a -skull€”resa S: och 'returresan' New” York > TOötebörg "flygledes avverkad. - Gunnar sitter i bussen på väg'in till Göteborg och mediferar över såväl 'dénna sista resa han gjört som alla” tidigare "han värit med om, — ;Denna, "flygresa, som han! i gruvat sig så hemskt för. Den hade ju i stället visat sig vara den verkliga; drömtrippen, "Tyst .. och: vibrattonsfritt” hade "planet « susat am genom ryriden. Ibland "då Kan "tittat. uf genom ”eabin"- « fönsttet; "hade han tyckt sig svä-, Va Fritt” ovån mölnen likt en få- gel, Ingénting blir egentligen så, som :man har föreställt sig det från början, "När han for ut till "Amerika; "tycktes han inte kön na komma fram fort nog.? "Nu sjuttonårig” ömietsrade kände han" sig' stark nog att kunne" er- övra hela världen, Fars och n mors förnuftsresonemang : med honom var bara bortkastad. tid,.' Även om ' han” var. enda - barnet, så kunde' "döm . väl ” förstå, att där 'hemma kunde han väl inte gå . och dra benen efter sig. Ett jord-' . bruk som nätt och jämnt kunde " föda fyra kor och häst var 'inte mycket att ha, Han hade inte ens dragit sig för att skratta ut föräldrarna -;för ' deras', enfald, I dag visste han, att det fanns än" ' dra värden här i livet än bara "pengar, En god gemenskap indi- ”vider' emellan går ej att: värde- sätta i 'reda. pengar. Tjugoåtta . strävsamma arbetsår låg emellan då och nu. År av ständig mog- nads- och förnyelseprocess, Av ynglingen. hade blivit en medel- ä var då ena Kältten av tur | han. slitits", mellan sin” längtan komnnit: till” Chicago. Där fick for han då tillbaka till, farbror John, Där fick han veta att för- : sedan” flera år -bosatt i Två te "o, HEM TILL SÖDRA HALLAND k ” vudperson; den svénskamerikanske farmaren Gunnar: Bens-, ”'son! Berättelsens författare år! själv & 5 halla men” är ! rbotter.” UN ” TS i världen. Först for han då räkal vägen till farbror John. Där" var han” lilldräng i ett år tills resan kunde anses' vara betalad, "Med endast några få dollars' på fickan arbetade, han sig så "småningom upp. Hill” Alaska, ,Skogshuggar- jobbet och trapperns fria; men strävsamma och enformiga livs- föring höll han ut:med i tre' år; Sedan : bar det raka: spåret 'sö- derut.”” ågen. Han mindes ärnu vilka” Massor ' av flyttfågelsträck han; hade mött på sin” "vandring söderut, "Han mindés också hur efter sol "och varmare. nejder och vissheten " om : den.: stundande klang- och jubeltid som stunda- de" i och 'med' vårens ankomst. Han hade' dock slagit dövörat till för "vildgässens : v'locktoner och stådigt fortsatt sin vandring sö- derut.. Så 'småningom hade han han arbete som snickare hos en svensk, byggmästare .: Svånson. Hos honom 'stannade han i fyra år, Sedan bar det iväg västerut ända till. Stillhavskusten.- 'Den trippen räckte nära två" år, Så äldrarna levde och hade hälsan. Det var då han skrev hem efter dessa år av tystnad." Få 'se, det var nu ungefär arton år sedan. Något mer brev hade: det inte - blivit. sedan.” Men desto mera|- . ålders herre med stänk av grått vid tinningarria, Nu skulle .'han hem för: att få tala med sina åldrade "föräldrar, "Skulle" han förstå dem bättre nu, än då han sme for Ut i stora. världen för att se och få, vara med om något? PN med "arbete, . Vistelsen' hos far- bror Johns blev inte långvarlig. på kusin Ethel, men därifrån och till att bli måg i huset var steget allt. bra : långt." Så” han . samlade ihop sina tillhörigheter och stack därifrån illa kvickt. Det" var, då han bestämde sig för att bli far- mare, Han ville åstadkomma nå- got beständigt, som" han kunde känna sig stolt över, Utan att ha planerat