NN å TYPEN TP YTYEY Teveteve "yryv reverretvYeetyveYyYyTERYTYYY rygyrevyveepyryv ver yr ver Ferpype ti Rem SN Ve VETA rr a SAM FR fe SN Ni då” I gamle. Berä a 'om julmiddagen på Fors, om "majorskan Maja Greta Carl ha, sin. > rikliga. ranson av både mat; brännvin och - klä- Mö | >, sten och det märkliga: BOD: beträffade; då: der nyttjades :' ” : "hände: på den där julmidå vsför: kyrkan" -eller: husförhör.: KEFSVIFSPPIFEISFIVSTEFPEEYSNSSTSYYTYIVYNNYTYES , - ligaste figuren, de' klaraste . inget, ringaktande : . brukade de' nicka 'och "lägga och allt hade hon, tid för.” | Det visste man att det” var gen för - många-år" sedat, ken hade inte blott den res ögonen och: den grannaste-' herrgården, utan Också, de. "starkaste . nävarna ”å osju' härader; -Hon' hade. förstås . 'en man också,. majoren, men . han hade så 'ofta legat i'. fält, att dét var hon, : som : fått stå för rusthållet, Det var först ryska kriget:anno : 72, så kom det andra. 1809 - och så sist. norska fälttåget. BF sedan, . börjar ; egentligen 1814, När detta var genom- lidet för gränssocknarna och: majoren kommit hém på all- var till: Fors,' behöll major" skan regementet ' på gård majorskan; som fördé köms mandot både på gårdén och 1. häradet, Det var den all«. -männa visan, men ;det. var Tvärtom, ty alla visste, hur " rättvig hon, var. :Visst var. hon oftast. onödigt" sträng, >» men det får man vara blott, man ät: 'rättvis, " mm En : I grannbonde kom. en. dag på-våren med ett ären- de till. Fors; Majorskan> be- - trodde "ingen av drängarna att sköta ' om” päronträden. Det gjorde hon ”båst: själv, ' Så hölls hon denna dag och " gödslade . och luckrade upp kring träden,: och bonden tyckte. det var ett väl sim- pelt arbete fören sådan som hon, Majorskan: blir allt bra ' lortig, om nävarna av slikt arbete, menade bonden. Alla kysser min hand ändå, sva- - " de majorskan, Men nu:vet man väl, att där. "idé för det söm sedan hä : » rien börjar där. : den, >. skans. Men lättfärdigt "leverne eller Sri KS" utéliv fick inte ärför : rmajorskan och ”räk-. nade pigha vuden och. .dräng- ' käppen,..sedan : alla, lagt sig: :; det finnes, unga: drängar” och ': glada pigor kan 'det bli kär- ; lek. Om man'så' bytte plat« . ser med' varann, var det juw -: lika många huvuden” i all "fall fö majorskan' att berätta, om och som tilldrog sig på Fors en jul för många lusseveckan.- - Majorskan hölls vid handkvarneh i vist ; husboden;" då hon» fick'si de, så ' man kan' säga” "histo Ingen: i -den här "gården »kan dra-kvarnen, så att jag. får det "riktiga och fina:'ve='' temjölet till bullarna och ve-. tekakorta, sa hon mnär' det, led emot julen, ock därför u stod hon ”en' tidig morgon; »> strax. före. Lusse, oc slet, med kyarnen, Minsta. :drängs. "pojken ..Var, med , och dyster” " med törvedsbloss, medan. mas: + jorskan drog kvarnen,:I öpp=: - ningen I «kvarnbordet: hade : "hon spänt en”linnesäck för -- mjölet, som hön. sopade ned-' med en: hönsvinge, Dräng-' : pojkens, händer” "blevo, stelå... av kölden och han tog sig "till att blåsa. i dem; Stacka- re, sa 'majorskan, se .här, . tag mina vantar, . . Det var inte första gång- , en drängpojken fick värma sina frusna händer i major: vantar, . rosiga och egenhändigt stickade av unga fröken, på Fors,. Det finns ” inte så varma vantar som ; på kvarnstenarna. ' mal och:tanken. hb a tern,” . [B3sa,' säger: han ock" der . emot matmodern; "Men så'ä det också fröken som stickat » dem, De har riktiga fröken:. : rosor, vet jag. ..: :-Majorskan tittade på ho "nom. Säger du det; pojkva ker. Majorskan. "blev