serven TS FD SR SSE YreverettFEYTTYYYTYTYYYYTTYTTTOYYTTYTYT YET PPP ESFYSRTT Tu LAuoniäs 15 TUNING w AS FEET EFPYFFEPTTEINNYYYYSYYSYYNYYTYYYYYYYYYYTYVT FFF TTYTYT TY YYFY ET TYTYY TT Solen går: upp; kl. 7.39 och ned kl. 16. 12, : ”INGEGARD ft Solen går upp kl. 7. 41 och ned k 16,10 , men tro. ej allt du "hör, ren nu bävar jordens grund i och räm- nar himlabågen för ordens bomber och för skrä.. ', nets kör, En sjåare herättar: — Ja gick | här om dan över en av sluss- broarna, å då mötte ja Fotogen- Olle... >. . Guday. 'Fotogen-Olle, hur mås? ' frågte ja .«« a i tack som frågar; Muntre Äu- gust!: sa han, bra nog, . ov” ; Muntre "August? sa ja”. heter ja” Muntre August inte! A-inte heter 2 sFotogen-ONG,. . sa' han, -- Å när vi titta efter, så var de förbanne 3 mej ingen av oss! ; Beklagligt - I en ståtlig affär i Budapest från gar en kvinna efter socker och får svaret: ”Jag : beklagar, ; men för 'ögonblicket - har vi inte pågot;', vi Yopas ..det.s-kommer.snart. igendu | Sbroma : stereotypa... svar får hon också på frågan efter mjöl, salt och tvål. Kvinnan vänder sig och går joch : mumlar 'därvid den vanliga 'kommunisthälsningen '”Szabadsag”, .ivilket betyder. så mycket som ”fri- ' Ihet", Automatiskt svarar. försäls" 'jaren: ' ”Beklagar, men för. ögon- iblicket' "har vi inte, vi hoppas satt idet, ”sndeb ke kommer vigenb . ie : eg . Ung " é Ara Eos & RN "Arbetet blir lättaré om man låt« sas "det är hundralappar! : : KA rlek öns kände sig mer än van-= ”Jigt : åsidosatt vid: frukostbordet. Mannen ägnade sig uteslutande. åt tidningen. -—” M ua I Axel; du säger aldrig e ligt ord till mig, klagade. hon; Älskar du mig inte längre? un 'Är du där na iged! fräste "Älskar jag dig inte längre, Axel.” "va? Hör på bär: Jag älskar dig, | jag avgudar' dig, du betyder mer annat: på jor- ot” för mig än "år ffen nu och Jåt den. : Men håll kla nig I läsa tidningen - Det. hände .. häromdagen ” att '4-årige: Matts Å Uppsala, sorå för närvarande mm - energi studerar pappas böcker Mmecd. konstiga" djur, 'med häpned 's' Te på bilden”av en känguru; Han nog' att det heter känguru men in e "desto mindre: hävde. han i has ig= heten ur sig! : Titta Pappa, en, ciofaitbare! 5 4 editen är 3 r affären "Säg" "mig hurvåon expe 1— och. jag? säga dis hul går. leser i be . MB, AV KARLFELDT) | Inte k- öppnades . DEN MEXIKANSKA UTSTÄLLNINGEN 1 Liljevalchs konsthall i närvaro 'av dr a prinsessan Sibylla och prins Wilhelm. — Jaså, du har fat en Nten brer. då ör de väl -— Jan vet: jat et Det Fe hole I cehövt > Och så ver det historien om killen som rikat in i ett <ölskap idrottspolkar, "De satt ech prata- de om sina ri vitat, och till slut till killen och frå. gade om inte han ackså hade” nå- ' got att komma med. ” — Jovars, sa han. Jag satte re- kord i stavhopp en. gång." Fem meter. Men det blev inte god= känt, - : — Varför i inte . det då? ' . '— För jag hade ingen Stav. va kom, I men gick som "Adam En ganska” enaståente- stöldhi- storia. Lar en ung man i den nord- tyska staden Elmshorn' blivit ut- - Act land är ett k - den stora publiktillströmningen om; redan vernissagen. hade sam- . lat nära 4,000 besökare. Bland de forntida stenstatyer som är ut- ställda ses till vänster dödens och jordens gudinna, Coatlicus, så= som -aztekerna såg henne. Hon är framställd som en "gammal kvin- na med ”dödskallehuvud”. .