AN EL vYyvettFYTYYYYIYYTETYPYFY FTF FFV VV veertyveT ere erryYtYPPEY TrereeYyvyrv YrvrvY . veYrr vr TyrerTavYY? X vervevetrYTTY verereveryTTYY FrrevYyerYv vv Spå ” Första söndagen efter. > Trettondedagen : ut > Sabbatstankar + Av kyrkokerde” Olof Mörk, . Stora Harrie, Lunds stift. Text: Ev. Luk. 2:42—52.]' Förlorad i världen — återfun- nen i helgedomen." :. « » Berättelsen ' om , Jesus vid tolv års ålder i templet ä först ägnad att visa oss, hur Jesus var ett "gott 'och lydigt barn till kärleksfulla” föräldrar Vi se bilden av en familj där man och hustru ha för sed att gå i Herrens hus. och ta bar- nen med, Där finns en hel del . för. en kristen "familj: att tän- ka på i evangeliet :Jegue vid tolv "års' ålder ii templet. Men när vi nu ji tankarna föl- ja Maria" och Josef på den . färd, under. vilken de .förlora- de Jesus och följa dem, då' de sökte honom och funno honom i templet, så kunnä vi lära nå- got om ft Förlorad och återfunnen 1 Till att börja med v var er fan med dem, Do . ' Man” har naturligtvis und- rat, hur det'var möjligt, att Maria och Josef kunde bli av med sin gosse, så som det här gkildrag, Men det är lätt att tänka sig, att de trodde han var med i ressällskapet. - Det fanns intet annat sätt för de fromma , pilgrimmerna att ta sig till och från Jerusalem än att gå. Man samlades i stora|rmateriella väl; dét blev ett lik- ressällskap för att ha varan-|gjtigt drag hjälp och skydd. på. resan. | ämne.' Och på den vägen gingo Ofta gingo mähnen i' en skara [nog många med, men icke var först och kvVinnorna i. en efter. Och, barnen följde väl mest med "kvinnorna; men en tolv-|festelser. Där var så många i åring kunde nog vilja gå med männen, Så dröjde det väl ie- ke så länge, förrän både Josef och Maria märkte, att gossen manligt emot, men så började saknades, men de hade ju sett | man att ge efter. Man visste honom nyss, Han var med från | ju så väl, hur långt man kun- början, alltså är han med än-|de gå, var gränsen mellan till- Det var den falska slut- | Jåtet och otillåtet gick, så, det var ingen fara, Han var ju också med ' dig ningom blev. gränserna utflytt från dopets stund 1 livets mor- | tade, och så blev striden mel- nu, sats de: drogo. gontimma, då' din resa genom li livet började liksom Jesus, följa. med . far templet, på din 'konfirmatlons-' dag » stod. i kyrkan .vid altar- sorger, motgångar och bekym- [i dunden och kände de starka | ner, : känslorna och de goda före- minnas ' det, därför icke säkert han är med dig ännu, Eller du kände kan- ske den andliga väckelsen ska-lvj. buro .dem' som kristna i,tro ka ditt inre och du upplevde på Gud och "hans vishet; Jät vi vad Bibeln kallar omvändelse] dem göra 'oss bittra och miss- och du kände åter så starkt nöjda och misströstande, som och varmt och rikt. Du kände, att Jesus var med dig. Men så | sina medmänniskor, småningom gick du kanske och svalnade och blev likgiltig och din kristendom blev en vana lj; sällskapet. mest och den andliga väckels sen byttes i andlig sömn, Och Jesus, som varit med från bör- jan var icke med längre; .' Det är många människor, som, när de på resan genom li- vet märka, att icke Jesus är med, att det icke är med dem, som det borde vara, trösta zig Bom Josef och Maria med den tanken: Han var ju med från början, då är han nog med ännu, a : 2 SY tappade de bort honom Där gingo nå Josef och Ma- ria allt längre bort från Jeru- salem, där Jesua var, lugna i s'n falska föreställning. Ty de menade, att han var med nå- &gonstans i ressällskapet, Men för varje timme som gick blev Maria, hans