hade fått ett par byxor ' som: var. rent sorgliga och» detta ' därför att de'inte alls passade till hans ben. och dessag fortsättning uppåt. :..: = — Det var några fantastiska byxor du fått; sa en kamrat till honom skadeglatt. .— Vad spelar det för roll hur byxorna ser-ut! svarade :dea andre. "Huvudsaken är att'det klappar ett varmt fosterländskt hjärta innanför dem -och att de | håller i i alla väder. ve 'Nu kan det ju hända, att vår känslige vän. skribenten i halm- I stadstidningen tycker 'ovanstå- ende historia vara vågad där; för att den handlar om ett par militärbyxor. Men kom ihåg, att för den rene är allting rent, Det finns intet rimligt skäl att antaga annat än att dessa byxor | ' var tvättade rena och därtill ordentligt genorhvädrade: Så hår. va rets. början. fik- som vid övriga tidpunkter vill vi” som sagt vara snälla, och för att vara riktigt säkra på att vi publicerat något som; vin- ner. ovannämnda skribents gil- lande, skall vi här återge några skrivna av Torsten Ehrenmark ”Kåsörerna måste ' hängas: De utgör en fara för det deinokra- Heka samhällets 'fortbestånd,. de er ner en tillkämpad vär. dighet de Upplöser strama seder, de misstänkliggör goda och he- derliga avsikter, de störtar idéa- len i smutsen, , de skrattar ' inte precis själva men de får folk att skratta åt 'saker och ting. Det -|bör inte finnas något att skratta "Jat i ett medernt samhäne., Där- för måste: kåsörerna hängas. Vi har. aldrig varit någon vän av "lösa seder, . Förslappningen börjar med mjuka skjortkragar. "| Det ska vara stärksaker och hög hatt på: Då får man automatiskt den ' allvarliga blicken som ser rakt: fram och inte skelar åt väl lustens håll, Det är för lite allvar i tiden: och det är käsörernas fel, Kåsörerna som är ett förslappat, flabbande - -släkte, har aldrig tänkt . sig in i konsekvenserna utan nedskriver först det ena or- det och därefter det andra om så erfordras ' för att framkalla det och tidsödande leandet,' Pe tänker :l N ' Tråkigt är emellertid att de ord. ur en ;julklappsbok, De är! RODNANDE lade. Ellen sig David Marshalls brey. Det skulle vara treviigt rptt träffa den gode, hjälpsamme vännen, tänkte 'hon . Utan ho- Lä -jnom + hon lyssnade: förstrött till "tonerna från musikrummet -|-— hade André aldrig blivit den . |han var, en pianist med världs-, rykte. Nu blev det tyst därinne, de välljudande tonerna hade dött bort, och hon kunde före- stäl a sig, hur eleven hänryckt blickade in i Andrés ögon. Samma historia som så ofta förr under de senaste 'två åren; Alice Enid, Sylvia och för tillfället Yenifer. Om Ellen någon gång protesterade, slog André bort saken med att hon var dum som fäste sig vid bagate.ler, då han ”behövde” henne så väl, Han hade alltid behövt. henne. Hans framgång var till största delen ' hennes förtjänst, det visste hon," Hon hade troget hållit det löfte hon givit en kväll för tolv år sedan, då hon förstått, att hon ä'skade honom över allt i världen. Om det var hans högsta önskan att bli en stor musiker, så skulle hon med glatt 'hjärta göra sitt yttersta för att hjälpa honom att få den- na önskan uppfylld. Att hennes förhållande + til: honom sedan med tiden blev. nästan moder- ligt, var något som hon ej för« stod eller ville förstå. - ” Till sist hade lyckan lett mot dem, och hon började vänja sig ,, vid att höra folk säga: — Tänk, . vad ni kan vara stolt över er talangfulle make; madame, ' Hon . mindes ' de strävsamma ' åren, då'det gällt att vända på varje öre .och då André ofta misströstat. . Just då framgången :--- - av allt att'döma var inom