: har vi pratat om så m '. hemma & trädgården, NE Rat [akten lasse OCD AGENDA [Nola får man tydligen ' plocka ”rosor under-'gnön” för att finna något som helst glädjande. Kyla och snö eNer snö och kyla — något annät tycks inte vara att vänta, Så sträng och långvarig kyla har vi näppeligen haft någon gång. Den överträffar snart den legendari- eka vintern .— 42, Men vintern ånga gån- ger, att det får varg slut nu — vi går Inför våren, : . . SNÖDRÖPPAR ' under snön plockade, dottern: häromdagen "Det är fan- tastiskt, . att "dessa små vackra blommor, kan växa under -ett. fles ra decimeter tjockt snötäcke. Och hur det nu är, så ger de dock ett litet bud: om vår. oo ” HUNDAR . finns det gott om ute i markerna berättar man från Våxtorp, Men från den 20 mars är 'det ;' absolut förbjudet . att .i Halland > släppa ut lösa hundar och alldeles speciellt bör detta förbud respekteras i år, då snön ligger : djup ute: iskogarna, och det vilda,- särskilt rådjuren, har . ytterligt svårt att klara sig mot vilda hundar. Därför hoppas alla Jägare; att hundägarna håller si- na hundar hemma, trots att det nu är vårliga tider. et rar : helt "och; "hållet dagens och veckans arbete för en tidnings- . man. 'Det hålls snart sagt hur många sammanträden som helst. I går ' kväll diskuterade södra Hallands tyranner — samarbets- " förbundet — polisfrågor och an- nat trevligt. Det dröjer väl inte . så länge förrän stadsfullmäktige 1 Laholm får en del att säga till om 1- frågan. Polishuset är ju en viktig sak, som. tycks hänga. upp Big på'länsarkitektens nitälskan vu . Forts; . | Men nu inträffade det besynnerliga, att Margareta Plötsligt vägrade gå in i Blå kammaren till den kvar. stannande ryttaren; Hon' kunde inte ge något skäl för det, men fru Ekberg förmodade att hon hade sina orsaker, att den mör- ett ord till kamraten eller genom en blick förrått ett alltför. livligt intresse, så att Margareta blivit skrämd, : Så ” sällan som hon är det bäst att ha överseende med henne, och värdinnan på Märgretetorp gick själv in till gästen, tog reda på vad han ön- skade; serverade.:hans” frukost och bar till honom hans kaffe — det var en sällsynt, ära som -ve- derfors honom, men fru Ekberg bespetsat sig på att få se Vackra Margareta, så kunde man inte avspisa honom med någon av de lantliga pigorna. Medan fru Ek- .berg sålunda med mycken vär- dighet 'skötte Margaretas tjänst, hade den försumliga tagit plats i husmoderns kassa, . och där manövrerade hon med en skärm så skickligt, att hon varken såg eller. sågs, fastän den unge, skö- ne» ryttaren ' satt mycket länge sr av elkvar vid sitt Kaffe; och makligt SAMMANTRÄDENA ' domine-' sträckte ut sina långa ben ända bort mot dörren. Ingenting hjälp- te, frampå-'eftermiddagen fick han bryta opp utan att ha träffat någon annan än fru Ekberg; ute på gården klappade han länge och väl sin häst på den ädla hal- sen, granskade sadelgjorden, gav Sören Backe en blixtrande ny tvåkrona, och 'vände sig kring både till höger och vänster, in- "för ”pappersexercis”, — Tobias. ' nan har:med ett språng satt i ke vackre' unge mannen genom | krånglar, tänkte fyr Ekberg, så | tyckte nog, att om den okände | sadeln och galopp. | 2 "Jag. undrar vem det kunde vara”, yttrade. fru Ekberg tank- fullt, : när-; hon tog "tillbaka sin plats 'i -kassan, där hon fann lapparna 4 oklanderlig ordning! Efter en paus fortsatte hon: . "Det var en" bildad ung man, för han begrep, att man inte er- bjuder, värdinnan drickspengar.” När" det, ändå "inte kom något svar, fogade hon 'till: vals "Det var en taktfull: och fri- 'kostig kavaljer, för i stället gav han en stor 'slänt åt Sören Bac- ker fa SLET AE .S$porrade. sin häst; till” Då: slog 'Margareta: ner : sina långa ögonfransar och anmärkte: | ;”Han heter baron Harmens.”