TATT ETYVTETFOPFTYYT 4 ” LAROLMS TIDNING Yfterr Strålande teaterkväll.i Våxtorp Si trevligt och välordnat som Lhär är blev man "på strålande "humör 'så fort man köm hit, . deklarerade de fem skådespela- "Fe som 'i går kväll framförde Hustruleken” iVåxtorps bygde- gård. Det goda humöret i före- ' ning med en kvick' och charme- rande pjäs smittade genast av sig på den absolut fulltaliga publi-, . ken, som gav 'sig på nåd och onåd sp irituella' dealogen lyfter upp Hustruleken på komedins högsta plattform. ” Att försöka sig på någon kri- tik av skådespelarna är menings- - "löst. De avväpnar direkt med sitt varje hyans 'i handlingen. Inte en replik fuskas bort och sam- spelet är perfekt, -Hjärtligheten de applåder som kom de fem kunnande och tillvaratagande av |). Den första gång . | KORTNOVELL AV MILS-EnIC BJÖRSSON, - satte du: fret. Dom har hängt här på tork, komma upp med dom? svarade” du, Nej, för resten jag kommer ner och hämtar dom, änd= rade du dej sen med blyg iver, =». i orden i ett nästa sekel, Jag var re- dan. på väg uppför trapporna; fast jag inte visste på vilken dörr jag skulle knacka, Men du mötte mej i trappan, hemskt snällt av er, . . SABBATSTANKAR ; - Av komminister Iv ar Wadensjö, Sjötofta, ”Jesus och hans lärjungar voro på vägen upp till Jerusa- km" Det var hans sista färd — Jag ta, visste, vart den vandrin; ag tappade dom genom förs skulle föra honom. Han visste, "| vad som väntade 'honom i den stad. som .stenade profeterna. Vi höra, : hur stilla och lugnt och utan en enda skiftning i i rö- sten han söker inviga sina lär- jungar. i. detta, som skall ske med honom. Det var korsets väg, han vandrade. . Nog kunde han dragit sig undan, Han kunde ha gjort det på goda grunder... Hans verk- - | samhetstid " hade - ju” varit så ”] kort. Borde han inte haft ännu -] många år att leva," att predika, .| undervisa; göra 'väl och hjälpa? Guds rike”. Är du en verklig Jesu lärjunge, så har du ingen annan väg än korsets. Den må vara tyngre eller lättare, men den är dock gemensam för alla, . För de första lärjungarna blev' ' det bokstavligen så, att de fingo tömma samma. lidandets kalk som han. Martyrerna fingo tjä- na.honom icke endast med sitt liv utan" även "med sin död. Så är det också -med många i den- 48 till Vem kan räkna alla dem som i denna tid fått lida för sin tros och sin Frälsares skull. Vi ha den underbara förmånen att få bo i ett land, där Guds ord får fritt forkunnas, där tempel- klockorva sönd. efter 'sönd, få ljuda med den vigda malmens När vi äntligen hämtat 053, bot. | — Jag förstår det, sa jag. Ska jag - Ja, det vore hemskt snällt, ' -Men det var som om du uttalat : : Tack, sa du rodnande, det var — För all del, sa jag. Jag är bara för den kvicka'och" charmerande; : Pjäsen. Den rutinerade kvintet- ten Birgit Linder, Hilde Nyblom, Allan Bohlin, Ivar Wahlgren och Arthuh Fischer" var som sagt på strålande . spelhumör' och ' det. kunde gärna inte leda”till något annat än en klar succé, : förvånad över att bägge strumporna ” hade "förmåga att Placera, sej. på miha axlar. Du skrattade” igen? Der” var .som en rågvallmoknopp ha- de öppnat sej och blottat en mängd ”. vita ståndare, Men det är nog en dålig liknelse, för jag har för mej,” ” att ståndarna hos « en rågvallmo ä svarta,” Men till Jerusalem skulle han, "| vad som än månde komma. Han kände sin kallelses stund,' och han svek inte.” Han ville icke svika sig själv och sin Gud, 7. : Men lidandets och korsets väg var för honom vägen till härlig- heten. " Förut” hade han tjänat des del efter sista ridåfallet kun- e ingen missta sig på. a . Blorost Lä gp PS Nånting mjukt och tunt föll plöte- :eröverlämnande 'Sven ligt ner på mina axlar och snuddade Nilson var själv värd en blomma = vid min hals; r det arbete han nedlagt för . Hallå! Nj ; | -— där! kö de - den här föreställningen. Att den |. : digt en ”flickröst. i de jog ma = blev så lyckad får också ses mot r Jag tittade mej omkring och und- bakgrunden av ett perfekt yttre | ”:rade om orden var riktade till mej. tunga, där de andliga rikedo-'; marna bjudas åt alla och envar. Men vilja vi på allvar höra Kri- stus' till, så kunna vi inte slip- pa undan korset, Det gäller för oss att följa Jesus." Det gäller : att döda egenviljan, det självi- ska sinnelaget, att taga på oss Hilde Nyblom (at. v.) och den te sällsyntheter. Drygt 180: Personer. i salongen ' tyder på att våxtorpsborna har, sinne för teater. gEfter: den här föreställningen kan det- inte vara något som helst vågspel att kom- ma igen med fler föreställningar. " Sällan eller aldrig har vi sett en teaterpublik'. som ' så uppskattat |' - "och trivts” med en Ev eställning. Det var: "heller inte. svårt att " trivas en. sådan kväll.” Våxtorps + bygdegård har efter renoveringen blivit. en alldeles :utmärkt teater- " Salong," vars: scenutrymmen är väl disponerade, och ' när ' sedan . det som framföres på scenen till- hör - det ' absolut : trivsammaste man kan tänka sig finns det bara en malört i glädjebägaren — det är alldeles för långt mellan tea” ferföreställni arna i södra Hal- land; vandlade oskungen Birgit Lind underfund med att kärleken går sinå' egna "vägar, fullständigt. oå erneuil låter också i Hustru= leken: den ' kallt beräknande politikern George Henderson - : (Allan Bohlin) stifta bekantskap med Amors nyckfullhet. Resone= mangsäktenskapet som ett: led i karriären: blir för honom” "något helt annat: än- en vanlig affär. väntan : på att” bäste. . vännenå hustru "skall bli till" äktenskap ledig för' honom. Constance: Rus sel "(Hilde Nyblom) kustru .— "hjälper , honom att "vw" fövertala sin' systerdotter Irené ”vännens Till Amérika flyktade” franis- Elliot (Birgit Linder) att- på mannen Louis Verneull har med | affärsmässiga grunder ingå detta Hustruleken:” understrukit ” sin skenäktenskap. : Men det bång- efter gårdagens: föreställning i |. gick förbi' på gatan, När "dom .såg| hår? Jag duade dej! plötsligt dande och kors. a. orkar inte 'med mer"än din e” styrka som en av nutidens' mest | styriga hjärtat, vill inte alltid Våxtorp hur de uppfattar kring-' ” dej i fönstret och mej på gatan med hade du” inget emot, ”M ” d | i S - gen börda,'ja, kanske inte ens lysande författare i fars-” och |lyda den kalla hjärnan. Den lilla flackandet.” ' | ett par damstrumpor i handen, gav |. På '-Men” såsom” det: var 0-1 den. Men det sätt, varpå du bär komedigenren.” Hans spirituella dialoger, som är späckade med kvickheter, river ner'den ena skrattsalvan efter den andra och applåder ; fö öppen. ridå äl Frågan ”vad vill Verneuil med ”Hustruleken” 'kan'”mötas med motfrågan ”är det nödvändigt att ge ett svar”? Verneuil avser sä- kert inte att nödvändigtvis få ett svar, men man kan, inte missta sig på hans lätfa och eleganta drift med den karriärlystne poli- "tikern. Hans : oförblotnmerade > sanningssägande när det. gäller den kallt beräknande hjärnan contra det oberäkneliga hjärtat, som inte vet av några känslo- dirigerande beräkningar, tvingar högtstående. oansenliga : Irené blommar ' upp till en kvick och frappant kvinna, som lägger de tongivande poli- tikerna för sina fötter med 'o- emotståndlig "charm - och ' kniv- skärpa ” intilligens. ” Ohjälpligast faller. George, Med skickligt in- trigerande hjälper Philip Russel (Ivar :Wahlgren) sig själv, sin hustru, bäste vännen och Irené till lyckan. Irenes hångivenhet för George hjälper honom till målet — ministerposten - och dem” båda till det riktiga äkten- skapets fullkomliga lycka. Handlingen kan verka banal i en. koncentrerad beskrivning, men blir .det aldrig på scenen. Därtill" är pjäsen för litterärt Den avväpnande lyssnarna” att” tänka och komma charmen :i handlingen och den "| verifierat av skådespelarna själ: arra ng," med k ihet va. "Så upptäckte jag dej, Du stod i i ett : fönster och vinkade å åt mej. + Ja, hallåt svarade jag, både Femton a av v femtio föreställningar: | har nu spelats ' z Att leva i Koffert, "att kt” ett zigenarfölje dra från plats til plats i vårt avlånga "land är sä- kerligen ingen . avundsvärd : lott, men ' ingen: klagan. hördes -från det sällskap som nu gläder lands- bygdspubliken i en rad bygdegår dar med ”'Hustruleken"... vi passade på att: fråga turné: ledaren ' Birgit Linder: och" Riks- teaterveteranen Arthur. Fischer — Jobbigt men "roligt, var de ras spontana svar. Vi träffar så mänga vänliga: och tacksamma människor vart vi. än . kommer. Visst finns det "bygdegårdar -med iskalla kilädloger; i källaren, men. än så länge har Kl klarat O8s8' från förkylningar. (Peppar, peppar; ta i trä, sa" genast fru Linder). När vi får det så välordnat som här i Våxtorp finns det dock ingen an- ledning till'sådana bekymmer. ” ”— VI kan dock aldrig” missta. oss på den glädje och hjälpsam" het vi möter överallt, och för 088 är det ett stort nöje att-få spela téatern ut till även de 'mest äv. lägsna bygderna: I början av den här turnén spelade vi, t. ex. på två av de . bohusländska öarna, |. snudda: vid min hals, Förvirrad höll kat och tvel . Det måste vara ett misstag, tänkte "jag. Inte kunde väl hon där vilja ” mej nåt, Du skrattade, Först trodde "jag att det var åt min förvåning som hade öppnat min mun på glänt. Men snart fick jag förklaringen, Du tvin- ”gade fram några flämtande ord i "skrattet, . -— Mina strumpor. "hörde jag 3 och « mina läppar vrepellerade varandra "ytterligare, ” '— Era strumpor? . sa jag häpen ”och tog ett par steg framåt.” "vs Ja, ni har dom om ' axlarna, frustade du och skrattet dog. sen helt överhand. Så kom jag ihåg, att jag känt nåt jag. ett. par: tunna .silkesstrumpor i handen. Sen brast jag i skratt och höll på att tappa dom. Några grabbar "dom varandra nåra menande leen- "den och; viskade nåt, ' N. ning : som södra. Hollands Da egen ”ertstidning. för oss, sade hr Fischer. — Hur många gånger. vi skall spela till? Ja, låt mig se: Vi har bara 35 kvar: > ”Bara” åt öljdes av ett glatt tade. du, Hur” ska den sluta? :- H t- "Kanske bra, sa jag och fort=.' satte både djärvt och ohyfsat, Men - en kopp kåffe och nåra: bakelser på ett konditori, Tillsammans. oo Jojo. Er blygsamhet är visst inte nåt vidare symmetrisk med era långa ben, log ' du, > jag menade det inte, gatan, Med dej, Du hade inte brytt dej om”att ta på dej strumporna; Di bruna, och; jag hade lust att. böja. +. i | efter "om nån. färg skulle avsä sej på mina fingrar, Jag kommer ihåg, "att. jag -frågade dej, stod bredvid mej på gatan:: -— Har solen trillat "ner eller blänker det så vackert om genom ” sitt "liv, nu skulle. han tjäna genom sin död, . Och det enda han levde för var ju just detta?” för att tjäna, . Nu skulle Guds” rike . upprättas, De 'stora skördarna skulle vinnas: Vete- kornet måste - läggas i jorden och. dö för att bära mycken jfukt. Det måste vattnas med :| flod och tårar för att kärleken: >... | Och. 