LAHOLMS TIDNING -' vräker snön åter ned — för vilken gång i ordningen är svårt att säga, I Det blir värre och värre, och som- i maren tycks bli allt mera avläg- i . Ben, Vi är snart i samma situation "som 1942 då snön vräkte ned 1 så- dana massor, att det endast gick ett tåg förbi Laholm under en hel dag, Det var ett snälltåg, som pas- serade kl."4 på eftermiddagen, men som skulle ha kommit kl. 7 på morgonen... . on '- Snödropparna hemma i vår träd- gård blomar så . vackert; men nu börjar även. de se litet ledsna ut efter all kyla och snö och inte minst efter den ytterligt ombytliga väder leken. lea | [NAT .' ISHINDER finns det dock" inga vare. sig i Lagan elle Laholmsbuk- ten, enligt vad fiskaren Olle Wwil- tal. ligen inte varit någon nämnvärd is I buktén, och i den mån det har » legat någon is har den rätt kvickt med ostanvindens hjälp åkt ut till . havs. Inte heller i Lagan har det funnits is i större mängder — den ombytliga väderleken har natur- » ligtvis bidragit till detta. Det enda man får i fiskväg ute i bukten så här års är torsk, berättar hr: Wil- ... helmsson vidare. Torsken får "an bara på ”backor”, alltså krok, Några nät är det inte lönt att sätta nu. ' FISKEKORT.. skall .man nu ha även för fiske på Lagans södra . sida, sedan Mellby Fiskevårdsföre- > ning har bildats, Det har efter, den «stora fisk vid Si P blivit klart, att det är strandägar- na, som äger fiskerätten, och i detta fallet är" det Mellby med "flera "| + byars bysamfällighet, I detta'sam- ' ' manhang kan vi också tala om att ' -har man löst fiskekort, så får man också fiska lax = men endast på krok. oe IDROTSPLATSEN i Laholm: dis- kuterades på torsdagskvällen . av . drätselk en och repr ter för idrottsföreningarna. Det blev bl. a. fråga om vad idrottsplatschef och vaktmästare :égentligen - skall . maren ta" ställning. fill. -så 'små- ningom. Frågan ' om" omklädnings- bodens flyttning skall. i varje: fall . utredas, > > a oa KAJORNA i Laholm är vid det «. här laget nära nog riksbekanta. LT ot skrev om att de störde TV-anten- nerna, där de fann en lämplig vilo- plats och sedan att bygdens jägare skulle försöka decimera stammen. Detta togs upp av tidningen Ex- "pressen, som t. o. m, var nere och fotograferade några kajor. En "av de jägare, som tidigare haft stadens "tillåtelse att skjuta: kajor, omtalar för Laholms Tidning, att: skjut- . ningen är' ett: tämligen - hopplöst företag. Visserligen tog man ett år några månader ' senare hade ' det » kommit leka många till från andra hålls et sn sö Sör ve "DEN ”STORA. NYHETEN”. ' fick "vi på fredagsmorgonen: — Har du hört, att de har. flyttat ner Nord- "polen hit till södra Halland. Det ligger kanske något i det,. . NY : oe 2 Tobias. OS. ar Örkelljunga . Örkelljunga Kreditförenings " förvaltningsberättelse . för 1957 — det tjugoåttonde verksamhets- "> året föreligger. Det framgår bl. " a. att medlemsantalet vid senaste "årsskiftet utgjorde 1,848 samt att andelskapitalet vid samma tid- punkt uppgick till kr 135,920. Kassaomsättningen har under å- ret varit kr 10,823,247:09. :. so "ÅA innestående medel han ränte- ” satsen. efter den jull &'spar- " kasseräkning och kapitalräkning Yr utgått med 5 och 5,5 procent. Inlåningen har under året. ökat med kr 81,964:32. Årets-netto- vinst utgör -kr 12,287:38, vilken tillika med . aa kvarstående - medel, kr 7,535:31, "ij. utgör kr 19,822:69. Detta belopp | ställeg — till föreningsstämma - förfogande, Styrelsen föres! är an "det disponeras > sålunda, att til ”. andelsägarna utdelas 6 Proc 5 kr: 8,155:20, till reservfonden ör verföreg 5,000 kr samt till ny "Blog kr 6,677:49, ".' . ne "Skulle förslaget ' vinna före” ningsstämmans bifall. kom