"rer I fråga om egendomar. Bådel' > stånd inbyggt 1 vardera :änden. U 2. ”- förbrukning är över åtta' miljar- > Här är. dock sikt, : och de,' som ' omotiverade inskränkningar, bus : Pyggnad: mot, som Lördagen "den" 9 mare : "Med Scbnovogt. ack ät nog an att komma” övr en. herremansvar han, och han for värst fram 'med dig själv. M SN sig det nu var sorgen över. hust-. Om han levde i sus och dus, 'så läg det grämsle därbakom;, väre "RN $ ser det. så. vackert ut när "$&kiner från en molnfri himmel och snödröppar - "och krokus' och ' vintergäck' ger lite färgklickar i trädgården . Men den: vår, .som man anade” för "några dagar. 'se- dan, tycks låta vänta på sig" ett " litet tag än..Det är kallt, myc- ket kallt om -nätterna” och än har "man allt lite tjäle I jorden, Annars hade skåningarna — foppats kunna: vårbruket när som — ja, sté ! i:ett blad "häromdagen at börjat .med , vårbruket i ystads- trakten: Men” visfår vänta”ett tag än: och hoppet näsa en rekorätidig a 8 va. ha ' blivit ' fri: på - fullt: "alvar om man:än barå släpper: den lite i taget; Att man försöker bromsa > Ute på bensin+'öeh. oljeåtgången lr kanske inté”så'. konstigt när man får höra att vårt lands års- der kg. olja. Det kan aldrig va- "ra: nyttigt "att: driva mekanise- ring och "uppvärmning ' så: långt. Vad skall vi göra om det -blir en . total:' avspärrning :' och hästen snart: ett museiföremål : I FÖR TIO AR SEDAN had vi ”.ett' liknande söndagskörningsför- ”.bud, omtalar en känd edenberga- "bo för oss. Det var på senhöstem - 1947, som krisläget skärptes och det infördes en bestämmelse att I man inte fick köra mellan kl. 18 på lördagen” och kl. 5 på mån- | dagsmorgonen. :DA..fanns det in ;-te så många bilar och därför blev ” förbudet inte så märkbart. Men det: var. ännu mera. skärpt. än:d vinter och det gällde, att taxibi- "lär Inte fick köra: till- offentliga nöjestillställningar. ' Men . vad - hjälpte -det. — man fick "köra till. privata fester; Och. alla som skulle till Solbacken. fick .ställa destinationsorten: till "närboende. : Gästgivaren : har ” aldrig haft: så många ”kalas” som då. Förbudet gällde från "den 8 nov 1947 till 30 april 1948 och det var inte en- bart bristen på bensin :som var orsak utan I lika hög & grad. bris- ten på bilgummi, .: M AUKTIONER är det t ovaniigt = ont 'om t södra Halland i denna ; Vår. — "kanske helt enkelt bero- i ende på att det. sker så få:affä- dessa. och . inventarierna : ställer -Big oerhört dyra att köpa och så lägger förstås kreditrestriktioner- na sin tunga hand över alt: och "alla." Det är 'nästan enbart när -&rrendena upphör, som. det nu blir auktiongr. I går var det -för- - stås 'auktiof | i Laholm men det var endast en,del kontorsinventa- "rier på £. d. Laholms Metallindu- "strl, som då gick under klubban. -Tillsfutningen. var ringa och:pri- serna : blevö "låga. Sälunda-'giok ett bra kassaskåp för 200 kr, en '- Täknemaskin för 150: och. er liten reseskrivmaskin : för 51 kr.; Bygg- naderna, - Bröderna" > Karlssons , gamla snickerifgbrik, köptes här- "omdagen av” Laholms - sparbank och därmed Bterstår, endast ;ug- narna att sälja. .;.: HASTIGHETSBEGRÄNSNING i Östra Karupskorset är en tan" ke,. som 'tydligen Jeker" härads- hövdingen Nitellus 'i.hågen! men som säkerligen kommer att stöta På kompakt motstånd från. alla andra. När förslaget framfördes "På Södra Hallands kommunala '8amarbetsförbund möttes .det av - hårda ord och Algot Persson: i Veinge kallade det helt enkelt to- : kigt. Visst finna- det hastighets- | begränsning på många. ställen av i rikstvåan men dag är det in en + fätbebyggelse,. som .