LA TYYEYYI IAF ETEY PREL. "Måndagen "TYTYYTTYTTVYTTFT TT den; 13 maj 1887 mon "yYTtTYr YTTYTTr Yverrrtvrv YYEYYYYTTYYYYYTVEYTTYFYTYTYTYTTYYYTYYTVt+4 LAHOLMS TIDNING Co ooo YTeFtYtYTYTTTTT TYVTTYYYYTETYTTYTYTYTFFT : oo LE kanna H». brukade alltid hämma älg Ck trött, då han fot hem på kvällen: . . Ontorsgöromålen hätgde kvaärj'det soc + VAr alltid något som ack tipp då on satt 'på förortståget med sin | k tontidning, Folk sorlade runt om- . ring och distraherade honom yt- z : tarligare vid läsningen, rubriker och . botiser flimrade in och ökade virr- vatret I hans hjärna; denna massa a” intryck, allt detta gom drog och F'ckade på hans intresse, . Och så två minuters promenad upp. till villan under glåmiga lyk- tor och novemberdrypande träd, . Det brukade bli bättre under . middagen, det vill säga om inte barnen bråkade för mycket och inte Helen kom Det hände ju ibla: plivit gladare tj rön börjat på sitt konto förstod att hon funnit det on aa nd, men hon hade la långtråkingt att bara gå hemma. : : att Det var nog et; bra arrangeman med den här halvdagstjänsten och jungfrun som såg till barnen och alltsammans. Ich nu var de ju rå Pass stora, Katharina fem år och Krister fyra, att de inte behövde henné på samma sätt som förut. Förresten var det ju ofta bättre att barn inte alltid hade: mor att hålla ikjölarna, es fee Helen slösade med ljus £' kväll, «> märkte han då hah kom'upp till villan, « det" lyste .i alla rummen. - Det verkade som om hon ställt till .” med storstädning så där mi Annan han 'skulle komma hem. Han stack" nyckeln 1" låset och steg in. : Barnen kom inte'springande emot honom. 'som -de brukade, och inte heller Terry, airedaleterriern som alltid var den förste att välkomna honom, De hade, visst främmande, ' märkte. han, ' han' hörde en mans- röst, glatt och uppslupet. - + "Han undrade, vem det var, han kunde inte känna igen rösten. Han . tyckte inte om sådana där överrask= - ningar; Han hade en del skrivgöro- mål och : en "del" småreparationer, som väntade, Förresten var det en Pjäs i radio som han tänkt lyssna på. Och han skulle ta en promenad med Terry och titta på det där nya .. skolbygget, de "skrivit så mycket om i förorfstidningen,. ". -:.. sc "2 God kväll allesammänt till- kännagav han sin ankomst, — .. « : '- "De kom'ut. till honom i hallen. "Terry, barnen, Helen och den främ mande, see tta tan öföa. tor vv "ce Farbror. Herbert är här! sade " Katharina ivrigt," interfolierad 'av » Krister ' som" upplyste "att de 'fått leksaker och gott. av honom, Och så stod Herbert där bredvid: Helen. Det var en fullständig chock för honom" att. dét var Herbert. Det » var: så otroligt” efter 'alla "de här — åren, Terry hoppade upp på honom, >” och det, gav: honom litet, andrum. ( - . att klappa om hunden; ; : "Jå, välkomihen hem du, sade Herbert i den gamla vanliga, beé- skyddande ' och överlägsna : tonen! : Och Helen stod där och log. Hon i trodde förstås att det var en glad Bverraskning för honom, hon viss- I- te ju bara att han och Herbert - varit goda vänner, ::- Mer fe Det var längessen sist, dv, sade Martin. Roligt att 'du' hittade hit. Ja, hur längesen är det förresten? Du hade-i' alla fall varken |. Helen eller bärnen då, sade Her- bert,. Du har haft tur gosse, en söt fru. och" barn "som välkomnar di . när du kommer hem, bv 47: . vr Helen? tänkte Martin, vad han visste var det första gån- » gen Herbert : och" Helen träffade I itelbortlä itelbort en ganska underlig