mor, allt oroliga- re, Men till en början bär hon tyst på”sin oro. "Men så kon hon inte längre, "Hör du Jo- scf" säger hon, ”det kan al- drig stå rätt till detta”, Och så. började de söka, och då kommo de underfund med, ett de verkligen hade blivit av med Jesus, Han var icke med dem längre Vi hade honom med oss, då - ' vi började vår resa genom li-|-- vet, Och där mötte osg värl- den med sin falska vishet. Och den såg med förakt och över- lägsenhhet på fromhet och gudsfruktan och" kallade det enfald och svärmeri, Till oa. Antia a och Gud vare | och man levde; som gjorde det tack för det! Och han var med laldeles dig 1 övergångsåldern;' då du människa : levde, .. Och 'på' den när '-han blev | vägen. gingo nog. många” med, tolv år fick för. första gången | men icke v och mor till skäpet, drabbade” satserna ”bölja igenom din :un- nog: medlidande, men livet var ga själ, så som vi lite var kan [nu "en: gång sådant och vad då vi under' or-| marx icke kunde ändra, det tog gelns brusande toner: lämnade man "sig ej så när kyrkan, Ja, han var medi li-lplev det kanske vi själva som vets morgonstund, men det är | möttes av” sorg, och motgång ser or en R0 (Forte) sid een EA Knut Hade tagit Kants: notel- 3e 4 brevet om "en blodig. upp- görelse mycket” härt men kände sig betydligt lugnare - "sedan tro- tjänaren återvänt. med "besked om att Karl skulle” bli borta minst ett. halvår. Knut som till sin natur var mycket feg frukta- de ett. möte” med honom efter- som han också kände sig under- lägsen. Men: Karls hotelse” hade emellertid medfört att två andra flickor som han gjort med barn slapp att lida nöd." — - . Grevinnatr gick' ständigt 'om- kring med' dåligt humör som främst. gick" ut över de under- lydande, men också Knut fick sina fiskar" varma. Han brydde sig inte om arbetet på gården och hans -olika förbindelser kosta- de er hel del pengar. Grevinnan | tvingade” honöm - till : slut” att överge sitt dagdrivarliv. I annat fall skulle” han få lämna godset. Från greven hade" bon, inte hört något sedan” han for till Stock- början "ryggade man” "nog ”till- Ibaka' för . det. talet, men så småningom lät man sg dra- gas med och blev kall och lik- giltig för Gud och "såg först och sist "på sin egen fördel. Och vad som icke angick ens och högst tvivelaktigt Jesus med i sällskapet, -: Världen mötte oss med ressällskapet som sökte locka oss bört än hit och än dit. 'Till att ' börja med kämpade "man Men så små; an anden och köttet bilagd, , detsamma, hur en J esus med i "Världen mötte, oss med sina Så: länge tråkigheterna "andra kä | "Men så och i stället för 'att de skulle få fostra 'och utveckla oss, när knota mot Gud och' avundas Och på. den vägen gingo nog många med, men icke var Jesus med | 3, Så sökte de och funno ho- nom igen, . "Josef och Maria sökte efter honom under sorg 'och ängs- lan, Jag vet icke alla de. stäl- len, de måste ha sökt honom på, men 'det måste ha varit funno Honom, På fjärde dagen funno de honom i helgedorien genast. 'Underligt att männi- skot, som .mistat sin bärnatro och . sin :sinnesfrid "och 'sitt hjärtas glädje i världens vim- mel icke gå att söka upp. den igen i. Guds hus, Att Höénrietta bad. för Knut; förfärliga tre dagar, innan de |: Jå jaödets lotter växlar ; holm och inte ”neller Hehriétta hade. låtit ”höra' av. sig: "I "det längst ' räknade ” grevinnan med att Henrietta 'då hon. inte några.; pengar: skuile . fall föga.: Hon anade också att ”gre- ven besökt henne "på vägen till Stockholm och stuckit till hen- ne Jitet pengar...” i Så kom” åter en sommar med vinnän