2 . LAHOLMS TIDNINGS JULLÄSNING 1952 [S et led möt skymning- en'julaftonen” 1860. På den : ensliga väg, som förde fram till 'Backa- i bo gård i Halland gick" en ung, torftigt klädd kvinna : med ' långsamma, nästan! slä- ' pande ' steg, Vid hennes sida traskade en omkring femårig" pojke. : - En . Den lille, som hade ett ovan- ligt. piggt och vaket utseende . stack", plötsligt sin . blåfrusna - hand i moderns och utbrast: ” — Mor, jag fryser så gruy- - Jigt! Mina fötter är alldeles stela. Kommer vi aldrig fram "till morfar och mormor, så att ' vi kan värma oss? = oc ”— Snart, min gosse! svarade modern, i det: hon pekade på en röd stuga, som skymtade på . ett avstånd, Därborta ser du . morfars stuga! Om en kvart är " vi säkert framme, Men spring nu före en bit, så blir du varm! ' ' Pojken släppte moderns hand « "och började springa vägen - framåt. Men 'allt emellanåt "vände han sig om och kastade «en blick på sin mor, - Ka enkelt hem .i storstaden, och gick ner mot dörren. Med dar- ee > Allrä innerst hade dock hop- . pet hos Maria städse levat, att "några månader senare kom de- : ras lille son till världen." Hur fattigt och-fullt av för- | sakelser Marias och Eriks äk- tenskap. än blev, så levde de dock lyckliga vid varandras , sida, Men tanken på föräldrar- : na ville: ändå aldrig riktigt släppa Maria. Ofta uppstod en , : stark längtan hos henne efter." modern, en mild och vek kvin- na, som städse kuvats av sin despotiske make." Men de "många brev den unga kvinnan under årens lopp avsänt till Backabo hade aldrig blivit be- svarade. hon 'en gång skulle få å'erse. föräldrarna. Fadern, hur hård : och " oböjlig han än var, skulle väl ändå till sist inse; hur grymt han handlat. mot sin enda dotter och skänka henne sin förlåtelse." «sc s: . rande röst frågade" hon: — Vem kan det vara, som. | kommer hit till Backabo i dag på julaftonen?” Min, Gud, det kan väl aldrig vara Maria?” Den unga kvinnan kastade sig i moderns armar och snyf- tade: till: PA ON — Jo, mor, det är verkligen jag, som återvänt hem efter så - många år. Och här är min. "pojke, fortfor Maria, i det-hon: : förde . fram den , lille till mo-: dem, vo NE Gråtande slöt mor Kristina dot'ersonen "till. sitt "bröst. " "Men i ett ögonblick gled ett "drag ” av”. förfäran över den gamla -- bondhustruns ansikte... Hon sköt pojken ifrån -sig och -vände sig till dottern under 'ut- ropet: F.n I Ua bn end ' -— Men vad ska vi ta oss till, Maria? Snart kommer far hem. från prästgården, dit han gick D .. hennes lille son ur sömnen. -”handen på hans knä. : = såg nog, att du ville slå henne. Vet du inte om, att det är jul," -' svar kom: : "och "då firar den. gode Jesus V en den gamle bonden, . gamle" bondens - ansikte som aldrig varit van . blid lät hans röst: tr vid annat än. att bliva åtlydd, grep ett hårt tag i dot- terns 'arm, i avsikt att föra golvet henne. ut ur stugan, .Maria bo. 2. ven s ' uppgav därvid ett högljutt ån- >: Pojken gick nu /' långsamt: gestrop, vilket väckte. upp :' fram till sin morfar och lade. ” krabat, som vågar stampa i Pojken reste sig upp och rusa — Vad heter du, min gosse? . "de fram mot den gamle, som .. frågade Sven- Elofsson, :- a därvid släppte sitt grepp om .. :— Sven! Och mor har sagt, ” dotterns arm. ' Förvånad : lät. att så heter också du, morfar. ; han blicken stanna på den ljus-: Nu lyfte den gamle upp poj; Iockige pojken. .'