NN TyTTTYT UTEN N "väntsalen, +, > sträckta : stationstrappan,.. PEN v PSTN MSRP NN TYYTTTSYETYYYYSYYYTYYYYIE ENT EES PORREN PALT TER OC ERT rr vyrvyvt NASA NNAMMAS SRARAMNMARANMAPARMAN MANAS 56000400006 06060 6A00A00A FARSAN ANNAN ELLE LILL TE IDLE AEV TöLertesöörer Gör L VA OE ORTEN vvvivYv vr är SÖENAV POLO AN 7vn vervevir t 4 | tyvvrYrYYer YFTE TOY VER AYEY AY YYYN PYTT PETYPPPPDARTYTTYT "agn efter- vagn rullat ” . förbi: benne,' Det > de, tysta höstkvällen. Hon tycker sig ännu i det” sud= diga ljuset från kiupéfönstraa' 'se hans hand," som, vinkar farväl, men. det är väl bard därför, att hon finner det så svårt att han nu försvinner ur hennes åsyn, ur hennes närhet för så lång tid. För många månader, kanske nära !ett > Nu. uppslukas "de bortilande, ljusen helt och hållet av mörkret. Det hörs ännu bara” ett tungt, liksom: ihåligt dån. långt borta, ”. tills även det försvagas, och dör bort i stillheten.” > Hon'står orörlig ärnu en stund. som om hon ville fördröja supp- vaknandet till « verkligheten. a -Då hon vänder sig om och bör-, Jar, gå framåt : det låga, fula star | tlonshuset, märker hon "att hon är ensam på perrongen. Hon ryc- ker upp sig, tar ut stegen, sned- dar igenom: den uselt, upplysta Framför henne ligg ar det vid- stationssamhället. Ja, här. har "hon; gått i "skolan; här har en del av. hennes; arndom och: tidigaste: "ungdo förflutit, - Och här: har han sitt hem,” "sin mor, 'han "som, nu reste för: "att 'efter en kort tids ledighet åter "ge sig ut på de stora kaven, ut i storräar .och oväder, ut till av= "lägsna' hamnar i'stora, främman- : Derhär. känt varann så länge, 4 måga år; ända” sedan hon 'var ”skolflicka och han just hade bör- >" Jat läsa på. sin 'styrmansexaimeni Nu är han! "andré styrman på en : 2.000-tonnare; själv. är hon fort- farande, bara en, liten, hemmans- ägaredotter, som "sköter hushållet : för sin far: och sin yngré syster, . sedarr hennes mor dog för år sedan,'; "> Hon tar sin cykel som 5 hr: vid sätter sig tupp "och börjar trampa iväg "bortåt den gropiga och; > uppblötta landsvi ”gen;. :som . 1eder till hennes hem. Det är, inte £ullt 8 kilometer hon | har att cykla, men hon kan inte åka så fort i mörkret; och det höstvåta väglaget: Och så år det |i . så mycket, som hennes tankar sysslar med nu i kväll; H Hon. har; ringt honom i dag på . förmiddagen och föreslagit att de skulle träffas, en stund innan tå-' get gick, men det kunde hah Inte, hade ' han. svarat," Men när han kom ner "Hi: stationen, hade han annat sällskap, Inte sin mor; hon | var rätt gammal och sjuklig och ville väl inte ge sig ut så'sent på kvällen. Nej, dét var: en” aninan, >". Hon hade. bara sétt en skymt av henne, | när då tog farväl av: var- ann” utanför. stationsbyggnaden, "men hör håde d alla fall humit se vem det var — att det var Eva Dahl Vv Varför var r hon nere vid statio- nen så sent? Var det båra av'en tillfällighet? Eller. var hon; nere enkom för. att: säga "adjö av ' Bengt? Men varför följde hon då | ” Inte med. honom ut till tåget? "Varför sklides, de åt a där Micsom "ismyg? : Hon känner Eva sedan flera "år, "de här träffats en' del gånger här .