TA An arv NT "RAP BIAAAI KA Hu g med: en: bekymrad, och öm ; blick -på: "sin hustru, $orn- "108" ett |1 i blekt, tappert leende. mot honom från sänger; där hon "låg: : Man : i väntade doktorn nerifrån den av” ”lägset' belägna" bygden.” Det .var finstädat 1 kammarn, och gäng- linnet lyste vitt och rendoftande - kring'den sjukas avtärda ansikte. oc Du ska se, att han skriver ät ”en' bra. medicin” åt tel ”så' jag "snart kömmer, på benen igen; Ba hon, Just då riste en häftig smär- ta åter” "Hönnes ” kropp, ' och "hon 5 vände bort; ansiktet, "så. att hah Inte skulle se, hur svårt hon har de att. kväva, det rop, som; ville pressa sig fram över hennes läp- par, : -> Han gick. Kort Hä sängen. och strök henne varsamt över pän- nan, där svettdroppårna, nu pär- lat fram, Så satte han sig och fog: Kennea,: hand, till anfallet ebbat .,ut och-lämnat henne inéd slutna ; ögon I trött dvala. > Det hade; blivit så underligt tyst ock dött I Kkuset sedan den där morgonen,” då ; det: första gmärtanfället hade träffat henne ; Bom en eldstråle;, medan hona syss- lade med frukosten "framför spå- seln; De "båda fllékorha håde re-, ”dån gått, till" ekolar: Men . Lill- drängen. "som fyraåringen Laärs "brukade kalläs, hade sprungit. ef "tet tadern; som var uppe 1 stallet, och sägt åtb:”mor, har fallit fråm- för spiseln'", vn "Då; han komratt, in, - vaknst. till; sans! men'Inté orkat lå röra sig, så han'häde burit fn heh-P! - ne I karimarn och bäddat närhet ne där: Tlickoriia hade Bliv(t a Ba deles AAträn: sigv när. de konam SET "mitt. bå dagen. Hon som. all varlt först upp och sist i säng och: med sitt. -glada, väsen spritt en så: "dan varm trivsel kring, ”värdags= . syselörnas- ständiga kretsgång vv Men ; håde ;lugnat "dom"? = Nu'kände hon sig litet bättre tyckte hon. Det kanske bara var | » någon sträckning: hon fått. när hon "lyft en tung kittlar med vat- ten ,. Ja, den äldsta måste nog be ätt HA ledigt från skolan för= - stås, så hon fick sta Innesyss- lorna' medan mor låg här och lar tade sig: ; Hån,hade velat . sk ka bud et "ter doktorn med en ring. Men ånej, hade hon 'sagt, så sjåpig får man väl inte vara, Den långa vä- gen förresten, och ' utgitten, 'och besvära 'doktorn kanske för in- - genting. 'Hon' skulle se om några "dar hur hon kände sig. I värsta fall sån. s .De. enda” gånger hor behövt” "igga hade" varit när barnen föd- . des, Och sen' den första barn- sängen gått bra, hade ingen haft hågon större oro för de två an- dra, - Men nu. väntade hon inte sbarn; och 'de här smärtristnin- garna kändes 'värre än de hon känt spid förlossningen, Till slut hade hon tillstått, att det nog var bäst ait låta doktorn kömma. I "går hade mannen varit och ring" L den närmåste gården som hade . telefon ett par. kilometer däri- från, och han hade kommit hem med beskedet att: doktorn skulle komma som i dag. Han hade” äv annat sjukbesök i'en ansattmed arm: bågarna stödda mot bordét och skulle mentik förrådae- er mästarhand från en längesen / förfluten tid, Den : klockan "hade" "varit ' fars stolthet, 'och den kallades aldrig för” "något ännät än” farfarskloc- Han mindes så väl när den kom in i huset, fast han inte kunde hå varit många år på den tiden. Far dérn -hade : varit nere i. bygden | med storsläden "och handlat, och när han kom tillbaka.såg Jan en avlång låda, som liknade en. kis- tå, surrad överst på lasset, '”Han' hade fått följa med fill kyrkplat- sén sista” "sommaren; ' 'öch' vid eh begravning där 'hade han sett” en kista första" gången. Och fast. han inte begrep. någonting om döden, det var-något hemskt”; förenat med iden där svarta lådan, som man" sänkte ner i> jorden. Nu var ju inte der här