då ” vev vev YrY tr s — LAHOLMS TIDNING vYyrtTtrevrvevvvv vrevevtereyvrYvYetYerYyveryvYVYVVV ” ” vYveryeveev veereeeroveyrvy re YYFYY? vyver Fredagen den 2 februari 1254 i > tensivt in på livet, och när ratu- ". ren barmhärtigt söver de finare : nervrötter, : > Jands-anlegget”, " Bkilt skrockfulla i "krigstider." I brev. och berättelser: från fron= . ten skymtade det fram: En sole. ov dat som 'stupat I Ingenmansland '; kände visa sig I 'skyttegraven, plötsligt 'sitta där bland de gam: la kamraterna; Man "såg järtec- ken på himmeln "och var: över- känslig för alla märken och tec- ”keny4 som varslade tur eller ölyc-]. "Det är I så. Med a döden så in- som försvårar" ett hårt frontliv, då slår den soin er- - sättning” upp: de stärigda fönster- i 80 luckorna mot ”ahåra” sidan” BYnET; > rad, méra ; 'skrockfull,' och "hans livssyn' tangerar ibland. natur- får spelå fötter!" med döden: mer] än andra, cirkusartisten med tra- petsnumret, "dykaren, .flygåren, tävlingsriänniskor. I då 'ha alla: mera skröck i blodet än annat 'folk.' Nerverna oftare på spänn. De umgås" vardagligare med” d Det gör också att "de”inte 'så förolämpat ' eller överlägset :vif- Då för. hon 1; 'spegeln.s se, > här; "dörren bakom. henne stilla öpp- "som viritabla engelska eller syd-]' svenska slott; Det: knarrade I : trapporna, "det 'viskades och mum- "lades i yvrärn Saker och ting flög na: på tt dängdes i i golvet. vi ryste i tryggt ” välbehag : framför . brasan, ,' när "historierna rullades upp, och al- Jade underliga: scenérna” . "spelades fram av: någon garantal släkting. "' hahndd. folk ot. Hu tar bort: alla spök) istorier som spökerier,: ”homeopäter,” naturlä- kare. "och" spåkärringar- som. in- gredienser och :min: morfars far kunde stämma blöd, till. och med på långt håll: Min barndom kryd- ier. vi tog dadeés” med spöktiist e| ganska skrockfull,, Det vimlar. av spökerier i obygderna.' Mina gam- larsläktingar hade: förmågan "att se, "det :-'vänliga : eller 'ondsintå ”jordfolket”; ”pysslingar” som lev- "de ett underjordiskt liv, men som -kom upp då: och då. för: att ge :människorna . ett Kandtag'” eller igen” : lär uppe. | Å ingar, "eller. Al | livstiden djup ttade. Präst- | också gammalt ' vordet nu,: och arneil hade gett'sig I väg å kom” yngsta” dottern. i perå från : Amerika. Med nya” friska hade: lagt; sig. till med praktisk fram; ett. guldplomberat smile mot det kantiga folket hemma i byn. Och så ville: Hori. fäturligt-| vis demonstrera sin-froderna livs 5 föring'” genom: att: övernatta hemgårdens spökkammare i.De gamla "avrådde" "förfäråde, men flickan Höll i Hon rutschade i väg med störstädnin; hön väd- upp "rätt tiv: amt | K när "Kvällen kom ”smilade: h fram, sitt guldplombsgodnatt. till de gamla: och: dansade upp: till ro; "gårdarna" höll” sig. med spöken Åter: "fläktar. Hon” var impulsiv; kön | Ir Re Natan a RR ata upp: fantasifrisyrer voch kamma- de ut" "igen. Och/det; "ble? midnatt. Då får "hon fi spegeln : sé, (hur has, In tittar en/man/ "Han Aer li- e skevt mot; "hénhnes: spegelbild, Mickar och komer" in i rämmet, 'sakta,; tyst på! tår komnier han allt närmare.” ' oa Vv ' Nu är de inte" så "viktigt. nied frisyren. Ganska slagen och stum sitter. den lilla -missen' där med sitt, hårsvall och' bara stirrar.” Då" mannen står. tätt bakom henne