N 2 / rd Ae rg (TTT " 2 KAAA NÄMNA SSANAAANADASAADSAAMNAARARARA RK RRAAAMAR AAA ÅA Yrererve er FerrterveetetrYPe FOP ETYN ETF YTYYYTYYYS vrevvevevevvyyvvevvvervevveyvyvtYFYTFEFFrEP Er YYYYYYPFYTEEYPEEEPYYYY TY YYFYYYYTPYTYFYYYYYYYT TOY FTYSTYFESYT YFTE T YFTE TT TY VY TYS SYS YT YYSYT FY FYPYTY ryvX AAA : or d MI MO Mi MM . Måndaken”" d.” 29 december 1952 . "gå för att) gom”, hörde till smörgåsbordet, |: ite kaliskuret och ett par, tre onservburkar; kunde hon få i ärhetenp: av. bostaden, ' mer hon tänkte köpa ert otre ellér en tjär 2: derhönä'" eller. 3kanské” ett: par rapphöns och allt sådant, fick . lig st”. på. torget Men. måste "som. Jagt ra: ra: gånska kvick i vändnirigarnä: | "' Klockan Va :feth, och :hon adé bettyhohöm'komnia' halv ju. Hon, häde: föga "mer än'en timme på-sig; och hon” håde en I? > hel del"att ordna fed Nardisdagspresenten Ton reda köpt. Bara en: slips, : Riktigt" rg nes. förbållanden.: Och:.en' hela > bourgogne:. stod: id "värmeelementet för ätt få rätt temperatur: Det Hade, S :han' lärt.heon "Elsa" Wik 'skyndad den pesvärliga trafiken upp hot [e — Östermalmstorg. Ja, där fanns : ju "allt vad höh kunde öaska” 6 "både. hare” och; T sålla: fall 4 an i;hallen; bön:.skulle | ..$ ; kanske köpa lite annat också, rOeh Elsa” ballom "vå sig frarh [få sjönk ' + oändliga: djup a flammande färger) som upplöstes i ett stört klarblått:; hav. 'Sed--> » blev.-allt. «svart och hon" kända inte" bur hon "vaggades' fran äv lätta dy: ningar.” Visste ingenting bm. att] :<. solen, kom" hennes " rödblonda « hår; som” flöt.at: över det blå > vattnet, "att 'gnistra'; som guld. ,. Hennes'slanka kroppi i"det turi- "na nattinnet : "drevs from över. vett solbelyst tomt h Ne ; r. det Julafton: med doft av, fisgröt -— Jutfisk,gran” och julklappslack, Du store" tid" vilket liv. för. en nordbo: Egga på botten av. en gummibåt: ute på' ett öde hav - och knappt ha'så mycket saliv i . imunnen så "att ' tänderna - blir fuktiga”, fMumlade Sten Karle ' och såg sig" ilsket: omkring.Den "Iilla gummibåten, som var hans enda skydd 'öch hopp på det/ blånka-havet, guppade lätt i dy- ningarna. "Hur länge skulle den " hålla tro? Sten ”Karle visste in- ? genting” om "värken livbåtar: av sträl eller. guromi . just nu. Han ”awvisste bara .att-det var julafton ” och att han var den enda över- : levande” av de tjugo passage- "rare » och: besättning : på - «det "stora flygplanet. som startat så «flott från: Rio igårkväll och som. med ett jättevrål ramlat > ned i havet några timmar sena- "re. Hari "hade ropat sig hes för "att. möjligen” komma i. kontakt " med någon" av de andra” om- " burd, men ingeh hade svarat "honan och när han fått syn på > den tomma” gurimibåten hade alk hopp Om aut hågon mer är kan själv var” i livet farit; Och kunna rg vad hon. ". behövde. på vägen. hen. Allt, MJ Östermalris och:-väntade |" och vefter&n' elstund Hade. hön : två styckén fipör, som sågo digt feta och find ut Då: hon ,efter ex halvtimn kom hem stod Erik och väntade i trapppan. Han hade -kommit lite, Han förstod.j juatt« det; skul-: le köpas pilsner och-vichyvatten och slås:upp konservburkar öch- ordnas med -'en7 del, söm in« te:var kvinnföllsgöra,” och" han häde ingenting” annat för Sig] deti här: timmen. I - — Jo, du. kan få hämta pils- ler soch / slå” upp: ett: -paf -kon« servburkar; sade hon. Du kån: välkee an "inte, jadehan plöcka den största. äv. + båda vackra ' Satt "han .och läste på en liten” tia lappen. ifrån adå?. frågade” sä ställer köpt)! så tidigt för.at.få bjälpa henne? till: och sned: få” må ie mig'att | ka, ; äga SN gäng, 'sade ; Elsa lite ch a skri else "satt framåtböjd på. dc