- ORT | kristerdomsundervisning ” "retYFET PTT YTEYT LAHOLMS -TIDNING » >> It Dagens nänin, SUNE: NN » Solen går upp kl. 8 29 och ned kl. 15.32, . ME Morgondagens namn: . ANDERS: "Solen. går. upp kl. 831 och ned kl; 15: 31 vy [ Måndagens Mo lae -- OSKAR ' "Solen går upp kl. 832 och ned kl, 15.30. ” Dagéns dikt: Så; lätom Oss, Hjälpa varandra och tacka för dagarnas gåva i gärning och icke i ord — att sist vi trygga må sova : hos dem, vilkas kärlek har. fött fi Sveriges heliga jordat” (STEN SELANDER.) I dåligt sällskap :,.- En engelsk. 'soldat kallades ny. ; ligen inför: sin kompanichef där=" för att han varit berusad. Han . ins berodde” på . att - jag kom i dlämpligt sällskap: Jag ” hade en butelj visky'. och ' ville bjuda tre kamrater, Men de. sa= + de ch så jag drack desto mera — Vaktmästarn! : Ge mej notan, men fort! Jag skall med tåget 6,40. — Genast herrn...! 6,40 och 3,60 det blir tio Jronor jämnt, tackt'” - Sakkunskap Nm Er kännedom om noteringar- ina på fjäderfä är verkligen. impor Är nii SS — Nej, jag är bilist, oc sto 2 1 slutet” av"en' Jektionstimme i med barn : från första klassen tillfrå- gades eleverna varför Adam och , Eva 'blev: utvisade ur lustgården. Efter: en stunds. tystpad räckte en gosse ivrigt upp handen och ” sade: ”Dom rådde inte om tom- ten”; . d fo Fd barn. tidigare ' brukade ' som bekant I'barnkullarna i banvaktsstugorna "vara ganska stora. : En . dag. komtner, banvakt Lind ltill "prästen, för tionde: gången för att döpa den .sistfödde,'. Prästen, jr vid detta laget väl känner till utbrister, när han mottar bytingen i den något trasiga. filten: ot — Men borde vi inte vara övers. jens om, att detta är den sista av de "dina, som vi inför i ” kyrkboken,: . Lind flinar förstående och" bere= Ider ' sig ”på förklaring,” ä: efter att ha tittat i i filten Ibrister: ” :— Men det var: mej "en; baddare Jatt vara stor för att; inte Vara mer län tre månadert ic. > Banvakt Lind: tittar. närmare ät i ter; upptäcker misstaget. och ur? E :skuldar sig: - — Kors — det är ju fjolärsaj- | Iken jag lindade in! . Den gamle É hus och le läggas in på sjuk | skulle Täbeod där tvekande vid ' en' snäll sjuk- ' sängkanten. kom om "och från -syster fram till kons +" | infrysningen - " förskott! 50 va "| För att "människosläktet > Iden: uppfat: ningen, ”- + | dessa ' dågar visar Ack ja, nu har det ä åter blivit vinter, "Mer än io grader. kallt har det varit i Laholm, vilket troligen är "rekord för novem- ber för många år, Till stor glädje är emellertid vintern för barnen, fast vi äldre inte riktigt tycker om kylan,. Skall "vintern fortsätta på det här sättet, kan man inte låta bli att med för- väntan eller skräck — beroende på vars och ens inställning — se fram mot en verklighet, som dr. Nicholas Kurti vid Oxfords universitet skisserat. Det är nämligen -. någonting så . fan- tastiskt eller vansinnigt — vad man vil ' kalla" det beror ju på vars och ens inställning. — som djupfrysning av människor, vil- 'ka därefter skulle lagras och så ; |tinas upp” på” någon, bestämd dag — till. exempel när det blir ] bättre tider; nå v Det: är möjligt att på detta sätt hålla blodkroppar och väv- nader i sådant skick, att de kan börja leva igen, då nedkylningen upphör, menar doktorn, .. Men " måste ':” försiggå mycket." shabbt . om den" 'skall lyckas] oa I framtiden skall + man alltså säga ungefär så här: Jag vill bli infrusen över vintern, över "det här - kriget. eller :- över " den här arbetslöshetsperioden, Vad kostar det? ' Jag kan betala i : Ruskigt! | - Men” någon: . gräns för. "det må skliga > vansinnet finns "visst det är en stad på 78.000 invåna- re.