tidpunkt för en visit. FÖR fee kon : Han" var trött och :alla frågorna irriterade honom. Herbert själv ir- "riterade honom, som han alltid ha- "de gjort. Det där överlägsna sättet, |. den. där. tonen som 'kom allt vad han .sade att låta: som en gliring. Skrytsamt och nedsättande. "... : . '' Herbert satt där i Martins favo- | ritfåtölj och kliade Terry bakom öronen, och barnen klängde på ho- ” nom, Han hade god hand med barn, Herbert, det var tydligt, tänkte Mar- tin. Och Helen, ja, ' vad var det med Helen,- hon och Herbert hade | "ett sätt mot varandra som om de varit gamla bekanta. Ja, en'ton av]: samhörighet.. Henne hade han visst också god hand med. -. sota " Han visste själv att det var löj- ligt av horiom att misstänks något. | Det var löjligt av honom att känna " sig åsidosatt. och ensam. Han var. ä R 1 god | värd, och det var ”en gamma vän” som komruit: på. besök, och I: « han: borde underhålla honon.' och I: sörja för. en trevlig ton. Men det var. som om någo hans axlar. och :.— Hur" länge r Stockholm, frågade han slutligen. — Någon. månad, svarade Her- bert. Jag, fick en förfrågan, om jag hade lust att hoppa över från fi jar - Jen till huvudkohtoret, och jag s inte nej. Bättre betalt, intrévSantare + uppgifter. Det är» ju: altid -rolig! nä n möter uppskattning. - | ED Herbert är direktör nu, .sade Helen och log. =": : - = Och det var faktis t. . sade Herbert. : Du till very jag röker? 0 > :' Det skulle förs för alt han ale Yv med något tråkigt, ll humöret sedan n hade... då gått fort nog. Och nog 'var det )-' n ställt, sig på | rstås vara en pik SORTS iunnt ? 16 Martin, som själv inte brukade röka före maten. +: | dag har; cigarretter här, sade han och räckte honom. Så mötte han Helens blick. Och hon såg så underligt forskande på honom, ja, som om hon var be- kymrad för något. oe : — Nej, jag får väl gå ut och se till maten, sade hon. a . Herbert skrattade, el — Är du lika duktig i hushåttet som i firman, så lyckönskar jag din man, so : Hon dröjde. , 2 — Ja, kan du tänka dig, Martin, sade hon, din gamle vän är en av mina chefer. Vi kom underfund med det i dag, och då ville "han absolut följa med hit och hälsa på : Ja, dat vat väl en överraskt Md - ir ning? bullrade -Herbert. Och : Jag kan verkligen ge din fru ett gott betyg, 'vi har stor glädje av henne. Jaså, de hade det, tänkte Martin. Hon skulle sluta där så snart som möjligt." Han" ville inte ha hern som tjänstehjon under Herbert, ' Det äcklade honom, det stramade kring halsen, det pirrade I hårfästet på. honom. Ryck upp dig,>tänkte han, du får inte visa något. 'Det är så oskyldigt som helst, och det är ' löjligt av dig att låta honom pressa ner dig så här. Men varför ser Helen så underlig ut? «. "sx: ".— Det var verkligen" ett lustigt sammanträffande, - sade ., han.', Och det var en god idé av dig att titta » Då kom han att, tänka på något, och han hade svårt att behärska sin iver, då han tillgrep det, ++ 'v = Jag sitter: ju. alldeles." och glimmer värmepannan, ' sade han. Jag får ned och lägga på litet. Det brukar höra till mitt jobb, när jag kommer hem, förstår du, 2 32: i; '. .