sin resa hamnade han så småningom hos gubben Car- :|ter, femtoh miles sydväst Du- : | luth, Det var lite svårt att så här långt: efteråt säga, om det var naturens storslagna skönhet som hade fångat honom 'eller' om det var de vackra ögonkaästen från Rose, som fick honom att. stan- nakvar, Hur: som” helst, kvar blev han: Detta trots att gubben Carter var av den gamla stam- men och körde verkligt hårt med sitt folk, Efter en tid köpte han så grannfarmen, när denna helt plötsligt blev till salu. Tursamt. nog hade han femtusen kalla på kant och resten. fick han låna i "Tbanken, Drygt tvåhundra tunn- land utsugen: och misskött jord var något för. arbetsvilliga hän- der att gripa sig an med." Men han hade tur. Rose var mer än villig att flytta över och överta hushållsplikterna :hos den unge svensken; "Rose visste åtskilligt mer: om Minnesotas feta mylla, än vad han hunnit lära sig. Hon a, man "kän faktiskt säga att han hade fått se sig om här har tidningen SE hittat till Veinge där man gjort ett stort reportage om ”rucklet som var en guldgru- va”, Det är inga större nyheter tid- ningen kommer med: om' ”Risa- bunta” 'som. tanten allmänt kalla- +" des, Hon var: ju inte riktigt klar i huvudet , och ' håde' en . fantastisk " mani på att samla — pengar... Hon lade inte ut ett enda öre, när hon kunde komma undan, ' | Det . mest | tråkiga historien är . egentligen att den lantbrukare, som sålde ' stugan till henne, fick 'så oförtjänt schavottera i en halm- stadstidning. Han” utmålades . som en bov, som gjort sig skyldig till ocker på den gamla och ”utfattiga”. kvinnans -bekostnad, Nu har han sent om sider fått Upprättelse, Det enda som är nytt i artikeln är att Klara Andersson lovat Ella Johans- son" på Trulstorps ålderdomshem, Inte var. det väl något större fel |: 2 7 är ”nätt och jämnt” att hon 'skulle få ärva. henne om ' hon: följde "med och passade Klara i stugan: i Öringe. Men Ella tyckte att Klara hade det bäst på. ålder- domshemmet. , - KARNEVAL blir det i Lund den g9—11 maj i år och då väntar, man sig givetvis en massa folk. Man : har .bl.ta. givit ut en karnevalstid- ' ning men vi får nog säga, att blir . inte . själva karnevalen kvickare . och, roligare än tidningen så har man inte i Lund att göra. Men. det brukar ta sig i.sista änden. - ALLT VACKRARE börjar det bli - hu och tydligen är våren på väg. «+ Men än ar det inte blivit grönt, och vi nn väl knappast hoppas Kn ti maj. » så blir förhållandet jorden blivit + tjänlig ännu för vårbruket. a IN den: kända BIRGIT” "NILSSON, ån ' Svenstad - Operasångerskan Fr livit: ett strax utanför Båstad har blivi » Mycket stort internationellt Pen Just i vår har hon gästspelat i ar i denna ”musikens världshu- '- Vudstad” har hon nått en fantas- > tisk. popularitet, Detta berättare musikkännaren dr, Lars Edén -för Laholms Rotaryklubb ; häromdagen. « Det fanns långa köer utanför, oper . ran efter Varje. föreställning — OC ; det var föratt få hennes autograf. - Det fanns för övrigt inte någon scen i Wien där det inte var någon : svensk. bland d de främsta namnen. i "Tobias. var därför på alla sätt just 'den kvinna han då behövde." Det dröjde inte heller många veckor, | ti förrän .de. en lördagseftermiddag for in till cheriffen, SS När mr och mrs Gunnar Bens-' Son "senare tänkte ” tillbaka på just den dägen,' så blev det all- tid samma konstaterande, Lyck- ligare kan inte någon: människa bli io hårda" år tog "det Röse "och Gunnar "att få fason på far- men, År av slit och släp, lite sömn och utan några som helst nöjen, Men'de var lyckliga med varandra. Rose var en underbar, tapper