ånne "i samhället och på några bjudningar' ute 1 socknen, men de är inte närmare bekanta. Eva är. lärarinna i folkskolan " där Hemma sedan! några år. De bor inte mer än ungefär en fjärs " dingsväg ifrån varann, men sko- lan ligger längre ifrån samhället; nu är det väl över halvåret sedan de såg varann. Hon visste: inte ens att. Bengt " kände fröken Dahly- Det hart han inte talat .om för henne; Men 'det är ju inte något så märkvärdigt ait de har råkats. Hon träffar na- turligtvis många människor, Eva Dahl. Hon är driftis, duztig, sä- . kert ganska intelligent, Och hon > är en vacker kvinna. Men hård « och högmedig, sägs det. :Ja, något ligger det kanske bakom 'detta sena möte, detta U- te brådstörtade avsked i skym- undan:. .Cykelhjulen fräser vidare längs . deå” sråutslga vägkanten, "Efter ' långa tågsättet dånar ; bort i'den mörknan= =. tt avlägset 'orgelbrus, är. ung. av. "moln; inga vita och .; nliga' stjärnor”. lysa genom den dävna. höstnatten; som bär bud om tidig frost och om nordens. lån, år Vyemödiga : vinter. faders gård och sköter: "sina sysss lor med envis kraft och nästan moderlig : Omsorg, men, inom 'sig bär hon på en oro; som hon inte igt kan förklara ens för” sig sina innersta känslor, sina tvivel och” farhågor. Hön vandrar rak och tystlåten mellan ” ladugård och "Visthusbod, mellan '. källare och kök, Inbunden och. alltför stolt att delgiva andra' fsina"be- kymmer har hon alltid varit; men nu märker både fadern och sys- tern att det är något så skilt, som tynger henne... Förr om åren, när > Bérigt har varit ute på sina långväga resor, har han så snart det givits' till? fälle sänt henné brev. från" de hamnar, hans fartyg anlöpt;' nu har' hon under nära en må själv. Med ingen talar: hon" öm 1 änd oo Vi ha känt varann i "många, . Tofi träffar henne, och, utän:omsvep "frågar hör dm hon hört något: fråri Ben fa Visst hart Eva. Dahl kallt. avi "har svarat på: varanidras-brev Varför kom- mör ni och frågar om detta? Står ni, i någon intimåre relatiori till'| den mannen, som. vi "talar, om? ös många är, säger hon så lugnt hon kan. Många brev har han. också skrivit till mig under alla dessa går. Och nu i höst när han reste nog inte så mycket den här gångs: en: Innan han for'var vi tillsam månaders; tid. "Och fråti, den här Ule DE mister” Mårgit, .besläningén, . känner honör säkér "met än ni | det - inte hennes, ' mans så gött'som. dagligen ett par |" resan "tror 'Jag väl Inte, nl hört något vidare från hönomt : | Ni ör: en u: 17 Falsk och usel Ni har. md hö- :- nom från" mejl; Med era konster. Gå nu, "säger Eva Dahl; Jag begriper. 'Gål. Vi..h mer ati säga varann." Bara ett par veckor senare någ- dös samhället och bygden därom- kring "av; "meddelandet, om" olyc- kan. Angtartyget” Nordland» ha- de gått på en mina utanför Skott- lands "kust. AV” besättningén,' mat; hade endast 4 blivit äddas de; Bland de omkomna var andré styftniannen Beöät ”Försma "Den närmaste.” tiden "var "det söm "om detta budskap "fullkom- ligt bedövat ' Margit: Horn satt" | tinimår inne id sitt rum eller "ute di lådugården utan att företaga sig hågot; nästan. utan att röra si : Men så med ens fl i det » är er skuld att' hån, dog, det, är . riu så som jag här pinats, om ni " Haft något,” | gårdspl - + sömn, steg bön upp och skrev, ett: brev: , se vi hä Ingenting mer ati "såga 2 varandra. sa ni en gång | ert" övermod.; att säga ér, och det är detta. Det . ni som drog straffet över honom, har något hjärta; om n någonsin "Följande | morgon, sände hon av | brevet. "Nya dagar och veckor. såggas 0, nu har jag något 1 "Och. nu önskar, jag att ni måtte ÅA till det förflutna, frosten går bis- '.' ter och gnistrande vit över byg- den, snön börjar falla och breder ' ” sitt mjuka