operett YET F ERE YYYN vyvree FY Åyvvrvrervy ryd vv vego RER veveyyYYYT I YET YT YYYYYYY YET ETF YYFYTYYVYYTTYYSVYVEVPVYTYTTTRITTYYE "7 h . Å ; . 4 vervevyv vv vY vrevvevvevvoveevvveeerevyYrYYFFPERPYYT TT Yvryrvy? . i fer NM ock + 2: Onsdagen de runrelanmnitt nd - Km it ” Nej, ' nu "mäste hon skynda .&ig, Men tråkigt nog kunde ton inte ta busseh. Hon måste nog gå för att kunna köpa vad-hon behövde på vägen'hem.. Allt, som ' hörde. till smörgåsbordet, Lite kallskuret och.ett par, tre konservburkar, kunde hon få i närheten äv bostaden, men hon tänkte köpa en orre eller en tjä- derhöna :öller-. kanske ett par rapphöns, och allt sådant fick hon nog billigast.” på torget eller i en saluhall. I Östermalms saluhall till exempel. Dit var det inte heller så långt." = ri" " Men hon måste som sagt va- " sa ganska kvick i vändningarna. Klockan var över fem, och hon -hade bett honom- komma. halv sju. Hon hade föga mer än en timme på sig; och hon hade en . 'hel del att ordna med. +; = a Namnsdagspresenten ::' hade hon redan köpt. Bara: en slips, men en verkligt vacker slips. 'Riktigt dyr förresten; Efter hen- .nes förhållanden.: Och en hela « .bourgogne: stod. . och, väntade »framme vid värmeclementet för att få rätt temperatur. Det hade "han lärt henne, «2000 > Elsa, Wik" skyndade vidare i " den besvärliga trafiken upp mot . Östermalmstorg. : Ja,” där fanns, ju allt vad hon kunde önska sig, både hare och rapphöns, och skogsfågel, men hon gick. väl i.8 alla fall;jn i hallen; hon skyll kanske köpa lite annat också. Och Elsa knuffade sig. fram till en djsk,. bakom -vilken.idet , hänede hela knippen med sko sonen namns beraehnroesKsi PT FOHARABFRTHHFSEDENEN : Sa | den här timmer. ”, fågel, och sadé att "bon hade otroligt bråttom och ville köpa en 'tjäderhönay, och efter en stund håde hon i” stället köpt två stycken ripor, som sågo väl- digt feta och fina ut. I. a Då hor efter en halvtimma kom hem stod Erik och väntade i trapppan. Hari hade kommit så tidigt. för at få hjälpa henne lite. Han förstod ju att det skul- le köpas pilsner och vichyvatten och slås upp konservburkar och ordnas med 'en .del,' som in- te vär kvinnfolksgöra, och han hade ingenting "annat /för sig — Jo, du kan få hämta pils- fer och" slå upp ett par kon- servburkar, sade-hon.' Du kan till och med få hjälpa mig att plocka ett. par små fåglar, -om du' är . riktigt snäll. Så: dukar jag: under under tiden, Gratu- lationsceremonierna spar vi väl, tills, vi är; färdiga. 377. 7 H > Och Erik tog-en stol och slog sig ner framför: diskbänken i den mirimala kokvrån och öpp- nade påsen; som” Elsa" räckte honom. + Ch ” Ser | Nej men käraste, flick- ungen, har du gått och ruinerat dig på snöripör! sade han och klappade henne på överarmen, för längre -räckte han inte, där han. satt framåtböjd på den lå- En solig och vacker dag I mak | Det är årsavslutning I småstads- läroverket; vars aula lir fylld till sista plats av stolta -föräldran och. bekanta , till eleverna, Sol' :: strålarna glittrar : In genom de väldiga fönsfren, på snövita ung- filcksk ” välp d mörkblå ' koff ektlonskostymer och på all'don rekvisita av blom- mor och; grönt som ger värma och intimitet åt avlans snusbru- na och illa åtgångna inredning. Framme 1 katedern håller rek. : torn just på att avsluta det hög=. stämda och välmenta talet till : eleverna. De flesta fraserna kän- ner man Igen sen föregående år, Men det gör ingenting. Den obe skrivliga stämning som alltid . kännetecknar' en årsavslutning har gripit en. Framme på podiet sitter de elevår som skall med- verka I den sång och musikupp- visning, som alltid bildar kulmen På