eta ' vad. "VILL NI. Prenumerera då på ortsorganet LAHOLMS. TIDNING: som "händer i Halland 2 . Annonsera då i SÖKER NI kontakt med befolkningen "ct dd södra” . Halland? oe "LAHOLMS TIDNING: -J ns ortsorganet > ishult ett fint. besök då bi- -skop;, Bo.Hertz . vistterär i. pas- toratet,. I': går förmiddag kom han: till, Laholm; som ' "vanligt: ut- NN ömordentligt : trevlig deh' tillmö- 7 tesgående o, beträffande -.om sitt besök här 1 södra Halland. Denna "gåhgen. blir' det endast Hishult, ; som..får. besök .men vi får välj: 3 p : hoppas : ätt. "vår: populäre >biskop |. "kom I Laholm framåt :hös- nd "Alla; fått; - | trättade honom" i går: + de” orå: de "kommit upp, fi - ibarä-svaret > kömmit:. hél liga: ost';som tillverkas: i - Vall- berga.: Den är så god att" Jöns- "sön, "Berggren". och - Jacobsson :'i kan" tillverka..'så folk. vill : ha, och det :är ju en mycket : beklaglig såk, Men; det:skall "bli: bättre trots" all kvotering, och Vallber- 8 skall bygga -till.—. smör har vi för: mycket av.:mer Ambrosia vill -vi ha, förklarar -hr: Jacobs- son." Vi håller. med hohom på att Ambr är: sata Nu Pet rättar om missloriä: r Axél:' Hörman ::Liljestranda'l ” åpbe ' Rohdesla: undér seklets först .; Det :är. år jämnt ”fem-' tiosår.:sedan. han deg.i malaria ute, på. det: vidsträckta arbetsfäl: | tef:” men; käns gulhade: dagböcker ' ”finnå” hos: soben;.sfolkskolärare |” eri JAG Liljestrand. ib. Köpinge.” Dö utgör ett a atomordentligt ine Star svår: och> sommar, : igger den' obebyggda tom- hörnet... mellan Storgätan; Kyrkögatan. och 'Hantverksgrän- - . den som" ett- avskräckande exem- "pel på;;hur; det inte bör ge ut I tadg: centrum. Nog skulle väl ”sådån: tibder "den kommande tu- ” -vlatsäsongén = — det vore en. skam - i Öl tan att ha fått något ge- "hör. Men.-någon" gång” skall väl äver; hågon av. stadens ledande män så. hur. tråkig tomten Ber ut. och. ordna med en uppsnygg- ning på ett eller annat sätt: +." NÄR JAG - 1 SOMRAS, Kade min väg. rätt "nära förbi min gamla. skola, kunde jag inte mot: stå. frestelsen att göra en sväng. öm dit.” Nåja, skolan är förstås | inte: ”min gamla” fast t platsen ju. är "det, . - : : Y Av granarna, "som på tid”. var så: stora som- julgranar eller så; är "de som; stå kvar, jät- testora." Borta i björket där vi brukade. Pbyta. trä”, där är, det också grova, :höga ,stammar nu. Ö ek dea stå: tätt. med = när det. Var snö, hade en; Så vådligt IR, backe attråka kanä jag ser: av vattnet, av höljen” ”kanalen” ' än på min skoltid, båda "sidor: om”; växer it, tätt, och raka som IR é himlen. Jag tänker småskolans läsbok ”och. häcken växte där' det står: | kämpahög; ämp: :.Nere på" slättningen' skulle jag kunna se ån, ner över den gam-|. källan » tänkte" jag, men där lod" småbjörkar,", tätt som en Vass, så jag tänkte "ovillkorligen på . urskog, och förnrosasnår. is =: JAG FÖRTSATTE att gå vä gen. : Vid det gamla badstället ne 1 ån talt förmörkad. = Inte en: glimt k Ånnanför” den . som leder in intill Äkroken; kun: de '; jag se vatten glimma. : Det är vemodigt att se allt så för- ändrat. .; nt --Men i fantasier forisätter jag att gå min gamla skolväg. Gam- la” landsvägen” där 'man ibland mötte någon fora, en häst eller två, i 'en'””, vagn lastad med tim. mer, "eller" ”famnabränne”, för att inte tala" om. alla :de' ljunglass, som på sin tid rullade ner mot Knäred: sla "Vid >” "gamla: "| skolstig. vid, Unpella. tog vår ” och där hade vi > | mötesplats ' ed några”, skolkam- I rater.; Därnäst. kom ' man till ”skräddarens Kalla”.', Med sin Hanna I sällskap mötte man "i bland