od Å sent, by butler null nd ww sill , ac 15. AR > | holm och då hade de skjutsat 'om- NE ett par. laholmsflickor — -: hur det skall bli: — som vi förut |ti : 'Gudmundsson'; tänkt . lägga. «ut till . ” småstu or längre på söder. Me - vårdslösa ” innan han reser tillbaka. till Ame- » - ligen rätt otacksamma. uppgiften: vyer FrTYTTTYTYTT A TYVYYYTYTTYYEYYYTYTSVYYYYTTUYTYT TT YT I YYT TYrrrtvYrYrTT? ryrTY kan Ås kan "man "annat. än med fore tänka tillbeka på den gångna elgen, «Man frågar sig osökt — behöver . det , verkligen hända "så många och: så svåra olyckor som det - gjorde?, Klart är det ju att det är den mänskliga faktorn, som Ispelat in i allt för hög grad och att det var hastighetsdjävulen, som flugit i. de båda unga motorcyk- listerna. Allt för ofta får, man ty- värr se a bullerknuttar, fara. fram utan hänsyn till vare sig egna, eller andra människors liv och man får väl hoppas att det inträffade blir en varning för "alla andra skinni- knuttar: -De båda” gerievadspojkarna hade strax innan. deri hemska ' o- lyckan hände i ärby varit i La- dessa kan säkerligen nu tacka för- nen för att de inte voro med på olyrcksfärden, Olyckah i”Trönninge] får elt tilskrivbag- den gamle fvenskeömedkinens" '; minst ;' sagt örsätt, : vilket Ffodan: ti-. allmänt, bekant, Men den . skall ju ;klarläggas med det snaraste så. aft. han "får sin 'dom digare va rika. Men man kan fråga sig varför en sådan 'man "fått körkort ' här i , Sverige- när. han: : tydligen är. en " uppenbar trafikfara ; - MEN LAT öss' 'prata' om" något + trevligare, t. ex. den ' stora -brand- övningen på "Tegelbruket "härom- dagen. Det var en rolig övning 'och gav bevis för, att. Laholm 'har: en verkligt duktig. borgarbrandkår, som brandchefen Erik Fehne -:har lall heder av.-Han har. efter långt 'och träget arbete fått verklig sprätt på både folk och materiel och det syntes, att de' verkligen kunde sin konst.. Synd bara att han nu vill öra fröken Isatella Jfrån iatinge | Wästgrd = IMa Föris! Tjugu år senare stod han och skubbade lössen av sin rygg mot stugkunten vid Nötte . backa: Postmästare Schnevogt bedyra- de, att barnen, som lekte "med den skabbiga katten, inte "ens var hans egna. Han satt i den stolen, där fröken Isabella nu sitter, när han, .berättade det.” skulle få tröst och hjälp här, Jady Saint-Georges skull,” P'Nej”, "svarade gästgivårfrun, reste's sig och gick bort -till Isar bella. ”Detta är intet: svar, och jag, är ingen domare.: Jag kan tan. Men jag har ändå ett råd att ge fröken Isabella. Bed gre- ve : Sommeérvogel £komma - ärligt och öppet till. kyrkoherde Schrö- :Ider och hans hustru'— så myé- ket må 'de' förmått och 'förstått. Lägg fram er bak så klart och uppriktigt som ni kan —'"gå rakt fram själv. och "se, noga 'ef- ter, om han går lika rakt: Res” ten, ligger i Guds hand”. .Det knackade på dörren, Det var, Sören Backe som anmälde; |; trappan, blank och käck. avgå — förvisso: blir det: inte" lätt för brandstyrelsen att hitta någon ny man som med samma stora in- tresse ' vill ägna sig åt den säker- VID MELLBYSTRAND våras det liksom annorstädes och det märk- tes inte minst i helgeri då 'det' var massor av folk, inte minst små- länningar, ute och tittade om .sina - stygor. Likadant var det vid Ski >. mfslövsstrand, där det nu - en - sak, som 1vilar."i 'vida , fältet. "byggande av — . tyvärr. AA .