4 | — 4 Da vå 4 j 1 É å i é (L arm Me MN | I ” i Lördagen det 5 juli 1558 sn kan vi 'konstatera, att den . gångna veckan helt gått i Gröna - Hästens tecken. Den var försenad i starten men, tog upp sig i " spurten och har nu nått målet. Givetvis talar vi om Stadshotel- ; lets trädgårdsgavlljong, som väl så småningom blir sommarla- holms stora träffpunkt. Den "invigdes med pomp; ståt och ' landshövdingebesök , och öpp- nades för allmänheten på torsda- gen med mycket stor tillslutning och gott humör. Nog var det ; Väl en sensation för de flesta att - sitta i hästsadlar”och dricka cock- tails — men som väl är gungar det inte så mycket som på en riktig hästrygg — åtminstone in- te förrän man hunnit med till- . VN Hoigt mänga glas, . USCH VAD DET ÄR VARMT hör man "nu om' dagarna — men Varför skall man klaga? Vi har sannerligen nog av kyliga dagar under tre fjärdedelar av året här uppe i khögan nord — Jåt oss då i stället njuta av den ".. goda värmen. Svalkan kan vi sö- ka ute i havets' salta böljor vid Mellbystrand och Skummeslövs- strand, där .det just. nu mylrar -av folk. Än -:värre blir det väl i nästa vecka, när de stora indu- strisemestrarna sätter in. ”Läs- kande drycker går det åt i stora . mängder" och glassförsäljarna har den verkliga högsäsongen just nu. ÖSTANVINDEN har varit torr och pinande och torsdagskvällens ' lokala åskväder förmådde endast - mycket knapphändigt rensa luf- ten. Regnet var välbehövligt och gott där det kom, men det tog ytterst ojämnt — de melersta och södra ' delarna av Mellby- strand fick t. ex. en rejäl rot- blöta — som kom de mänga ba- » dande att fly i alla väderstreck ” — medan man uppe på norr in- te fick något alls. MANETER har det också kom- "mit ute vid badstränderna som en följd av den östliga vinden, "och det gäller för de badande att Ir Epp för dessa 2”odji dessa så hände det häromda- gen att en btlänning, som aldrig tidigare kommit i beröring med en manet, blev bränd, å han på sitt språk förklarade ”att han blivit biten av en fisk.” Och man får ju hålla med honom om att det är elaka ”fiskar” vi har här som bits på det viset. LJUVLIGT är det annars vid stränderna .och . inte minst de .. många simskolor,' som nu är i ” gång på de flesta sydhalländska eocknarna, gillar värmen. Då trivs barnen och undervisningen går bättre. Det behövs simunder- visning — drunkningsolyckorna börjar bli mycket vanliga. Låt 0838 slippa'-några sådana vid de sydhalländska badstränderna. Tobias. "ii en pensel, kletade lite röd färg | Gus SVENSSON GREP. TAG på. den och strök på duken han hade framför sig. Han tittade ett tag på sitt konstverk. Ett leende för ett ögonblick; Strax blev hans ansikte' mörkt och 'dystert, Han tog tag i penseln och bröt pen- selskaftet mitt itu. Slängde bitar- na i papperkorgen,' Han såg på bitarna. Förstod att han” inte orkade mer, att han helt enkelt inte kunde, -.. Genom takfönstret i ateljén sken vårsolen in.' En stor fyr- kantig bit av golvet belystes och visade gamla ' tidnings och kladdpapper i en förfärlig oord- ning. Han ' visste, att han inte ville ha en massa skräp liggande så där men han kände ingen lust att röja upp och göra i ordning. Gus. Svensson gick ut i köket, När-han fick se kaffepannan vid sidan: av spisen kände han hur torr han var i halsen. Hungrig. Ögonén . sved. Helst hade han velat gråta. Det började puttra i Kaffepan- nan, ' Pannan liksom hoppade. Gus tog fram en