liten "livskamrat: Aldrig ett ljud av klagan, trots att hon måste ha lidit oerhört av, "den sjukdom : som ändade : hennes liv cancern. ' Alla desperata för- sök att. rädda hennes liv hade varit förgäves. Hjälpen fick sät- tas in för sent. Sedan fyra må- nader tillbaka vilade hon nu på kyrkogården i. Duluth. a ed hennes bortgång hade hans egen livskraft fört: eri tynande 2. | själv. vv. försvann också. Et häftigt” Xy- fall slog ner mer än halva skör- den, "Tre dagar senare tog åskan fyra av de' bästa biffkorna.: Se- dan småförtretligheter 'i i ett.-.Men dem kanske han rådde för själv. När en' människa inte. är hel och harmonisk, blir arbetsresultatet därefter. Det'skall vara:köncen- tration, "vad man än skåll före- tåga sig. Första tiden ' efter Ro- se's död hade”: han. svurit och förbannat och rasat som en då- re.. Sonen "Roy; ' aderton år och fullväxt; "håde ' försökt att tala honom tillrätta. - Med ungdomens iv iver r häde han övertalat sin fader'att resa hem till'gamla Sverige 'och hälsa på. Nu satt han alltså här i bussen. Han var på svensk mark, Ändå kände han sig som "en främling. Ingen 'enda' visste om "att han skulle komma. Bäst så, ifall nu inte? alv? dkolle. vara som” han tänkt sig. G öteborgs Central. - = > Med ett ryck stannade bussen upp. Utan'större brådska tog Gunnar sitt resgods och klev 'ur bussen. Han hade en dryg halvtimme på sig tills Malmötåget 'skulle' gå. Endast några timmar innan han Hemma, skulle. vara hemma, Han" liksom” smakade. på ordet hemma; : Hemmay' var. det. inte hos Roy och gården? ' Gunnar mindes” plötsligt "de första årens svåra ' : hemlängtan, . som "nästan höll: på "att. slita inälvorna ur honom.: Den tiden var hemsk, Men" nu hade han ' Ju i alla fall fått möjligheter att jämföra, Han skulle tala om för Roy, hur all- ting var här! Ingenting skulle förgyllas upp.. Skulle månne far och mor ,känna igen honom ef- ter' alla "dessa år?" Var det för- resten så säkert att dom levde båda två? Dom var ju i den ål- dern nu, 'att 'man kunde tänka sig vad som helst. Gunnar ' tänk- te med bitterhet på, att han ald- rig ' varit någon. skrivkarl "Nog kunde han :väl haft. upprätthållit kontakten brevledes åtminstone någon gång om året, Skulle stor- granen... med. starholken - finnas kvar? Fanns ålkistan. kvar: där alldeles nedom bäckkröken? Nej, nu fick han allt: lägga. band på sin nyfikenhet: Gunnar tvingade över tankarna till den plats där han: var just nu. Rasandes vad dom. byggt. mycket. Stora fina punkthus, . Vilken ström av bi- lar, Fast dom var mest av 'den!k där "mindre sorten. Hemma va dom” allt bra mycket större. Synd att han inte hade bilen med sig. Det 'skulle varit något "att fräsa med. Jaja, en vecka går väl all- tid tänkte Gunnar, där han stod både bil- och hjälplös. för sig Två ' minuter före "tidtabellen rullade Göteborg--Malmötåget avstannande in på stationsområ- det i Laholm, Det första Gunnar såg då han klev ned från vagnen var: "inte stationsbyggnaden eHer någon annan del av staden. Nej, det var en. SJ-buss med svenska flaggor i-topp. Laholm—Marka- ryd stod .det i skyltlådan.' Den skulle ' gå nästan alldeles förbi därhemimavid. Gunnar grabbade fastare tag i ”trunken och äntra- de upp i bussen. Den var halv- besatt redan nu. Han hade tur att få en plats på långbänken utméd - chauffören, Där. skulle han'få en bra utsikt, Han kände sig nästan ung'-på nytt. Det här började” då bra.. Kanske skulle turen komma 'åter en gång till? [Inga bekanta? Nej- det var nog att begära för mycket. Men vil- | til ken härlig. luft och” vilken”; grön- ska. Språket lät; lite ovant, men gå bi Den goda tur de hade tillvaro. "företagit gig haft" med” "allt: de” 3 du Kördniér 1å ock BEGAr BA ÖR unnar. steg av bussen vid affären. Det var Evtagsvä- gen hemåt. Men det var också detienda' han kände igen, do; ån |? Var” ju" kvar förstås "och 'såge och kvarnen. Skulle" Henrik orka med slitgörat nu också? Nej. han var nog för gammal nu.:Men var hade: ; détta'' lilla 'samhälle kom- mit ' "ifrån. De" gamla välkända ljungbackarna var som bortsopa- de.