- Mellbystrand är;alltid åktuella öch : snart få dem fastställda. ril byggnadsverksamhe brunna Havsbrus skall ju återupp- stå till sommaren 'och eftersom man började med det hela mycket sent, så : måste man :nu ' forcera". bygget. Men hur det skall gå med Strand- hotellet. i' Mellbystrand är: annars Ännu har vi inte -hört om direktör Färe fått hyrt ut detsamma eller - omtalat har ju stadarkitekt Bögh- Andersen gjort upp ett tilltalande förslag till: ombyggnad. Men "än :, tycks det inte ha blivit något om- just nu vundrar: en hel. del;folk, som satt upp sommarstugor på om- rådet norr: om tältstaden," hur det — egentligen. skall: gå "för dem. Som « det nu är får stugorna inte stå men stadsarkitekten ” har gjort upp ett trevligt förslag ordnandet ' av bebyggelsen dels' här uppe på norr, dels på: det "område som Gottfrid ir än så läng vilar bägge inne hos 1 "ärkitelcten : men:. man. hoppas att PÅ VÄGARNA jobbas" det för "fullt. just nu och man hoppas att "få dem. klara så 'att :både Kust- vägen och. Birger Pers väg kan "intas till 'allmänt "underhåll innan sommaren sätter in. Det skulle bli avsevärt" bättre för den stora tra- fiken om' somrarna här ute. I öv- .rigt kastar den, stora. 'motorvägen "sin slagskugga framför sig och den kommer ju att ingripa hårt i land- skapet där den drar fram, 7 "FÖR. TIO 'ÅR SEDAN kom fak- tiskt den Lilla. vackra :..”Staffan + Stalledräng” på Gamletorg till. Den har väl prytt sin plats och många Isabella ' hade fått. hatte sig, men händerna darrade, ni hon knäppte handskarna. I dör- .jren vände hon sig och kastade en sista blick. på fru' Ekberg;. det var ångest i den, . .;; ”Jag är myndig, ' och : jag här 'ov' att göra som jag vill Men vill fru Ekberg inte säga, att jag ögon skall bära mig vittnesbörd. Farväl, fröken Isabella?" «5; " Ett ' par" minuter "senare Sultana. i skritt nedför: sluttningen. ' Sören '. Back och tittade: efter deri blåa ills "den" försvann "bakom han- delsboden: Men fru Ekberg hade gått upp på höjden bakom "ved- staplarna: och" blickade' 'ut över slätten - ner" mot " Skäldervikens silverstrand.:'" När Sultana' hunnit iram.; till: :vägkorset, "blev: hon stående en stund: till höger gick vägen - till Förslöv; till. vänster gick vägen ' till Munka Ljungby, rakt + fram ' fortsatte den : till Ängelholm; Fru: Ekberg såg: hur Sultana skrapade, med: hovarna, atålig över dröjsrnålet, men ty- gel. höll, henne inne.; Så lyftes en vit handske" över: den , blå z slöjan till. hälsning, och. Sultana föll med en glättig gnäggning 'ix, i raskt trav på vägen mot Ängel- holm; Ett. stycke frampå eftermidda> gen: rullade den mörkgröna lan- dån . från Vinhinge prästgård . in på gårdsplanen; på kuskbocken FIRAS, ot säet trnsl där den så väl smälter in i idyllen. = annat tioårsminne ä är den stora på. som besöktes . av "ett par tusen åskådare. Det "var länge sedan vi ” turister har också " Benmerat den. bär, i Laholm. ft elikane' skena n nan en ani e som vi alla vet en ”fi kdre” av a Ne Mätt ter da förd storfångst tycks ,pappa. Pelikan här sj vy belåten ef jr 2 a "Så här stor var fisken” i Ner "Tobias, ” ute Det blev dydstyst; Isabel la höll båda händerna för ansiktet. (Ante ligen köm det, nästari kvidande; ; e'Skall:detta vara fru Ekbergs svar? Är fru Ekbergs: precis som älla' de. andra? Jag trodde jag inte se ner i människornas hjär-' att- Sultana stod: sadlad. framför säga, och ingenting annat, Mina H hade ett sådant vackert" "skådespel och ". or Histor rier. frå