räck- håll, - sjuknade han i. lungin- flammation. DN Situationen var förtviv:ad; . till : och. méd den starka Ellen .. gav upp hoppet. Men en ung ”engelsman,.. David Marshall, som bodde på samma lilla: hotell..i:den, franska" byn, inte på att detta leende kan skä. ra som knivar genom märg och ben 'på människor med en livs- uppgift och ett livsmål” Kåsörer är mänsklighetens sabotörer och” bör 'som sådana hängas: ” tr net Som vi berättade i en artikel. för några : dagar sedan. kom-: mer -'doktorinnan -.Sonja Edén och" hennes..barn: på tisdag iratt radioprogram ' betitlat " Barnka- las. 'Det' blir. ett . besök i-det Edénska hemmet. vid Hästtor- get i Laholm; där förutom fa- miljens egna bärn även "en del andra barn är-med, I det :sista' humret av Röster i Radio pre” senteras doktorinnan och bär: nen både i bild'och:skrift — att ” man sedan gett doktorn förnamnet! Nils” i stället” för Lars betyder ju inte så myc ket. "Men det framgår intö rik- tigt vid vilken tid, som det' pel la skall gå av. stapeln, ty dels förekommer ”barnkalas” under husmodershalvtimman "ckl. 14; dels förekommer en annän piö- grampunkt "kl... 17:10 betitlad ”För flickor och pojkar: ”Barn- kalas”. Men” hägge, så bör man inte 'gå mis- te 'om : barnkalaset i Laholm; Och som sagt, med doktorinnan Sonja Edén som ledare blir: det säkerligen mycket trevligt. ! Så tackar vi unga och: gamla samt” nya och gamla läsare för i dåg' och önskar dem en god fortsättnin på det nya. året. där de då vistades, hade räckt dem en hjälpande hand; Och nu hade denne David Marshal! äntligen” låtit höra av sig. I sin biljett "hade han "föreslagit ett glas sherry och tillfogat några artiga radersom Andrés fram- gångar. Hon ' satt: . där fund hade han. kommit til. deras- DE: stånd. Hon hade -haft en. görelse : med: värden, soni ville" köra iväg dem — André till sjuk stugan i närmaste köping och Kenne själv — vart? Hon hade suttit med pannan stödd mot rutan och lyssnat till regnets grubblade över hur hon skulle kunna föra den där ömtåliga Penningtransaktionen på tal André förstod sig ej på affärer och hade ingen lust att träffa David. Ändå hade David bistått honom den där gången. Men konstnärstemperament . . David Marshall väntade iho- tellvestibulen ' och kom emot henne med utsträckta händer. Hans slätrakade ansikte var ännu 'magrare än hon mindes det, och hyn var gråaktig. Han hade förändrats mycket på fyra år. Kanske han fått ekonomiska bekymmer, tänkte hon, men det såg inte så ut att döma av det eleganta hotellet. = ! "Hon sjönk ned i en länsstol och knäppte upp kappan. Hon blev en smula förvirrad, då hon märkte, att han ej tog ögonen från hennes ansikte. — Sherry? Eller : cocktail? : .— Tack, sherry, tror jag. . Ett .ögonblick. senare placera- de vaktmästaren tvenne glas på det. Iilla bordet framför. dem. — Tillåt mig gratulera er! Jag ; | Frankrikel.« '|gratulerade er. lyssnar mån på |; I gar,- -thans framtid,” var-en' ovä » då Marshålls hand hade snuddat vid” hennes skuldra. - — Mini ni den kväl'en? frå gade hon "plötsligt. — Om jag gör! - + — Jag. ska aldrig glömma, hur. | snäll ni var mot mig! log Ellen.” Men ni måste träffa André ock- så. Jag vet,. hur tacksam han ä — ni måste ge. honom -:tillfäl'e att säga er det personligen. ' Han” insåg först efteråt hur mycket... — Hur mycket han hade sin Hustru att tacka för! ' !