Kalle, körande 'med kor, men: ofta med en ko, och en När man så passerat ”Leka- re-Augusta”, och : "kommit upp-. för första och” "motiga” ”järalien”; grannt; som. helst; ett. prydligt boningshus, : och" på hällningen ner mot ån, "såg och kvarn och en liten lågård. " Allt. detta var vär en mångkunnig, man; bygg- mästare och murare, snickare, sågare' och slöjdlärare, och I mer därtill. i . Under många” mörka vinträr försåg han' sej själv och närma- ste": grannarna - med : elektriskt ljus. " Ingen - som blev. bekant med hans duktiga Alma, och de- ras präktiga bårn, glömmer det- ta goda och gästfria hem.” Jag fortsätter. 'Nerför backe och uppför backe. ' Fur. "många skulle väl finnas en framkomlig glänta — men nej. Inte. förr än Hjag . kom; till vägen, och. bron har jag inte i. minne; Järaliarna ÄPRILKVALL. Den första de tiga värkvällen. I dag har. vin- den kommit från söder, och ter- teg > av.” Pur förvår marken, » ned- pressäk av anöti. Det Iuktar våt mylla” ooh torrt! "gräs. En under: lr sdoftbländning.. Kommer sen "Ute, sävdoft ' från 'nyhuggna e " björkstilsbär ooh « en aning av rök från någon ”svedjebrand som extra kryddor, ; blir lukten som välgörandé: » På” kkrärna "ligger «. borkarnas : upbbökade Jordhögar, svarta. och fetglänsande,. ; Bnart' bir. det. til att kakla. ät dem, aå' inte slåt- termapkinens knivar raspar In I ” dem; vid slåttern. 7 BYN. LIGGER BAKOM Mig. Fr trädkronorna, sitter stavarna och har, kvällsrädplägning, Solen lyser; ännu” på 'dem där de sitter, ” 1 askarnå. På stammarna nedaän- för dem har jag nytt rensat ,de- ras Nolkar, Kastat' ut den gamla bobalen och vräkt ett par ekor- rar, som tagit nägra av hölkar- nå tibesitining. De gillade inte = sikt st min åtgärd, men'då jag -l och det blir: ungar” '$"hölken, Då de vara sig "med sina egna bon lommade” .de iväg utmed” gärda- gården, ned mot grtanskogen. ' -'Jag. ginar, över "samma gärds-, gård och en-inäga: och. kommer in 1 björkskogen. På”lte håll lyser, :björkkronorna violetta. Så blir björkens färg tills Iöven slår' ut.. Ett färgspel- utan ,stora Athävor, . men behaglst. och ät givande, '.:': äs AR 'Innan jag ger' mig av utmed' berget, 'rensar. Jag annu: nkgra holkär.. Ett tacksamt : jobb.-'om vårkvällarna ' Enda 'obehaget;" är de mängder av: ohyra” som finns i somliga holkar. Mån ohyran; som; består .av loppor är, ganska beskedlig nu. Annat kan det bli då" solen och : : värmen > kommer kan; de längbenta,' nu : vingliga odjuren bil en Adane fara för faglarna, ; Me a 1 "JAG FÖLJBE STIGEN genom granskogen., Det. doftar . mättat från torra barr; För nägra kväl- lar sedan hörde" Jag ringauvörna kurra . härtfrån,; Stigen är: upptråmpåd av. alto eng Innovänare. Visitkorten . sn ger mig vatt det mest. är: vildk "niner som "trafikerar atigen.- Men | även . präktiga. harlortar' JNigger f kringströdda ' här och var. Jag vet att' rådjuren också: gillar stigen här. Jag har sett' derag im I eller ' getaryggarna' kaållades' de, |. Nu drar stigen iväg med mig utmed. berget. Inte'nägot stort berg men” 1' alla fall.ett berg, en brant, som stupar ned I en dal Bång, NN nl ; Jag atannar. till ett slag vid ett. grävlingagryt. Ingen tycks vara hemma, En massa gammal säd ligger kringströdd runt gry- tet." Slitna stigar '. leder. åt alla häll, . Inte i' kväll men en" annan kväll: "skall "Jag "gå hit och se Nimrod komma , smygande granskrattet. nedanför. Men . det skall vara en majkväll, sen 'kväll med: yspruckna "björkar efter regn,. med « morkulldrag” nere: i dalen, ms MN SM Nn JAG SÄTTER MIG PA ETT BTENBLOOCK.: + Nedanför - mig växer ” en - "ung 'granplantering: Bortanför. denna” en kraftledning med aln uthuggna gata. or: én tall ånvid ledningen /sit- ter; en koltrast, "Han har” suttit nn. 