oo blev "långsa NN AA Eehom Småland > förut besökt, | Brånalt, där jag my > 1 , : " Lördagen den 31 augusti 1957 å. jag - på grund av ålder mm + pphörg med tyngre arbete HM noen lämnat lättare sådant : y ångsa rattar tyckte jag det 2 mt att vara sysslo- . lös. "Och så beslöt jag att taga Yr på en å två veckor » Som: jag aldrig tl - Bland andra stäl- - len tänkte jag besöka Bolmsö. [| Min första etapp blev ej längre än till nämndemannen Ernst cl Slut] ligt .emottogs och Hok a vil jordagods ' och nybyggda mo- «derna boningshus, Så gick fär- den över Trälshult in i Småland mot Hinneryd med flera kyrk- byar. . Jag följde ej de stora stråk- vägarna, som väl. var bättre att åka — men med störningar ge” nom hård trafik. Jag hade även en del biavsikter med min resa. Jag har haft som hobby att an- teckna gamla livsöden och tänk- te nu söka få kontakt med äld- re människor, som hade: något intressant att berätta, Jag'råka- de sådana, av vilka dock. ingen kunde eller 5 ville ge mig det stoff, jag önskade. Mångenstä- des var vägarna backiga, kroki- ga” och ' gick över sankmarker genom. stora' krohoskogar utan bebyggelse. " J ag hade ej långt kvar till hu vudmålet : för min: resa. för dagen, . då vägarna delades- på två håll, och jag var tveksam om vilken jag skyle åka, En 16—17-års flicka kom: gående med en torgkasse i handen på N väg mot handelsboden, 'som jag åkt förbi. Jag frågade henne om ' vägen. Och hon gav mig riktigt besked, att jag'skule'kö- ra åt höger. Flickan verkade talför - och käck. Och så fråm- kan man bara' konstatera; att det boregnar. och regnar;” och ' att det aldrig synes”bli någon ände på allt regnandet, Det lät så lovande på torsdagen, ' när .. Väderlekstjänsten talade om ett högtryck över Frank- rike. Men det stannade kvar där nere, medan lågtrycket vid Island allt hittade hit precis tvärt emot vad det borde varit. Nu bör- . jar det bli verkligt allvar på färde, och situationen ute på åkrarna är " bedrövlig. "Det gror i travarna och » ”stubbearbetningen .försinkas .allde- les kolossalt - —' vilket :i'.sin. tur påverkar nästa års jordbruk." Det är tråkigt men inte mycket att göra åt — vi får hoppas: på en vacker september. ' pe ON : : "SKOLORNA har börjat.i hela södra Halland, och det kan ju all- « l. vara lite roligare att gå dit, när vädret är fult, Svårare då om det vore strålande;-solsken. ” Även yrkesskolan ligger nu i startgropar- na, och denna "skolform" får" med växande årskullarna i. förvärvs- livet en allt större "betydelse. Men här sätter lokalbristen ofta" käpp i hjulet, och det kommer inte att " mina morfö, ; I med att rensa bort för mig o- | karna. Jag "stannade. och sade = | buskar;, så "där var inget. att ren— TTTYYYTYTYYYYTYTTYTYY ETF EETTFETT IETF FET RV YTYYTYY TT) oe YYYYYTYTE TFF VVYFTYYTv tYtYYEtEYTTYTTYY YYYYYTYYTYTTTTYTTTYr YYTTFYTAYT Tr tv YWwa?T YYTTrYY | Y LAHOLMS TIDNING — C. O.: NILSSON i flishult har en följd av år glatt LT:s läsare med sina « Personligt färgade berättelser om livet i sydhalländska bygder, Det är nu en tid sedan han sist med- verkade här i tidningen, men i -dag '.oeh . några lördagar framåt berättar hr Nilsson om ett par' gamla människor" i Småland, som han' träffade under en cykeltur £ Småland i "somras, Som bekant är vår värderade medarbetare över 80 år gammal — men en vaken berättartalang "och en pigg Ppennäå har han, "i : MI las? SN - ställde- jag "en fråga, som jag under ' färden förut gjort gån- ger: Om hon kände till några gamla människor. i närheten; som 'hade något att berätta från sina barndomsår, som var värt att änteck; = Jo, sade hon, drar, som bor där- borta vid skogen i ett rödmålat