- Här var i stället prunkande trädgårdar kring varje - villa. Tomterna inhägnades: med : en stenmur, som även den hade sin blomprakt. Förunderligt att dom har:fått något alls att växa här, tänkte Gunnar. Tiden har tydli- gen inte, stått stilla härhemma heller. ” Sakta och liksom dröjande på stegen började "Gunnar gå den välkända vägsträckan mot för- äldrahemmet.' Två : småflickor hälsade goddag och neg så vac- kert, att Gunnar kände sig rik- tigt rörd. Nu var han på hemma- plan, Folk hade tydligen tid att vara artiga här, Hade. månne jäktet inte alls hunnit hit ännu? Så ' kommer.-då Gunnar ut på raksträckan över den stora mos- sen. Det var här, som han skar så mycket torv. I ändå yngre da- gar;hade han kärrat undan der nyskurna torven på ”rullebaur”. Ett tungt jobb för en barnunge. Allrahelst: som det var tiotim- marsdag och det ansågs som'en skam, om man inte kunde! hålla något så när tomt för den'som skar,' Det var här som han' tjä- nade ' ihop till sin första riktiga kostym: Den kostymen hade han förresten haft på sig förra gången han gick den här vägen, n när r han for. hemifrån, + : . a Där "framme "kröker . vägen. Strax bör ham kunna se. hemmet. Ä Skall hän "kunna känna igen det? Troligen är det 'sig nog ganska likt, ”Far' har väl inte hunnit så mycket. Han'var ju ingen direkt arbetsmyra precis, Nog fick mor tjata”-rätt så" hårt med honom ibland, för: att 'sysslorna skulle bli skötta i rätt tid. Far stod så gärna och pratade med'folk, Då blev. det..1 desto” .mera i "stället, Det var ju som en” "liten tävlan "gårdarna emellan, om 'vem-som. först fick in höet, rågen "eller .havren, Det gällde att passa på, medan vär- ret var gynnsamt. Se där ja. Där är ju hemgården. Precis lik sig. Men runt ikring är det inte alls likt sig som förr." Nästan ' allt är åker nu: Farsgubben : har: nog inte varit så lat.' Gunnars. blick | fastnar med ens på” en bil; som står parkerad framför: förstugu- bron. Det 'kan "väl inte: vara 'så, att haxi har gjort den här resan förgäves? Att får o mor hade blivit” för: : garhla och måst sälja från. sig: gården? 7 "Varför hörde jag mig. inte för om det hos .små- flickorna, ' "tänker Gunnar, där han står och .känner sig villrå-= dig. > Det, är > inte som" det ska vara, » men : dom får "inte vard borta. "Jag vär ung och "dum när jag reste; men” jag är ju hemma; för att tala” om det ni. Jag har pengar nä, "Jag "skall ge er allt ni vill ha..Med en, kraftansträng- tillkämpar sig Gunnar det lugn som . behövs. Han går så "raka vägen upp. mot bron. Torkar av -Iskorna på granriset och kliver på. Dörren. står "på glänt. Han stiger in i förstugan och knäckar på . köksdörren:,. Dörren öppnas på glänt och han ser en skymt av-sin mor. — Goddag, mör, sä- ger : Gurinar 'sakta och lågmält. Hon ser på honom några ögon- blick - och "så kommer det' lika sakta. — ”Men är dekinte Gun- nar, paugen vauran?” -— Jo mor, det är jag. Men Gunnar, är det verkligen du? '— Ja mor, Men hur mår ni? — Ja med mej är det nog bra, mén med far är det sämre. Han har haft flera hjärn- blödningar nu. Det är ingen, som tror att han klarar sig. Du såg bilen. Det är prästen, som är inne