ua — - z selen a 4 re VASA mee i s hans, '. skyldighet/ > > Sörja för att hans barg gift 2 På ett: Bätt? . : eh äkta'son av . den, vänlig, » de 'sin: plikt. ” "> >-förstånd " med ”Ulr " kare «ca tv och glada, ' Tösen hette Maria. :— Det kan nog vara muntert Och glatt i Huset, när det finns barn, erkände Ulrich, 'Jag' har mycket 'om ”småt- "alltid tyckt tingari. .... — Skaffa dig en hustru; inföll kyrkoherden ivrigt. Det är din ' skyldighet, - Den - gode Guden har skänkt dig denna världens - håvor 1 rikt mått, du har' inte : att njuta dem ensam of! E + + flå — Alldeles riktigt, erkände NR betade bara för sig själv. I — Här finns ju till exempel" "Elsa, fortsatte kyrkoherden. Hon är en snäll tös, gudfruktig wi " Ett behagligt småleende lyste -upp Ulrichs något dystra, drag; "ov o— Javisst, Elsa är snäll och , duktig; medgav :han,; och. har kyrkoherden - tittat på: hennes små - händer? Så mjuka. och . knubbiga. .: ca co sa lelae Kyrkoherden ' sköt ' sin" ölsej- | del åt sidan och stödde armbå- garna mot bordet, > so ”— Jag-tror inte hon skulle säga nej.” Och hennes mamma + — låt mig höra mig för på ett fint vis hos henne, "si rise sc Ulrich ' Hjulimakare vred sig oroligt .På stolen.” :7 vvs — Inte än, bad han. ' Låt mig tänka lite på saken först, En karl måste vara' absolut säker på sig själv... = EV :; > "Kyrkoherden "lade "på Ulrichs arm) i 8 — Så har vi Hedvig; fortsatte > £ han, : Du följde henne hem två gånger . 1 förra veckan. Elsa " . kundé kanske i flera avseenden ” AlA TIDERS ÅR. KYRKOHERDEN kanske inte”byns fader: och var det såledesinte att Sig Passande och” lämpligt Kyrkoherde: Winkelman, dén sachsiska jor-; enkel, ömsint, kän: Han' resonerade ich; Hjulma-' — Vid din ålder, Ulrich, sade han, 'var jag redan familjefar och hade två duktiga pojkar och en liten tös, alla tre muntra "7 > Ulrich. Jag har ofta" tänkt - ackurat 'detsamma., Det skulle va- ra roligt att veta att man. inte ar«" . . besynnerligt | inrättad? : Dessa tankar sysselsatte Ulrich; när i han en varm sommareftermid- oa dag för. en stund upphört med Sitt arbete och satt sig att lyss- na till flodens välbekanta'stäm- + Ma, : Trudchen som märkte att | han car sysslolös, stack sin kalla ». "NOS I hans hand. Tiken kände Sig. nu för tiden synnerligen mallig. . Var hon kanske inte mamma till fem de underbaraste ; små valpar, som det inte fanns naken till i'hela Sachsen? .De 'tympliga små ; kräken , lekte ring. Ulrichs ben och puffade 1 honom: med sina' stora. hu- ; "uden. Ett trastpar sjöng i trä- - "et ovanför, hans; huvud, > Han teg upp; reste sig på tå och sit: ade in.1 deras rede. Den lilla ågelmamman kastade ei snabb Mick; åt” hans 'håll,. menslät sig ate bekomma. "Vem kunde va- a rädd för Ulrich "Hjulmakare? nsekterna; flög surrande: kring ans” fötter, :en gammal: mari om efter slutat dägsarbete vän- henne på 'sina armar, . Margot ; ' 'e hemåt hälsade honom, med «| fara? : Visst skulle han kunni .. "tt vänligt: ”God afton!” : Väs- offra livet för hennes skull, - j tanvinden > viskade: något till Hela eftermiddagen resonera ; aSparnas' . blad," som"Komm” dem de Ulrich med. sig själv och rt skratta, och fortsatte så su sökte :' komma underfund med | få a sina känslor, men misslyckades: —' Om "jag. bara kun i Ty Elsa, Hedvig och Margot var. | mig med: hela byn, sade "Ulick egen'' styrka, ' Han föreställe sig henne i sorg och bekymmi i farå' för. de vilda soldatern: som likt onda andar drog :frar genom 'de' sachsiska dalarn: | Skulle. han inte' för: att. rädd: henne offra sitt liv? Jo vissi Det var alltså liten Elsa s "vunnit: hans kärlek?” Ända . tills - morgonen 'därp: | när:han lyfte sin blick 'från så bladet och fick. syn på Margo: som stod där skrattande fram | för honom, . Hur 'många tusen tals gånger hade han inte buri på långt när inte de enda, .Om: småleendé " för sig själv, - Men .| han skulle vara ärlig och upp- | det”är öjlighe' ju en ren omö stås, riktig måste han erkänna att det inte i hela byn fanns a Följande vår slå tes å Nn; tt | flicka, :som han inte älskade... : ET I vårdade”; han honom ' under "en "trodde naturligtvis att: han" gått förstå ' vad som; menades me. fosterlandskärlek, Hela dagen hjälp. Han gick mot ljudet in de hatade franc-tirörernas uni- omnämnes”: eller. thågkörnines. utom av någon” sörjande, i” Den" femte;":en "fransman, levd ännu fast han blödde yr igt u ett djupt sår 1 bröstet, : ;7 Ulrich "lyfte upp honor Mån nen” talade.-inte tyska. och ' U| rich... Ög 'språk- än" sitt -modersmål, men när den sårade med ett uttryck av fasa i blicken vände sig moi den-»-närbelägna- byn -och-bö! | fallande knäppte ihop häriderna +| begrep Ulrich 'hans mening och släpade honom djupare in i sko- gen. "Där träffade :han”på ett av kolare byggt, övergivet skjul Här lade: han frarsmannen”p en: bädd av. gräs och löv, här hel - vecka :—" kommande oci gående-lik”en tjuv om natten" >Och' sedans=lade U hi hand,' varpå da ski Ulrich, återvände inte till/Alt | 'Waldnitz, som ligger" dolt inne å skogen, alldeles intill den :sor: lande - Mählde. ..Hans :kamrater. ut:l kriget och han ville låta hade han vandrat och mot kväl- ' len, då han befann sig I närhe. ten av en stor skog, hörde han : - ' Å ur "dunklet ett svagt rop om 1 skogen och kom så fram till ' en plats, där fem mänskliga ge- stalter låg utsträckta på mar- . ken, "Två av dem tillhörde tyse I ka lantvärnet, de tre.andra bar ::' Fyra.vav: karlarna var död: inte: något-annat-. å ocht' lyckades återkalla «honom: +> 4 till: livet. När” kyrkoherden fick höra detta ruskade han på. huvudet och suckade, == te se lutea -— Men "det är inte kärlek, Ulrich: Den ' gode : Guden: har inte alls menat det så: Du ska älska en, en enda, och hon ska vara den enda, kvinnan i värl- den för dig: = see gu vålen Kyrkoherden själv har varit gift tvi invän de, Ulrich, «= > nger, invän rich Para med en i sänder, Ul- en i sänder! Det ä skillnad: . RES - Ulrich "grubblade, ' Vårför skulle just han vara så konst- me TROR RA noir . rd: krigets" fasor ut över det blod- bestänkta landet, och nu enåde |, sig hela Tyskland och'störtade som '.”en "mäktig "havsvåg" fråm för att sopa bort allt vad franskt hette från tyskt område.' Ulrich som inte . tycktes - danad' för kvinnokärlek; kunde åtminstone älska sitt fosterland. Även han skulle bli en'av de tappra, som likt tusentals små bäckar smög sig ur Varje dal i Tyskland och tågade” norr-' och västerut för att förena sig med de preussiska Örnarna vo cv UR ÅN Men Ulrich med de