, 0 i +. tb 3 i GC. YT | | I Se ; é " man Rosén på F Rn -— Solen går” up "kl. ned kl..15,45, P ik, [6 H re, är. den gåva vi av dig i livet fått. > Mi vi i vårt. verk dig Tova, innan hvets: dag .förzgåt Krorpens sundhet, S, äro gåvor av kan Du, som, vill var: klasskamrater” "Frans vi Bengtsson ödch jag, skriver en sign. i SDS, På den tiden nämn- des ej ”G-et som mellannamn, det var bara" Frans. .: Vi gick Ii Kristianstads läroverk ' och. des- . sa. historier hände, i någon av de lägre klasserna, jag tror det var i tredje klass, Frans sitter tre bänkar bak- om mig men det hindrar inte att var gång Frans Har. frågan man instinktivt vänder sig. om för att titta på honom. , När han får frågan I reser han "sig, tar etag/i bänklocket och gungar en stund 'på tå fram och tillbaka innan han svarar, Vår gemytlige lärare i geogra- fi frågor: . — Varför står du och gungår innan du svarar, Frans? — Jo se adjunkten, ' här jag inte gungat "ligger inte: svarade. :för” det” mesta rätt, men: med tanke på svaret i nästa historia" har jag undrat mycket, om han inte, så ung han var, i alla. fall .drev. med, sin lär rare, regementspastorn.. Denne Järare, salig i åminnel- se, var varken trevlig eller ge- mytlig, : Lektionen: gällde Lazarus 3 och den rike mannen;.. av) — Enligt. bibeln fick Lazårus de smulor som föll från den rike mannens bord. — Du :' Frans Bengtsson, frå- gar läraren, — "Tror du-att La- zarus låg under den rike man- nens bord och plockade de smu- lor som 'föll.under bordet? = 7 — Fans: — Nä, jag tror inte in han: Pe han. satt. nog hu- FÖRSYNT uvbPLY; NING. ” Kalle hi . vade i matematik, Efter "eh prov- räkning. fann ' läraren att han en- dast klarat :två tål — men nedtill på sidan stod ”Se ps. 460:1”.- Magistern blev nyfiken men ock- så något imponerad ,då han slog upp psalmboken och låste ” Jag. kan - icke räkna dem alla ..« fe "ÖVERLÄGSEN. ” ” Han vår/liten och blek och satt i sällskap med ett.gäng långa; sol- brända -musltelknuttar, En av dem kunde inte låta bli att kläcka" ur sej: = — Hur känner du dej egentli- ger bland. såna här fullvuxna kil- lar? J Svaret Kom omgående:. oa — Tja; ungefär som en tjugo- femöring bland en massa: femörin- gar. sb PÅ SÄKRA SIDAN. ” jö-Ante ' var. så. till den Jå eiö) skelögd, att han måste anlägga yviga . "polisonger för" att . kunna : avgränsa blickfånget. "Men en duktig pemslaktare "var han, Och anlitades, därför. av nämnde- .under drängen Pålles I BroRverkan. Ante ' skulle - dörva te med yxhammaren I medan Pålle sta- ” digt höll i suggörona; Men år Pålle varsnåde Antes vilsna blick, protesterade, han förskräckt: : : — Ifall du tänk” på te slö dit som du 1 sektar, så'ska jag be te få byt plass: me suggal:. vet en - DUGDE öl dör d annat an an AuÉ So hö svällande kuddar. försälje nabb klubbmanöver går Genom e s:vän och granne Jo- Då fnyser rivaliseran- da sommargästfrun: Ha-ha, det är bara hö Hona genmäler. med slug linkning: > " jag ska bare ha "dom [a sommargäster Öna. Jen erbegå- | fyrtrT v i 0 YYTYYTIYTFrr Y YTTYTTEFTFYYYTTYYTYTTT TY . 