Lördagen den "15 mars 1958 | LANOLMS TIDNING Fotts, Då : "Hade "hon, längtat efter, att bli förskonad ' från "uppvaktningar, så fick, hon nära nog sin, vilja fram, för befolkningen i orten stirrade lamslagen, litet generad på. hennes skönhet och elegans, och. inne ' på krogen fanns. det -: ingen som, så länge han var nå- gorlunda' nykter, försökte: slå armen om livet på henne.; Även resande ståndspersoner 'ocH! an- dra . gästen tittade 'visserligen stort på heenne, men det var in- .te.många som kom sig för: att börja kurtisen — hon såg så fin |" ” ut, att. man inte blev klar om hon hörde till betjäningen eller räknades till värdfolkets familj. Det vat bara stamgästerna, 'som I all stillhet ägnade henne sin hyllning, och den tog hon mot med stort lugn. och rent samv te. Förnekas'kan ju inte, att b ron. Leijonsköld Oxenstierna; se- dan den, första förbluffelsen gått ” "Över, ägnade henne" mycket av | ,sin tid, 'sin konversationstalang "och ' sin lyckliga berättargåva. Han kom”? ridande från Ängel Is holm vid. rätt. oväntade tider på ;- dagen, då Margareta hade. le- digt, slog sig ner inte långt från det lilla bord där hon brukade sitta och: virka, medan hon ge- nom den öppna dörren hade fri utsikt över hållstugan, strök opp henne | till. bästa, valda öpisoder ur ett minnesrikt förflutet. Det var roligt för baronen att. finna en ny, åhörare, han kunde. hör- ja från början, sorglöst . och fritt; gamle Sören Backe, som var. en spjuver ' ibland, : påstod att. det var 'eh stor lättnad för Mårgre- tetorps ”sämtliga invånare: i fle- ra - månader var de totalt fria från historier, Margareta Förde, på, med mycken grace — Kon "F Fredrik Böö ök år : - - saknade inte övning, det är rotro- lig; vad : förälskat manfolk. är underhållande, och hon gick ge- nom hela repertoaren, hon fick också höra den -skakande.be- rättelser om . vadslagningen på Malta; och: därefter anmärkte Ihon?- a > Jag undrar om det inte var den: ' Historien baronen höll på med, när jag första gången "Hok se båronén?” ”Alldeles, min. "nådiga"; ; ut brast, " Lejjonskölg- Oxenstierna förtjust, "steg upp'.! deh "försökte kyssa "hennes fingertoppar; ” i stötte på "någon » svårighet, hon; ville inte släp viner Det fanns de; som” "påstod, att sina mustascher, "som glänste svartare" än på nga och' gav tal till. slut + gick, över. från, perr ibland. trodde; man att "hon. var, tillbaka till Ängelholm: baronen under sina, livliga sam; föktua till "futurum; en av pi- gorna kom flåsande och uppska- kad ut'i köket och bedyrade vid gin 'själs salighet, att hon hört ett "frieri, för" dörren hade stått på glänt. Vad kunde det annars betyda: YSkulle fröken verkligen kun- friherrinnan ' Leijonsköld- Oxen- stierna?? .« i " Eokerskan "stod: med 'spisel- luckan öppen, hon hade just lagt på. ved, .