fonderna att bli följande: -- a Crundfonden kr 135,920, Te3ere” od "> fonden kr 25,534:50 samt dispo Sitionsfonden 2r” 30,000. ' : - - ; INBående;; balanskontot den & jan. 1957 mtvisar. kr 2,819,446: i. Samt vinst. och förlustkontot kr - : T1.484:78, "Utgående palanskontot 4 oden '”31 december 1957 omsluter .kr-2,929,3848:g2, sn Revisorerna, Iöpn vid Jo: 'h evisorerna, köpman Da 40 on och £. överläraren Vic fina, Chrsson, tillstyrker ansvarar | "relser Samt ansluter atg till By Å Medlen förslag beträffande vinst- i, . I : tor Ön8 användning. sh ot . i Pp förj, Laholms Tidning. Det har egent- göra, och det får. väl. drätselkam- | > ett par hundra. kajor, men bara|: från föregående år|. E gentligen har jag aldrig trott ..E- på spöken och det är kan- ske. just därför jag inte heller får uppleva något sådant som av en del människor kallas för Övernaturligt, ra Min gode vän och trätobro- der, .skogvaktare Harry Berg, är däremot av en helt annan uppfattning.- För honom "visar sig allt "möjligt .oknytt. Det skulle inte alls förvåna mig om han en dag talade om, att han mött. självaste -skogsrået eller gammeltrollet. under sin yrkes- utövning i de milsvida skogar- na, och som vanligt skulle: han bli topp:tunnor rasande om ” jag på något sätt betvivlade' hans upplevelser. Som t. ex. den' gången vi gick: på 'skogs- . skolan i Härnösand, och Harry, . en. kväll i goda vänners lag, berättade - historien om : spök- ” ansiktet, Visst var den hemsk men när jag ändå skrattade åt. olämpad, att. han inte talade till mig på . flera dagar. Som ; sagt, uplevelsen: var mycket. rafflande och för att 'den ära-' de läsaren skall få taga del. av den så ber jag att få överläm- - na ordet. till vännen Harry, ” cs "bror :på en prästgård "östra Småland. == - 7; Prästgården låg mycket kert vid stranden av en liten i nord-' En bit därifrån låg den vack- .ra'vitmenade kyrkan. Jag strö- .vade . ofta . omkring på kyrko- gården 'och lärde mig så små- ningom, känna igen varje grav- sten - och . varje, ; inskrift, (På somrarna växte det högt gräs . mellan. gravkullarna; Det var så högt och strävt, att jag ofta h lyssnade till hur blås- i sade'i'detta egendomligt sträva gräs, som på sina stäl- "len -räckte "mig. ända upp till midjan: Och så mitt under su-? '$&/ till dödgrävaren,' en allvar- lig gubbe, som sällan log; I: bland när han. stod där , och ;- grävde en grav, kunde han 'ro-, pa åt mig att gå litet ur vägen, '' ty. nu hade: han ett stort styc-. tke höftben' eller. en. grinande dödskalle på spaden. he 3" .Ganska ofta hittade jag ben: och hårtestar på gravarna men : jag grävde alltid ner dem igen; - såsom : dödgrävareri. lärt, mig. Under "ena. ända av kyrkan var 'en' likkällare; där det låg na källare satt jag ofta och lek- ; te med benbitarna och bildade . figurer på marken av de sön? dersplittrade skärvornå, = > - tÉn dag hittade jag en tand på kyrkogården, Det var en« framtand, , vit och kraftig. Jag ' stoppade den-'i min ficka,. ty” jag tänkte använda den till nå. got, fila till den på något sätt "och sen infoga deri'i något av de träföremål, som jag snida- de på lediga stunder. + -"/ : . Det var höst, och - mörkret föll tidigt på. Min" morbror höll ” mig i ganska strängt arbete så det blev rätt sent innan jag . begav mig över till drängstu- . gan där jag bodde. Månen ha- : de gått upp — det var halv- : måne ss Ior osoa sn. : I drängstugan var inte något ljus, "och jag var alldeles en-' . sam, Jag tordes inte utan. vi-"' dare tända lampan innan drän- ' garna kommo in, men jag kun- de gott reda mig med skenet, 1 det'-hela blev, Harry så. för-. 