'rättfärdighetens "skörda. skulle. komma till full mognad. :. Jesu lärjungar förstodo ingen- « |ting av detta, Det måste ha va- rit. vemodigt för » deras Mästare att ända in i det s'sta höra dem "| tvista om äreplatsér.”Så' illa ha- de de alltså förstått hans under- visning." Så "föga hade de begri- pitiav vad han ville med deras - liv. De "ville; inte förstå, att de "] voro; komna till: världen" för att tjäna.. De drömde : om; äreplat- $er;. De förstödo:inte, att vägen till." härligheten gåt genom: di Kristi kors, hans börda och ef- = Ja; d a, det var för dråpligt, skrat« terföljd.. Det gäller att leva in- dagen 2 SA Saale i konflikt med hans värld, med dess människor och makter, så kommer alltid en sann! kristen att stå i motsatsförhållande till rärlden och dess väsen, «Men - korsets .väg är en väg — Jag skojade bara, sa jag, ; honom. Är det inte 'ofta så, att Efter en stund stod jag åter på > Nu nöden, som de ädlaste karaktär rerna danäs fram, Tar man li ina "ben var: misstänkt vackert N " en: uppgift. ur Guds hand, :s blir. det alltid till välsignelse Du, som läser detta, du ligge kanske bunden vid sjukbädden:, Du: menar dig.vara. utestängd. ." på Gud ' och tjäna din nästa. Du . kan bli Ye för att härska och vara stor : -. utan för att tjäna, Och liksom” Kristi lära och liv förde honom, ' till härligheten, För oss. som för ”,, det just är i prövningarna och + dandet som ett kors, d, v.'s, som . från. alla "möjligheter "att jäna ce nom; så är det också för hans trogna, :”Det. är. genom' mycken bedrövelse; som" vi måste ingåi "I måste' gå din väg med bävan, så ditt kors, : en; härlig gudstjänst. ' Det kan' för andra bli vittnesbördet om en kraft, som. icke är; av, denna -vär Det kan bli ett föredöme 1 guds förtröstan och tålamod, åom ka bli många till hjälp... Även, om, du ;liksom de. första lärjungarna håll bara troget ut i Kristi" efsvrn | terföljd på korsets väg. . Släpp "| honom 'inte ens, då du-liksom or de i Inte : riktigt kan förstå ho : nom. ”Det' skall klarna en gång. Lägg '. bara ” stilla" och . fört: fansfullt dig 'själv och din” da i;hans hand, Du'skall en gång få se, att ”korsets' väg var en väg till härligheten. ”Upp till: Jeru och det var" en upplevelse även spelat 15 gånger så” nu är det | leende. "här? hr: Fischer : äntrade sålem”. går vägen:för dig 'so för honom. Det. himmelska rusalem.', + ::c >. a Du var ditt” körs, : z "Så lär ock mig; - O, segerhjälte, vinna och uppå korsets helga stig" -« till himlamålet hinna. sd Då är min själ > . : 2 Erik ”Uncas” Enghind är målare till yrket. Nu . + lördag skall han a DS 2 den . komginerade last- och per-. äl örsta gången han mötte henne n RvR iupp i TV:s 10,000-kronorsfråga i Kvitt > eller : dubbeltprogrammet. ; förvarad vi ryggade ban tillbaka och kände Md "| sonbilen f..v: b. söder ut, ny plat- . Fen jobbar som vanligt om dagarna" och tar ingen extra ledigh t i och lever I din. närlek. | sig obehagligt berörd. Hon tog ho= . - ser och nya scener till mötes. "för att plugga indianska data bn den, spännande degen.” Amen." . nom plötsligt i armen” på gatan,” , i Han blickade ner i ett fult, rynkigt =, - . 