drömman- dé" ögonen”, tycktes inte.heller dem ” förbli i'denna :tro..;Han a r fegjatt våga gå. hem och säga dem, att han inte” ville'-'vara ' med om kamp och strid, att ljudet av trumma och trumpet endast kom honom att tänka på sträckor av nedtram- pat : gräs, där döda människor vilade med fasa ' i sina slockna- de ögon, «>? ME :' Med av blygsel och skåm huvud vandrade 'så. Ulrich fram och "+: tillbaka: i det av olyckan hemsökta landet, följande sor- gens spår, och drev bort de. usla ogärningsmän, : som : smög om- kring bland de sårade och döda, & Cd "utan en tanke på den u Han. lindrade": nöd och smärta iform de lidande bar, inv osi one delsevis åter 1 närheten av det En'dag befänn han sig hän- |” form.-ä- En :obetydlig förpost. : M fäktning ' hade; ägt rum, en av .de där” smä-”affärerna”, som 1: krig är så-vanliga, men -sällan kymmersarnt.. En "fransk obser- ' vationskär, hade ' slagit läger på | Kullen:; och »två gånger "under den senaste månaden hade man träffat på franska soldater mör- "dade'i skogen.” Dryga böter ha" fruktansvärda. ., hotelser : om hämnd och'.vedergällning hade den franske översten: låtit. und- falla sig. -'Senast i. går. — för. tredje gången. — hade en fransk soldat, dödad' av ett 'knivstygn i ryggen, blivit inburen i lägret, och översten hade svurit på att han'— såvida inte-mördären ut- lämnades till" honom eller. an- gav sig själv senast. en timme: före dagbräckningen — ämnade. låta hela "byn gå upp i-lågor. Kyrkoherden = var... nu på väg hem från" ett besök i'lägret, dit de utkrävts av byamännen, och N han begtvit-sig rer attibe'om” näd, men han hade fått bönfalla förgäyes, Sod art Det.är i alla fall skamligt att.begä..sådana handlingar, sa- de Ulrich. >. > a in '— Folket är utom sig'av hat: mot ". fransmännen, '.” gvarade kyrkoherden. : Jag” vet Inte”— kanske ' är. det en enda, :kanske” är det ett helt dussin" som be-- slutat ta "hämnden i sina egna "händer." Måtte Gud fader I him- len förlåta dem; ="; vn - Och de'vill inte självmant träda "fram? Inte ens för att ädda vår älskade by? : oc. i-—= Hur, kan du begära det? Ah” nej, det, finns inte' något Ö ss, vår by kommer d, den som hundra, tals'anära, +=, svin ts : "= Det var sant! Hundratals . > tände stå vid föräldrarnas sida, .. .döds I sina nästen, Han hade --- Parna, där de Jegat under als = « Hed + väntade dem, 7” tydligt sin gamle själasörjares - .; - ord: "Du skall älska henne mer -> dem han älskade — "ten med sin melakoliska blick, " "ret och bad att få tala med kom, ”..&ttalla I byn, unga. och gamla; '. .. . andra byar hade blivit 14 : "rov, Ulrich hade själv sett de - | | svartnade rulnerna, sett de gam- > la med bleka, förtvlvlade ansik« >" >< » ten sitta bland ruinerna'av sina : hem, sett de små barnen gräs "sett de små fåglarna brända til «, -. » tagit upp de små kolnade krop- ' marnas' svedda 'stammar, or Kyrkoherden gick för att bes" reda' sitt folk på det öde, som .. 7: Ulrich stod ensam kvar och) ... + såg med:' drömmande ögon på Alt Walånitz, belyst av månens ho klara strålar, . Han mindes gå > .' än dig själv, för henne skall du” : kunna offra ditt liv.” Och Uls" cl : rich. var'just nu genomträngd : av vissheten att den, som vun- . | ” nit. hans. hjärta, var byn Alt Waldnitz, där - de bodde, alla N de gamla, > ” ent de unga, de stojande smätting- | arna, de hjälplösa stumma dju- de kvittrande fåglarna, de sur- - rande bina, de tusentals små be= - .