2 TT Aerrsesnten nas. "LAMBLMS TUNING - Le Terre eEY TY TY TYYTYYTETETYTYTYTY TY YYTtrreYereTTr TY YrYv [| kan vi bara konstatera, att helg- dagarna tagit slut och att livet börjar återtaga sitt vanliga ut: seende,.. Julskinkan där hemma är bara ett magert ben och syl- tan — ja, den finns bara i min- net. Och lika bra är kanske det, ty julmaten är-ju inte alltid så nyttig i det långa loppet.. Lika mycket som man längtar efter den, lika gärna återgår man till ”norriaY” - matordning igen. Idag och i morgon tar man väl också ; slutspurten i" fråga orm ) | jälkalasen; ” Annårs får man nog säga, att det varit en nätt och trevlig jul- och nyårshelg. Några större sen- sationer har inte inträffat i söd- ra. Halland — något som också ; bolingterades åv. årets Laholms- revy. Vi lever i en ganska lugn och stillsam del av vårt land och frånsett en del ofrånkomliga tra- fikolyckor och ett och annat lika ofrånkomligt slagsmål” på dans- banor, så händer det faktiskt in- | te så mycket att göra sensation av. "Vad skall då de stackars re- vymakarna : Ingemar Hennings- son, Paul Eriksson,: Erik Sand- berg” och " Roland Falkström ta bröd i öknen? Vi hörde i går att män redan föranstaltat om loka" 12: nyinlägg i "vissa sketcher. Dessutom gick ' - det : betydligt bättre". "redan på trettondedagen och i kväll och i morgon går det säkerligen "ännu "bättre; Gå "och hör och se .Fevyn, det är ett gott råd, " Så skall vi be att få framföra en. något | försenad julhälsning till " vår läsekrets. Det är inte vårt fel, . hälsningen har kommit [OT "lite sent till' handa : men i samband med : att: han som ' så många andra gamla sydhallän- ningar på andra sidan Atlanten skickade oss. prenumerationen på Laholms” "Tidning, så önskade han oss också god. jul och gott nytt” år. Och den, som, önskade oss. så ” var." Arthur Benson, Crooks, South Dakota, Och vi Önskar: "hr, Benson... och- alla = an- dra." av våra gamla: vänner på andra "sidan: pölen” detsamma, "Nu börjar, "snart "ökolorna och vi läser i inspektörens berättel- se, att Laholm och Våxtorp. för att nu nämna några, fått nys skollokaler." Men' det' är" väl: än- då att gå saken lite i förväg. Än "också: blir. glada” och. har. varken vi eller. Våxtorp fått |" ON VAR : en alldaglig typ och klok nog att .veta om det. Men direkt ful var hon inte. - Och - vad naturen eventuellt försummat i hennes yttre — fast figuren var ingenting att klandra — det hade den ersatt i hennes inre. Exempelvis hade: hon fått ett gott huvud. Som privatsekre- terade hos den kände finansman- nen sir John Harford, hade hon användning för, förutom takt och diskretion, kunskaper i fyra le- vande språk utom engelska. Hen- is arbete var hennes enda gläd- je och nöje. Trots att hon hade en - för: en ensam ung'dam' ut- märkt inkomst, visade hon: sig sällan ute. Dels ville hon undvika alla nyfikna som försökte pumpa henne angående Sir Johns åsik- ter och eventuella" avsikter, dels ”gjorde” hon sig inte, tyckte hon. Därför stannade hon helst hem- ma i sin dubblett, möblerad med smak och nästan maskulin 'kom- fort. "Om -hon någon gång gick bort på någon bjudning, var det till Blairs; 'som hon ' tyckte hon kände litet bättre än andra. ' +. Hos Blairs träffade hon Neville Warrington : på - en danstillställ- ning. Hon' kom sent efter en an- strängande 'dag på köntoret, hela våningen var fylld av gäster, och nar hon, såg sig om efter någon- ting " att i. sitta : på, fanns bara plänostolen” ledig: Hon smög: sig dit, hälsade i förbifarten på värd- folket 'och såg sig omkring." De festa” "gästerna kände hot. Men i.en fåtörj alldeles: bredvid" fy- nya, skolor fast” vi hoppas på a att de skall komma till hösten, Att sedan 'skolskjutsarna i. Halland under , ett--år kostat 759.000, kr., skolmåltiderna” s.en 'och: en "halv miljon o. statsbidraget" till” folk- och : : småsköolorna -- gått" på 11,3 miljoner är Siffror” "som säger nä- got:-Men så' är "också antalet un- dervisade - barn i Halland '17,500 = ett försvarligt antal; som ja, inte precis ser ut att sjunka om man får. tro: befolkningssiffror- na. Och man får. hoppas. satt. = barn fast en folkskolsinspektör i Skåne 'konstaterar att den s, JE fria' Uppfostran : redan börjat ge resultat i småskolan — bråkiga och . ohyvsade ; klassavdelningar, Är .vi inte snart inne på vägen till. : de ordentligt", fostrad nen? Det vore på tiden Det staar er MAA DU OSS FYLLE MED DU STAAR DER OPPE, VI ' MEN LAT OSS” MÖTES DET STAAR EN STJERNE PAA VINTERHIMLEN, 17 DEN. SENDER MOT MIG SIN GULE ILD.', : ” DEN ER DEN STÖRSTE I STJERNEVIMLEN, |. se oc TAKK oc PRIS, ATT DENS GLOd. ER, LL "DEN STAAR oc SMILER SAA MILDT DER OPPE, JEG.VINKER TILL DEN SAA GOTT JEG KAN. "MENS VINDEN LEKER I LINDETOPPE : " oc MAANEN SKIMTES BAK AASENS RAND. DET ER 'SOM STJERNEN I NATTEN FRYSER, : "& MEN DU MITT HJERTE ER IDEL FRYD. ; DU HAR EN, FAKKEL, SOM FLAMMER, LYSER; . DU ER EN HIMMEL MED LERKELYD. I ! SKJONT DET ER VINTER, SMAA LERKER SYNGER' : I DIG, MITT HJERTE, AA; TAKK OG PRIS, ' C SMAA NATTERGÅLER i SJELEN GYNGER ' N oc ALLT ER SOMMER: oc PARADIS: JA, ALLT ER SOMMER oc IDEL GLEDE:; | FÖR JEG HAR VERS NOKK I HJERTETS Bo, OG DYPT I SJELEN ER GUD TILLSTEDE, v ' SAA JEG ER FULL AV EN HELLIG TRO. AR, JEG HAR VERS NOKK I HJERTETS KAMMER; se 'JA, JEG HAR VERS NOKK FOR TUSEN AAR. . JEG ER EN ESSE, HVOR VERSET FLAMMER. "JEG GAMLE "GUTT, ER EN EVIG NVAAR. Ah, VINTERSTJERNE, SOM STAAR. OG: BLINKER;- ' DU ER SAA FJERN, MEN SAA FULL AV FRED. JEG HAR ETT HJERTE, SOM TILL DIG: VINKER; TEG HAR ETT "HJERTE MED EVIGHED. : JEG VILL Er GRAATE SAA TUNG EN TAARE,. Ur .. FOR JEG ER FULL AV. DEN UNGE VAAR. DET GAMLE' AARET SKAL NU. PAA BAARE: VELLKOMMEN HIT, UNGE, NYE CAAR.: ' MAA DU OSS FYLLE MED TAKK 'oc TRO. FREDENS GLEDE,: GÅAR HER NEDE, 05 PAA MÄANEBRO. oc ; få ”Anker-Paulsen, TI nöje. geln, satt en herre, som hon ald-- rig sett förr. : Han såg trevlig ut, tyckte hon" genast, han var av den litet kon- | tinentala typ, hon beundrade. Hon betraktade honom i" smyg ' och han tycktes inte alls märka henne, Hon var' van vid det. Her- rar tittade aldrig åt henne. Hon vände sig bort, och då:råkade ! hennes armbåge, som hon stödde mot flygellocket - halka ned på ' tangenterna med en smäll som slog ned tre av dem i dissoneran- de ackord. > Mannen i stolen vände sig mot henne och smålog. ra - Vi har visst inte träffats förut, sade hon för att maskera sin förlägenhet. . DN CC Nej, svarade han: Jag kan- ske får föreställa mig. Mitt namn är Neville Warrington. od Hon sade sitt namn.” — Jaså, sade han, då har' "jag! hört talas. om er. Nancy : Blair sade, att ni var en så intelligent uhg dam. Spelar ni ocksä?" "— Lite grand, svarade hon an- språkslöst, bära" "för mitt eget — Det låter på er r röst I som"om ni skulle ha ett förtjusande an- slag; sade han; Vill ni inte spela litet för mig? Bry er inte c om de andra, de hör inte på. > » Anne åvarade inte. Hon tvekar de :litet; så satte hon sig rätt och spelade - sakta några' takter ur Lizzts Liebeträume: Så vackert, sade. han fö tjust? Jag är inte pianist, men förr spelade jag rätt mycket pjälv innan jag skadade min hand.” + Hon ryckte till och såg hastigt ned. Hans vänstra hand som låg på stolens armstöd var förkrympt och "lam; Hon , kände ett häftigt medlidande, och var rädd att 'han skulle märka det. Men han bara smålog och fortsatte: 2 H — Så nu. spelar jag bara” gram- mofon, vilket” är mycket bekvär mare. : . Hon sat tyst ett ögonblick. Philip Blair, "värden i' hus fram till dem: i ala just! fråga. dig,. Anne, om; du inte. ville. komma. med: och titta på några. nya etsningar” jag, kom- "samlade "etsningar; och '; Philip” var mycket stolt över "varje nytt. vo Så lustigt, sade hon un War- rington, då Philip fortsatt: till en annan; grupp gäster, som "också borde få se etsningarna; Han frå- gade bara mig... Ni kanske: inte tycker öm etsningar? :å Hon: smålog. : " .