än Ita | satt drängen i en blå vegamössa = försökte se ut som om han hörde hemma på Vallen, och Sö- ren 'tog hand om de smälfeta Jfprarna, Den lilla pastorskan var svept i en grå resslöja, så tät att man knappast kunde urskilja hennes -förgråtna ansikte, men kyrkoherde Schröder höll sig rak, och rösten darrade inte mer äg, vanligt, då han bad om ett samtal med fru Ekberg, orden kom endast 'med kvalfull. lång- samhet, Det blev inte något kort samtal; det påbörjades vid 'mid- dagsbordet i långkammaren och y fortsattes i blå kammaren fför stängda, dörrar. Det märkvärdi- gå är nu, att. samtalets linje gick fullkomligt” parallellt med det saom fru Ekberg och Isabella ha- de: fört under förmiddagens lopp: konfirmationstiden - med ugglan och: sparrissängarna,'- balen . på Sköttorp, greve Sommarvogels dåliga böjelser och goda föresat- s r de i samma ordning ehuru i något. annan. belysning, endast tulpanträdet i parken och stjärnhimmeln hade . försvunnit utom synkretsen.” Men det allra märkligaste ;var, "att - gästgivar- frun för "andra gången fann det lämpligt” att: berätta om hur: en postmästare Schnevogt för över Hallandsåsen till Båstad och kän de. igen' sin kusin... ryttmästare Lillie vid 'Nöttebackarna, Varken denoslitna 'astrakanmössan eller pinnsoffan: fattades,” men ' inte desto” mindre hade bilden under- gått: en hemlighetsfult föränd: 12, , och c om en osynlig åhörare |. öuttt i blå kammaren och lyss- nat med skärpt uppmärksamhet till båda -versionerna, skulle" han ha'.kunnat fastställa; att vissa smådrag tillades eller borttogs — densamma, präglad i sanningens hårda : metall. Så; till exempel blev det på eftermiddagen fram- hä vt, att :postmästare 'Schnevogt sina: föräldrars: vilja med en bor- gerlig flicka; har bley förskjäten Ti ogh - kom» i' vanskligheter, men sent omsider var det den beprö- väde och varma kärleken mellan hanom och hans hustru, som lys-; te. likt en blid kvällssol öv ” scenidyllen” vid: Ägardhsg | Bista ad. Även: ryttmästare sorgliga , leynadsöde vig innehålla: öryt :obeaktade velat glita sig medi en guvernant en : fin” och "älskli ig men: fattig prästdofter, och ; alltsedan den stjänge generalen med kallblodig hårdhet skilde "de båda unga åt, tåkat på villovägar; efter, fadems död drev: han . igenom. sin :för- tvivlade nyck. med den rödhåriga' dpigan, för andra” gången: skulle ryttmästare Lillies' arma mor och beskedliga åystrar. befanns vid närmare. granskning vara allde- les utan skuld, ty när han, be- gärde att de skulle t sentyrer- skan till sig och försöka ge hen- de: sig hellre vilja" dö än röra henne med en tång; deras retade upp: ' honom” och gjorde ”istadig, och" hade han d . snarvackra är "det mycket, traligt" att han :| genomskådat . henne: i tid-och tröttnat. på.--hennes : vilda, ' öbe- räkneliga, :. trölösa och : brutala 2») väser, oc I : Med oförställd” häpnad; ja, med fasa lyssnade pastorskan” Schrö- :|der, hennes runda” ansikte kom fram” ur. slöjans "hölje 'som. en å moln, och till slut brast hon ut: + ”Det är väl ändå inte fru Ek- bergs mening att det förvillade | barnet skall få:sin vilja fram — det skulle ju bli'hennes ' vissa olycka, -och Guds' straff skulle falla ner på allas våra huvuden! | Hurudan människa greve Som- i mervogel är, det. måtte" vi väl alla veta. Jag ryser bara jag tän- ker på det. Säg. mig uppriktigt, snälla fru Ekberg, om hon verk- ligen vill" föreslå oss något. så