lå- It blev ett: nytt 3 år och våren var. | skrynklig" ;papperslåpp, somi såg |; -utfät havarit hårtihoprullad; :.alldeles töm: el)” sådan där: tom? ar har: du fått : den-då böjde; inertöver! hans Den: satt. -hopprullad och fäst eds ett litet: 'shöre. härunder i a Ddpperss / nig ; Har..du; hört. något så I [bssynnerligt? YTill den, som fin-li ner detta papper. "Jag, som:skri-. ver dé a, bor uti en by" långt | Från - och. från andra: ch jag: vill så gärna riden för att förtjäna mitt g. är frisk. och.stark och "jag ärswatker" Jag är Hjälp mig att få sen-bra em "Tellin: Ja, det: var rginellt sade. och satt och.såg på det lil- ättskrivha ': papperet. Ro- pmantiskt; skulle" man kunna sä- YPeniby långt: från rand- ra märfniskor.”; stånd; "ödemar] Det” finns 'äv- n. plocka På,.så. vi, bli fär- ind och 'såg på "den | underliga fram plånboken” och stöp- pade ner den 1 ett av fäcken: : =» Dagar. och månader. gingo, julens högtid drog. förbi. med solblarikä: örvinterdagar, det. slutat ett brev; ochmurletadehän: i fefteisett: +Arimärke;; Han hittade nt: |internågotsi skrivbordslådornay i; |därför.tog han:framyplånboken;/d å gråa "vinterkappa” ; sin: "svarta, passagen Sedani tog" ban” Has: |” efter namnsdagsmidd: ägen: Xp pe i Elsas rum, en strålände vac: ker dag i början .äv mars: sått Erik Hammer vid skrivbordet i' sitt "arbetsrum" i sin "tjusa "och 'modernas strerumslägenhet borta: vid Gärdet; Han :hade just avs, ån itite ihellersfånn något; men: därehand.ställetsfick fatt & en liten; hopskrynklad bit.pa a nåde nog Änte:'glömt 'det.> hade'-levt "kvar i häns'' sminne som'en underlig hälsning fångt, t Hångt ' bortifrån. "Från en ' by, fjärran från andra byar, andra människor.:Kanske låg den inhe 4 de stora, tysta: skogarna; djupt inne .;mellan "de: höga; bergen = Ud, .vil jeg 3 ud! En ung .ensam "kvinna, som; dängtade ut, bort — - Sonja.- Och man. sä- ger att jag är vacker —”: Erik Hammer tog fram skriv- blocket -och skrev z ännu'ktt brev. Det tög ganska lång tid för hon-? om ”att'skriva det. Då det var Hfärdigt lade han det jämte: en stör sedel i ett kuvert, som han! förseglade. rned sitt sigill; « ; En tisdågskväll tio dägar "se naré stod han 'neré på Centra- för:att täga emot henne." Kanske” 'hadé; han. omedv tet väntat. sig något. romantiskt, något olikt allt annat i flickväb, en: mörkhyad, brunögd nomad- kvinna, en. sagoflicka i stil med Pelle: Molins. Guhnel, .och där, för-blev.han först lite: besviken, då höti-kom emot: honom 'i:sin ghkla filthatt' och sin'rnörkblå om vär kortare än. det ny- skulle; vänta: på ;.henne, ute: Då perrongen: alldeles « invid - ner- gången ; till « den underjordiska ed eri ljusblå näsduk bröstfickan" på: ytterrocken, den hon hade ingen -svåri het att: finna honom; irdetingenje e' hoh med € en ligt sjun- svarade han: och räckte henne sin hand." Välkommen, ut i den J brännande” från en blå himmel | låg han där pårygg i båten och drörtide: om gnistrande, vit snö deh levande” Tjus'i kyrkan där- hemm verige. Om han ändå ärheten av en ö. En av de där som det sjöngs så räye- ket om" Men nej, de fanns riog' inte i Hans. falvatten. Det skulle vara 'ett ”undét.om han. någon mer gång skulle få en chans att få-sig' en slärk. vatten eller eå » | apelsin, tänkte han och "slöt ögonen. [han och derna.” å "Nå; got stötte emot ' båten. Tack a lov, tänkte" "han och lyfte "huvudet "över. båtkanten, äntligen ett skär: Då' Har” man mark" under fötterna. Åter s te -båten. emot. hågöntin; N hän satte ig upp, och? var nära att ramla "över börd när hah såg flickan; som flöt; omkring izett tunnt nattlinne.