kopp och satte den på bordet. . - Ute lekte vårsolens skuggor. Han gick fram till köksfönstret, öppnade det och tittade ut. Nå: gra småbarn lekte därnere, De skrattade och tumlade om och ramlade och slog sig och grät och sprang in till mamma, SOLEN SKEN ÖVER HUS- RADERNA bortåt järnvägen. Ett tåg rullade just förbi. Hans ögon följde” tåget ärida tills det för- svann. bakom några villor, I trädgården bugade några blyga blommor i vitt och grönt i takt med vårvinden. Snödroppar! - "Nu kokade kaffet. Just som han slog upp lite kaffe åt sig kom över hans läppar, men blott I stojade 'och slogs och skrek och |: sätt" sp: detta: an- slag på sin ateljédörr och stöp- pat "ner" hundralappen i fickah gick han nedför träppan och kom ut'i vårsolen; vet GATORNA KÄNDE h tilll Dem hade han sett och gått 'på i snart tjugofem år. Nästan |£ varje gata, varje hus var sam- manbundet med: minnen, ville inte tänka på dessa minnen men kunde 'inte”' låta bli: Det gjorde honom förresten inget att: minnena radades:i upp för honom: Luften, var så klar och vårlätt at tändas att han kände sig som en ny' mänriska, Kuiide till. ock | med skratta åt desså minnen: Nu sedan han beslutat sig. för att ge sig iväg. : - På Bredgatan "hade han målat sin första tavla, Den” hade hanj|. kallat : ”Stövelskaftet”.'- Här i korsningen : mellan ' Bredgatan och, Allégatan håde” han ; för många år sedan kört omkull 'med sin cykel och ' slagit knät, Här inne bland träden på Allégatan hade han en gång haft en tam NaN NN NEN Å "NOVELL: - avs lars Sökolm, .Ränneslöv. vn ekorre, som han måtat, Det I var medan mamma levde, tänkte an sn -Gus gick; "omkring på måfå, kände sig fri som en fågel, som inte bestämt sig för varthän vingarna skulle föra, ' Han gick in en sidogatå här, en där allt eftersom det föll ho- nom in. Så stog han då på Västra |rasstade det i brevlådan, - Växlar, 'skuldbrev,. skuldbrev. Kunde han aldrig få något ari- nat? Skulle han som konstnär inte ens kunna förtjäna pengar att leva för? Skulle han köras från sin ateljé, skulle han hungra ihjäl? .I ett brev låg en höndralapp. Den kom som en uppmuntran för en försåld tavla. En hundralapp! Alltid något. . ” Strax beslutade han sig för att lämna = ateljén, Fundralappen räckte ett tag och sen. ”Bortrest " på grund av resa. Nycklarna ligger under mattan, Gus Svensson.” ' SABBATSTANKAR Åv kyrkooherde Axel Sköld, Askeryds Kyrkby, Linköpingssstift. " Att vara Jesu lärjunge är en stor och dyrbar förmån. Men i lärjungaskapet ligger också ett krav. Jesus kallar för att sända t, : Vi skola vara. arbetare i Guds rikes vingård, . "Vi äro kallade till arbete. Ar- betstillfällena; . när det gäller Guds rike, äro många, ja, obe- lä gränsade, Därför har Jesus an- "- vändning . för. oss alla. . Petrus var en bland de första lärjun- - garna, Han lyssnade villigt, när Mästafen kallade honom, Han fick göra skiftande erfarenheter i Mästarens efterföljd, ' Ibland fick hari uppleva under av ljus och glädje, då han såg hur Guds rike. uppenbarades i makt och härlighet. Men ', ibland fick han vara med om verkliga prövo- stunder, då allt tycktes så mörkt och dystert, Då greps han av misströstan, . Vår text talar om ett fiska fänge, Petrus hade arbetat in- tensivt och målmedvetet, Men tillt var förgäves, Det hade inte blivit något resultat, Modfälld står han där vid stranden, Var- » je lärjunge får uppleva sådant. Vi ville se resultat av vårt ar- bete. Men