KR oH istorier j " ler man travar till dess fötterna |. « ligaste : - det är mycket' roligare att sitta i ta och berätta en rolig historia: " ner och .präntade sirligt på ett Lördagen den 29 mars 1958 hittade vi i veckotidningen Da- mernas värld en trevlig artiket om en laholmsflicka I Paris. Hon heter Kerstin Carola Andersson och är yngsta dotter till han- delsträdgårdsmästare. Karl 'An- dersson — mest känd som Kalle på Flora -— och hans maka, Hon är 22 är gammal och funderar på 'att bli flygvärdinna. > Då måste man kunna språk och då måste hon studera — och var skulle man «studera bättre äni Paris, där hon är en'av 3,000 svenska i studietagen, samtidigt som de försörjer sig själva med förvärvsarbete. Den citerade tid- ningen. ställer frågan, som så många oroliga föräldrar ställer sig: Vågar vi skicka vår dotter till Paris... Och frökén Andersson Svarar ytterst lugnande. Detta är inte hennes första er- farenhet av att leva i en främ- mande miljö. Hon har hunnit med både London och en liten väst- tysk stad, ett år i varje efter re- alexamen '. och = hushållsskolan hemma, nor a — För det s4.mamma, att är det så att du'ska ut och arbeta i familj så ska du också kunna något. Hushållsskola först, där- med bastat >. sr .Carola skrattar, men är tack- sam för rådet, I alla tre länder- na har hon . arbetat i familj, det är det bästa för en flicka som vill se världen. : Samtidigt studerar hon, har alltid skrivit in sig i en skola för utlänningar och gjort upp sitt arbete : med familjerna så att hon också kan sköta stu- dierna. Lönen är mager — 10,000 franos i månaden vilket blir. c:a 125 kr. och det tillåter inga ut- svävningar, Man &ker buss eller sitter i metro, berättar fröken "Andersson vidare och skakar el- värker. Man slinker in på de bil- matställena-":'och- -man springer på ” konstutställningar och man står längst uppe på Ope- ran, man träffar massor av andra ungdomar från jordens alla hörn som har precis lika skra't 'med pengar och man lär sig snart att timmar på en bänk och prata och lära sig saker av varandra, och om varandra, än att kuta runt som en dåre och se saker bara för att det är sakerna som finns på vykorten. - — Vi kan trava, en hel grupp av alla färger och nationaliteter, på Louvrer en lång söndag. där- för att det inte kostar så mycket och därför. att vi samtidigt kan få se all världens skönhet. ” På rue' Danielle "Casanova bor familjen Brés.' Det är där man föredrar "en svensk barnsköter- ska till småflickorna. Tre styc- ken finns det, Marie; Benedicte och Christine, tre, två och ett år mla, ine : gen Svenska flickor är bäst, ler madame Brés :belåtet. med stora, svarta ögon. Monsleur Brés suger på sin pipa och . instämmer, och då mäste :-hon Som är bäst skrat- — Det -var nu i vinter, säger Carola, jag bad om ett betyg för att ha när jag skå tänka på ett framtidsyrke. Monsieur satte sig papper en förfärlig massa vackra ord om mig. Så tittade han upp, och jag såg på hans min att han 10! från. Forts. et : 4 Margareta gick in och satte sig "på" nytt till sin' virkning; gästgivaren stod" ett slag 'vid knuten, gäspade förstulet t:vär- men och gav sig sedan långsamt opp mot rågmarkerna, som bör- jat gulna. Inne på krogen dåsaä- de de tre vandringsmännen ! 