? 7 > Jivas?. Det är väl knappast tro-! YEFECVEYYFEPPErY? YYYYYYTYYYSITYTT YT FIVE TYFTTT Ev N ” YYrveer sjunger det gåmla -Vversen och det nya. klappar på dörren, Egentligen skulle: man - då. försöka : : Åstadkomma något slags. nNyårsbetraktelse. men så- -dana Passar, ju inte precis på den . -här spalten. Man kan ju bara, konstatera," att det.gamla året inte precis vw nets | År. utan Snarare tvärtom smed all; oro i . Ungern" och "kring +Suez.. för att nu nämna -endast ; ; ett” par ." oroshärdar. Skall -man då få det bättre un- "der. det kommande och skall skrigsspöket definitivt kunna .av- ligt och det: :enda,; som man kan |& hoppas på är. väl att jämvikten" 'sålles så pass mellan, öst och - väst att. det: inte: utbryter” någon Ny. vär!dsbränd: Det: är. väl den allt överskuggande nyårsönskan, -som all världens folk hyser.: "> DET HÅR” VARIT JUL och ” den stora 'stillheten . har lägrat sig över ssödra Halland” sedan man i sista” stund tillhandlat sig "julklappar i och - ätit. sig. halvt fördärvad "på? lutfisk och gröt, skinka och: kål. Varför man just tll jul skall frossa. i massor av fet 'mat” och få magarna total: förstörda är faktiskt rätt så un- . derligt. Det är: tydligen en kvar- leva från hedniska tider och frå "gan är väl om vi i våra julmat: ;VYanor är så "värst långt avlägs-|. "ha från:den tiden då Röde Orm gästade Harald "Blåtand i Dan- mark på :; ett verkligt julag' le. , Det kapitlet i. Frans 'G. Bengts- isons strålande” bok! är faktiskt värt att. ta” fram” och studera: i jul gölr BRÄNNVIN hör ju också ju skräckligna spanjorer från en jtant, frå Ekbere > säker död -— deras antal var in- - g, 'som "Satt året på "thi arit något lug-! len till men "det verkar faktiskt som om sydhallänningarna har tagit det "mycket nätt med den= nå farliga: vara under julen, som väl är. Några fyller histor er har palisen inte haft att dras med —" dessbättre. "Det har ju sagts "att brännvinet skall. bli dyrare” men” nu 'senåst har den stränge "finansministern demen-; terat. detta. Då kan man iu 'va- ra säker på att det ver! kligen blir” blir” stora prishöjningar på si "På Margretetorps trädg. ställde han "till. med tävlingar "i hopp över stättor av hasselkäppar, och vem fick de varmaste applåder- na av de vackra garvardöttrarna; vem flög lättare över hindret än alla ungherrarna från Ängelholm, om inte: baronen? Det var, det språng han en gång- gjort över] hamnbarriären i Jerez, då han barkassen ' och: räddade fyrtio immade ut till den sjunkande denna ' "vara och följden "blir väl - ätt många återgår till den gam- st : guldmedalj, som drottningen av | bröst.&7 graverat . på ' baksidan av den Spanien sgenhändigt fäst på hans Ibland Kom det utländska gäs- ter, till honom, och då vajade det två flaggor framför verandan på Andersro;". vid ' sidan '' av, den svenska ' "med: unionsmärket fick Uno hissa dannebrogen eller tri- koloren ' eller Union Jack, och betjänten sköt salut med "nick- hakarna, som låg dolda i gräset: hans 'statur ' gjorde honom sär- skilt lämpad för uppdraget, det såg ut som om han låg på knä, sprang han från den ena till den men'.; :. med -. + blixtens "' hastighet andra, öchk laddade om, och ba- nanför. det öppna fönstret, skyn- dade sig att försäkra, att det var en småsak, baronen kunde betala nästa gång, det var ingen bråd- skal Men baronen grälade ,vidas re, hans hederskänsla + var i 'svall- ning: Hur kunde, Uno ' vara. så fördömt slarvig och glömsk,' hur många gånger hade han inte fått höra, ätt "han alltid skulle" tå pengar med sig; då de red: hem ifrån, vad "tusan hade mah nars en adjutant till? Den' kars Uno. blev-'så' röd och. pvirrad, att hån stammade: "Ja, vi pojkvasker”,: röt baronen. fattas gunås mycket i din fostran ”D et men Pappa, du "vet: ju själv att ”Avbryt” mig inte; 'avaren, Smarag själv bara fyra på ett” inavjlto, di var santlarde ino 'en