hös honom en' stund. "Kan vara gott att få höra på en som förstår sig på bibeln riktigt, när man är så dålig. Så jag gick ner AElofa” ' och "ringde efter prästen och'han kom nästan med en gång. Men nu skall jag gå'in öck: se efter; om han tål vid, att ennåvt . Forts. i Staffan Mårtensson "från Van- kiva, upprepade' ' "gästgivaren långsamt ' fock” betraktade for. de Margareta v- Vv— vad kan|- det : egentligen vara för slags karl, och: hur har han" kommit ut att dansa på landsvägarna Om det" tycktes-hon 'också ha fått ett "rätt uttömmande 'be- sked, medan hon satt På ”alstam- men; i varje. f fall var. hon nöjd med det: Staffan var rööllareson, och möllare själv; han hade bli. vit föräldralös vid unga År, och han hade” haft "plats" som dräng på en rejäl kvarn. Men” ex hård herre hade han haft, och en far- lig otur hade förföljt honom: en gång hade han"lämnat' ett spann- målslass framför” kvarhbron "ett par ” minuter,' hästen hade:slitit bindslet och fått. kvarnyingen i skallen, så den stöp. . Staffan blev körd bort, och köm på' ett myc- ket sämre ställe; och vad där hade skett, var inte ens gott att säga rentut med klara ord. Men en natt, när Staffan var lämnad |” ensam att” ta hand om kvarnen gravning" —' kom" elden. lös, "Och alltsammans” brann ner, Staffan räddade bara kläderna på krop- pen. Men ' det : värsta var, att Staffan ' fick ; skulden. för: grov vårdslöshet, och jagades skymif: ligen bort för andra gången; och: likväl var 'det så, att möllaren gjorde sig god. förtjänst, han ha. de" tomma ; bingar' och' murkna stockar högt försäkrade, .. och Staffan kunde inte låta bli att tro att möllaren lämnat ett al tarljus i en mörk: skrubb, då han för, och att rätta meningen var att Staffan aldrig skulle, kommit levände ut.: Men yppa 'sina tan- kar vågade Staffan inte, tyst och tomhänt gick: han bort, och in gen 'möllare Ville ta honor i str tjänst mer: Det satte honom. så tillbakå, att' han: tog 'sig det:o- rådet" före” att slå följe "med skor- stensfejaren och akrobäten, ' som han råkade i Örkelljunga." Och därméd: blev mitt:öde fullkom: nat,' hade. Staffan Mårtensson klagat; för nu har jag märke på kroppen ' av: handlovarna, och jag:'har märke på själen av att ha hetat tjuv mitt i solskenet på en" bygata,' och . att jag är en landsstrykare' kan "jag inte” ens neka till själv: Tre gånger fick nom. Sätt dej "Gunnar och känn dig välkommen. — Gunnar gick fram”och satte sig på kökssoffan, Samma gamla 'soffa som han 1e- gat så många -år i. Lite mer nött ock”skavd sedan sist. Men rent och. fint” håde mor; nu som förr. skall man hålla utanför brukade”. hon alltid säga. Väggbonaden ' var"! "densamma, Nya tapeter förstås. Så " hade dom "dragit. in lyse och. så hade mor fått ny rostfri diskbänk med både vatten, och avlopp. Ja; det behövde. hon sannerligen... Hon hade .blivit så liten: och mager, Gunnar: hade” svårt att + urskilja några. detaljer” Han' gick" fram till föristret och släppte saktå och försiktigt upp rullgardinen. Kyr- koherden feste.'sig upp-och tog = möllaren” vär rest bort på er : jag så jag stöp; och tredje gån- gen är det "gillt nu ligget jag där, och jag, kommer NN om mer, 7E -IDei: låter "mycket beklaga, anmärkte--gästglvaren, hj an' såg når” och" snödde fummärna om vårandra; "Men tror nu 'Märgare! tå också; att man kan Nta på vad Staffan . -Mårtensson säger? +:3 ' ; "Inte lär det vara större hem- ligheter än att man kan ta reda på hur det hänger'hop, och Staf. fan. ville att jag skullé skicka Sören Backe : till Vankiva och Röke för att lyssna eftér hur det berättas på de: ställen "där han vårit. Men