7 "Några år av min barndom '. b tillbringade jag hos min.mor-' var . "å som flöt. genom landskapet.” - en massa med ben, och iden - get «utefter ”rutan,. drog det någon var 'där, men fick svar,” : Jag "var; barhuvad och" tog. j inget mig'åt huvudet på det ställe," "som blivit berört, och kände då i min hånd något iskallt, ' som "jag -genast släppte, :Det - "var" då" besynnerligt, tänkte: jag för mig själv. Jag tog mig Åter upp i håret — då var det ' kalla bortal tös tac "Jag tog'en' famn full med . ved "och gick”? tillbaka : in 1: .drängstugan,” eldade' och" vän-- tade, tills eldskenet trängde" ut - genom ”spisluckan, Sedan . gick "jag efter, tanden och filenZ.. . ' "Då knackade det på fönstret. Jag. såg upp. Utanför fönstret stod "en" man med ansiktet tryckt ' tätt, intill. rutan. Han. - var fullständigt främmande för" "mig, jag kände honom. inte, och jag "kände ändå” hela socknen, '. Han hade rött helskägg, en röd” ”där stilla yllehalsduk om halsen :och "en - s,.k; sydväst på huvudet." Vad . jag då inte tänkte på, men som senäre föll mig-in — hur kun2" - de jag'så tydligt urskilja huvu-: » det i mörkret just på den sidan” av. huseft,. där" aldrig månen sken? i Jag såg ansiktet : med skrämmande tydlighet, det' var de rätt på mig. . Det var inte något hör” "bart kratt; som kom huvudet -« >. stannade sedan, jag orkade in-' riddarkorset,- som: kyrkoherden te mera, . Med darrande: hand skaffat honom, nej, han ämnade tog jag den vita tanden ur näs- | söka, skilsmässa för , att kunna Stå r + EN'HÅRRESANDE : |. "+ HISTORIA OM EN iso & GENGÅNGARE äv tt skaka; "de". ocl ga gap. upptäckte. jag plötsligt en svart: lucka i tandraden' —-. det fattades en tand, Jag satt' där och tittade rakt "fram. Någon minut förgick; An-. ' "siktet började få förg, det blev; stårkt' grönt,” sedan rött, men mig, elden sker klart från'spi- sen öch kastade sitt sken” över ”till andra” väggen: "Från rum? et! bredvid ;; hörde .-jag . en "väggklockas" piekande; Uuvu långsamt allt längre. och läng "TE ner, så att det slutligen var" s nedänför fönstret. Det var som räc > som han :hade sjunkit rakt ner des" emellertid. för" varje gång - 1: marken "och "jag såg honom : inte mera. FRA "Min ,ånges "jag skälvde ar outhärdlig, i hela ” kroppen, ;, Jag sökte på: golvet efter tan- --den,: men tordes inte taga ögo-" "pen från fönstret, ansiktet ku >de ju "komma tillbaka. » 7... + Så hittad .Jag . tanden' igen, "Jag ville genast bära "den till- baka 2 till: [kyrkogården,' men hade inte mod nog därtill,” Jag satt "där. fortfarande : ensam, . utan att kunna röra mig. Jag hörde: steg utanför. på "gården och tänkte att det vär' kanske, vit en stor och fullvuxen karl. någon, av tjänstefolket, : som Jag bodde nu inte längre hos kom -klapprande i sina trätoff-" . lor, men jag, tordes inte ropa på hjälp, och stegen gick förbi. I Då biter jag ihop: tänderna . och «stiger - upp. -Jag. öppnar nyss hade .; dörren och går-baklänges ut ur som föll genom spisl ,. om att bära in mera bränsle. " I vedboden var kolsvart och . itt. huvud. + te . rg vände mig hastigt om, men såg ingen... "Ta slog med: armarna om- kring "mig, me känna någon. Jag frågade om igan och hela tiden Ina drän jag eldade på ordentligt. Jag . tar jag åt fönstret vid vilket de, upp och fick se' mannen : Samtliga i sällskapet sågo litet gick därför ut i vedboden för ' mannen stått, Då jag kommit "framför mig, Han satt på säng- bleka ut, ty ut på gården, springer jag ö- ver till stallet, för att be en av OO - i - era fr TT : med överkrop- = dristade. jag mig till att säg: jag hade ingen lykta med mig, - drängarna. följa "med mig till "ga av och an me c å I att är jag trevar mig fram till: kyrkogården! Men :i stallet” pen. Samtidigt tilltog han allt att om det gick Sr = "veden, känner jag ett lätt slag,' fanns det ingen människa. .Den mer och mer i storlek, och då framkalla a en, me å hela . Jm av 'ett enda finger, på ' friska luften gjorde mig gott ' han tydligen inte kunde kom- varenda - dödgrävar - så jag blev dristigare och be-. "slöt att ensam gå över till kyr- kogården, därigenom skulle jag också slippa att anförtro mig inte. .