förskräckligt!” : 42 Ne, "svarade" gästgtvarfran I och: dock. "var historien absolut |; =ty 'sori ung löjtnant hade Har i häde. den” "trotsige unge. mannen helt han krypa till korset. Ja, inte ens |? ne en smula hyfs; så" förklarade Ä blek måne ur, silvergråa kvälls- |.: en mycket lättare ton, som! nästan föreföll munter i jämfö-' relse med pastorskans veklagan. "Det är inte min sak att komma med | några ' förslag. Gud .skall veta, att jag inte har någon vis-: Tom till överlopps. Jag har” för resten hört mycket galet om greve Sommervogel, "men jag känner honom inte, och jag dö- ner aldrig människor bara efter hörsägner. Så. mycket kan jag likväl säga: om någon kom och Sad mig om råd, så skulle ' jag |: i, all välmening tillstyrka, att både. han ' och . fröken Isabella jinge lägga fram sina tankar och känslor och planer inför kyrko- herden" och pastorskan. Någon skada" kunde det: knappast göra, ach: kanske skulle det. bli mera Appenbart, hur. pass. öppen ochi . ppriktig han är. Fröken Isabella; är: säkert ' utan ”.svek, 'och -man: an tänka' sig, att hon fåren annan blick på honom, om hon i 'ugn' och ro får syna horom i sömmarna. Hur det till slut skall Få, det kan vi aldrig veta. Det står i, Guds hand,:det som allt ånnat, Har" inte. pastorskan lagt 2gentligen är Guds vilja, det vet ngen av oss." Jag har Hagdahls kokbok, "och "den är” full. med. zoda recepter' — föler jag dem: ordentligt, så går det alltid nå-: 3orlunda 'i köket. Men "jag. har, aldrig hittat någon bok, där Vår : Herre, , skrivit ner sina” recepter | : i detalj. Vi får nog gå e oå känn? en. ; Pastorskan : lyfte händerna > förtvivlan, och de ' vackra djupa 3gonen; fuula av tårar, riktades likaledes, mot taket.: Men .kyr-, foherden, som ruvat stum på sin stol, grep nu smula Ekberg" tänker” sig det; men (om jag nu ser. bort från allting an- nat;. från i allt det oförmånliga, som vi sett och hört — finns det nenay; att: en enkel, flicka från. ett tära besläktad. "med, de stoltaste dch rikaste ätterna i Danmark? Något sådant kan väl fru Ekberg likväl inte tro?”.:; : Gäöstgivarfrun. log de. över ' skuldran på. :de båda ll. - porträtten på väggen, : i PBäste kyrkoherden,” det ko; ”hajade till. Fm ;Itände ju mycket väl till: histo-, fen om fru me faster. som : "En. av.de. sista Sängeina jag talade förtroligt. med. faster .Chri- rig en' dag i i mi itt. liv har jag ång- rat att jag följde. honom”, En så- För. Gud är nsker att v omöjligt. det betyder in- er. på, vad Vår Sommervogel”. Pon Kyrkoherdepa stumhet, båda. såg lika bestörta och betryckta : ut... ”Där har vi honom för rest tillade” fru Ekberg. '. «Ute på den". kringbyggda" går- den stod Sören Backe och hade all möda” i världen att hålla en vrenskande svart arab vid stång- en, :medan en ung herrer ib riddräkt > hjälpte” "Isabella ; från .Sultana. ”., Isabella hade kommit: hållen, . men tankfull. till Ängel- holm, och hos: major hade! mycket riktigt råkat unge gre- ven, som ängsligt väntat på hen- ne, Det var en hel timme :kvar, till dess tåget gick till. Hälsing- borg 'och Helsingörsfärjan, '" och allt var sålunda" i skönaste ord- ning, . ty kyrkoherde Schöder hördes inte av. Men sällsamt nog blev det ingenting av med resan. Gud ”vet vad som hade' farit i lickan. Rädd hade hon aldrig förr visat sig, varken. till. häst ieller till fots, men Du, . vägrade ”Jag vet ihte "riktigt hur fru sn någon; klok".fnänniskd som” kan |. >; I mot Ängelholm" De skulle själva | gen] "kunde. hindra "Henne, Så en. h | als inte. var. så -enkelt.. längre;- X£ FH eo EU NSP ss Ra c Om man "skulle nämna" "nån - karaktäristiskt för Vackersvik,.så var det det trygga lugnet, som alltid vilade: över" gården.'