sig för” att; fara ut till Getön 7” för” att; bada. Det var mänga. år sedan hon. varit "därute och en are. fick. ro henne över till :ön, Hon: gick, dock först till sommarstugan. Kanske”, ar "det för' att finna något spår efter Henriettas: kärleksmöten : förliden som . ”Hon; skulle . fick hon se ett brev” "sticka fram under : bordet: , Hon, tog upp. det och : kände strax igen Henriettas stil." Det var adresserat'. till” Sig- läste. PDet. var ett glödande av: skedsbrev till. "Älskåren., Hon be- rättade vilka omständigheter hon råkat" i och hur hon. genom hans brev: till fadern fått reda på" att han 7; bara » utnyttjat hénne sl hämndsyfte.', Hon” visste emeller- tid att” han: innerst : linne älskade henne” 'och: förlät" Honom” därför allt. , Själv hade: hon; älskat ho- nom" från. första” stund." Hon slutade” med "att fala. "om att hon fann "Tvet outhärdligt - och : att hon skulle söka upp samma plats som hans syster och gå samma väg som hon. Vidare täckade hon honom: för” den tid "de: fått: vara tillsammans och för alla" de trévi liga stunder' de” haft samt: :bad honom ” att som".en'. sista” "tjänst till. henne avstå "från att hämnas på Knät som hon sade'le bittert för sitt; felsteg. "Grevinnan ; sat! dan kärlek 'hade "hon själv aldrig känt för sin man” "även som. choni hon; visste” inté altid varit ' lh snäll "mot .he 4 rörde henne. stället ner tin den väntände röda: Hela tiden” sat. hon tyst! och” stu” "hade" ingen. att an förtro' sig åt och "det. var nté utan" att hon hyste en förhoppning om ”att Henrietta'' skulle ” "komma hem. så att; hon” åtminstong” fick någon” att tala med. "Hon skrev till "Hjältevik" att hon. fått: tag på ett ställe dit man "kunde skicka | barnet. stark värme. En dag beslöt gre- att med brevet i sin? hand. En”; så- ; törnad” ök AG rietta blev inte, skrivet. : il jul fick föräldrarna brev från : Henrietta' vari hon. skrey och "önskade : god "jul samt att hon och "barnet mådde bra. Bre- vet slöt med en hälsning till "+ | Knut, att då han räddat” hennes "liv, . hade han” "sonat, .en del av sitt” brott möt Sigrid och. att han därför inte hade något ätt frukta f Karl Sigbert; ägot i öv om, Karl" Sigbert , Gottehalk n grevinnan Henrietta fick så! småningora Brevet fil Svänamo eftersom sste om att hon flyttat över dit. s .Henrie ”avårade på revet och "talade om att hon numera fått ett "alldeles utmärkt hem hos marnsell Altencrona på Svanamo där både” hon och -barnet "trivdes ja blev a Net. Hen besök och gossen försökte: gång efter annan : att.” härma" faderns olika ljud med påföljd att denne brast ut? i ”bullrånde,:: glada skratt. "Gossen var' heller inte , rädd för honom utan trivdes med att sitta i hans knä och dära i hans. långa skägg: ön > Du har ingen rätt att gitta dig innan du blir myndig såvida inte jag ger mitt. samtycke. eftersom Pg är din giftoman, sade. fadern. + Nej, vi: vet. det” och en däg er också .Gottchalk att "på, hövligt vis: anhålla om : min hand Hos dig. Blir det nej, ja då kom- mer vi, bara : att vänta tills jag blir myndig och sedan följer jag] med honom "vart han vill; ; Jag "väntade: mig "ået, "muttrade adern, , men din” mor” tror. ändå att "hon på något 'sätt 'ska kun- na förhindra" ert äktenskap även om jag. just nu inte känner hen- nes- närmaste planer i det fallet. >: Henrietta ; blev. mycket: led- sen över detta sista.” Hon visste att .modern var mycket stolt över rietta "också talat om i brevet. Christina Tnisstänkte' att Hennes make och dottern smidde planer - brev på sa make som berätta- | de att: han, legat sjuk en längre tid