rn - a I Ae DE har i . rigt och argt blängande”, på varz ” I tt 'våtsurt stycke vintersver ge. utbreder;s sig" i detta ögon- blick . 'mellan mig! och .horison: ten. En: :vinter som inte äv nå-. gon" vinter .utän' bara något vått - och - ruggit.. Över. ägorna” driver . regnet. som '"fladdrande draperi- :er. Några talgoxar klänger iv- |; andra runt blormkrukan med det smälta talget som jag hängt i ett :snöre i äppelträdet utanför » fönstret. De små. fåglarna tycks|s inte vara nedstämda precis över " vädret, som mest liknar en pa- ch 3 Tite dvkoppling: Men vi sa det inte annat än i halvme- ningar "och - -antydningar.. Vi var goda kamrater. En sak var dock fullt klar: en av oss måste stan- na kvar över söndagen och se i Hill hästarna. Men vem?j > et var då: som Lasse tick den geniala idén — eller var det; kanske jag själv, för idén vår inte så genial som den först syntes.” Varför änte släppa häs- tarna lösa ensamma - vid vallen, Då: kunde vi ju åka" ned båda rodi på "vårvinterhöst,' i Det ligger en. karta” fran ör . mig på bordet, "en skolatlas. som - kommit -fram av någon anled- > ning: Förstrött. öppnar jag de sagolika "utfärder och resor runt . mosaikmönster- av svenska land- " efter breda Pärmarna,, En kartbok är nu för mig alltid något fascine- rande i vilken. man kan göra vi n Pp dvlånga land Ieger fram- ' för mig. Blicken far lite hit och dit, allt är så "välkänt. Men: så! Jag vet inte "varifrån det kom- u "mer. Plötsligt minns jag en hän- | > delse en sommar för några år sedan. : Jag låter pekfingernag- eln åka kana över kartbladets skap.. Sakta: låter jag. blicken följa 'efter och så åker jag mil si. minnet genom, kart- :sommargröna. .' bygder. ul två. "Ingen 'av de. andra kurs> déltagarna "visade sig' heller va- ra "villig! förstöra 'en till synes Jlovande söndag, Sagt och ' gjort. På "en: fäbodvall ligger husen ordnade regelbundet så 'de' bil- dar en: öppen fyrkant, Mellan husen fanns ett. åldrigt staket. med stättor för.in- och utfarts- ägar.” Den öppna platsen in- anför "husen ' och "staketet —YJ latsen kallas för tun — var en ypperlig hage. Och då det. deså- tom växte frodigt gräs där var annen mi Av Sven M artinson. Corea ju "saken klar. vi riggade upp staketet och. lade slanor i.stätt-. örbi - ”glitterblåa” över strecken vid Amungen.. - Jag är i Hälsingland, I' denna sekund kanske >lite- mera -vint- ” [hästarna ensamma :kvar. Då vil / enom "mellansvenska. låg- torna, ' ' sjöar, bergslagens mångbesjung= na Järnbärarland, geriom Öster- da löpte de runt tunet "IPå lör dagseftermiddagen släpp | ie vi hästarna på tunet,' De gil-|” lade. till synes vårt sätt satt. be- kåndla dem, Ystra 7 och . glada ågra. varv innan de började" äta." ” Belåtna och med full samvets- frid cyklade 'vi iväg, lämnande tittade. oss tillbaka- såg vi fuxen stå j storslagna 'Ljusnandalen. som, : tumlar... utför . rigt, lite mera oroligt. Och så. livet.i dalen. Minnena ramlar plötsligt ned över - mig. ' Där ligger skolan bakoni raden av vitstammiga björkar, . ligger kröker vid Arbrå kyrka, Bort- - om skolans' vackra elevhem lig- "ger de röda ekonomibyggnader- och bortom”. dem" sträcker E '(hästarna' skulle stå lutade över I hage -går. ett par. hästar, en stor fux, och en mindre: brun. Fuxen brukar komma. fram. till slätten