RN 2 nd - kunne > j tycks den "goda värmen vara borr ct igen gedan, den ”bilåst bort” ett slag. Blåsten har ju in- .te varit så särskilt väll [a tt det även på landsbygden kan finnas muntrationer, trofs det gängse, talet om trå- kigheten därstädes vill väl ing- en bestrida. De många dyrbara födelsedagsf na nu för tiden : > speciellt inte av badgästerna, och .. det roligt att vågorna ute vid Laholmsbuktens "stränder har gått höga. Nog är bada när det blåser men det är också farligt med hå- lor: och strömmar. Dess bättre bär vi inte hört talas om några olyckor eller olyckstillbud ännu och vi får väl hoppas att folk -" visar ”badvett” så att .det inte blir några heller. i na ORKAN: är annars det just stående ' samtalsämnet, och det - "är tråkigt, att blåsten inte fört "med sig lite regn till de. syd- « halländska åkrarna. Det är väl fara värt. att. allting brådmognar — åtminstone på de lättare jor- darna, "I. går såg vi ett grant rågfält utåt. Meilby, som fak- tiskt började gulna. Och det är :ju alldeles för tidigt, det blir in- gen kärna 1 axen. Bror Håkans- son sade dock häromdagen, att " det finns ett gammalt ordspråk 4 som säger: Det är bättre med en liten skörd i torreväden än en stor 1 regnväder. Det får man , vär trö- > sta sig med. ; is JORDGUBBARNA, i översväm- - mar snart Laholms torg, och al- drig någonsin tidigare har vi sett så många av de läckra röda bä- ren som-1i år; Det tenderar nog ", att bli överproduktion på detta ar « gar. ” område. Nere i Våxtorp har man mycket "stora odlingar, och på » slätten lider de rätt hårt av tor- kan. Men uppe i Stavershultsda- len på åsen har torkan '— märk- : ligt nog —-inte. tagit” så hårt på länga : vägar när, och där. finns » det också” stora och. fina odlin- "ATT FÅ ETT FLÄSKBEN 'be- tyder ju i dagligt tal något rätt .8å otrevligt. Men det kan man göra trevligt också, tyckte i var- « je fall agronomen Nils Fernqvist, när han talade nå den stora kött- "dagen på. Brödalt i torsdags. I stället för blommor har, folk. rätt i . ofta börjat ta ett ha'vt kr smör .. med sig när de går bort på visit > — varför skulle man inte också | kunna ta med ett fläskben? Kan- ske husmor blir ännu gladare för det, trodde agronomen.' Vi Jåter frågan gå vidare. . '— Jag såg häromdagen i La- holms Tidning - det gjorts viss åverkan på badanläggningen i Led. , Tjärby sjö, berättar stads- Ingenjör Lasse Carlsson. . Sådan : ' Skadegörelse brukar vi här i sta- - den också vara utsatta för, men i år har det inte varit så farligt. Vi har ju ett regnskydd ute vid . Glänningesjö och detta är — eller rättare sagt har varit — försett med papptak. Ungarna klättrade + antid upp på detta och rev gång Ho ” strimlor.: : stopp för detta, bort Men pappen' i: långa 'nu har: vi satt och i år'har "vi lagt på plåttak = det blir inte så lätt att riva bort. Konstigt är det att. ungars förstörelselusta 'skall gå ut över sådana ting, som de själva, har ir nytta och glädje av. ” + t Tobias. på ' gång tycker jag dock gräver allt för djupt i ”offrets” plånböcker för att giva full valuta för nöjet. "Och så ha de benägenhet att svälla ut mer än tillbörligt, för . . alla vill vara värst. Jag ' skall här nämna ett par tillställningar - där jag själv varit med i det ena '- för ett tiotal år sedan då gillen” ej kostade ens hälften. Och hört berättas om det andra. av 'en som varit med i den gamla ”go- da tiden”, : Det ' var en kärngubbe i vår krets som skulle. fylla 60 år. Han hade bjudit ett 60-tal gäs- ter av båda könen till fest. Det " vankades rikligt av Guds gåvor av mat och dryckor. Två spel-- män svarade med sina harmo-'- niker för "musiken ynder såväl . , måltiden som mellan talens "långa rad. é "..Sen flyttades bord öch Bän kar till sides, och dansen tråd-" - des vid musikens toner. Vi voro "några med 70 år på nacken som fort tröttnade på dansen i vär-' men