— Ja, 'gör du det, sade Helen, Men skynda dig är du snäll, vi ska strax äta, in tg la Han gick' ned :i källaren.; Han var glad att Herbert inte kommit på den idén att följa med honom, han behövde vara ensam ett slag. De kunde gärna sitta och avhandla sina hemligheter . däruppe, tänkte an. Det var verkligen ganska un- derligt, Herbert hade” varit en må” -|nad på firman och Helen åtminsto- ne” ett 'par' tre .veckor;; men” inte förrän i dag hade de kommit un- derfund med att de' hade "en ger FOPLPNANTNPPNI NPD. : bor mensam. bekant. Och så påss kam" . ratlig ton som föreföll råda mellan dem! ” - Hade Herbert berättat något för henne? tänkte han plötsligt. Han kanske just satt och gjorde det däruppe? Till exempel om den därå gången på järnvägsspåret, då de va- rit pojkar... , ” Martins familj hade haft en gård på den tiden, och de hade umgåtts med grannfarmiljen, som hade en pojke som he.te Herbert, Herbert var ett yngre men större och kraftigare, den mest företagsamme, den som vågade mest. et Alla hade trott att Herbert var den äldre. Du och din lillebror, kunde folk säga till Herbert, Och Herberts mor sade en gång ”Det är underligt att Herbert som den De var förbjudna att leka där, men det struniade Herbert i, och själv tänkte han trotsigt och bittert att de ju ville att han skulle ta efter Herbert. Det kunde gott hända nå- got, han kunde bli överkörd och ligga död, så skulle de kanske för- — Hur nära vågar du stå hän när tåget kommer? sade Herbert. Jag vågar stå här, + Och han drog ett streck på ban- vallen strax invid syllarnas korte ända : += a Martin hade ofta drömt sm tåget Det dunkade i skenorna, det låg rök över trädtopparna, det tjöt och frustade. Och så kom det svarta loket framrusande ur kurvan. Han stod som fastnaglad vid spåret och yngre ska vara så pass mycket vitalare. Har du rådfrågat någon läkare? Det kanske är blodbrist eller något annat liknande? s "Han kom ihåg det där och livet hade låtit honom träffa fler sådana människor, det fanns fullt av dem. Sådana som under sken av väl- villiga "råd -poänterade den. egna överlägsenheten, Mer eller mindre taktlöst, mer eller mindre tanklöst, men alltid med behov av att få triumfera. ee i Hans mor hade sett bekymrad på honom, och hans far hade blivit tjatig. Herbert blev föredöme. Her- de talade med honom och såg på honom, Han hörde dem prata en kväll, då -3Je trodde han sov. Hans mor försvarade honom:. han . vår klen han hade i alla fall inte samma läggning som Herbert, Herbert var si |förresten ett riktigt busfrö, tyckte hon: Han hade fått rå sig själv all- deles för mycket. — Busfrö tycker jag är för mycket sagt, sade Bans far, Det skulle tvärtom göra Mar- tin gott att vara tillsammans med honom, så mycket som :möjligt .och försöka ta efter honom i ett och annat, Martin är för feg och oföre- tagsam, ja du har nog klemat bort honom en smula, ol, oso a . Han hatade sin far i det ögon- blicket, Han hatade sin mor också, för att hon kände sig tvungen att försvara honora. Båda föredrog Her- bert framför sin egen pojke, = -.. .-.Det, gick ett, järnvägsspår förbi j'. närheten av. gårdarna. , Det var en .liten', bibana,; hade. han förstått senare, men då tedde sig tåget stort bert fanns alltid i deras tankar när |. det rusade. rakt på honom Han var. Plötsligt fick ban liv, ban kas- tade sig nej från vallen, han enytbb- lade utför slänter. och tumlade om- le, hur tåget kom efter det skulle ta ett språng oh kara kasta rig över honom, Med förtrivlans mod kravlade han sig snyftande upp och sprang för sitt lv genom grinden och bort över ängen. Ste Tåget var borta. Han wvis-té det, det var långt borta nu, allt det där var förbl, men han spratg ändå. Blicken skymdes av tirar, han grät i bitter förtvivlan. Han hörde Her- bert skrika något, ett triumferande tjut, ett hånande