LAHOLMS TIDNING | Dagens nämn - - LEOPOLD. + ned kl.15.54, : Morgondagens namn EDMUND ned "kl. 15.52. "Måndagens namn. . : NÅPOLEON "7 ned kl.” 15 30. : Dagens dikt: : vi lever i stunder” a och dör. i ett liv, > . ' Vi hemliga "under "öv » >» och. fåvitska tidsfördriv, : Stoft är jag och bunden till makter som ingen vet som :rymmer "en evighet, sc (BO BERGMAN) Stör familj: | En ' frireligiös .- "predikant, ' som ..sju hustrur och sex barn men ski des nyligen inför rätta i Spring" : field. Denne- ”riddar Blåskägg”, e€ 53-årig neger vid namn Lonnie Jo. . ' nes, arresterades sedan mrs Viol: . . Byrd "Jones 'stämt honom för at . han inte försörjde henne. "- + I. polisrapporten - heter det, -at : . Lonnie : påträffades bo tillsammans med en mrs RBetha Jones som han - nyligen hade gift sig med, När por lisen .-frågade hur det egentliger berättade Jones om sina äktenskap- liga odysséer, : "3. — Jag är rädd "för! att jag glömt s av. en. del av mina hustrur. Jag N "1 Tulsa; Kalifornien, sade : dags sl . | väl "Solen. går”, : upp: kl.” 1.59 och Solen går upp. kl, 8.01: och Solen går upp: kl, 8.04 och | träffa: > — men lovad vare den stunder ;' själv medgivit! att han har mins ' sig från endast en av de sju, ställ 1 byggnadsarbete stod till med äktenskapet med Viola I slottsoch — Jag. minns” "elldrnämnet. på samtliga fruar med undantag av: en Jones som höll sin 'sista 2 predikan i sön-. Tsikt. Det Ina," ; Avsked i i fufthämnen? t — Det var - förlust för ' hela socknen, så han allvarligt. Johans- 'son var en "föregångsman, en söm ,. vi alla 'såg upp till, inte bara för k : : piska det kar gott Vara "då äldrig viktigt ] 1” honöm, | i man har gått ned sig på isen! — Oj, djupt i, den lilla sjön? I. vörtåttaren Joan Co nyligen från staden avflytta ligt mindre oc "> Villefranche, har "oo sök - tillfrågad, om gjorde en galunda, ' är inte' Jag, utan tvärtom, rar sig inte längre = de intresserar Si; Kahn och tvillingarna, Rossellini”, hans svarade ' Cocteau, '- "det att han var en duktig män utan : "också för att han var.en god" mäns, "sade änkan, men jag för min 'del kunde => Hallå! Fort hi råed stögen! Er. oj! Är det verkligen. så. . Och så var det definitionen" på en gammal ungmö att det är en dam som är olyckligt ogifkt, SooR PARISARNA DEKII. - LAVEN NERAR cteau, gom en franska huvud- de till en betyd- h lugnare plats, vid ett blixtber häromdagen blivi rad, om flyttning vn Paris, n- bojkott mot” pet m bojkottar Paris; |. . Pårisarna intresse. |]; författare, Det | är: nu länge, som Ryss- gatan varit avstängd på grund emellertid 'nu i det närmaste färdigt; och "många dar lär det inte dröja, förrän gatan blir fri, åtminstone vad beträf- far den lilla biten från Smedje- - gatan till Östertullsgatan. Sär- skilt” den biten fäster vi stort avseende vid, ty den behöver vara fri, när det är brått med tidningstransporter "till. post och. järnväg från LT: s trycke- ri. Annärs ' äröjer det säkert 'in- te länge, förrän Ryssgatan å- ter blir blockerad för en lång skall '; när. som helst sättas i gång där, nämligen uppföran- : det av Syréngården. De fastig- heter, som får lärnna plats för detta nya, fina böstadshus, hål- : | ler