och överläto det nöjet till "de yngre. Så voro vi fyra som skulle söka klå upp: varandra på : en tolvskillings bondtolva i ett.' rum bredvid, till vilket dörren stod öppen. I början" gick spelet ” raskt så vi vunno varsin tolva. Och för varje vankades det en ' spelsup.' Men sedan blév det för ” mycket annat prat som störde. ' intresset,' så den: femte tolvan "blev aldrig slutspelad. " ville höra hur det gick till på "ett. 60-års "gille: som ' han varit. ' med i sin "ungdom. Jo vi voro i- >del 'öra. Och våra viv trängde : sina stolar intill för att som de trodde. även få "höra en skojig "historia, Och så började B sin : . berättelse som jag nu efter hans, egna 'ord söker i bästa mån å å- terge. : Min svärfar som var en väl-, - beställd bonde i Rumlekulla by ' - skulle fylla 60 år. Och hade er- bjudit sina släktingar och alla bönder i byn, smeden, skrädd- .arn och skomakaren jämte alla deras till giftasåren komna ran - 'liga' och kvinnliga avkommor ' hem till sig, som det så enkelt :- hette på. lite ”meravtan”. med några snåpsar till; - Fastän det må Gud veta, att - där fanns minst 15 slags sovel | SABBATSTÄNKAR Av biskop Nils Bolander; Lund; - Missionen i i. vår situation -— . Aposteln- Paulus i Aten är i många , avseenden én talande ". bild av världsmissionen i värl- . den 1958. - Det heter om Paulus, att han förkunnade ”evangelium om Je- sus. och om . uppståndelsen.” » Detta är och förblir. missio- - nens ärende och budskap hur än världen omvälves och tider- na förändras. + ' Strängt” "taget är 'kristendo- men en främling i alla kultu- rer genom sin förkunnelse av Jesus . Kristus och honom så” "som : korsfäst - och ”uppstånden. . Missionen' är minst av allt nå- got. västerländskt kulturombud: Ack, -det'. vore verkligen inte mycket, att komma med. -—.s så komprometterad som den väs- terländska kulturen är. ve Nej,. i missionsbudskapets centrum står mysteriet, för ju- dar och greker en | dårskap och en stötesten. ee Inte så 'märkvärdigt att re- dan Pauli tids 'intellektualister kunde säga om det budskapet! aposteln frambar: ”Vad kan väl denne pratmakare vilja sä- ga, — ”Han tyckes vara en " förkunnåre / av främmande gu- dar”, | Misslonen får alärig, . aldrig svika at förkunna evangelium om Jesus. och om uppståndel- sen. Det är lika sant som det är sagt: ”En religion som är li- ten nog för. att vi ska förstå den är inte stor nog för våra be- hov.” "Det sägs” om Paulus i | Aten, att han i-synagogan höll sam- tal med judarna och med dem som ”fruktade Gud”, ”så ock på 'torget, 'var dag, med dem som han träffade där”. os. - Det är lett ord om missio- nens heliga uppfinningsrikedom och oräddhet, ” erat Aldrig försitta ett tillfälle” att göra Jesusnamnet känt och äl: skat. Alltid redo .att i tid och otid förkunna Ordet. ” £« (Ante sitta och vänta på att bli uppsöka. dem där de. åter. sig sökas. ' ”Räds ej bekänna Kristi om världen än det skyr. Det är ett fäste och en när allting annat flyr?» - Apostlagärningarnas : helige författare säger Om Paulus" i Aten att denne upprördes i sin ande, när: han såg huru uda fylld staden. var med avgudar bilder. ” | " Missionens heliga”, indignation namn, hamn, I en hel: del glas; och ' porslin + san sprang i blod. «: ran skulle försöka att ställa allt . stanna en”stund så inte gubb- får aldrig släckas ut. 