tillrop. Han sprang, inte för tåget längre, utan för nå- got annat. N . , - » Han skyndade ned till sjön och fick av sig overallen. Han visste kunde inte flytta sig, han kände "> Av Folke Mllvig: = ov marken skaka under fötterna, loket stirrade på honom med ondskefullt grin och rusade fram för att stöta omkull och krossa honorn. SL Od — Jag vågar stå här, sade Her-] bert och ställde sig på strecket. -— Du blir överkörd, sade Martin, — Jag är i alla fall inte rädd. Men du törs inte, du. Och ändå är du äldre än mig. 0 0. 1 ,'— Än jag, heter det, sade Martin. — Du är rädd i alla fall! Du är en fegis. Du är som en jänta, . - — Jag tycker det är dumt stå så nära, sade Martin, Och så ställde han sig lika långt framme som Herbert, . — Nu ja, sade Herbert, Men när tåget kommer, springer du allt. Martin svarade inte; Han kände hur det började dunka i gkenorna. Han såg röken bolma upp över trädtopparna, han hörde loket sig-, nalera, 05 : — Nu kommer tågetl skrek Her- bert. Men jag vågar stå här! Md Tåget dök fram. ur kurvan, Mar- tin -stod -som fastnaglad och stir= rade på det svarta vidundret som rusade / fram "mot honom. Hjärtat bultade, pulsarna slog, det dånade i hans huvud, gälla signaler slog lock. för. hans öron. Det kom allt närmare, det, rusade fram för att suga upp honom med sig från solen, den: blåa himlen, från ängen och att mörkret ..s. ousad Vf Le "Då 'stack lokföraren ut huvudet ur kabyssen och knöt näven mot och skrämmande, Herbert drog ho- nom dit en dag, då tåget väntades. vsk dem, Martin såg att han ropade något, men han hörde inte vad det ARR NNE SDN Va RÄFF 4 öl AR 1854 INT "SE I PERU, SOM FOR A LE FÅ INVERKAN ; MEDELSF RSÖR FEBER MED EN REMLIG "> MEDICIN OCH DROTTNINGEN: B EFTER HENNE: DÖPTE ". BESTÅNDET. RV, KINATRÄD PÅ VÄRLDENS LÄKE- NIN Å CER SEDAN: URMINNES TIDER BOTADE, ANKAFOLETS :MEDICINMAN TROPISK H ON DE UNDANHÖLL ENVIST SPANJORERNA MEDICIN DCH LÄT: INKRÄKTARNRA DÖ. ;= "16387 LÅG VICEKUNGCENS HUSTRU.” - ANNA DE CHINCON FÖR DÖDEN I LIMA. EN "SOLDAT ' KOM [MED INFÖDINGARNAS UNDERMEDLET TILL >. i ' KININ, DET KOM FRÅN BARKEN AV ETT TRÅD : > "OCK GJORDE. SNABBT SITT : SEGERTÅG. ÖVER -. "rv "VÄRLDEN." SPANJORERNA UTNYTTJADE HÖNS: SYNSLÖST SITT MONOPOL: OCH SKÖVLADE ma Fostrrer os ADE EN HÄNDEL" LL FRAMTID SKUR 4 DEKOMT. > SINN I LEV FRISK. = MENS 1 = OCH RÄDDADE DET. > ÄTT FÖRA KINA . STRAFFADES. MED LEMLÄSTNING, MEN > HOLLÄNDARE OCH ENCELSMÅN VAR PÅ” Ston JAKT EFTER KINABARKEN. . s Å a PÅ FALSKA, PAPPER -FOR DEN TYSKE BOTA-: - NISTEN "JUSTUS HASSKaRL TILL PERU. EFTER «> OTALIGA, ÄVENTYR LYCKADES HAN 1854 SMUGGLA ' UT 21 LÅDOR KINASTICKLINGAR.:. I TRIUMF FÖR: DES PLANTORNA TILL JAVA ; HÄRIFRÅN KOM SNART 8076 AV KININET. EN DFORVÄGEN MAN BRÖT C: + MDONOPOLET PÅ VÄRLDENS VIKTIGHSTE LAMEMEDEL |» . PLANTOR FRÅN PERU > 0" ÅT. MÄNSKLIGHETEN. allt, allt, till det hemska ondskefulla | ”Ifraih det som en förmildrande om- .|ständighet. "Klart man , blev arg, "|bert i armen. och drog i väg med ".linga förebråelser, inte ett ord om -loch hadé Herbert med sig. Her- - sade Herbert sedan, Och han måste . [om honom på något sätt, han triv- tillsammans .Jhade han på något sätt alltid känt Herkeit suttit på hans '- inte riktigt hur han skulle göra, han var inte så förslagen, men han måste dölja det på något sätt, ut- plåna det. Han drog med sig over- allen ner. i vattnet och försökte skrubba den mot några stenar, Han frös i vattnet, frös av. ångest och Och så stod Herbert där len, : ,: