EYE YYNNYYYvTSYYYY YT YYYYY TY II YT YYY SEE VVE SOT VY OEY LAHOLMS" TIDNING OYEYTYTYFEYFYYVYCEYT ETT YY YT YTYY TY YT TY VET YT YT YT TY YT YT EYE YTFYY SY TTT Käre läsare! "Du: har väl I t "texten härovan 1 Vad är det den" handlar om?:: Den handlar. . om huru Jesus':;bespisar. fen tusen . män; Fem tusen. män ”fick' sina kroppar "mättade! Det är "berät telsens innehåll: Det är av sto; - viktatt redari' ifrån. början fast : hålla” detta. Vi kristna har näm- sådan" berättelse; skall "tillämpas "nu; :så handlär den naturligtvis : om huru Herren: Jesus andligen mättar människor, Han ger dem Å : det eviga "livets. bröd: Ja visst; - gör" han det! "Men just: denna berättelse. säger ingenting tor den; saken.” :Det' gör fortsätt: Tiingen på Joh 6, men nu är det Bära. inte någon | andlig. mat, 'utan! om huri fem: tusen” häng Tiga magar fick sin hunge Jad.' Läs Sj ek sel kymret fåren. Och det. "känner fara korgarna med styckena; .som "av fem: kornbröden :hade ” blivit över” "efter dem' som” hade ätit! vilju till? "Med: det: här männi- . brottas, : de" likaväl. som "den fattige,” som har "många? mun« när act mätta. : ”Väritrån skola "det. Herren "Jesus Vy, framställer" frågan. "För +. honom; - den "allsmäktige Gudens" Son, kunde den ju inte .varå något; problem. Men det |: står, ; att: han” framställde”, den |: "för. att "sätta - : Filippus. på prov. "Allt: tyder "på att hans! trö. be- T hövde - 2 prövas - - för satt. "stärkas. |” I detta; prov. bestod. han" inte. Häns tankar voro. mycket jords tömliga: möjligheter,.som > har;också i-lekamliga. be mer, ”Kas'en' allä edra: bek; > mer på "Herren: ty: shan: har; co sorg: om; 'ede strö” inte bara” att tänka” vackra tan- kar om Gud: såsom" vår "Fader. "Kristen" tro; är 'inte bara att i -Mvets: alämningsfulla” ögonblick 'sjunga'. ord om, "Jesus ”såsort "vår: :broder. . Kristen. tro” är: inte” bara" sköna ögonblick / Andens »; hänryckz ri ind et ått.man, när det |; Botroktolse. för. er Midfästosöndagen 1952 av av prstorsedjunkten sr: BENGT ANDERSSON, Hinneryd; | änslosämma | "7 TÅG HADE "FYLLT: tjugo" sex 'år det året jag -reste (7: till. San-Antino. ' Efter én Hel del besvär fick" jag inackor- "| dering -hos den lilla” byng ”bko: makare, som hette' Daun. ; Det var : en ' sextioåring, med” ett glatt: humör och .en hel uppsjö på glada historier. 'Han visade mig på alla sevärdheterna: och i följde med mig linkande på si- ina dåliga ben; han 'sa att han blivit", "skomakare mest: därför att: häfs ben var så' värkbrut: H : ENGT ANDERSSON! är Gud. Nej, kristen tf är ätt i: livets alla . bekymmer räkna med Gud." Det är att tryggt öch fast: 'veta;: att om "de' mänskliga bekymren” äristora, så är: dock | Predikoturer | Laholm 10 hem. kn. Håkansson; "11.30 ” a.-skola, Marie .beb. dag 710 ham, p.. Bergman. .< vo Skogaby 15.00 passionsvesper kh, Håkansson. » Offer till ny: kyrk. "Orgel, Marié eb. rdag 1.30 han, "P. Begman. Veinge 13. 00 hem. kn. Ljung: 14.30: 8.-skola,; 17.00 '.hgm; ungdomsgåtj., ". Elmquist, by 10 kh Ljung;. 11: 20 skola.” Marie 'beb. 8 13.00 ungdomsgåtj.. Elm: Mästocka 10 fgm? kom, Ryåér, | därefter 's.-skola. i dag 10 hgm; Ungdomsgåtj.. kh, >. Elmquist, vo Plingshult (hos Alfred Strand. isberg) .". Sönd, Passlonspred,: kl. 14 komm. Rydén, .--. - Knäred" 10.30 hgm,. kn. Eriksson; 13 s.-skola; Marie beb. -dag kl. 10,30 "hgm;,- kh uk Hishult” 10: s.iskola; - 13. 30 hgm. kh, Gustavson; Marie bi tra” Karup 11: s:-sköla;: 13 - skrm; 3 idag” kl; 10. hgm; Onsdag 15.30 ; arbetskretsen 4 Furuhem; Fre-|! !- dag kl 19. 30 ;ungdomsmöte' i få "förg,-hemmet;' . Laholm, Salemkyrkan: Si z :Söndagsskola;.: 18. Predikan. Past. Eric! Wagerfors, Almborg « Sång. "och : musik.” Marie - Beb.