'En ödmjuk indignation utan. . F ödelsedagsgille fordomda ägs |» a; Hist ar c. '0. NILSSON, HISHULT berättar här en drastisk his- toria, om hur det kunde gå till på ett kalas i förra år- hundradet. : . Lu av smör, ost, korv, sylta, fläsk- "pannkaka, risgröt, lutfisk, svis- konsoppa m. m. för att inte näm na att släktingarna medförde -förningar aåv lite varjehanda som vin och krusedulliga gorån.' "Och så vankades där supar till varannan tugga. Så det var ej att undra på om stämningen - blev” något högröstad genom - sorlet; Själv aktade jag mig för att taga allt som bjöds. Och det var långt ifrån alla som kunde följa med” " galoppen. Men : skräddarens 25- -årige son, som höll väl med skomakarens Bina trillade under bordet före mål- tidens slut och bar'sig illa åt samt var dessutom ful i truten. Skomakaren började att sjun- ga föga anständiga visor. Och "hans kvinna försökte att tysta hohom: 'och få honom ätt 'ej ta mera' sprit. Lika dant: gjorde ' 'skräddarens fru. med sin. man,; "så de avböjde" supen till fisken ' Men då sade smeden honungs- : -lent Törs ni ej för edra kvin" nor? Hit med suparna sade de, . då båda två, tis Ti sist voro alla « så fullpröppa- de av mat och dryck; så det: var omöjligt att få ner mera, Och de flesta sökte sig från bor- > det på vingliga knän. Och så "skulle Bina försöka taga rätt på sn "sin fästman som fortfarande låg och sov under bordet. Men då : han skulle resa sig slog han hu- :vudet'mot. bordskivan, så bor- det höll på satt. gå omkull: och splittrades på golvet; : « : Och fästmannen gav i hästig- --heten Bina en sinkadus så n No Svärfar som var rätt så hur- - tillrätta men; råkade snubbla över svärmors nyvävda .tras- « mattor och stupade rakt i fam- nen på smedens kvinna, "som sade skrattande ”Nw fick. jag en härlig kyss”. : Min Tilda som just fick se fadern i en annan: kvinnas ar- mar klippte till: ”Skäms du” ej far som själv har kvinna och gifta döttrar”? Och svärmor : kom, .in från "köket och fick se skrällen på golvet. Och var så 'arg så hon . fräste. Jag sade till Tilda att " jag ansåg det bäst att gå hem. Men ' hon" sade . vi få: tvunget strutten bär. sig illa. åt igen. Hon hade ej fattat att det var av oförakt han fallit i en an- 'nan kvinnas famn. Smeden satt kvar vid långbordet. och gav upp. flera flatskratt, M en stämningen Jugnade sig . I snart, och svärfar vinkade med en obruten konjaksflaska. Vattnet stod nästan kokande i tillbringare på .borden,' jämte ölglas i vilka lagts socker, för självförhävelse ' över. allt . det människoförakt, all: hänsynslös- het. och magi som frodas inom hedendomens hank och stör — « darn tyckte på att skomakaren fr Forts. SS - Bety on - et deh skämtade med honom, övers de ej j skulle spricka. för varm] telöjt. nöp.h örat | öderste vattnet. Och så bänkade vi oss åter kring borden. Denna gång knäsatta av våra kvinnor, som ville smaka våra toddar, men väl mest för att passa på att de ej gjordes för starka, Skomakarens käring råkade välta mannens toddy, Om det "var med vilja eller av oförakt vet jag ej. Och han fick ny påspädning 1 stället. För skräd- ej borde vara sticksnål fastän hah "glömt sylen hemma. Och skomakaren förfota toddarna emellanåt och tyckte att skräd- daren' borde göra ' detsamma |" för hans nål hade börjat rosta den sista. tiden på. grund av brist på kunder. ! Men - kvinnan höll” handen ” över koppen så det starka spil-" .des på duken. — Ha ha ha, sa- de skomakaren, du törs ej för din käring. — Väck med dig, : sade skräddaren till sin fru och . ryckte till sig flaskan: och tog en bra klunk; Vänd till skoma- ' > karen' sade” ha Nä du ännu är jag herre. i mitt: hus och. nålen ..drar "jag. blankt, : Ännu kar ingen kund klagat, ty jag "syr så kostymen passar krop-; pen; ' och : mina näst" hålla så . länge kostymen varar. Det är inte som med de: skor du syr.” temannen; "Det var: "med . uträkning gjort, sade skomakaren; för jag ' .som ligger och snusar som. ett annat svin var inget för henne : att vänslas mev:; . « Ordbytet' framkallade i stora . skrattsalvor; Och en ny sådan ” "utbröt : då” smen” föreslog ” att. någon. borde "skickas att hämta ' skräddarens. nål och skomaka- | tyckte att din ' drulle till son ' iörier: rad rån: h vv för”jag hade i alla falk fått hög- sta betyget i ridning. "Det var deh till! och med lägerentröpre- nörem hade fräckhetem att. blan- da sig i kören och