En -— Jag sa ju at. du skulle springa din väg, sade han. Och så såg han förvånad på honom och hans före- havande, tills han plötsligt och med infernalisk intuition begrep, . = > — Gjorde du i byxorna? frågade han. Du gjorde i byxorna, neka in- te. Vad gör du annars med over- allen. Du gjorde i byxorna, för du var rädd och feg och precis som en jänta! NS REN Då tog Martin och slängde snyf- tande den genomvåta overallen I ansiktet på honom, Herbert frustade till och gjorde sig fri, med ett hopp var han nere i vattnet, Med klä-, derna på, det generade honom inte. — Jag skä ge dig, jag! ropade han och hoppade på honom, Mar- tin fick ett slag i ansiktet så det lixtrade. för ögonen på ' honom. Herbert klängde sig på honom och tryckte ned honom under vattnet, Han var nära att kvävas, snyftande fick han den ena kallsupen efter den andra, Han lyckades ta sig upp och snappade efter luft, men så var Herbert på honom igen och tryckte ner honom. Det brusade för öronen på honom, han började bli omtöck- nad, det sköt röda flammor för ögo- De so gel NE RA KN ” Äntligen släppte Herbert honom. Han kom upp, flämtande och hos- på stran- . 2 vn arlir och tryckt net honom: I! ert bade forfatande stått som tt foredome för Letem av en” LAT pojke, och «1 mermal tung man Och därför hace han aldrig vågat annat än visa $g vänlig och dad mat honom, nigot annat hade bk. som sarit utt erkärna att han kände fig underlägsen". co ov or Å heller vigat viva Liksom han inte nl nigot, när Herbert tog hans Micka ifrån honom. Nåja, hans flicka var hade gått och drömt om henne och en dag beslutat sig för att äntligen närma sig henne. Då han fick se henne med Herbert. Hebert hade sin arm om henne, och hea trivdes och log mot hanom, - c Han hade känt lättnad, när Her- bert skulle flytta från Stockholm till en anställning I Norrköping Hån tyckte” nästan om honom, då Hån: vinkade adjö till honom på Centralen, Herbert var i alla fall trevlig på sitt sätt. :: - or "Så kom plötsligt .Herbert med ett skämt: Stå inte för nära tåget, det kan hände någotv« 00. - Det var första gången han an- spelat på det. Martin hoppades att han: lyckats aölja vad han känt. Det var löjligt av honom efter alla åren, men detta att Herbert inte glömt hade rivit undan allt han hopat över minnet och blottat såret, Elden hade slocknat i pannan, och det tog en stund innan han fick fyr igen. Han var glad att har, fick anledning att stanna ' därnere en stund.” VR - Han måste skaka av sig allt det här, tänkte han, Men Herbert fanns där igen, vital, ohämmad, skrupel- fri. Du har en förtjusande fru, söt och duktig, Vi har glädje av henne. Och Helen? Helen som hade blivit så mycket livligare på de här vec- korna, I". rbert var något annat än han själv, det var fart och styrka över honom. Själv gick han 1 var- dagén och lät vardagens detaljer och irritationer pressa humöret, In- te hade han gjort livet till en fest för henne, om hon begärde det. " Han hale lagt på kol för natten och kunde inte stanna därnere läng” re, Han torkade av:'händerna och stin : , jag skulle vilja... Herbert handduken, bert?' gick. upp. Han mötte, Helen i ser- veringsrummet, «= > a, os or .