8: ver sina” tomma glas och fat, och hade de vågat, så skulle de ha sträckt ut sig på bänkar och golv, för de var ensamma i stu- garn, pigan hade gått till brygg- huset. Det var så tyst, att Mar- gareta genom dörrspringan hör- de flugorna surra mot fönster- rutorna, och hon :kunde följa . Fredrik Böök 2 med det sömniga samtal, som fördes mellan landsvägsstrykar- na. Sotaren påstod, att det fanns laxar i bäcken, och att han skul. le meta opp ett par stycken, som de kunde äta till middag, men den vadmalsklädde drängen be- stred, att laxen kunde gå opp:i ett så grunt vattendrag. De små snabba fiskar, som man såg en skymt av i bäckarna på Hal landsåsen, var foreller, förklara- de han, de nappade 'aldrig mitt på en het dag och de var myc- ket svåra att få till att fastna avslutning. När jag fick betyget i min hand och läste det så bör- jade jag skratta, jag skrattade tills tårarna, rann och monsieur såg både oförstående och litet så- rad ut: H eat nn Sista raden i. betyget löd:”... och har Carola Anderson aldrig försökt att flirta med mig,' var- för jag på det varmaste kan re- kommendera i...” : . '— Det var' väldigt motvilligt som han strök den där meningen! Bra platser i familj — och med det menas 'där man får en något så när: bra lön, där man får vara familjemedlem, där man kan få tid. över att också studera — så- dana platser ”ärvs” enligt oskriv- na lagar. Den flicka som ska re- sa hem överlåter sitt jobb till nå- gon väninna e!ler anmäler platsen ledig till församlingssystern Ulla i Svenska kyrkan, ung, söt, glad och förstående platsförmedlare. «— Jag ”ärvde” familjen Brés från en dansk väninna, berättar Carola, och jag har. trivts varen- da minut sedan jag kom hit för ett år sedan. 10,000 francs är en mycket bra månadslön här i Pa- ris — även om det !åter litet för svenska förhållanden: Det klarar jag . mig ” på, jag har aldrig be- hövt :'be : om hjälp hemifrån — men ' det . blir heller inga utsväv- ningar, förstås, : Alla de vackra kläderna på Champs Elysées får man nöja sig med att titta på och sukta efter. Ekipera, får man gö- ra hemma i Sverige. . Men man kan köpa roliga och ovanliga ac- cessoarer, man kan gå på Lopp- marknaden och göra fina fynd, och man kan verkligen frossa i alla slag av skönhetsmedel som är billigt, billigt! Man går på blo på de små blograferna.— och jag gör av med en hel del slantar vid bokstånden utmed Seine. Porto tar en stadig slant varje månad, förstås, och så är det metron in till skolan varje dag. Men mat och ” husrum har jag gratis och madame Brés betalar min lunch på skolan därför att hon inte vill att jag ska gå utan mat hela da- funderade: och att det sku!le kom- gen. ma något "alldeles extra fint som ra -I förstulet om och betraktade län. 10000 AV ATT SÖKA -, i s DET: TE SOM EN G. . ” Laholms-sonetter XI > - 7 JAG FÄRDAS MOT MIN STAD OCH SÖKER MANA UR FJÄRRAN FRAM DEN KÄNDA SILHUETTEN TORNEN, SOM. SIG HÖJER ÖVER SLÄTTEN; .' DEM HAR BLIVIT ÖGATS VANA, '' MEN -DISET LATER. MIG FÖRGÄVES SPANA. DOCK NU, SE DÄRI" MED FÖRETRÄDESRATTEN TAR TORNKULISSER' FRAM, FASTÄN PARKETTEN OCH SCENEN MELLAN DEM JAG BLOTT KAN ANA. SA DRISTIGT HÖJER SIG DE TORNEN TVA, GELRÖDA OCH DET LJUSA GRA, . ANG FÄSTET MITT I LAGA-FLÖDET. MEN: VÅRA TORN EJ BJUDER VAPENMAKT : EJ RIDDARTÄVLAN ELLER KUNGAPRAKT 2 MEN "LIVETS E 4 NKLA NÖDTORFT: VATTNET, BRÖDET 2 Edvin Nilsson. ' LäS . na a på kroken — inte får vi nån pen I rösten;” örrärt vi kormer ner i Halland,” och där "lär vi na-' Då vet jag andra' sätt, kom det med' tjock 'och skrovlig röst från "den "undersätsige. ' Oppe ii skogen går " det stinna kor på bet, låna mig din höga”hatt; so- tare, och jag ska mjölka den så full, så det rinner över. Det för- blev tyst en stund, men sedan hörde " Margareta ' på nytt den skrovliga rösten: Vad skakar du te rösten: När jag klappar dig på axeln, så ryker