- 1”Så”, sa fru Ekberg. ”Ja, han hade ett smalt rött ärr i pannan | över högra ögat.” a Margareta nickade stumt. Fru Ekberg betraktade henne länge och noga, "och. så- frågade hon: ”Hade. Margareta verkligeri ingen lust att råka honom?” "2" in "Det skulle inte ha gjort mig mycket, så länge de var två, men i enrum ville jag inte" tala. med honom. Man. vet aldrig vad han kunnat hitta på att säga.” -; Så 4”Så”, "menade återigen fru Ek-' berg," Så. : Han tycks: emellertid inte ha glömt Margareta ännu.” I”A, det gör han snart. Han be- höver inte just mig, det finns så många andra, och det finns ingen som säger nej till baron Har- mens,.-: Inte. behöver 'jag heller honom, för den sakens skull”. Med de orden gick Margareta tilbaka till sina sysslor, men den gången. hade hon likväl blivit röd. > , - » Vad." hon ändå är vacker, tänkte fru Ekberg, då hon såg blodet lysa genom de vita kin- | derna. Till och med ett fruntim- mer känner sig litet högtidlig vid hennes åsyn, "vo cl sr oa » Men om jag sa, at jag förstår mig på henne, så narrades jag, fortsatte fru: Ekberg - inom sig. Inte vet jag, vad hon egentligen bär i skölden, jag anar inte vad hon traktar efter, "och vad all den:. myckna skönheten -skall brukas till efter Vår Herres met ning. -Men det kommer väl 'en vändning, då hon röjer sig:och då blir allt. uppenbart. Vi får vänta , och :se, slöt fru Ekberg och gick ut i trädgården för att granska linneräckorna på bleket, Hon fick rätt som vanligt, na VESA i .-Men det dröjde ända. till som- maren därpå, - 2 tea Det "var en . brännande het julidag. Fru Ekberg var rest bort att hälsa på släktingar, det kun- de ske "utan olägenhet, för. på Margretetorp' var "inte '. mycket att beställa :i . dag.". Margareta hade hand om kassan, som ofta nuförtiden, "och. hon: hade just tömt -påsen, där hon samlat sina egna många slantar, mest av koppar,.: och i -ställét' växlat till sig trettio kronor; tre nya styva tior, från Skånes enskilda bank: Det' vär "mer "än 'en veckas för- tjänst; hon räknade efter, hur många ' tusen kronor. hon . nu hade på sina' båda sparbanks- böcker. . Inte så dåligt” för en föräldralös flicka, som för tio år T [sedan med sitt hasselspö styrde ft er sen Na | <d den ilskne gåsen genom grind- hålet till allmänningen. vid Ve- geån. oo Hon såg .upp då hon -hörde steg från landsvägen, och när hon -tittade ut genom fönstret, upptäckte hon tre landsstrykare, som ämnade sig in i hållstugan. Den längste av dem bar en lång svart ridingot och en hög svart silkeshatt, och därmed röjdé han att han tillb yrket varit skorstens- fejare, innan han gav sig ut. på valsen, : Var sotaren' gänglig och smal. för" att: kunna slingra. sig genom: en, skorstenspipa,. så .var den ene av hans.kamrater desto mera bred och. undersätsig,. med tjurnacke och. svällande muskler — "det." såg ut” som kläderna sprängts sönder" genom muskler- nas, spel, de hängde i trasor kring hela gestalten, tårna tittade, ut mössan: I: handen bar:han ett slarvigt bylte. Den tredje i laget var helt ung, och alls inte" än- skrämlig att se på, han var ljus ock fräknig, bar en rätt snygg ""Igrå vadmalskostym; nött och lik- som” dammig, och. på fötterna hade "han "ett par rejäla, men mycket lappade kragstövlar, som byxorna var stoppade ner i. Han liknar en förlupen bonddräng, tänkte Margareta, men sanner- ligen, han har råkat i dåligt säll- skap, de andra båda är fördruck- ha "och rödnästa stackare. Jag ska se,till, att de inte får: för mycket till 'bästa, fortsatte hon för sig 'själv, stoppade" sedlårna in i en lackerad japansk ask, där hon förvarade trådnystanet ' till sin virkning, och steg ut på kro- gen. t sv ” : "Någon fara att de tre vandrar- na, skulle bli överlastade fanns det emellertid inte, för det vi- sade sig att det. var mycket klent beställt ' med deras: kassa. Den genom skorna och håret genom | $ : > Vårdagjämning "CC" VINTERNS GAMLE BISTRE HERRE > RÅDER ÖVER TRAKTEN TYCKS FJ VILJA ÄN DESSVÄRRE, SLÄPPA AV PÅ MAKTEN, ooo. . H LT Alis ars SOLEN KÄMPAR;AN FÖRGÄVES MOT EN SYLVASS SNÖVINDS PANSAR >: OLIV I KNOPP AV DRIVOR KVÄVES + ISEN HALLER SINA SKANSAR.. cc ATT I : FRUSEN TÅ SOM VINTERVÄRKTE . sv, VÄRKER ÄNNU AV BEKLÄMNING " VAR DET NÅGON HÄR SOM MÄRKTE NATT VAR VARDAGJÄMNING. grävde i yngste hade ett par silverslan- tar i sin gråa vadmalsjacka, men de: båda ' andra -. fiskade aldrig opp något annat än kopparmynt ur de söndtiga fickor, hål