— Till höger- granskar prins: Wilhelm i intresserat ”Drottningen från Uxmal”. : nemang av sällsynt slag vittnade satt för, Då han bäromdagen efter arbetets slut vände hem till sitt. rum tätt. under taket, ville han inte tro sina ögon, då han fann' en grön sommarklänning, ett par däm- strumpor, ett par vantar 'och:en höfthållare ' liggande på en” stol. Så. här lyder medeltidssigan om två: heliga munkar, som vid tiden för 'S:t Sigfrids vistelse i. Småland vandrade omkring för att besöla klostren. Deras namn var Konstan- uppgift att inspektera klostren och se till: att Klosterreglerna” följdes: " överallt, : I Konstantin och Urbanus + var. än-| da för sin starka tro och nitiskhet. Ofta samlades också folket i stora massor för att höra Guds ord pre- dikas: av "de vändrande' munkarna, Man ville röra vid deras kläder, ty så heliga var apostlarna, att en- dast vidrörande av dem kunde bo- ta sjukdomar ' samt "ge hälsa och krafter åt : de svaga. . I De + båda" ”Klösterbröderna häde under hågra dagar. gästat ett långt in i: ödemarken beläget: kloster, men där ej funnit allt så som det borde vara. Klosterbrödernas'ren- levnad var ej den bästa,: Därtill syntes de till stor del vara begiv- na på dryckenskap och frosseri. ...Den äldste av de båda,' broder Konstantin, ' uppträdde , särskilt skarpt mot. munkarna, Här hotade med, ”att inrättade "de 'ej' sitt, liv på annat sätt, så skulle Xlöstret ri- vas: ned och "både munk r och 'ab- bot. fördrivas. - Detta. tal- fö grymma e i hög grad klosterbröderna. Särskilt ab- boten ' tog bestraffningen mycket hårt. Han beslöt att hämnas: - «Men under -: många hedersbevis följde "emellertid - abboten de två heliga, männen ut, när'de lämna- de klostret. Han följde dem till och med en bit på vägen, spelande rol- |: | len:- av -en ödmjuk och ångerfull Guds tjänare. De bestraffande', or- den; hade, ville det synas, fallit i god: jordmån. Livet i. detta ödsliga ;, kloster skulle nog bli. bättre och 'värdigare hädanefter, : När de kommit fram till, skogs- - brynet - visade -abboten munkarna en. liten. skogsstig, - ”-— Följ ' denna skogsväg, sadé!' han ' med len röst. Ni har då inte|' långt till den helige Andreas' klos- ter, som ligger på andra sidan av skogen. '- "Och efter : från ' abboten” fortsatte rhunkarna sin .: färd : genom den «mörka och ö | dystra, skogen; " Sedan abboten” bliv ensård, skrattade” hån gott. ” . Nu 1. — Endast: Guds moder åch: "allä heliga makter. skall nu "Kunna räd- da” dessa ' ovälkomna munkar. från 'undergång. Överallt finns det. rö- varnästen i skogen; och dessa. har inte hittills visat någon råspektiför heliga män. Och så påstås det ju att satarr själv och hela-hans-an< hang "håller till i skogen, Skulle inte dessa makter kunna få slut på dem, så finns det varg och björn. Ja, nu "slipper vi nog se "dem mer. Och kanske vi också i fortsätt- ningen bli : befriade från sådana heliga, gont' vill: komma" och' för= bjudå 'oss ett gott 'rus' och 'som o- heligt stämplar - nöjet att förlusta sig med' kvinnor. Vi valde: ju fri- villigt klosterlivet i ödemarken för)” att inte" behöva störas av andra. Nog borde vi ha 'rättighet att in- tin och Urbanus och 'de hade till:: ett bjävtligt" avsked 2 Han - hade . nämligen : inte stämt möte . med . någon dam "och inte