- -Det låg generationers odalfrid i vart- enda litet skrymsle. Just så ville | man tänka sig'ett äkta svenskt gammalt bondehem,” is "Farfars" far' hade byggt huse ”b>tingshuset, med de brutna gav, Jarna "och de gammaldags låga "och "ugng”: rummen,” ladugården "i, vinkel;"hägnande 'en gårdsplan; som var en. borggård undan den” nya tidens oro-och "intrång; En ännu äldre ättling av 'den gamla odalstäkten”hade en' gång I tiden befäst boplatsen” med de flera] hundra år gamla ekarna och slitit de första stigarna. ner mot sjö- viken, röjt de första svedjelan-| éen och trampåt mödosam; väg för kommande släkten. se Ty, Vackersvik ” "var Sammi 1 gård, "Ni "ägde ' gamle”. Jakob” Lilja] Vackersvik” som; en, gla ättling I" rakt nedstigande ' 1ed " av: de . gamla "XY banbrytårfäderna.”' Fast . det säg inte” mycket 'ut för Jakob med” det: fäderneärvda” beståndet på: sitt "gamla ” hemman. hustru "hade dött 1 första” ba sängen," när fickan; ”Inga-Löna föddes. "Flickan. gick ogift ännu, fast hon var närmare trettio > jär sammal.. Nog för att Lera hade nnat "bli: gift "för. länge sen; en egentligen" var 'det inte när ön av hennes många friare," som sått flickans hjärta ”att känna ;ågot varmare, sö kunde" för" ett Yivslångt förbund, H «Vacker, i egentlig” mening Var, on "kanske. Inte; Inga-Lena, men :s0R vär en kvinna;med hela 'den andlé släktens'- medfödda behag" 'v kvinnlig livsbejakande värme; fågot. av "lingult' och ”Kornblatt och "med > den mjuka mon ändå” "asta "gestalt," som "”forniat våra > Corntida svenska” kvinnor, Lugnt ach stilla hade.) sysslor vw Vackersvik och ny var ion, redan tjugoåtta åra Gamle ? Jakob hade- för lä CM d "ant nog. av”arbete” och? möda fi jordens, hårda "hantverk. — sälja gården; och. slå sig till ro; Och finga-Lena skulle: "gärna. ha' passat "dottern X hängde fast. "vid: sden gamla gården” med "starka band "och "ville vinte tänka” på "något. > "år "medan den sista telingen”: av den: gamla. jordmanssläkten” såg den sedan" barnsben :— "ropade han på. Lena, Hon kom ner . över; stentrappan;' Tjuskylt, lång ; och smidig, . en. urtyp "för det: svenska. -odalhemmel ä gårdsplanen och. funderat.” . Over gar Åv Kärl "Williomne ” ANSRNrkfeR Rebläden; 7,” SoA mn, gått i sinal:, fe RAA RENAR AR In När tranorna. drog” skigtoerog de eN ove ig Pileee änn ed ” : : vi: med "det stt göra?, sade hon. >= Serra tri, inte precis, men Tag börjar bli gammal? och du, Inga-Lena... . T- Och jag, far? vad då "'Gamle: Jakob. strök sig över dänran > och svepte över fälten och" "de hägnade” "byggöaderna Thed 'en öm blick. € fv vs a 2 Du kar väl inte hå” Vackeis a Vist "kak FaR Så Vock Jag ätnnar” inte sälja den. sen? Bång far sine dns Inga-Lena 'hejdade:' sig, ledsen er tanken, men gubben" forts sätte” meningen. 