hus är båda över 80 'år och ha varit med om , mycket i livet. Om " herrn. talar grannt med Mormor, : så kanske herin får veta något, han. önskar. =" NY Jag tackade för alla upplys- ningar och fortsatte till huset. En , något. böjd åldrig man var sysselsatt Vi sett jordgubbsland synligt.” ogräs bland de rikt av tillväxande ' bär ”beklädda bus- att han hade.så fint bland sina sa bort, Men' han. sade, att det var” alltid. bäst att ta ogräset, innan det hann" att rota sig. Och så kom språklådorna igång. Han ville. veta, var jag var ifrån och vad ärende jag hade, och vart jag ämnade mig, Och då jag sa- de, att" mitt första besök gällde Bolmsö, menade: han, att "jag snart var vid målet. Så undrade han, varför jag inte tog bil, då jag själv: var: ettår äldre, än smålänningen. , Han.' skulle" ab- solut ej orka med en sådam cy-. keltur, =. trodde :hani, ”. Jag" sade mig ha' gott om tid och ville. sö- kar träffa. gammalt folk, som kunde: ha någon : intressant livs- historia att berättar Och nu ha- de jag hört, att. både han: och hans fru säkert hade: en del! att i livet, men jag får säga som det står: skrivet om Moses att . jag är en man, som icke talan- de är. Men min gumma har lät- tare för att berätta, om hon ba- ra vill I detsamma öppnades dörren, och en kvinna kom ut på trappan och hälsade godmo- Jag skulle ej kunnat tro, att hon varit en 80-åring, om ej den silvervita krans, som om- slöt "huvudet hade varit. Och det' välformade, nästan rynkfria ansiktet med de klara ögonen kom mig att tänka, att nog har hon varit en mycket vacker kvinna i sin ungdom. Hon un- drade, vad det var för en her- re, som hade så mycket att prata om med hennes mar. Var det en agent, som hade något att prånga folk, så ville hon ba- ra säja ifrån, att de ville ingen- ting köpa. Men är den annars någon bekanting,' och ni har något mera att prata om, så be- -höver ni väl inte stå ute. Utan kom in och slå er ner! mäta 3 gick å.in. Jag presen- terade mig och sade, att jag kom för att höra: henne berätta om sina levnadsöden från bårn- domen, Jag hade fått höra; att hon :, visste mycket att berätta. Och -jag' skulle vara idel öra. — Var det i Labolms 'Tidning, som ni skriver edra berättelser, frå- gade hon. Då jag bejakade det- ta,.;y gick.: hon bort till en byrå och -tog ur en låda ett gulnat I exemplar av "Laholms Tidning och”. pekade "på en helsida om ”en , solskenshistoria”, uppteck- had under en cykelresa. för nå" gra år sedan. Jag undrad -Fåcpkelpromenad i = k .a ända hit. vor sg "Jo, sade hon;" jag har' en dotter, "som bor i södra Hal- land, och där har ni tidningen. För ' tre " år sedan var jag hos dem- en hel månad. - Och som jag tyckte "berättelsen var bra, fick jag ta tidningen med hem och visa min 'man.::Vi har läst den flera, gånger. :5 co. Jag vsk : några. minnen-ur både min och min "mäns "levnadshistoria. Men det: blir; rakt inte en historia med. mycket "solsken, ' fast jag ej blivit. helt utan solsken i livet: :" Men jag får sätta kaffehurran på" så. ått jag ej blir: för torr i : Och så: började hon sin b prata 'om..— Ja, :sade; han, nog här: vi vårit med om åtskilligt : rättelse; + av ;vilken jag anteck- nade ; huvuddragen, . :"- bli lätt för Höks 'y att ordna den sakenXMen trots detta har Laholms stads och lands- kommuns yrkesskolor verklig vind i seglen, och det är en imponeran- de lista ämnen alltifrån bågsvets- ning och traktorskötsel till engel- ska, försäljningsteknik, barnavård och knyppling som skolans ener- giske rektor Gustaf Sundgren har på programmet. : -- till ändå, Fördyringen är visserligen inte mer än en ettöring per kWh, men ändå kommer den att kännas, Då