bårtäcke över: de so- vande) markerna) gömmer » dem djupt under sin renhet... '" . Till sist är det julafton, men > det. blir. en. tung, beklämmande . os dag och : kväll 4 Margits hem, .: Margit är ju inte densamma som förr om åren; hon har inte kun- nat glömma sin .sorg, inte kunnat bli Kvitt sitt hat, = ' På natten kan hoa inte somna, in besynnerlig oro griper henne öch ' vill inte släppa” sitt grepp. Det är som-oin fågoh kallade på henne; där långt utifrån det stora, stjärntindrande” mörkret. - är redan. långt ' över” nig hatt; hon: har: hört väggklockan i köket slå; tre slag. Slutligen blir oron: »henne övermäktig, hon sti- ger upp och klär på sig. Hon 1Irar upp gardinen stället 'sig vid fönstret: - "Lamp: h, sori hon nyss tänt, breder sitt gulvita sken över 18 mjuka dyningar av: garäla hatet med förnyad; våld- sam, styrka” upp inom aenne. Att Bengt nu var borta för alltid, var den andras, skull? Jo, .det var hämnden;: den och: törlett honom. + - - . Och em natt, när ångesten och hatet inte :unnade. henne; någon nyfallen snö och. över. de .gamla risiga äppelträden, på vilkas gre- när snön tecknar ett" fantastiskt, lysande "nätverk : mot : himlens svarta: fond. "Och denna oändlig- hetsdj på fond är. iströdd med Rätt: fråmför Henne? lågt över: "I de mot: ryrnden trevande träd- kronorha brinner.en ensam stjär- nä. med starkare ljus än de and Så f dades de båda kinnornassida vid: sida, ra. / ! ” Er tanke ärar genom Margits själ. Så ensam och stor lyste väl också en” gång. den . sällsamma stjärhan över Betlehern, Och nu är det samma ”helgade 'natt — julnatt! Den stora, stilla, vita stjärnan" var kärlekens och för-. soningens sinnebild, Var det den, som kallat på henne utifrån dor dens mörker? .' ”. "Margit får skyndsamt "på sig ytterkläderna, tänder lyktan som hänger i förstugan och går bort till stallet. . . En stund senare kör en släde ut från gården; Margit sitter blek men rak och lugn vid tömmarna. Nu vet hon sin väg, och framför henne brinner den stora stjärnan. - Då hon/ till: sist genom". de fotsdjupa drivorna svänger in på skolgården och håller framför I —- Jag kände, jag "visste, "att det var ni, Margit, säger hon. Jag : still deras försoning.” "Hill julotiåx « .a ottan. Ni hann" öre mej. Kanske - har ni lidit lika mycket som jag. Lidit och hatat. ; > ->— Och nu må hatet vara "gömt oda och borta; säger Margit. Och ba- ra, kärleken - finnas "kvar. "Han, . som dog, skall inte lämna efter. sig annat än kärlek; Orm ni ämnar er till julottan så kom. Där borta: > i Herrens hus må det beseglas,' a som skett mellan oss båda denna underliga, vackra julnatt.. Så färdades dé båda unga kvin-. nörna, sida vid sida, "genom "det stjärnskimrande - "vintermörkret. 2 När den vita kyrkans fönster lys= : + te emot dem långt borta började | klockorna ringa, och när de med .. sänkta huvuden stego.in :genom- der låga kyrkportén och välkom= vr näådes av de stilla brinnande lå= - gornas: vänliga - värme och ljus, då. brusade -orgelns' toner: emot .