lådan svartmålad; och in ga blommor fanns på den heller; mendet var något förskräckligt, med den i alla fall, tyckte Jan. Han hade. rusat in till' mor, och storgråtit och sagt; att' far, hade 'en' kista på lasset. lor "måste görama”honom nånstans; han var. så rädd!” > Men mor hade skrattat åt hö nom och sagt: — —Var inte orolig du Jan, det är nog bara: en fin gam- mal klocka i den lådan skä. du så k förundran hade han sett på” >» den : packades upp att ta: emot” doktorn. som, strax därefter, fryntlig och" varmt. på? pälsad, steg ur. bilen” med: läkar” uppe, a han, trots minä tio år, i distriktet.” Tur . för” "praktiken att de 'har litet mer krämpor : neråt bygden. Men” skämt åsido, tillade han och blev med & lige läkaren; som. människas liv eller öd:kunde vå la i hans händer. Vi ska vält titta "Se då kaffe och han heärat” "hennes sockerkaka ” med några "beröm marn. "Han, bad” flickan; 'koräma räedi Db in, om "hän: skulle. "behöva någon hjälp: Hans vana blick här de:med en gång sett att denna i tet brådmogna; lugna. flicka var ett utmärkt ämne till sjuksköter- skä, ' Men, nervö Sa oprakti: ka karlar ville han helst ha utanför en sjuktumsdörr. Så Jan fick be- sked ätt vänta "därute, tills under : kartor och 'utrustning och fotvan- årade — med långa uppehåll här . och. vär. i över till Sverige; med- fi rande en gullhårig norsk ”pike” Kan, att han inte kunde rymma nöm: ut igen... z Men: det hade den iyäligen inte ” g jort.: De blev ett sällsynt lyckligt äkta par, "och båda hade varit ' överens om -— sen de sett sig om- king” I trakterna de färdades igenom »-/ att här" skulle, ade slå öpt det halvförtall- hä torpet: billigt," :och efter några år håde han röjt. och "dikat fram nya tunnland, odligsbar jord, och av. torpet / hade blivit ett välskött mindre. hemman med'nya' maåns- och uthusbyggnader. Men liksom änder hans tidigare” "skede tyck- tes han” och pengar ha svårt. att trivas ihop. Det blev aldrig -nå- got över, men det var ju inte så underligt förstås, så mycket hytt som ständigt måste köpas till. «Jan gick in i köket, men dör-; vinteraningens'.; kyliga. skärpa; Mitt. emot gården, på andra sidän de Tågliggande”. myrängarnå ”res=- te "Tjätnberget sin skogklädda, toppiga hjässa som en” "mörk. sil- Ruett mot 'den' lågtstående: efter: ) skarpvita ljus. På och försiktigt ' ställdes: i" hörnet dän; som -hade.' sett ut:som en: otäck kista, hade; stället koramit uiljen 'med min farfars far, hä- dern;Sagtruocht nu" ville mi ttjagiskulle ha den, innan ; slutade "sina 'dagar. Annars "den" bå ljas på auktion avg och? de som en vuken. mändiska trots: na små kortbyxör ”.5 SJ ag hår visst Änté > dragit Upp den" sen i förrgår kväll tänkte han; Man blir, glömsk, och; tank. Åå spridd, här det. kommer sjukdom + h i huset. Han gick. fram till kloc- kån, öppnade -fodrialet och "drog | sakta upp de tunga: loden: i deras kedjor. Så gick han ut i: köket, doktorns: -ankomst 'och just" höli på att duka kaffebrickån ” färdig. "Han gick fram till henne" och smekte henne lite tafatt ö ret. Fast tillgivenheten var . emellan dem alla tog den sig. inte ofta uttryck i yttre ömhetsbety- gelser,' Den -' känsla > som .vär- mande fanns där inom var: och en, behövde ju inte dras fram i ljuset — då blev den bara blyg och skygg och liksom värjde sig. Men nu var ju allting annorlunda, sen mor blivit sjuk.” "Atmosfären | och återhållna gester. tig, min flicka, sa han, så lik mor by, som han skulle ta samtidigt — Ja, sade hon, det var ju väl att han ändå skulle hitar. — Om det riu Inte är något .så fartiet > med mej. >. Nu skulle” väl” doktorn snar "vara här, tänkte ban, 'då den stö ra klockan I vägghörnan slog