— har eri.. präst som ' heter Charles Lowe, och" denné: har nu vållat -stor uppståndelse med [en artikel i i stadens församlings- blad, Han : säger. i sin tidning, lr | att det inte är naturens mening, att människan, skall föröka : sig "| med, ””sådan ' snabbhet i som ”nu sker eller" att hon "skall : bli så gammal, ”som' hon nu ofta” blir. inte skall" gå emot naturen. rekom- menderar pastorn barnbegräns- ning, och .han : skisserar, också upp linjerna för en sådan; Först och" främst | skall. ingen" få' ha barn "utan efter” särskilda - tills stånd; ' : Vidare" skall ingen få gifta sig förrän de fyllt: trettio år. För nedbringande av män- niskobeståndet . . rekommenderar också "pastorn. avlivning, av per- soher, . som fyllt. 70 år. "Sådan avlivning skulle dock ske först efter "' överenskommelse : med ”delinkventerna”, : Världen blir. tydligen ”tokigare och tokigare. Hittills har man trott, act det var huvudsakligen - personer,” som, leder 'värl- dens öden, som gripits: av, van-'' sinne. Det var ju allvarligt nog, redan detta, Av: meddelandena om djupfrysning och avlivning av 'människor : kan . man lätt få att- åkom- man nu håller på att sprida sig nedåt, När man hull. nämnda yr även läser: om framste- fråga om vätebomber,” [Sd tomvapen m. m. då kan nog t. o. m, en”klok människa känna en: viss önskan att köpa en pas- Linds; förmåga att berika bygden, | sagerarbiljett för" resa' till må- nen med den där raketen, som skall sändas dit. sa til sist" ett litet klipp ur en "tidning "för jämnt” femtio” "år sedan.” Det visar, att "det "i ven tidigare än i år: varit; besvärligt med. .bärgningsvädret: ; KEN beärövlij syn, som. i DS laga gör för . Je mreser Uplands bygder. Icke og med att tusentals sädes- skylar ännu stå ute på marken, täckta af rimfrost, utan här och hvar förekomma stora fält med ännu ,oskuren säd, ärter och vår- vete, som det” nu icke lönår "sig att skära, samt .hafre,, som icke medhunnits och som 'dét nu icke Jönar. sig att taga vara på: gade: sa — Har. ni pylana. i an so Nää, svarade" & blind” doktorn ” sa I "att. det var farm sskaffammation ; AwennonsräNSroNkanN. CEFRAIM «ol jum "bi har, genom årslängt stud beln på sina fem fingrar En, börd hugger ' han ved "hos: prost uar. blir bjuden på käffe' och"! gås av den välvilliga prostinntta Under måltiden visar em? Efratm ingar tendenser. satt . | Potifars, hta av sig mössan, vilket ”föranle- ta a prostinnan . till följande ytta pande: Nu skall Efraim vara "shah och.ta av sig mössan, annars tye- ker jag inte om Efraim, Efraim, som tyder prostinnans yttrande till något försök & la säger allvarsamt: : t. VINA — Det står i skriften att. man inte. skall älska mer. än-en,- kunna gå till-en fryscentral och t: inte; Smethwicks i England , — "Jatt: ” besluta," | ka var 'Stenbock med hela" sin "| upphörligt de små -fönsterrå- Ttorng samt där långt borta bak | vallarna -flammade sljusen från nu som förr. De senaste svåra Ja, det var duktigt gjort av en tolvåring, "Du måste vara en småländing. Vad heter du? — Mitt namn är Gustaf; min far- fader heter Magnus Storm- och bor på ett torp under Vallen i Halland. — Jaså, du är hallän- ding; gott, du hedrar halländing- arne; men vad är din fader? — Min fader, Bernhard Storm, föll vid Pultava.