avslutningen. Musiktäraren, ett gammalt original av den typ som kan karakteriseras med Ru- nebergs ord "Något tålte han att skrattas åt, men mera hedras ändå.” står färdig att höja takt- pinnen, när rektorn slutat tala, I ett hörn bakom de övriga sitter en finnig och gänglig yngling. I handen håller han ed klarinett, Han spelar med 1 skolorkastern, och snart är det. tid för honom ' NR EA AR AE VER » henne. Har å | julens" högtid 'drog förbi med solblanka'. förvinterdagar, . det 7 Men rätt sor'det var hörd hon att ban ropade. på henne, "och'då kon kom ut i kokvrån satt han och läste på en liten skrynklig papperslapp, ut at ha varit hårt ib oprullad, bolalott, som man aldrig vinner något på. : — Det | ”igaste, jag har "varit med om, -sade han. cs sn lilla lappen ifrån då? frågade hon och böjde sig ner Över hans — Den skrynkliga papperset, Set emot ver detta, bor uti en by långt från: järnväg. och från ardra människor och jag vill så gärna Jut i världen för att förtjäna mitt man säger jag är vacker. Jag är 21.år. Hjälp mig att få en bra plats i ett. hem. - Sonja -Tellin! Skårbyn, Gillefaure?” ;= "=". . Fn sån tokig jänta, sad Elsa. Och ett. sånt namn! Det kanske rent av är en lappjäntal Kan man tänka sig en sån idé! När det finns annonser och al- la möjliga andra sätt att skaffa sig ett arbete. =: MR he la ; tättskrivna :papperet.. Ro- mantiskt; skulle man -kunna sä- ga.3”I en. by långt från” and- ra människor.” Det finns av- stånd, ödemärker i vårt långa land, ”Och mar säger att, jag är; vacker —” Sonja —-' Ett vackert namn också — «> > "1 Strunta i den där lappen nu och plocka på, så vi bli fär- diga nån gång, sade Elsa lite ”jotaligt dch gick tillbaka till'sina bestyr inne i'det' lila enkelrummet. EA .« Erik: Hammer satt ännu en stund och såg på den underliga skrivelsen, Sedan tog han hast trevliga tigt. fram plånboken och stop- I pade ner den i ett av facke "Dagar och månader blev ett nytt år och våren var i : lannalkande. Nästan ett halvt år alldeles som en sådan där ton . här var då det konst- " PÅ har du fått den där,” satt kopprullad och - fäst med ett litet snöre härunder ena vingen på den här: pippin, ; ”-svarade han och böll upp det. du hört något så besynnerligt? ”Till den, som fin», ner detta papper. Jag, som skri. ' bröd. Jag är frisk och stark och . — Ja, det var orginellt, sade" Erik och satt”och såg på det lil- ed Isvarade hamn och räckte henne "ec de ju riktigt bra. .” viskade man; : a pe i Elsas rum, en strålande vac- |ker dag i början av mars, satt I Erik Hammer vid skrivbordet i Isitt arbetsrum i sin ljusa och moderna trerumslägenhet borta vid Gärdet. Han hade just av- slutat ett brev, och nuletade han lefter ett frimärke. Han: hittade inte något i skrivbordslådorna, därför tog han fram plånboken, där han inte heller fann något, men där han.i stället fick fatt ! en liten: hopskrynklad bit pap- per. Plan ER Han läste det skrivna. Ja, han hade nog inte glömt det. Det hade f levt kvar i hans minne som en underlig hälsning långt, långt ' bortifrån. : Från en" by, fjärran från andra byar, andra människor. Kanske låg den inne i de stora, tysta skogarna, djupt inne -mellan' de höga bergen — Ud, vil jeg — ud! En ung ensam kvinna, som längtade ut, bort — Sonja — ”Och man sä- ger att.jag är vacker —>.. - Erik Hammer tog fram skriv- blocket och skrev ännu ett brev. Det tog ganska lång tid för hon- om att skriva det. .Då det var Härdigt lade han det jämte en stor sedel i ett kuvert, som han förseglade med sitt sigill. . En tisdagskväll tio dagar se- nare stod han nere på Centra- Jen för att taga emot henne: Kanske" hade han omedve- tet väntat sig något romantiskt, något olikt allt annat i flickväg, en mörkhyad, brunögd nomad- kvinna, en sagoflicka i stil med Pelle Molins Gunnel, och där- för blev han först lite besviken, då hon kom emot honom i sin gråa vinterkappa sin ' svarta, enkla filthatt och sin mörkblå kjol, som var kortare än det ny- aste modet föreskrev. 