det uteblev, Vi ville bli bättre människor, mera hel- gade och bättre skickade att fullgöra vår tjänst åt Herren. Vi ville arbeta ”med fruktan och bävan på vår själs sallghet.” är vi granska resultatet, tyc- kos allt vara fåfängt, Samma er- rårenheter göra vi måhända, när | det gäller arbete bland våra som liten, han kom väl ihåg vil- -lan, Där låg den ju, kritvit i vår- solen, Minnet "av allt detta kändes som en chock. Här bodde nu far- bror Helge. Han försökte tvinga sig att inte tänka på detta. Kun- de inte. . Farbror Helge var det snålaste han visste, Denne gav' blanka katten i om andra fick lida och ha det svårt, bara han själv kun- de samla pengar på kistbotten. Gus hatade denne man, hans egen farbror, Lömsk och slipad som en räv var denne snåle gub- be. Farbror Helge hade kommit som en tjuv, det förstod Gus nu, Sr. Här” hade” Gus”bott| medmänniskor, Vi möttes av o- hörsamhet och likgiltighet. Alt såg så hopplöst ut, Då kommer så lätt misströstan. Vi känna oss ensamma. Det är prövostunder för en lärjunge, 'Men det är på samma. gång välsignade stunder. Då bli vi påminda om att: allt om vi gå åstad i egen kraft, Våra blickar riktas som kallade. oss, Det är hos oss honom vi skola söka kraft och hjälp, Det är på hans ord vi skola gå åstad, Det kan vara en bitter läxa, för en människa, som trodde sig om så mycket. Men det är en nöd- vändig läxd Då först -ser vi bå- lärjungaskapets gåva och: Frälsaren. vill vara med oss i vårt arbete; Då vi hämta kraft och hjälp från honom skall vårt verk icke vara förgäves. skall han giva oss nya uppgif- . Då tér men 'också ny ivälsignelse och kraft att kunna utföra, dem, egen kraft ej hjälpa kan, vore snart förströdda; . Men med oss står den rätte Man: vi stå av honom stödda. Text: Luk, 5: 111. ONE ÄR. DET DU: : : som låter Ditt barn springa utan ' tillsyn 1 trafiken BGN då han. första gången ' lånade mamma pengar mot ockerränta. Så småningom hade hennes skuld blivit allt större och större och när hon sedan. dog var:farbror |Helge faktiskt ägare till villan, Gubben hade kommit och med värdig kännarmin 'synat huset och erbjudit Gus bo där om denne slutade med — som han sa'— sitt målarkladd och gjorde nytta i stället. ' NU STOD GUS utanför denna villa ännu en gång. Han såg in genom ett fönster och kände att detta var en del av hans eget och säga farbror Helge rent ut vad han tyckte om honom? + Han hade blivit förödmjukad en gång i sitt liv av denne gubbe och ville inte sé honom, inte: bli förödmjukad ännu 'en gång. Se dessa rum? Hans minne skullel. blöda, . En idé flög upp från någön- stans, Gus nappade, på den. — Jag skall försöka så sant. jag heter Gus' Svensson, Han kände sin sedel i fickan och började hånskratta, Skulle gubben gå på [> det? , > : Snabbt öppnade han" Yrinden, gick . gången fram 'till trappan och ringde på. ”Helge Svensson” stod det skrivit på dörrens plåt» bricka, Så stod han och väntade, bytte . loroligt fot då och då och såg, sig ”Jomkring, . Snart hördes 'steg i hallen, |” rässel 1- påtentlåset och - dörren gick upp. ”Där stod . farbror Helge framför , -honom, "samme gamle, snikné man med risögon : och sliskigt leende; 7. ÅL Vad ser jåg, är det Gus, så wevligt då efter alla dessa-år, liv. Skulle han gå och knacka på |: Gus kände hur ilskan blossade i kinderna.' Men har behärskade sig: trots ”att” han helst . velåt springa” sin väg för att slippa]: +» höra: detta -ir