-—: Stenbock: fun- derade — Bernhard Storm var namnet på en av mina korpora- ler i Polen, och det är mig'be- kant att samma korporal åtfölj- de min . vän. general Piper på dennes fångtransport efter sla- get vid Pultava.: Månhe det var er far, Vär erfar korporal, och har har krigat i. Polen? — Ja, och + han tjänade två år i herr generalens :regemente. — ' Såle" des har er far icke fallit vid Pul- tava utan förts med fångtrans- porten och är nu i Sibirien, dit nämnda fångtransport skulle gå. Har din farfar pension? — Ja, sex riksdaler om 'året.'— Detta ökar vi. hädanefter till tolv. Och nu ' min gosse, förglöm inte att till årtalen på din: klinga rista 1710, '— Då Stenbock "avlägsnat sig, . sade - Gustaf -undrande för sig själv: Hur kunde han: se att jag dräpte de båda jutarne? - 7. Stenbock | i knipa. - Ett - rymningsförsök. Skatten: "En pinsam belägenhet, Vad det viktiga brevet .: innehöll. Ne Olyckan: kommer : sällan: én- sam. En å:tföljes vanligen av fle- köst.: som” Karl;'den tolfte styrt i ur.och skur: genom bränningar och vågsvall, "gått i kras; vid Tönning ' skulle de sista "tädd-4 ningsspillrorna' gå förlorade. : Magnus Steribock :hade;” efter det - han. drivit danskarné sur Skåne,” begivit sig med en” Här av + 17,000-: man: över. till:Pom- mern. för att, som var bestämt; tåga till Polen och där möta” den svenske konungen: Men ; hind-/ rad:av talrika fiender att utföra | denna plan måste han draga 'sig |. En av. Stenbocks -getapojkar 2 -| Guds namn våga ett försök då, -I-men vänta jag skall skicka med Historisk skildring ' av Edvard ' Anidérssön - Väs - [mätt golvet med sina steg, sat- te" han sig ned vid bordet, på vilket -.en mängd papper lågo i oordning kringspridda, Genera- lens beslut var fattat. — Vi må- ste' kapitulera, och redan i natt kalla vi till oss sändebudet och delgiva honom vårt beslut, — De båda officerarna hade tydli- gen icke väntat något annat, ty dessa ord gjorde icke det min- sta intryck, på dem, Man anro- pade - den ::i korridoren vaktha- vande körpralen och gav honom befallning att :väcka det danska sändebudet, som .befann' sig in- om fästningen, -och föra det upp på rummet, len var ingen annan.än Gustaf det svärd jag fått av min farfa- Storm. Han '. hade medföljt Stenbock krigståg” Gadebusch tulera.”. -- Vid 'Pultava' hade /den-tar- | smä svärd, domnat i död mera; såters Jöj jag skall! Jagimåste: befälhavarens itillåtelseZatt + "fly rédan. i denna natt. Jag har en livsuppgift att fylla: frigöra min fader; jag ” "skall" va” | duk ra min farfaders' hjälp” öch stöd intill: hans dödsdagar;,'' jag, skåll ännu? "rista ett årtal på detta jé och : där han ' visat 'stor tapperhet, blivit av honom, ut- tiämnd till korpral” Gustaf ana- de "genast, att man tänkte kapi- v Villigt fullgjorde han dock uppdraget, men då sände- budet ' stigit 'in,' smög han. sig sakta på tå fram till dörren ut- anför > och ” böjde huvudet till nyckelhålet, genom" hans; "darrande ' kropp. Hans "farhågor hade! besannats. Kapitulationen