på att rivas eller har redan . Laholm" är. ju en gam- | mal stad, och när man här bör- jar riva > hus eller : gräva i jorden, kan man vänta att på- intressanta lämningar från en gången tid. Rivningen av "husen vid Ryssgatan har dock inte lämnat något av-in- tresse, Byggnadsskicket. är det redan”. förut: väl kända. i södra > | Halland, - Medan + vi nu a talar. om Ryss- gatan, 'skall vi tillåta oss att göra "några spekulationer om hur'; detta namn uppkommit. Ordet ”iyss” är inte direkt o- vanligt" i" svenska - ort-. och platsnamn, ' och : i åtminstone några - fall .har det konstate- rats, att desså namn uppstått till. följd av att ryska" krigs- fångar . bott: på resp.' platser och stundom äveh utfört något « där. "Vad nu Ryssgatan i Laholm beträffar, så är det mycket "antagligt, att det varit en” grupp : olyckliga ryska krigsfångar, . som. fått ge hamn åt denna gata, Här fanns ju garnisonen på Lagaholms skulle "alltså: en rit.under Upp rtroligt att det faktiskt mott. Tyska fångar här, 2 : Detta är sor Sagt: en speku: fation. : Om faktiskt” underlag för tanken finns, så: får man fångkoloni Jnog:> besked . därom i Ejwertz bok om Laholm. Ty säkert är, att. den boken kommer att in- | nekålla allt "av intresse av det söm kan letäs fram ur arkiven om staden.;: 'örenta Nationerså är, ett ex- [empel på att. man kan. gräla”; på många språk, som man där grä- lar: så: mycket. +: Det” anser - åt- minstone :esperåntisterna;: "och! däri -har de kanske rätt, Natur- ligtvis betyder det mycket för förståelset mellan" folken" att JManig förstår varandras språk. Här i våra trakter finns det visst inte särdeles många espe- lå råntister.' I . Hishult finns émel- lertid 'en esperantöklubb.- f +» Som det meddelades i gårda- gens tidning begär esperantister-;|! över hela: jorden, att FN skall:;gå i bräschen för ésperan- toundervisning vid alla världens 3): | skolor. ””Om alla lär sig-esperan- to nu, kan jordens folk tala obe- hindrat med varandra-inom två år”, står det i en reklambroschyr för. esperanto. som hishultsklub- bén sänt oss. Det är kanske sant, |Cruxet är. bara att få alla att börja läsa esperanto, 2 ”Man kan emellerfid : fratenisera jäven med andra:' hjälpmedel än - | esperanto.” Händelsevis får vi höra talas om att Krister Dre- vinger i Laholm -—— en ung man i 12-årsåldern — inlett diploma- tiska" förbindelser: med indian- Pojkar i Florida... Förhållandet mellan rödskinnen där och blek-j, ansiktet i Laholm är. det allra bästa, Indianbarnen går i en särskild indianskola, ”. berättar de, öch de barn, ' "med vilka Kristér står i brevkohtakt — de är syskon — har en pappa som är . traktorskötare;. Andra. tider för indianerna nu än när de ja- gade på prärierna, brände block- hus för nybyggarna och roade sig med att tortera blekansikten! . N Al för är Ali : brukar man taga som ett. ex-' Att 3 säga, att korten är vit, av. Fribergs bygge. Detta står! tid framåt. Ett nytt storbygge' En | av Sten od Ett. ännu större kärleksverk således än detta, han”nu utför- de, bevisade Storm dagen före det ryktbara 'lundaslaget. ' Det var om denna bragd, om "detta kärleksverk jag egentligen skul- le orda för att förklara den dan- | ske ' officerens förlägenhet och brådstörtade flykt, 'då ett min- ne av en längesedan timad hän- delse. upplivades. En liten .ryt- tareskara anförd av en: under- officer, som :blivit satt att beva- ka ett övergångsställe av: Lagan i närheten ' av Ysby' kyrka, fick en, dag .i december - befallning att redan samma natt samman- träffa "med ;huvudstyrkan,;. vil- ken ' befann - sig i antågande mot Lund. -Genast : satte: sig ryttar- skaran : i: rörelse för att infria ördern,: och den. hårda glänsan- de "snön slets i stycken för de järnskodda' hovårna och hag: lade.som isbitar över någon, ryt- tare. som blivit. efter. En halv timmas. tid hade hopen i vilda- ste fart ilat' fram och befann sig nu något väster om herrgården Vallen, där. man för. eh sump- trakt, som ej var tillfrusen hår-| dare än”att hästarne. ville tram- på igenom, "måste rida, -varsamt Då. hördes plötsligt en skottsal- va,. och. nästa : ögonblick lågo tolv män -av- ryttarehopén döda på marken. Bland-dem var ock: så '. befälhavaren "för dén lilla truppen, Skotten hade. kommit från en. skara fiender; sorå. lå- go dolda i snåren;" Endast fyra [ryttare i den svenska : truppen voro kvar; men utan ett ögon- blicks : betänkande ilade. dessa mot. de. anfallande och. begynte nu:i sin ordning ett anfall. utån' att akta på övermakten. Från varje buske framstörtade' en fi- ende, och de fyra ryttarna hade snart trettio. eller fyrtio: beväp- nade 'män framför sig, Deras be- lägenhet.” var kritisk;' en. efter vardera; "Slutligen f fanns ej. när. än "en -levande": ryttare kvar. Detta var. soldaten Storm, som, sedan alla håns: kamrater..stu- pat, " icke ville överleva de sina. Hästen sjönk under honom. och blev fast i mossen, men fört! som blixten var han på marken; och han väldiga klinga utförde: nu dåd,:: som. kommo : de tappraste äv fienderna ätt blekna; ögonblick" ansågs. han' förlorad, när . danskårne : från alla håll | trängde sig på, men han sväng- de - sig då heltom på "den järn- skodda : klacken," och huvuden föllo' kring honom som gräset för skäran. Icke många minuter hade N förgått;".- förrän: ;kämpen stöd = främför : den " sisté i.den danska styrkan av dessa lömske överrurnplare. Denne siste man, |! en.” omkring tjugoårig yngling, stöd" nu- darrande äv skräck ut- an vapen, ”öch blödande ur djupa sår framför: den" av vrede låg- ande hjälten. > Storm. höjde sin arm, i vilket ett äv blod drypan- de svärd beskrev en båge i den tomma Juftén, räén . hån 'sänkte åter armen och. kastade svärdet långt ifrån sig,. Edert anfall var alltför : 'nedrigt 'och" lönäskt .— sade Storm häftigt — — för att du icke skulle vara värd en lön lik- ställig med dina kamrater; men ni har kämpat bra, och som du är sårad och obeväpnad tillgiver jag dig livet, ty mot en obeväp- nad har jag aldrig velat upptaga empel på" den uppenbara” lög- nen. ' Lika gärna kunde detta talesätt ha gällt kaian. En vit kaja > verkar nämligen i lika hög grad vara en lögn men har icke . desto mindre varit dag- sens . sanning - och verklighet: Filip Persson i Vindrarp. Hal- landsås.: har länge haft besök av en sådan ”duve”, som då alltid . uppehållit "sig: tillsam- mans med andra kajor; vilka dock