åt någon och sedan komma i där han försvann. s : n kunde. inte. åt någon Omma Fmeatr hade aldrig förr varit som jag: = oo: oc oj Bick NES Re a : klorpa på morbror. >" livstecken :i- närheten hade en "> det gälla gnisslandet skar ge- sin i köket tittade, jag mig i.en ' "se -hur jag låg på knä' utanför - . jag lade märke till allt omkring . tt: fr fa st IR I Bg . Således gick jag ersam bort mot kyrkan, bärande tanden i | N är jag kom upp till grinden! . som ledde in till kyrkogår- den, svek mig modet. Jag skalv , som, ' ett. asplöv : och vågade! knåppast andas.” Jag ställde! - mig försiktigt vid sidan om grindöppningen och kikade in! på kyrkogården. SN - Då sjunker jag plötsligt sam. many ty en liten bit in på kyr- . kogården står sämme man vars ansikte 'jag sett i fönstret. Han . - hade åter det kritvita ansik-| ' tet ioch" vände det. mot mig, "men? samtidigt pekade han fram åt kyrkogården. Det ver- | kade "som en befallning, men jag vågade inte gå in. Jag låg "där gånska länge och såg bön- - FRÅN SÖDER TILL NORR i v bygder fick vi mera vårt län har vi hatt ovanl snö:i går! —- och ligen ut uppe vid Varbergs fästni vi var inte' ensamni AS igt, vintrigt. vinterväder det här året. I våra a om nederbörd ing — snöså det förslår. , len. Så här ser det näm- fallande på mannen, som stod AA s och orörlig och iakt- "'Så' fick 'jag höra något, som > åter ingav mig. en smula mod, "jag hörde en av drängarna gå omkring nere vid stallet och!-: "vissla :”Kväsarevalsen”. Detta Först hade kyrkoherde Flyga- re ett samtal med sin vän bank- '; lugnande" inverkan på mig, och- direktören, ' och från det, kom jag reste mig upp. Då avlägs- han orolig och uppskakad: K. P, ästan kritvitt, och ögor" "nade "sig "mannen, : Han gick: Nilsén hade till att börja med. inte, han'-gled bort över gra-| visat sig förnärmad, sedan blivit varna, alltjämt. pekande fram-' rörd av deltagandet och till slut åt. Jag trädde in genom grin- I brustit i gråt — han ämnade ins den! Mannen lockade mig vis te fira sin femtioåriga; födelse dare. Jag tog några steg men dag och vid banketten ta. mot duken och kastade den av alla' . krafter in på kyrkogården. I "detsamma snurrade vindflöjeln ; "uppe på kyrktornet runt, och' erbjuda .: Margareta - giftermål. Dagen” därpå: hade - emellertid kyrkeherde' Flygare ett samtal med Margareta, och. efter det kände han ;sig mycket lugnare. Till . hans stora : överraskning kom det nämligen fram, att den gode "bankdirektör :K..P.. Nilsén alls inte invigt Margareta i sina planer — det hade uppenbarli gen "aldrig fallit ' honom in; att "+; Det. har gått många" år sen > ; "dess, men jag minns ännu vars « nom .. märg. och: ben . på mig. "Jag störtade .: genom, ; grinden ” och sprang -hem, "Då Fjag kom spegel . och . konstaterade; ,. att ora 2 änn .mig'/så nära som denna gång, je liten detalj.'Jag kan ännu "Jag såg honom rakt i'ansiktet: Blicken" var tom: och slocknad, 'hah såg på mig, men på "sam -ma gång liksom förbi mig; ri > igenom, mig;. långt in kyrkogårdsgrinden, ' och -' jag ; kan se den rödskäggiga 'man- "DEN. lay Es ar sista gången jag. såg hon- te. en-elida "gång med ögonen. om;,' har jag. också. senare. re "> När det åter blivit vinter sök- flekterat: "övé r te.jag plats hos en lanthand- men" jag; vet fortfarande "inte '' lare några "mil från mitt hem. d jag. skall "sä hi ns";' Här skulje, jag för sista gången ag var på väg som låg på andra.