1.7 tor - Han ' hade. skrivit. att han skulle vänta' på' henne "ute på! perrongen ' alldeles invid 'ner- gången till: den underjordiska "passagen méd en ljusblå näsduk i bröstfickan på ytterrocken, och hon:hade ingen svårighet att-finna honom. «1 vv ent "'—Är det ingenjör Hammer? sade hon med en lustigt sjun- -"lande brytning... =, eg ; Ja, det är nog så riktigt, sin hand. Välkommen ut iden efter nainnsdagsmidddagen up- "| ma i säng, det ser jag. "Han tog Kennes väska, som' var av tjockt brunsvart läder; hon följde honom tigande, och hela tiden kände beröringen av hennes arm. Han såg på henne" oförmärkt som möjligt såg sig omkring. bland alla de främ- mande människorna med stora, förvånade men" 'ändå ; lugna Ögon. Loe Aer : Utanför stationen tog han en bil, -och' en kort stund: senare förde han henne in i sin mo- derna våning.E 2 ty cs. > Nästan blygt” hjälpte han henne av med kappan, visade henne omkring i rummen, för- de henne uti det elegant, in- redda köket. Först där ute fick han riktigt tillfälle att se på ben- ne. Ja, hon var vacker. Ett par stora, mörka ögon, som vän- des emot honom . blanka och undrande,' en kort, rak näsa, en vackert formad mun, kanske lite för stor men med friska; fasta läppar, som aldrig hade vanställts. av ett: läppstift, ett nästan svart hår, som låg slätt och tungt över pannan och vid tinningarna - gav ; ;reflexer "av mörk kopparglans, ' «.sse" — Ja, här är ni nu, sade han allvarligt. Och nu får vi väl se hur det går, Vi får kanske inte ta så invecklade. anrättningar den första tiden, och jag får väl hjälpa "er tillrätta så gott jag kan. Jag hoppas innerligt att ni kommer att trivas. Det är ju ett — ett stort ansvar jag tagit på mig. - Dole ".— Jag "ska "göra mitt allra bästa, och jag tror- att ingen- jörn är — inte är svår att hd som ' husbonde, sade hon. Jag har ju aldrig varit i en stad förr, aldrig sett något, som är'så här stort och fint, men det går nog. -— Det går säkert, sade han leende. Och nu ska ni väl laga iordning lite mat åt er. Stek ett par ägg och ät av det, som finns. Där är skafferiet. Jag har redan ätit. Och ni behöver kom- Ja, jag har åkt på tåg så rysligt länge. Och var är det jag ska ligga? "Aie « . Erik Hammer tänkte sig för några ögonblick. Det fanns en liten 'sängalkov 1' köket, men stora, :, oroliga ärlden, : Sonja "hemma ” ho: häns förra hjälpreda hade bott in mor, ' och nu man. 'smålog ' bara " förstående "För att vara nybörjare spelar : :» Men ynglingen med klarinetten våndades. Snart kom hans solo, Han kremade /;klarinetten, och svebten pärlade på hans panna, Nere hos hans fiicka satt nu den pojke som haft barytonsolot, . : Hi Griegs ”Landkjenning”. Nu log I Hon mot honom... -nu böjde de 1- sina huvud mot varann och vis- ' kade... nu måste han falla in i sitt. solo... nej, vad var det... han såg dirigentens ansikte som i en dimma, strängt och olycks- : . .