« vingade insekterna, -, . Han gick raka vägen tll läg 'mendanten. . sa De' hängde Honom med ansike +. ': ” tet-vänt mot Alt' Waldnitz högt uppe I en gammal alm, på det. "van. ; - måtte se honom, och så drog de :.: bort vid ljudet av trummor. och . .. I irumpeter,, Det” lilla skogomkrans = = ou . sade Alt: Waldnitz samlade än en", : ; gång, ihop.'sitt ligna' livs” många > trådar! och 'vävde” dem , till brokigt, = >< skiftaride "mönster, — PERSO oo "Män, pratade och resonerade, —. + ' i Scmliga. berömde, andra kland= =” rade." Men kyrkoherden förkla» ” rade sig -ur;stånd att förstå näå- gonting av hela saken. Ända "tills. en döende man många "år: 'seriaré lättade sitt = ocvoöee oc samvete och" sånningen - blevet. eo uppenbat.sio gg ess SS : Då lyfte de vördnadsfullt upp = = Ulrichs kista ur graven De = oh unga männen bar den in I byn. och de gav den en plats på: 4 kyrkogården, så att de alltid. cc Co. skulle ha honom hos sig. De . nn :| reste "över : honom en 1 deras" - ' tycke storartad minnesvärd och" =. oc lät på den rista in följande: -, too - STÖRRE KÄRLEK HAR 15 oc” INGEN ÄN ATT HAN LATER 2 oe 40 SITT LIV FÖR SINA VÄNNER ' - truller som före det andra "världskriget alltid såg Japanska skogomkransade ' Alt Waldnitz. |” "+ Det var hans avsikt att — mer passa . bättre, "men Hedvig är” 4 | 1 Fjärran Östern är det my också en snäll tös. Har du sagt något till henne? sol as — inte än, ” — Men du ämnar göra det? ; «I de drömmande ögonen kom. ett bekymrat uttryck tillbaka. '' - . — Hur ska en karl kunna veta, om han är -kär? frågade Ulrich ;kyrkoherden, ; som väl egentligen . borde . veta besked, . - eftersom han . vårit 'gift två gånger, Hur ska en. kunna vara säker på att det är just den kvinnan och ingen annan, som en skänkt sitt hjärta? — Det är så, förstår du, Ul- rich, att när du tänker: på henne försvinner :--alla andra tankar, För henne ska du kunna:offra livet. . Le oo Samma kväll. ville det sig så ... "oo. att Ulrich, på väg till sitt hem, en.stor gammal kvarnbyggnad vid: floden, där fan bodde en- å sam med gamla Anna mötte «. Elsa, hon med de mjuka, knub-' D biga händerna... De möttes på bron över Mählde; han pratade en stund med henne och sade "sedan god natt. Men hur un. .; derbart hade det inte varit att se hennes storå, strålande ögon ' " blygt höjas mot: hans, hur be .. :" na komma ät att kasta en blick ' på gin älskade -hembygd;. med : blicken "smeka ' varje välbekant ” hus — kyrkan, kvarnen, den I " månens strålar glitfrande Möhl- ”"nedtrampade gräsmattan,”, där annan före sig — på marken dan byfolket sov sin lugna sömn -— ta vägen tvärs över kullarna och följa de smala, tysta mån: belysta 'skogsstigarna. . När han nalkades byn påskyndade han sina steg: Just där skogen gles- "nade' en smula skulle han kun- de, den av de'dansandes fötter "man —— när (kriget en gång väl var över — åter skulle höra Sachsens gamla folkvisor 'sjun- >. På kullens krön, altdelés tär skogen glesnar; fann han någon knäböjde en gestalt med ansik- <tet vänt mot. byn. Det var den . gamle kyrkoherden och han bad "ivrigt, men » utan -förnimbara ..ord, Då Ulrich. lade sin hand på hans arm reste han sig has" tigt.