uppe i'Stockholm och att han på uppresan varit på besök. hos Henrietta ; 'som tycktes ha' fått det mycket bra på Svanamo och trivdes, där. Henrietta hade ock- skrev > han. - . Så följde” € en besvärlig. tid för Christina "som hade” att ensam sköta gården.” Med sitt häftiga humör, kom hon' ständigt i delo med de "underlydande "och inspel: toren' hotade : med att "sluta men stannade ; Jängt ori länge "sedan hon "fått öka lönen. Betydligt och]: givib honom löfte om / att "Knut inte" lade” "sig i gårdens! ange- lägenheter,” vilka. han inte begrep det ringaste. ;, Trots att: greven snart. återvände på' sjukledignet lägrade sig: en” "nästan" kuslig tystnåd och oro över Sjöborg där det rätt liv, och rörelse sin. börd "och" hon fruktade - Tor skulle” tillgripa ' alla "medel för att, förhindra deras gifter- mål.. Hon visste att det fanns farliga droger med vilka 'en hän- synslös : människa lätt kunde bringa en person om livet: ' Och grevinnan hade många vänner i 'Tyskland som ,hon mot lämplig ersättning Jätt' skulle" kunna få att tjäna hennes ' syften. Dock e”hon knappast tro sin mo- om att gå så långt. Kanske var: hennes misstankar ogrunda- de. Hon beslöt sig för att inte yppa något därom till Gottchalk. ' Någon gång efter nyåret kom,” ett. -zigenarefölje till Svanamo och ' slog läger en bit: därifrån. Särskilt kvinnorna var : mycket |båträngande under sing besök" i stugorna, och torpen, tiggde och ville” spå i hand mot lämplig er- sättning. . '" En dag knackade en äldre zå- genarekvinna på hos - mamsell Altencrona på Svanamo "och blev insläppt. Hon ville spå dem men mamsell "Altenerona stack till henne” en slant” 'och 'sade att det inte fanns någon som : önskade |” bli spådd. Varpå hon med en gest mot dörren bad den gamla kvinnan ' att försvinna. Kvinnan hade ; emellertid .' gått fram till Henrietta vars hand hon hastigt grep tag i i och höll kvar, / : Nej, vad ser jag. Ni är ju av högadli; "börd och har dessutom råkat i olycka genom en” man som genom er velat hämnas 'nå- gon ' annan. - .Henrietta' blev rädd och för- sökte. dra undan sin hand men Zigenerskan : hade fått ett fast grepp .och släppte inte. Det "var "den . intressantaste hand jag sett, fortsatte zigeners- kän...» Har jag. inte tolkat .rätt kanske? Den lilla linjen där in- till hjärtlinjen tyder på att man- nen är 'av lägre börd än ni. Och det är x-iet där linjerna stöter samman talar om att ni träffats ja, ”värför inte. 'på en liten ö. Så ser jag” att han blott.varit falsk och endast satt ert heta blod 1 tt sed: gen don 8 8 boncst 1958; vi säl svallning gör" att,. nå ett viast.: syfte. Ja, så har ni” "blivit" med: parn. Och vad' ser: jag, där? . 5 Det grova, 8 strecket rätt ner mot : tummen säger mej att ni varit , betänkt på att "ta ert liv. + Henrietta "hade blivit alldeles blek efter zigenrskans, ord. TNE som kved hon fram. (oss tv Då måste jag-få se den andra handen" ocks den och ”zigenerskan pörjade st ra in i de + Micket, micket står. att; läsa. i den, Många. goda ting. Micket'' bra. "Mannen ,1”ert liv har haft ' framgång 'öch kärleken skall: en ' dag komma "till er. | "Men, vad ser jag? Det kommer en; annan kvinna in i ert liv KR en mäktig och rik dam. Och hon: kommer att ta lyckan ifrån er...» ,. Vid de. sista orden sjönk Hen- : rietfa maktlös ner, på en stol och mamsell "Altenerona uppmanade" skarpt 2igenerskan att genast ” försvinna ur huset. : När Henrietta ' 'samlåt sig stammade" hon fram en fråga till mamsell' Altencrona om hon kun-. de; tro allt vall” zigenerskan sagt. Nej, det tror jag inte. Hon har nog