och fodergömmor, .som de ' oförtrutet Beställningen : blev helt. blygsam." Mat ville de inte [ra varmt efterlängtade av trog- na vänner i de mest burgna vill. kor och besuttna ställningar, allt enligt skorstensfejarens flytande" framställning, Två supar och tre flaskor öl, det var precis 'vad pengarna räckte till, om: man förfogade över dem på det fi- >. ens titta åt; de hade nyss, ätit frukost, när som helst-kunde de själva 'anrätta den mest näran- de och välsmakande: måltid, för- klarade den vältalige 'skorstens- fejaren på klingande stockholm- tIska och 'pekade på den under- sätsiges bylte, där det stack-.ut skaftet på. en kopparkastrull; och den undersätsige bekräftade det med” dova mullrande svor- "| domar. "Nej, de behövde : bara styrka sig "med en ' svalkande dryck, innan de gav sig opp ö- ver åsen och: ljungbackarna : i solsteket;” de . var på, väg. till Östra Karup, där de syntes 'va- sotaren, "sköt sin höga ga osttärningar.kom det mans, unurligaste sättet och erhöll en tillfällg . försträckning av sex öre, att återbetalas vid nästa be- sök i Margretetorp, kalkylerade hatt i .. nacken och blinkade klipskt till [gästgivaren,' som trätt” fram till disken och gav pigan 'ett välvil- ligt tecken att krediten bevilja- des, Ett par skivor svart råg- ' bröd till var och några ordentli- in på tre blecktallrikar, fast in- gen' beställt det, och märkvär- digt nog"försvann det alltsam- Forts, a . Grottbornas bostäder ut - man dock grönsaker till fram ide livsfarliga omgivningarna. Grottfolket är ganska Grottfolket | De originellaste bostäderna i världen får man nog säga att bergsfolket på Las Palmas har. De betalar ingen hy-. "ra och lägenheterna är garanterat eldsäkra samt för öv-.' . rigt mycket stabila. De utgöra, nämligen "" grottor, formade av favans röre : vulkaniskt skede i öns historia vr, Denna egendomliga folkspillra ”. Grottfolket är en art av zigena- ligt skygga liga men d " tion som A Vägrar. att lämna sina primitiva "hem;' som inte skiljer sig"stort från de grotthålor som urtidens - förfäder använde sig av, I generå- + tion efter generation har de valt denna säregna livsform, under- för den visserligen fat- ock normelare civilisa- öns övriga befol bes "på re'med denna folkgrupps gän klädda. . . Bostäderna syns från marky ödsliga bergssidan, 'inte -ol ning backsvalans luftiga nästen. Yvn dramaida med av. naturliga . lser' under ett tidigare kännetecken; de är mörkhsade, ' otillgängliga och ofta pittoreskt i större och mindre klungor,uppe längs den livsfarligt branta och gör en egendomlig syn med tomten fastklamrad vid en avsats i klippväggen. n I a vardagsbruk, Staketet ger en smula säkerhet åt de allra minsta barnen —' snart nog lär de sig dock att ta sig >. I ; som hälsar på, På bilden bjuder man besökare värdt av alla turister getmjölk. rat L å Las. a» dörr och en uppstaplad stenharri- «kad mot stupet nedanför är i all- mänhet allt mah ser av bostäder- na; ae :- GROTTFOLKET livnär sig till stor .del på reptillverkning,' och det är i första hand kvinnorna som uppträder. som familjeförsörjare. Framför grottan sitter beständigt en gutnma i svart huckle och färg- 'glada kläder och tvinnar finger- färdigt rep av vass,. hämtad vid havet, Hon. arbetar flitigt och till synes' belåten i solen,' kanske i sällskap med en svartögd, skratt- Jlysten skönhet till dotter; runt- om leker barn en längs stupéts 336 tan ika » apvigt klättsande I den' minimala täppan odlar Palmas | , De färdiga repen säljs till de många bananplantager för vars produkter Las Palmas är berömd. ; MANNEN I FAMILJEN är i allmänhet sysselsatt med att pyss- la om ”gårdens” täppa. Varje fa- milj har en 'diminutiv trädgård, .ett jordsjok som funnit fäste i nå- gon skreva, och där man driver upp allehanda grönsaker. I all- imänhet håller sig varje familj 3 : dessutum med nägra getter men 'det ör en gåta hur djuren hittar "något att beta bland. klipporna. : Och överallt stryker hurdar om- kring; gruttfolket är stora djur= "vänner. . oa Förmåsan alt anvassa sig efter "över mig. Jag kommer sk veten till din säng där du. sover ". - dig: När dv gjorde dig iordning "bara torkade av dig med en våt ".