'bra stund nu och försik- ligt prövat ekot nedät dalen; En trast «vill ha god resonans för sin ' gäng.. Jag, har ' sett 'trastar flyga. omkring till ollka träd I olika Aniktningar och dra nägra birofer på varje ställé innan de bilr.. kyr på "ett ställe" där de nedan ' drar Kytllskonertot "App rilkvällarna Dossa : svarta: "något" klumpiga fåglar är sångare av stort fot- mat; Deras säng I aprilskymnin- vd mpar studsa Hvar. förk årat för dem, (att gott ikun- £grana skymningen. då låg där på kullens" krön,” "så | ”Fritjof. möllares”' verk. >" Han | -|låg en »vacker liten gård, " koltrastarnas. ich när den sista Iutar neråt. då: är man nästan ute vid åbranten, och i ett huj över den lilla ' gam. la. .Trälshultsbron.” mn "MEN, OM MAN" 1 STÄLLET för att svänga till höger fortsät- ter, då kommer man, Vångadåls-. vägen; som,. rätt vad det & är, krö ker - sig till. vänster om' själva - slutet på jären, eller". åsen.: en” liten 'stenbroö, över en. "liten bäck,” Som; här sin” upprinnelse : il en: 'mosse' "med ien ”bottenlö med trollnamn, "fortsät- ter: den vslingrande" vå gen: och” nd: kulle ' "kallad Pbockens bjär”. Liksom punkt och slut. .på getaryggarna. 's > . - Jag fortsätter över Frälshults. bron och är då inne, på Brå alts marker; Förbi ett stoit fly block ".-går . vägen. mot Brånalt : och" förbi en liten” stuga ålldeles” invid.. vägen: Här. bodde'Elnes : Lisa och hennes bror Henrik, . men nu är de borta, både s s och de som. bodde där och" jag saknär dem- Mot knäredshållet, "rätt 'shart sedan man passerat bron, fanns. på: höger. hand en gånska stör astant och med en tom husgrund' mitt- på. Där stod på sin tid: : Träls- hults skolhus, det som: flyttades upp till byn; och där jag gick i skola. .Här ute' gick min Far för ”mäster . Olsson, och här slogs Vångadals- " och Trälshults.' «och Brånalts-pågar' och : tränade 'ar- mar, ben och röster för andra" nappatag oe - " PÅ VÄNSTER HAND ltmed. den slingrande ån bredde” sig. en « "liten >. slätt av "frodiga åkerfält, :. och i slutet av den i lä mot skog "Sven Petters” kallad, fast smålännin: gar”. som. kom” vägen där förbi brukade. kalla ” den: ;"Parkator- pet”. no AA Här bodde” 'Sven Petiér, som kade: ; sin jord, ::Stina, kvinnan hans, ' karda, spann och stick: som: de :/ flesta knäredskvinnor' förr, och. dottern Agda hjälpte henne ; väl, '. mellan ' som ;hon hjälpte" "fadern. '. '. > : Hon var duktig,' Agda. och . o- rädd.' Ofta” mötte jag henre' kö |: rande-"med ' korna, : till kvarnen eller från skogen. med, vedlass, och 'så länge föräldrarna levde bödde' hon kvar" på. det lilla vä- na hemmet... .: Alldeles : utanför " gårdshörnan fanns en grind, och bortom an- dra hörnan en hög brant backe som vägen slingrade sig uppför. Ännu en brant backe hade man att sträva med innan man kom så länge han själv levde. Än stå höjdpunkter. : Koltrasten ” älskar att sjunga alg in i skymningen, dan mjuka, dodtande ' värskyms ningen. ren ve "DÅ JAG GAR VIDARE > atöter jag. upp eh 'brunspräcklig mor- kulla, '- En vinglig ; fågel"! som fladdrar åstad. mellan: ' »träden; Där inne, finns redan skymnin- gen." Då jag går" hemåt ' ekar trastsängen runt om. Ekar långt ned 1 dalen, bort ' över skogarna on” lr: en av väreng absoluta : på andra sidan. vn | bergets” ;' stora," . I damm:;.' den. ' var full av'svart, På: np sittande på en stubbe | byggnadstomt, omgärdad med en Man: kunde se 'därifrån, såg 