. . FEN > "ken "på sitt knä” Den lille, under det hans ö- , nom vidare: : . "gon - djärvt mötte "den" gamle. "= Hör, du, Sven, skulle du bondens" blick, ' stampade hårt ändå inte ha lust att stanna | i golvet och utropade: cc. > köar hos morfar? osar — Hur vågar du, gamle far,” Pojken” tillsände - modern, vara . så stygg mot mor? Jag ' som" nu' torkat sina tårar, en log, a frågande blick, . innan " hans ” — > Men då ska också "mor / sin - födelsedag... i himmelen?.. vara hos oss, Och,. tillade han,. - Han vill act alla människor på .” jorden''-ska vara - snälla mot och '— Detta lovar jag dig, lille : ” mot bonden -på Backa- XR ”och'sporde ho- : > ÅN så måste du lova, att jag får .- åka i hölass och rida på dina . Maria hade varit gift i när- i ett ärende för en timma, sen. mare fyra år, då hennes man. Hans förbittring :-mot' dig är drabbades åv 'en svår sjukdom, =. allt for.farande lika stark. Alla som gjorde honom oförmögen ” till arbete i flera månader och" varandra den dagen." Om det "' är du, som är morfar, då ' vill. jag inte stanna hos dig! ” Pojken': vände " den gamle hästar, sorå mor fick göra, när, hon var liten. SR Sven Elofsson torkade bort "en" förstulen. tår ur övonvrån "Du källrena' kyla från bergen, nya nord som vi ;bida, . 'Marlia : Kristoffersson, där". hon gick på vägén fram mot - slutligen ' ledde till hans, död. "sina föräldrars stuga, lät tan- . Den unga kvinnan, som under karna. fila åter till de senast ' ; "förflutna åren. Hon drog sig : ">. till minnes sin första ungdom, " då hon gick hemma på Backa- bo och hjälpte far och mor med sysslorna; Och ett drag, fullt av vemod, gled över den unga kvinnans ansikte, när hon tänkte på den dag Erik Kristo-. fersson kom till gården och" + tog tjänst som dräng, Från ,' första stunden hade hon, den: av byns förmögnaste bondsö- ner omsvärmade' Backaboflic- kan, fattat kärlek till den hur- i. lige och raske Erik och. han till henne. - 2 AT I det längsta hade Maria. : sökt hålla sin kärlek hemlig , ' för fadern, anande, att han al- drig skulle tillåta att hon gifte ' ' ", sig med' Erik, Men när, så den » "sakad att bekänna sitt kärleks- -. förhållande « till ' drängen) då : hade den 'förmögne bonden .' blivit ursinnig av vrede, Han menade, att dottern dragit ' skam och vanära över både sig själv och sina föräldrar, ge- , nom kärleksförbindelsen med en - simpel : dräng, Och han » körde både Marla och hennes st älskade . bort från Backabo, Marias böner och tårar, i före- ning . med moderns, förmådde inte bevekå Sven Olofsson till . skonsamhet, han stod fäst i sitt beslut, att Marla aldrig mera .. fick komma inför hans ögon, . och uttalade samtidigt beslutet :: att göra henne. arvlös, ) dag kom, att Maria blev nöd-. ” mannens sjukdom genom hårt arbete 'sökt' hålla den värsta nöden från dörren, måste fort- ' "sätta detta sitt slit i ännu hög- - re grad sedan hon blivit änka, ” för att kunna livnära sig och / . den lille sonen. Bragt till för- 'tvivlan vid tanken på, hur'det ' skulle gå med gossen, om även hon föll ifrån, beslöt. hon att återvända hem till Halland,” ehuru . hon" fruktade,” att" på nytt : bliva bortdriven -av. fa- dern, Men Maria satte i alla fall sin plan i verkställighet, Hon ämnade tigga fådern, att pojken skulle få stanna kvar. Eyik är död sen ett år tillbaka? : gar till modern”att gå sin väg. ; på: Backabo, om hon så själv ' " nödgades . återvända till stor- staden, för att där förtjäna sitt . levebröd." = lö set Raa > u närmare Maria kom £ äldrahemrnet, desto -ängs-> J för utsikten av det mottagande :hon hade att vänta, Och äntli- gen, "trött" och förbi, var hon framme vid Backabo, Vid grin- ' .den stod :den lille. sonen och , inväntade henne, . Maria tog gossen i handen och steg in: på”den. välkända "gårdsplanen. Snart knackade hon på förstu- , gudörren, men då ingen svara- ' dotter, som blek; och uttröttad de. gick hon in i köket. Där- inne ' var det 'städat och jul- ”pyntat för: helgen, och -framme vid den öppna spisen stod mo- dern och rörde i julgröten.. ' Måria, " med" gossens hand hårt sluten i sin; stanriade nere : . ligare kände hon sig fram- . Ne de brev du sänt hem har han, ;.obrutna, kastat på elden." . ,-' — Mor vet: då inte om, att "Den gamla. skakade nekan- de på: huvudet, : Och Maria återtog: NG -— Jag orkar inte längre med att slita och arbeta i stan, för - att försörja mig och pojken "i. ryggen och gick fram till mo- : oss "än den stygge gamlefar,'' : och tryckte pojken hårt: intill ...” Men" Maria,. under det gläd-' jetårar glänste i hennes ögon, föll på knä framför sin far med' rden: - 27 oo, - 2 ve — Far, förlåt mig! i Jag Han vet ju inie om, att man. . skade Erik så högt; och därfi . inte »får” vara elak, då det är rådde jåg- inte för att jäg be- julafton. .. Lt se redde dig och mor en 'sådan ' Sven Elofssons vrede 'synes ; sorg och drog. skam över er. ” ha lagt sig, Han satte sig ned,” Med "grumlig ' stämma och . på soffan framför köksbordet. .- under - det han kämpade mot Han såg än på dottern än på hennes son. Cs ömMeesle rn od -” En lång 'stund Zådde det en > dotter: : : dern. Han uppmanade henne: "— Kom, mor, så går vi till- "baka till gästgivargårn, där vi " lämnade: in: våra saker. | Där” 'va ' dom mycket snällare mot io "uppmanade Sven -, den rörelse, som gripit honom, - > Elofsson . sin. : "rinn ner”som én läkedomstlod, i två lemmarna starka, giv färgen: åt ungdomens" blekuade blod, Vi ha sett så! länge mot "söder, vi ha lystrat till fåfänga ord -— nu, unga systrar och röder, ' (Ur om, rike dit alla vå trå: "= i möta på skridsko och så långt isar och snöfält | Lät oss känna uten förblandar med vädren' från främmande " plågsam :;' tystnad inne. i det :+.:— Res dig upp, flicka! Inte ” :.stora > köket, endast avbruten" behöver du be din far om för- av pojkens envisa uppmanin- . låtelse. Din lille son förmådde - '; vad mors böner 'och tårar al; : drig kunde, öppna mitt hjärta för barmhärtighet och förlåtel- ; ses... Låt oss ' nu, dra: ett' streck över det förflutna. Och on om "> tack"ska du ha, Maria, för att : Den lille "släppte moderns "du kom hem med pojken! Den ' ”. Men så hördes plötsligt Sven” » Elofssons röst: "0 fw > Kom hit, 'pojke,. så få. vi ; talas vid! Du är väl inte rädd " för din morfar.' | och" därför har jag "kommit" hand och , vände sig 'mot den" "lille "förmådde skapa om mitt" hem. :' Jag hoppades, att fars vrede något skulle ha lagt sig med åren. Som jag lyckades få fri skjuts för mig, pojken och våra få ägodelar av en for- bonde, som skulle hit' till Hal: "land, 'så blev min länge till- - tänkta resa verklighet. ' '" Mor Kristina såg ömt på sin stod framför henne, och sade medlidsamt:, ! Ne — Stackars Mariay livet har s nog farit ganska hårt fram - med dig,' kan'jag .se. : Pojken "däremot