diktat ihop det mesta. Kan din mor har ett finger med i det här för” att rubba din tilltro” Al Gottchalk, Zigenarna ' färdas ju land och "rike kring” och kanske har 'de tidigare "besökt Sjöborg och då kan din mor ha instruerat dem "hur ' de - skulle, söka upp. Svanamo och" få dig att tvivla. på / din. hjärtevän. Visst "är det: kanske fult av mig att tro något sådant. om din mor, men jag tror 7 heller. ;inte att zigenerskan . be- så att -hon kan se vad en män- titta in i framtiden. Helst ' skulle”. Henrietta ' velat skriva till Karl "med "detsamma och berätta om 'zigenerskans spå: i Varta) A nästa sida I Det” började lida”. mot" ul och |. en dag frågade greven sin hustru om de" inte ” skulle. skriva till Henrietta" ih be henne” kömma "För många år sedan bodde ute i Nyby'e en trädgårdsmästare; & som gammal H mycket: rak man, med ett visst tänkande utseende. Han". verkade som én, som helst ville vara i. fred med sina” egna tan- kar: Om det” nu var så” vet jag inte men'som barn fick jag den uppfattningen. Han var inte pre- cis. "som vem:som helst 'och: så och. han uppträder. "likadant 'mot sina .undersåtar antingen der är lok. Kan du ' inte" förstå: att” det” är” skillt Ji? häd: Kungens” far" honom: 2 - människa medan "Lars Lundblad v var.ö Kling och hå syster ' Else”, förestod hans herå. Om hu, Else eller som hon alltid : officiellt > hette '. ”jungfru” Herren Jesus var i helgeåo- men' den gången. Han är där ännu i sitt ord och sina sakra- ment. 7 "Om Herren Jesus blivit bor- ta "för dig: Sök honom! med Josef och Maria och sök honom, Skjut allt annat åt si- den, både de efter Jesus, Sök honom i hans hus, och du skall finna honom och bli glad och trygg igen. Från högtid och gudstjänst går han' med dig hem till ditt vardågsliva Nasaret öch stan- nar. hos dig och välsignar dig. Jesus är min vän den . biste,. vilken like aldrig är. Skall jag då så med de fleste Övergiva honom här, Intet 'skall mig kunna skilja Krän den mig har så kär. skall vara bägges vilja här och evigt sär, Går ".ressällskapet och , egna' meningarna och sök ; rt En stor internctionell schackturnering pågå ” et par av deltagarna ett tuppmjukningsvarti i Det är den amerikanske löjtnanten John Hudson från Filedetfia och. den 23-årige jugoslanen Andris F Lindblad” ; var någon > duktig "hösföreståndarinna, det. får -vi nog tala tyst om, för hon hade i: allt” sin / ;egen "lilla" mening. Jag" minns. latt” hon ibland stod” på torget och sålde" grönsaker för sin bro r och då pladdra hon på med” sin' "danska "så ” man "fick höra på en stund innan man för- ad hon: menade. När jag tänker tillbaka på gamla laholmare står alltid Lars Lundblad för mig som ' en stor man i all sin fattigdom. Han ar- betade 'och slet hela sitt. Jiv och hela hans intresse gick ut på att hans. båda” söner. skulle få så god' utbildning i livet att de kunde "få: en mera” bärgad existens, än hah själv hade. Sö- nerna var duktiga de också och innan den. gamle hade lagt sitt huvud .-till ro hade äldste sonen blivit. komminister och den yngste, Janne Lundblad, var re- "| dan- då en” känd ögonläkare i Hälsingborg. bl Nu har de båda gamla sysko- nen: vilat i många år där ute på Laholms kyrkogård . och det är nog-inte många som minns jung- fru - Lundblad: och hennes bror -"Men det är. nog flera: som ännu minns deras bror Anders som hade sitt trädgårdsmästeri uppe på Sofiero, : . i "Anders Lundblad hade haft mera tur här i livet och han satt und ivt goda förhållanden och nj "kära pipa på älder-. domen. Han var nog rätt gam- mal: han också på" den tiden jag