'al- b ”mossbelupen : stenmur drig. jag, . men det var väl den på beställning gjorde potatiskor-. gar av ene, mellan som han bru: i ka urnvo gård och stall, han vattnade och fodrade, ' men han talade bara i viskningar med djuren, och med spannar. och kedjor umgicks han så försiktigt; att det, bara" hör- des: dova. ljud och '$ svaga klirran- Iden. Från bakgården kom tup- Tpens hesa . :galande,'- skatorna skrattade bland körsb ren, kloc- -ikan? måste vara fyra: Det skul :;le bli en ännu hetare dag. än i går, "och " på sömn var. inte. satt | tänka;” det varen oro gömd" i "I kroppen -på "henne Hon "beslöt att stiga opp och" gå ner till. Sol. djupa ”kvarn- friskt, klart. vatten oppe från. å å- sen, ett morgonbad' skulle vara härligt och ge henne > Jugner bakar? an- nå, en; av fru Ekbergs famns. ”långar handdukar” över" skuldran ; och röda ' 'safflanstofflor: på:de nakna fötterna smög'sig Marga- ; reta ut.ur gården; över: lands. + vägen = och: följde. i. sakta mak . den vindlande' bäcken. Gästgiva- rens spanske vinthund," "som lagt sog. 'att' sova under - trappan för ; värmens 'skull;' väcktes av hen- |nes steg, och följde henne' lätt: jefullt, viftande” på” svånsen: När hon '. balanserade över. dämmet på den'. smala” och slipprigå, svartgröna stocken "— hon höll ut den långa handduken som. en balanserstav :— blev: vinthuriden "Sittande, tveksam... I det Pärlgrå. morgohljuset avteckna- dé sig: hennes gestalt under det ej om en, annan: höjd,- en. tunna”linnet. " På stranden mitt- emot var en bukt". med a fena kull , stenar och "grönt gräs, och "hon" ropade" Diegot, -satté' Nu Hörde Margareta, höt Söra |xen:' Backe började syssla .i la- jebruna håret satt opp fen kro: |- vinthunden över i ett svindlan- de språng — hans fötter rörde bara en gång den murkna stoc- ken, Som han var. rädd för. Mar- gareta lät linnet falla, och Die- go lade sig ner för att vakta det, med sin långa fina nos k skats i alla sina I dötaljer. I Mén i fulla två timmar skall Don Die- go hä legat på gräsvallen, 'viftat på svansen eller halvsovit, i tå. lig väntan på att de båda figu- rer, som satt vid varandras gi. da på al äntligen skul. in " saffianstofflorna; ljudlöst "och utan ett plask gled Marga- reta ner i det djupa, svala vatt- net och. simmade bort till” "den stängda - dammiluckan, / Där ' stri. lade 'ett 'par smala silvertrådar över > randen, och hon lät de; falla på sitt bröst, där de S fade de första solstrålarna,” som från nordost sipprade” in genom den: gröna dälden. - : In F redrik Böök likt" Dianas morgonbad i "em; opp på stranden; visade” det sig att det: inte . heller fattades ' en Aktäon.: Det hördes ett prassel, Diegö gav till ett hårt skall, och bakom en kullvräkt alstam. res- te sig en gråklädd' gestalt "med spöklikt. ”ansikte.. Det var. mjöl- härdrängen. Av: : allt att. döma hade "han > legat: där. öch sovit. Märgareta kände genast igen ho- nom, -men han; höll ena; handen framför! : ögonen, : som. om, hän bländats av: solen; och hand viss" rhed sin: våta hand fattåde :om hans" rödsvullna : armlové; 3. der undan- och sa: ”Förlå a'.uppträdet mellan. Diana Aktäon. i , Hallaridsåsens ; gjutna järnplatta Stod vi 'väg- kanten; där nog många” fler! än jag brukade vila sina tröttå ber, ler en id ir Klinten,” ett ganska | mäktigt». berg; - mari, hade en vid 'utsikt; fast de Te kyrkor; som det påstods att uppväxande skogens skull: : Och hog var det grannt' det man såg däp blånande: ; horisonter,' och nästan. rakt ner, vägen som ett ljust band slingrande" mellan. trä dens "grönska. : i Genom" en. "sänka I errängen Strax innan :bergets "börjar" kom liten, bäck ' ringlande.”