undertecknades, ! nu vill Fästningen hade givit sig. Re-fockså' det skall: bli" en sorgeru- dan följande imorgon skulle" man :na, Jag har en gammal skröplig frivilligt" antvardas åt fiender- farfader-att försörja, jag haren na. Allt detta 'såg och hörde han |fader? att frigöra från en. livs. |: genom” nyckelhålet. av' harm" återvände. han: till sin plats. — Skall en livslång fång- enskap bliva mit lott? Skall min gamle" . farfader ", lämnas ” utan stöd? Skall'han- sörja sin: son- | graven" och .sakha. med ln sin, förlorade" ärorika äre förrän. svärd, och: jag skall denna sit sta meningen vågade icke yng- lingen tänka ut: men: hade; han tänkt den; skulle den lytt så: Och jag skall. fira -mitt bröllop med : Elsa, Lindhjälm! —, Detta skall jag utföra eller också dö men aldrig varda fången! — Nu öppnades - dörren 'och de'båda officerarna gingo utför. trappor: na till sina sovrum: Gustafs be- slut var med detsamma ' hand- ling, Hastigt "inträdde han: i Stenbocks : arbetsrum, : steg fri- modigt fram och lade sin klinga på bordet framför vilket över- befälhavaren satt. '— Nådige ge" neral — sade han — här 'ser ni STR He Den unge korpra- der. Han har begagnat det i fält i på "dennes senasteli - över femtio: år, och jag fick efter slaget”vid/|det, emedan han hade ingen son att skänka 'det åt, Dock gav han mig '. det endast med förordet, att jag aldrig skulle låta någon fiende - taga . det ifrån. mig,, så länge min. arm ännu ' kunde fö- rå det; vidare tog .han detta löf- te av mig att, jag skulle i fästet rista lika många rutor som han. Två har jag redan inristat, 1710 till minne efter slaget vid -Häl- singborg och 1713 till minne ef ter bataljen vid Gadebusch. Än: jag rista ett årtal: om En kall kår gick Skakande ! lång fångenskap, och jag har ett "älskat: fosterland 'att försvara; Jeg är ännu för ung att Jåtaly mitt: liv. förtvina: i, en .fängelse-|, håla, Herr general, "jag .har' fat- tat 'ett' beslut; låt mig göra ett! försök att: fly! — Stenbock be-/ traktade den modige femtonår- ingen "med en: blick, som hästar uttryckte. förvåning. — ;Det skall" icke" lyckas” dig att HH de "du sagt mig, att "du tänkte kliva. till månen, skull jag förr | trott. dig” kurna? utför fly. härifrånis: Fienderna ”postera utanför, .. De - skola ”ögonblickli- gen upptäcka. dig, och -en: hals- fav -hampa blir lönen för ro Nej — sade Gu- galgen” skola" de: visst Skall jag aldrig erregårdsfröken? kafå Jag skall in i" Mecklenburg. - Här tänkte |" fienderna omringa. honbm;,” men Stenbock 7 insåg faran, : och :be- slutsamt "vände + han "sig mot danskarna -- samt ::slog dem il grund : vid " Gadebusch.-> Faran var dock icke därmed avvärjd. Stenbock . ansattes åter av” sina trenne ', fiender, dänskar, sack- sar och ryssar och 'blev stutligen tvungen att innestänga' sig Tönning, : en - fästning, belägen vid den lilla floden: Ejder: dess. utlopp i Nordsjön: ”.En mörk och stormig natt år 1713 ' sutto' Magnus Stenbock och två-av hans officerare på ett litet". rum /.i ie av fästningers flyglar. Klockan hade. nyss sla- git elva, Det var tyst. Kanoner- na hade upphört "att dåna. En- dast ” naturens «. raseri -/ därute gjorde: sig märkbart..: Det. var ett viktigt ; utslag,; som äv: de trenne personerna skulle "fällas. Skulle man kapitulera, el eller? — Jay