-.våningen,. ;mötte . jag -- honom .i korridoren, Jag blev sin vidöppna mun, i. vilken det ;" inte det minsta rädd. Jag mum > felades en 'tand, och. försvann. ' Jade bara: —!är du här nu Min rädsla för honom minska-,-: igen? "Som Var, öppnar han "sin stora mun och börjar skrat- ta och då'fick jag se att'den "felande, tanden" åter fanns på sin plats. Jag vet inte hur, det hängde. ihop, : men antagligen hade' väl tanden 'smulats sön- han visade sig, men i alla fall gjorde 'hari så :'mycket att jaj alltid "kände" mig ' olycklig.. .Så « blev. det vår, och mannen för- - svann helt och hållet. — trodde jag. Men vintern därpå visade "der under alla dessa år, för- han sig igen. Det-var emeller-. -vandlats till stoft och förenat tid bara en gång och sen blev sig med det övriga stoftet, från "han borta en lång tid. Två år vilket det blivit skilt? Mannen »efter ”mitt första möte: med bet ihop munnen under ; det shonom lämnade "jag pråstgår- - jag stod och sågapå honom, .den "i ' Småland och stannade :vände” sig om" och. gick utför borta étt år, När jag kom till- :- trappan, där han försvann, Se- baka. hade 'jag” konfirmerats . dän: dess har jag aldrig sett "och. som jag själv ansåg, bli- - honom, som - väl är: Jag har haft. mer än- en andesyn; mer än ett sällsamt sammanträffan- i de, med det oförklarliga, men - har gripit. mig 'så « djupt som-detta.. : "min. mörbror ' i 'prästgården, utan hemma hos min mor och ingenting far. 0 NV soRD kväll på hösten, då jag gått och "lagt mig, ":.oV7 7 ch kände jag en kall hand, som ' 'Ja, så'slutade Harry sin säll- lades på min panna. Jag titta- -.semma och rafflande ' historia. hon kunde ha' något" . jne en' karl, söm inte såg på en :]ligen-.- omedveten, om den makt, att invända, Men. hon slog 'upp sina stora ö- gon ; och försäkrade 'kyfkoher- en, att:hon' slog upp sind stora ögonroch försäkrade kyrkohors den, att hon inte hade den min«- sta' lust 'att gifta sig med bank- direktören, och inte heller trak« tade hon efter” hans sällskap. Hon”hade. överhåvud bara en enda -åstundan, och det var att få: sköta sitt:-arbete någorlunda i: fred;" men till” det' syntes ut- sikterna inte våra stora, klaga- de hon, «enn tl sn 1" Kyrkoherde" Flygare log :sitt allrä' finaste leende: Nej, Mar- gareta” hade "nog ovanliga 'svå- righeter . på. :;den : punkten, det." måste han I medge; ::Som- liga, träder” liksom "av" sig själva i skymundan, filosoferade häri, ahära sticker folk I ögonen Mårgareta hörde alldeles av= gjort;till den senare sorten, ', '.. ia Jag skulle inte. ha.något mot att: bli” .undanstucken”,i menade Margareta, ”men jag kan, inte låta "spärra in mig, jag har inget Ontigjort”, sn. sor vå sag ET togs mot i hans arbetsrum -— strök 'sina - hand- skar släta, fällde ner sitt flor, neg 'och gick. Det var åtminsto- som”ora :han ville äta: opp en, tänkte hon, .och' det var henne en. stor lättnad.': Hon hade fått förtroende: för kyrkoherde Fly- gare från -första ögonblicket, det bekände hon alltid efteråt. '; Kyrkoherde "Flygare var där- emot inte alldeles lika förtroen- defull — en lång stund satt han och tänkte efter. : Han var inte alldeles säker på sin vän bank- direktör, Nilsén, och han blev det; inte.; ens, när denne. lovat ämbetsbröder, som hän beundrat ris. De ylsste besked, och de var närmast, eniga med pocten, ' gare dagen därpå över Stora Torg, då han upptäckte klillar. mästare Ekberg från' Margrete. . torp, I samma stund korsade sig en mängd idéassociationer i hans huvud: Margareta och Margre. tetorp, prosten Rietz i Tygelsjö och lady S:t George, familjen