två spröda sllverklingande slag Det var den vackraste möbeln i det enkla remmet. och och den ovän: ” Uga sivrieheten I både yttre form "eh de bleknade färgernas orna- en sockerkaka också! ” — Ja, han kan väl behöva l- te god plägnad efter den långa resan, sa bon. Hur är det med mor nu? Vad tror du doktorn kommer att säga? Jag är så oro- lg... — Vi får väl bida och se, sa ban. Mor slumrade till nyss, och tet före undersökningen ; ” Nu hörde båda en bilmot ta i sista uppfartssäntan. och han gick ut på gårdsplanen för där den nu stod. Och den där 13-['di n, | kare : och ”bratitare' sluttningar; oinlar förstod. "han iu där dottern' gjort -helgdagsfint tilll” å- | RE — Du är allt bra rar och duk. | din, Och tror jag inte du gräddat : det är ju bra om hon kan vila li- | . sidörda tonade: åsarna bort i te"sig häns odlåde: mark" i.mj under. själva berget ö in TN Sen. han mönstrat av i en mél- | och ae, Eon de sedan. sutto i det:tys-. ren : var: fortf stängd. til kammarniv sv i— Om hon bara får leva, tänkte han, bara' hön inte går ifrån mig, får väl .penningbekymrén ordnas på något. sätt — men hur?Nu kom frågan tillbaka; samma fråga han | grubblat på dägligen den senaste tiden. "5 in, rn När. fadern: as igt omkommit den skenolycka för femton år mn hade mödérn fått” ett slagan- ta höset'tillsammans.. med boitz- lannorsk hamn; köpte han några | ir artrngtr nr RE hade blivit en annan, och den in” re stängda ömheten ville ta sig ut-1 tryck i några sparsamma. ord - AON Emil ES Det ångar-starkt vars fårg är "mustigt grå, du trampar turigt i fåran: och: manar stundom - på "din. Grålle, då"ni båda. i dagens tunga” gå Det ångar starkt ur. "mulen, - S > där livets kraiter: bo; VS "aw >. där gyllne råg skall blomma > 5 - och -svattnad havre ' : och där vi alia slutligt. vn få njuta ljuvlig rön. er 2 a gro, + MHazström SS som ” sin hustru. ' Han "”skuHe ju” stadga sig nu, det hade-han be- "- stämt, och en" sån. hustru visste” ifrån, om oron skulle. fresta ho- N I våt att: "döfren. i iyckte' han Ull när dei nu var- heller och flytta därifrån. Det var som om de rötter hans föräldräf slagit här i jorden band dem än= nu fastare kvar och liksom väx-' ie djupare : ner. i-en:..vardandu släkthistorias bakåt kastade dröm" skugga. . Vad mycket & man hinner tänka på medan en läkares döm åröjer, och nervernas: oro, klibbar” över kroppen!. Till exempel : på ”som- marens felslagna” "skörd, på hästen som gick ner sig i myren på "stor- skogen - —'att ett djur skall behö- va lida så, och kunna. säga så mycket med blicken! — på. de två korna, som plötsligt dog och man bara fick. gräva ner.... Resulta+ tet av fyra. års mödor "till spillo på några månader. sv 3 2 ÅA, vad han int sig frestad nu på höstsidan, när en antikviteis- uppköpare förirrat sig ända hit upp och absolut velat köpa kloc- kan;. Han häde börjat "bjuda så där lagom. intresselöst en femti- "lapp; men med ökat! ordsvall. och lystnare blickar. höjt buden till och eå tusenlapp.: Men. då hade Jan | Ingen = av dem. hade velat sälja rr En' "specialist i Stockholm > ad var skulle han ta pengarna till den kostnaden ifrån; började han tänka... Men .— 'så' med 'ens var det. som om "ett triumfetande glädjeskri: hade släppt: loss. "en ” kaskad av glittrande toner inom hohom::.. Hon:'kan. bli friskt Hon? skall pli frisk! Det ältande penninggrubblet sista tiden för- svann i en enda varm och ljus känsla." Pengar. betyder ingen ting! Jag kan /sälja djur och alltihop bara Kerstin Blir frisk.. Jan hade : bevarat sitt "yttre lugn, men det märktes på något nytt. i.hans, sätt, att/han liksom befriats från en tung börda. Och doktorn! förstod, att han. nu hade en man framför sig som "visste vad: saken gällde. 