— . hon lät händerna sjunka, lågan slog ut och belys- I te tre par ögon, som. stod på l skaft, Loka Te . nd svarade hon?” Nöd det ng först dörren, sa "Mar- gareta, och" sen fick jag aldrig öra mer”, , "klagade pigan i full "Men: på” Margareta- mi ktes aldrig, det: minsta, varken, den kvällen.' eller följande där: och när fru Ekberg fick höra. sladar ret, "förklarade! hör ögonblicklf- gen, att 'vårenda”; förnuftig ska begrep, ätt det bara va av baronens många fantasier... Det hindra nen; en tid framåt > var, en mycket sällsyntare och. en. mycket få- mältare: gäst. . . + Med: Margaretas lögn v någont hemlighe fullt; hön'fi år föll aldrig " otålig” faller "uppr nä ha' någonting emot att kallas [ :: senare hörde man honom trava likgiltig eller okänslig, men det) blev snart vederlagt När tattar- kvinnan, som fick övernatta bland korna på nyårsafton — :] hon var på väg till sin”. man; oför- modat häktad i "Ängelholm —| Här hon släpade sig ut på nn yårs- morgonen, med ett nyföttbarn. på armen, var det ingen, som voja- de "sig så litet som Margareta; men det var heller ingen annan, som "stack till henne alla sina julpengar. > ioPiupt vatten”, sa Sören Bac- Gud vet vad han' menade a det; men han" tyckte öm Margareta, han . kunde stå en kvart och bara stirra på henne, En enda gång visade sig Marga- | reta en smula orolig och vankel- modig, det var under hennes andra sommar på Margretetorp. : Det ' kom - två ryttare från Ängelholm, två unga herrar. i engelska sadlar och med: 'guld- knappar: på ridspöna, en mycket blond och en mycket mörk; de red in på gårdsplanen och såg sig 'omkring' åt alla håll, Sören, Backe tog, hand om deras hästar, |. och'.'sen slog de sig ner i Blå kammaren. Margareta hade fått en omärklig nick av fru Ekberg och tänkte gå in och ta mot be- ställningen, - men": dessförinnan | passerade hon dörröppningen för att .hämta” matsedeln; 'de båda ryttarna fick syn på' henne' och bytte hastigt några ord, därefter steg den ene av dem: opp från bordet, sköt in stolen, gick ut på gården, fick tag i Sören Backe och sin häst, och ett par minuter Trots. att. vi I hunnit ett ydke ini | fria, Huomdagen fånga e en av i mars "månad, är det alltjämt full våra” msdarbetaré den. här bilden, vinter med ' många” grader under som är tagen i frillesåsorten. Den noll och djup snö i såväl skogsbyg- tila, bäcken: har länge varit isbes den som ute. på "slätten. Men trots lagd, min så en väcker dag ' bröt detta söker naturen att bryta sig |solen från ur, molntäcket och bör- fram, På sina ställen börjar bäc-|jade med sina strålar påverka iser karna porla och vattnet -bånar Nig|med följd att vattnet: | -.> i bäckn; väg” genom Iistäcket och a i "det snart biö ör sin boja, Och nu forsar 3 - av 3 v, vatinet fram utan att kunna höm« nas av is'och snö på sin väg till större vatten, Vinterns grepp håller sålunda på nader har snön och isen vid den här bäcken ersatts med cn unders bar.. grönska "och en förtjusnnde "alldeles särskilt rik här, ' att lossna, Om knappt ett par mås . blomsterprakt. Floran Kr nämligen : i förläget och nickar uppmuntran: — Ana” du, sa fadern och tog” Gå hi bara,.s sa Alice” hastigt; N Han skrattade mot henne, drog , Jag ska nock: se efter oäktingen ..; Hörn lick; tag i I pojken och bar honom in i rummet där hagen stod ., ppställd.' Per-Olot skrek. Gun: « Id, stoc kvar "med rädda ' ögon de. Gunhild tycker det bli: lätta: ; eft par. "rågnekar” under armarna ; rn att andas: Tyst och vant b ' och satte dem å, traven, Det vågar ” hon byta på pojken. > henne i håret. Hon måste skratta öppet, tyckte att pojken var hen» : . nes egen. Henries ansikte slätades,- ut, det blev yngre Po friskare, Varför 'hade hon värlt svär så inge? Vartör hade 'on så un- , eiligt och tungt ålone?. Mess s dRel nettet : Det måste ha särit. synd om > Ett ”ålag såg de på "varandra "Han: kände smärtsamt att det inte , : istret.