har gamle kopparslagaremästare Bernt Jönsson en trevligare an- vändning för sina ettöringar — dem gör han kopparkittlar av. Vilket är en utomordentligt trevlig hobby och fantastisk för en så' gammal man, in s : s : . LINVERKET har fullt 'upp med arbete tack vare fjolårets fina tera vid två besök tätt efter var- andra, Först var allg drätselkam- maregubbarna från Hallands städer och hälsade på och sedan kom tu- ren till Rotaryklubben.: Det var intressanta besök; och 'arbetet gick för fullt här i dubbla skift.:Rätt lustigt är det att .en hel del av blånorna . blir...—' cigarettpapper- Kanske får vi i en framtid, en så- dan, Bappersfabrik” — nu sedan et lyckats så bra ånplatte- fabriken. ' Derna rv q SPÖRP tiska ..ELSTRÖMMEN skall bli dyrare, |" precis som om priset inte räckte |: skörd. Det har vi kunnat konsta- |. SR I” ”monteringsfärdiga " trähus från d bildar i dag Sverigés anläggningen är 'något enastående i sitt slag, och plattorna går åt som smör för solen -— fem-års produk- tion är redan säkrad, Utanför lig- ger trettio stackar linhalm . och väntar på att komma: in i maski- nerna. En bra reserv på tre å fyra miljoner kilo, . om" årets skörd skulie slå fel, kommenterade direk- för Svensson. Vi kan bara konsta- rå att det ä bra att ha en så- n stor och förnämli, ik i stadens hank och Er fabrik nom stör. . « "" Tobias, igaste by — forskarbyn vid mordhisonfjorden på Spetsbergen > där - den svensk-finsk-schweiziska . xpeditionen 'skall övervintrea. Just hn urtar man för fullt med bygg- | sa betan vintern börjar när sot : helst. Och vintern här uppe 524 Ishavets.rand betyder kyla än” äs er till 40 grader C och orkar för med ända till 40 sekdnämeters fart i... 3 behöver inte ängs- ">. Men forskarna : Tröhus på | Spetsbergen . las — 'ursvenskt västgötaberg sva- ' rar för isolieringen 'mot kyla och blåst! Diabas från Billingén är Räm- ligen råvaran i de Rockwoolskivor som” byggts in i: väggar, tak och golv på de sju byggnederna. 5; - " På bilden ser man hur uppsän= da svenska. montörerna reser den första väggen till det- första huset svensk snickare arbetat! Platsen lig- ger på lat 80 grader O3'N, bara ca '|' sätta sin tre veckor gamla un- - . | tillsyn 1 trafiken. s a oe 100 svenska mil från riofdpolen. ned kl.19.07. "2. - " ge-in $-livets mysterie T-från-en I utan SÅ ee ev ma fl De sas a Aa ; : - SN : » oa : - . p Å 2 = em fPetvarju honoimjag ville ha Hirt hemma. "Jefte »Iri”Du — jag tänker ibland, att "l efter er alla i byn — och dej”. :Jne också, hur gärna, gärna jag I på allvar kom hon till sjukhus, i byn: Längre norrut har aldrig en” |- Re OR ? Jag är född på gården, som ligger till höger om vägen, när Nilsson har åkt en kilome- ter till mot Tannåker. Den såg ej sådan ut då, som nu. Far lät den förfalla till både hus och jord. Han hade aldrig intresse- rat sig för jordbruksskötsel, och det var väl mést för att £ifta sig . med mor, som han blev jordbrukare. Där var annars 10 tunnland bra åkerjord, men som han aldrig ville ta ett handtag för att upprensa "diken, blev en stor del av åkern över- växt av säv. Där var över 150 tunnland skog och skogsmark. Där var en vattensjuk myr på T tunnland, som man. måste ö ver för att komma till skogen, och dit var ingen väg. ' ; Det blev sämre och sämre, så mina föräldrar måste inteckna hemmet för 5,000 kronor. till en förmögen bönde i byn.” De ha- de det alltid svårt med räntor- na. "Mor tragga” och var missi lynt för att far var så liknöjd i arbetet — och det' var föga ro- En äldre bror och' syster reste till Amerika. och jag var ensam hemma i.. Då jag var 18 år på" stod ' folk. att jag var vacker. Och jag trodde