syns inte ha lidit nöd, . — Det är för pojken jag sli- . gamle. . ma . — Nej, det är jag inte! Men '; blick, Han : var den starkaste - jag-går inte fram till dig, gam- ..;makt jag nånsin: råkat ut för. lefar," förrän du lovar att bli" En- bättre julgåva än min lille / snäll mot mor, "=: CX, xc dotterson har. jag aldrig :fått,; . Nu upplyste. ett leende den” Han kommer att bli-min ålder-. att vi för alltid få.stanna kvar : här hemma? frågade » det kan du vara förvissad 'o ". ; hårda hjärta på ett par ögon- : a doms' största glädje, det ki ner jag på mig; i >: > - » = Det är då riktigt. säkert i Fadern log: 220 fre ts bl — Inte' släpper jag lill Sven ifrån mig, så länge jag lever; Maria. > hala od jå "gamlingar en:så. glädje och Tycka! oh y nord” av El A, Karlfeldt) ; stolthet och glädje lät sin ar- p etshårda hand gång på -gång ida över barnets ljusa lockar, Och mor Kristina, när. hen- es. blick föll på” maken 'med "det sovanade barnet i sina: ar-": mar, utropade under. djup. rö- "relsen nnvo Moi fn | hända, - att hon varit där en: : kort tid, vid återresan till Dan-' (Forts. fr. sid..3)'.; > språng. "Men 'den katolska kyr vid dörren, Sakta sade hon: köket, ryckte häfilgt till. Så » ställning som trädgårdsarbeta- lyfte hon grytan från elden och : » "re, Omsider redde de sig ett ved" härinne i sti själv försakat både det ena och rat sitt". straff, när 'dei varit aria och Erik lämnade — Guds M: Backabo gård. De gan, morlaisis "Ve ställde färden till Göte- Dén ' gamla, . söm först nu : borg, där Erik lyckades få an» hörde, att någon kommit in i " .-och somnat in. til och arbetat så hårt och . kan har ju alltid -gärna mild- det andra; för att han skulle få ” fråga om högt ställda och mäk- det mesta möjliga i mat och | tiga personers förseelser; Den "kläder, svarade Maria' tonlöst ' krävde därför inte döden ' för och smekte den lille, som lagt . Valdemar -'men väl, att han” sig på bänken nere, vid dörren ' ödmjukade sig inför påven och ” . I detta ögonblick slogs dör . dennes förlåtelse, : Han fick iren upp. Sven- Elofsson, en | därför gå botgörarvägen till " kraftig och bredaxlad man: i: Rom, en färd, som säkerligen vigt”, | dött där 1284 är absolut felak- ' på ett eller annat sätt ”köpte”. mark, men” det är ett uppen- bart fel,' att hon suttit där ”e- och ' uppgiften att hon tig. "Ty efter sin ”olycka”. vid sveakungens - hov återvände hon : ganska” snart till. Dan- mark, där ”hon åter ägnade' sig åt religionen”, d. v. s. åter insattes i klostret i Roskilde. Där fick hon, vi få antaga, att det skedde' under” strömmande Gutten' ko m: h jem I sextioårs åldern, steg in i kö- ket. Hans' blick föll genast på ' - Maria, som, vid åsynen av fa- dern, nästan lamslagen sjun- kit ner på en stol. ”Ursinnigt » skrek den gamle: : kostade honom mycket pengar och” därjämte i hög grad bi--- drog till att han förlorade sin kungakrona. oe ; rinsessan Jutta fick ock- ”.netas altare. . Han kom hjem, han kom hjem fra den. brusende sjö, gikk 1 Jand da Guds maane stod gul: Siwen laa der saa hol over barndommens 9, .. Sv . sisat han gikk her det 'duftet livsallig av he, 'men se nu var det opp 1 not jul; oa Han stod ufenfor hjemmet og ventet en stund, ” Så, I lyset der Inde gikk mor, : oa Nel, som far var blitt gummel,' hans rygg var saa men han hadde ett elskelig smil om sin mird, Sprhan bet sig en skraa, som var stor, vi N autten