— Det var bra du kom, sade hon. Maten är färdi; nu. Var stod hon egentligen, var hade han , henne? Hade hon märkt hur han trycktes ned av Herbert? Ingen kvinna tyc- tande.: «= > i Ng — Hjälp," hjälp! "skrek" han, så fort han fick luft, >. . - - Det var någon som kom förbi på standen och skyndade till, såg Tyst, din idiot! väste Herbert. Jag, ska inte göra det mer,' Men jag går 'om' det, om du skriker! - Märtin teg. Men den främmande kom fram till dem ändå, Det vär Herberts far. /Och , sedan kom det värsta" av. allt; Herbert talade om för sin” far om overallen, han drog fär... EN ed Herberts far sade ingenting. Men han tycktes ha svårt att hålla till- baka ett leende. Så tog han Her- honom", ' va te a Martin stannadé kvar tills overal- fen torkat. Mén de hade fått reda på alltsammans, då han kom hem. Herberts far hade .varit där, han såg honor komma ut från huset. Martin ville gömma sig, han ville fly och aldrig komma tillbaka; Men hans mor fick syn på honom.' « ', — Martin, det är mat nu! .. , "De sade : ingenting till > honom, det som hänt. Han önskade att hans far bråkat med honom för att han stått vid järnvägsspåret, han visste vad han skulle ha svarat då. Men inte ett ord. De tyckte. synd om honom, de ville låta: honom vara i Och nästa dag kom Herberts far bert skulle be om ursäkt, "=. ! — Dom är nog lika goda båda två, svarade-hans får. sa lov 2. + — Ska vi gå och leka i höet? gå med honom. .- från barndomen och långt fram i ungdomen. Det hette, att .de var göda vänner och ' kanske Herbert trott att de var det. Han tyckte des med att vara ti ; med ; Iker om att se sin man' som den + Han: hade: alltid . varit tvungen | 24 "latt följa med honom. Är efter åt, underlägsne, Och en' daglig jäm= förelse med arbetskamraten ....«." — Jag ska bara, tvätta mig först, sade han, Jag kommer strax...” Han gick in i badrummet, Från vardagsrummet hördes Herbert Ie- ka med barnen, Helen tvekade. Hon hade ett tillfälle nu, hon hade någ- ra minuter på sig att tala med Martin. Men det var inte lätt. Det skulle kanske bara göra det onda värre, ne :. Herbert hade berättat en del för henne. Vi var goda vänner, Martin och jag, men man kom honom ald- rig inpå livet, han satte alltid upp ett slags noli me tangere..... Men vi hade skojigt tillsammans ibland, Jag kommer ihåg en gång när vi var små öch tävlade om fem som vågade stå närmast när tåget kom. Något hade han som sagt berättat för henne, och resten hade hon anat sig till. :. > ST Hon kände Martin, men h + hade rea Liten futurtst ee nären, som deltager i den nyligen någon, .som han kunde" don Och naturligtvis,” det där : gamla sjönk ju undan, det hörde till pojk- åren, det var dumheter, som man bara borde skratta åt Men ändå r av konst på Embankment Garden i istisk duk, deltager nog mera ”ut- om tävlen”. medan både hans i Den 2-årige Romany de Villiers är . utan konkurrens den yngste konst- London. D. v. 3, lille Romany, som [+ ” här är i fullt arbete på en moder-]. det rom om på och mamma är representerade = os utställningen, 4 et [Inte viktigt färtltt anladsingen (01 att älv OM hud lott eh aldrig edktiet fr, Orsen eler helgjuten. Han bade kallat det Martin kapplåpning med se valv, om desh art acka vara nia köt som egsulligen Inte pas. bona inl? pasade Nu hade han sett den ysitersta Krunden: det var I sjäva vepket On lika utskblös som löpning vd karske för mycket sagt, meå han|]bert ryd barndomsvännen Here han så källan > HNYUI med nig hana förubällningar, onitig kappa Det var djärtt äv henne atl tala med honom, nu, hon viste Inte alla hur hon skulle läcga sing ord. Mon han kunde inte heller släppa till= fället ut händerne fick fram till Hadfumsdörren, som han ställt på elänt, ; På sig. Och hen - Du, må hon, det var något Vad ville hon