det kanske själv också. Därtill gav den mig mån- ga gossar, som, sökte vinna min gunst,; ; god anledning att tro, Det var särskilt. en stor, stark och vacker pojke, som. var yt- terligt envis trots alla de' nej han fick; Det var hans föräld- rar, som "hade inteckningen i vårt hemman. Och mor låg över mig natt: och dag om hur för- delaktigt ' ”g'fte, jag - skulle få med. honom. Och inteckningen tar Ane, slopad! Men det. blev Nej på Ne et so Forts. Kristina : + Forts. fr, sid. 4, : Fu i, det nya hemmet: Mor skickade "hed mej en del smått och gott, ih hälsningar hade jag från alla + byni. Det' hade' blivit så' tomt siter. "de" gamla: grannarna De blevo'. båda så / glada ', när” jag kpm,'och visade mej runt i hu- 3et, ochiså frågade de :om allt och alla där hemifrån; Timmarna i ok såfort; så fort När jag skulle gå gick Kristina med mig ett stycke på vägen. Det var nå- got mer hon ville ha sagt. Tyd- ligen hade hon tänkt det långt tidigare, men ändå kom det så "vekande. sent det kanhända: kunde ' varit rätt annorlunda. om jag haft ett barn 13 jag'skulle velat haft en tös — och jag skulle ;velat att den tösen : mycke" nä 'mani ligger vaken om nätterna — och ibland gråter jag — jag leds d efter den gamla. gården, med granna utsikten över stigar- na och åkrarna, ner mot ån, och den gamla brunnen; och. korna, och "hönsen och katten — och När vi så tog varandrä i hand och sa” farväl, då sade jag hen- -kulle velat vara hennes tös, om jag : inte: "ändå hade den: bästa mor i världen. > NV : Så skildes vi åt och jag såg henne inte mer i livet. Jag kom hemifrån, och när hon blev sjuk och där slutade hennes levnad. Men innan dess sände hon än en gång hälsningar till oss; som un- ”"er många år varit hennes gran- nar och goda vänner. + oc + När det gives mig tillfälle, går T 'Itmed byvägen, någon kilome- fer från kyrkan, ligger en gulmå- lad vinkelbyggnad med tak av gammaldags tegel De upptram- Pade stigarna i omgivningen nöts inte längre av ivriga” barnafötter och det är åtskillig tid sedan hu- sets döfrar stod öppna På vid ga- vel för brokigt klädda barnafloc- Ar, scm vällde ut och in mellan lektionerna, Den byggnad - som Äyftas ' är min barndoms skola, åtföljarde text att mitt gamla skol- hus just invigts till bygdegård. Det än detta som gav anledning till fessa reflektioner av en skolgos- se vid denna skola för så där ett Far tiotal år sedan. Tänk vad ti- med don san or Sc Nvedklingen 4 En gammal: skola på landsbyg- den är stängd, en bland många, mänga andra, Händelsen får. väl närmast tolkas som” en naurltig följd av . Myndigheternas 'strä- van att. centrålisera — i. detta fall vårt skolväsende, Grunden till detta lär ju-ha lagts när man i 1686 års : kyrkolag . föreskrev att klockaren genom besök i hemmen skulle undervisa föramlingens ung- dom,: Under skiftande och primi- tiva former fortskred denna am- bulerande undervisning tills man i mitten av 1800-talet på allvar började bygga skolhus ute i byg- derna, När man. någon gång i slu- tet av' förra seklet kunde inviga ; nått en milstolpe i skolundervis- ningens historia, 'som I fråga om med ” centralskolornas : invigning i vår tid, Ett snart 300-årigt ske- de i.vårt lands kulturella utveck- ling håller. just på att avlösas av en, som . vi hoppas, ännu bättre tingens ordning, .., . >. «. Mitt skolhus lär ha uppför kring 'år 1880. Många sockenbor har sedan dess 'traskat vägen till skolan för att lära sig läsa och skri« va. Lite tafatta men. ivriga bar- nahänder har .här så åni skolans allvar. Frågan är väl om lighet, Man fir hoppas att de små telningarna, bara skall mötas av en lyxig fa- sad utan också av den trygghet