banket paa dören, saa braset han ind, moren trodde saa smaat paa ett syn, hun blev blek om aln gamle og furede kind, | ” : og hans far aspnet fort for sitt barnlige sind, för en taare randt fram under bryn, ” i Fr det gutten min, sa hän og tornet en stol: > Ja, saa kom du da till '. gamla . aktade : föräldrar. »— Vad ser jag, du flicka, har. vågat -' återvända . hem, efter den skam du drog över dina Och görande . en handrörelse mot . dörren fortsatte han: . > — Ut samma väg, som du kom in! Träd aldrig mera in: > Om stugans tröskel! Men - Maria satt fortfarande kvar. på stolen och sträckte " bönfallande händerna mot den uppretade gamle fadern, som : garva urkunder, som sedan. - nu med hotande hållning när- made sig henne, So — Far, låt mig åtminstone få stanna kvar över natten! sade Maria bevekande. Jag är så trött och orkar inte gå ut i mörkret, för att hos barmhär- Moren graat, og saa skinte og mindene hvlsket og Solstuen, Aalsgaarde, julen hendea ole var blaatt, som en skogens viol, da hun kysset aln hjemvendte gutt. Over nisset gikk danningen, stjerner brast nel, som maanen var veldig op gul? " Og det sellte en sky med Utt guld paa sta brem Aa, vekignede, bellige ful. | osa till slutt? n > hun till, som en sol, tiga människor söka tak över huvudet.” Och varthän ska jag . ta vägen? n . "Nu föll mor Kristina in: — Sven, visa för Guds freny » barmhärtighets "skull medli. - dande med vår olyckliga dot- "ter! Maria står utblottad och heralös med sitt barn sen hen- « Kutter kom hjem. J. Anker-Paulsen. OSS, som stå henne närmast i . livet. LJ v + A KAAAKAAAAIASDA NAAAMAAANASARADARMA AS bås så . svårt bota för sin och skam över sig, och det var måhända också tal om att hon skulle buras in någonstans för: - alltid. Flera äldre historieskri- vare tala om fängelsestraff för henne. Messenius t .ex. sägeri sin: Scondia Vlustrata bl. a., att Jutta blivit inspärrad på Lindholmens slott i- Skåne, . Och "han -kände tll många hans tid gått förlorade, de flesta vid slottsbranden i Stockholm "1697. Med Messenius tydligen som källa, skriver Olov von "Dalin i sin berömda Svea ri- kes historia, att Jutta skile ”till evig fångenskap vara in- nesluten”. Hos Bexell åter få vi veta, att hon ”blev dömt till evigt fängelse på: Laholms slott och att hon där 1284 skall hava avlidit”. Men en annan äldre källa lämnar uppgiften: ”Domicella Jutha Religi se reddidit”. Och detta ”att hon åter ä sig åt relj; ”, synå. Hon fick stor nesa ångertårar, offra sina avklipp: ta hårflätor -på den heliga Ag- [4 pin | "I Folkungaträdet, den be- :römda historiska romanen om folkungarna, där tiden för Jut- ” tas. besök "i Sverige ingående skildras, = låter kung Valdemar säga till rid- daren "BSvantepoik, när -Jutla ' skall återvända till Danmark: ”jag önskar, att hon redan vo- - re i kloster och, finge slita ris i långa röda strimmor”, ' Här ”är' det tydligen "ingen gentle- mannakung som talar. ” " Vi veta ingenting om den botgöring, som Jutta fick ge- nomgå i roskildeklostret, när hon kom dit in igen och skulle renas från sin synd. Men följ- "de man där vid tiden klosfer- reglerna på allvar och tog man ingen hänsyn till Juttas höga börd, så blev det allt en hård tid under månader, kanske år framåt, för den sköna synder- skan. Det blev fastor och späk- ningar, vakor och andra bot- övningar, både under dagen . och under natten, i en mörk "och dyster