nu? tänkte Martin, Den där vänligt överlalande tonen, det försiktig. sättet så att han inte skulle missfärstå eller sätta sig på tvären, Han kände igen dett = so ov >= Kan du inte försöka vare li- tet :hjärtligare mot hon, '- Herbert? bad Han tyckte till — Hjärtligare mot Jag förstår, utt du har svårt ät 2 sympatisera med honom, fortfor jag "menar, nl är så olika. Och visst är han tröttsam med allt klums= piga sätt och rent taktlös ibland, men han sätter stort och er vänskap, ' + Herbert? sade han och visste inte riktigt vas han skulle trå, vc värde på dig Hon nickade. Hon var inte åkte på sin röst. Var det så otroligt för honom? Det, kanske fanns niyot, som han förut .visste om, och han skulle genomskåda hennes försök? — Han nämnå. det, då du var nere I källaren, fortfor hon, och hon hoppades, att det lät lagom sakligt och lugnat. Du vet, han sk ger precis som han tänker, nen - det här kom så rart. Han har alltld avundats dig allt möjligt, att du fick studera och « .. +; för ditt hem, Han har sett upp till dig och önskat att få dela dina tan= kar, men ni pratade "alltid bara am honom ' och hans,' aldrig om' dit, det "höl! du för dig mjölv: Det var som om du Inte tyckte om honom, ;» Och så nu klagade han, : Konfunderad fumlade Marltn med ' Herbert? 'Skulle Her= "Hennes ord gav honom förhållan=" det ur en ny synvinkel, och han ' började finna åtskilligt som talade för att det kunde vara sont, ja, han fann. mer och mer, några ord, em” episod där ,, sv oc Br oc AN to Du 'menar att han... . att han skulle se: upp till mig? förhörde — | han gig. >: "|YA Varför skulle han” tnte göra" ” det? frågade hon förvånad, ",. =. < ' Han såg på henne. Hennes ord: + > dödade hans sista tvivel. Det var ' som om han aldrig sett henne rik« . tigt förrån nu, aldrig vetat hur hon | > betraktade honom. Hon föredrog inte. Herbert, hon fann ingen som Va helst anledning: till det, tvärtom et satte hon, honom, sin man, högre. Hon' menade det, det låg i hennes ögon, i hennes leende. Varför skulle inte Herbert se upp till honom? frågade hon förvånad, som om det varit något självklart. 3 7" ' Han skulle velat tala om elltsam= mans, men han drog sig för det, - Han hade varit bunden av en dum .jinbillning, hon skulle kanske finna ! det löjligt av honom, Ja, dewuta sab= ' FR solut onödiga betryck,' Det' kändes för honom som om allt tryckande gråväder sopats un= dan och alla trånga horlsonter vid«= gats. Han "var Inté längre encam under tyngden av en mängd män- niskor som Herbert, det fanns Inga över honom längre, och han hade gemenskap och samhörighet." « an Du vet inte du, sade wn och log. mot. henne. Men jag ska tala om äålltsammans för dig en gång, vi ska ha roligt åt det tillsammans, —- Nu vågade han, tänkte hon Han- ” "| hade fått råd till det. Och hon var glad att hon kunnat hjälpa honom så långt med sin lilla överdrift av sanningen. Den skule inte helter behöva bli röjd. Herbert skulle bara bli glad om Martin öppnade sig och blev hjärtligare. Och Martin skulle känna' det och stärkas I sin självtillit, :” — - s : :&— Du måste lära die tycka om sade han oc! je. armen mm heune. Han har verkligen mån= - ga goda sidor, och så har han ju inget eget hem, stackars karl. nya. Han gav henne en kyss. Och det - var som om han tyckt att han sått > | henne på nytt, kände bor. : ” + "ab fig Bratt , . annonsera... ee NY ba or : ÖNINGEN FRAMFÖR ALLA ANDRA. MH kt TTT Ty
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.