- : dag 11: "Gudstjänst; Wagerfors| "och: Almborg: Onsdag 17 Barn- ” musik,: korta Almbi 20 ”morna » Marie beb. "dag >. Marie beb.-t. imötej.: 19.30 ; Off; "möte, Sång, ne '- na: ända» sen ungdomen... Jag|- "fick se hur de levde i'dennä by på. Alpernas” ' sydsluttning, ' fick lära". känna ” byns befolkning, söm till största "del var arbet- samma. bönder i' små förhållan- BE: dan” där stillsam semester” då man! verkligen vilar ut. Men én |” dag började i ”alla fall. äventy- I | ret; ett äventyr som :jag inte för-allt i världen” vill 'ha'oupp- levt; Det, var en: mycket: vac- ag det: hegynte. : "= skomakaren för" en gångs skull Synteg överlupen - av: ar- bete och” Ånte” kunde; komma från sitt ” arbetsbord "på hela|e dagen," "utan tvingades "slå :i pligg och reparera skor för ällt han var värd. Hela morgonen drev jag. omkring” bland blom: hans Jill trädgård, det var en vederkvickelse bara det, ty hän höll mycket av sin trädgård. i > Och . en.; människa som tycker. om" sina, blommor kan verkligen få dem att växa. Daun; flyttåde. ut ' sitt : arbets- bord och satt därute och plig-|: gade och småpratade med mig. 4 Du. har > de.: vackraste blommor jag sett nånstans, sa jag till "honom. Det är. på. nåt sätt -så -underbårt rent här i 'trädgården;: Det syns "att: d älskar .dina. blommor. : Isa: han och plirade mot. "mig i solen, blommor: är mitt liv. näst: efter. hästar, Men hästar har vi ju sparsamt här, jag. har: mindre tillfälle: än :de andra. att: hålla; hästar så" jag ta. blommorna”.; av ”munkarna gång .boddé här” uppe byn Sän::Antino; sa frågade jag och såg på "honom? : Javisst, sa han; Eller an- | inycket bara "genom attrse” på blommorna : En dag | | stränga" denhä av” vägen och försvann, finnas: där och! "ansa: och" nålla 4 å ördning. nn = —- Vidskepelse, 'sa jag "fast och tände min pipa. Har de va- rit .borta -i över hundra ”år, el- ler: kur. lång tid det nu; är, så kän” det: då/' inte finnas nån tukt på "deras blommor. :— Åjo,'. skrattade han, du får själv" gå dit och se.” Och skulle du' se nåt andeväsen får du-låtå bli'att bli rädd. : VS” Ånej du, 10g jag. -:Inte skrämmer. du. mig. med: andar. -Han . "såg: upp; hade-jag då tänkt på” det' hade jag nog in- sett. att hån skojade: red mig På nåt sätt: Ja, jag antog sko- jeri, han. var 'sån;" Daun, men det enda jag misstänkte var att han inte alls visste: av nåt kloster ningen: dungen . då -du' hun - genom byn, . så Daun 'och kisade” på Sj :. Jag gick in och tog på min ljusa linnekostym. Det var . lugn vacker dag, varni, solen" liksom 'stekte. här och det' var alldeles lugnt; Man längtade.' efter skuggan," : en Daun som. inte' kunde låta bli ätt kasta några ord efter mig sen Jag, nått ända ut" på by- vägen.” = Fånga > Ingen: nunna: ör då. blir det färligt vid klostret! Jag vinkade och log, Då jag åter." vände mig 'om ,stod en lång kvinna: i trettioårs-åldern framför > > mig.". Hon spärrade min väg och jag stannade för: vånad,.' — Jag” hörde” "att du. "skulle till” klostret,' sa hon "allvarligt och såg mycket "skarpt på mig. Akta dig för HerreniZ, sid + Sen gick "hon; 'Vek liksom undan och Jag, sträckte handen efter Henne för att få "henne att stanna så jag kunde. fråga vad hon menade. Men” det var n: : blomniör. + i-Daun”satt som "om |. han: inte såg! henne, iallafall giök Kön: bara: på fem stega av. stånd "förbi: "honom; Daun” satt och: ivisslade; han: vi: slade” som heten... Litet: ;senare, fortfarande "och såg efter: den kvinnogestalten,: vek mig litet. underlig, till. mods' då jag: förtsatte.. Men ; uppge” pla skratta”om han förstod ätt jag inte vågat mig dit./ "Han? var en Spjuver, AR ha Men" "själv hado: shan; inte talat om' nåt övernaturligt"; . Bara