heller. lovat en sådan att få ”låna” sängen. Där "trodde han nämligen hade tagit sin: tillflykt i det kyliga ' höstvädret,. men hon fanns. varken i eller under sängen eller i skåpet, ' hur mycket vår högst förvånade unge man än tittade, I stället fick :|han' "snart övertyga ': sig om, att . från hans: garderob fattades en ko- ' stym, tre skjortor, ett par handskar och en portfölj,. Tydligen hade den ” Ivåldgästande damen hälsat på i syf- ite att byta ut sina plagg mot man- rätta vårt liv. som vi för bäst fin- ner nslg : Abboten ; var nöjd med sig själv och " gick med lätta och :sorgfria steg hem till klostret igen. . .”. liga sådana. Polisen har hittills inte Men .- de båda klosterbröderna lyckats uppspåra denna Eva, som vandrade den : smala : skogsstigen !'klätt om till Adam,. - am . under ; sång och allvarliga LÄN AL blir samtal.” Allt mörkare 'oöch besvär- > ligare; blev . vägen. Skogen " syntes aldrig ta slut.: Snart förstod :de att tedé ned i avgrundens djup,. och de gått vilse. och började misströs. | har värnade för högmod och "synd ” ta om-att någonsin komma tillrätta | och -trots&ts onda makt. KA igen. Hela. dagen fortsatte de fär-|- Men varje," gång Guds "namn den, Solen började sakta sänka sig förvreds d an- äster. Ingeh människöboning på- sikten och den 'ene efter den andre träffade "de. : Na lämnade tyst kyrkan, . . Ving : Efter ännv' en stund hade solen | ' När ” predikan var slut fanns i gått. ned "och" mörkret täckte. den klosterkyrkan. i. skogen endast de: stora . skogen, Broder Konstantin båda heliga munkarna samt: abbo-; slog sig ned på en tuva, «ten kvar, Konstantin gick:fram till — Jag förmår inte hålla ut läng abboten och uttalade. sin förvåning re, klagade han: Hungern' plågar över "klosterbrödernas ringa, akt- mig och fötterna ' blöder, Och inte |ning för Guds. ord:samt tillb finns det någon källa, äv vars vat- boten att. ten: - man ” kan -läska sig. Hör du kloster, vilddjuren,” bröder? "Det låter. som om" de, fått. känning av 'oss. Kan du förstå vad abboten menade, när han ,visade oss på den här vägen? :>:Den "unge" munken. Urbanus' föll. | 8 på : knä: och > började . bedja. Han cifer,' som från himlens höjd. stör-- der gästat, Vi är inga munkar el ler: heliga: i namn'"jag 'ej utan Bindeta" försaka nämna” att skapa fram ett kloster i skogen för ått härbärgera två he liga män. Jag gjorde som den star- ka ? rösten befallde. Och" när allt ”. "var, färdigt ' anlände” du och”din > broder. hit, Vi: har fullgjort" befajl= ningen; iv I .samma ögonblick var abboten försvunnen, Och då. de. båda klos- terbröderna”. såg. sig omkring var klostret försvunnet och de stod åter ensamma i den dystra skogen. Men en : stor :- trötthet hade. fallit över ; - Och : det "var :som, om bönen styrkt honom, när 'han' vände 'sig till sin äldre; oc kamrat och tröstande sader, ne -— Låt 088 fortsälta vår: >. tunga vandring. Madonnan skall "visa oss vägen till ett 4 härbärge. Hon -har klösterbrodern på”. sina : blödande fötter. Och så fortsatte färden ge- nom skogens snår och stenar. Å ken för att hämta nya" krafter: till den' nya "vandringen, När de vakz..: —=" Där lyser "ett ljus!" Utropade Urbanäs glad och jublande; Vi är de: upplevat: i. De två Keliva munkarnas up velsér "i skogen berättades" sed; i: allä "kloster. Könstantin