- dem som en stigande, hög: hymn Ära vare Gud i höjden; frid på hade tänkt gå till er efter jul- jorden, til människorna en god ” vilja. z ra få personliga rader.v Br sju år, de känt -vardnn och varit så ofta tillsammans, funderat över varann. Det” har allt- arit så. naturligt .och självfallet, de har hållit ihop utan ras. samvaro så, småningom. blivit något annat än vänska söt fär det kärlek "detta, re, Denna starka, ,' allt” överskug- gande känsla ” har säkert länge fäste 1. hennes? medvetande och växer ”sig ”obetvingligt alt större. Utan minsta. tvivel: Hon älskar Bengt: med" hela -sitt rika men svårtillgängliga hjärtas värme;” "Och hon sätter'sig ner och "skrin ver ett brev till :Béengt i'-vilket hon; besegrande sin stolthet, ” med råttfrarima; naiva” ord berättar "jatt hör saknar” "hönom, ; säknar de: föregående ' årens långa; vän- liga brev 'och frågar "honom" öm hon. nu är i hans tankar så som han beständigt är i hdnnes, > >. . Efter ungefär-en månad kom- mer svaret. Det är vänligt och undvikande men likväl förkrös- sande. Han tackar henne för åren, de varit :tillsammans,: "och han hoppas att -.de alltid skola” förbli goda vänner, men nu har han inte: längre rätt att skriva till henne på samma sätt som: förr, ty han har under den senaste ti- den där hemma träffat en kvin- na, som hän —'— - "Mer förmår ' Margit" inte "läsa, AM blir så hopplöst mörkt. och ensamt omkring henni Men dagarna och veckorna gå — om också förfärande långsamt — även för de bedrövade och en- samma; november månad är in- ne, den tyngstå och dystfaste z av årets: ålla månader För Marett har det; varit en vivlad.t som en sömngångare ” sköter on sina göromål och hon anförtror sig åt ingen. Vem är denna kvin" na, som: Bengt talår. om 1 sitt brev? Han'har träffat henne där hemma och under den sista tiden, skriver han. Kad det vara någon annan än Eva Dahl? Hörn var ne- re "vid stationen: då han. "reste, k tid' bara' fått en enda-iäten häls-]:3; ning, ett fattigt vykort med någ. |: dd Hon /har. aldrig under: de: sex, - deras vänskap, ö över deras förhål- |-: frågor, och; förklaringar. och. del: sista Åren "så, -lugnt..och vackert I behärskat. "henne, men "först nu | under den rannsakaride' efterfan- . kens ensamma, långa tid får den |” De cfrklaår i sina "bestämda" båhor, bleknar -eller ' färgas," oberoende av vad nr mar tänker och tycker om dem; Då är likgiltiga för de drömn.- mar som drönis om der; dé In pulser. de” ger, deri lyrik så Jan Karlsson där Kån' gick vägen fram'under; den flammande him" melskupolen. 'Hän. var. "varken poet eller drömrnarer. Men ändå kände hän”?sig fascinerad av alla "stjärnor > som; glimnade honom: Förnimmelsen' av kvällsstjärnorna .; smalt": höp med de känslor som. för till- fället” behärskade honom." Och dessa känslor var inspirerade. av det förestående mötet med: Mar- git. Hade, han varit poet skulle han antagligen tolkat. ä 0. ungefär:.så:. hon är en "stjärna bland stjärnor och hennes-ögon lyser som två klara stjärnor. Men han. var tingen. poet. Följaktligen var det också helt andra ord som yttr: des. det ögonblick. de träf- fade raktiska; vardagliga, enk- la Men det fanns en Upprik- fig värme bak orden dch det var tillräckligt. Margit gillade "Jah precis som han "vär... Hon .ville inte'ha' Honom annorlunda." Och hon, reflekterade "aldrig över hu- ruvida han var poetisk av:sig el De gick Ellsaråmahs; från s sam- hället ut i det. vintervida. Vägen var järön och frusen och de höll god: fart: 'Av Kylan kände de ingenting. Det var Julkväll, , : Borta i närmaste by, fyra kilo- men hona följde honom inte ut på” Det var dit byn. där Jan” "bodde: RT "Under en "sådan vänd g ki det hända så mycket.”De skulle” ha kunnat stanna” ock omfamna” varan: De'skullg hd kunnat 'kys- sas "och viska ' heta 'och sentimeri= ord,.som växlades, skulle ha kun-- nat: bli”sägda. vid vilket tillfälle . som helst; De; gick inte ens ärm; "]Ji arm. "Det gick bättre ätt går var för sig.:De svetsådes ändå Hop: äv ett” starkt och. tryggt” lugn; "av en de"stilla nöjesbehovet: Sommar- tid hände det att en ambulerande tältbio-: dök "upp" och. visade" 'en sliten. film för att' sen fortsätta till andra platser: "Men "vintertid fanhs' det inget arinat än bydan- serna -att välja på. Man hyrde in sig i en” sal; "svängde ' om några timmar och fick tillfälle att träf. fas och bekanta 'sig.,,.Det 'behövs så lite i en avlägsen och isolerad by för att man skall kunna ha ro- let, | NH - Och nu. var det jul. och det skulle” bi en upprepning av fö- regående träffkvällar.. Dans "och. prat. Det kom dock. att: visa sig, att. kvällen "inte: "skulle ? förflyta riktigt: på. samma sätt som de föregående, fast Margit och Jan inte hade en aning om det.” cr " Saken vär den att ett lag tele- fonarbetare, ' som befann sig i byn, kom till dansen. De behövde ingen särskild” inbjudan, Det var sed att var och en som. ville kun- de få vara mes”. - Telefonarbetarna. ' var "fyra till meter « framöver, vars "det. dans. Jantalet; Ep av dem" var lång och) "om det. Var man berusåd 'upp- J1 trädde man ofta lite eget. Upp" iktningen besvärade -dock: 'Mar- it mer öch”mer 'och så fort hon slapp till,'flyddé hon till" Jan. : Men telefonarbetaren höll sig he- "a tiden i hennes kölvatten. :' cl > Timmarna gick." Det led mot midnatt. Öch längre brukade man "Ante" dansa." Jan "kände sig både Fig ingen”! "större "Uppmärksamhet, Det var: ”visserligeå lite ”ovånligt med främlingar” under: denna "årstid. Men; de: umgicks naturligt: ned pojkarna” "Och: "svähgde” om? med flickörna utan att göra något vä: sen" av/sig. Det, Behövdes' "också att. ran”, rörde: Då sig. Det. var kallt och dragit i salen fåst män eldade hela tider, , uppträda ostadigt. De hace sprit med 'sig'vilxet i och. för 'sig infe var så övanligt. Det' fanns” även Bypojkar som använde sig av stärkvaror., Skillnaden var bara den att "de behärskade sig | ättre än: telefonarbetarna. nl :" Till att börja med förlöptec dock kvällen "utan" några intermezzon. Många ” av -flickorna” gick också utan sällskap" och leådes över vinterna.” enfofmighet. ' För. dem betydde telefonarbetarna ett trev- ligt avbrott I enformigheten. Ett avbrott som var mycket välkom- met.” Även för Margit och Jan för- löpte" kvällen" till att börja med normalt. De dansade med varann och med andra. Den mörke tele- fonarbetaren bjöd upp Margit ett par gånger. Hon dansade bra och påverkad av spriten började te- lefonarbetaren. uppvakta - henne med en ihärdighet som blev allt besvärligare ' och . tålamodsprö- vande. Han. ville inte vika från henne. ens då hon dansade med andra, Som n magnet drar 'sig till järnfilspåhet så drogs han till henne. Det irriterade Jan, fast han ar klok nog'a att" inte låtsas i. -] Snart nog började. dock de vå R | yngre; telefonarbetarna vingla och ”: osäker och retlig. Han ville gå så fort 'som "möjligt... Även Margit : tyckte sig ha fått nog av kvällen. Hon gick, bort till ytterkläderna "och: började ta dem på sig. Tele- fonärbetaren vi lad fram till något, sor å han absolut inte ville våra med om! Tigande och dyster: -« - gick han ut i sällskap med Mars; oc ” Före och efter" dem gick”små - oh grupper . och 7 "enstaka 'par.' Alla” ” pratade ”om' vad som bänt. Och -.' plötsligt lystrade alla tili: vid tes lefonarbetarens ' högljudda och ” skräniga ' "röst. Hån