det. fanns: icke” något "annat "och :' ändå "dröjde man, ändå tvekade mani. Fien- dérna hade omringat "fästningen och sedan -flera -månader ; tilba- här > innespärrad.”' Livsmedlen hade" tagit slut och ”hungersnö- den : "hotade, .'Generalen' : gick fram:;: och tillbaka i det illa nm t. Stundom. st de han framför” fönstret, som. skydda- des ' vett .grövt -järngaller. Tankfull och. frånvarande. stir- fade han ut i den svärta natten. Stormen pep i knutar och vrår, och det strida regnet piskade o- fiendens '' många : lägereldar. Stenbock var icke: den" samme jnotgångar, "han håff, hade red- stämt hans.lynne och tryckt en vemodets stämpel över hans an- letsdrag. Han ville: icke tänka på, att. han skulle kapitulera, och likväl visste han liksom-'de övriga officerarna, att en kapi- : gen, sedan han åter och åter, tulation var oundviklig. Slutli- : I. BOKEN :TECKNAD STÅR, - HUR. DEN :AV' OSS ANVÄND ; HAR: BLIVIT: ACK, BLOTT. ILLA, "IL SYNDENS” FLÄRD OCH VILLA? : MEN, : GUD, OSS MISSKUND, SAND! "PA NYTT. ETT ÅR AV NAD? . JA, VAD SOM ÄN MÅ HÄNDA: + nb GUD, LAT. oss NAD BLOTT FÅ! MA" HOSIANNA: SJUNGA : > VÅR” KONUNG "NU TILL PRI å "V VÄLSIGNAD. VARE HAN; : " SOM BLAND. SITT: FOLK INRID "IDAG: VI. GÖRA MA, FN . OCH '- HJÄRTATS DÖRRAR v AND Seed I DAG. MÅ. ÖPPNA STA; 7”. | Far ” DÄRIN -I' NÅD. MA DRAGÅ, «OCH EJ. DARERAN BLI SKILD! . NÄR SIST; VIL HERRE, SKAD > DIG I DITT DOMS ADVENT -! "SATT ÖVER ÄR ALL FARA —. EN. NÅDÅTID. HAR FLYKTAT' MA DU. DÄRUNDER; LÄNKA, I "DITT 'ALLVISA RÅD; VÅR: LEVNADS "ÖDEN: SÅ; : ATT DE TILL VÄLFÄRD LANDA. DE GAMLA MED DE.:UNGA PA: MENLÖST, BÄARNAVIS. oCH-. HJÄRTATS PORTAR, HÖGA - ATT ÄRANS KONUNG SIN BOINNG. DÄRI TAGA MÅ 'OSS DIN ANBLICK: BÅDA, ATT: NU-I FRID AR VÄNT ALLT." 'JORDELIVETS. VE, "2 fn ATT DÖD EJ MER SKALL VARA, TACK, KÄRE' FRÄLSARE!. [I begynt t| kämpar jag till det-sista. Men, ”|nådige general, låt mig försöka, jag tror det'skall lyckas: Yng- lingens” bedjande, och förtröst- ”lansfulla blickar kom generalen att tro mera om en Nästa blixt upplyste med et sken honom om, att handen var genomborrad av en kula och blödde starkt, Nu begynte också €n svår smårta göra sig känn- förmåga, än han kanske någon- sin förr gjort. Han kunde omöj- ligt. längre neka honom, — I dig "ett litet -.brev..— Stenbock 'i hast några rader, och förséglade så brevet samt fäck- :te korporalen det med: befall- ning att, ifall flykten lyckades, skyndsamt bringa" brevet till 'rå- det i S<ockholm. Gustaf tog bre- vet,: kastade en kappa över si- nå "ålar och skyndade ut Klockan-slog nu ett, Ännu stör- tade "regnet : ned 'i strömmar, stormen hade tilltagit, och nat- ten var så mörk, att man ej såg en "hånd framför sig. Det såg ut, som om naturen själv. ställt sig upp att hjälpa flyktingen. Snart var Gustaf kommen utom fäst- ningen och beredde sig att obe- märkt: kliva över fieridens'upp- kastade vallar; men bakom des- sa : stodo fientliga poster över- allt. Somliga av dessa sutto' ned- hukade "i den tämligen djupa löpgraven" och tycktes hava in- somnat, Gustaf. stannade :en stund för att finna ut, ”var han lämpligast kunde tränga sig i- genom.” Snart märkte 'han, att längs ”flodstranden "åt . norr. till var "lättast "komma fram, ty åt detta håll brunno ej så många | lägereldar. Sakta - klev :han ned från "vallen och smög sig