och förståelse, som de så väl ben höver under de dem gamla bygdens liv Opcrerats bort. Men utvecklingen har med- fört att man varit nödsakad att siå in på nya vägar, där enhets- skolan "är det närmaste målet När man som här skall söka bevara den gamla skolan till samlingsfo- kal får det väl anses, att man GN- fälligt nått en god lösning, Ty härigenom kommer ju skolan, rätt använd, at!t kvarstå .som en sam- lande punkt för bygdens kulturel- inte barnantalet räckte till att hålla domen räcka till att hålla saml ett nytt skolhus hade man således | - betydenhet gott och .väl kan mäta|. sig med den, som passeras i och A Sober AN i - NL a . — — I ( Reflektioner kring min barndoms skola bildningsmöjligheter på landsbyg- efter sin milafärd i a skall kunna stanna kvar och bruka sitt kunnande där, Det finns Båicios anledning hoppas, ati den centra= just de små barnen så lätt kan plas [ den; man måste också ekapa förut=- Ceras in 1 våra skolor, trots | sättni för alt ungd att de har ett överdåd på bekväm- en kanske fullj d bil, inte första stapplande + som för närvarnn= de genomyrar vår kultur, Inie bas ra skall taga" sikte på att draga samman allt till städer och Utor- ter, Man vill I detta sammanhang pd Di stegen på kunsk . vilken som sådan varit ur bruk dr . ; Åh Färna : Men- tin ngn tid sedan fö kulle oe -Indragning har, me en bild i, tidningen med|derm gamla hyrt dö, en del äv la utveckling. Men det kan ifrå- gasältas; och detta utan överdri- ven pessimism, vem som skall be= söka den lökalen i framtiden. När igång. skolan, hår skill då ung= med den arkätkt 3 stockholmstrakten, som nyligen yltrat: ”Skall det verkligen bes hävas en atombomb för att årkåda liggöra det oförnuftiga I att byrga alltför stora städer" Dt fynva också som om man på senare tid insett vilka problem, som uppslg genom att folkomflytiningen ho- Par gig, inte bara på tandbygden utan också inom den koncenirem= de -stadsbebyggelsen. När det gid- ler landsbygden har kommunernas representanter en mycket stor upp= gilt I att främja näringslivets tit- veckling, Mm . Ingen vill väl. förneka, att den skolreform, som håller på att ges nomföras i en väl avvärd utforus: ning kommer alt lullgöra 4n stor uppgift, inte minst när det git landsbygdens anpassning till un lokal? Det förnållandet att männl- skorna contraliseras bort från lands- bygden har. tyvärr, blivit. en. sam= hällsfråga, som är, värd att upp- märksam nas i större utsträckning än hittills, Det räcker således inte bara med att. skapa bättre uts r Eg det. Men det kan inte heller. förnekas, att nr Åsy= nen av en skolgård med letnan= de barn för alltid gåt förlovat för en bygd, då är det' ett storl värde som fråntagita den — cl värde, som varslade om den byps dens framtid, a Plogmnn ' Av Astrid Hon var, gammal — den ena-som far : knöt fast Natten” vär mörk I marknadsnatt. +: Zigenare . tältade m- | utanför .: byn, : Hundarna skällde, och den”som, höll I repel var elva år, Kvigan, som "var "bunden fast vid. den utlevda kon, kom direkt från haj och hade glömt kommit underfund med attpen- att man med -bokstävernas hjälp kan. få veta rätt mycket här 1 värls den. . Två lärare, en småskollä- rarinna och en folkskollärare, här- skade över oss, omkring 40-talet -barn,. Många gånger i. regn och rusk eller genom höga drivor- gick Vår! vandring till: skolan och oftas hade vi inte annat än trätofflor på fötterna. Nog blev vi våta ibland, men framme i skolan eldades det i den stora svarta kaminen och poj- karna i de två sista klasserna sköt= te. om : eldningen, : Kaminen . var ibland röd runtom, ty. den bör- jade bli tunn i godset. "" '« Nu lär de gamla