varit svarta som kajor bör. vara. Till sist -blev fåglar- na allt för närgångna och hr Persson ” beslöt" att ta. fram skjutvapen mot dem. Han hade ett . särskilt öga till den vita kajan, . och" slutet på jakten blev, . att kaifamiliens vita ”får” fick bita i gräset. Albi- hism bland kaior skall visst vara sällsynt. och den vita ka- jan skall stoppas upp. och så- lunda -bevaras som ett ovan- ligt exempel på nämnda före- Historisk skildring. av Edvard Andersson - Flera |. 1 ärlden. teelse. i fågelvär Petrus. bocks -getapojkar någon kamp. ' Den unge danske Den fållne sårade dänsken.. hade 3 krigaren, 'som väntat att bliva knappast. ett ord till tack, men nedhuggen på stället blev mera rörd och förvånad än glad. Nej, döda mig! — svarade han'-— jag är icke förtjänt av något bättre. Här skall jag ändå snart förblöda. Därpå föll han utmat- tad ned på snön, och 'eh blod- ström bröt fram ur hans knä- veck, som genomborrats av en pik. Storm, som såg detta, knäppte hastigt upp sin väst och rev" ett "stycke från den grova linneskjortan därinnanför, samt förband: med : denna bindel.så gott hän kunde den sårades knäj]': därpå; avdrog han sin varma kappa, -' svepte honom” däri och tryckte "hans hand-till, avsked. den ”tårade blick, som han riki tade" på 'sin välgörare; är. ögat . glimmade kristallklar " pärla och. banåde sakta ' sin väg nedåt den :bloå- $ande kinden. Beslutsamt ' rycks te han från sitt bröst ett gul smyckat :äretecken och ' sade, i det ; han : räckte. detta 'åt sven sken:'— För en djärv bragd bar jag av konungen erhållit -detta band, men: det barmhärtighets- verk mot er fiende ni idag .-be- visat, är: en hjältebragd, större än den rman:kan tillkämba dig ned svärdet; tag därför som &n gärd och såsom ett minne detta mera än ord hade förmått sade likt en ädelsten en. band! På edert bröst skall det ; skyla . den . söndriga skjortan. fis Storm kastade ännu en blick ö- "ver fältet, -där nitton svenskar och trettiosju danskar lågo dö- da : kringspridda bland enbus- karna. -: Därpå fattade han sin häst vid huvudet och drog ho- -.nom upp ur kärret, svingade ig hastigt. upp i sadeln och ila- de av åt söder samt framkom till Lund just som de första. karo- ”nernå började dåna och härarna stodo uppställda färdiga ätt bör- ja det blodiga dagsverket.' + 3 Godsherreni och hans Inu nos fögde 3 Vi gå nu tillbaka at fortsät- 3” där vi i det förs'å kapitlet slutade, Sedän den danske: befäl- havaren avlägsnat sig fortsatte gubben Storm jämte sin sonson utan "flera äventyr färden not "Vållen.. Då följande :dag de väg- farande närmade sig det gamla herresätet, sågo de gårdens folk sysselsatta ute "på elt åkerfält. Kärlarna vinkade med, hattarna och ikvinnorna med sina händer att. "välkomna. den gamle, $om vår mycket avhållen utav alla: arbetarna, .Ett 'stycke. från JAG VANDRAR IN PÅ GAMLA. KYRKOGARDEN DÄR DÖDA VILA TÄTT MED'SINA GRAVAR; . OCH PÅ DEN RESTA, ENKLA: MINNESVÅRDEN JAG DERAS NAMN OCH" LIVSAR SAKTA; STAVÅ "De DÖDAS GRIFTEGARD, SOM ”HEMLAND” KALLAS,- JAR HELIG MARK FÖR ALLA FOLK OCH LÄNDER.: DEN VIGDA JORDEN, SOM 'EN GÅNG BLIR "ALLAS," FÅR TROGEN VÄRD. AV: KÄRLEKSFULLA. HÄNDE) " PÅ DENNA MARK FÄLLS MANGA: HETA TÅRAR, I NÄR MÄNSKOR MÖTAS:AV DEN STORA SMÄRTAN 5 :OCH DENNA DJUPT I DERAS INRE SÅRAR': OCH, PRESSAR SUCKAR FRAM. UR” DERAS Hj RTAN; "HAR GRAVAR : (ÖPPNAS, OCH EN: FAR; EN MODER "BLI SÄNKTA. NED. I MÖRKA: KYRKOMULLEN. ", HÄR: GRAVAR 'SLUTAS; OCH: EN: SYSTER, ' BRODER z "SIN. VILA: FINNA: UNDER! GRIFTEKULLEN./ "DE "ALLA HAFT: SIN GLÄDJE, "Mört BIN LYCKA "NÄR SOLEN LETT MÖT DEM PÅ LEVNADSVÄGEN. 