och: ler, "medan hans hän- i dov söker sig fran runt hennes " hets, förlorar Kon medvetandet, ' De proliga gamla hörde dunsen], när Hon föll och skyndade till.'De "| fingo väl lv i-henne efter en stund! Skräcken lyste ur henne. Och på hennes hals satt blåmär- ken efter ett par kraftiga nävar. Ett vackert uppslag till. en räffelfilm, inte” sant! Men det är bara en enkel spökhist nån barndom: c AE får far kunde stämma 'biod, El-| jer stagga; som vi'säger, Det var ont om läkare på den tidén,. Och så lärde! han sig själv en' hell del naturvetenskap: efter hand! nå ben; Gipsningen var unik. Hänt klöv”ett runt, "tjöckt vedträ och gröpte” ur kalvorna efter. .benets e förm. Sen han rätat. in benpipor- ych | nä; "satte. han sin träform, kring]. , |, benet och band..Jag vet inte hurj'tz inre impulser. över. huvud. taget, ['. effektivt det kunde: bli; men det: var ju bättre än ingen hjälp alls, En dag” kom några skogshug- |"; gåre till hans gård. De hade ett olycksfall rätt långt borta i stor: örren' bakom henne stilla ”öppa : lugn och vänlig Han rätade till' och gipsade brut-| , skogen, Enl kamra Jåg där med ö made. 'ut,sitt;jrikaj hår. Hon, lade] fars far... De bämnde” 'hamnet. - bad des” «tå stilla och tysta en, stun öch sjärv företog hap: Sig, något > som: vi skulle kallz inensiv, kon- centration. Han ' var en, mycket ska stillsam, av: :sig, var, — Nu är det bra, sa han efter | en "stund; Gå bara, tillbaka ; När de kom fram till sin kam- |. rat, fann de honom ganska" med- tagen, men "blodflödet hade stan- - | nat, märkligt; raskt för en stund|- - sedan, kunde han berätta. , | Maupassant berättar ien djäry |; novell, Vem vet”, hur möblerna I: främmande” 1 nade, dit, han reste” av ett "inre tvång, som kan. bara kunde be hur möbler och rum tar intryck av människi lever / vidare, oå har” mycket med frågor om. de osyn- liga--makterna. Genom en bety- dande del av vår världs poesi och det osynliga kraftspelet kring oss. - Ofta rycker vi på axlarna, små-| ”praktisk”.; förklaring .. till det | mysteriösa. Det bottnar, n tur- rligtvis I rädsla, Det är obehagligt + Och ändå” "Hör vi på fulla; :Fyllar det" i händlingar, de kommer på. tal! Varför tror som ofta är ganska: märkliga? er tisk erfarenhet av övernaturliga makter. ng vill”. jag berätta,” 1 ett rum plötsligt, försvann och HM 1 lika: oväntat; åter dök upp ient 'skriva men inte förklara, Vi vet, |' enerationer.: "Allt! prosa går denna undran. över |. ” Jer" eller bullar vi upp. en. kar iu 'och ansträngande att syssla med, |: och man kan ju ingen. utanläxa |: om saken, har ingen: fix punkt : dett gåt: . fast vi JNjuger. nog så dumt, när|' Mer omen enkel tanke-| ; N Niem man går att bese” Mig. ' den: berömda och kanske i någon "mån beryk- |] : tade skulpturanläggningen si Frognérparken i i Oslos nord: västra del, "möter man först -de stora portarna där Vigeland i "sten och -smide symboliserat fan- ”AMrsss ss oki till bron, flankerad av fyra sym- boliska ödlegrupper på höga kos: lönner' och . "58 stiliserade men dock, realistiska bronsgrupper; . som Visar, , olika faser ur livet. . med män; ; kvinnor och barn i ilek: i . eller meditation, Vid sidan av. bron och äre: har barnen fått en. lekplats på en liten. udde med, vita svanar. simmande i det omgivande vatt- net, Hår ä är, figurframställningar av. barnsi' lek, och det. förstal. fosterembryot, allt i brons, pla” cerat i centrum, Meri oslobarnen "leker. och plaskar också: i den stora fontänen söm man finner sedan man passerat bion. . så Fontänens jättelika central. grupp | består av” mansfigurer] Över en plan kommer. man så. ie sta sont bär upp ett väldigt brors: kar från "vilket. 