är orsaken. 7 kommer från sidovägarna får 8e " sig för. Skall men ha en huvud- led, så Aall. ju principen för en sådan ;inte ' knäsättas.” "genom : VÄNTHALL; | på. stortorget. för USSPASSAgerare. var -en annan "sak, som diskuterades. i samar- betsnämnden, Nog vore det bra "att £å. en, hall -.men inte: blir: en sådan! så: särskilt. vacker. Men vi har ,nu förut korvstånden, som inte .heller är. någon prydnad — gkulle man inte kunna lösa frå- ”gan med emn:liten nätt glasbygg- "Nad på torget med ett Ittet korv- - Då slapp man ju undan med -en man än kunde säga om Ar i - | Gästgivaren, som huvudskakan- dm åehnngl= runs död eller förbittringen över :Idet öde, som v-?erfarits sonen till Gustav och Sofia NMa”dalena. Svårare : att fördraga var 1'i- nant ”"Ahlstubbe, ' som ' 'följde : kammarherren '. likt en skugga — han hade inrett ett slagt natt- "I kvarter. åt sig ovanför vagnslid- ret, han klättrade dit på en ste- ge, Som han drog upp efter sig, där brann ett talgljus in på sena natten, : "och vid alla timmar” på nidygnet smög han kring krnutar- na, ofta i sällskap med: okända figurer och mörkhyade vand- et hände. att, han ugan med nattman- nen "från Simontorp, som. ingen eljest frivilligt kom nära. Löjt- nant Ahlstubbe bar 'en "grön, ur= blekt” och: fläckig. ”uniformssyr- tut, men knapparna var av horn och; utan: :regementsvapen," ty han hade 'varit officer vid lånt- värnet; "sorgligt i åminnele. I en visse var han egentligen hör- noråresa och stötte samman med Ahlstubbe "trappan," gick en livlig ed i på att det var han och] ingen annan som på sin tid ha-|o' 'de vigt "den "enleverade fröken från Hemmeslövs gård vid den galne. kaptenen i Göteborg. Det förvillade paret kom till Göte- börg i fyrsprång: "med flickans far, ':den ' vredgade ' överstelöjt- nanten, tätt efter i hälarna, och 7 "| kaptenen fick i all hast en präst att förrätta vigseln för att lugna den stackars flickans samvetsbe- tänkligheter. . Vid den efterföl- jande rättegången kom det fram, att: prästens roll spelats' av en äventyrare, som' var i 'maskopi med: kaptenen — prästkappan, selformuläret, var en munkkåpa, som - han” fått låna ur' teaterns klädkammare; Hans: namn”. «blev aldrig: utrönt, hur i ivrigt mån än: spanade" efter honom, .men enligt ögonvittnen skulle han ha varit. undersätsig, något kopp- ärrig och med ett fel på vänstra ögat, "och: det” stämde - alltsam. mans "in på löjtnant Ahlstubbe -— kronofogden var säker på sin 5; men många vintrar häde snöat ' sedan dess, brottet: var preskriberat,” odh" fröken" på Hemmeslöv. var. gift för". andra gången, föga bättre än den för- stal sv «ar Många tyckte liksom gästgi- varen : synd. om ' kammarherre "Schnevogt, att han fått en sådan vän öch förtrogen” som ' löjtnant Ahlstubbe;' Men han var alltid kort," så fiskade han genast upp en lek ur sin trasiga syrtutficka, var kammarherren + wid > dåligt lyhne, så stod Ahlstubbe mysan- handlare.” från ! "Göteborg, som han . gjort bekantskap ”med'i Östra. Karup" och 'som inte "bé- gärde: bättre 'än att få blanda en bål” i 'den festliga salen ovanför .vagnsporten. Hans röst var nå- got. hes,: men den : klarnade på ett märkligt sätt, när han stäm- de ”upp en: visa,: med sleven i ena 'handen och . glaset i:den andra, och: till och med gästgi- varen, som inte tyckte om :ho- nom, måste dra på munnen, när han med en listig plirning i det friska ögat sjöng: | Hos vinet vill. jag styrka ha — jag vill. ha svaghet hos de sköna. Men "dt fanns ingen n jovialisk tryghet i minspelet på hans 'bre- da grinande ansikte, och när han sent om vinternätterna kom till- baka från Ängelholm med kam- Å mäarherren halvsovande i släden, insvept”i en sjubbskinnspäls.