-bådande. Några sekunder andlös 7 tystnad.» han kunde inte lyfta ' s es ögon, Pen vita klänningen sluter tätt intill den ranka kroppen. Då och då verkar det som om hom kastar en blick bort mot "dem olycklige — klarinettisten, vara hjärta gör ännu en saltomortal I olidlig spänning; . N " Han tänker tillbaka på går- dagskvällen! Han hade fått hålla henne i handen då ' de gick hem från bion, Och så hade hon sagt ord som ko.nmit honom att käns na sig stolt som en kung, ”I mora fon spelar du bara för mej,” ha= de hon sagt, och han hade lovat. Hela sin glödande sjuttonåriga musikersjäl skulle ”han' lägga I det lilla solo han håde i Mözart- kvintetten, som utgjorde finalem På musikuppvisningen, Han hade övat på det stycket nästan hela att visa såg på styva linan. För sista terminen, och nu kunde hani visso skulle hahs nervositet inte vara större om han skulle 'upp- träda som solist I konsertförenins ' £en, Ouppnörligt tar han upp sia > nbduk-och torkar av händerna I anyg Klider hans blickar mr till framsta binkraden där ele s Yerna satt sig. En ljus hårgloria Inramar ett täckt ansikte, med frakt Vu nvon lärar ch Ivsnde det perfekt. Det var bara en kort ”melodislinga, mer 'melodios och vacker, nästan sentimental. Han visste att han skulle kunna spela den för henne så att hon utan kan. Måhända skulle han sedan också få mod att tala om fö hade gått igenom hela sitt pro. gram, Ynglingen med klarinetten ryckte till störd i sina tankar. Nu var det orkesterns tur. De bän kade sig framme: vid podiet, stämde instrumenten, dirigenten höjde taktpinnen, och så klin gade melodien fram, friskt och tekande, ljusa harmonier bröts av mera vemodigt mollbetonade, 'och auditoriet lyssnade med vän. - Jig klapp på axeln ' . ..A Där kom hon ju! Han höll på klarinetten mot munnen... mu fortsatte . orkestern att spela... Herre Gud... han hade försuttit sitt tillfäles Fö Cae yo Publiken troppade av från au- lan, En riktigt vacker våravslut- ning, var det allmänna omdömet, ' Ynglingen med klarinetten stod en smula ' avsides, när en lärare kom förbi. ”Det gick ju riktigt bra, var inte ledsen för det där lilla missödet i'kvintetten.' Du kommer att bli en duktig 1 ker med tiden.” Och så en : vän= att springa fram från sin skym- da plats, men så hejdade han sig, I sitt sällskap hade hon pojken .Sora sjöng. Där han stod kunde han höra deras samtal. > — Javisst får du bjuda mej på . Vvårbalen, hördes hennes varma nästan smeksamma = röst. ' Du sjöng underbart, Det var så tju- sigt alltsammans i dag... - s Och så efter en kort Pauw, : — Utom Birger förstås... Han böt ja på att förstöra hela stut- mumret, Såg du så vissen han såg ut där han satt? Inte en ton fick han fram i klarinetten, och Biadå bar han gått och övat sej bankmannen .George ' Hale. Men NAbE3s0NNDURSToFaNUU CAS UbAbRSbh SENOR bl En-tillfälli När. Mary öppnade morgonens post fann hon ett brev från sin. "gamle vän Harold 1 New York, Han skrev att han var på väg till Europa och tänkte också besöka London för att få träffa henne '' Han gladde sig åt att få träffa . "Mary blev mycket glad över brevet. Hon tyckte så mycket om ..den gamle mannen, som hon känt : sedan hon var barn. Han :var en gammal 'vän till hennes 'far och ' då : fadern avlidit hade ” han hjälpt henne mycket. Det var fyra år sedan han hade varit här snu, och under tiden hade Mary gift sig med den framåtgående han , hade bedragit henne efter bara ett par månaders äktenskap ; och så hade hon då låtit skilja. sig från honom. Hon hade skämts. "för att tala om det för farbro- dern. Men händelserna följde nu .' b2 - och klok karl och så måste han slag i slag. Efter "några : dagar > fick hon åter ett brev, avstämp-" - lat i Liverpool, från farbror Ha- rold: Han skrev sålunda: ”Min . kära Mary! På grund av ändrin- gar i mina affärer, kan jag ty- - värr inte komma till London för. > mer än en eftermiddag. Då jag också måste sammanträffa med pä melodin hela sista terminen. — Nervis 'så klart, - svarade 'han med ett skratt. Men nu bryr vi oss inte om honom. Han gav henre ett förälskat ögonkast