3” ai Såjt ska ske, "ät är. iivets lag så" visst I som löven faller, .men sedan en gång när du Jänd Dare SLena satte en rund; "brunhylt larm i sidan och log. Det tändes en, glimt. av eld i de varma. äögd- nen och den kraftiga bysten höl- de sig innanför blusen.” FR :Ahja, far,” vap rolig än "så länge. Inte är jag 'väl så lastgammal fast jag är tjugoåtta är;'sade hon och vände åter blic- ken" bort" över de: grönskiftände fälten” och ängarna, 2» :<s "Jakob 'snéglade I smyg på sin ståtliga dotter. ooh drog ofrivilligt FA Magnus ” gyttar ju. "också den förste a il, sade han. Tänk på att han:tjänat Oss nu I över fem år och attjag är van lämna allt arbete "åt Honom :ochlita på honom som på mej :själv, 'Så' nu att det;är” bi den : "och" Lena - pressalle: +ill; och ände. Big. värt mot? fadern; SE I Jakab brummade, något i skäg- 2ch -— Griller förstås. Han säger, att han skall börja arbeta på den där nya industrianläggnin, bättre” än vatt ; gån 1: lantarbete. Synd att én så duktig karl; ska flytta > från;; fjorden, Han. kunde gjort. Vackersvik till ett Jshönster- "Det 'såg "ut" som "om -hoh I funderat..på något. Så: med ens slog hon: ihop, händerna” för" alg: '|själv' och -skraltade''sä:: herines vita tänder: lygle:; and - Säj far, vär. ”såde” "Magi äpp. sin: plats. här?, fragade hon, Jakob fund d I mjuka duken me ; | höll den' där, Ous kring. knutarna, men inne. 1 'den, H tetae d år Meznui - skämt > det 'dår Julkalaset. Hon hade dansat hes [Ry kvänen med Erik, äldste sonen use när hon och Magnus dick hem, hade han frågat henne varför hon bara dapsade med + Prik: . Och då hade Inga-kena = : fått ett infall a skämta med den trygge och lugne Magnus, . — Vet du inte, atl jag och Erik ska gifa osst, sade hon... Ung stund "efter" vägen, sade han håntigt: ” nh on > Är det sant, Inga-Lena? et I visst är det så, sade Lena, som tyckte det var roligt skäm! en stund på hemvägen: De var R mera som goda v iQ Der och kamrater, Magnua och en Våg av ånger stiga' mot hjär= > tat för det tanklösa skämtet den än så. Hon greps av en plötslig varm känsla 'att hålla den trygge Magnus ' kvar På Vackersvik får alltid.” Rask och stor och ställlg,. mer på henvv Nnstör hen vv ville" medge din, sn” - ste amd "Våfstormen , dånade o och slet" 1 de sekelgamla ekarna kring Vago- : kersviks lugna kärd.> 1 sin Ulla kammare ' på övre våningen aatt' Magnus framför : en Öppen, ator koffert och höll. på att med bé- tänksam min 'och långsamma ös rs relser lägga ner eri del persedlar, ' ' Hans Yusblå ögon' stannade då och då förstrött blickande utt” rummét. Här var ju så lugnt och ' skönt, så myeket för hans villiga händer ' att uträtta —. och pu, | nu skulle han härifrån. ; s..ss a » Nere, från ”köket hörde. han 3 Inga-Lena skramla ' med koppar : och" fat för aftonvarden och: en; varm ' våg sköt upp, mot hjärtat” och kom honom att sucka tungt," Ty när" Magnus flyttade vissto hap att han. lämnade attt hjärtas tysta kärlek kvar till den blonda ..- kvinnan där; nere." Han, satt och den, . som han: just. skulle lägga ner, Det-var en stickad. ylle= halsduk, som han, fått 'av Inga.'' Lena .en gång I "present.; Ujan., att tänka på varför satte han den M aln kind. och I. nästa ögonblick 4 spratt "fn. tillför ett lätt ljud, som hördes ' från. dörren, och" en förlägen rodnad förgade hans bruna ker Åerssn ol annen el dörren stod Inga-Lepa, I rok. 