helt al -varsam. Ja, dottern, ja. Hon får" plötsligt . stärkare far > Kvarnen ar mala, öken” på Fors, enda. dot: hade ärvt sin :: mor: åde': till. kropp och styrk kså. vacker o och ätlig äle Undé sista den Detta är klok :och'sparsam. Fröken Fors hade 'emellertid' sin, me fn orsaken atill.: da många. ning om . dem alla och ut att fråga 'mör och far, had den. fattige, sågardrängen,: . gårdens : såg , nere : vid sj där älven faller ut: Oc SS) än Erik, drängen, och så hon själv, :: Modern ” hade på porten, men dotter hon lovat. tro; och "hand ät É hotat” med. att köra hennes, kärasta . t från 'visthus Å terns vil- I "väl för- att: det måste "bli et : hus glutet, på densamma ade. julmiddå? n på Fors: själ. Fors, ja i hela häradet; som, ; vågader trotsa modern, och ” "hur; denna” än 'gormade , och :> "skarpa. hotelser. mellan, dem, ' Men i jag ' skall :minsann .. ' "Majorskan stannade kvarnen, Jag skall nog finna på råd," säger hon högt för sig själv, - översta ' slänger upp : den = - kvarnstenen mot väggen och” rycker ' till sig säcken, Väl- Sn "lingklockan hördes från lys. : Å "det någe galet, frågar : tarna,; För tusan bövlar.. — galet... Majorskan '- borstar" ”kvarnstenén så ati mjöldam met ryker. Jo; det” vill lova, Det-är en friare på gården, . "men : den . skall. jag - snart slänga «ut, biter, hon till och. Pojken vänder sig bort och torkar av näsan, : "- Han vet 'så väl hur 'det är ställt med unga fröken på Fors, Många friare har dra- git genom gården de sista åren. . Unga « officerare med . goda namn och komma plån- : na . el Hon var den: enda på: växlats både hårda ord och | pojken och får av sig:van="'. ara: Gör det söta mor, men å kö söta mor ut mej ock Majorskan' Kn "slängde + mi . torkat 'fårlär. > morgon? igen: , Då majorskan komme mi i köket, där drängar och -pi- »'väldiga- slagbordet, - slänge hon” 'färlåret bland träfa! . och ger. en: av "innepigor? > säcken: "Ät, säger 'hon, så'n står - "rycken. Och" du Eri svarar för 'julveden, men hå : ken: "tage dej, därest den:är. "sur, Sågardrängen ser på sin. « ; vredgade: matmor) Ännu hår Nn aldrig: sur ved Ppyrt ugnarna. på Fors, ' säger han, Fjärdedag jul ' hålles” det" stora julkalaset på Fors, Då ” fylles . huset. -av . släkt och säcken på ryggen, högg. ett: från "väggen > och tog vägen. mot köket.” ” Vällinger” väntar, säger hon «: till pojken,” vi fortsätter il -"£ efter 'Erik, viskar hon 'hålv- högt till kamrmarpigan, som; gor "har: samlats ' kring "dets - :Kakel-: . småborden utefter -väggarna. da... middagen. Glammet sti- "ger. och faller. över bländ:. vita dukar: 'och stipade glas. Sänd bud till :sågarstugan påssar tipp: gästerna, Säg ho- Visa”. honom; : tillägger hon ochshöjer lugnande sin hand mot: majoren, som sitter mitt mot henne. Det här sköter- ag,” ? marpigån försvinner genom " dörren 'kastar 'hon en”shabb . blick, åt ena fönsterborder,; "där: dottern sitter rak och” pyntad "bland de. adliga ung- gt förrän; sågardrängen vi. sas, in i salen" av kammat" grannar från. herrgårdarna N pigan och stannar i sitia ar«. runt Glafsfjorden, från fyra '.skan på Fors den yppersta värdinna, I år är ståten stör- : re än vanligt, Majoren Carl- härader och Värmlands .syd-. . ligaste ' hörn, : då : är. major-. betskläder med . mössan i hand, Då , reser .sig :major- .skän. vid. bordet och låter - handen falla” tungt till tyst-' nad. Glammet lägger sig ge-" nast, majoren höjer axlarna ge om" den' historien ' om att bli Och så här slu-". rv stubb. det: 'r ongen på. Fors och vid alla 'Majorskan är på , ett . strå-, lande; humör både över, den”, lyckade steken och den gla-: nickar, hon. Då kam-.. -herrarnå från Kolsäter,. see "Ingen märker något ovan- - SOM han tade" ett slag. ""över- huvudet:.och ”majorskan låter blicken med. ett. sm leende svepa runt bordet. : 56: på honom. där :vid dör. en. Hennes röst fyller 'salex; ch allas” ögon vändes mot ågarärinbenn söm står som” " honom. s vad menar mina gäster om. Ne själv? 