först kommer inåg honom, men kvick och» rörlig var han och alltid såg man honom i sina i dessa daga; tings i England med deltagare från en red länder; Här gr Ule i fri luft på stranden. Fuderer. r or Den siste” trädgårdsmästaren av”: släkten Lundblad — Per, mer. "känd som kormmunalman än Irädgårdsmästare. - x kära 'grönsaksländ. Särskilt | pigg och vaken var han "också. Mina första intryck av. honom" var uppe” på : ”Sydhalland” under boerkriget.: ' Nu' undrar vi nog vad han hade med dessa saker att. göra uppe på tidningen, Jo: ser Ni,|: man gick alltid upp och hämta- de sin tidning och ibland, dröjde det mycket länge innan den var färdig. Pressen drogs för hand och” ibland . krånglade ' den. och då: var. det bara att sitta och vänta. Lundblad gick tidigt dit och då kunde” han få ventilera sina intryck med andra ”gubbar”. Att en liten tös som jag kunde ha så stört intresse. av "att: få höra hur det var därute på slagfältet kan jag i dag inte för- stå men jag var alltid en trögen åhörare som kade så väl reda]|' på. hur de. olika faserna i kriget |” stod.." Anders! Lundblad. var gift med Eva Ljungberg; Lundblads hade en son, Nils, som i sin tid övertog | faderns. rörelse,: och dessutom tre "döttrar. FO .. Nils - hade nog inte :så värst mycket lust att påta i jorden och försökte nog att så mycket som möjligt ta i-den ”lätta ändan”, men” far hans försökte allt'så länge han kunde ”hålla i töm- marna” och Nils fick 'då för det mesta dansa efter fars pipa. Av döttrarna var Sofia änka . efter en Norenberg och hon ägde ett hus där spritbolaget nu lig- ett enplanshus med en hög ger, ger, [stontrappa. I "denna fastighet hade också en strykande åtgång. : Hon kade två söner av vilka” Vilhelm blev landsfiskal och Jo- blivit folkskollärare: '; "Men. den som var mest känd av Anders Lundblads barn”var nog Ida Lundblad. Hon förestod Mtid sin fars fröhandel. och -i många ; år efter hans död inne- hade hoh densamma och det på- « stods "alltid. att .Ida . Lundblads : fröer' var: bättre: än : andra. Att de vär:av samma sort; som salu "fördes! av de. andra fröhandlar- na, "kände? folk inte få för sig. ' "Idas "riamn namn var så kännt : så det: skulle vara hennes frö om det skulle vara riktigt bra. Hon '. var mycket originell och en stor”. humorist. Det ' gick alltid 'en hel del. historier! om' -henné och" jag tror” "att." hon "själv minst roligt åt 'dérå. hade kommit från: Markaryd och: gick under”; namnet; ' Bobrikov: länge nog sa hön ”min dille. vän, du':hade inte ' haft här att göra,' du kunde blitt i "Markaryd: för här vill vi ha vänligt” Folke”. Det' berättas" att efter den” stunden "blev Ida och ” postmannen. de” bästa" vännér.' Släkten Lundblad skullé i:et” ied ha trädgårdsmästeri uppe på. Sofiero." När. Nils, Lundblad dog övertog "hans :sön Per Lundblad den gamla" kända firman. : Per" Lundblad var'hog inte så myc- : ket känd” söm Trädgårdsmästare utan "hans' störa insats var nog mest i. de politiska områdena i” vår ; stad; Hans" orädda" inlägg - både i stadsfullmäktige ' och i tidningspressen'" är allt ' för väl kända 'för att Upprepas här, 1945 gick han Över gränsen in trädgårdsmästare Lund Sofiero hade" gått till to Va föcn td. bese fyll a sin ppi och "Nå, vad bådar framtiden” lika - - > Henrietta räckte darrande fram”. det "för, övrigt inte tänkas att” « niska varit med 'om eller kan: . berg "baka goda småbröd och de" ' han'dog ung inte långt efter, hän". . sitter några sådana -. egenskaper... ' ) i evighetens värld och "den siste - ' i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.