det min själ och jag blir 'vit på handflatorna. Det märks nog tusan att det in- te är så, länge sen mjölnaren åt sotaren kan jag banka så mycket jag vill, inte blir jag svart om fingrarna — på tjuge år har han inte sett stjärnorna genom en föll den spetsiga, stockhoimska stämman. ' in,' har du någonsin gjort nåt nyttigt . EHer blev du så stark, därför att du. alltid sparade på krafterna? += vo > krogen, och'hon tänkte, att de ganska belåtna med sitt .kring- strykande liv; den tredje där- des sällan till, han måste vara han yttrade gick mest ut på att varna | kamraterna” för -lättsinne och 'övedriven hoppfullhet.- So: den skrovliga rösten . var tvär- fram att han varit atlet, han ha- de farit kring på marknader med tyngder. och släggor och kraft. mätare,; ända tills han fått nå” honom att bocka sig: det var ett gångjärn i ryggbastet, som hop-: pat äv, bedyrade han med stort allvar; och hotade att läppa till bara var lättja. Det är den ende av dem, som jag skulle kunna naren är det bestämt synd om. frrån fälten och talade om att rågen var mogen, skörden skulle begynna i veckan > var var al- manackan? Det var ingen ovan- lig fråga. Margareta gick in i fru Ekbergs sängkammare och ka, "såg hon just de tre lands- strykarna tåganorr ut i långsam lunk. :. De , höll sig försiktigt i gåsrad :, i" den; smala skuggiga kanten av' allén, skorstensfeja- de bundit ett snöre i kastrull. på ; hans: bredä rygg, mjölnar- drängen, sist i raden, vände sig ge den kringbyggda gästgivar-: gården med sina vita längor och mat, slutade han, trött och trum. ' nog få tigga den i bondgärdar- på huvet för,' din morsgris? Är vi inte fina nog åt dig? Det hör. ' des en dov smäll, och så fortsat. ännu "rågmjöl ur' rocken på dig sig till isterbuk i kvarnen. Men ' skorstenspipa: Hör du du, du,:! Margareta lyssnade förstrött, . till det halvslöa gnabbet ute på ' två . egentligen föreföll att, vara ' emot, den förre mjölnaren, hör- nedstämd och olustig; och vad taren var munter, och han med : säker . och. skrytsam; det kom ' got' ont. i ryggen, som hindrade '"- sotaren, om denne påstod att det ' bli rädd för, tänkte Margareta, ' de andra är ofarliga» och mjöl ' "Nu kom gästgivaren tillbaka ” sökte efter den, och 'hon hittade , den också, men det dröjde en" - stund;: och när 'hon kom tillba- ren torkade sig redan om halsen |: med en”röd näsduk, atleten haj handtaget ” och byltet'dinglade i" sina gröna mossiga tak, med den ”n Eterns Journalist. drömmer om re- sa till månen + Jobbar som en i- stadig häst e Älskar familjen, vän- lighet och sport e Avskyr tidioa morgnar Är inte nöjd med sig själv. 0EFPCLE PARAR RAA ASG NA Fen rg s » AVisdag 13.00. Adress: Sveri- i 32 Radio, Kungsgatan 8, —" Kungl. Huvudstan. Man står utanför ”Stora famnen” Hylands dörr. Hur skalt det gå nu? Innan man ens knackat rycks dörren upp och innan man hinner -ord- na anletsdragen sveps man in i ett bhjärtevarmt leende: . , - I '— Hej, välkommen! Ni har väl inte fått vänta? : Man placeras i bästa fåtöljen, förses med en cigarrett och strax har man glömt att man minuten före var nervös för att intervjua hela Sveriges journalist nr 1, För se det är just vad Lennart Hyland är, har varit och alkid kommer att vara: fl s > Jag känner mig fortfarande ' i i ve helt! och hållet . som journalist fastän jag pralar i stället för att -skriva — säger han, — I mitt nuvarande radiojobb och mitt ti- digare skrivdito. är' ju kärnan "na och förmedla, :Om det sist- nämnda sedan sker med munnen eller med pennan gör väl detsa må. ör -- När vi pratar