ställsammå, falska prätande.:. — Jag har eft för låg ätt & göra |! BT -— Det år hågot som jag jobbät |; med länge och: som kommer att |: ge storå pengar. Å «Nu såg Gus hur intresseråd | gubben blev; Denne bjöd ' Gus I stiga in ' och: bjöd honom sitta: i |: bästa fåtöljen inne i salongen. . - —"Jo,' jag "vill hå farbror till kornpånjon., Farbror får bli kom- panjon på ett villkor; att jag får bb här i.en tio dagar'öch får äta I; fin mat-oth'görå som "Jag vill tev Men. "farbror "Helge 'ville 'inte nöja sig "med" detta besked. Fan ville veta vari förslaget bestod, på hur vad "sätt de skulle tjäna pengarna " och hur mycket det gav. ns 1 Gus "och" ärbror.. Helge sätt länge och väl inne i salongan och diskuterade,.. Men: Gus " röjde ingen ' hemlighet, ' han " varken kunde eller. ville ”omtala något inhan om tidigast en vecka, - .:— Om inte. farbror; Iitar på mig så får jag söka mig någon annan korhpanjon, TA i Efter deta klåra beskéd' mjuk nade farbror' Helge. Han förstod | att skulle det bli några pengår fick han nöja sig med vad han redan visste, Vänta någor veckå gick alltid." För övrigt var: det inte 'så mycket som begärdes äv honom —: att graben Gus 'skulle få bo där och äta... Snart var beslutet fattat: Gus skulle bo i ett rum på andra vå- ningen, han skulle äta när far- bror Helges — detta passade ho- inte. fråga ' om eller försöka ta reda på vad. Gus-sysslade-med:+ "Farbror Helge bjöd till middag och Gus lät sig väl smaka, Dätpå tog Gus” sitt 'rum i besittning, glad till sinnet och med, en djärv idé i minnet, > - oe so NÄR DET BLEV KVÄLL började . Gus sin verksamhet. Hans rum låg rakt ovanför far- bror Helges — deta passade ho- nom utmärkt. Först möblerade Gus om och det gjordes med största möjliga oväsen, Därpå fick han tag på hammare, grytlock och bleck- burkar och slog och väsnades på golvet, -Dunkandet ljöd som in> födingstrummor genom hela vil- lan. Så höll han på flera timmar, ända' tills ' tröttheten tog över- hand och han kröp till sängs, . På morgonen var farbror Hel- ge inte på bästa humör, trött och vresig. : — Vad är det för oväsen du har för dig? ; > — Jag jobbar, sa Gus och fick ta tag i munnen för at inte släp- pa ut skratt. Så fortsatte, det på samma sätt, Gus' oväsnades på sitt rum, ibland nätterna igenom. Men när den .svala vårmorgonen bröt in ställde han sig i det öppna fönst- ret "och skrattade i:kapp med fåglarnas vårkonsert, Att se farbror Helge varje fru- kost var för Gus ett sant nöje. Hans ögon var röda av brist på sömn, hans händer, darrade' och han led, Men detta lidande var bara en liten hämnd på' allt vad han låtit Gus och andra lida. 1— Gus, är du inte färdig snart? Jag. kan inie hålla ut länge till med detta oväsen, '— Jo, farbror, jag: är färdig o om några dagar. Tur att man snart är färdig för det är jobbigt att vara uppe hela dygnet. ETT. PAR DAGAR SENARE ansåg" sig Gås färdig att visa sin hemlighet, Farbror Helge .hade lidit tillräckligt 'mycket av allt det nattliga oväsendet. Gus kän- de'sig rentav trött han: också. — Väd tycks? sa Gus och vi- sade fråm en hundralapp; som just fuktats. . . Farbror Helge bara stirrade; : Detta hade han, inte väntat sig. Att grabben, kunde göra pengar: |: a Den ser:ju äkta ut? .