sagt-nåt; som" på skoj, att jag inte skulle ;fånga någon; nunna. Aja, fanns det: "Mån nunna där så "kanske Jag FNBade henne. | Eller; ” Helik och material. Till visat koptern'har” kommit till. stor Jenvän! "styrkor gör läget. bekymmersamt, ning t Korea, och på u 2 har. är sekter löst probl röda gerilla= >" uppe Pp Ån alpslutt- Jöch uppåt. / rbehövde ju inte tvunget vara TGud --hon--menade; :det kunde vara vilken Herre som helst. [Men hennes: sätt att säga det, | hennes: oändliga allvar, "hon |t; själv "var jä 'söm :en vålnad; hade' gjort att man satt henne »|1i' förbindelse med något över- naturligt väsen. Hon sa du ge- vast, det gjorde förstås nästan alla här. +Man var som ett sam. mänsvetsat : kamratskap; visst grälades -det och kivades, men man sa du i alla fall. 7 Stigen smög i skugga under de stora träden. Jag gick "och njöt . här. Inne :i lövvalven sjöng fåglarna . så ändligt vackert och jag njö så, som jag aldrig tidigare gjort. Ännu hade jag inte längtat tillbaka till Sverige; för mig var Ita- lien redan ett andra fosterland. Särskilt häruppe i i bergen triv: deg jag. ; Litet - värre” "blev "det att' ta sig fram sedan stigen gått från träddungen. och" fortsatte utåt Jag "gick" mycket sakta i solen, kände den stek: ande. hettan och det. var. inte en. utan tusentals små 'svett- droppar som - rann” "nerför ”an- siktet och näsan och” droppade i marken.” Men” trägen. vinner, plats att vila på, dit: solen inte : Jag nickade farväl åt Innän: jag. ännu nästan. kunde ett. utskjutande klipparti stod jag framför : en ; klosterruin. Ljust "röda : rosor tillsammans "| med. vita klängde runt överallt. Sedan var det en "oändlig mas- sa. andra blommor, "ordnade liksom "om 'en : mänsklig: händ höll dem i 'tukt...; Det . kändes plötsligt: .som-om' det funnes någon . övermänsklig ..; varelsé här, en ängel som "höll. på med att: ordna blommorna, sköta denna '. underbara : klosterträd- gård. , Runt' den delvig sönder- vittrade..klosterporten" klängde stod det med: gammaldags bok- stäver : som jag med: oändlig möda lyckades tyda till VITA ROSORS KLOSTER,. : "Det. var: ett" 'passan je: namn. Jag gick sakta klostergången | uppför. Långt, framme: «såg. jag söndervittrade" murar. och stod snart: > framför :; det; "egentliga irDet. var nus nästan helt; förfallet. Men” också -1.des-; sx ruiner; klä ” om: "ingen människa” vär i ”när> jag stod: "| här. Plötsligt då jag > vek av på ee på magen .Ett väldigt vitt. hår I mycket. fatta det, då jag nått runt om snövita 'rosor 'och "på :en skylt Jag gick sakta fram till mu- rea och betraktade rosorna. De stod så tätt att ingen skulle kunna tränga. genom ' dem, tyckte jag. Och i alla fall hade den 'gamle försvunnit” här "har några ögonblick tidigare; Jag försökte tränga undan rosorna med händerna men det hade bara till påföljd. att jag stack mig. . "Jag kände mig nästan så där barnsligt rädd som då jag var liten och mina äldre Syskon skrämde mig med tom- ten. Jag gick: tillbaka. samma väg jag kommit och tog stigen ner : mot byn: Jag ville nog helst tillbaka till trakter där det fanns människor som jag kände till. Jag: mindes kvin- hans ord om Herren, den jag hade --sett- vär'så där, i vitt skägg "och vit mantel, nästan GM man skulle vilja tänka sig Jag, berättade alltsammans för Daun. Han satt fortfaran- de i sin trädgård och pliggade Skor. Han 'hade bara flyttat sin ; arbetsbänk så den stod i skuggan. Det var inte gott att sitta i solen och arbeta, Då jag slutat min berättelse såg han allvarligt på mig, so Y : «i Jojo du, så han. Den gam- le Jnannen finns,, Je ska säja åej att han var "gammal redan då jag: var ung; Jag har aldrig sett honom: Det är inte många här. som sett honom; -Eni "del anser ” honom; vara. helig. "De kallan honom : "Herren ' Det "är väl för att han tycks odödlig. Han har: en' dotter som någon gång. kommer. hit her och hand lar i byns affär, Ja, om hon är hans dotter vet ju inte vi, men 'man” kan ju antaga :det' efter- som: :-hon bor hos honom'och hjälper "honom. Han har ingen egentlig bostad som: vi fått se. Men vi vet att: han” håller till i den gamla; -klosterbyggnadens östra del. Ingen: vill" störa 'ho- nom. 