— själv stod Ahlstubbe i bara sgyr- tuten:' utan "handskar' på -hunds- fotten och körde —:'fick plir- ningen något hemlighetsfullt och skräckinjagande: : Han” --hjälpte kåmmarherren '; upp :'för : den branta" trappan och. överlämnade honom till den yrvakne betjän- ten att kläs av, och -sedan:. för- svann: han ovanför vagnslidret, : de brukade bevittna deras' hem- de. hemma, men en kronofogde : Ifrån. Halländ, 'som . var på ge-. som han .bar:när han läste. vig- |. de i"dörren med tre unga gross- komst, gjorde sig en a gång ärende runt knuten och fick då höra ett lågmält ' samtal ' uppe på Ahl "stubbes krypin — någon av hans - kumpaner: måste. ha legat där|” uppe och väntat på honom. Det ”var i strid med allt vad ordning och : skick hette att: obekanta. tvetydiga figurer” hade sin natt- liga gång på gården, : men vad stod att göra? Det vimlade kring ”dbyggnad och uthus ' av männiikor lovliga ärenden dygnet runt, och" att ställa upp skyltvakter och kräva löser var generalguvernören och de höga herrårna förbehållet. Gästgiva- ren 'grubblade på. om” han : "inte kammarherren, men han såg sig ingen levande råd, ty han visste ingenting bestämt om löjtnant Ahlstubbe.””. De känsla. ' ve : I sin tjocka vita fårsk innipäls, det; stod. gästgivaren och tittade på Vintergatan och Karlavagnen så: länge: det hördes ett knäpp från vagnslidret." När, han gick|" S in; knarrade "snön under hans steg. ”Kämmärherren måtte : väl änkte han. .”Den andre är. av det krut som inte förgås så lätt.” Morgonen därpå var kammar- herren” glåmig :. och mått i ögo- nen; gården var. fri från resande, han” visste" ingenting bättre att ta till än” att: spela Fortuna med” löjtnant” Ahlstubbe i den stora salen. ”Om jag kunde'be> gripa "Hur bror bär sig åt att få fyra kulor i den mellersta "hagen klagade. : ; kammarherren, . och — Jag har aldrig fått in mer än Ahlstubbe plirade "knipslugt med det ena" ögat, "medan. det andra stod stelt som glas, Efter mid- dagen fick g tgivaren bevittna kammaärerrens hamn på en låne- ansökan, ställd till” "Malmö ”dis- | "och sedan” :postryttaren i väskan, blev det muntrare och heppfullare. Frampå > kvällen kom det ”resande från Halmstad, . frusna "och hungriga — de hade se, överst på åsen:—; Ahlstubbe bryggde toddy åt hela sällskepet, och med peruken på sned stäm” de' han : I Cambiokorten kom fram; och klockan två på natten blev gäst- till hands;” behövdes det förska MEN "I foamimarherre” Schnevogt ' fick lånet beviljat" i Malmö 'diskont och "betalte'de tjugu dukaterna tillbaka: Hah hade själv; varit nere” i Malmö i sällskap med löjtnant” Ahlstubbe" och hämtat pengarna; det dröjde fjorton, da- gar, innan; "de kom tillbaka, .och de hade” ”upplevat mångahanda på resan,.I Låndskrona. hade de blivit goda? x vänner ; med en skeppsredare, som för ett jäm- förelsevis lindrigt pris sålt: till kammarherren : sin ' dyrbaraste klenod:'. en -fingerring med en praktfull röd rubin, som