2 DE ALLA KRONAN: KANT: SITT ÄNNE SMYCKA 'z I LIVETS LJUSA SAGA, SANG OCH SÄGEN, 2 ÖDE LÄ KÄMPAT: SINA. TUNGA: STRIDER al "LIVETS "ORO, MÖDA; SORG OCH" LÄNGTAN, FDE"ALLA" LIDIT; VAD ETT HJÄRTA LIDER '' (AV HETT BEGÄR OCH AV: KVALFYLLD. TRÄNGTÅN, UMEN STRID ÖCH GLÄDJE HA - NU: BÅDA. LYKTAT cdi ” NÄR HJÄRTAT BLIVIT FRITT FRAN-JORDENS ÖDEN; DESS: LÄNGTAN. STILLATS UT, DESS ORO FLYKTAT,r | NÄR MÄNSKAN SLUTITS, IN. KALLA: DÖDEN, IN PLATS; SIN AVLANS ' SITT HEM, SIN SLÄKT OCH ALLA TROGNA VÄNNER. ' DE SLUTAT ALLT: I JÖRDELIVETS TAVLAN"; ; OCH. GATT TILL, LANDET .VILKET INGEN KÄNNER, i vAD Liv. SOM DR: "FÅTT MÖTA frTeR DÖDEN, ” : "VET INGEN MÄNSKA' HÄR; HUR ÄN HON SPANAR; : DET VET. ,BLOTT HAN; SOM' LEDER: VÅRA ÖDE I BLOMMAN BLIR. ETT FR SOM liver GÖMMER ; OCH:NÄR DET VILAT HAR SIN TID I JORDEN, > SoM GÖMMER LIV, DET -GRAVEN ICKE STÄCKER, MEN MOGNAD OCH SIN. FULLA SKÖNHET VINNER, NÄR EVIG VÅR TILL -BVIGT LIV DET VÄCKER” EN EVIG GNISTA, KALLAD MANSKOANDEN; DET LIVET ÄR, SOM HIMLEN GÅR TILL MÖTE, NÄR SLITNA" LIGGA : ÅLLA JORDEBANDEN - OCH : ALLA DÖDA: GÖMTS I GRAVENS SKÖTE; VR -NOVEMBERDAGEN: HÄRSKAR MÖRK OCH MULEN "PA KYRKOGARDEN GRAA DIMMAN. VILAR, soc OCH HIMLEN. VÄLVER SIG SÅ KALL OCH KULEN, NÄR MOLNEN, SEGLA" FRAM FÖR. VINDENS TITLAR. "ETT ENDA ÖGONBLICK DböcK HIMLEN. "BLÄNKER, NÄR MOLNEN SKINGRA SIG FÖR SOLENS BLICKAR ' OCH NED TILL JORDEN SIG" EN'STRÅLE SÄNKER, SOM LJUSETS BUD TILL: ALLA. GRAVAR SKICKAR. [g MA. SÅ TILL DÖDA; VILKA HÄR Fårt VILA, | OCK-NÅDENS: SOL MED iSINA STRÅLAR HINNA! . ol MÅ' DEM TILL :HJÄLP OCK LJUSETS ÄNGLAR. ILA, - ATT DE UR GRAVENS MÖRKER VÄGEN” FINNA? MED DENNA TANKE JAG DE DÖDA LÄMNAR ” "OCH 'GAR "FRÅN DERAS HEM I VIGDA JORDEN, ÅT DERAS MINNE JAG .SÖM HYLLNING ÄMNAR, VAD HÄR ÄR: DIKTAT MED DE ENKLA ORDEN. e IDR tear "J08l Wangös.l, låg en gammal kvinna och jämrade' sig högljutt. Storm gick fram .och fann kvin- nany,'x som nu. blivit tyst; avdå- nad och med ena armen. avsla- gen. En "suck avlät sig ur hans 1 bröst,. ty. han hade genast fattat vad. som: hänt: kvinnan håde andlats av' godsherren; och vriga arbetarna hade: för-' bjudits att bringa henne hjälp. Gubben:tog kvinnan: sina, ar- .soch bar henne till ett när- | beläget torp, där .hon ägnades kä leksfull :vård av det" åldriga par, som - bebodde. torpet, .. Storm gick nu upp” på dottet för att omtala' det öde, som hänt 'kåmraterna ' och ' honom själv. Det: var. en svår förlust för 'godshérren,-- mindre ', för :den spannmål”. han förlorat. än 'för [godset "hade icke råd att frånrö- vas , så'- mycken. arbetskraft som de '. mest "arbetsdugliga 'på går- 'den.: Gubbert Storm, visste ällt- för väl, vad han ghade: att vänta fav; sin : herre »och husbonde, då denne fick höra hans berättelse, Han kände mäjoren väl mycket för att icke. 