klostercell, innan den. fulla avlösningen kunde k ; Den arma domicella . ” nes make dog, I sin nöd och "är en uppgift som bekräftas ” vånda har hon vänt sig till + från andra håll Att hon suttit fängslad på Lagaholms slott är därför ej så säkert. Det kan Vv v ARASSAA ARI Jutta fick därunder ständiga tillfällen att ångra sitt felsteg och lära sig, att man inte o- straffat leker med synden, Heidenstam ” «det ena märkvärdigare » andra; "räddade hehre, - Vanäran "annars syntes vår: framför :: allt” inte medd den dödssyndy,: söm - hon hade. fallit "+ Bara” namnet ' på - klostret," som hon satt i, var för:henne/ en daglig påminnelse om hur långt. hon hade kommit. bort : - från det gamla' kristna, katol- - ska kvinnoidealet. Klostret var ju helgat åt den heliga Agnes : eller "Agneta, och legenden om denna ' kvinna måste för 'Jut- ta ha ljudit såsom: en .domsba- sun för de fördömda, så stor som" olikheten ' varit mellan 7 .. hennes-liv' och helgonets, :.: Den "heliga" Agnes .var en- ligt legenden en skön och för- . näm » 'romersk' Sjungfru. "Hon: blev krister', och liksom" mån; ga andra ”av hennes "kvinnliga ' trosfränder i den gamla tiden : ansåg hon sig om Kristi brud;- När därför: en förnäm "och rik" romare" friade" till” henne; 'a slog hon” hans” anbud: om gif! termål, Till straff härför" blev hon naken inspärrad i ett hub. för'skökor. En ängel från him- "melen'' gav” henne emellertid kläder, så att hon kunde sky? la sig, och många uäderverk;” än d undviklig. Då hon sålunda”: te . kunde 'straffas” levande dömdes hon till döden: på bå.. Jet. Hon. fördes ut'ock. bley bunden fast vid pålen,.. Riset: och veden antändes,.- men: lå: gorna" veko "undan och kunde inte skada henne, . Hon löstes . då igen .och avrättades "meå svärd, vilket skedde "år , 304 Över. hennes grav byggdes se . Visserligen den" gamla borgen . dan en" kyrka, Sankta Agnese uori le mura; vilken ofta "varit en''kär vallfärdsort för pilgri- : ” mer,” :som :” kommit .till' Rom föra konstnärer ha gärna ' bildat "henne, och inspirerade äv den gripande legenden öm” henne ha de skapat de skönaste 71... . konstverk," " Hon framställdes i söm en underskönvung kvinna : med ; himmelens renhet i de" idla' dragen, än med ett larm, . " än med en palmkvist, hon vär. : ju "den sanne martyren,'. eller." ett. svärd. som” attribut: '' Hön + i har'sin, helgondag den 21 janiu-” ar, vilken” dag förtfarande' i: , Vår : almanacka ;, bär "hennes namn," fastän många sekler ha ”gått,': sedan" Sverige var ett v ” katolskt land." io. Mal "I ett kloster; helgat åt denn oskuld," fick' nu ' blodskänder- skan, Jutta ' framlevå" sina” das. "gar, tills" döden” kom : 1284 öch"! . " befriade" ”henné "från. -heriries vr ånger och gjorde: slut på hen. / "nes levnadssaga.” Men minnet; = > av henne fortlever änhu i häv- ', derna, och man kommer säker- ligen "att "möta det: där äver i ” de ;' långa "sekler; som höra... > framtiden til]. s TaN matt När: legenden. om prinsessan” ätas ' 5d på id > eviga > förgängelse: och: . "Lagaholms" slott i vår - skoningslöst” avlivas,” blir - ; etf/ minne fattigare, . Men det ' betyder. litet» eller-"intet, ty : :den -har- ändå varit med om så ”Mänga ; :historiskå händelser, att vi med vördnad och gripen : het, gärna stå och, se. på det I Ila, som' ännu är kvar,av, dess. ": Nn gång så starka murar. cd os
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.