2 ; +" Han sade: '— Jag förstår ju att vi” måste ha ambulansplanet hit för. att' hinna i tid. > Er Det är "nödvändigt; svarade doktorn. om det finns telefon i närheten,” kan vi rekvirera. plå: net och underrätta Åpecialisten samtidigt. Han är mycket anlitad, men; eftersom. vi råkar :, känna tr stället förbluffade han Jan möd. att-yttra: — Men verket kanska är trasigt i den? Jag såg att den . er Frdoktorn? utropa : de Jan häpen. "Jag drog ju; upp den precis efter tvåslaget, för jag har gått i alla år! 0. Konstigt; sade doktorn. De ick båda tyst in i kammarn;. där äen 'sjuka + slumrat till efter, en lugnande medicin hon : fått. : Jo, klockan hade' stannat några mi- tiuter över två! Det var som örå båda gripits äv. en spöklik, , hefn- lighetsföll känsla liksom inför att. levande väsen, vars hjärta plöts- ligt upphört att slå, Loden häng de" uppdragna, , precis som "Jan ' visste att han lämnat dem: : Han öppnade luckan till verket, men det. var så mörkt därinne att han ingenting kunde se.. Hån : tände ett ljus och Iyste.in genöm” i doktorn' såg Jan få ett uttryck av skräckblandad häpnad, i'sitt äns Å siktej Han vinkade åt doktorn ätt kallat. honom för. en'skojare; som lat” köpa för femtio kronor: det som säkert:var värt mycket. mer: än itusen, "när han kunde bjudä det! beloppeti' ;Och. så, hade. han pliktelse sman inte kunde: svika. senlapp på: seglande ” hökvingar kretsat runt: i-hans drömmar för i försvinna "bortom ho-' ara suttit och ntat skulle” "öppnas, samt gick upp, och doktorn kom "| ut i köket'och' satte. sig vid bor- dét mitt emot" Jah.” n han. Hon skulle bli eh bra sjuk- sköterska. Så fäste han'er allvar- sam blick på Jan och : fortsatte: -— Jag måste vara uppriktig emot er... Det tycks vara ett mycket komplicerat ' fall, så; vitt jag kan se, Men inte hopplöst, tillade han; under en förutsättning:; att "er hustru inom det närmaste dygnet undergår en operation. Och, fort- "isatte han i dröjande. ton, om ris- ken i detta fall skall bli så liten som möjligt, vet jag ingen annan holm; som "kan utföra den.” ” Jan tyckte att'hån hörde läka- rens ord långt bortifrån och såg hans huvud och överkropp dansa omkring i en vit dimma. - «> — Är Kerstin så sjuk, stackare, stackare, mumlade hån lågt och osammanhängande .:: och, hästen som jag måste skjuta i myren... så den såg på mej:.. men Kers- tin, .jag ska inte skjuta dej-.-. käraste, hör du inte... oe — Ta det här, sa doktorn och gav Jan ett pulver i litet vatten. Jag förstår nog, hur det. känns. Men hoppet är ju inte ute än. Vi måste komma överens om nu, hur vi skall handla i den här saken. ; — Inte ge efter nu, inte ge efter : Inu, för den där dimman som vill flyta in i huvudet på mej, tänkte Jan. för” sig själv. Och så kände han hur' redigheten i t-nkarna kom tillbaka och hjärnan blev alldeles klar. | ee 8 Men nästasnatt. hade en skär tu-. "Duktig flicka ni har, sade" än "specialisten "D-gren i Stock. | varandra” personligen från studie- fiden; så går det nog brasa " Xl Men en-arninan sak, sade Jan, och såg” doktorn frimodigt i ögo- nen. Han .vill säkert hä arvodet kontant, och ett så” stort: belopp | som det måste röra sig om, är det | svårt. för mig att. anskaffa om 2 Aja, sade doktorn; någon hundralapp kan jag hog ordna | det billigare; Men det märks vil-' ket kapital hälsan är, först när" sjukdomen kommer: Med : flyg, operation och "sjuktusvistelse ef- teråt blir det nog en köstnad på bortåt "tusenlappen. - Men, tillade |] 1 han, och såg'Jan med en glimt i ögat — det kan. väl en n god hustz rå vara värd? M — Hon är värd sin vikt i guld, sade. Jan. Och han såg för sin inre