längd, Seg 7 d lyckades med vad ingen "annan: SN Öö tid:gare lyckats med i det italienska lappet ”Winter "4 Milåno. Smaragd slog Gelinotte från lika start. Ex halv |. hed var hon före den franska travdrottningen $ mål, men blev ” iP de sju första hästarna $ loppet LK Ileu för hanom cirka 20, e blev treärige" Capriecio och 009 kr, medan Smaragd halsen Hondedelen så mycket, ,. så er stier nska” "vapnet. + och. halva | sommarnatten fick han iyssna till de lärorika "samtalen: och till-ba- Ia träffade för några veckor sedan en gammal känd sydhallänning, söm - Berättade om hur mycket efter hennes framträdande i den stora staden Portland i Oregon. Det heter bl. ar 7: "> SA ' svepte 'Birgit Nilssön in på scenen, Hon är en ståtligt vacker hu sbehovsbränningen. "Vi ronen gav order på franska eller |-- engelska; och herr Uno kom: ut |; > på : planen och anmälde, : något |" besvärad, men tydligt: M 2e Bar ron est servi,' brännvin män gjorde under det första världskriget. Vi f'ck ock- så ett fint recept men det vågar vi inte lära ut — det hade, vän- nen, Elmin : säkerligen" inte gil- lat. Visst : smakade det. hem; brända av dranken, försäkrade vår 'sagesman,. men nog kunde man dricka det "alltid. Man: var tvungen” till att göra det själv ty man "fick" ju bara en, liter. i kvartalet och .det var inte: 'mye- ket att komma med. Ja, vi får väl hoppas att hembränningen kommer . att lysa med sin' från- våro' nu här brännvinet & är fritt om än det blir dyrt... SÅN GERSKAN BIRGIT N ILS- | vara'en av: den svenska. sångens kvinna, och man kan se att hon har många: års scenvana bakom sig; "Hennes första nummer var en aria ur: Beethovens ' Fidelio. Den andra delen av 'programmet var uteslutande: Wagner. 'Så kom Birgit > Nilssons 7? stora nummer, Immolations-scenen : från: Götter- dämmerung. Det är sällani någon sångerska "gjort «ett: sådant' djupt intryck: på ven publik 1- Portland som hen i denna 'scen, Ingen nu- varande . sångerska" kan äåstad- komma ' något liknande. «, Birgit Nilsson besitter en förvånansvärd röstvidd och tar med största lätt- het ett högt C eller går så lågt som en' mezzo, om det: gäller. Hennes stämma är klar, klang- full och: säker. ' Hon visade sig st borna budbärarinnor, och vi hop» nekligen, 'men han hörde till en tidsålder, som haft sitt: oskyldiga nöje ' i, levnadens stil," och den som själv. vär ren må kysta första med "Leijonskköld : Oxenstierna och sanningen? Det är en sam- vetsfråga, och att ge det riktiga, det, grannlaga och. kärleksfulla svaret är inte gjort i en: kh vändning... Ve han 'kommit ridande ut till Mar- gretetorps gästgivargård: - vädret var. stilla: och; klart, det runda bordet i såg så "inbjudande ut,' att han En smula flär dfull var han o- hingsten . sporrarna; '. komma” enen,' Men, hur. förhöll det sig En vacker, höstmorgon ade «under 'v.. körsbärsträdet Uno "fick Y slokörad s d- hade' gjort: sig all möjlig, möda med middagen, AY idet” fanns' en länsgreve bland derh. Till sin förr tjusning .hade hän "upptädkt, :att li gästgivarens Y sön rhåde: kommit hem i en; prydlig. husaruniförm; och på: stående : fot: utnämnde, han, honom : till; sin; ;adjutant:; i SON, - Svenstad strax utanför Båstad; har. gjort en amerikaturpé, un- der vilken hon skördat idel lag? rar. denna" spalt berättat om hennes framgångar och vi skall (återge = ytterligare : L ”Svensk Amer'kanen 'Tribunen”!' pas att.:hon.snart komnier igen. j Det var som synes idel över- svallande' lovord. Kanske vi 'nå- gon” gång kan komma att få hö- ra' vår berömda 'landsmaninna här i.. Laholm." Vad säger dr Edén ' och Musiksällskapet - om som "bekant bördig. från Vi har redan tidigare på dag behövde" Ekberg: fick sida på di BE den andra; eri kad förr slog sig ned där, skickade efter sjökapten ” "Johansson' .och :bjöd honom på frukost; frå Ekbergs bästa 'rhenvin kom fram, I:av- skedets stund; med