hade, slit:t sig loss från 'sina, kamrater. och kom - springande efter vägen. Alla. väj- de undan för: honom.” Det" var fullmåne'- och. stjärnklårt;" Han" "Ska du hem? frågade hän. "Margit svarade inte. Hon fick "bara brådare med kappan, " vc — Då går jag med, avgjorde te- - Jefonarbetaren självsäkert. ”; . > Det blir inget av. med det, svarade Margit. Jag har sällsk ap förut: : Telefonarbetaren skrattade ro- -J'at. Han befann sig 1 ett stadium | då inget föreföll omöjligt. I detta ögonblick kände han det som om han :'skulle Kunna” erövra :' hela världen, : om : han försökte, Och med överlägsea vårdslöshet lade han:sin arm om Margits "midja. "Fon "slet sig loss, men telefonar- betaren gjordé ett nytt försök. Då "ingrep Jan, som. hållit sig avvak- tande 1 närheten.” Han lade sin hand på telefonarbetarens skuld- bestämt. : sot + Telefonarbetaten finade : Ho- Thönt i "ansiktet. ' - — Jaså, det är du som har in- teckningarna, sade han... Och "följande en- okontrollerad impuls drämde, han till Jan i an=, siktet, Slaget kom så oväntat, att Jan satte sig på golvet. -Men hän sprang. - genast ” upp, . förbittrad över det lömska .angreppet. Som vanligt. samlades' de: andra 'ung- domarna nyfiket omkring. -Tele- fonarbetärens kamrater försökte att han burit sig dumt åt. Men han stretade mot, så mycket hån orkade och sparkade och stog” vilt omkring” sig. = Jag ska gå med herine, väs-| nades' ha; Jag” hår lika rätt till def som hän annan. ”Undäh” an- nats... : Slutligen Jyckades' äe. föra hö nom på sidan” och' lugna ner ho-. nom," Och "så skildes man från dadsen red olöst 1-sina sinnen, Det var inte vanligt med :slägs- mål. Även" om 'mån levde 'primi- tivt,: ävlades rhan om att. "vara fridsamma 2 - Och vad Jan beträttar skämdes få honom på sidan, medvetna om |; de det ena paret efter det Net andra utan att sakta farten. . no : i Margit ville skynda undan, men . vä Jan stannade,. Han” tycktes” inte nt märka . att Margit slet och drog :. i hans överrock,; För första gång- s en under kvällen | gav hans skam- känsla vika för en beslutsam” vre= de. Han -kände' .med:; sig att det nu gällde” att inte visa sig undfal- lande. : . Telefonarbetaren värstannade . framför dem. Men: det vär -bara - me Margit han fäste något, avseende . vid, Fv Äntligen hin stötte. han fram. , vräkte. honom. hävudstupa r en' snödriva, 'Svärjandé 'oc fnysan- de sprang han” upp; "men Jan" sög åter tag 'i honom, gav honom ett | par rejäla örfilar ch längdé h ner ' honom 1 vägen.” ;. Och : därvid stannade det, : De ändra telefonarbetarna hade hyn nit fram och medan de tog hand om sin kamrat bad .de' ursäkt på hans vägnar, STA oo Han, har. "druckit lite" för - ' mycket, men var Jugn för aft han ' kommer : att” skämmas, när "hån cs I hyktrar”. till, förklarade: -e Vv es | dem. Och det hår hån”an | Orsak Å till, ty. sånt. toleré; år vårt gäng. : Med' dessa ord” av sig med sin, bångstyrige kamrat: Jar och Mar; Tgit fortsatte tigan- de vägen fråm.Det blev: åter ty omkring dem. 'OcKH plötsii Margit. här "om ' "Jahd', ar fydde sig till horiöm. Jän s de och drog" "| fortsattö ae att" "gå. Och: -fredan de: tigande förtsattér vägen fram- över, fortsatte: -stjärrorna:- att, Si glimma, Ovanför dem, En och an="". « 4 nan lossnade och skar strimmor i rymden, Men" de” andra; eirklade” i sina bestämda 'banör. och slängs 7; a. ”Njuskaskader . vinterlandsk öpet
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.