— Jag är blind, svarade han: —- Åh, sade. hol skrämt. Det visste jag inte! Förlåt mig. tare För all del; "log han..Jo, jag körde omkult på Bröoklandbanan en gång för fem år sédan.” "=" Så förfärligt;', skyggt: Inom sig kunde hon inte låta bif att känna meälidande "med sig själv.: "Naturligtvis"; tänkfe hon. ”En man som slösar tid på mig, måste "ju vara. blind. Att: jag, inte begrep det.” "'Det var ingen söm frågade ef-. ter vare sig den fula flickan eller - hénnes blinde "kavaljer. Då blevo ' lämnade åt; sig själva: skilda från de övriga gästerna som av en cv synlig och-likväl ogenomtränglig: mur. En enda gång på hela kväl- "1 Ni båda jaa riktigt: hå funnit varann. Hur går det :för- resten nied din bök, Neville? :' .- Hön talade med .deh älskvärda självsäkerhet, som är typisk för damer som hela: sitt. uv varit 'fö- [remål för herrärs. ihärdiga upp- rmärksamhet. Anne kände som om en:" skimrande" "spindelväv. slitits söhder 'och hon såg åter den nak- na "verkligheten. Vad. Neville sva- rade, hörde non "inte ens. Men längre, fr. på kvällen köni sam- talsämnet igen. NE När de skulle gå het; sa hån stillsamt: . fot — Jag. "skall till. Ebury Street. kan jag inte CN skjutsa er; om ni har vägen därut? ” å — Tack” 'svarade hon överras- kat, det var 'snällt: av er.” De hade rätt läng väg, och ine- dän droskbilen' . långsamt drog framåt de mörka gatorna, kom Anne ihåg Nancys fråga. ' - — Skriver ni en bok? frågade | hon blygt. sade ; hon' 1 de., Ö irleksdrömmar - SÅ Novell & av Flörenies Howard . v par, svarade hån. Jag tänkte skri. l va en roman om en racerförare, men det går just inte i någon ra- cerfart. ' låter någon stenografera? Hon kände en egeridomlig be: undran för denne man, som ödet I behandlat bra mycket grymmare än henne själv och som trots allt inte gav tappt. Han var inte som anära " män hon träffat,. tyckte mycket hånnes eget utseende e gehtligen ' plågat ' henne, förrän hon mötte den döda blicken ur ' dessa ögon, som inte kunde se. . — Jag har nästan ännu, svåra- ; Fe för det, svarade han och skrat- ' i tade lågt. När man ingenting ser, blir man så känslig för vem sqn är i närheten. "Jag har försök med ” stenografer, . men jag bib ör : te När bilen hennes hus, bad han om ursäkt för att han inte följde henne än” da fram. till dörren. - — Ni "skulle bara få besvär med att leda mig tillbaka till bi- len; sade han. Men; ;;". ja, förlåt rig, men ni är så förtjusande, rent ut sagt. Skulle hi inte vilja uppoffra er någon gång och Jäta mig träffa er igen? sn : Hon var överraskad. : Gärna; svarade hon. 'När ni det verkligen” inte för mig, !— Jag ska försöka hitta på nå- got trevligt, . sade han” glatt, så ringer jag. : > Han ringde till henne nägra da- gar senare, och de gick på' en konsert: Efteråt superade de "på en liten - klubb, där han tydligen var välkänd. ' 1 bilen hem sade hon: Kunde jag inte få hjälpa er med er bok. Jag är ju också ste- nograf; och jag lovar att inte bli ledsen, ;om ni skulle :finna” att också jag gjorde er nervös. 