2 i ikte med hud — ot kring nedhängande mungipor och S. - : ett par ögon, vars stela blick hbor=' i rade sig in i hans, — Du skriver i "tidningen? sa hon. Du bestämmer vem som ska mn där?. Jag vill att du skriver om 'mef... ekrev i tidningen. Men det berodde väl på. Folk måste ha gjort något särskilt om de skulle komma in... . —Jag vill att du skriver om, mej; sa hon, ' | Och så hade hon trippat bort ' med en kort nigning. I Hon bodde på »Hemmet>. Det låg utanför stan i björkdungen. Internerna fick gå. ner till stan, om de inte var farliga för om- givningen. Redaktör Börjesson tog reda på att gumman hette Britt- Av Ervin Berg. Bofi och var av den där "follriga typen, som" egentligen var ganska oförarglig. Sen mötte han henne fler gån- . ger, Hon neg alltid, spände sina ">, blickar £ honom, frågade om hon snart fick. komma med 1 tidningen. " Varje gång svarade han ungefär amma, Han skulle se om det blev plats över ,.. varje gång ; . | endomligt ut- : ä i a KN komma 4 tidningen... Re- glädjen det gjorde fonom ont, myc- Soppa upp, och, bryt in notisen, |]: rr mö lkon Hans susikte Det var Kingsley, "uniforme kvar, jade han med Pen Töa a fall, och det SE fl ata de över en ska mei CTS ? konfedere=- "' : — Nej, kapten. Jag ä N : . es detta a före Ia, aan lälgare va- | ket ont. köras igång. |. Han hörde pressen köra igång. brann som i feber. ., - rad som kapten i de konfedere : ha inte lever länge till. — Jag kuhde inte låta honom fal- rit fullt ana för honom, Två Pressen od KIT mtnlerats RT på Det- sakta 'mullrandet ' övergick i' Kingsley, flämtade han. . rades armé, som ja vid a fr at' an om litet vatten. Ja i händerna på nordstatsmä, : r Ett par sidor ha k |ett lätt tjut, Britt-Sofi fanns med '- smala dörren, och hans' glitt- 7 Jag gav hon s ” halvtet Deren Ven Tod” fun sin plats. Rodakför tl Skönt på den snabbt löpande pappersba= 1 jag RAT " rande, svarta ögon sågo på mig ” strax innan ni kom, men han nen, förstår nt. TE 2 blir frisk! ; at Över, att de -Itrappan upp ; nan därnere." .s em i... vc - «föll mn igen nästan med : om honom, så a' Ob särskilt. med domar För hö | ih komma bem, den bär dagen |na IV försenade en halvtimme någon; .. som slog mig i huvu- — längs pistolpipan. c ösa Det verkar som om igen, Han vet alldeles för myc- + | nom hade un gester, För than hade varit mer än vanligt anst: fär hans order 'att stoppa färdig- d i Sedan... vaknade jag här — Så trevligt att vi fick tri letsamma. et Ma n ket. Ni förstår, inte sant? Det! ara då . : ver - t Po nn lisvärde — och rutin. | gande, stötte, han ihop med atällandet ” ändå tillfredst "ände ' bunden . .. H Han har varit här fas igen, sade han o md han hade hög så Ivgnt 3 jag nå- — var därför jag bar honom” hit, | : ch där var en Iten gumma,| I trappan Det var en:no-|kände sig I ,en...gång. Drack vatten... - munnen till ett brett leende, eg Har ni saknat honom? .-i' om ville komma till trvcket, Utan] fi | Visst, visst hade han sagt, han - ivrigt nickande åt "mötande männi- ivrigt drog sig skygst åt sidan för en liten krum gumma med irrande åt henne, om hon någon gång Iyckades hejda honom. Han skatte se om det blev plats snart... Oc! V bl '—— Jag vill att du skriver blick. Han hade en lögn. i bered- amiljeredaktören: om mej i tidningen, sa hon.” en död. En gumma från "Hemmet, . ur hans hand. Britt-Sofi Assarsson SS avled i dag på morgonen i sitt 73:e levnadsår. "Den bortgångna efter- lämnade inga släktingar, sum om han gjort Britt-Sofi en - Det i är bara några rader om ' Redaktör Börjesson slet lappen — Stoppa + gubbarna, sa han, ”Förts- : Jag drog. tillbaka filten, ' och där. låg, bunden och surrad som en egyptisk mumie se Ma" jor Collins. '.. — Vatten, jämrade han, då ' han fick syn på mitt ansikte. ” För ' Guds skull ge mig. en. klunk' vatten. : På'en. stol alldeles: bredvid” bädden låg en plunta. Jag un- dersökte den och fann, att den var så gott som fylld med vat='. I ten. Jag lyfte, upp den sårades ' huvud och lade det på min arm "samt