'ha reda. på, att han Tej kom att. bli" nådigt. mottagen. | befallning, fyra :drängarnas' skull, ty 'dessa nu omkomne; vilka -varit jag ha sagt dig Storm, att nä a gång: någon visar sig Jat, sät- ter vi honom på huvudet i Sur. ihjölkavångens torvmosse, ”Där kan han . sprattla så länge det honom giiter, Storm, — röt ma- joren häftigare och dängde' sin ' krycka 'i bordet, att talgdan- karna hoppade högt upp över sina förgyllda ' ljusstakar brons — ännu. en gång säger jag dig att du är feg! Jag var inne på ditt rum i går och såg ekpå- ken, söm jag gav dig för en månad sedan under uttrycklig: att du icke skulle spara den, men den såg inte ut att havå värlt nyttjad. en enda gång. Därför må du (för. Aredje gången höra, att du är feg! Nu. "äro vi mitt inne i hösten; rågen skall skäras redan i morgon, att vi må :slippa behöva köpa mera. Arbetet skall du pådrivå med bättre fart, och när du slitit ut ekkäppen, nämn därom åt mig, .. så skall du geriast få en ny, Diy sonson skall härefter: vära för. dräng, ty sedan Olof nu är död - är Gustaf, 'din sonson, den ende, jag kan-anförtro platsen: åt, ' Se > nu till, alt folket inte försover sig. När matklockan vid tvåltls | den .,.i morgon "bittida ringer, skola alla vara i rågfältet. Har . du : förstått? törm . hade ; lugnt ja, nästan frånvarande å- hört godsherrens stränga: befall- , ningar, Han hade andrå tankar + i sitt 'grånade huvud, som 'be= - för alt bry sig. omen moralpre- dikan, "uttalad av en. vanvettig a adelsman.” honom: höra, att han: vär feg, då .-. det: gällde att prygla gårdens tjänare. — Min son — sade han ' kommer icke länge att vara lör. dräng, :kanske icke så: länge, att . han kan deltaga i skördenrbetet, Som herr majoren vet'står det" illa till med vårt land,.. Slaget vid Pultava är förlorat, hela hä- pm är förstörd, konungen är orta, fången; . ja, kanske död, och nu hota: fienderna det. från alla' håll;"I Örkelljunga -fick jag av.en gammal -bekant korporal höra; att generalen Magnus Stenbock var. ute > att värva trupper till landets försvar. Vi måste "uppmuntra honoral "Det är .en av-kung Karls tappraste ' fältherrar, den ende, vilken med Guds -, hjälp skall kunna rädda . fösterlandet, Herr" 'måjor, låt. rå" Men > han ' visste sig vara "utan Fe för att träff: 'dra 'bävade, Nubdäremobtobruke ge. godsherren, för Vilka allafan-|i gen stå att vissna 'och nedbrytas'"' av frosten, låt fälten vara öplöj- " da dock ösådda, sänd alla" gode , | gubbar, som ännu hava en arm' tlioch en fot i behåll. oc halla" gos- - Sar; som nu. nått sina" Ho” år uti försvaret, ty herr major, vi ha hungra, ja, om. det krär” kur en'ännan ”persortränchan,. stm höva rädas. 'sett: 'mindre-. under? sitvefemtio-1 . mindre. faror och 'kämpat:min dre i tusen prövanderstrider för. jatt blinka vid "detta tillfälle; om av kammartjänaren (ingen fick närma” sig majoren på hans rum utän att först vara anmäld) steg Storm in. och slog sig ogenerat > sin -vana' strax ned i en nstol 'samt. börja- tala” hemresan: » Då ': majoren ; med mörk; uppsyn hört: berättelsen till. ; slut; steg han häftigt JP öch stötte sitt träben så hårt” golvét, att hans sekreterare som satt i. rummet intnder' och lätt