- Jag röt åt dig för att du hade lek-'' » saker liggande-framme på golvet, -4 g 4 «=. Till lunch hade jag något nytt. Men jag rynkade bara ögon» alt anmärka på dig. Du hade slu- 'brynen och sade: — Gå rak i ryg- ": kat din smörgås för fort. Du lade ' gen och skju " går. Inte endast bos od EN mer SR lrdeen 2 du förlåta'pappa? "' Jag har ensäm smugit mig in i: sprang" ut för att leka och "jag - ditt rum, När jag satt med tidnin-.. gick: till mitt arbete då vände du d geni vardagsrummet kom ångern uldmed:. -— Hej pappal: ontA ig om och vinkade och ropa | igen. På hemvägen kom, jag på dig just när du höll på att leka strumpor. Jag förödmjukade dig inför, dina lekkamrater genom att ta dig hem, siste ton med din lilla hand knuten under, kinden "och dina lockar fastklib- bade vid din svettiga panna, Cr Det ' här tänkte jag på, > min" BONT It AI ve tt AT en > + Jag har bur > > it mig illa åt mot för att kila till skolan i, morse '+ grälade jag på dig därför att du 3 v handduk i ansiktet. Jag klagade 4 på att dina skor 'var oborstade. + « På insändarspalten ten 'New York-tidning stod: "ursprungligen denna be-- 'dårande' lilla : historia, 8 .som verkligen förtjänar. den publicitet den serder- mera fått i tidningar och : 'radig all världen. över. ; Få yrkesförfattare skul- de göra det lilla stycket jefter i dunmjuk: ömh I armbågen på bordet: Och när du "den. Ne i och finess, ' 000000000010000200043 t inte ut skulderbla- en gång själv måste köpa dem så inns du hur du. senare smög in i vardagsrummet när jag kom 'så sakta och med en urskul- tittade bara upp över min tidning - och tar otålig för att du avbröt mig och snäste av di vill du ov igen? p et + +. 4 sade fram till mig och slog ar: marna om halsen på mig ach mar slingrade sig om mig med en tillgivenhet som inte någon för- 2. summelse ." kan ' utplåna. Sen +” > miljön bar 'dessa egenartade gits ut ur, berget. Bord, stolar, ja, "> bergsbor drivit så långt det bara till och med. sängarna är av sam- i städerna är av ma hårdå men slitstarka material. sten, en stor del av”bohaget för. utom redskap och änhat har hugs : "3 a + enat i I RUN Tre generationer grotti 2 bograleråde framlör ingången till sitt ogedomliga han. : innevånare: mormor, mor och tre barn for - sprang du ty: ditt .rum. "därefter som tidningen föll ur mi- 'na'händer och den fruktansvärda ångesten kom över mig. Vad ha de vanan egentligen gjort av mig? fel, det var min lön åt dig för att du är ett barn. Det är inte det alt - jag inte håller av dig; bara det, att jag har fordrat för. mycket av din -ungdom. Jag har mät dig' "med :samma måttstock svim en . vuxen.: Fe er Det finns så mycket som är " gott och ädelt och äkta + din ka« . raktär. Ditt lilla hjärta är så stur- " sinnat — det visade du mig också genom din impuls att springa in och ge mig. godnattkyss. — > Skagen har jag i mörkret kom- mit tjll din bädd. sor or "Det är en dålig guttgörelse, jag .. vet att. du. inte skulle förstå det här om jag talade -mwed. dig .«wa det, när du är vaken. Men i-mors gon skall jag vara en riktig pao- - pa: Jag skall leka med dig, för a när du sörjer ock ekratta n skrattar: Jag skall bita mig gan om tåliga urd vill fram, oc " jag skall-hela tiden, upprepa för ” mig: ,ban är bara en. pojke, en li-: . ten ppjke. - . Jag är rädd att" jag a tat dig som vuxen. Och ändå — så som jag "där du li tröttar i din änniär är ett barn. Ännu i gär låg " du på på din mors arin. Jag kär fortrat för mycket, för mycket , ne pkrupen och ut = På eftermiddagen, börjades det & ser dig, rojn son, I . ser jag att du mullvad, :. Det var hål på dina . : Strumpor är dyra, När du .kommer du; alt bli mera aktsara., ” i "Köra ihåg vad. pappa har sagt! > : M «satt..där och läste tidningen? Du , ; dande. blick: i- ögonen, men jag > g: — Vad -Du sade inte ett ord, bara ru- kysste mig och dina små smala ar« : st upp för trappan till "Grabben min! Det: var strax Vanan att. kländra och upptäcka ' s har betrak- FOVNXTN ST
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.