satte flaskan mot hans för ; . torkade läppar. Han drack i väldiga' klunkar, som om han . "inte smakat vatten på lång tid. Jag blev-rädd, att:han skulle dricka sig sjuk och tog pluntan från honm och lade ned hans ” huvud mot filtarna igen, varef- : ter jag skar av de rep, med vil ' ' ka han var bunden. -- — Hur han ni kommit hit? frågade jag. =. oc Han stirrade upp i mitt an- . hans mun, Han drack girigt.... : : nom i..göra det.. Då skrattade 2 kade flera timmar stod han där ' började , massera hans” händer mest böjd för att.trycka av . ' möjligt för "mig att gå genom ' hastig rörelse som ett hot, bort : hjälp. Men då jag vände mig f kom han : där borta, Det är en massa sa- ' som.all- ker, som jag "måste tala 'med ” 'gon :' voro blodsprängda och deles . .. blodig. Å "10 "er om, innan jag ä är färdig med. stirrade hemskt. Det ryckte i- : > Hah flämtade” av utmattning, er. > deligen i ansiktsmusklerna, he" och jag satte åter flaskan för la hans sätt gav intryck av att han långt ifrån var vid sunda” . vätskor. Dessutom bar det: - mörka, smala ansiktet ett ut-. -tryck av intensiv smärta.« - : = — En fördömt tapper karl," trots att han tillhör fienden, sa- de han slutligen. Har aldrig sett någonting .så modigt, som då i STRIDEN I LÖNNGANGEN : Under vad som för mig ”ver- «— Han "hotade... att. döda mig, fortsatte han. Jag bad ho-..: med pistolen riktad mot mig, : lätt vaggande, som om han in- "Han" vånde trött på huvudet te var fullt stadig på benen. och föll tillbaka i dvala. Jag . Det verkade, som om han var. h gick. Han är van- ned på oss i dag....eller var det i går? Han strök med han=' den över pannan, — Jag fick ett skott i huvudet; vid Bull. Run, förklarade han i jämmer-. lig, nästan barnslig ton. — Det började rycka i hans. ansikte, , men med en ansträngning åter- | trånga gången och föra : till stolen och satte mig. Han, vann han kontrollen över sig SST nga, em Jag "måste: " kastade en blick bort mot den själv och fortsatte. a Folan, springa : tillbaka och ” hämta ”'. brits där Collins låg, men då dess har jag t en del för- an såg, att denne åter fallit i dömt MORSE dyked Jag dp : mig själv dvala, vände han sig mot mig. > par helt och le minnet Ör stirrande In I mynningen av en - +'— Efter allt att döma har vår tiden, när eländet börjar värka. : "gémensamme vän inte så långt Men det var en modig handling: och armar för" att åter..sätta : men efter en tidsrymd, som fö" blodet i omlopp efter de långa. :: reföll att vara en hel evighet, timmar, han legat bunden, Jag ' lutade han sig slutligen mot kom plötsligt att tänkå på att " väggen och lät vapnet sjunga ” Kingsley när som helst" kunde, . en aning. Jag gick försiktigt o. ” komma tillbaka och att jag var - långsamt, eftersom jag kunde obeväpnad. Det var alldeles o-:. befara, att han skulle ta varje pistol. : gonsin förmådde, ty en enda 'kert "måste vara galen. Hans ö han kastade sig utför trappan' . LJ i å Lå i i i i Kd Ställ ned ljuset på stolen igen! - y d ES - i SN TÅ ar sl : hn Fone enn Aa har legat hä år så där ja. "Sätt er nu på stolen : blick sade mig, att Kingsley sä- blo (For ) KSM ylast into bestämde, vad: = De v dorna klara henne, .. ut; RRA) har egat här...i sov ; . å en. bli mig, att se så ; Bom akuille ad | tidning, Pirtosson, vi har sido a henne: (Copylaht: j a en | | | | | ' NE ed 7, SEND 80 Kål genom dalorna | äran. 2 I mt | pt , och . , ' + sd / , st , : t bo od AAA AAANAA. a SAR ANAA MAA ÅÄAKÄSADANSAA ee | NN y ” dö SAMMA NAADARA Yyvvryvi RARAAkbaa , rk lä saker ANA DADAADA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.