ena foten i stigbygeln, bad baronen Uno att betala; men herr Uno måste be- + den 'saken?” Utan -tvekan skulle hon dra: fullt hus - några "lovord i : Tobias) st kt inte heller. han hade några : pengar på ;.sig. Baronen grälade upp'sin försumlige. adju- i 'Ironens berättdlser gryningén höll Lå ns stierna på att skildra en” spän- nande" scen, :där .det. förekom en nn kanmibalisk rieger och ett. ..koträd,. vars vita: mjölk Ekberg. ;hade. int : örde Leijon” Ia sköld 'Oxenstierna . springa upp och? med -av , vrede darrande stämmarfrågar- ”Finns. det någon här shärvarande! som ” vill :påstå, att en” "svensk" "ädling. ljuger?” Därefter, blev ädjutanit Ekberg" tyckte; att: det var "gräsligt. pinsamt; och, inom sig undrade: en med: ; ångest och bävan;' "räddar en "döende; men "adjutant |: "riktigt fattat |" ; Fordels Skyld! n lille Smulel > or: Forngjelsens i överlämnade ”d den ull I länsgre., ven " och "viskade med, tårfylld -" röst! ”Högt ärade” broder; du har + | talat ur mitt hjärta — behåll den som: ett" minne av denna: sköna stund! Där & är mitt vapen på den," ' Hur skulle en Oxenstierna kunz vä na leva. som tullinspektor, om . han inte hade fantasier!” : ” "Det var. ett sant och, Klokt ord”, sade fru Ekberg, "när den + |hemförlövade "adjutanten följan= ” de dag "berättad uppträdet för ; sin 'mor, Hok "Menar du "vad länsgreven sade: eller vad baronen sade frågade" gästgivaren vid sin pipa, "”Bådadera”, när jag rätt tän- ! ker .efter”, . svarade fru Ekb rn - och därvid låter. vi det bero, det". binder vi samman :med 'minnet « +; | Ada 7 konugens: | käpare Ane gick sakta genom: träd- " gården. Han börde stararnas s - på skri och såg de svarta ungarna " sina uppradade på: grenarna, kar- körsbärsträden. Ame schasade på fåglarna som 'åt upp körsbäl "Då lyfte hela flocken — nej resten, satt det inte kvar en I JEN. före. Iten stackare. på en gren nära marken, Den pep ängsligt då de andra for "ifrån den. Så sökte han lyfta men den ena vingen var skadad och han föll ner på gräsmattan." Arne . $og dén 'i' sin band./ Hån kände « stått hans, ord för den borrade : sig djupare in I den varma ban. - ”bjärlat bulta "och de små mörka ögonen. säg ängsliga ut, '.. "Var inte rädd, lilla du, + kade pojken. Jef är inte alls «ligi et "Det vår som i om ”starungen vis- far måltiderna och så någon kväll - "men" då stängde han mest in si för- i bibliotekef,", den och 1åg alldeles stilla, Pojken käcde: hur ömheten vällde £ och han ville nästan gråta, ; t Är du gildder ke är du an gick mest ensam, men' ofta med - tyst till fåge pe. Nanske är, OH AKA on brinnande önskan att vara med ensam , som jag... kan inte vi hålla shop? - ”,. Arne satte fågeln i en gam fågelbur so d - Han tog kö ” mask och «den till Noak., > Men när hembiträdet tick sn gelburen blev hon arg: Tam mal han tann på vinden. är och "grävde upp staren. Han döpte - inte spränga gränserna mellan sig " ut med sonen, De tolv långa åren - få- . 70 oe Ta bort den genast annars ha". 'säget jag åt herrn. Jag vill inté sånt i rummet. Arne såg på henne. Han tick. ” tårar I ögonen. ” - — Den är så ensam, den skadat vingen. ” har — Ge 'katten den, skrattade sej - flickan. Inte är det nåt att bry- ' Jag ska själv sköta den. — Jojo, sånt, känner man till. Jag svit inte ha' den här, säger Jag. « > Ut med den. ' ”Justhaset 1 trädgården, sa A . och tog buren. me Arne flyttade ut Noak I lustbri- dern atdrig rädd. Pojken" föltråde och pratas" en ny mor?.. ma ku fe lä honom behålla fågeln” de och slösade mycket av «an öm- Fadern 1og prövande mot om Karin sade ifrån. Fadesn vär > Ketslänglan på -Nuak. Denne 'var — nen. « Ibland. tyckte Harald Halling "att — Jag kan kanske ha de 47 "hoppade nu omkring utan att vara sdux, Ilan hasle- nus. av sill scn. | as bete på fabriken. Han sade inte mycket åt 'sonen — denne Nar, ” mest som ett vittnesbörd om