. Stor ena och tokig”; brukade "den nog ” aldrig" bli, men”. inte torrlagd . heller, och .undär en stenvälvd "bro gick den genom vägen. '- Nedanför: bron fanns ett ”vat- tenställe” för de. stackars arma hästar, som på. derna backiga väg, varma dagar, behövde lite |S vatten'.. att läska sig med, "För folk som färdades här, och kän- de till. det, fanns ute i mosskan- ten strax intill, en källa, där det brukade ligga en mugg” att drie-]. Som ett minnesmärke står väl den lilla vklintabron ännu "över ickeri och" jag skulle "antaga att, : "mången - "kommer. ihåg. sin barndoms ”"””öringsfiske” — eller ”älleejdefångst”. i deny” Å soliga sommardagar, Ba AM . Efter ännu "några "krokar; Föch ännu några ””Har”, är mån fram- me vid nästa gård, sedan" man kommit genom: den: tredje 'eller fjärde”av minst 5 grindar mellan Trälshults bro och Knäred, (O, ni gamla tiders grindar, ni. har och fortkörning). Stället hör till Björkered, men i dagligt tal kal. lades 'det ”Gustavs ve leet”, fast allra - närmast leet låg en liten undanitagsstuga,' i vilken jag. haft många vänner, — : När jag. gick och "läste bodde där en änka, PJakoba-Petternil- la”. Mina föräldrar och hon var gamla bekanta, 'och någongång när jag kom gående vägen, kal lade hon in mig. ” " Hon' bjöd. på kaffe, och Kon hade så mycket att tala: om; och så mycket. att visa, så det var med stor glädje jag lovade att snart: komma in igen. : - "Jag sitter här så inycket en- sven Martinsson.” sam; och det är så toligt:när nå- "gon kommer in och I d "från vars topp |" fått vika för nutidens, brådska | Tempe: har" aldrig kunnat: utfor- stugan" har andra flyttat in. "NÄSTA BY: ÄR: DYREBÖRG, tt många år, svängde man IK på denna, oftast så väl putsade gård, "och nog kunde man "märka; Dade vänskap och släktkänsla 4 hälsningen” män fick”. Farbror. "Axel, var: yngst i syskonskaran på ”Farfarsgår- den” i Vångadal, och hos honom levde :nog kärleken till hemmet, som minnen, månget hans hän ders "verk, : - Snart vidga utsikten mån skymtar: kyrkbyn, och ' kyrkan på sin höjd: Men” först Passerar man ålderdomshemmet. på slutt- ningen,” däri Björkeredsvägen kommer” till. Till, den har: förut komrnit” flera” småvägar, från an- dra' byar, och därför, om 'man körn ' här:en helgdag vid gudss tj sitid; kunde det komma” gan- t med folk gående; kyrk- klädd Så särskilt vill jag min” ras” när det vär försommartid; när; allt "som växer stod i, sin fägring "och fåglarna sjöngo som äst, >. och '- vattnet blänkte "och spela i ån, 'och 'solen' sken. ">" Toa uppför backen gick kvin- horna, "+ med ' silkeschaletterna knutna under hakan, och näs: duk och psalmbok i i handen." Och de lyfte så nätt, så nätt på kjo: len; så. den. inte skulle släpa; i gruset.” : + Och . 'mannarna med svarta hattar, och med söndagsförstye- ke : och stärkkrage, 'och klock: kedjan tvärs över västen, stötte så nätt med kryckekäppen 5... Och de talte så lågmält om vind och .väder- =. : Somliga veko av in på kyrko- gården för att se om en grav, ny eller gammal, se 'hur ,vintergrö- nan och pingstliljorna, blomma- de, och liksom på nära håll min” 'nas' dem som jorden gömde. Och | barn och, unga trippade” så lätt förbi på vägen" utanför häcken, och: unga röster . och dämpat skratt blandade' sig med lärkar- N nas! drillar över. åkrarna. - Men från kyrktornet klingade 'sam- manringningen och uppför trap- porna skredo, människorna in under höga valv, när orgeln to- nade,' och 7 från altaret, sjöng prjissent + U Helig. helig: helig