jag sa honom, att det ämnar jag varken spilla tid eller pengar "på." Till honom ville jag inte säga. mer, men gästgivaren kan gärna få höra det: så mån. ga karlar har jag' känt, och så mycket 'har jag Kört dem berät ta om allt vad de" utfört och I bpp- . Av. z Fredrik B ök. levat och varit, med om, ätt: jag tror mig om att kunna "känna igen tonerna och skilja på dem. Jag vet när en karl ljuger; jag vet när en karl skryter, jag vet när, en karl talar sanning)": '”Hm”; sa' gästgivaren och såg] litet ”underfundig ut. ”Det skul- le inte vara så tokigt för en an- nan att lära sig de. känneteck- nen? | ov cv "Nej", svarade” Margareta al varligt, ”det kan ingen mansper- son - lära : sig... Det är bara ett fruntimmer, som "är I Jenrum med "en karl, som: kan avgöra det. » sn a " "Får jag ställa e en n fråga till”, undrade -gästgivaren, ”Vad tän- ker hå ta er till, sen vi väl blitt gifta?” 7 ä - PVi ska. "köpa en kvarn, Jag har åttatusen krohor på banken och Staffan vill ingenting hellre yrke; det är bara husbönderna på jorden än hålla fast vid :sitt han - fått nog. av: Och jag här tyckt om möllor i hela mitt liv.” ; ”Ska det vara "en vädermölla, för då har jag en på förslag”, frågade gästgival n och såg foad ut. " ”Jag tackar”; "svarade Margo: reta, ”men Staffan har inte haft "tur. med. vingarna,' och "tredje gången ska det "därför bli én vattenmölla. Det & är ”foligt.4 för en mjölnarfru ' att. ha, mycket höns, men ännu roligare” är det att ha ankor och gäss, det har jag möt opp med.”..; i”Då gäller” "det "att hå Tikligt med” vatten "och lågomimed vatten, Så” myc et så det räcker att bada;i,; men "inte så mycket att det räcker att dränka' sig i” ”Vet Margareta”, sa "gästgiva” ren och reste sig opp; ”jag tyc- ker nog att det är alla "skäl att säga det till min' hustru, Jag; ska kalla ”på henrie.” "> i Margarféta teg." ” ', ”Förståndigt låter det nog”, utlät sig fru Ekberg; när Hon -Ji sin ordning få lyssna till histö- "Irien om, Staffan: och. Margareta. ”Mycket -förståndigare” än vad jag nånsin” skulle trött, Men” hur är det, "Margäreta? I Har'du tänkt på ”att "giftermål är annat än bara "hushåll och förstånd? . Känslorna har jag inte märkt mycket 4 av) '”Det ska frun inte säga” : "När han, väl" hunnit bli litet värm i morse, så kom det ur ho- nom, att "han "vände tillbäka till Mar i hand och" hälsade ” välkommen 1: er stol. och; "gick fram till faderns . Kunde” detta vara” ngt, hans” egen far? , Sakta; ER för: "drag, tog hah så småningom igen sin ung- döms far. Han hade åldrats nu. Nästan mer än'/vad mor? gjort. Försiktigt strök - han. sin garde far" över pannan. :Den var .het men. inte fuktig. - Kyrkoherden [€ stoppäde varligt och ytterst för- siktigö" in nattvardskärlen' i sitt schatwl, tog bibeln och smög sig på tå utvur runimet, Han kände |- sig på något sätt totalt överflö- dig just nu:'Han hade bevittnat eri länge väntad sons hemkomst. Han visste, att sonen: var väl- kominen mer än allt annat. För- äldrarnås « intensiva” Jbönekamp hade gett dem sonen åter. Gun- Har Fhåde körarit” höni' till deme” ip också dä han ville se mig en gång till i livet. Och nog la jag i går märke nom”. Sör det mån hu vara gott. och väl: för hans del, Men bur står det till med dig själv, Margareta 1 det var snarast det jag und- rade. på: Har du fästat" del vid hönom?”,; : > Margareta slög oppesina stora ögon och mötte fru? blick. ret jag känner för. manfolk.; Jag har haft många kring mig i min dag, ped derb. SE Vr 2 sär 2 Edie ös I En gäl . rför att]. till; att ögonén”. gick" opp på hor : ”Jag vill helst tala retul; ve vet årots frun; och