-— Å, Iåt mig tala till punkt! Nej, hur mycket -han hade er att tacka för. Ni måste träffa honom, innan vi far på turné till Paris nästa. vecka. - I Jag: är rädd, att det inte låter sig göra, Ellen. i— "Jag. förstår inte. Nyss sa ni, David att ni kommit til Lon-: mening, -Idon. för några dagar sedan? Ska chock; "Och jag ville minst av AJ til redan bryta upp? : > '— Jag vet.inte. s Ian Hon bagat allt ockra på: ditt medlidande. Kanske jag | Jag "hoppades att du skulle kom snart måste ut på en "lång resa;l ma,rdärför att du — ja, höll av och det är inte gött att. säga, när | mig litet — så pass, att du gär- jag kommer tillbaka — om ja na'gjorde mig sällskap vid mid- alls gör det. Jag är en flyttfågel, dagen. . Men: nu: ska vi kanske hörde er man spela på Covent frig Garden för några "dagar. sedan. Marshall lutade sig fram mot henne - och höjde sitt: glas.» -.- — Gratulera mig?' ' André, menar? log Ellen : och lyfte sitt glas till svar, Ja, turen har vänt sig, Och aldrig ska vi glömma, hur hjälpsam ni. var. mot: oss: i Jag hoppas . bara, att ni inte” tycker, att jag. har varit "mycket , försumlig, som inte tidigare låtit : "höra av mig. Saken är den, att jag. skrev. till Frankrike för några; månader sedan. i tanke, att ni hade åter« vänt dit, men. a Su Madame! Marshall: 'Nej, E'len jag får väl; -fortfarande kalla et” Ellén? Vad har! ni egentligen för tanke om. mig Tro” mig,” jag hade "att jag” en gång kom i tillfi 16 satt göra ”er' er" li- utbrast, David digheter. om var mycket prö gärna träffa er igen och lyckön-” ska'r er. till”. de "framgångar ni: vunnit' tack vare "ert" mod: Det vår i det "jag menade, — Men herr Marshall - — Da- vid. —'vi -kan omöjligt. glömma er godhet. Utan' er häde a' lt. va- rit förlorat. André: hade "kanske var — och .det -visste:ni — rent ut: sagt förtvivlad. > : oa Ja, jag: visste det; han sakta, ; Och ni gav. mig mer än pen tillade hon ' eftersinnande. André :. vär så - missmodig,- men er "tro "på. honom, på mig, på "lig hjälp för 'oss, ' .Han:;såg . forskande på henne och lyssnade 'med samma” upp- märksamhét ” och "förståelse" som :] för fyra år sedan. Just en 'sådan : här kall; regnig: novemberkväll DU, MINA DAGARS ÖDE, okunniga, ” enfaldiga, förslöande el + MITT :UPPSAT:OCH MIN VILJA, > oo CTS TÄCKS ÄNGSLANS SOT OCH TVIVLETS VÄRK nt IFRÅN MITT INRE SKILJA.” - TG : TIK FJÄLLET; SOM JAG. STIGER MOT, GÖR: SJÄLEN HÖG OCH VÄRDIG - OCH DOCK: SOM BJÖREEN VID MIN FOT 7 : SÅ SENIGT STARK OCH HÄRDIG, ff KRING BRÖSTET, DÄR. LÄNGTAN BLOTT HAFT BO . ' MED ÅNGESTTANKARS VIMMEL; . > SVEP BERGETS MIDDAGSKLARA RO : MOT SOLBLA VINTERHIMMEL, ' BRED HÄLLENS HARDA, VITA SKÖLD KRING SJUKT OCH. SÅRBART SINNE SS OCH KYL MIN KÄNSLA MED DEN KÖLD, .SOM "BOR PA FROSTHÖLJD.TINNE. STÄRK 5.” "Oscar Lovertin' N FESTYSVITTEFETEYITTET i ser ni. Men jag kände, att jag [inte tala: mer om det.” ski a orsak; inte sant? "sade k dröjande. : måste träffa er — för att' bere=+ da mig själv en stor: glädje." Trö mig, jag tänkte inte en sekund! på pengarna, : Lova; mig, act ni aldrig mer ägnar dem en tanke: ( Det : var av rent egoistiska skäl jag bad er. komma hit, och nu har jag ännu en bön till er. - - Marshall talade i lätt ton, men han. såg : spänt, nästan ängsligt. på. henne, mig här i kväll? frågade han. ,,. : Ellen tvekade. Vad skulle-hon |»: $vara? Hon: väntade ej hem An- dré förrän '. vid - elvatiden, och stannade" hon hemma; : fick hon sitta. ensam liksom förut under eftermiddagen. :: a Hon ville "inte. vara ensam, men hon kärde sig ”itet.skygg för denne nye. David, vande "för er, och. nu ville ' jag ”. dött, om ni inte hjälpt oss... Jag. a de hon ängsligt, när de s'agit sig. Marshall... ; förhoppningar och "nöjligheter fladdrade ' och . Men: David, jag håller av dig' -+ 'mycket! 