och Ur. banus blev överallt mottagna med aktning "och vördnad. Förvisso' var Gud med' dem på: färden, Många gånger "kallades de. till tingen, som | menigheten - höll och förrättade" " dop. . : - några . "minuter ' stod . de framför . en : liten klosterbyggnad och": klappade "på poi en, som. ge- nast öppnades, | — Vi kar väntat | er en - stund; zade "munken; som öppnade porten ade ”ingsnting. Tyst gick också klosterbrodern, som Lr DAGENS STJÄRNFLICKA efter, "Men 'de | munkarna följde 'undrade vad. detiz 'tunde vara för 'ett kloster.” Aldrig hade 'de hört talas om att i denna skog skulle finnas en klosterbyggnad, "Konstan- tin. ryste av en lätt skräck men hän' var för trött för att länge tän- ka' på" det mystiska "i velse de råkat ut fö "Snart satt båda: klosterbröderna till. .bords..med. ett. tjugotal mun- kar. Abboten hälsade dem välkom- na. Men han hade, en. hård och brutal” röst, ” och, ' det '. låg ingen hjärtlighet . i -välkömsthälsningen. Det egendomliga var också, att un- der. hela måltiden yttrade de tjugo munkarna inte 'ett ord. Deras an- | sikten, var p äglade'. av Kårdhet. och dyster, sorg. : : i Efter måltiden blev Konstantin och Urbanus förda till en gemen- sam sovgell, där da snart somnade efter dagens tröttande vandring. den upple> Det var en "storvil ägare som” berättade" för en dam — När jag fick kål på den där sista björnen i Alaska; så var det - hårda bud. Det var faktiskt från ga om han eller jag. Hon anniärkte: > "— Det var då väl att det blev: björnen” som: 'strök med, ty: ni Iyrida sig. i ångest. Flera av: dem : "skulle 'inté gjort er särskilt bra stönade av smärta, ' som matta i. eft herrum, Å : fomkKagen. Då greps hans själ av "Jialade, om den :fallne ängeln Lä- Shout På mo en kallades alla mun- arna till klosterkyrkan, där bro- ider Konstantin erbjöd” "sig att hålla en predikan > för bröderna. Endast motvilligt fiék han tillåtelse 'därtill. Sedan' han läst en bön reste sig munken upp och såg ut över för- råkräckelse, - Munkarna ir ju inget nytt" ämmande klostret syntes. Joyce. Holden; är Ju. ix - nämn för oss här i stjärnpara? ' "den; män” vi kunde; ej motstå - frestelsen att visa den här frapa.. i panta bitden. av Universal : :£aga . och H det - ' Med : darrande + stämma började "ock För sstentin sin predikan. Han dem, De lade sig att sova på mar- Ar Från det oroliga Kenya. hr från ' dl här sina. mystiska. Perveteer. varifrån na. av: Mau-Mau- medan > han: med : några Sräpinnar: vidrör rörelsen vekrytoras, utför: en genomborrad stem... -a Han var | kritiskt mot allt. .skep- tisk "mot allt, ledningen' var bara bosch och det fanns ingen ryggrad | - i någon; Men han visste hur iman "skulle 'gjuta in ny eld i sinnena, rensa' "bort det: gamla och unkna och blåsa in friska fläktar. iorgar i li Han i n och fö : Samvérkans sabotörer att ägarinnan till sommarplaggen rn inden. hej på bur k Fan ska avrätta oss, Bara det blir & ännu ett möte så; Jag framhöll som 'min mening att jag fann .den unge: mannens betas ende. mer än osmakligt, Ordfö den Jog. : + — Kan så vara, men det betyder riktigt forsade fram orden och man kunde inte underlåta att: tänka på ' att det nog var svada mest. Å'andra |". "sidan bespetsade man sig på en het dust, : under kvällens möte, Den här Fnglingen skulel ju ”läsa lusen” av. . de övriga, vädra