hust- run; den ljusa och glada Asta som dött. då pojken föddes, Direktör Harald Halling hade gift sig med : en av flickorna på sitt kontor. De hade haft en kort tid av lycka tillsammans. En hetsig kärlekssa- ga. När Asta dött i barnsäng var det som-om mannen inte orkade . med barnet. Harald Halling gick upp, i sitt arbete, och glömde allt annat. NM "ur buren. «= 00n : "En dag släppte Arne 4 url Ioak. ' Denne flög några turer i tummet : var de bästa vänner, "> "Nu hade Arné en kamrat i :, 7 Nozk; Dom lekte med varandra i "Arne beundrade” fadern. Men - . trädgården och Arne sökte långa samtidigt var han på något vis .;Noak då "denne flög: omkring. ; ” rädd för bonom Fadern 'var en'' ”Noak klarade sig förstås bäst, han främling som bara var hemma vid . kunde vända 1 tvära kast. Men .. när de' hållit på en stund 'slog Då smårp de' de med. varand : Genom sin ensamma” uppväxt 1 det stora ' och "tysta huset hade” ”Arné blivit inbunden; Han hade svårt att få kamrater I skolan. De drog sig ofta undan honom. Han . fadern tala 'med Arne på ållvår: - Du ' börjar visst 'bli. stora; karln, 'sa han och skrattade ' till. Trivs du I skolan? ' , Arne ryckte på axlarna: /” — Aja, De går bra. . | -T gemenskapen. Men han. orkade ibland är du väl bra ensam? Arne ryckte till. Vad menade fadern?. Denne hade ju 'aldrig "förr sagt något om ensamhet! + — Tja. Ibland så... >: om Ja, du har förstås fått klara . dej lite mycket på egen hand, sa och kamraterna, , Ibland kunde det” finnas e en une ' derlig längtan hos fadern att'tala ' sedan "Asta dog hade lått sorgen "att blekna mycket, Men” det var :$som om han inte vågade: närma sig sonen. De många åren hade byggt sin mur också mellan dem. : Och så var det pojkens ansikte med det. lockiga, ljusa. håret, "Arne kunde bara nicka. Han hade en klump I halsen, Det hade ' " han alltid då man talade om bans ' mamma. Han hade sett henn2 på : kort,. Hon hade varit så" vacker, Så glad. Han hade så ofta längtat ' efter henne, a Jag hade svårt alt komma över sorgen, fortsatte fadern: Men , det sar Asta som satt där, en all- .varlig Asta, Men så var det bara z pojken — pojken som var så ocr- hört lik henne, Då måste fadern "resa sig och gå undan, Han be- Kövde ensamheten. 'Så blev muren mellan far och son oriven och . någon som tog hand om dej. båda var mycket ensamma. 3 — Jåg har ju Karin, skrattade Arne satt vid fågelburen och Arne för att: komma: över, den 7 kvävande känslan 1 bröstet, . 1 Jaja ven Visst. vs men > jag undrar om du inte skulle behöva Ickte "med Noak,' Denne hade ' : snart vant 'sig vid sin skötare och och kultade såå äch En. b Marlon rd då till. Han ville gärna Ieka. Han hackade litet på Arnes hand, drog -. gärna i ulltottar och bar småsten : " och kastade med näbben ut dem. och slog sig till sist ner på Arnes ; -axel och kurrade belåtet. Vingen '. var alldeles läkt, Noak plockade : brödsmulor ur Arnes hand. De: : I Noåk sig ner på kamratens axel, a :- En dag efter middagen började - . fagern. Men du förstår, det var lite svårt när din mamma dog. '- nu har jag tänkt att du skulle få «> Aldrigt oc ct - I läppen Ian visste inte hur ban över "bordet ute 1 lusthuset och i i Han ville inte ha någon ny mar ma, Han behövde ingen mamma” | nu, Han ville aldrig ha någon an: ' ” Ryckte litet i ena "skjortärmen och pan mamma, » i kvittrade? tjll,/ liksom frågande: tee Jag. vill inte, ha' någon ny; Vad gräter då för? Ärne måste. mor, &a han lågt och säåmmanbitet. i "skratta mitt. f; all. Sorgen, Noak såg ' Fadern studsade för hans röst: och, för "ögonen .som var hårda” huvudet 7 på, sned,» : , och prövande. > i — Du är:då glag ållud. så Aro + — Du måste förstå ditt eget» 'och tog Noak i sin hand. nn bästa,' sa fadern avledande: Du" . Noak kuttrade belåtet.::: . blir mindre ensam på det sättet. + ' Det var svårt för Maria: att : Pojken såg hela tiden på fadern. ' kommarin i ett hem där det redan. Nu tänker.du på att jag varit en= "fanns em tolvärig son, Helst som sam tänker Arne. Du hår'atdrig ” denne inte ens. tsades'se' berine; [6 brytt dig om det. innan, or Maria sår! snart trettiofem år. till om sitt känsloliv, släppte inte.