2 »fastnaglad inför matmoderns - « blick, Den "där drängen, mas” . jorskan : skrattar till, se > honom som : måg - till : "majo- > "rens på ' Fors. Och "du. min ". 'söta — hon vänder 'sig halvt "mot dottern, Hur 'menar du or U nga fröken på Fors reser . sig..sakta och värdigt från". "nom att jag.har något. att: Eriks " stolen och” går ' mot dörren, , :medan femtio par ögon följer > henne, Så tar hon sågar." drängens valkiga hand och: : - går mot:modern; Söta, mor ' - har rätt, säger hon och mös "ter lugnt moderns blick, Det= ta är min käraste, Söta mor känner honom, Han har varit söta. mors' sågardräng sedan "far hans dog. Sämre” måg » hade 'söta mor väl kunnat få; men ingen 'ärligare; "Och nu . skall. söta mor veta, att' i imorgon skall vördig prosten. få skriva ut lysesedel åt oss. : Söta. mor och: söta far är välkomna på det kalaset hos mor : i 'sågarstugan. Och" detta vill-jag ha sagt ! söta mor, att här är något som är -.starkare än söta mors vilja. : , Unga” "fröken på Fors, . Anne-Beate Carlstén, gör en ' djup ' nigning för majorskan och: middagsgästerna,': går : sakta. med drängen mot dör« ren, där hon ärnu:en gång gör en djup nigning. Vet, sö- 7 Wustratör:: GUNNAR OLOFSON För tusan .bövlar, - "komma söm en glad trumpet "stöt, se,:, det finnes något « Som ' - kärlek, Den är det starkaste av allt., Min vän, säger"hon till drängen. Jag vet att din " mors kammare står pyntal för vår ' räkning." Nu. skatl den också få se vår lycka, :; på dottern. och drängen, då de försvinna, över' tröskeln. söta. mor. aldrig ” kan.” . » tvinga på knä och, det är vår" ' Mållös. "stirrar ” madorskan . - -'Hjälplös : går 'blicken” runt salen. Gästerna stå förvåningen 'förkroppsligad. ” Alla känna de att något”av 1 genom «stora salongen ' på Fors, något av det sällsynta ögonblick, - då -' saligheten äventyras, men går . till. se- . ger. Då griper majorskan på . Fors, -den mannavulna och rakryggade Maja Greta Carl-. sten sitt" vinglas och höjer. ” « kristallkronornas - Hennes '- : grå ögon stråla av:'stolthet” och hänförelse, då' hon ser det ': mot flämtande ' vaxljus, mot dörren.- i Be; detta kallar jag. vilja, "säger hon. Vad vore vi utan den, Orätt gjorde jag då jag. "skymfade. den, stolt är. Jag ' att: min ' dotter . inte" böjde "sig; Dricken med I mej för de-. ras välgång. > : - som: "det ' starkaste i livet dragit från bordet och tagit små. rummen -i besittning befaller hon ' fram 'stora släden: med: fällarna;. Okuvlig och. stört ' stiger hon in i sågarstugan- ” och det ligger en stor glädje i rösten, då hon hälsar gå- - garmor med Guds fred i gstu- gan. Det stundär, a Hill. "bröl- lop på Fors, sägef” bjuder "Eriks fattiga mor sin "hand; Jag är' kommen . art I bjuda dej och: son till. det. hon och - bröllopet, men först skall du. . och mågen min sitta i slä- majorens och min skål för . det starkaste av'allt,” Ro (Copyrignt: REA-préss) LAHOEMS TIDNING --- "Fe REST mA 1, mad a 2 AMMA BAMARA AAA NANA å H A er AM AAA ARN NA AA APA RA AA DRAMA AAA KA ENDA TID NING SOM UTGIVES 11 LAHOLM a vo 2 SS den min ' i kvän och dricka - AARADAÄRAADANAAA ver
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.