skolattiraljer- nas öde vara beseglat. . De gamla bänkarna med de ”vältatuerade” ;locken har flyttats' undan och po- diet, , där. vi. ofta -stod .och. skälv- dé i benen, har brutit upp. ” 7: Numera hämtas "barnen vid väg- "skälen :”av' skolbussar. En smula nonchalant smäller de igen dörrar- na och sjunker tillbaka i mjuka sä- nan kan bli ett lydigt redskap och h hur-"det' kändes : med rep om IOrNEeI Nr Aas or ” 1. sällskap med dessa' två möt- te jag storstaden för första gången, I mitt. följe fanns gammalt folk och mycket ungt folk, Ungar som skrä- nade och skrattade åt mina hem- stickade" strumpor, Höstnatten var kall när, de långa milen påbörjades, När vi var mitt 1 storstadens hjär-' ta sken oktobersolen och ungarna hade; rast vid skolorna.” En gam- amma I Pettersson nadsresan.' Staden framstod Inte som en lockande oas för mig, Som artonåring började jag arbeta där; men inte var det arbetot på något sätt. lättare län att gå potntishjlilp åt grannarna, Den som skall vand= lär upp I Konsu ra lär charkuterifock får nog veta att han. finns till. Ofta när jag nu hör bond- moror beklaga sig över ”Jordbru- .[kets vedermödor har Jag ett visst ord på tungan och vill fråga vad de har att jämföra med; Varje "tri" måndag satt vi på skolbänk o, lär= de 'os3 . Konsums yrkesmedveten=" het," Vi fick minsann inte expedle- ra 'smör när kunden begärde smör nej, '. TRE ESS, för den varan gjorde KF själva, . Tänk, när vi bönder tar upp denna skoltanke och skolar fram. våra: eftorträdares ke d het! "Lever jog så mal fin fru öppnade sin brödpå och "töp en "bit ur”ett nybakat barkis för att ge den gamla kon som inte orkat-med 1 kvigans gla- da' skutt, Jag hade en käpp i han« den och jag slog kvigani.över.no- sen för att få henne att sakta 'far- ten, 'och jag slog ålderkon 1 baken för”att få henne fram, Spårvagnar visslade, "ungar "skrek och jag var intill döden trött och hungrig. .,, -.. Ingen natt har så etsat sig in i mitt minne som denna. När jag orka- de då, så måtte jag väl orka nu, Ingenting I livet hittilldags har bli- vit muskelhårdare än denna mark- tt. Det, gick mi in! ter och så bär det i väg. I central "skolan är det varmt och skönt i de ljusa och rymliga lokalerna. Vid dukade bord 'får' barnen intaga väl tillagade skölmältider.! = ++: = 2? De har fått det bra och bekvämt, våra skolbarn — rent överdådigt bra skulle man utan överdrift kun=, na” säga, vilket egentligen ' borde noteras . med tacksamhet, -'Ty län- att hoppa 'rep dagen, efter I sko- lan. Inte bara de: tre milen som jag gick, utan alla de gånger Jag sprang fram och tillbaka t repet alla de tusen gånger, som kvigan dansade runt. En snäll polis hjälp- te mig "över Gamlestadsbron och visade mig tornen på. Göteborgs stads offentliga. slakthus, Jag fick bl dding och lingon ihop med ge nog har landsbygdens barn fått hålla tillgodo red ' undermåliga skolförhållanden jämfört med stä- derna. Men det kan inte hjälpas om det blandar sig något av ve- mod och saknad i tankarna, när den gamla skolan nu lagts ner. Där möttes du och jag, som delade ljuvt och lett under: skolåren. :Vi delade också samma bänk och kun- de tack t en viskni då och då 1 kritiska situationer. Vi blev nästan som en enda stor familj och såg med : vördnadsfull och tillgiven respekt upp till vår lärare. Men. det är inte -bara de- sa; av personliga upplevelser fär- gade , minnen , , som Solen går -upp kl. 5.12 och ned kl. 19.12: oo : Morgondagens namn . > Solen går upp kl 514 och ned kl. 19.09: - jag på min hemsockens . kyrko- nen, på mången --hädangången jag 1 livet. känt, men: Kristinas har jag inte, kunnat finna.” sd till begrundan inför vår