Nilséns behov att få leva vidare I sån borgerliga idyll och Marga- retas önskan att få sköta sitt ar. bete "i lugn-'Och det 'stod klart . och går det i lås, då har jag fått utan'att veta om det, att hennes själ ingenting har att. göra med därför kyrkoherde vi Flygare slog sig ner vid källar- .mästare; Ekbergs bord, och så et till -att' Vackra Marga. -. kom till Margretetorp. Ingen kunde rhärka något an- väl. Nog var det bra olika 'mot "hennes förra platser I Hälsing. | borg och Kristianstad: publiken "Ivar rätt mycket annorlunda, för' :fanns . det. inga gäbter i Lång- kammaren och Blå kammaren, så drog sig inte Margareta för . att servera på krogen, att bjuda : de stelbenta forbönderna på en =: ":' sup och de dammiga färdemän- nen - på öl De. flesta av sina : drickspengar fick hon numera" inte i formen av. blanka silver. mynt, utan. i slitna kopparslan- tar,- men varenda vecka tömde hon 'sin - sämskinnspåse på fru ;Ekbergs disk och växlade till. - .sig sedlar; och' varenda månad tog gästgivaren med sig hennes sparbanksbok = till ' Ängelholm. Siffrorna radades opp 1 den lika snabbt som förr, ty sidenliv och ler och skärp ha. : med hand och mun att hädanef. ter hålla sig borta från Vackra Margaretas närhet, .. Inte heller kände ' sig ' kyrkoherden alldeles säker på Margareta. Att hon 'in-. hattar, p de hon mindre bruk för här ute - på landet, lackskinnsskorna kun- de hon inte ens använda, efter- som hon när som helst kunde bli skickad över gårdsplatsen ef- te intrigerat för att erövra bark- direktören. K. P, Nilsén,' det var han visserligen övertygad om-— ”en'sådan där hög och stor gam- mal herre skulle jag aldrig kun- ha bry mig om”, hade hon ytt- tat i den: mest raturliga ton. Men hon var alltigenom så enkel och klar, som hon föreföll i sina ord och tankar. Var hon verk. som gick ut från hernes gestalt och hela väsen? Fanns det inte iikväl ? något. i linjernas spel i marnas. rörelser, j ansiktets r . var ju mycket hårresande. När Harry kanten och tittade på mig. Ef- q T och jag sedan voro på hemväg ter en stund började ban vag- ä i kompani av ma mycket längre, steg han Sverige ha ett helt ni upp, avlägsnade sig med ljud- spöken hos sig "varenda, nätt, « lösa steg från min säng och Ja, replikerade Hårry, det kar gled genom rummet till kakel= de kanske också, men de äro utiryck och" kindernas rodnad, som. uppenbarade en hemlig, en djupare sanning än den "hon be- kände med läpparna? Hade hon inte sitt innersta liv pch sin, e- gentliga - varelse i. den'eld; som blossade opp kring henne vart rätt? >. inte" så goda historieberättare : Kyrkoherde Flygares tankar a ter mjölk i kostallet. I stadiga ; kängor gick hon ute I trädgår- den bland bönlanden, stack spar- ris i ottan och plockade jord- gubbar £ solgasset,: och när skuggorna blev långa på som- mareftermiddagarna, gården var tom " på ) vagnar och hållstugan fri från gäster, spatserade hon ner mot Önnerts mölla, där vatt- ;net låg som en silverrand över 'det svartgröna dammbordet och .gässen vaggade kring bland kab- balök och kaveldun, medan vak- tetösen på strandbrinken byggde ett hus av grästorv och tegelste- nar åt sin trädocka Det tyckte Margareta om att stå och titta på, det erinrade henne om Ve- »geån vid Strövelstor, och 1: för- Hon- ' gick? - Hade inte, när allt lett stycke bröetsocker till gr kom" 'kring,' "litteratören "ändå pigan. 2 för deras vältalighets skull i Pa. ' » Fördjupad 1 sådana funderin. , ' gar, vandrade kyrkoherde Fly" . problemet" löst. Då är det bevi. , .. sat: att :'Venus.:bär Venusgrdeln .. . för honom; Går hon med på dot, ” [| at på henne än att hon fann sig -..-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.