- "Hon vär äv lugna och, förståndig + ens fadern inpå. livet, Harald ha- us ans kvinnas, "Hon, stötte; ”aldiig » på « » de på. något vis förstått att sonen ammans. her "Ame, ivingade. sig inte nära hp-.-. mn nom. Han Jät honom. vara, visar «+ inte längre; vågade: hoppar. Men iv 2 = Jag vill inte ha nån mamma. : "Därefter snodde pojken runt | och sprang ut ur rummet Fadern satt lamslagen kvar. Hans Bograr! | trummade på border: Han bet sig da sig .sänbig uoch, glad salltid då si det” jär synd om hongml!: > Arne kastade , sig. framstupa ? » +: Maria log still grät. Noöak - säg” förundrad ut, många drag som var. gemensamma ' 'dråplig it där han stod och lade? kärlek till dem båda. Hon hade . 2: Var håller Arne egentligen hus? + han var i närheten. Hon hade jur - hört att pojken. växt upp I ensar- ; I The Då snåsta man vara tädd och Sm ec ENS "därför att du dre fått matt: förstå” att du verkligen. Han: såg! på henne. Hon upp: täckte smärta d hans blick. Det : . fanns ett drag i hans & -— Vad vil: du att jag: ska g ra? — Ah, du måste söka nå kon- takt med pojken: Hon: log mot « Harald, Liksom du' och jag" fått " kontakt med varandra] Pojken har : — mjuknat. mycket "gentemot - mej. en jag vinner honom” aldrig " förrän du' har v . . = Jag ska försöka, sa han och den mycket -om pojken'..: först: de - sista dagarna ' bar jag - verkligen förstått vad han betyder, 'x >" = "för sig "själv. dagligen”.- hur ut Hon upptäckte för fadern och sonen; Hon måsté lärå dessa två. ensamma varelser vad det betyder med samfnanhåll- ning. Hon kände sig lycklig f sin . ett rikt arbetsfält. . 2 lelke Fadern går ut i bädgården. Han är mycket ute I trädgården. '. Harald 'hade fått erfara hut' svårt edet är att: erövra -ett barn som - man försummat. Arne, var på nå- + got vis: trotsigt: inbunden., Knöt "Och - blivit. missräknad så ofta att ban vs Maria hade brutit isen inom fa-, | :o miljen. Skulle Arne någonsin tina, st upp måste Harald Åhöra till att' honom alv” . å Maria, Hon har helat. mycket både" hos honom och, hos -Arhe, + ifrån, Han märkte' Armne som satt på: golvet och grät. I Arnes. ena | Si + hän svara: — Ja. Ja, han är katten” hos Selanders.', i Fadern satte sig nér jämte sanen utan att' tänka .på att byxorna”. . : blev dammiga. Med sina fingrar: ct : > strök Kan över fågelns ufsiga : matt eo fjäderdräkt: ;- ce | : Och :så började han tala om | staramas liv. längtan efter söderns värme. För- sökte få Arne att förstå att fågeln kanske hade det allra bäst nu då ” behövde” henne "Nerkligeni, - - Talade om deras -'' var, död "och: borta. Den. skulle kanske inte orkat med deå linga vintern I alla fall;” | I Fadern och sonen satt där. så drog henne till sig, Jag tycker så nära varandra. Arne hade slutat gråta. Fadern hade tystnat. Men . tystnaden mellan de två var inte >: laddad ' med, spänning. De hade . äntligen nått fram till . varandra. SS Nått varandra så nära att Ame sc plötsligt kunde luta sig mot tadéra ” och gråta 'ut mot hans axel. Fa- derns hand strök lugnande över det' ljusa och rufsiga håret. Nu visste han att sonen hade fåt! ut-- lösning för sin ensamhet, att allt . skulle bli väl mellan dem "Han = - " kände med tacksamhet, att detta: ' "var Marias förtjänst. kunde böja sig ner och säga lågta ' Och ban - Kom går vi in till marmmal :. Arne följde genast med honc ms, ..-. a Maria som, stod .uppe vid: te " verandan och , såg dem komma, : - visste att nu var det: värsta klarat; . äv, nu kunde de börja Ieva gott: ar r av Martin Gabriel' Letjonsköld ' frn :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.