1 — Det skulle ni säkert inte ra, .svarade han allvarligt. : Men ni. har alldeles nog. av ert "eget Lämna, bad hon bevekande. « slutade ”med;” att” "han en på. försök. Hon” placerade" hohom i en "bekväm stol, serverade Ho- hom en kopp "kaffe och” satte sig : själv: mitt .emot hönom ' med "ett (Nu börjar vi, sade hon! H Han fånn snart, att hon hade den idealiska" sekreterarens för- måga" att kunna vänta utan” sucka. För "henne var” "det en ny och underbar värld; som öppnade sig tinder några få 'timmar. så bestämde: de ”att ' arbeta tillsam- man tre gånger i veckan. , En kväll, då han famlade med handen i efter något i. närhetén, råkade nan röra vid hennes hår, Han hejdade sig och lät habden så "mjukt, "hår ni Hör, sade han beundrande. så lent och för- tjusande: od Hon ryckte till. — Jag? sade I hon och skrattade. Det ser ut som torrt sjögräs. Fult som häl 3 mitt jag förresten." ert. - Han skakade på nåvude + än, Ni. lurar mig, inte; sade han Betet gick vidare.” rr. "Den kvällen sätt 'hon länge och väl "framför: brasan .: med ett sktildmedvetet uttryck, och - pole- rade sina naglar, vilket; hon ald- rig brytt sig om förr. Och dägen därpå: gick hon till er förstklas- sig damfråsör: - -. . : Nevilles bok blev färdig pi re månader, Han fick förläggare kände sig tillfreds med livet :— Anne, sade hen, då han kom och. berättade, att boken, skulle Du har -Hjälpt 'mig”med mer ö skrivandet. - Jag kän "inte tänka mig ; att fortsätta utan dig. : Hon räckte honom hände; Jag kan inte ens tänka. att leva utan dig, Anne, säde. han, sakta. Skulle det kännas för dig som om du vore en blind. mans Hund, om — om du gifte dig med mig, tror du? ” : H — Neville! svarade non jumtan månad, senare voro de gif-/ . Anne var så JIycklig att hon oo Varför dikterar ni inte, öch hon. Hon förstod inte själv, hur '| nervös och kan. inte få fram ett . stannade utanför” väll. — och någon uppoffring, är ; v farligt Kal ett ögonblick" "vila a på Hennes hu-|; PE elegantare "ch medvetnare och | började intressera sig för kläder, något: som "förr aldrig skulle fal- lit henne in! Men hon klädde sig inte för sin egen skull, Hon val de mjuka tyger, som kändes be- hagliga för hans" kära händer att röra. vid,” och oftast tog hon blå färgnyanser; han hade ' sagt att han "tyckte om blått, .. ". När hösten kom ochisepteriber- limmoörna började sveka fram ös > Philip: Blaier - hade. tittat in. När Anne köm ned från sitt Tum, Hörde hon honom tala med Nevil- le, glatt och upprört. : Han: vände sig tvärt om, då skyndadé in isrummet. an du tänka dig, började Han; jag här just berättat för Ne- ville att "Professor Boehm, wien- kirurgen är här i stan. Neville mäste, söka upp honom, Du måste lova mig att övertala Neville: . | Hon stod tyst en stund. Så sa- de hon darrande. — Operera Ne- Yr det inte fi färligt «oj Ah, det. betyder väl ingenting, bara jag kunde få min syn igen. dig, älskling. hu du | Den k ällen satt Hon Äeatäfer send i blöder som, hon för Nevilles! botade ögo "Warrington, ” sade” ved rént,. ut: Jag kan inte lova något. bestämt kas? frågade "Anne ängslig i irurgen ryckte: a "Risken är antingen - — eller, svarade han. Jag måste päpeka dt, ränk på saken” och kom igen När, de kom” ut sadé Neville darrande röst: ' Anne, det finns, en "chans Å alla fall! "Jag. har tagit risker i KÅla "mitt liv - "0. ännu lever jag. Ja; tror på Boehm. Han kommer on svarade inte. När han vän- ett ögonblick, märkte han att Älskling, sade ban innerligt, e skall du gråta. Tänk så lycke liga;vi skulle bli; " ad var hon rädd för, frågade | hot sig själv. .Var det Neville? .Nbj, Neville var stark och frisk. "'Hän'kunde gå igenom vilken ope- ration” som helst; Men när han steg: ut ur sitt mörker och 'såg hennes ansikte, såg hennes fula yttre," "skulle" inte hans kärlek försvinna, snabbt eller