förbi den: närmaste vakten, Facklan, som. : denne höll .i handen var blåst ut, "och han stod med hat- ten. nedfälld 'över huvudet. och den! höga rockkragen uppslagen för att.skydda sig mot ovädret. Sålunda blind "och : döv märkte han.icke att en "flykting på när- ' mare än: två stegs avstånd smög sig förbi -honom.. Det. första för- |Söket; hade lyckats, men "värre "det nu:att: osedd komma genom det. bakom liggande läg- ret. Till lycka hade regnet och blåsten. släckt många” avs läger- eldarna;..; och. "de. "övriga: lyste svägtr och .otil! räckligt, "1 De fle- sta. : posterande z »vakterna” hade lämnat sina, platser; och sökt skydd :: i tälten.: En och annan: Istod dock. trogen och vaksam på .sin post; och -mångenstädes "syn- tes: hela ' grupper tav; "officerare; sor "; voro uppe "och ute trots den sena nättimman och tröts o- vädret. ::: Gustaf” smö jude. löst fram mellan :tälter,'. r.det: var mörkast. Här 'och:där:måste han krypa på händerzoch-föttér, för att icke hans:iskogga”'skulle' somliga". tält . hördessett fasligt oväsen och. "skrål som: bevisade: ljuset; avi Härblos sysselsatt te," men” i de'flesta tälten var det mörkt och dött "och tyst med undantag känske av.en och an- nan högljudd snarkning. - Snart var Gustaf vid' stranden av :ån, men -nu. blev han: plötsligt an- ropad av några vakter. Utan att svara sprang. "han ned till åkan- ten, där han vid. skenet: äv en väkte!d "upptäckt en "liten; rodd- båt. Inhan han dock nådde den- av. ». vakterna Hade en hel skara soldater-; samlats ,och? närmade Utan... ett ögonblicks | detta skulle”ha" varit | hans' säkra undergång —— vände han sig, beslutsamt, möt, de, fyra at. på den i Båten. öaonblicket hän. med sitt svärd avhugglt: :di- nan... varmed. sbåten var; fast- [hans öron. : :Soldaterna: på. stran: Detta. lyckades Glad ,' att hava. kommit undan rodde. Gustaf med iver ut mot storm "och «vågor: Kappan hade han; förlorat ; under- bataljen” på stranden, - och redan , våt in! på bära -kroppén måste Han arbeta av :allåkrafter:för att hålla sig varm. Båtel sköt, som, én: pil ge- nom: der. fråsande” .« böljorna, skummet: yrde högt över. honom, och : regnet strömmade - fortfa- rånde- ned, medan”en klar blixt då och då upplyste nätter, Om eri : stund " märkte" Gustaf att hans hand” -klibbade. vid åran. |dening ST Pgä0E. - stela med spel. eller" något :slags arbe-t bar. Ner i förening med ivern hade gjort, att han ej förut vetat sig vara sårad eller känt den minsta smärta. Då bå- en - var mynningen, o.. Nordsjöns fruk- jansvärda + bränningar -tog den lilla ' "farkosten på sina ryggar, begynte -. för. flyktingen en kamp, mot vilken han knappast var nog stå'satt, .Gång på gång hotade a't sjunka, Gustaf hade var "den - med : mycket besvär tömd, förrän "en ny våg nästan fyra: timmar trodde sig Gustaf vara kommen så långt bort från lägret och fästningen, att han hade 'klarnat, regnet hade upp- hört, och vid östra. horisonten färgades natthimmeln av: den uppstigande. .: morgonrodnadens på annat förband. måst begag= na strumpän till bindel för sin sårade 'hand)Y samt genomvåt och drypande:' av vatten styrde var... kommen .: helt nära land, som lyfte: skumhöljda 'kam och, kastade steniga 'strandbädden, att den krossades till smulor, ' Härvid märkte : Gustaf, som sluppit o- skadd