'och stilla och med,de vackra, btå ögonén varmt fäs ade, på mannen i Ttimmet. Magnus: kom 'slg inte: för att ' göra "en rörelse," Tafatt . illa: ng Peng det hon gliga. och Varma i tåtör, kände, att hon måste. göra, N Bön ett ords gick -hon fram. till Magnus: och slog med "en LE. rörelse, "Och så b om” h 7? honom. Och så böjde" Hoa sig ner " ; över hang bFlinå 'håcke 'och k £e honom hättigt och Tänge. lugna + kanjmären'. befäste. "två, ;. lyckliga. mä ett: trofast, -— Jo, låt mej VA det vår 'nån gång efter helgen: resten - dagen efter" att; vi varit på: julkalaset "it Övergården.. Då kom han in och sa” upp sin plats helt plötsligt, Han" hade” fått be- Ht vo sked från: fabriken. då, påstod] Nu ,drar tranorna mot nörr |h ; "och h gon -glittrade. ep” ”hön? alltsaramäns. och Tyekliga fösning både säkert och Hvslångt "förbund och en ny tid för ”Vackersviks gamla , trygghet och bestånd, : Hand 'i band. gick de ner till gamle Jakob med. sln lycka." Och. sjöskumspipaj smålog; mot dem 1 det: hägnade > .- vardagsrummet när, de kom, var ” det som” om: kån, väntat. denna" länge... Ty gamla " ögor längt in I unga Hjärtan de "längsta : kyssar; Så: fort':hon > | kunde: andas igen;: bedyråde hon;j till-hennes: föräldrar: det; be- hövdes ingenting, annat än ätt ti. da dem till" 'mötes på stora lands” vägen; "säkert. fullade "de. redan]; fälla sin dom. Så snart de vägrat att” lyssna ill! Sophus-— det fanns, tyvärr intet tvivel” öm kelt, var" det. "Grevé Sophus von Sommervo: gel: tyckte i sitt innersta, att det. men” -som' den” riddare, "han; I var, måste han hålla god min: Att han i Isabella kunde också gjort, . ty. den” bekymrade major Follin hade i" sin samvets- nöd avfordrat honom edgång— han ' kände. utmärkt ; väl igen symtomen från äldre erfarenhe- ter. Något kuslig" "till - mods' var han likväl, när han, travade” ger. nom Rebbelberga' vid Isabellas att Sophus först skulle följa med” äg frafiaktiebolég fall, jämte Lakölrmsfallet,” på etid av 40 eventuell d 55. är) . Kraftbolaget. har fiering av, statsbanorna Sverige I efter -bolagets .sj Inadspris, Karsefors,. som för tt atorslagna 3 näturscener. besökes svensk: press'läsa” följande,-som, "aktualitet för: La- rat : Sydsveriges. största , vatten- t en hälv mil från Laholm kulle. belägna" "Kärsefors i .Ysby sockel att leverera "den kraft” .som -kan komma att behövas, för. elektri- mar, » inköptes - 'runt. tal" 1.300.000 "kr. Med: årlig nta av. 5 proc: har inköpssum- nt fördubblats: : Det lär vara Kraftbolagets1 me- ning att. sammanslå Karsefors 0. enda”. - kraftstation skall" behöva byggas och kommer denna i så fall: att örläggas I i närheten. av tion kommer att' slopas, enär La- holmsfellet .. skall . bortsprängas vid sammanslagningen med Kar- sefors ".Genem detta förvärv av de” två rlämnda fallen har Syd- svenska Kraftbolaget därigenom förvärvat : : Lagaflodens -samlade kraft, enär även Vattenfallssty- sidat met ha Z optimist,och i det längsta I klam- rTade han sig fast vid hoppet, att Ae inte 'skulle' niöte kyrkoherde Schröder i i brådrasket — hur lätt kunde” inte: : tillexempel "ett bjul lig” -Forts. fydsfallen. i Lagan till bolaget”. Ja, så stod det faktiskt att läsa i tidningen. den gången; Hur det Först gick Megaus -tyst en ot a bon, ' Inga-Lena, kände plötsligt sv söm han .var hade han. Inverkat Fv höll ett Itt. mjukt plagg I han= > + vesenten set är han satt med »-;; » munnen "och +. Laholmsfallen så att endast en - där gången? Och hon kände mer ' SN burn fallsstyrelsen. för. en summa av I ' man på dessa tjugo år som nu | gått "Laholms stads! egen kraftsta- : relsen" försålt Hjulnäs och Tra- Ve senare. gick till att tämja såväl ” Karsefors.. gom Lagaholmsforsen — ja de känner vi litet till mans slitas loss på en gammal skrang-1 ti ästgårdskaret! [d
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.