försäk- .rades”.ha tillhört ingen "mindre än "ertigen” av Enghien, Detta ursprung | gjorde ' rubinringen dubbelt . värdefull. för kammar- herre Schnevögt, ty .han. delade den förre, kungens känslor över [det skamliga mordet; och efter- som han ingenting fick säga om den : blå” förgätmigejen," talade han "desto ” mera om den" röda blodsdroppen. Hur ringen kun- nat Hamna i Landskrona blev aldrig klart utrett, men att ste- nen var äkta led, intet tvivel, ty den blev 'granskad;'och godkänd av guldsmed Berggren i Ängel- holm,'en samvetsgrann man som visste väl besked i sitt yrke. ”Jag har inte sett en vackrare" rubin”, utlät hah 'sig,: ”och den är, värd sitt pris.” Den kom aldrig från kammarherrens finger, ” varken dag eller natt.” Men kammarherre Söhnevoat fick efter hand allt oftare ären- skulle kunna öppna ögonen. på |. med en vit nattmössa. på huvu- |. te ha skaffat sig en bröstfeber” 5 hört | vargarna tjuta på Elle mos- |; : Vad bryr jag mig om pc tiken! | , : Joe håller med kyparen konselj. om ung hade Mat- tias Strömberg va-' "rit den grannaste . karlen i hela den "yttersta skärgården och flickor reste advad - för, att slå sina krokar "för den flinkfotade. - Men” Mina Norrman hade tagit hem spe- Jet och Mattias, : Nu” var, hon: gammal bli > ven, liksom maken, men än. - Nu fanns spår av Törgången skönhet. Men där fanns ock- . ågot' annat. Ett to humök]” :, som inte var nådigt att kom- sma i närheten av utan att; : ha bottenrevat. Hon var som : > ett. dynamitupplag, man fick' "vara försiktig i hennes när. het, ' för truten” gick på väl” : "stmordä . kullager : "och. ännu : var den man inte född, som 3 kunde '; få: r goda vänner. "Hon åse ibland" . svara: När det” är. fjorton. ilorseter mr I : närmaste : dansbana . och . . terligare "fyra i till härmådta biograf, för ått inte tala om ; t näste” stag; då är” det inte : stora. "utsikter att lura" med någon på” dumheter. Särskilt ..när denne redan fyllt de. 65, : är full av reumatism och al . ”drig i livet vågat sätta sig upp "mot. sitt . domesticum'. .crux; 2 Men jag ska villigt 'erkän- . "na att i våras; då islossning" . : ex” begynte och ' det savades "i björkar och vide, sökte jag upp Mattias och lockade. Jag : gick över när;jag såg Mina ta: vägen till ' handelsboden. Då hade jag god tid på mig. : . "För Mina skulle'stanna minst "en timme i boden innan hon fått i sig hela skvallerkrön- . kan 'sedan förra besöket." Väne 'Jaså, du kommer, din . . spelevink? : var, Mattias pra ende, hälsning, : "Godmorgon, farbror, jag "är" här? nu. Hur blir; det i. "år? : Skåren- finns” "väl. kvar ; Det var ora I kycklingar! ; : : Mattias Iystrade!” gick” ut” "på vind, drogin djupt och sade nå .slångdraget:- :/spelevink, Ja, det är vår. : » i Han log med hela ansiktet. ' "De gula betarna: lyste i den Jag kunde inte” neka "och ” arbror:. Mattias rev: sig -in-' i nacken "och. ; sade, med :en emlighetstull. blinkning: ftega, kom Matbas's smygane', > FoP, fre ISTA JAKTEN : net 'slank".net: som "en by "sade" han" och då' meddelade > gast och: tänkte, att Mattias ” sjön gZ i Sk: gen a ovalt min 2 n hänga i ungefär en Veca a och därefter steker man av gen, utan smör eller. an- N mt fett i en Järngryta. Efter "en stund bildas en svart sås 'd ; under ejdern.. Man, häller ' "bort det. svarta, som är re Då, "rama trånet. "PÅ det läg- ger man i ltet fett'j Erytan och aleker” på HY Då bildas. ” på fettlagrot stora dallrande klumpar, söm Tran skummar Bort: Det är trån, som inte ”gick bort i första stekningen. .