-Fan grep täg'i i hennes hår och balanserade-nå- gra: ögonblick i den ranka far: kosten 'irinan han äntligen fick | V henne upp, i den: Han flämtade äv ansträngning och satt några minuter och såg på henne. Hon hade varit med planet. Hennes röda "hår hade kommit bonom ätt. :rysa, Han: avskydde rödhå- tiga kvinnor sedan Birgit 'svi- kit honom; Och nu hade han fått henne till. karnrat i sin båt. > Sten Karle suckade lättat när han”efter: vad: han: tyckte en e «nn drey har son en vanlig vrak-, år vöna bli 'snilra omkring utan. ätt veta avarken. vat -hah sar eller vad as nan” <une hända! Törster plå- 1” ” Tannalkande; Nästan. ”Tulaftön” "= > mumlade han. de h kanske 'chäns att få känna fast | vighet (indien såg. en svag.ry ick-|8] ih ont dåshon försod att, det var dsman hon stött på. Han i" förklarade vad som hänt. och. ett ögonblick såg hon rädd :ut men plötsligt log-hon ett strålan- dé leendé och räckte honorn sin hand" och han tog den i'sin. ett tillitsfulla' blick. Stackars jänta,. hon, förstod nog inte att, detta var slutet på hennes: "unga liv, tänkte han Joch : kände något tjockt i halsen.. Bäst att försöka komma över sitt förakt för ”röd- håriga. häxor” .döm timmarna van hade i igen. av'livet, tänkte te Karle, brö- Byggare, är” på Väg. hem föratt fira jul och nyår i öld Sweden, sade: han och skrättade så” gott han kunde.” Alva Stenberg; ”dciiorat K.F."också på” väg hem jul--och Tyårsfirande i iden ga nord. God" Jul, 'skepps- hamsats dera är:ju julafton. idag och". gått "i. kyrkan. : Hon: slöt ögonen: för att. dölja att'de ble- blanka” av "återhållna tårar och hån tög” hennes hand i'sin; och" höll den "fast. En | plötslig ömhet fyllde honom och: han sjönk ned "vid -sidan av henne och drog henne intill sig. Hon borrade in sitt huvud rot .häns axel och”gav tårarna fritt lopp. Tve t lät han sin hand gli- da över: hénnes "röda hår som hastigt torkäde'i i "den Heta'solen och gnistrade” så att: det nästan gen gick. Ernellanåt tyck te de sig se fartyg borta vid ho- risonten.' Mein avståndet var för stort:för att någon skulle se de- | — Vad bar häni och 'v var är ras förtvivlade viftningar. De rlvågade heller inte slösa med kört ögonblick." "Det sved till in? | om honöm när ban såg hennes || inte 'sant,.1 morgon skulle "man | värt hemma och träffat släkten | "iska ligga? hennes väska, som var äv tjockt 'brurisvart fäder; hon följde .honom-tigande,- och hon gidk-så nära honom att han hela tiden kände -beröringen av . "hennessarm.: Han” såg"på henne i smyg och iakttog hur hon så ;.oförmärkt:som "möjligt såg sig omkring; blfnd "alla de främ- : mande människorna fö "Hanrtog stationer tog: hän en an ckort-ystund senare sx bil;- och; +,förde;han: ;henne än i sin ”mo- .derna; våning." ;s;. Nästan :- blygt hjälpte Chan henné: av 'med : kappang: "visade henne. omkring i i rumimen, för- de -henné ut: i :.det elegant in- reddå :köket.' Först där ute fick han riktigt tillfälle att se på hen- ne. Ja, hon var'vacker. Ett par stora, mörka ögon, som vän des" emot :hohom ' blarika "och töndrande; . en kort, rak näsa, en' vackert formad mun, kanske lite. förstor "men" med” friska, fasta läppar, som aldrig hade vanställts av ett läppstift, ett nästan svart: hår, som Jåg slätt öch tungt över 'pannan och'vid. tinningarna "gav reflexer: av mörk kopparglans.': Ra - Ja, här är ni nu, sade han sällvarligt. "Och nu får vi väl sé hur det går. Vi får kanske inte tå ; så sinvecklade anrättningar den första tiden, och j jag får väl hjälpa er tillrätta. så gott jag kan,. Jag hoppas . innerligt att ni kommer att trivas. Det är ju ett,; — ett stort ansvar jag tagit på mig: 5 . < Jag: ska göra mitt” allra bästa, och jag tror att ingen- jörn är — inte är svår att.ha som Husbonhde,' sade hon: - Jag har ju aldrig varit i en stad förr, äldrig sett något, som är så här [stort och, fint, men det går nog. "I Det går säkert, sade han li leende; Och nu ska ni väl laga iordning lite "mat åt er. Stek ett par ägg: och .