— Ja, jag tycker jag har lye= kats ganska bra med den, .: : Farbfor Helge , vågade knappt röra vid den, Mån snårt nog tog hän: den 1: handen. och synade föritrg ed. ytt inspektionen och: olyckshändel: sen, med tornuret; öch värenda man på regementet hade: klart för sig, att nu stod man för 3 "vändpunkt ti 'det tio gånger. värre och: över- sten: fick sitt>stora astmaanfall med straffexercis och" nattövnin< gar 'och prygel öch tvångskom. |. mienderingar, eller: också” löste det hela app sig i väckert väder och allmän röjd. Det: röjde inte Fänge förr min stackars vän upptäckte vil! ken roll : som” var, honom tills "han : var. bondens; på schackbrädet,: som skulle offras let firigt. Han rev av en n hörn [flik för att-undersöka- pappret, Häån”" synade den mot ljuset och kunde inte finna något fel, : "Dagen därpå gav sig farbror elge ut i stan för at försöka hörnet " men. kände : sig illa-till niods över att kanske bli 'upp- täckt... Då köm en "stadsbuss skram- lande på Västra Esplanaden;' '— Jag hoppar in där och b fålar med hundralappen. och. så åker jag en bit och kan sedan: gå 'hem, tänkte han, = Bussen stanfade och | tören : krävde avgift. 'Farbror Helge: tummade: på den "falska lapperi i fickan och kom sig inte för att ta upp den..> -- — Avgiften, sa konduktöre En femtigöring "åkte : upp” ur fickan och konduktören kvittera de med en biljett,” .«<"; Farbror Helge åkte med:ända ner: till" affärskvarteren TY cent- rum. Där steg han av vid Kre- ditbanken ' och / stegade ; in kamrern, =... i — Jag" tror "att en av dessa hundralappar är' oäkta, så han och räckte fram två hundralap- par till kamrern och tittade bort. Han ville: sinté möta” -kamrerns blick.” ”Kamrern sköt” upp glasögonen och tittade storögt på dem; Sen försvann han för att tag bakom en dörr; ,: 7 :— Nej, herr . "Svensson; : det finns inget fel på någon av dem. — Vilken grabb, ; tänkte” han men sa det inte, — GUS,' GUS! Farbror Helges stämma genomträngde hela hu- set.” TN — Jag "har. varit. hos kamrern på Kreditbänken och han fann inget fel på din' sedel." >— 'Tydligen ett bra” arbete då, sa Gus men tänkte: Gubbe Hille, snart biter jag dig. . Farbror Helge bjöd på fin kvällsmat.” Det : vankades räkor och hummer, rökt lax och röd- — Hör du Gus, hur lång tid tar det dig att göra en sånn där till? ee — Det tar minst! en väckas tid. Farbror Helge tänkte på allt slamer och buller .:och brak på allförstörd nattsömn och :på det plågsamma vakandet i så många nätter, Ligga och höra detta o- väsen, Allt bara för en hundra- lapp, 3 oe oo or kunna göra en större sedel?: = — Jo visst, Det: är' inte värre det och. tar, inte längre tid hel: ler, : ; : Då skulle + du. ann göra eri tusenlapp.i stället?” | i :— Om farbror så vill, .sa' ” Gus. Men det är så att' man måste .ha något att titta efter, .. . oh Vad säger du? ;' a Jo,: jag säger. ätt o skall göra en tusenlåpp måste jäg se hur de set ut först: torv: Farbror Helge satte sig grym: taride 'nér I 'en fåtölj: Mén hah kan inte göra en iubenlapp så att den ser ut som en tusenlapp, om man aldrig sett en sådan och om man. inte 'har.. någon-.att göra efter, '., an AE Efter ..