byskolas nedläggande. ne ! Min skola hade blivit en del av bygden. ' Man ' ville. också " gärna tro, att. den med: sit passande läge var en plats, där särskilt de små - barnen -fann sig snabbt till- rätta - bland inte alltför . många okända ansikten. För dem ”utgjor- :de skolan en naturlig och lämplig 'miljö,: där ..de inte, behövde kän- i slaktarna på marketenteriet och jag åt för mycket och fick ont i magens. fv Vt CT, Jag har gått denna väg många gånger sen, Gått halvsovande med bara en ko, en snäll uch lugn och sävlig ko. En gång fick jag åka med sen bonde :från Mark, Han körde i "”kaljo” och lät mig sitta på brädan bakom. Men han berättade så många dumma histo= rier om sina. kvinnoeskapader i ungdomen och han nära nog tvin- gade mig att dricka ur hans lom- maflaska, så jag föredrog att gå ed min kos ec fs ove : Pöäulaen av detshela blev dock när på ett kalas en kusin frågade: Går du hit, åker .du eller ler du eri ko? Då flinade min äldste bror, och det flinet glömmer jag aldrig. Min bror fick sitta på hästräfsan åt far om höstarna för han varpoj- ke och två år äldre.än jag. Jag fick . vandra. med korna, för. jag vår — enligt min bror. — så dum att jag inte hade vett att vara lat. har blivit en "Jag blev på ledtråd min .intelligens,. har för hela mitt liv. 'na sig alltför bortkomna i över- gången " mellan, hemmets lek och Detta, den första ' definitionen | naturligtvis inte särare efter mark-". yra länge att jag får uppl genkesea i ardn . eva den da= Ho med ot av : Män "'Den' ynga kvigan,. bunden !hop med'-den gamla'kon, är symbos«.- len::; för / landbygdstänkande. "Min far :knöt en rejäl knut, lika fast som sedvänjotnas makt över ' oms människor, Hur''kvigah 'dansade runt så hog höll knuten och repet, och "Jag, ' " mellangenerationen, droga bara med, "3. .+ "15 : Man skulle vilja filma donna epl- gammal, När bandet mellan dessa - båda brister, då får vi en lössläppt kviga, som gör åverkan på stans ' planteringar, Jag och den gamla ' kon hade nog fortsatt sedigt och lugnt. Kvigan. var inte ledtam, och det är väl det som är det gemen- samma för henne ' och storstadens förvildade ungdom. Kvigan. hade gått lös i hagen för länge, men om hon bara hade fått gå i tjuder ett - par dar så hade min första mark= nadsresa blivit lättare — och kan- ske. glömd nu, Inte" för att.fag tror att min far inte begrep 'detta, Nej, han hann väl inte tjudra kvl- gan. - Hon Sämtades från bergen direkt. Precis som vI gör med ung= domen. .Den . hämtas direkt "ur 'barnkammarens , skyddande. mili2 och går utan. skolning ut I livet att: ta vara på: sig själv. Nog måste det till någon som för den på rätta vägar, Det är: underligt att inte folk ser för sin inre blick hur just detta sammanbundna, det- / ta rep mellan det stadiga gamla te funnits, vad hade det då bll-"' vit .av oss? Kanske billånare, kan- ske något ännu sämre, . sård -och söker, och finner nam-. trots sökande, ännu LANG VÄG Solen går - upp kl. 5:15 och - Giraffmamman höll på med att ganska . speciell giraffsyppunkt. ist. sa hon: : | Ti s så skall du komrma i- innan 'du blir hungrig. , som låter Ditt barn spring» "HAR NI HÖRT. o >> historien om ynglingen, som kom in till bankdirektören med. ett H- . — Och Å pr alltid. äta.två timmar] ia papper? . Det var från far dern och det gällde ett lån på en tusenlapp. - ” — Jag" vet inte vad jag ska säga, sa bankdirektören. Varför kommer inte er far själv? : — Farsan? Han fr förstås in- De och försöker i en annan bank! god och kalla den för ny tid och ++ och det systra nya kr just det som 2 : skall rädda 055. Om detta rep in- "-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.