ät. av. det, som finns. Där är skåfferiet. Jag har redan ätit, Och ni behöver kom ma i 11 säng, det ser jag: Hatörier? De == "Jä,-jag har, åkt på tåg. så rysligt länge. Och var är det j jag Erik: Hammer fänkte sig för några. ögonblick. Det-fanns en liter .sängalkov i: köket, . men stora, : sofoliga” världen, Sonja Ol i mintire för varje: nut. De låg på;bötten. av båten och; dåsade; Berättade: om sig: själva: och om ting: de "upplevt i.det stora” ut- landet som" de just "lämnat för att: återvända!” till hemmet "i / bor och detta var första-gången hon tagit sig tjänstledigt för. att. far ra "hem." Sven hade. fem åriav hårt arbete. .bakom: sig och-skil- le nu.ha: ett års ledighet: skrattade. ansträngt 1 ; Hungern och törsteri slet i dé ras tarmar och --solen.' sken öbarmhärtigt över: deras krop- pår där huden började: brista. Det hjälpte inte ätt fantisera om is och gnistrande vit kall snö. Tanken kom dem bara att. kän- na hettan ännu starkre. : : : "Äntligen: började det: skym- ma "och plötsligt var den"! tro- piska natten över dem: med si ria” tusen” stjärnor och 'sin -plöts- Tiga: svalka. "Sten rörde sig inte, Hari låg och stirrade mot him- len och I när han hörde de lugna andedragen. från Alva förstod han att hon somnat. Han titta- de: i-smyg: på henné: - Konstigt "han var glad över att .ha där.” Han hade” aldrig trott att'en rödhårig Hicka'kan- de rymma så mycket: inom sig av :filosofi.som hon gjorde, se- dan "historien . med: Birgit.: Det vär: plötsligt: så helt likeilti det 'där' med” Birgit som tt konom. just, "när han "behövde henné'som mest: Han slöt ögo- nen och tänkte tillbaka på jul- | - afton för fern. år sedan.. -Birgit hade :stått framför honom och gapskrattat när han frågat hen- ne om hön "velat följa honom till landet där långt i'syd. Hén- hes röda hår hade flammat söm en enda stor stöppsignal ” och ögonen hade gnistrat av raseri över: hans fräckhet. att. våga för I reslå henne, Birgit Hedberg n nå- got så vansinnigt som att slå sig e ned i djungeln tillsämmans med. hans förra hjälpreda hade bott. h a :hos sin mor; och nu Birgit, skönheten, sin rika pappas enda bortskämda. dotter ";skulle laga mat:på. öppen eld och boi i tält. -Tyst hade... hän: tagit: "emot ringen, som hon kastade till ho- nom; ; och utan ett ord hade han "I gått. Tredje'dag ,jul hade 'han rest och sedån dess.hade han ej varit hemma: Hans hat till hen- ne hade växt sig stort och stärkt, och nu skulle han gé henne till: baka;' Han skulle visa henne att han. gjort .katriär och att han aldrig > skunde tänka” sig någon annan flicka än' Anita, Birgits bästa 'väninria och :hennes raka motsats. Anitå som: hån darisåt med : sista i kvällen” därhemma och som han visste älskade ho- nom. Hon hade låtit honom för- stå det många -gånker under den tid « Kan - varit : förlovad ' med Birgit och när de av en tillfällig- het-stött! samman -i baren "på i j Operakällaren annandag jul ha- de' han , berättat vad som hänt med honom och Birgit. Anitas svarta ögon. hade glänst till och hennes: leendé hade ' varit fyllt äv "ömhet, Hon var svart som natten, Håret slöt sig om hen-. hes" välformade huvud: som en blåsvart . ; hjälm och "hyn hade den. där svagt gyllene taint som fransyskor oftast ha. Han hade kysst henne godnatt och. hon ha- de slagit ärmarna om hans. hals och viskat att hon ville vänta på honom. '-Under