én:. stunds ::funderande | ' spatserade farbrorn uti sitt sov- rum, letade reda på en tusen- app. "Det 'plirade I 'grlsögonen när han överräckte den till: Gus. > Jasså, den ser så ut. Jå, det går nog, alltid alt göra eh sådan, Jupp för: att rädda partiet. "Han | skulle" få : översten att skratta! växla hundralappen, Han tänkte |' först. gå .in i speceriaffären vid|-...; : I flickorna, > hade suttit på häst- ; det fanns ett s Jinte säga hur jag gör, men det är par. Dom blir väl. inte förs örda -| dra 'och' såg sig omkring full- komligt likgiltigt, Han kände sig upprymd: medan farbror. Helge satt och tittade i golvet. Andades stötvis, 'andfådd” som en 'skénan” == Gus, tror du inte du s ulle tre, förstod att Gus hade rätt. Man Ni på kamrat =—'vad i all. världen be- tydde. det - för. honom,: om han fick ett, dåligt "betyg i ridning! Han skulle bli rikligen kompen- serad," dels genom kårens: eviga tåcksamhet, dels genom de mest lysande betyg i alla andra äm- nen, Sina epåletter behövde han inte vara rädd för överstelöjt- nanten försäkrade -honom med en :blinkning, att alla de'andra kolumnerna redan var utfyllda med runda” vackra siffror: Han hade ' till :-ocH' med fått högsta betyget 'i ryska språket — vad kunde 'det sen göra honom, om han råkade trilla" av hästen! ” Min. vän rös., Det var honom nämligen :- fullkomligt likgiltigt vad” han” fick för betyg i alla ämnen; och. vad ryska 'språket beträffade, skulle han ha före- dragit ett lågt betyg, för hemma i de baltiska sfärerna ansågs det sa el > Fredrik Böök vara. smaklöst med: pedantisk felfrihet i'det” stycket." Men det enda undantaget var Just bety- get i ridkonsien. För det första hade hatt <sin lilla” ungdomliga äregirighet: han var: "verkligen, i egen tänke; en ganska god ryt- tare. För' det: andra :hade hans gamle far sin point d'honneur: alla: hans” barn, både pojkarna ryggen så” "snaft" de” "vuxit från godset, ' de hade haft'den bästa ridläraren 'i. hela Livland, ' och ett fotografi, Det var hans enkla plikt som , familjen samlad; till Hubertus- jakten, trettoh mun hög? Det var "håns stolthet: friherrinnan behövde säga: hade bevisa: sitt skrivbord hade” bbronen "som visade hela tt i damsadel på sin skimmel, - men alla de andra gränslade sl- na” springare; -och sanherligen öm det fanris Hågdt ått änmärka på deras hållning. Och 'nu skul le yngste sohen"t huset Komma ' tillbaka från ett fyskt' drfagon-. > ' regemente med en femma: i rid- > ning! Det var en bitter. kalk att tömma, , ".,> « Men: tömmas 3 skulle. den, fanns” ” Ursäktade : han , . Sig. f ett litet ' ke J alltid” Men "det är bara så att jag måste ha sex stycken för att vara säker på att .Iyckas, - UU Sex? ll - — Ja, ' jag måste. hå tre. för. framsidan" och tre för” baksidan. Ånmars vet jag att det inte' går. 7 "Så många tusenhlåppar "har jag inte. Det är säkert”det: ”— Det var tråkigt, farbi kan jag inte göra någon. Ja; ett faktum : att jäg. behöver” så många för att lyckas. i "— Jag har inte" sex tusenlap- när du jobbär "med dom: — Nej / då ; farbror, = - Gus satte. sig bekvämt tillrätta, slängde upp ett ben över det an- inte det ci mycket för "dessa ' dagar. måste ge mig 1... : .— Vänta; vänta, skreks det.: Farbror Helgé' kom 'på' benen. Nästan kröp intill kistbotten och fiskade upp fem tusenlappar till, Sen haltade har fram. till Gus. ' -— Är det verkligen säkert du. behöver sex stycken, .sa. han, .' "Den sjätte då? fÖ Härnn S "Z. Då är det bäst jag jär upp på, mitt rum och sätter igång och jobbar: genast; ” H - Farbror, Helge. "ack in på "sitt rum. Han hörde slammet ovan- ifrån och kände sig trött; För- stod att slamret inbringade peng- ar och somnade: tungt och djupt. "> Gus började återigen bearbeta golvet: med hammare och lock." Men snart blev hån trött och samlade JIhop at sina saker och gryt- us kom upp på sin ateljé såg han. anslaget, han tidigare satt upp, vände