göra honom ironiska ' komplimangen = han skrattade - "så. att. den, väldiga våmmen gick i vågor, och han torkade tårarna ur. ögonen "med sobelsvansarna på pälsnfössan, som; Kan. bar mitt .i sommaryär= alla fall mycket, svarade han: "Jag: kan: inte” minnas. var vi Piov presenterade fv för varan— dra. ”. inga gick: det än, när Jag fick. min fullmakt som officer i ryska armén”, slutade min vän sin be- rättelse.. ”Glad var jag att” "det var' över, och allra mest glad vande” med blanka vapen, "Men därav blev inget då båda som- nat med huvudet: på-- bordet. Men Bina" hade, krupit. bort i en vrå och 'satt och. grät. Och hon :var :deh' enda Mi ckte synd om. öre ve 3 Svärfar satt vid bordsändan med tunga ögonlock "och" log, såsonmr ville han säga: ”Nu ha de väl fått så de blivit nöjda. ch 5 så började folk att acc ka och. ta: avsked. : Endast 2 till din: egen tös, där klackarna. de tre överlastade måste.stan- " föllo: aviinnan hon mötte fäs-" . "git" mer, än jag tålt,' m : undrade, vad hon skull om någon påstått att jag. gat, taga sprit för henn parna:. var ingen riktig karl. Och. att få en kyss. av € och vi med. na till' morgonen. Jag fick be- ; röm av Tilda för att jag ej ta] I "min . ungdomstid ' ansågo' . kvinnorna” i min hemtrakt; att! , den som ej -vågade' att ta'su- är; . so "ej hade;en bra” 'snusdriva "inom läpparna' smakade ingen- rens "syl.. så att stridstupparne - "ting... Men tiderna förändras, en hatidvändning. Äldste : ma; da sina mellanha= " Själv, som hade satt det. Han förklarade att det var första 'gången 1 sitt liv han sett en.'durkdriven: kosackkatta bli överlistad ; — den som. gått i land! med: det, han var ingen grönskålling, han skulle ha sin belöning, "Översten utbringade elr skål för mig på mässen, och hat var som en far för oss alla, hela natten satt, vi på hans al- tan vid ”trädgårdsljus, det blev diucket skarpt och berättat hi- storier från turkiska fälttåget i Rumänien, och jag fick den he- den att spela vint med honom ända tills solen gick upp — då | red" vis ned några stycken till floden och tog oss ett morgon- bad." Men, alla mina "perigar var gångna: = Jag fick låna reskas"” sa inne i Suvalki hos JJägeren- treprenören, Men han. var också mild som morgonmjölk... Väl- herre,” jag” visste väl' att vi snart skulle” bli. presenterade för vär- andra mitt namn är : Safir, och" jag." är köpman av första klassen, och 'de femhundra rub- lerna är: det alls'ingen brådska med, "Jag har ;min, unge: herre att tacka för "mycket, vi kom båda ner :på fötterna. ” | ' Det var inte som .han skämtas 'de ellér ljög, det var" dagens re- Ina sanning — jag bade hört det berättas under nattens lopp. När ersteri "skrattat ut, :var han vid sål Tott, lynne och andar sina affärer ordnade i | Getabocken Sim som a nykterhietsap ostel, ; BY ha en sedelärande F nder första världskriget med dess -livsmedelsbrist var. det en ogronöm; som skrev i tidning- arna I och "föreslog "för folk på landet - att ' skaffa sig” getter för att avhjälpa den värsta mjölk” bristen, Denna maning vann: ge> hör; och snart fanns i vår sock: en ett tjugotal getägare. : . Förut hade geter inte 'före- kommit i mannaminne här, men äldre personer. påstod att defun- nits tidigare, "och då skulle de förutom . som” "mjölkproducenter haft "en' annan uppgift. Det” på- stods att om man. ställde m en bock 1 en ladugård, där besätt- ningen” hade smittosam. kastsju- ka, så . skulle denna försvinna. Hur därmed förhåller big må väl vara: en sak för - vetenskapsmän. nen att utreda. . Omsider... ble et” "emellértid bättre tider, och: "getaveln gick tillbaka, En del höll dock på i det längsta, och sist av dem alla är skomakare ” Persson,: som inte upphört ännu, : Han tänker dock lägga upp till hösten. Det blir alldeles för oekonomiskt att hälla avelsbock för en ensam get. -Ti- sådan gemensamt.'Som geten fick att dessa skull ef&-leva' till hös- han hade ' ont "om foder" erbjöd köpa bocken, vilken var väl mar ger , att "slaktas efter : vinterns kvappa kosthåll. : ren 'menadé att:det skulle gå bra att tjudara bocken i trädgården, därigenom bespara en:de larbete med gräsklippning, : Ja, varför. inte, sade lantbruka- ren nog kan väl bocken. duga til trädgårdsmästare, n,f Netzén du- ger till jordbruksminister.''