'vattnet forsar i ilsi mäktiga strömmar ned i bassän- gen vars "kanter dekoreras: avr symboliska trädgrupper; visande och mannakraft till: älder- Bassängens sidor; upp: : ordlistan med liknande: moti om. "kännetecknar « de över 40 år på detta sitt livsverk,. bolisera livsresan.' . Text. och. ieckningari- I Solen re "> HARALD- HÄGG -- =S r ia, Trädgrupperna ä är ut ga verken. Förmodligen är. de till." komna urider ett tidigare” skede” i konstnärens liv; han arbetade i i . Runt fontänen har Vigeland i rr Svart och vit stenläggning koms' ponerat en mosaiklabyrint. som i cirklar och sa vill sym: "Efter. fontänen: når man - så. den kanske största attraktionen i deönå gigantiska. åaliggning: 17 da höga; I Fett stycke hugg- na, "granitkolosseni, Den är ol given av'36 stora; i 'gränit hugg- na, figurgrupper; 'plat; rade cir- elrunt: på "trapporna lm 4 i te rasser leder. upp till mon: IQliten kanske: mest frigjorda, och i inspis Allt” son allt ofattär.s ulp- turparken omkr. 150 självstän- ”diga verk, 'sarhladé till. en stor, imponerande helhet I Vigelands-par- Kvar. står "emellertid den gelands: Livshjulet, ett” av av hans tåtligastel > sKvrpra RER rad Brava skapelse", söm: någonsin utförts av en endå "konstnär. . 3 Inträdet. till. parken rf. ritt och, Oslo visar med stolthet den- na under alla: förhållanden" uni: ka sevärdhet.” ”Guståv. Vigeland f och dog: 1 och grova tvetydigheter; rit: i :Bergen några veckor, triv- des rätt bra: trots allt i ;dennal. regniga men 'veckra stad och ha- .de just ovdpat för en färd till'1s- land.” Herifrån' hade jag fått brev; som . beskrev hur: allt gick sin gilla :gång. - "plötsligt en morgon kände jag ett tvång att resa hem: Jag fun- |derade inte mycket över den has- tiga förändringen, packade bara. köpte biljett och for utan uppe- håll. Kristiania, Charlottenberg, Östersund;.' - Först när "jag på” kvällen efter ett och ett halvt dygns resa gick | upp för hemtrappan, slog det mig att något anvarligt måste ha in- träffat, ve . A När, Jag var nitton'år gjorde Jag en resa i Norge. Jag hade vas "gå var "det också. oc åsen. oc fick jag vaka [vid en, då dsbädd, vår tid, å arlinte. enbart! hård ; materialist”. och shåskin; pen ar ' | också :; flera 'dräg:, av hoa och vilja (nl ett, yeklighre liv: "Får, vi det" aller ”ol 4 kan; leva , mer okomplicerat öch > lära oss lyssna” "litet till naturen, . då kan vi säkert bli "mycket mera! - god vän 'meä de osynliga krafter, : som vi nu' ”kverulerar, ängslag: - för eller. ler övermodigt åt. . RR . Den”gamle” indiern Tagore' sa . de en" gång: : —- Skillnaden mellan "Europa och oss är att ni söker behärska naturen, medan vi vill tränga I in i den; och förstå den. "Det voré lyckligt med en 'hygg- lig förening” av de två polerna, "SAB an å tur, spelar på lotteri, 1e- ut JT ag har inte någon större prak-? > .: - HOVNARR FÅR V. 2 vara” en av de: egendomligaste titlar som någonsin förekommit. Konsten att roa sina medmän- niskor