sport blir han närmast lyrisk, För egen del sätter Hvland tennisen högst men som radjoreporter älskar han att di- -rektreferera ,vilken sportgren. det än gäller "pi ösé toa s A — Hlrotten har en inneboende, självskriven dramatik och vid så- . dana tillfällen får man som ingen annan gång 'tillfälle att fånga hrinnande ögonblick, hänga med |- överallt och fylla ut ev. longörer. Att spela in reportage på band är "-inte' hälften så roligt och späns nande för då vet man ju hela ti- den att man kan få göra om det hela ifall man skulle missa; Det är vetskapen om ”nu eller aldrig” som är så spännande, berättar han och ögonen lyser som om han vunnit första pris i något av sina egna Stora-famnen-tävlingar. - JA, APROPA STORA FAM- NEN. hur "känns det att springa "äv och an mellan radio och televi- sion. Vilket är bäst, vilket sämst? — Båda har sina förtjänster ich båda sina fel, Visserligen är slevisionen f.n. kanske mest på- restande ' men så ” har radion i — engäld bara ett uttrycksmedel, > "eten, så det går nog på ett- ut. : "ina TV-lördagar är de värsta garna. Man står på scen mellan 9 och 22. Oavbrutet; Varmt är 4, allting går galet vid repeti- "tonerna, tusen" saker är glömda '-;h tusen klaffar inte. Men kons- "st nog. när det magiska 21:30- ”"aget är inne. klaffar. allting än- "4. All trötthet ramlar av en. man 'itter igäng med nya krafter där- Är att ALLA MÄNNISKOR AR densamma” Att se, uppleva, kän- |: VU hänger med, . om vi förstår vad Och se vänlighet, i likhet meu gladtynthet och kunnighet, är nå- gonting som Lennart Hyland inte kan motstå. Vänliga människor är det bästa som finns tycker han. Men beskäftiga personer kan han inte med, och att det finns sådana hör man tyvärr. Medan vi sitter och pratar går telefunorna varma på skrivbordet, Folk vill ha biljet- ter, folk vill ge Hyland goda råd, de vill vara med på tävlingar, vill vinna priser o. sv. 0 200000 — Men de flesta är i alla snälla, vidhåller Hyland. Han förklarar för oss att ett av de värsta kruxen år att männi- skor har så svårt att förstå att det är slumpen som avgör vilka som får ställa upp på Cirkus eller Kar- laplan. De tävlande tas ut från publiken, och ingen. minst Len- nart Hyland själv, vet på förhand vem som blir ”offer”, i > fal — Före varje utsändning går jag fram och pratar litet med pu- bliken och genom olika gags får jag upp några på scenen. Som t. ex. en gång när jag frågade om det fanns någon dam i salongen som inte pudrat näsan på hela da- gen. Två stycken anmälde sig och så hade jag mina offer för kväl- len. ' ” > Alla har kka roligt sem Lem nart Hyland. Han tittar på dem, pratar med dem och så är det hänt... 000-03 : .— Man måste vara lite psyke- log i det här gamet och man får aldrig arbeta på rutin, Sponta nitet, leklust och ärlighet, inga inövade trick eller schabloner. Ja ärligare man är mot sin publik, ju säkrare kan man vara på att de jag menar, ' säger han: , - 2 : HYLAND JOBBAR LIKA gär- na med skådespelare som med a- matörer, Han talar tydligt som en präst utan att ha tagit em enda tallektion. Men när han åker bil, buss, tåg eller flygmaskin pratar han högt för sig själv. — Så folk tror väl att man blivit tokig. Men vad ska man göra? — Jobbigt har han, så jobbigt att han bild- likt talat aldrig kommer ur klä derna. Åtminstone vad intellektet] sti beträffar. Sina idéer tar han med sig i sängen och man förstår att han inte hinner koppla av många minuter i taget. när det kommer brev och samtal från när och fjärran och folk vill ha hjälp med allt från olyckliga äktenskap