'Han är som en hélig och tern kallar de nunnan. härnere, det var därför jag sa att du inte 'skulle' fånga nunnan.” Hon är också mycket tyst och ing- en här kan få ett. ljud äv.heni något så” skriver hön det på” en Itt oh ålarna" sjöng "överallt; in- ne'i en”buske upptäckte jag en fågel "sån! ruvadé i sitt" rede. Hanen flög med oroligt kvitter |; atom mig då” jag sakta böj- ev undah "> grenarna "och: såg "ligga. där 'med' klara :ö- iktade. mot mig. "Hon :lyf- h rd: "var annars. Jae gården; art fäste mig vid att allt: tycktes” vara så välskött. Gångarna var rena. från" ogräs och :- mellan stenarna : vår - det också noggrant lukat. Här må- ste” vara” någon mänsklig" vå- relse" som ” håller" rätt på. allt detta; "tänkte jag. för mig själv. Blommorna "var så” otaliga. att deras doft "nästan fick "mig att bli tung. "huvudet, ' Utmed. en åv "murarna stod en hel rad: bi- "kupor "och "det: :sörlade. och brummade'' "medan; bina flög fråm? och åter. Jag log, och stöppade min " pipa.” Jojo, det bevisade att. det fanns” någon en: gång och stod framför” en vägg full av de: största och un- derbaraste vita rosor. Jag, "sett såg jag 'också en gammal man. Jäg blev::nog "rädd, ty hans skägg ' var silvervitt. och så] långt att. det 'nådde ända ner föll i tunga lockar ner över hans 'axlar; Och. han var klädd i en vit fotsid. mantel. ' Det all- ra underligaste var att han, då han, upptäckte mig, liksom för- svann rakt 'in bland rosorna, Jag hade stått -mycket nära, men jag hade ingenting kunnat t. ,traäsportera manskap - .. per helikopter, 5 förstå av att det varit ert öpp- . ning i i blommorna. Så . jag gjorde detta efter det jag litade fast 'på dem, "Och jag visste att min chef inte skulle neka mig fjorton dagar extra. Jag hade ju kommit med några "hon inte är det. Här höjde" Da un; triumferande rösten. ser. du, (jag' har ö sjunga! I : Han berättade om den. gång- en,” Han ; hade - suttit mycket tyst .; och :, stilla : på en: av,de gamla ; bänkarna | klosterträd- gården; och” "vilat. Hon hade ån-' te «sett. honom "då. han satt i skuggar... Och: höori.hade gått | förbi honom” och! sjungit en” un- derlig"= visa: om en: man som skall komma till sist..Hon håde tätt syn på honom plötsligt, da han gjort: en ofrivillig: rörelse med ' handen. :Liksom ett troll- slag var: hön 'borta,' rakt in bland buskarna. bar det, hon var som ett-jagat djur.” Gra- ciös "och. hade; uhderli; > lätt att försvinna. nr Jag. undrade "mycket över dessa" två underliga varelser som fanns: uppe i: Vita” rosens kloster. Under :flera 'eftermid- dagar" "låg. jag" däruppe men såg aldrig någonting. Jag ha- de” hära en vecka kvar tills jag skulle” resa tillbaka” till Sveri- ge.:Men jag beslutade mig för att stanna under fjorton dagar tilll Jag skrev till mina för- äldrar att jag arbetade härne- 1re.' Och att' jag, måste få :lov att stanna hågon tid till. Fjor- ton dagar. ' Vidare sände jag meddelande ' 'till ” min ärbets- plats. "Det underliga var att Har aldrig varit: från' kloster- - | området efter: vad vi 'vet.' Dot- ne;.;Hon : kan : skriva, » vill--hon |” lom att jag sett henne, Han re- Lördagen "den 22 mars 1952” för. Tidningen klarade Sig nog också fjorton dagar utan "mig. Men det såg ut som om jag skulle gäckas i mina