-' > Följaktligen köpte "han bocken för femtio kronor, och hoppades att han inte skulle förlora på af: färeén, då: han väl, när bocken fick bättré hull skulle få Igen si- na pengar.” . Man sel »Torparen” Åugust Körde ett fri- köpt torp i "skogsbygden en mil från ' kyrkbyn, ” " vilket ' födde en häst och två kor. - Det, var "ett slaveriet . under di nens fruktansvärda s. k. läke- domskurer ' och under primitiv andeskräck.' En hälsosam för- trytelse. över en religion som bär. frukt ' i ålderdomshem för kor men inte för människor. Men ” missionens indignation gäller också de. vitas' förbrytel- ser : mot de 'färgade : folken. Schweitzer fastslår: ”Missionen är inte välgörenhet utan. bot- göring.” Missionens nu är i många av- seenden' ett nödens och krisens nu. Men missionens nu är ock- så ett Guds nu, nådens nu, Kri- sti nu. i see Misslonsdagens klockor "1958 ringer samman till ny missions- glädje, helig oräddhet och upp- finningsrikedom och helig ån- dignation. Text; Apg. 17: 15—18.: me Hanak -; HÄR: SJUNGER GRANEN 'ocH "HAR SUSAR FÖREN 7 DOFTERNA SKÖNA BLOMMORNA GE : : . " FÅGLARNA SJUNGA VID STENGÅRDSMUREN - HÄR, SE NE HEMBYGDEN DRÖMMA OCH LE.” SS 1 RÖDA SMA STUGOR MED ”KNUTARNA VITA ; "> LÖVSKOGENS FÄGRING VID INBADDAD SJÖ + NG » "+ MOLNSKYAR LJUSA SOM GJORDA I KRITA bs > NATTHIMMEL MÄKTIG SOM STJÄRNORNA STRÖ. ” HÄR ÄR DET: MINNENA OFTA JAG DRÖMMER ' AREN MÅ SKIFTA OCH DAGARNA GA ALDRIG DEN BYGDEN I HJÄRTAT JAG GLÖMMER - LJUSAST: I VÄRLDEN ALLTID DE STA. : äng Strandh.” digare hade getägarna haf jen ganska, bra "ställe, Som tvillingar i. våras,' bestöt August ten, mer'då skall de slaktas! Då han en lantbrukare i kyrkbyn att ' Lantbrukaren ifråga var Ante hågad för affären, men skomaka- så den'kunde beta av gräset och det efter. sin far, hade goda möj- ligheter att” Tå skogskörning, - -och dessutom” var en duktig arbetare, borde, stamiljen klarat sig" "bra. på sitt - ställe, Isynnerhet som han hade; en duktig arbetsam hustru: August led: emellertid av. 01 svär 2 8komma, nämligen en ö- släcklig 'törst. Dehna måste stäri- digt underhållas med pilsner, och som denna. krämpa tilltog för å rf, så. gick: det mesta av hang” rtjänster ät till öl, varför det vår. dåltgt ställt med ekono- mien:t hemmet, .. +: =>. Då hän hade önt om foder tin djuren "på vårkamten talade "han vid ovannämnda lantbrukare. om att få köpa ett lags hö. När han skulle lasta detta glek han först till affären och köpte en försvat- flaska emellanåt under. arbetet. Lastningen drog; längt ut på ti- den, och då ölet tog slut innan >) Hasset var. färdigt, skickade han en pojke till affären efter ytter- ligare ot vssin ” ök. > Ve - et vär "just" den dagen lant- brukaren ' var och hämtade sin 'nylnköpta, get och nu kom han hem med den. Eftersom. han inte ville väcka uppseende I kyrkbyn genom någonting så ovanligt som att komma ledande. med en bock 'j satte hamen svinbur på vagnen, och körde och hämtade bocken. Till yttetmera; visso "lade. han an presenning över bruren. När han kom hem til garden Höll torparé August fortfarande på” att lasta. hö. ”Har du varit och hämtat en, sugga”, sade "An- gust, ”då är de väl bäst att jag hjälper dej att lyfta av "den". . Inkomna i ladugården öppnade lantbrukaren. huckan.. till. buren och bockån rusade ut. sade: ”Jaså det har gått så längt lig” "laddning" öl, och tog sig enl. Hällandsåsen . i blev jag när jag ; fick mitt betyg; relsen, och han