längsamt? in vecka gick som i en mar- dröm. Anne räknade timmar och minutér till det ögonblick då ban- daget skulle tagas | bort från hans ögön och domen över" Hennes lycka, fällas. Operationen Iycka- "des, "professor Boehmm var nöjd. . > Ni är en modig. kvinna; mrs Warrington, sade han, ' Ni har hjälpt honom över 'mycket. — ”” "Så kom' den dag då bindeln skulle tagas bort. « Professor Boehm var redan in- ne':i sjukrummet, då hon kom. Hennés händer' darrade, då 'Ne- villes fingrar slöt sig om dem. Kanske för sista gången i deras lyckliga tillvaro... j Hon spelade s sakta några tak ter ur Liszts Tiebestriume, i de och då inte. > Nu tar vi det, sade professor Bochm, Försiktigt, så där, i Anne föll på, knä vid sängen Hennes ansikte var vitare än van- ligt och tycktes nästan livlöst mot den svarta. pälskragen på hennes kappa, = oc gasbindan varv för varv, Så lyfte han: bort den'och vände sig di- skret undan. ' Om patienten såg, gkulle han nog få höra det, tänk- te han. : Vad han hörde ” var det svaga ljudet av en kyss, . . . Så sade. Neville Warrington: .:— Men, Anne, älskling, varför har du gått och sagt att du var så ful och Ingenting såg ut? Du är Ju vacker, kärastet: sör Boehm, där han stod och lyss- nade, att det finns en salig blind- , hét, .som inte ens jag kan bota. "Copyright Novaärt, . ” Forts, fr.. föreg. sida, han sagt att..han skulle skriva 'ett”"brev till innan; hon” kunde svara eftersom han på grund av få ändrade order de,.nå., honom. - Rtt. par veckor senare kom e- änt i, Danzig. Men något om att. han ”skålle; komma” till Sverige tod, det inte 1 det.' Trots detta det, fullt som det var med ömma 813 gick in på Sjö. "| borg. Greven hade återigen kom- fira helgen och han medförde den - glada "nyheten att: kriget ' mellan tyskar och fransmän var Jsvenska hären: som deltagit. i kriget tagit, ett litet nappatag ” med, den gamla 'arvfienden Dan- : mark. och, segrat. Det var "de 'hérivändande soldaterna som be- rättat fört greven härom Innan hån lämnade Stockholm," Däre- mot skulle mänga av soldaterna vidare för att kämpa mot norr- männen som inte ville. acceptera att Danmark för att få fred med svenskarna måste avträda Norge, 2 (Fortb.) I blid punkten När £ tomt Hamnstrejkernas epilog, sammanträde i Göteborg, blev en hel del folk, som inte torde ha tänkt igenom 'saken särdeles väl/ De gav ett beklämmande in- tryck, respondeten (h). Här hyl: lade man hamnarbetarna för att de brutit ett avtal, som de själ” va genom sitt fackförbund in- römligt. förhållanden på arbetsmarknaden: är först ' och främst att avtal hålls. Det är med deny som med lagarna: respekt för gällande lag men full rätt att kräva en ny. . Att man på ansvarigt håll inta--. rit fullt eniga 1 inställningen till de olagligt sterjkande hamnarbe- — Anne, — älskling, viskade] — Ja, jag håller på” och knä. . i: > FEN började bli stolt. Hon förde sig ban. uttryck för den mognad och ".— Gud ske lov, tänkte” profes-. dom men i :sitt. senaste brev hade: ble Henrietta glad när hon läste sibt och att Napoleons makt var : krossad, På hemvägen hade den . de åtalade hamnarbetarna ft sam- ; lad trupp "tågade till: domstolens - de föremål för ”hyllningar” från finner Östgöta Cor- gått, Det- brukar inte anses bé- . ” En förutsättning för sunda git en bestämd hållning och va- . Professor Boehm lossade själv ” Yo sste "var brev Kkun-" " - -mit' hem från Stockholm för att un tarna är ett klart och glädjande.” ar mellertid hans 'brev "som var av= se ot fd AA.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.