till skoskav. Man vill ju så gärna hjälpa dem. Om jag hara kunde, suckar han. Men i » mer än ett brev. barnen då? '' så glada åt en man och far som sällan har tid med dem, Men nu i maj blir det litet lugnare och då skall det bli familjeliv. - er. : Han och hans lilla lekfulta trust måste till varje lördag ha nya och om möjligt ändå roliga- te idéer. Det där med att försöka vara bältre gång till gång är verkligt krävan- ler, säger han blygsamt, man får själv så stora pretentioner. Ju mer man gör, desto mer vill man göra. Man vill ja så gärna nå upp till folks uppfattning orm ens ringa ; person, Jag har kommit under- Fate: Bertil. Nilsou Text: Ruth Marcuse Nilson — Men vad skall man göra ”egel kan det nog inte bli mycket Vad tycker fru Hyland och — Det är klart ätt dom inte är Nu lever haw' mest för sina idé- och roligare = från >= Det går inte alla gånger hel. någonting som Hyland är. mjuk inför arbetet, inför män. nizkorna och inför naturen, Han är inte nöjd med sig själv, vill in« te att ungarna ska bli lika sin far, Och det bästa man kan köpa för pengar? . — Det kan iute köpas för pen gar, hälsa, djur och vår uniterha- ” ra natur, Två saker tycker han inte om, at. gå upp om morgnarna och att berätta roliga minnen, — Kom igen om 20 år, då kan. ske jag har något att berätta, just nu är och har allting varit lika spännande, lika roligt, lika intres sant och lika lärorikt, . Tänk om det skulle bli frukost: klubb på television med herr Hy» land i Sigge Förste roll? Skulle ni tacka nej då? a — Inte då, det är väl skilluad när det gäller jobb, Då' kan jug gå upp hur tidigt som helst, Då är alking kul. Men i vanliga fall blir jag ser em jag blir tvungen att rusa från filmjölken. '. Lennart Hyland, mannen som röker 20 cigarretter om dan har r Mare för varje Oe vgram, Men det är bara som slet skall, utan ödmjukhet > kan ingenting skapas | Ja, ödmjuk, det är verkligen Öd en önskedröm som kanske med - i den fart som han och alla sput- 3 nikar har kan bli verklighet. Han vill resa till månen, Vill vara den förste som gör ett månreportoge. Det skulle smaka mannen som in- te väjer för några svårigheter, som > älskar ”skärpning” och som har en konstant rampfeber som bara blir värre med åren, "> — Men det gör bara att man koncentrerar sig bättre och har ' man väl börjat en sändning går resten av bara farten. . ZÅ : Han har också många radio JA idoler, Som . självskriven , etta ÅA kommer > givetvis : Sven Jerring, 3 2 Manne Berggren beundrade och | högaktade han, och han gillar bå- 1 de Madsén, Forsén och Olhagen högt och rent, . å > Vi pratar om ditt och datt, Å magsåret som firar 6-årsjubile- SA um, vädret, frun och barnen in- JÅ nan vi upptäcker att den utlovas ÅA de kvarten för länge sedan är för När vi sedan kom ut på gatan var det yrsnö och kallt, men på Å något underligt sätt betydde det inte längre så mycket, Man ha- Å de ju fått stora famnen. Ta" för Å det Lennart Hyland, blåa rökpelaren ur sh Sören Backe kom just ur stallet med en häst i vardera handen. han skulle spänna för vagnen, och småspråkade : vänligt med fuxarna- Det var som om mjöl- naren hade svårt att skiljas från synen, ' Sent men Ett: par timmar senare, då Margareta vek hop sin virkning och skulle lägga nystanet tillba- ka i asken, upptäckte hon till sin häpnad att den var tom. De tre tiokronesedlarna -var för- svunna. Det var inte mycket att grubbla på: när hon gick in i sängk en ' efter al kan, ” stod dörren på glänt till krogen, där de tre strykarna var ensamma... : : ”Vad står på?” hördes i sam: ina stund gästglvarens röst, han stod i dörren. Margareta visste inte ens om, att hon givit till ett rop, men" det häde' hon ' alltså; och vad som skett var ju snart berättat. ”Ahå!” kom det från > | gästgivare . Ekberg, ”var de av "IA VÄNLIGA. den ullen!” Det glimtade till bak de buskiga ögonbrynen, och en rodnad steg i pannan. ”Det pas- sar sig, Gud straffe mig, bra, för där ' kommer ”Trägård som om han -vore -beställd, och de tre skälmarna ska inte få se solen gå ner över sin synd ostraffad.” Sannerligeén, länsman Trägård kom. oppför ' trappan .i uniform och mössa, och gästgivaren be- hövde . inte spilla många ord. Medan ,drängpojken spände för en vagn, sökte 'Trägård opp sina handbojor, som han hade göm- da i reserv i ett av källarmästa- rens hemliga förvaringsrum, för det skulle bli två mot tre, och en bland dem var alltså. något slags' atlet till yrket, det hade källarmästaren redan fått ut ur Margareta. Källarmästaren tog själv tömmarna, ' hästarna fick genast sätta i skarp trav fram till bron över Kägleån, sedan kom .den långa stigningen, där de måste pusta ut alltemellanåt- Väl oppe på åsen, kommer han att köra som Jehu, förklarade drängen för Margareta, och in- nan : de har kommit till Östra Karup, hinner han dem — de lär inte -ha sprungit till skees i denna värmen, hon får nog sina pengar igen, tröstade han. - - Margareta gick rastlöst av och an mellan rummen, men hennes oro ' gällde inte pengarna. som drängen ' trodde. Hade fru Ek- berg varit hemma, så hade nog detta' inte skett, tänkte hon för sig själv. På ett eller annat sätt hade frun fått gästgivaren att lugna sig. Länsman Trägård är ju både hård och het, men åru Ekberg skulle nog ha talat i en- rum med honom och lindat ho- nom kring 'fingern utan att det märktes. Jag undrar just vad frun ska säga, när kusken i kväll kommer hem med henne. Hon kommer kanhända art titta långt på mig: var du inte klo- kare än så, Margareta? Ska min make våga liv och lefr i hand- gemäng med kringstrykare för tre tiors skull? Heftig som han är, slår han kanske en mänska ihjäl, och vi får aldrig en: glad dag mer. ' Är du säker på, att han och länsman inte hadé lad- dade revolvrdr i fickorna? Ha- de det inte varit bättre om du tegat stilla, tills jag kom hem? Om du då berättat alltihep för mig, tror du inte jag med gläd- je/ skulle ha ersatt din förlust och tackat dig till? Så mycket har du väl förstått på mig, att jag aldrig skulle ha satt ditt ord i fråga. så mycket känner vi väl nu varandra. Men jag har trott att du var kvickare än du visat dig vara i dag, det kan jag inte sticka under stol med. ". - "Alla dessa drömda anklagel ser ringde i öronen på Margare- ta utan uppehåll, men hon för- sökte också svara på dem. Först och främst så har jag aldrig sprungit till gästgivaren och an- mält min förlust, tänkte hon — det måste ha flugit ur mig; när jag såg" den tomma bottnen i asken. Neka till det, kunde jag inte sen, det skulle vdra kons-. tigt och misstänkt, Och vidare vill jag säga, att det som gjorde olyckan ohjälplig, det var att kommissarien Trägård råkade komma i samma stund, och det hade jag ju ingen aning om. En- sam” kunde ju källarmästaren inte ha gett sig av på tjuvjakt, det skulle ha Hrävt ett par tim-"” mar. att -få länsman budad, och under den tiden skulle jag nog också haft vett att få kä ä taren in på andra tankar. . Men jag blev tager med överrump- ling från början till slut och jag rår inte för det. ” : - Focte, - : | 3 - a M VIERA s a — ÖV s
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.