åren som gått hade han ibland skrivit till hen- ne-men det var länge sedan han rhört något från henne nu. s Alva: rörde på: sig och slog upp ögonen. Han log emot heh- Re och hon slöt sig närmare in till”honom. Svagt började hon att nynna, Rösten hördes rmörk ock : smekgsam., - Plötsligt . sjöng hon med full stämma. Orden korä klära och tydliga, och hen- nes varma altstämma flöt ut i rymden. Ett ögonblick betänkte häri sig innan han föll in i sån- gen. - ”Stilla natt. t. Heliga natt. konom- och'-en -massa. färgade. : Världen all siumrar still :, a” "den. firade," -| var inte rädd, när jag förstod, att vi skulle dö. Du höll j' da fast är vacker . [0 En romantisk! '- kvinna, Z | av" = TENN a tyckte han att den 'där alkoven såg så 'trist och »gästvänligt ut. De här första nätterna ia | behöver ni få sova ut "ordentligt och: ha det lite bekvämt, sade han'vänligt. Och inné i herrum- met har jag en utmärkt otto- man. I' den "har jag legat siälv, innan jag hade råd att skaffa mig en särskild:sängkammare. Påcka nu upp och ät och gör er lite hemmastadd. Sen kan ni ko- ka kaffe, om ni vill; och kom- ma in i stora rummet, så dric- ker vi en kopp tillsammans,.så vi får prata en stund. Och sen har ni badrummet här bredvid, om ni vill ta er ett bad och få |: av er 'resdammet. Ta det nu lugnt: Om en halvtimme un- gefär kan ni kanske vara färdig med käffebrickan. + '— Du behandlar: ju : fäntan som om — som om hon vore'din — din syster allraminst — eller din fästmö, Och du kunde då åtminstone låta "bli. att. — att titta på henne så. där som du gör. oc — - Jag behandlar henke ba- fa som man, ska. behandla en människa, en - medmänniska. Vänligt, korrekt. Och förstår du inte, Elsa, att hon behöver den- |; na vänlighet. Mer :än de fles- ta. Hon går här så ensam, så obeskrivligt ensam i allt detta nya "och främmande;'så det kan vi inte tillnärmelsevis förstå. Och j jag — jag tycker om heén- ne. oo Just det, ja: Du är kär i i jäntan förstås. Det syns väl, Hon ligger fortfarande kvar här herrummet - också, kan jag tänka mig. Det är ju fånigt, opassände, oanständigt. — För det första vill jag inte att du kallar henne ”jäntan”, Eka. För det andra är det jag, som bestämmer här i mitt hem. Och för det tredje -=- ja, du bör välja dina ord. Hon ”är'inte sämre än du. Inte på. något sätt. Elsa hade rest sig upp. Hon var blek av upphetsning. .” = ' Ja, fortsätt som du. har börjat du. Gärna för mig. En "Med ' jen halvkväd snyftning drog henne hårt in i.sin farön. Omkring dem hördes endast det svaga. ljudet från vattnet som kluckade : emot - gummibåten. Himlen 'var'.som' ett mörkblått sammetstäcke besatt med- dia- manter; Och havet var soni en spegel "med tusen : gnistrande ädelstenår och flammande mar- EE De två nänhiskorna "somnade. med: armarna hårt om varan- dra. Deras läppar lågo tätt mot varann och: ett. lyckligt" leende hade slätat "ut de -bekymrade vecken omkring Sten Karles stränga mun. ' « . Ingen av dem märkte flyget; som landade ett hundratal me- ter ifrån dem. 'De visste ingen- ting .om "att de lyftes 'opp ur gummibåten och ombord i pon- tonflyget; som -i-timmar - hade flugit . fram. och tillbaka ' över havet för ' att, söka efter den störtade skyrmastern til Europa: De hade varit nära att. ge upp; just - då de första : solstrålarna glidit ' över - det: stilla "vattnet. Plötsligt hade de sett något som glittrade som: guld och" genast satt, kursen emot det.' Bestörta hade de sett gummibåten med de två sovande människornai Det var flickans röda hår, ras räddning. "Alva: slog upp. 5 ögonen och mötte blicken ur ett par stål: grå ' ögon, som log emot henne.” Hon. . log