« När denna 5 skymning är klar,” de. Han var, väl påbyltad: tre” par kalsonger, tre indertrö-.«'a skjortor, "två par strumpor" och en tjock skinn” jacka. utanpå den korta” val, ”malsrocken. . På "huvudet en gammal. kattskinnsmössa. ” . Ögonen lyste med osedvan-. 3 Be glans; där han satt bred- spisen, med en kaffekopp” 1 Räven, och berättade histo<" Tier. Det var en historia han. aldrig tröttnade ' att'dral En stockholmsdirekt; har: . et Carl Teodor I ifstad , mar." Kort innan" direktöre: skulle" flyttas till stan: had han bett att få köpa lite fågel av sin värd” öch denne hade, sx - gått ut med; båten till. Stor. skäret och knäppt” två ejdra "och - överlämnat ;”dem i, som present. till hyresgästen. Den. ne hade 'tackat- och: rest" sin ”. väg och kort tid senare skri vit ett nästan" oförskämt brev " till Mattias. "så viktiga finessen, Man häl- ler. över steken.en kopp kallt . och. stärkt. kaffe. Sedan ste- mm det, alltid, nar. vid: ; havet, d ger: orörlig i skåre och vän- tar: på att” få” höra” ejderns "NL hade sa ortonade "lockrop. ' hä Mattias höjde koppel till; skärgårdshälsning.. oc "åte; tog: : hös mej: men; séglade' förbi vid ett tillfälle” ock; tyckte som 'så, satt han” borde upp” "och: hälsa” Spå. JOS det" gick bra; : jag pratade med. honom "och bad att få bjuda på” lite mat;,: Visst ville han” ha mat. Mina” ställde. fram : och -.du kan vara säker på att'gudslå- ckropet.:och några” minuter senare spottade.” våra” "bössor "dödande bly; På vattnet. flöt "fem" fåglar. "Det vår. nog-för ick' > ri in 8 "träffade Mina: Jag "såg undrande: på henne: Hon jag vänligt" och Bä oh så konstig ut i ansikte det var ejder han ätit, de på förklädet och sade med direktör: var; inte" den: första .skälvande stämma stockholmare, 2 som; spottat h "ska den” ga i mjöl över atten och sedan anrättas. Så- . dan ejderstek är det inte lönt att bjuda” 'skärkärlar. påt | Nej, m man: "ska - göra , som Mina. Elak var hor; men mat | : on laga. Man låter. ov - Nu Ag han på sitt över till, honom oc borde ha något cd nig. , kassan vär skral "fanns Änte" at köpa på ön. för” "övrigt. Jag tog I stället - ust”då hördes "det första lockropet ' och dera misv- Fes ottade. våra bössor dödande bly; ., + Den siste mohikanen", Ha: ve i hade ' alltid älskat det trial et livet, den gode jägaren. Och! + : var det så att hah skulle or=j. ; ka" med 'något,.'så Skulle set! vara läsning, ; +. ! — "Tack för-att du kom, se ' de; han” flämtande. när jaj "satte mig "vid: bädden." | "honom" tt. det Inte var längt. åt Mattias, sade jag och räcke te honom böckerna, , j = . n och 'väntäde tills han skul-; em, De fick ge ifrån sej all” ting. AHt.',. allt. til och med jaktmarkerna ,. . - och" med. jaktmarker. ." « en: skälvning "genom : hans kropp, hans mun ställdes vid- .' : öppen" till. ett "fruktansvärt a andetag.' Så var det, slut En. : jag åt henne och atck över , till min stuga, tänkte på gla= . då $tunder tillsammans med :' Min gamle vän, på £oda och ” än Jakter,' 'på hans säke tet "med ' bössan. s > ytter : . Jag kände, att jag måste 2 och ”trykt t par böcker. .Fennimore : I Coopers "SN onstrumpa” och SÖN "ver . Jag svalde, 'det-' syntes p Jag här att Pär i en, Då var: det på slu-' "Mattias. Han. låg £ gi ed” aslutna-Ögon. «ce 'Jag:satte mig bredvid säng- "slå upp ögonen, Jag