'sade hon vekt, Jag tror; att jan :har' gjort det hela tiden —— omedvetet. Jag I'vissteden "gången i Frankrike, att. ag skunde lita obetingat på tig; därför:att du” yar. den ' du 4 var. "Och: jag "visste nog 'också, Lätt du hade rätt, då du'sa att jag i själva verket hyste moder- a i] lig ömhet för André '— .men då — Vill ni inte åta , middag med. hade jag inte rhod att se san- ningen, i ögonen, 2 stund . känner jag, att han behöver" mig, behöver min, kär= lek, Vi' här inga" '-barn;..Det. är som. :om ' "Jag" måste älska ”ho- nom så. mycket 'mer för den skull: Men. jag är "rädd, att jag älskar dig. också. A; David; tänker: du" om "mig? : ; David "Marshall såg på Her med Iugn, öm blick. Tusen fan- så "vore? «— Låt höral "> i. Han dröjde med svaret, får : väl: bekänna kort då, sade han slutligen, det: gäller. en 9=. peration:? ' Men, . skulle vi nte. kunna gå in i matsalen nu... 2 En farlig operation, fråga” | det Vackert dukade bor = m fiskabel känske, svar de han "och log vemodigt. i "Hon ville trösta honor. 2— Dét är kanske 'inte',så -illa som "i karna tror," sade hon milt. == Nej, låt oss hoppas 'det' bä” sta”En del av dem ser allting i svart." "Men; -jag vile vara till sammans med er:'en :kväll, in= nan, de fick mig i: sina klor, Kä>I + få Ellen; nög vet ni, vilka käns: lor jag hyser och alltid har hyst för er? - n ÖR : Hennes hjärta - började bulta. Dessa kvällar på det lila hotels let i den franska byn .',. Vid-ett tillfälle: hade Marshall antytt, att hennes 'känslor för André snarare' var en moders än er hu strus, 'men hon hade förnekat det. "Nu klarnade sammanhän- get för: henne, Hon förstod vad han velat säga henne den gån- gen, . förstod varför han hade rest : så "snart André var utom |snart! fara, varför han ej hade lämnat någon "adress, bara en biljeti med löfte att skriva längre fratn. FHon hade trott, att han var "rädd att : med sin närvaro påminna dem om att de var hans gäldez närer.. Att han handlat som han gjort "enbart för hennes skull och: ej för Andrés hade hon al: drig förr anat. ” Rd ; David!” jag — — Käraste, sade han stillsamt jag förstår, nu, att du ingenting visste. Du ska inte:vara orolig el'er ledsen. Jag tror, att jag än- da tills nu har tagit för givet, att F du förstod mer av mina känslor flämtade hon, i I deltagande. Och han hade ju ve Ika sin natur. Och när allt kom | upplivade de minnet av veckor- HH porten: och väritade på taxin. oci ade som eldflugor i trötta hjärna. Nåja, det var än- då en tröst, att han fått. tala, ut med henne, att han utan tvivel bättre, än hon, vad, hön' kände för Boriom; att han fått sitta mitt. emot, henne vid detta bord och beundra hen- nes ” fina. 'profil och se hennes vackra ' ögon lysa av ömhet och tat, '-tedan innan hon hunnit yttra en stavelse, hur hon skul le reagera, Hon kunde ej förne- omkring, var det emedan hon var så lojal: som han hade fat- tat kärlek till: henne: — och gömt denna kärlek i sitt hjärta under fyra långa, ensamma år. ; Har beställde vin, och de val- de” bägge ” bland " rätterna på matsedeln. Tillsammans åter- na i den lila franska byn. Sedan berättade han” episoder från sin ungdom och slutligen. talade de om Andrés' turnéer, " Klockan i matsalen slog elva. Hon ryckte till ---och” såg "lika förskräckt ut som; sett barn, som ertappats med: något "olovligt. er 2,5: Så sent! utbrast hor Jag måste hem. Å, David — om jag ändå 'fapp. säga adjö. till dig så et! «Tala om, för mig vart ,. "Fårarna rusade"äipp i' Hennes ö- Eon då. hon. såg. in i hans' tärda käraste. "Det & är bäa en sak jag vill tala om för dig I att jag älskar: dig, EHen, nu och allti ” Här je sig” ner- -. och Rysste bägge” "hennes" händer. "De stod —A David, jag kan inte läm- na dig -— inte nu! Låt mig stan- na "hos dig — här på hotellet, til's du far till sjukhuset. An- dré måste förstå för en gångs |äkull: . ” Taxin! stannade vid dörren, och portiern höll upp dörren. att du "skullé få en ljusstrimrman : Ännu i den-|- vad: var dum som .fäst' sig vid eller. I från vestibulen; inte, att du ska komma till. mig ' på det sättet — av medlidande, ' Käraste, gråt inte. Du har skänkt mig den härligaste kväl ' len i mitt liv. Om... ' Portiern smällde igen dörron. Ett ögonblick såg hon Davids böjda gestalt avteckna sig mot ' ERT så blev det mörkt igen, och 1 mörkret och regndiset lyste gat- lyktorna med' suddigt sken, '- . Hon . hörde inte ett ljud, då hon steg :in 1 hallen, Hon fort=> satte in i vardagsrummet, Hem-' biträdet hade' gått tl 1 sängs, och alla ljus vär släckta, men det glödde ännu svagt i askan på härden. ' Plötsligt märkte hoh, att - det” låg ett vitt kuvert på bordet, Det var adresserat till. henne : med - Andrés handstil.” Hon bröt brévet och läste.? ” : Kära Elilenit 00 vet Jag kommer inte hem 1 kväll och inte heller någon annan « kväll, fruktar jag: När du lä" . jag .: redan "på väg. till Paris, +: :; Allt är klart för turnén. Du har varit en' präktig” hustru, "Elen; ' "men vårt: äktenskap - har. blivit så prosaiskt. Jag tatt Jag aldrig kan betala ' » tacksamhetsskuld” + till är men du ska:'inte behöva lida; brist, > Vånir; och Jag ”ska' ; Ellen stod. förlamad vid' ed: staden. med: , brevet i handen,” Under de' senaste tolv åren ha- de, det, faktum, att André be- ; hövde :- henne, legat till grund för hela hennes "existens, Och nu. fick: hon plötsligt veta, att” han inte "alls "behövde henne! . Och just i kväll ”hade' hon , kommit till klarhet om att hon höll av en annan man, en man som kanske skulle dö — höll, av honom av hela 'sitt hjärta! ,.. : Och hon" hade sagt till, David, . att André behövde "henne! Nu . visste hon, att det- var Koh söm ' behövde David, behövde honom; mer.än något annat I hela-vida världen. Han fick. inte dö;.;In- te kunde Gud vara så grym, att ' han lät henne finna David i elf-' te timmen blott för. att åter rye-” ka honom ifrån hennel. Nej, nej, . hon ville tro, att kärleken kun . de göra underverk .., «.. — David — David! Hon stapp . lage genom den skumma hallen och trevade med darrande hän- - der efter telefonen. , : Copyright. N ÖVART. » 100-. -åringrecept undvik ofte "Toch ley länge och väl, De flesta gamla brakar hålla på att kaffe- tåren hjä'pt' dem nå hög Iev- nadsålder, den har gett dem en stimulans, menar de. 'Änkefru Kerstin Persson i Rönnöfors, Jämtland, "som i går fyllde" 100 år, har en rakt motsatt uppfatt= ' ning. "Hon hävdar bestämt att genom ::att hon .inte druckit kaffe under de senaste 60 åren. När 'hon- vår i 30-årsåldern blev ' hon svårt sjuk och läkarna för- bjöd "henne "dricka - kaffe. : Hon - följde . rådet;, ”tislfrisknäde och kar sedan dess undvikit kaffé, Kerstin - Persson har fött och fostrat: dbarme. oc i än: du. gjorde.:Inte-var-det .snin - . AA FESETSTTTYTVYTTITTSTE FITSTYVTSTTTTYYVYVE TT ——-Inte-så,. käraste, . Jag -vill pPopdtdtSKRARASAAASSANANAARAASA ARA KAMRAN ARNADSNADAMDDANNDSADRASASA rYVSTYvvI rr "ser dessa" rader, är Jenifer och "”"' YYeYvTYY TTT YT YT YYYYTYYY TYST PETTY Y TITO FEI VIA STYV EYE YTYYYYYYY VVE YET NET TT TEE TE TEY TY TEN SYTT N [3 hon "uppnått. den, höga åldern > FFETUSTTEVETUTETTETTEIEETETSTETIEFUTFIVUVEFUESTETSEFTTTTe
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.