syn på nytt den skära tusen- lappen” med . hökvingarna, som försvann bakom horisonten i ihans dröm 22 ne Då hör han plötsligt doktorn säga: — Det var verkligen en fin gammal klocka ni har därinne i kammarn. Jag har själv sökt få tag på en liknande, men de äro mycket sällsynta. Lika dyrbar |, per: "En släktklenod? - "> Ja, svarade Jan bara. Men. inom . honom . rasade upprörda tankar. Doktorn också! Kunde igen, som kom hit, lämna kloc-| kan ifred? Bara inte han nu den... Jag bryr mig inte ” om pengar, ropade det i hans hjärta, bara Kerstin blir frisk. Jag kan sälja korna; ta en inteckning till som jag knappt orkar. med, men klockan ....Jag kan inte skiljas | ifrån den! Kan du inte? sade en annan röst. Om du måste välja då? Välja mellan klockan och Kerstin — skulle . du . behålla klockan - då? Nej, nej, nej... snyftade det inom honom. Kers- tin, förstår du inte, bara du blir frisk igen offrar jag gärna... även... klockan... På ett ögonblick hade sinnes- rörelsen brusat förbi hans med- vetande. Nu såg -han lugnt på doktorn och väntade bara, på nästa fråga: — Får jag kanske köpa den? Tillfället är väl litet olämpligt valt, men . samtidigt kan ju köpet gagna. som situatio- -$Den nu är..: som en Stradivarius” bland violi- också bjuder tusen: kronor för ji 'sé dit in; och "= han: sågar turint, blått..konvolut, som ramlat n . verket 'och stannat. det, och”en ' lövtunn lucka. av trä, [95 : ner bakom; och. avslöjat, en reks | tangulär-. öppning på ett par. cen- timeters' djup. i klockans” dd tak. . : i Jan tog försiktigt fram könvolu= tet och :läste sitt: namn "på fram-, sidan med faderns stil. Han skac” kade som, av frössa, då, han bröt sigillet; och" doktorn: drog sig: ut i köket, för att Jan skulle få vas" ra "ehsam "med : ; budskapet . från den döde fadern: Trots vana svil de mest skilda” situationer, häde”, doktorn själv "gripits av den, jun? | tätad över denna avlägsna gård. i 'obygden.. | sx Iäne i: ”Kammarn. : :hade derns'hälsning: ”Min: käre Jan! När du får detta, brev I din hand ”. vet jag inte. Jag.har bett den gamla klockan; som tiger :med så mycken visdom, öyerlämna det åt . dig, den dag du behöver, det. Lev väll Din, Far”, i : Och i sin hand. höll Jan tré'tu- senkronorsedlar! Var det bara en dröm? Nej, det var "ett under": Hand och när han såg på sin sjuka hus- nen, förstod han, 'att' detta. under inträffat bara” för att hon skulle När: ambulansplanet "dånaride" lyfte över de mörka skogsåsarnas — : ödevidder .slungade vär 'erhimien I ett sista solåpjut över Tjärrber- gets topp, som för ett ögonblick . förvandlade planet till"en sllver- glänsande fågel. däruppe i den Ne ödsliga rymden, ; . — Min hustru, Smumla och. strök handen över ögonen. Du svävar ju däruppe precis som ' en "ängel... men jag vet att du kommer tillbaka...» till oss som behöver: ”dig.. När | han. "kom hem, såg han, att klockan stod tyst i'sin vrå br + —' Är det tacken det, för vad du har gjort, att jag glömt bort dig nu. igen, sade han och satte pendeln 1 gång. Sedan stod han dår länge I djupa tankar, medan : fingertopparna” varsamt och sme= kande” följde de bleknade orna=, "mentens. sirligå mönster... FOSTETTETSYTEYTTEN ASAIAAAAS LAR MAMA ANA ALAA ANA MANA NASA RARAAAA RA KAKA KA rn AA nn nanna ASKAN DANAAAASAAA luckan! Så ropade 'han. till, och « derliga' spänning,.som nu riåg för= ” a sjunkit ner på en stol och"läste . om och. om. igen den döde 'fa- hade. glömt det i går kväll, Den rt tru, som rörde sig Oroligt, i'sörm- VN FT PL PEPE VYYPY FEET VET EF PV VETA ET IS VO FEV PENNE TVP YF ON NEPE PEN YA PPEFYNY NPF YY PY VDO PEPPA PRE TA FETT PY VT
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.