å tporde, vara så hä da nan låta dottern. 4 : mista dottern oå det sättet. Enda öarnet sori hon var. :Det'skulle bli så. dystert: och svart om både: lyser 1 det alba elektriska ljiiset På softan ligger den dagliga tid la; a : Plötsligt reser Alice sig. Hot KE gBårsut: med barnet på armén, Hon ” kämrer: att hon; jötse tala med cn dl "soffans ena ände är "märke! äkter / "sin väg.” faderns huvud. Det är tyst i hela iGunhitd | huset; "Nu. hörs ; blott : pojkens: Han' hade inte kunnat! sv.ra nå . småskande ljud då' han får tag. 1. got. Han stod med hängande al : nappen och suger, i sig vällingen, . mar öch kände hur” tristessen och VAFAN CT ledan" grep tag I horum. Sole: a z | Hödade. ner kring Honom: Håret a Sig. visa I att'i hon. ändrat sig. lb. sett, på. henne att hon är x8la.. föra pojken:: : Hon har: bara, svårt att Kanske hon: inte orkar om en lida att. de: gick "så: a.stund an en oo Han "vilt inte fortsätta mer. Här". FAN Fadern log med hela ansiktet då son ir : han såg hustrun komma med poj-" beläsn ”skummiga ; l många ; och långa år, Nu' hade: L ' "dysterheten vikit' från henne för denna gången. Nu skalle allt bir ag borde ;nock rest genast ,. bättre” igen. : ft. "pojken," säger Gunhild” VA Han 10g mot mej, så modern Men "varför kan inte mor + föryirrat och såg på dottern. Så Vv inde” ju > måste son fram med det: Och jag . . Z. bar kanske varit dum mot dej, oa . Gunhild :.. svår och sås. 0 or 0, ;-Hon stammade, GCunhilds an» , vä "sikte var rött, Hennes ögon stod - "falla av tårar. | +, Morl Morl' nästan ropade Sn ". bon. Mor, Jag har ju själv, burit " . S : mej illa åt. > | « Solen lyste över "dem. De 'stod : . där så nära varandra, Med brös- , "ten fulla av kärlek. Pojkens joller . + var det enda som hördes. Det var ännu ' alldeles iugat. och stora, svarta moln böst tadg segla upp I väster över havet. «,»-4. ” — Säj åt Nikläs att han kom- met mä fram nästa gång du träffar honom, säger modern. Vi kan be höva bekantas: . bälgande : och hon: klipper, mcd I ronen. några "tag, liksom för at Jaja, mor. blir, -snart mj I Jagh har förstått, vå henne länge" att hon; börjar komma. över” de. bär munnen, Utan ett ord började han gen är våt. av: svett och: kjortan sätta. upp råg på nytt Hustrun :: klibbar "vid." Han. kör ep. brun; shjä te. honom. Det var tyst och hand genom -det glesa håret. Rå- . gen var finfin 'i år, det bli minst tjugo säckar tunnlandet. Hålegår- . den var bara'på tjugsett tunn- .dand, men det var god jord allt ” "sammans oe I Han såg "ett stag hemåt möt går > den. Hann upptäcka Kusfruns hop- rpta ansikte, ett, ögoublick. Gunhild började sakta följa sä rädd jag är för att låta henne vara gen framat, Han går "vid hennes ” ensam. med Per-Olof. Hade” inte : sida. De måste snart skiljas. Gun- " far varit så hade jag måst rymma. ; hild ska vara inne klockan nio. - Jag hade inte stått ut, I ett och ett Modern sörbjuder henne att vara'- halvt'år har modern inte sagt ett ute längre - ne vänligt ord åt henne; Träden susar svagt över dem. Co Hon skjuter” "undan tankarna” " Le skulle vilja skämta och glam "och sväljer gråten ty ou är hon” ma med varandra, Mca de tänker. hemma, -, i. "båda på