och )bon tryckte sin arin mot hans. I Tillsammans vandrade de ut I Wårsolen, "Kvar i dei tomma ivestibuler stod' en yngling med. len klarinett. Han vägde den kångsamt i handen innan han. med ett ryck satte dena mat knä-' et och bröt sönder den i två delar. en NOR 2 = hon gick så nära honom att han - i smyg och iakttog hur hon så - Jåtminstone låta bli att — att "Vi cAv PAULINE KRAUSS." | .. En romantisk .. kvinna, som- , tyckte han att den där alkoven såg så trist och »gästvänligt ut. 2 De. här första nätterna behöver ni få sova. ut ordentligt och ha det lite benvämt, sade han vänligt. Och inne i herrum- met har. jag en utmärkt otto- man. I den har jag legat siälv, innän jag hade råd att skaffa mig en särskild sängkammare, Packa hu upp och ät och gör er lite hemmastadd. Sen kan ni ko- ka kaffe, om ni vill, och kom- ma in i stora rummet, så dric- ker vi en kopp tillsammans, så vi får pråta en stund. Och sen har ni badrummet här bredvid, om ni vill ta er ett bad och få av er: resdammet, "Ta det nu lugnt. Om en halvtimme un- gefär kan ni kanske vara färdig med kaffebrickan.. fet Du behandlar ju jäntan som om som om hon vore din — din syster allraminst — eller din fästmö. Och du kunde då titta på henne så där som du BÖlesnsa en TT ET .:— Jag behandlar ' henne ba- ra som: man ska behandla 'en människa, " en medmänniska, Vänligt, korrekt. Och förstår du inte, Elsa, att hon behöver den- na vänlighet. Mer än de fles- ta. Hon ' går här så ensam, så obeskrivligt. ensam i allt detta nya och främmande, så det kän vi inte tillnärmelsevis ' förstå. Och jag — jag tycker om hen- DEr st TN Just det, ja. Du är kär i jäntan . förstås... Det. syns , väl Hon ligger fortfarande kvar här i herrummet också, kan jag tänka mig. Det är ju. fånigt, opassande, oanständigt. '.. . — För det första vill jag inte att du kallar henne ”jäntan”, Eka. För det andra är det jag, som bestämmer här i mitt hem. Och för det tredje —'ja, du bör. välja dina . ord." Hon är -inte sämre. än. du. Inte 'pår något . Elsa hade rest sig upp.: Hon var blek av upphetsning. .— 'Ja, fortsätt som du har börjat du. Gärna för mig. En .. och man säger alt :jag. . >. är vacker... lc 4 olen ARN AAA AFTER and . | Hennes störa, blanka ögon voro ove 2 ig LR TER berättelse om en ung ville; ut. i världen :Folcke GÄR vacker dag duger. väl. inte ene C' herrummet. Och nu 'går jag. Jag vili inte alls konkurrera med , några bondjäntor, och du be- höver inte" känna dig bunden ” Erik Hammer svarade inte. . Tyst följde han henne ut i tam= buren,. hjälpte. henne på med kappan, öppnade ytterdörren. : +" Då > Då Kan kom. in i rummet: stod Sonja'i dörröppningen: I — Jag — jag hörde vad frö ken sade. Jag kunde inte undgå : - det, för, hor. talade så : högt. Och nu — nu gick hon. Det är ' mitt fel Jag ska — ska nog resa. . Sakta. gick Erik Hammer fram till henne, tog henne öm båda ; axlarna, såg henne in i ögonen. = i.” ne + — Nej, det:ska ni inte, Son- ja, Hon får gå, om hon vill. Hon har blivit: mig en. , besvikelse. Hon Höll inte provet. Hon blev simpel, cynisk. Och jag — jag - håller. av: er; .Senja. -Mycket. Ni' har. bara varit här ett par.” månader, men det har varit nog ' för att jag ska känna att ni inte får lämna mig.” Aldrig. Håller ; ni inte av. mig, Sonja? ..:.'s/ = Jo, svarade hon tyst. Men .. jag hör inte kit, det känner jag. Allt är så besynnerligt. Det är så många människor; Och som 7 ” gör det så svårt för varann, = =. + - Han, drog henne, intill sig, ' han kysste det släta, mörka hå- ret över den bréda pannan. s —iDNet blir nog bra alltsam- mans, .sade. han, "Vi måste väl alla vänja oss vid människorna. Vid