förhopp. ningar att få se flickan som så mycket lockåt mig, Min” nyfi- kenhet var väckt. Jag skrev till min tidning och "berättade om. detta underliga som . hänt ' mig på Vita rosors' kloster, men kunde .' ju aldrig komma med upplösningen. Min chef skicka: de meddelande att' upplösning måste komma, Tidningen var full av arga insändare som ,' undrade : varför det inte blev: något slag i saken. Varför tid. - ningen inte såg till att avslöja vad det :var för två underliga arelser som vistades på Vita ”Wsors ' kloster.” Jag Svarade att jag ville vänta tills en na: 'urlig upplösning gav sig. Jag: äntog ' att. "envishet: i faken skulle ge sin belöning till sist. Det "var er underbar : sol skensdag det, äntligen skedde, Jag hade lagt mig i-det yttre området av klostret, Under en Låg nästan och slumrade till, så ” där dåsigt trött som man kan bli mycket varma dagar, Det var då sängen. rådde' mig. Er underbart ren flickstämma vred så. sakta på” huvudet och fångade in. henne, -- Hon kom - nade till. "Hon var. den vack- : raste flicka jag sett. Hade ett rent ansikte, blek hy, det syn- tes att hon aktade sig för so- len." Och "ett väldigt svart. hår som" föll i lockar neråt ryggen. Jag låg alldeles stilla och såg :' hur hon kam fram bara några: meter: från mig, Hon bröt. en ros och satte i sitt hår. Jag ville rusa. upp och fånga hen- skulle fly, Hon var så oändligt vaksam, som .. ett djur; "man såg « det” på hennes. yen ör! såg mot mig. än lika tyst. ' Rosi; jag vill så gärna tala" me --Hon'vände ”o jag. 'talat' slut? gon: saminia tid! Fopäde jag e y henné, l + Jag kunde inté glömma hén- ner Hon ' hade varit så vacker ' "att. man liksom ville ha henne «. framför ; sig : alltid. "Så ren i; ..drage; «Nästan som : en. kand d uppenbarelse, Jag "sa ingenting till. Daun | tade mig varje dag och fråga- de:om jag inte fångat nunnan, "Sen; berättade han om: män : som, gjort .som jag. Också så-.: dana som. velat göra henne illa; men alla .hade utsatts för obe- 'hagligheter i olika" former och ken "att ' fånga : den skygga kvinnan; Den gamle bevakade henne också - mycket : väl,. Ville: väl inte att hon skulle försfin. . na” från honom. Hon kunde vara i tjugo-årsåldern. Det var inte gamlingens, dotter; :- Det" kunde man ju räkna ut: Fast : Däun sa, att. man aldrig kunde; veta. Och så log han. Ty flic- kan hade ingen vetat om. förr-" än : hon en dag-som tio-åring dök' upp nere i byn: och "hand-: lade. Sedan hade . hon kommniit.' ibland. Här nere var hon mye- ' ket .-mera skygg ' än uppe i klosterträdgården : : och ingen. fick, ord av henne: > + -Jag på Platsen dagen "efter vid. samma tid. Jag: hade inte då hon plötsligt dök upp. Hon kom = från det. håll.jag minst väntat, inne från häcken Böj- de "undan de taggiga grenarna utan att till synes ha det min- her ' inte mer än ' på sin höjd skrivit. till. mina fattiga för- äldrar; Men 'jag hade :alltid' lytt "mina föräldrar| och deras|- plikttrohet hade gjort att jag AA små resebrev som han fastnat två meter från mig. ” Hennes kinder ” var -beklädda 'med 'en rodnad som fick henne att 82 mycket ung och för! gen ut.” — Du kom;,'Rosi, sa jag mye ket tyst. Jag: har väntat dig länge, många dagar innan. — Vad ville:du? frågade hon ' och jag fastnade. för den gle a Forts. & nästa, sida IVYYSESTSVTV ITYVTYTVIFSTITTIVTITTITE SYESTIYFSVYEFEPFISTIYYTET An jättéhäck med snövita rosor, .. som sjöng en kärlekssång, Jag, rakt. mot häcken och jag his- : ne; "Men jag visste att hon då:-: > -— Var inte. rädd; viskade jag 7: FÖ till” sist - rädda” uppgett” försö- - legat .där 'mer än tio minuter”. i sta ont av. dem och "slog sig EE x et a gent i Nl Ve i /N
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.