allvaret, på framtiden. De - . Fadern sitter och Iker" med. tycker ett de redan" är vuxna och. Per-Olof. Han kör sitt tinger in ljusare. Men fadern ser i. hennes . . Ögon ätt kon ännu inte orkar eller "vågar hoppas. - unhild kallade till mitdag. i ; Alicé gick före in. "Adolf fort". satte sätta upp. Det kändes ännu så underligt svårt i vröstet. Att: » inte Alice kunde förstå; de hade ” + Alice, stod 1 dörren är fummet ju nytta av” flickan, non "skötte och såg. vå "pojken. Nu bar kon hushållet. - SS ensam med bonöm. Hon ville gär- Hustrun - försvann utan; ett ord. I Per-Olof kröp runt på ec! yet då” na jollra och prata med honom. » Han kände:'sig litet” tedsen ' och Alice. kom i$. Han "drog 3 fjän-. "MM fen hennes huvud fanns. fort- "fick brått att spänna trån hästar. sarna' till trasmattorna. . farande något av. kylan kvar, den "na, Alice sa inte mycket. men det : il Du kunne ut å bjälpa, te; Kalla kyla som bon känt, .uot dof- : Juts som de skulle skiljas tog - han, henne hårt om armarna och ” vred henne mot sig. Hon såg att hans. ansikte var spänt, ögonen Oroliga: — Tror du inte i alla fall...? | Sakta skakade hon på huvudet, . Hon försökte, ie, men det blev LEE mest en. grimas: — Nä, Nä, Niklas, mor glömmer inte så lätt.'Hon skulla bara köra iväg dej, Ar det då " i maggropen på pojken och sä- VA ej : AV ” inte bättre 3 Bu mycket är klockan nu? ger: — Ihhhl Pojken nästan kik- - hop sa var: oftast drypande' av: tycker. je sa modera och & gav - Nm förstått hur det var Göm Mn Gunhild ser Kna . sken: blic! : «oc fatt med henne, <: Dj . Han” såg ner. Håns händ frå, | nar av skratt. etter. Han" visste att han kommit arnet; en i en går - grupp slappnäde. Ansiktet blev ” Trumpet ser han på sitt arm: > Gunhild står innäniör dörren: »från hustrun' därför”att han hållit " :;'— Jag måste ju passa Per-Olof, 2 7 Plötsligt såg Per-Olof rakt pp de fir vad jag skrattar ban. i : bittert. Hon var i detta ögonblick : bandsur. : 3 sv > Hon blir varm om kinderna av "dottern om na Ännu Ten : Vd middag te de Faa 5 - denne. Hesae ansikte Jar ler NT Än pA bod Du vet inte- FE N j-.. ban int ox. ätt eller" "Vid mi lagen var det tys « sa bli eper - Noda lycke då hon ser adm oh por: an tate fa ie : = 2” 2 ät'utan ord. Per Olof 1åg nå gol gre så bistert: Pojken sträckte '. bur glad jag är; far. Hon visste - | Tr Me iha armar mot henne, ville ut ur - om att jag träffade Niklas än. bågen '— fängelset. "cs — Säj vad inte en tar och mor "Hon kan inte motstå' "pojken. håller reda på, sa fadern. Men ou ge har hon känt hur något fi- -'får vi sno oss så vi hinner få upp at upp inom henne. Hon bar rågen innan åskan är över oss. velat viså dottern ömhet och så A i blixtarns. ex - - å hjälp, te, sa. hon. ståelse' Hon har velat, 10 Ira me väster ljungar - Gm nen Per Olof DS varnbarnet. - som "manner giop gelsången har tystnat. Det är me » Fadern lade "sin ena "and på . Men, hun har inte orkat släppa ,, . ket stilla. Gunhild och Adde [4 "dotterns skuldra. . ss cher, sedan hon en sång fördömt "bemåt gården ov färdiga med sitt . = Låt mor passa pojken. Kow > det som skett. .. NN. arbete. Han håller" sin aa ae du ou bara... cv "+ Han tog pojken i famnen.” över dotterns ax'ar. beskyddan pi Gunhild reste sig sakta” Hennes: . — Du;sa bon joltraade. Dudu Och