då vill jag säga hur!gallupmannen fru P listorier från Hallandsåsen ordentligt ort, som en karl och sdin kvinnajdå lr det hela ju au AME och jag får säga, att! tycker” Staffan är en grann pojke — det såg jag vid första - ögonkastet. -NQ "vet man ju hur madtolk är. Has dem går det alltihop. genom ögonen; när de: blir ömma och vidhängsliga, så är det kroppen och lemmarna som de spejat efter — de ser saker, som vi själva inte vet om, Men-ser frun, jog har det annor=- släppa honom mer, så är det inte därför att han är grann, och inté heller föratt han är duglig och kan sätta Bäsan I vädret, Utan jag "tycker det är synd om ho- nom, Tror jag att' han kan reda sig bra utan mig, så må han gärna. för mig löpa sin kos med det han fått, Men om ing ser att han behöver mig, stackarn, att det kar gå rent på tok, ifall han Iska hänga med huvudet -— då är e det nått inom mig som smälter, många kavaljerer, och det har varit ståtligt folk bland dem, men vill frun tro mig, om lag säger, ått det bara har varlt två bland dem som jag blev dragen mot, och likväl, har ingen av dem knappast rört mig med ett finger. Den 'ene var han, litteratören i Kristianstad, och den endre var baronen här. i Ängelholm; för dem båda har jag ynkat mig över, "Sjuk och fördärvad var han, litteratören, så Inte var det svårt att låta bli honom, men sannerligen, han kunde' behöva nån . som » förbarmade 'sig över hans elände. Baronen har också gjort mig ont mer. än en gång, fast han håller sig karsk, Men se "litteratören, han hade det där 1 41 med inbill 14 och . |] honom, "då var han salig och' vet frun nog, han är t alla fall den han är, han har en titel och ett namn, och när han kommer , i farten med att berätta historler, då är han högsta hönset I korgen, då ” stiger : karfmen '— aldrig glömmer jag hur ögonen blixt- rade och "orden ekade i kamma- ren, här jag första gången kom dit in: ””Då lyfte, översten sitt ridspö och slog kull den stora och det blev dödstyst 'vid hela bordet!” -Den som kan berätta det: ingen nöd på! Men med Staffan Mårtensson ' är det an- norluinda. Han har blivit knäckt sträckt ut ett finger för att hjäl- pa honom. Tredje gången var det jag som knäckte honom, men så ska jag också räcka honom, inte fingret," utan hela handen och rätta opp honom. Otur har vedermödor har varit hans dag- "”IHiga kost; ' men nu ska han få : boten där han fått soten, så sant "td som”mitt nämn är Margareta” ” "Ai ”Amen”, så fru Ekberg; aldrig. hade” hon drömt om att-Vackra Margareta > skulle "varit 1:stånd att: hålla : en så lång predikan. Den ende som-anat det var visst Sören Backe, han hade' brukat såg henne. At det gör dej ont om ho- nom," mjölnaren, "det ser jag”, fogade fru Ekberg äntligen till. "Nog har du känslor för honom, . men år det den riktiga kärleken? — Margareta, du måste inte' vara som andra.” er ; I Forts. . . 1. 5: ARBETSAMT, fue Hur år 'det för dig, llsk- I'ng? ar gr änkan sin avlidne man under 'en spiritistisk seans. il Rätt så brå, men vi får ar: beta 14 timmar om dagen. >= "Hur kommer det sig? ” — Min”man: ” Ni skulle höra en gång och jag har också haft a hans”förklarlägar, EN kom- , Frun" har säkert' hört om mina . stolt, då såg han ner på oss and- ra med förakt, Och baronen, dot historier på det viset, den går ' lunda, Ska jag blf riktigt mjuk . mot en karl, 'så att jog inte vil . hos mig kommer det an på om - verserna, och när det rann på - silverkandelabern — 'kratschl — ">. förut två gånger, och ingen har ' han ' haft hela sitt liv, skam och , muttra: "Djupt "vatten, när han :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.