slumrat;. in. vid. sitt ärbetsbörd väcktes ” 'och :' förskräckt spratt till »så; att han törnade:baklän- ges rända' dragande stol och | skrivbord med sig i fallet. .Ma- oren : hade berett sig att giva gubben én Jäxä, sori "denne vär aldrig förr” varit. med. ' om, men han. ägde” för gammalt : én. viss respekt för. trotjänaren," och han tadé” han icke...Det skulle. vårit]7 vid ett sådant. tillfälle" skullé beck i Haris skulleohavdt "sitt äventyr under |” [2 | bärgat! — Di Storm tyc- nig vara en för gammal” kri-' are-för: att, behöva vara! rädd ” fören fiende, som' vår kung och . ans salig fader och farfader så tt avspisat Låt den fördömde Juten kommay' och" .vi' stöta 'ho- nom för] Pannan, 'att har skall se : stjärnor ' 'och månar" regna främ- för ögonen, Bara han får se vår knytnäve, skall hån förtare' än en jagad hind taga ett skutt till- baka över sundet, — Nu inträd- : de; att tvenne ryttare höllo uts . anför och begärde få tala, med Gubben Storm avlägsnade såg, iloch en äv ryttarna steg in, Det. vår”en iman av medellängd, en- kelt. "klädd, iförd stora ryttar-' - stövlår; "och huvudet täckt av en yvig peruk," som föll i vågor , ö-' ver” axlaina. ”Hans anletsdrag voro vackra och regelbundna, ö- verläppen -;'skuggades. av. korta muöstaseher, och över hela hans änsikte låg. något, som 'uttryck- te mildhet, ett sällsynt drag hos. den ,:tidens- krigaré. / Majoren, av « -kymrade honom alltför mycket ' Det var en ära för .. stisvälta ihjäl; bara fosterlan-"”: | de .kammartjänaren och anmäl- NM : , hejdade 'sig' därför. Den rytände som ”génäst igenkände den inträ- stämman. blev något mildate,; då | dande" och anande i-vad ärende ” 4 Har du . verkställt | han kor, steg". fram och räckte ditt uppdrag; söm 'du bört? Har hånden med en låtsad vänlighet ' du' räknat ut, vilken förlust du åt . främlingen; ”som”var ingen ådragit din > husbonde. genom | mer: eller " mindre än Magnus vagnar. samt. därtill sextio” säc- ralguvernör över "Skåne, Gene- kar. dyrbar 'spannmål rövas av | ralen hade brått och gav sig in- några -vägstrykare? Ja' ni har te tid att sätta sig hed.” — Ma- varit blödiga kräk allihopa, som jor, — sade han — ni har reda inte kunnat hålla stånd. ' Var-| på rikets. vådliga läge; Dehn se- för "tog "du med dig de bästa | naste : kuriren från Polen vet drängarna; jag hade på gården? | berätta att vår. svenska styrka Du ' kunde i stället ha tagit nå-|'därstädes har” måst draga sig gra av dessa påddorna, som : gå | tillbaka, att den nu befinner sig därute" (därvid pekade han mot] i Pommern, alt August är åter fönstret utåt fältet, där en; skaä-| erkänd :'koning i Polen 'och att ra -örkeslösa åldringar voro. sys-|konung Stanislaus: söker skydd sålsatta) de duga ändå icke till|i vårt läger. Det är dock intet någonting. Jag har ännu aldrig |jatt göra åt den saken hu, först sett ' så : senfärdiga människor, | må vi se till, att vi hålla dan-- ” Stockhlom; Alla ta:de som ugglor. Men det vill och stöter man på dem lite, tju-| sken stången; Han skall snart : göra oss ett besök, och vi måste , att. fegt . "låta mina hästar doch Stenbock,; vid denna tid gene- ' |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.