har alltid uppskattats och ofta' betalts väl. Och det-är lätt att fatta, att.i forna tider då vå-] , ra dagars otaHga möjligheter till .) förströelser saknades, var och en som hade förmåga att genom v kvickheter. eller -glada ” upptåg framkalla ett gott skratt skulle vara väl anskriven, Yu... . I de fall, .då hovnarren var. en persön som ' genom sin egen för- måga förstod att roa sin omgiv- ning: finns naturligtvis intet att anmärka," man däremot på saken då hov- ofta — var én persön som genom, des till ständig skottavla för. om- givningens spott och spe: . > Institutionen hade gamla anor : och förekom redan hos antikens greker och romare. De egentliga | hovnarrärna, som från slätet äv medeltiden hörde till en fullstän- dig hovstat," förekoni först efter korstågen, Vid franbkd' hovet ut- gjordes” dessa naärrar. rätt ofta av fina: "och spirituella hovmän, av vilka många namn gått till efter- världen såsom. Triboulet, skitdräd av Victor Hugo : i hans drama Kungen roar sig, och den kvicke Chicot, som Alexander Dumas gjort till föremål för en intres- sant studie. ' | > De italienska hövnårrarna var kända för sin slughet ' och sin för- måga att slå” mynt av sin befatt- från slutet" av 1500- talet var tyd- ligen ingen vän av dem, ty han skriver: ”Nu för tiden aktas gyc- kelspel så högt; att narrarna har lättare" tillträde” och står mer i I gunst hos konungar och furstar än ”aktningsvärda och redbarsa människor. Hovhållningen' anses icke fullkomligt ordnad, om inte "| en sådan dår oförskämd slyngel :| underhåller” sällskapet med sitt tokroliga prat; sina munviga svar ”" En av : hovnarrarnas' ivrigaste 2ynnare var. påven Leo X, och det. berät- as, att då han var I sällskap med na hovnärrar; "så var'han' sål: Sott: som otillgänglig "för dem |. gade en gång vid ett samtal sin Helt ' annorlunda ser|. narren'— och detta förekom likal sin dumhet och 'vansbapnad gjor-] i "ning, -En' italiensk- skriftställare] ' De Synnerligen talrika och åtnjöt tt . stadgat rykte för sin grovkornig=' 3 ina . beska '::: repliker. Jängfrudrottningei” Elisabet frå- hov. T, om hah; inte, tänkte pas- S et löd: "Visst. inte, jag bru- kar inte tala om de saker; varom : hela, stan talar.” oe i gav :sin hovnarr. "Putsmann ett 1 ett; hedrand . - 'vitsord efter, hang. död, då" haj el LA Sroäl vn var en :sanningens DS talet; Efter trettioåriga kriget - började, tack vare den. ton: som: anslogs.:åv. hovet i " Versailles, «> .hovnarrinstitutionen. . sprungliga : form att. försvinna i Europa med undantag” för Ryss- land, där den ännu' länge, flore- rade. Vid det kärsachöiska hovet fanns - dock ' avlönade "hovnarr: ännu i mitten av 1700-talet , Hovnarrarna ”hadé sin "egen dräkt. På det fullständigt vakade ”. SS huvudet bar de eri klotformig hus: vudbonad, narrmössan, på vilken det under 1400- talet var. vanligt att sätta” fast .ett par åsneöron eller en tuppkam, -bestående av: en' röd, i uddar utklippt, tygremsa, som gick från pannan ned i nac . TN ken. Narrkåpan var försedd med 2 bjällror,: som även" förekom, på . skorna pch liter'+ Väyrstans' för" ö rigt. Ett. av de viktigaste attri-.c biten. Var spiran, vänligen gjord av: läder och försedd med. ett narrhuvud med utsträckt. tu som sökte- honom. - YT 2 oh
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.