tillbaka. Konstigt, . tänkte hon, han har ju riktiga kläder på sig. Hon sträckte ut: och lät. sin hand smeksamt glida över det mjuka tyget. Sten'satt vid sidan av henne och: hon viskade svagt: ce — Är vi döda nu, Sten? Säg att du älskar mig”; så som du sade innan vi somnade i båten: Jag älskar dig, Sten, och jag. 2 mRNA ÄRE TRKNEED och man säger, att jag. som ville. ut | världen slutade : hon "sången och han |. ;| Du här det underbaraste hår i : I med sin hand hårt sluten i i hans. reflekterat solljuset och blev. de- ln té handen och grep i-kavajkragen loäaeno å om 'en ung Fölcke vacker dag duger vat inte ere ot herrutminet, ' Och. au . gå jag. Ii Jag vill inte alls konkurrera nåed.. 2. några bondjäntor,/ "och du bee ! höver inte' känna: dig bänden vid mig längre. MM « Erik Hammer / svarade; inte. Tyst följde han henne ut i | tarm. buren, hjälpte henne på med : kappan, öppnade ytterdörren: Då han kom in i rummet stod Sonja i dörröppningen, — Jag — jag hörde vad frö. ken sade, Jag kundei inte undgå det, för hon talade så: högt, : Och nu — nu gick hon. Det är . mitt fel. Jag ska — ska nog resa. : Sakta gick" Erik Hammer” fram till henne, tog henne om båda axlarna, såg henne i ini. ögonen... = Nej, det ska ni inte, Son-. ja, Hon får gå, om hon vill, Hon har' blivit mig en besvikelse, Hon höll inte provet. Hon blev simpel; cynisk. Och jag — jag " håller : av er, Sonja. Mycket. ” Ni bar bara varit här ett par månader, men det har varit nog för att jag ska känna att ni inte får lämna mig. Aldrig. Håller s ni inte av mig, Sonja? - : —TJo, svarade hon tyst. Men jag hör inte kit; det känner jag. Allt är så besynnerligt. Det. är - : så många människor. Och som > gör det så svårt för varann. - Har drog. henne? intill sig, han kysste det släta, mörka hå- .' ret över den breda pannan:: — : Det blir nog bra alltsam- ' mans, sade han: Vi måste. väl alla vänja oss vid människorna. - Vid deras besynnerliga öden. > Varsamt gjorde hon sig fri. - "| Hennes stora, blanka ögon voro. fuktiga. Han stod stilla och såg. efter henne. "Följande" mörgon-« > vaknade han tidigt. Han klädde sig och, . gick: ut i-köket3 Hon- var Äntes ss rn där. Han” gick in i herrumimet. 7 Ottomanen ' var uppbäddad; allt var sg likt. Men på, skriv- SN bordet låg ett stycke päpper, på vilket” det stod: Jag har rest. Adjö och innerligt tack. Jag ön- skar er all-lycka. Sonja: i Sö ONE NR EEE NEN — Jag älskar dig Alva; n men vi är inte döda, vi är räddade” och det är. två dagar sedan nu... Du:-har varit medvetslös hela -. tiden'och jäg har varit så rädd .: att .mista” dig. Jag älskar dig. min lilla skeppskamrat,..mum- lade han" och böjde” sig. ned . över henné och lät sina pp. glida över hennes. röda lockar. världen; 'viskade -han och kys=.: ste; hennes ,. läppar, . sam ' log - emot honom. I få ord förklarar ' de han vad som hänt och att de nu var tillbaka i Rio. Hön slö ögonen och snart sov hon tryggt. er "Havet låg sammetsblått ned: himlens stjärnor avspeglade på. den - blanka”: "ytan. "Luften "var: [fylld av doften från tusen blom-'. mör. ' Från den : upplysta. res-. taurangen ljöd smäktande dans-'. musik och sorlet av röster ut till de två: som. stod sida. vid. sida - ute på terrassen mot havet. Rio... natten slöt sig omkring dem och ".: med, ett leende som: kom Sten . att glömma: alla sina -fasta:be- slot. om behandling 'av rödhå- riga flickor, smög Alva sina ar- mar om hans hals och med ett ” knappt hörbart: ”Gott nytt år” ' räckte hon: hönom sina läppar. P én ållt : förglömmande h MAA ADASSADANSABINSAL SAN ADARADAAKKA ANAR SKA AMADA 4 PEEFVSTITET
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.