undan, att en stor massa derslagna båtens 'remnor, ' Vid närmare. undersökning ' befanns, emellan dem ' hade : en 'större skatt legat dold. I hast samla- de '-"han ihop guldmynten men hade väl knappast plockat upp mer. än hälften, då en ny brott- sjö höljde.platsen med sand och spåren .;. efter .den . kvarvarande skatten...» Gustaf. ;tog de mynt, sista -brottsjön ' kom: och : begav kullfallen "' furay'. emedan; han .ville han tända upp en brasa; / för. att värma sig, men fann, ait han git väta och blivit'odugligt. Gu- körat, förlorade dock icke modet, Hanzkom. ihåg, att hans farfa- tderren gång berättat, hurusom ;-: påls, vissa orter i-norra Finland fölket. uppgjorde eld på det sätt, träbitar: kraftigt mot - varandra. Under: fann. han .ett par torra grej IT, dessa, ' kuride några” höpskrapai de löv äntligen förmås att. fatta eld. Invid den sålunda: uppgjor- sina kläder, sedan han först vri- flyktingen.:' sitt: ställde sina, steg till en närbelä- gen. "bondgård, för att begära skjuts.” Husboenden, söm -talade 4 såväl tyska, som: danska; lät sig, ämlin- gen eni-svensk iflykting,- förmås sjökusten starna. för vagtien, och det bar av isstark fart den några mil långa. vägen till kusten, Här lyc- Kades det Gustaf: att i ett litet fiskeläge få: en fattig fiskare vil let" hade: lyckats,- och. kommen första. stora plikt att så fortssom undé bringa brevet, som | säkert ., innehöll. viktiga under- rättelser i rådets händer. , (Forts. ) Täyungsvorksooheten H SL : "Vid PUlnötet för” Norra Höks krets av 8.L.U. i Knäreds bygde- 'gård "hade även åanordhbats tävlan följande utseeride? -; avdelning 81 poäng, . ; 4, rer Carlsson, - Mustockå avdelning. 5824. poäng. .:- - 5, Kjell Göransson, Vange av. nn NÄ i s a - nm va s : , 5 N i | y Fen AAA RAR MAAMARNAAA ADAMS ÄAAAASKASADDAAMRAAA IVT ITTYVYVIVYTTVVE a PPFPEFPEpT TT Ta AA 4. SJ —— kommen "utom flod- fylldes båten . med vatten. och ot dragit den ena stöveln av sig, | och, med "denna som. ämbar län-' sade.han farkosten, men knappt fyllde den åter. . Efter tre eller "> kunde vågå sig i land, Luften första guldgula skimmer, Med: ena foten bar (han hade i brist: han nu mot stranden. Då han” kom ' en "fruktansvärd brottsjö så båten på" sin vita. den med 'så. stark fart mot den > imynt trillade" fram -ur' den sön- " att båten haft två bottnar, och . tång: och 'igensopade på så sätt '. han lyckats hopsamla innan. den. sig -till én: närbelägen:.skog, där, . han. ' gömde: sig under en stor «/ fruktade ännu vara anstatt, Här - förlorat. sin , flinta; och: dessut” . öm. hade fnösket i tänddosan ta-". Tatt de helt: enkelt -gneda: tvenne furans:--kullyräkta "rot och efter ett par timmars ihär-" - digt ' arbete "med gnidning av da brasan utbredde my Gustaf dit' vattnet 'ur dem, Då kvällen :". och - mörkret inbrutit, lämnade | gömställe och > att. under -Jöfte .om god ersätt-' ning skjatsa: honom tills Öster- .. : , Genast” spändes” hä. lig; föra sig över till: Skanör. Nu. var "flyktingen- räddad. Vågspe-' : åter.-på svensk mark; var hans / i specerikännedom. F Prislistan fick". "4-7 Margit Bvetissön, Knäred avdelning 63 poäng; ” - -2; Margit > Johansson," Veinge . avdelning 6236 poling. =. : 3," Bylvia Josefsson, ”Kräredg, . NS Höks. er me AR N
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.