refererade" för- handlingarna. Safir fick kllt vad han pekade på. Till slut blev han så djärv, att han kritisera- de: artilteriets — skjutövningar, :. Saken var den, att Safir” hade ett kontrakt med regementet: han betalte en viss. årlig isum- ma och hade privilegium på allt metallskrot, sont kunde samlas . upp på skjutbanorna och på det stora fältet, där artilleriet sköt skarpt vid samövningarna. Men denna gången hade det gått tlll på ett alldeles nytt sätt, aNting skulle vara så fältmässigt, och artilleriet hade skjutit på finge- rade mål, som, bestod i båtar och: pontoner ute på sjön — det | skulle föreställa en flodöver- gång' efter alla konstens regler. Sefir var alldeles utom sig: alla de "fina 'metallstyckena låg på den sumpiga sjöbottnen, ”Kan man tänka sig något dummare! En sån där general vet inte vad han ställer till med sina påfund. Jag är väl Ingen fisk! Jag trivs inte i vatten! Blir jag inte löst från kontraktet, är jag en rui- "nerad'man.” Majoren hade trott” att nu var väl måttet rågat och ” tålamodet slut; men översten ' drog ett djupt andedrag och sa: "Safir har så sant jag lever rätt — kom hit med kontraktet!” — viille "se glada ansikten kring: sig; den gamle översten; sådan var han, . Och när jag kom hem med epåletterna "på axeln, möttes jag ”lockså. av idel soliga miner, När vi satt kring frukostbördet, höll pappa inne, med ett ägg i ena handen och kniven 1 der andra . — han högg alltid av'toppen, och sén satte han ägget , i sin vigselring, någon annan ägg-" kopp ville han : aldrig veta av —' och: frågade med låtsad Nik-. giltighet:"”Nå August, vad fick du för. betyg i ridning?”. Jag visste mycket väl att han skul- " sta. betyget, » pappa lillal? — "Verkligen", ;- sa pappa, och högg av": sitt', ägg med stadig hand, ”Jag skulle, knappast väntat att de hade så .:mycket omdöme,” Men hur Jag hade fått mitt ;idbetyg, det nändes jag aldrig i livet. berätta för honom. va, "Vi satt i trädgården - Malen och kom att tala om ärlighet. . Om ävrligheten i Sverige; om är- ' ligheten i andra länder, och" om. ärlligheten i Ryssland. Jag gissar .' att utgångspunkten var de tap-" päde ,' näsdukar .. och förlorade ta ser om somrarna i det sven- ska landskapet, upphängda' på en: hagtornshäck eller liggande ' på ett. mjölkbord 'vid landsvä- gen, Min baltiske vän hade ock-" så några. erkännande ord att sä- ga om de tecken på 'ett rätt- skaffens 'sinnelag, som han i akttagit i Sverige, men han var! superlativ eller lyrisk, det' låg . inte för honom, 4 ' ”Vad jag tycker mest om i här - är ordningen”, sa han; om en liten stund tillfogade han: och” stillheten”, . är två goda ting, tänkte jag. ; För. egen del påpekade jag, att det inte finns många saker i Sverige, som tydligare vittnar om en befästad > rättsordning än våra . brevlådor, både postver- kets och de privata. De är så bräckliga, lätta och oskyddade, att de utan vidare kunde" föras bort med sitt innehåll; men den risken tycks ingen ägna en tan- ke åt. På de flesta ändra ställen piga, väl förvarade tingestar, som knappast skulle kunna öpp- nas annat än med tunga verk- tyg och, dynamit, I min ungdom hade de flesta människor i Lund sina brevlådor i förstugan eller vem som helst skulle ha kun- nat- vittja dem. Det mest: frap=- perande utslag av en låg nivå ” August blev vit 1 ansiktet och som jag kan erinra mig är en tidningsnoftis, som jag klipps ut ' med mitt öldrickande, så jag 3er lur en fransk landsortsidning och - horn på suggorna. Då är det nog fortfarande bär i min plånbok.” |. på tiden att tjeg bättrar mig”. Forts. och så rev han sönder det. Han » ; , le, ha "mulnat,' om jag inte kun- : oInat svara som jag gjorde: ”Hög- Ordning och stillhet; ja, et I i världen är de massiva, klöm- 7 i trappan. eller i porten, och + bälten och. sjalar, som Than of DN 1 |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.