deras besynnerliga öden. : >'Varsamt gjorde" hon. sig: fri, fuktiga 'Han sted stilla och efter henne. : di Ta sag. Ottomanen x var '; uppbäddad, allt var :sig likt. Men på skrive". . bordet låg ett stycke papper, på vilket det stod: Jag har rest. '' Adjö och innerligt tack. Jag ön skår er all lycka. Sonja: nr ET chefen för Brittiska Nationalban- . ken, skickar jäg dig 6ch din man '- en "inbjudan till middagen; hos . presidenten och hoppas jag träf- fa er där. Då blir det också till-; fälle för din man att samman-; träffa med en hel del betydelse-'' " henne och hennes man, som han - i >" aldrig sett. "> Re La fulla "personer inom hans fack, '-som kan vara honom till mycken "hytta. Detta är ett tillfälle som ni" ska beakta och det krävdes: hela" - mitt inflytande att skaffa. er den: . na inbjudah, "Alltså lördag. Häls- ningar. Harold.” 65 ova vr Detta brev gjorde Mary. utom "sig av förlägenhet. Ensam kunde ; hon "inte gå till middagen. Och. hon ville så gärna träffa Harold,' ”Men då inbjudan var utfärdad - - på Mr och Mrs Hale, kunde hon "> ej.heller ta med sig någon bekant, t Vad I all världen skulle hon göra Hon måste skaffa sig en man för (en kväll, Men det måste vara en F och en repr ; iv; heta Hale. Hon letade bland sina bekanta. Och efter en sista sor-. tering bland dem hade hon funnit” tre män med namnet Hale. Det var Jack, Alan 'och Don. Don- måste hon genast stryka för han” var endast 24 år. Jack var gift" och föll genast ur räkningen Alltså återstod bara Alan. Han' kunde passa; var 35 år, kamrer i: en mindre bank och därtill ,ele- .; . gant och sällskapsvan. Han hade: uppvaktat henne flitigt då han var student och hade vistats län- ge. utomlands och!å nu . nyligen återkommit hem. Hon hade till= fälligtvis stött ihop med honom " på en teaterföreställning. Altså Alan måste hjälpa henne. I Mary ringde upp honom och förelade honom sitt problem. Han ”accepterade genast och de kom= ot mo överens om att trällas på” Ton ranstR ES tNKKIUR en : smula; Nas ee 2De" träffades på en liten bar bara rosor åt Mary.och kvällen De kommo överens om att inte .. falla "ur" sina Foller, som äkta.” makar för en dag. Följande kväll bjöd han Mary på en liten supå hemma i sin' våning. Han måste ju lära sig allt 'om farbror Harold, - Senare dansade de efter grammo= fon en stund och när de skiljd2s var det med en oförklarig känsia. , av saknad. con ämtade Alan sin tillfälliga hust= ru punktligt. Alan gladde. sig åt att Mary ,var så 'vacker och att' han " skylle : sammanträffa "med. inflytelserika . personer på bjud= ningen." När de träffade farbror... ... Harold kände Mary. sig så stolt som ; aldrig förr! då "hon ”presen=; erade'; Alan som sin make, Och; Harold tyckte att Alan var precis sådan .' som han föreställt .2g,-. Marys make. De befunno sig sä=..-:- lunda i bästa stämning. Det unga paret gjorde formlig succés "Lv Londons . finanssoctitet. ; Frampå. småtimmarna skiljdes man från Harold, som måste resa. tidigt påföljande morgon: +... ot . På söndagsettermiddagen kom Alan och besökte Mary, på nytt ' och framställde en fråga, som hon : ” 1 hemlighet hade väntat på och — ' med glädjestrålande ansikte sva= rade hön ja. KE ra , Så gifte de sig och så smås« ningom fick "också Harold veta ; hur hån helt ofrivilligt anstiftat Marys andra äktenskap. ' n 10 mars 1954 Fas obs a ee onsdagen 'och studera in. rollen och "Alan. hade med sig under= - gick .under :angenäm stämning. ' - +; På "aftonen den. stora” dagen. SS NM oo ENN Vv obe vr CR rag "LAHOLMS TIDNING AMANDA SARAS, LJ. SN 4 ENDA TIDNING SOM UTGIVES I LAHO LM. » NE
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.