så kommer den första via ånsikte var fullt av tvekan. ' ' > dudu c - en som feker. med srädens söv. - mn ” - Och så börjar regnet "alla «fritt och hältigt.'Far och dotte spring- er upp mot gården — till det vän: tande katfebordet och till. en nya > glädjen « som nått till gården. ken. ; a "Men modern vänd sig” om borta vid fönstret. Blicken är vass. - "När han släppt bästarna i hagen '”— Du bara ränner ... ska vi ha Soc redan börjat sätta upp. rågen . fler väktis.gar i stugan. . kom Gunhild ut på åkern. På' år: Orden äter sig in i flickan. Hu, .- men hade hon sin tille son - Adolt - vudet sjunker: ner, Hou star kvar v såg redan på långt håll att dottern och med ens är det så svart i.. och hustrun åter kivat med var- stugan. — - » andra. Gunhilds ansikte var blekt . > — Lägg nu ongen så far kan B | toch munnen förvriden. F hennes . vara, mä fre... han tå? arbeta om ögon tyckte han att han sg räds- dan han å behöver, vila. v la. — Ahja, säger: fadero godmo- digt. Jag vill allt leka mä pojken. för — Du ska se att all.” ordnar sej - . till slut, sa hon: Mor måste .ge > Han stannar och tar häftigt'i . «> vika när vi blir gamla nog. Hon - henne Drar henne ner mot sig. . tål bara inte Per-Olof, det tycker. Hennes läppar skils åt, san ser , per värst." a e. vita tänderna glimma fram. - :— Har hon "aldrig: själv varit — Fltnones ögon slutes. Hårt'gi.per . ung? sa han strävt och rörde med bon om h as nacke och han pres- ' sar sin” nus mot hennes. Låter sin tunga leka mot hennes läppar. i Hon skjutse ömt andan Sonom, Ler mjukt och tejar med handen. — På lördag! >, . . Hon springer stiven ner mot 7 och ; Hålegården. Förbi det tova klipp- : NIT ER eemmee blocket där hon brukade hka då jag Ser du inte mor som har gri- ” såga. vt han - er så ibland. --hon-var” -Hten; Springer lättföred nar & kiknar. Han bör" a. minsanr” nior är tokig. Fol sin lite under: — rer mot dalen där gården” ligger. få din” näsa . ” Alice! Hälsgärden ens ut brand alldeles intill Kätrån, som skum? "NN — Ischl Modern. träser till och. or lig, Hon vill ju in . lan stora: ste- 'vånder sig längre mot fönstret där åtar mar och forsar” mellan. g fik Sifter hemma alltid. Arb Sie längre m — Då måste jag kila? vet och jollrade” "I Adoli orkade inte sitta kvar ef ter mat; Det var så dystert mel- lan, de två kvinnorna. ;, Gunhild satte sig nos barnet. - Alice gav "dottern en ilsken olick. ft. foten: i mossan." e Ungh! Det är så så längesen. | NN ag så ung när jag lic ro i bokens var FB vet bur mor varit NN : innan också Hon har så svårt att ” komma över saker och ting. - Far, sa hon lågt. Jag raseri - Han såg milt på hena2 och kän- . de att nan inte orkade mista dote . tern på detta viset... = Nä, sa han lugnt. Stanna du, "se dej inte av vind: för vig: By t Jej inte om mor. — Jag orkar inte längre. Jag är FR ne Te - Novell c av: et on a INGVAR. WAHLEÉEN | | UH: nar. : Lr "håg har inte många ord om Han skulle bara veta. tänker Fadern reser sig och räcker Pe: > ÅA räod att hon gör pojken nåt, ”(Coprrigtt REA) . övers år andra" människor, s Veta hur svår mor varit. Hu: Olof till dottern = San grinar lite >> sta oe ; kommer. i a al oa sea LR a EN DT - oc Ng " Stav rn . . ; fe Ej = . Ne anv] . t - an oi i oe -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.