ut allt au unkna ; och natiståndna,' som han : kallade det, och själv ta tyglarna - fattas bara ahnat. Därmed - skulle följa en ny epok. Joimen. Man skul 1e få se: i "Jag hade träffat. honom under 4 en föredragsresa: härförliden," Av nå- gon anledning hade vi kommit att växla nå ord, under bussresan till "byn r han bodde, Jag tror alt "det " nÅgra.. anmärkningar Föreningslivet geno Ledarna” Det enda man | rensa Upp. ; råkade säga . att Jag ski le sa ä hän; är. ingenting. Doi som "styr | begriper. inte ett dugg. Jag tänker gå dit. och tiva i. Riva 'i på skärs" pen: :Säja ifrån, Riktigt säja" ifrån: Göra” rent hus... andligen nar : jag, Absolut.” Under den drygt en halvtimme låriga bussresan fick jag åhöra en ' sjusärdeles: svidande: -:vidräkning med föreningsfolket, inte "bara här . På: - trakten utan : föreningsfolket överhuvud taget. Jag var lite trött, lå: vi äntligen steg av. vid torget framme i den: lilla byn:: Vi skildes t och jag gick för att kontakta; de DUB "”föraktfulla föreningsledarna”, + som bett -mig- komma hit, Den unge, mannen ': från bussen nämnde , jag inte. Jag glömde . helt enkelt. bort "honom, Först: då mötet skulle börja, och jag såg honom stiga.in i salen och sätta sig på en. bänk, nä irmast -ingången, kom jag att tänka: ;:— I kväll. ska då väl få h ingenting, Mötet börjat ningen avverkades; det blev debatt och det växlades en del hugg. Men ””han från bussen” satt foglig och ; tyst i sin bänk och sa inte ett ord. ” Efter mötet reste han "sig och slank ut bland” de: första, som" lämnade » Iokalen:”, N > Efteråt råkade jag hämna. "honom för föreningsordföranden: I" — Jaså, den där, sa ordf anden, - med: en axelryckning. , Anej. Han yttrar. sej aldrig. Det finns. ingenj är denomralld i här at göra är”ått | ag, besöka "föreningsmötet, som skulle j ä; hållas. i hans by samma kyäll. Den |. . Här finns Em som tar ha nom på allvar, så def." rmed' må vara hur som helst, unge ”mannen från bussen”, är lingen" undantagsföreteelse,: Han har. talrika. själsfränder, i: detta land, — folk, som älskar att. smuts- kasta sin föreningsledning, att kri- 1 tisera och kverulera och :fälla om- dömen,. samtidigt som de försöker utmåla sig själva som. riktiga prakt- karlar, de där ska se till att det blir ordning och reda .1, det :hela,- Men i likhet: med den: unge : ”mannen från bussen” är det.bara : Fördra lidandet, men Icke som ” kan" eller beundran, Eltersträvå blott detta enda; att bruka och styra dina krafter på ett sätt son är det mänskliga förnuftet svära digt effe rd Marcus. Aurell 3 Med. inännekänkuppvisning ind= "nas 'som ' bekant .i allmänhet ett . -, Evenemang, där ett mindré åntal långa smärta. damer : demonstre=: rar; klänningar för ett större ans tal' små ' fylliga ' damer, för 'att' , > därigenom! ge de små' fylliga das” de: jhena 'kunde komma 1, Motsättaingen, mellan byrå. "H och folkhögskola går som en röd tråd igenom den danska och | norska ' folkhögskolans ;' historia, Här I landet hor den nog märkts" mera efter 'demokråtins fehoms- ' brott än tidigare, när det. gäller" den centraia förvaltningen. :' Det de far med, Kommer de på ett möte e beskedligare än den besked-" ligaste. : Man dem, som ordfö anden gjorde här- ovån med att de' ingenting är. att I fästa sig vid; och att ingen tar dem på? allvar. vÄnej: Så enkelt. är: det -jinte: Här borde man ta itu med h rdhandskarna i stället "Ett är i "alla. fall säkert, att de gör cken och ofta oboe skada, defaitistiskt": -handlande;' sörå”'Hi inte börde'se genom fingrarna me Skränföcken och storsk: vara -hur genomskådad:' Å maste.” omgivning .som ' aldrig Å Det utesluter inté att han; ute bland främlingar; öron. Folk som framför allt gehom sin; okunnighet ä är villiga att ta vad han säger för gött; =Storlruten; som”. dominerar och ;bedyrar att blir det bara ett tillfälle g ska han "läsa lusen” av de förrädiska "pamparna, finner män inom alla-organisationer; inom allt föreningsliv. I grund och botten är han en'mes, som aldrig vågar yttra sig, där han riskerar att bli sakligt bemött. Han. redrar aw fiska lismande och oskyldigt ansikte, då har befinner sig inom skotthåll för dem; som- utan möda kan. vederläg- ga! vad" hen -fantiserar” ihop; tvivel-skulle han lära sig håll för tunga' såvida han kände med sig vatligt nog för hans egen del, Men det vet han i regel att det inte blir. Han vet att det:stannar vid detta: > Låt honom hållas. Vi känner honom. Ingen. tror, ett ord av vad inom som härt i. nr klyva I näbb på ett möte. Men tanför möteslokålen är.han desto > styvare i korken. Då löper han orA- kring och skränar och skriker. är inte: vatten "värda och det han är. Vi borde: göra så är helt enkelt vår plikt/. "3 r -— Har ni fullmakt att ia aut kon- | sulns brev? : — Nej . : — Gå då hunr c och. skaffa e er fll maker che i , sergeanten?- Han: caforde; ställ ”ningssteg och - Sergeant, 20. Johanseon an- ' kåller att. under: exercisen i dag få gå Litet självständigt: och sva ra uppkäftigt. . — Vad innerst ini glödhetam me- nar 107:an? Vet han ingen 'le- - vande, but? röt ' Sergeanten.. ' — Jodå, jodå, Men det är så att kanske "avfärda p N ingena:av 1. Skåne var, en kan; vinna: lyssnande | Utan; al” äs i misstron från. .dag får: mera att säga till. om i mest '. skörjbåra : faran för folk« högskolans framtid framträder. Vv Karl Hedlund; en: trevlig: och" bra: stad och | Stockholm får bli störstad +: fred, Låt Kalmar bli hi - Hå Skåre. erövrades. Stund- jo0m, har.z det "kanske förefallit 'Chorrlänningarna.. som . om: eröv= stad. å. vålgärd.. Skåningarna att hans uppträdande kunde:bli'all= bi "till möte” vid" vilket" en” dignitär från Moskva talade: '; l — Kamrater, :när- vi genom-" 2 den. första. femårsplane kän . alla -- människor, skaffa ” cykel, nhär”vi genomfört, den, ån- borgare skaffa sig en bil, och när , vi genomfört den. tredje femårs- fyeplan. - Alla ” var”; i begelstrade utom kämtat "Ivan, som ” vände 'sig: till jen äv politruketna. och undrade vad i. all.sin dar: han'skulle med: ; ren,” när vi om -femfon” år ;tenomfört ” den" tredje” femärspa= ten, börjar / dom nog. sälja skor var det bosta se, fora anköllsom . min fästmö "kommer ” utanför" kar — Det är bre, get finns inga brev tili generalkonsu In, råns dotter: svenskt samhällsliv, "som den' nu plytta kungen och riksdagen gör... den, till huvudatad, så: att: något i ett offer, för att väcka medöms .. ' avs merna” en liten” vink om, vilka . '. plagg: de kunde komma över, om för ' en. byråkrati, som med' var : Zdra, feinårsplanen kan allg, fned= én ”plänen "kan" alla. skaffa sig ett ;'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.