förste od- "att hant-led., svårt. ; x ,. Han” slog - vupp? "ögonen; tån vjare till : ” Rösten ebbade 'ut, det gick SS -Uno Ståbatgvior Dö givaren” började undra, hur det till slut skulle gå för hushål- let på Nedangården, 'där ägaren sällan satte sin fot, Det började dugga med gäster till Margrete- torp, som stannade 'där 'ett. par dagar och 'sedan 'vände tillbaka samma . väg: 'de " kommit, -.med- förande” några” av dukatrullarna i kammarherrens "mahognyåkrin, som tömdes "och fylldes i ett; o. de till Malmö och. diskonton, o hj det såg ut, som” om löjtnant "Ahl: stubbe blinkade "ock plirade :till dessa. främlingar . från" avlägsna |. orter, med sitt högra öga, medan det "vänstra — orörligt, stadigt, men hemlighetsfullt — hölls rik- tat på kammarherren, Lagret av gammal doftande tokajer. nere i källaren : . brandskattades allt hårdare, '. och” en varm dag i augusti” — ”Jadufogden f från iNe-. dangården ' hade ' just "kommit ridande, för. att siimäla” ätt man följande dag skulle börja hugga rågen — steg Ahlstubbe upp för den mörka trappan, dammig och svettig, med famnen full av bu- teljer; och” bedyrade, att nu var det de 'sista flaskorna ” som in korte r en lyste, ”låt dem då få. göra sällskap med de sista dukaterna — i morgon far vi till Malmö' och hämtar för- stärkning. » rr delade ” ut: ett dem på ”spegelbordet, utom ru- binringen, :som' skulle sittå kvar på: hans lillfinger; ; ty kammar- herten' hade" sagt, att den inte stund; då kistlocket" skulle skru- vas: till, och ' då skulle den”skid- kas” till en särskild ort. Dörren blev låst: med: dubbla slag, ty Utanför” i” salen: tassade uppas- 'serskan, "den svarthåriga: Marja, omkritg "och "samlade hop"hals- huggna buteljer : och »krossade glas;, klibbiga kort, nedbrunna ljus. och knäckta kritpipor, Hon hade ännu ett gott-stycke -arbete framför sig; .betjänten och löjt- 'nant Ahlstubbe gick till: vila, Äl .-Den natten blev det serit öst på Margretelorps gästgivargård. Först i Eryningen satte sig | kort- spelarna, upp i sina” vagnar "och morgondimmorna, -huvuden; som lutade än åt höger. än åt vänster — ute på vägen mötte. då torparfolket, som "med: liar och ”räfsor : på axeln var på väg till "slåttern på Mi "Nedanzården. <Dét” var första gången som kammarh Tre Schne- vogt inte fick: Jedas; men; bäras |. från spelbordet i i salen in på sin kammare, där; betjänten och löjt- nom och lade honom! i sängen sprang. "Mille tonnerres”, ropa- nant Ahlstäbbe klädde. av -ho- ILa de k herren, som 1 fick" lämna 'sin' plats: förrän den SV Iholm än Lemne på Krigstot mot . sin herre' alla ringarna, och ladej. - byråkrati, "Många "tjänstemän i länsorga- nen synes vara beroende av le- darna inom "de centrala verken och det synes gälla för dessa mer att stå väl. med de centrala myndigheterna : i. Stockholm än att göra- det bästa för att lösa uppgifterna " inom länet, fram- höll. landshövding "Mats Lemne i ett föredrag i "torsdags kväll vid en kommunalkurs i Bengts- fors. I stort fann landshövding- en att en” successiv förskjutning ' åv' beslåtanderätten : har skett till statliga verk. I vissa: fall är kommunala" organ och länsorgan -J satta” ur” spel Jag hyser; inte dén "respekt - för de” centrala verken, som "man visst bör äga, men jag hår. varit med i Stock- sade Jandshövdingen. .. "onödiga risker! '. Svenska Livräddningssällskapet. FAR sr
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.