-och - med bestörta gester, men när den: första -:häpnaden var över och han känt igen Ul- » rich Hjulmakare, gav kyrkoher- : den luft åt sin oro och förtviv- ket "som : förblir. obegripligt för en europé. : Till det mest gåt fulla hör den uråldriga dyrkan av Ging-seng-roten.-.En väster länning ' rycker. på axlarna då : han bevittnar hur'”en rik koreamr eller'kines i utbyte mot' nägra en hel förmögenhet.” Droghand- stok "och Shanghaj tjänar oer- ' hörda belopp på' handeln: med" den ”mystiska” Ging-sengroten, Ging-seng eller Pai är” släkting.” till. aralian” och den: växer i norra Korea och i gräns- trakterna . mellan: "Mandsjuriet . och de sovjetryska besittningar- na i Fjärran Österm: ' Väster- ländsk vetenskap har inte upp- täckt, någon egenskap hos den- na 'tajgaskogens. planta som. skulle motivera: den dyrkan som miljoner koreaner och kir- neser ägnar den. Trots all euro= peisk skepsis är Ging-seng för dessa Österns barn världens un- derbaraste medicin, ja livets och hälsans ''urkälla! Den hjälper mot alla äkommor. och sjukdo- bar och der äger förinåga att föryngra människan och för-- konstiga rötter lämnar ifrån sig lärna i-Seul; Mukden, Vladivo:-" i uj ären träffade jorden. . En -: mycket egendomlig. omständighet är att Ging-sengroten, ofta mer eller mindre; liknar: en - människo- kropp. . Ofta är det just: denna likhet .-som bestämmer rotens pris, : Under sommaren dårar de koreanska « och mandsjuriska Ging-sengsökarna in 3 de stora jajgaskogarna, lockade .av. den hägrande förmögenhet som fyn- det av.Ging-sengroten innebär. Mänga av desså Ging-sengsöka- re:har: fallit offer för sibiriska Å >> I'handeln värderas dock Ging- spioner i dessa fromma, fat- tiga Ging-sengsökare, Enligt. koreansk tro . kan nämligen blott en ren; ofördärvad män- niska finna den sällsynta ”un- . dergörande” roten. Det existes > rar en högtidlig ritual; hur man” eta bör bete sig, då man verkligen. ng haft turen att finna Ging-seng- t roten. ' Den överlycklige upphit- , . taren betäcker ögonen med han«' ! | den, kastar sig på marken och . ropar högt: ”Pan-zut fly icke bort! Jag är ren, min själ är ev fri från synder, mitt bjärta lige ger , öppet och gömmer ingen ondska” . : e seng-roten icke efter sin app- täckares själsliga renhet och . syndfrihet.. Priset bestämmes or av rotens utseende och storlek. sa Något bestämt marknadspris existerar inte. Det kan ligga oo mellan 500—2.000 dollar. Revolutioner" "och krig må sn härja $ Fjärran Östern; de på- . verkar på intet sätt den tusen-., =. oo åriga ingrodda : tron på Girgr - sengs . undergörande kraft och på dess efterfrågan på den .ko- reanska och kinesiska markna- "XV nagligt. att trycka den. lilla + Codan see länga hennes liv.; Enligt ko- (re ts av -de sov- |deB, ——- — rn or Dr Der : Y knubbiga handen och.-känia sin EN Ända sen" UNieh 'drog 'bört |reansk tro "har Gihg-sengroten tigrar eller frässbeva ERäsl wan 2 0 of on - sobyrlght: tildenhlas 5 uu —- -haft.det svårt. och bea [fötts på 'den. plats där. blixten i ST - > ”ACopyrlghe: Text de Bidenhäas/ os NAN ons : de vr sa : /
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.