är Herren Gud allsmäktig, hela Jorden är pedalen; och när ' Margareta steg .", te inte vem hon, var, förrän hon: var det Margareta som så: ”Jag fryser”,' svepte handduken bätt. re kring sig och bröt :opp, tro-' get följd av; mjölnardrängen —- denna heta sommardag' var hon den enda svala: Hon gick rätt . opp på sitt vindsrum, men mjöl. : naren' försvann i stalllkamma- "Är det han”, sa Sören, ”som li går var ute och spatserade med. '. en karl som: "var så tjockt påpäl. : t sad?”t - ; - Mjölnaren "nickade. : 's ”Och i dag går han kring med t ett: fruntimmer, som har nästatt ingenting på sig! Han ska, hälle. . måttan!” iz gästglvaren klockan sju” å sitt kontor, satt Mar. gareta' 'där;” fullt påklädd, litet vit i hyn” och litet röd, i ögon. - locken; 755 07 "Jag, bar: mig illa åt i går”, började hon,. ”och det ska jag först be om-ursäkt för.” . givaren, : ”vi förhastar oss alla > rån gång — vem skulle veta det. om inte jag.” ' Men, därnäst ska "jag be att få säga , opp -min, plats.” a EC vad; nu då. undrade är ,. så att jag g ska Zita förtsatte : Margareta, tap-. från "Märgareta, - å men det: var mera likt en snyftning.. . "Förlåt mig”; menade gäsigi- varen, ”men är det "alldeles sä- språka litet förnuftigt om det?” tyckte. Margareta. gon: upplysning "vanns om vad : Solbergets. kvarndamm. ; Mjölna- reny' : Staffan Mårtensson från Vankiva, hade --visserligen vand- rat.över åsen tillsammans -med ski rstensfejaren ..- och . - atleten, men - frampå kvällen slagit sig till: ro på Östra Karups gästgi- värgåfd bland : flaskor och fat, sällskapet och" ensam vandrat söder ut igen: för fjärde gången under detta : dygn. Hade han i nattens stillhet passerat den lilla. bäck,” som”. bildar gräns. mellan. Halland och Skåne, Vad han ha- de "för" avsikt med det, var inte gött. att . säg knappt själv; en hän hade an-, förtrott. Märgareta, att han ville . se”, Margretetorps ”längor igen, han tyckte det 'såg ut att vara en : sån ordentlig och välbyggd gård, och alltsedan han började stryka : kring : på' landsvägarna längtade han tillbaka till ett re- jält ställe, där arbetet gick sin jämna lunk; Men på Jjusa dagen ville han inte. visa sig där mera |.— så som han skämdes över att "Iha' kommit dit i sällskap med två stackars - fördruckna satar. Och: till. på köpet hade han ju åkt ' precis "som i ev fångkärra. med handbojor "på, skälld för tjuv mitt på bygatan — aldrig kunde han bli sig själv igen ef- ter den betan. När han stått vid midnattstid och stirrat på Mi. gretetorp, hade han äntligen bl - viti klar: över, att det inte fanns iådon väg tillbaka för honom, : han var brännmärkt och utstött, mer. Han han orkade inte leva |. ick till bäcken för att söka sick ner opp ett djupt ställe, och när han - hittade: kvarhdamrnien var han så trött, öch han la sig ner att. vila ett slag — och där somnade han bakom - alstammen, - där . väcktes han av Don Diego och Vackra Margareta. ve Pente. 20 vv - Han- hade väntat länge på sin Junch och ropade slutligen; — Hör- nu fröken, är det meningen att jag skall sitta här tills jag svälter ihjäl? — Visst inte, svarade servitrisen, fan av Hans närlighet!” Doris: Morin.” Vi stänger klockan åtta. kert?' Innan. vi berättar det för- - min hustru," skulle vi inte: Först « > "Det: var på det viset; som nå- i som egentligen tilldragit sig :vid ' le ha talat till punkt. Till slut . ' ren hos Sören Backe; bo 7-”AIlt ursäkta”, menade” gäst- - 1 "Det ; kan: vi, göra genast) » hade : han ” smugit sig bort från han” visste det”: + å
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.