på det och skrev: "Hemkommen från resa . ar - Stig på om det behagas . . fule ' «Gus Svensson”. Färbrot.! ;Helge." vaknade . på morgonen, letade genom hela villan men kunde inte finna den han sökte; Han. förstod att Gus tagit”ut sin hämnd men ville för skåms skull inté ä säga det till hå- gom. : br var. inte" lätt. att avgöra: att inte veta; tänkte min vän, och + gnodde 'på:"i sitt anletes” tIsvett; kommandoorden. haglade; 2 "och det fs lilla förslagna -odjuret hittade på allt vad det kunde för att göra - : le, det vunnet. hambriséren smällde, . var. översten! ” " Fotts, t é vidare vill veta av höns. inget : :val. > min vän gjorde stram honnör, 'och överstelöjt- nanten klappade honom Bå ax.” n. Tur var det att hah inte . ”Jag är lycklig - att 'få göra mig möda”, för han : . knappast fått fram, det," han hade gråten'i halsen, ”jag var ju bara en pojke den gån-' gen”,. mig. - : ig önskar ja kunde återge - detalj min” väns beskrivning . på riduppvisningen, men Jag har inte tillräckligt förstånd på det. Det var inte tilåtet att rida 'en egen häst, en kavallerist skulle” att + han.. var. karl. att” komma : tillrätta "även - med . en” okänd och ostyrig fåle, och min” arme vän fick syn på sin lott : kosackkattän; kreatur — han tog sig ut som Don Quijote” på ' Sancho Panzas mulåsna.' Den var menlös 'som '” ett. lamm de första: minuterna, mén sen gjorde den'ett ytterst +. illistigt. försök att låta sin ryt- tare gå framstupa över hästhal- s Isen. Kosackhästarna varswsträna- de att bli stående med ett ryck". mitt i fyrsprånget — det var då sköt av sina ge-. > 7: | vär, innan de tog till piken. Men: ', min vän hade:flätat sina långa ben ihop, under. hästbuken, och han " stod -rycken, medan ko- sackkattan 'segnade ner på knä. .. som: en kokett cirkushäst — och -rofficersgruppen hördes det svart nen, han lutade ' sig över räcket, han slet i vapenrockeri och fäk- tades med; armarna, men min . vän' kunde inte: urskilja anlets- + - dragen; "” förvridna var de, men "rv om, det var av "vrede "eller löje , honom. livet surt. Men han bet ihop tänderna, och höll god min — någon ritt i den högre. sko- : lan blev. det inte, men det'var spännande. Hur : det tog sig ut, vågade” han inte: tänka på; men när han hållit på en stund, upp- : | täckte" han” till :sin” häpnad, att köosackkattan började lugna sig — hon hade helt enkelt fattat tycke för den. långe jätten, hon .': lydde, när .han skänklade . hen= + ne, Det här duger ju inte. alls, . flög det genom honom — hur - : ska jag få henne att kasta. mig . av? Vad :ska överstelöjtnanten tycka, och vad, ska kamraterna ' säga! I sin förtvivlan styrde han . kurs på ett ställe, där den; san- diga vägen skar genom en kul- och : gav. kosackkattan ett lömskt hugg .i Ijumsken — fny- sande 'sträckte hon ut, men han ' lossade »stigbyglarna, kastsde ut benen och tog spjärn i. marken på båda sidor, medan han, lyfte sig ur sadeln. Det lyckades: han blev stående bredbent över sti- gen, 'öch mellan hans ben. ske-' a nade »kosackkattan' i väg ut, på ' fältet. När-hart sansade sig, hör- de' han ett dånande skratt bak= om sig:, det kom från altanen, Partiet var ,. — Och så var dete en liten sak till, eö Betty.. Ni kan väl hälsa' er flottist, "a Bäst - . . > Det är inte på långt. när så vårt att göra en god gärning som att låta bli att skryta | med. den ef- : eråt, » ov -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.