och. tigga socker'.som .vi smusslar; med - oss då vi äter. Den lilla bruna' är lite mer re- serverad.” Knycker lite.på nac- ken och. nonchalerar oss. ' Hade jag i denna stund kun- . nat "nå dem, de: två” hästarna, skulle jag frågat dem om de fortfarande kömrmer ihåg den ene av de två som övergav dem en stekhet augustidag vid Ack« Men hästar har inget sådant komihåg. ' De minns gudskelov inte så väl som tjärnbo' fäbodvall! vi människor. Och jag vet förresten inte om fuxen eller den lilla bruna finns kvar, Jag vet inte vad vi kalla- de dem för; men jag och Lasse lärde,. känna" dem under några åskkvalmiga, sensommarveckor i , skogarna bortom Acktjärnbo. Vi hade ackord på drivning "av massaved; Lasse körde den lilla bruna och jag själv fuxen. Vi slogs med /flugor och blod- hungriga mygg, Vi drög och slet på ohanterliga massaklampar, vi svor och svettades ty luften var baatuhet 'och hästarna ville inte stå stilla, . ligen kom lördågen Men äntlig kom också" den efterlängtade färden ned till - och med den skolan och förnöjelserna. Men , hästarna! ' Vi kunde gl: vetvis into köra ned hästarna den milslånga vägen och sedan öndagskväl- hit 'och dit. åka ned. köra upp dem på Jen sgen, Vi rådslog Bägge villo vi så klart ; jag "ser framför mig den Där ligger. Kyrksjön vars vattenspe-'|! gel oroas. av en stadig nordväst Orrbergets östra; brant.” ”Mot., Vallsta i och norr ligger dalen tecknad i i:stor- vulna z penseldrag. "Mot | Arbrå och" söder är det lite mera gytt- saknade :han"” oss, : Vad vet jag. i-en hästhjärna. Hade vi någon- sin . anat hur .fuxen och den bruna skulle "komma att häm- nas vår flykt ifrån dem skulle vi omedelbart vänt tillbaka och gjort dem sällskap. ” 2 Alltnog, Helgen fördrev. vi i skönt ovetande om vad som vän tade oss vid återkomsten till vallen; På söndagskvällen lejde vi — makliga som vi var — taxi tillbaka. Efter det något påfrestande veckoslutet var en taxi den dryga milen uppför dalsluttningarna som en behag- lig dröm, + ov : Beredda ; på att de. båda "Istättan ' och ” välkomnande :oss med -gnäggningar steg vi ur taxin; betalade för en härlig resa” och tittade sedan . efter dem. Lite. vatten skulle de få innan vi själva kröp till kojs, asse klev över stättan först, efter "oss: Kanske |” "Men. Gud vet vad som rör sig] stans och startat sin” rymmar- färd någonstans ifrån; . ”Det fanns minst :tusen tramr av olika slag runt fäbodvallen, gamla och nya. Vi synade och vrakade "och gissade” vilka som "| var de sist satta. Men allting var kaos. Vi gjorde allt större. cirk. lar, Till slut "skulle vi. väl i alla fall komma på de 'rätta 'spåren.” ' Efter nära två timmar fann' vi dem — spåren: Ja, och sedan var det. bara 'att följa... Kanske hade" rymmarna inte hunnit så långt. Ni tittade nog på "avbétat gräs 'och buskar för ' att försöka utröna hur gamla betten var och hur långt : försprång hästarna hade, Resultaten blev redslåen- de; Vi fann en hög spillning som var "torkad — "av solen: Således hade våra vänner gott försprång. Jakten "efter hästarna” förde oss' tillbaka på den väg som vi nyss åkt bil. Hästarna hade gått på varsin sida vägen, till synes oberörda. Här och. var hade de stannat: och betat, kanske: stått och funderat ' "ut: hur långt de vågade dra oss vid näsan. 2 Någon timrna ; innan . solupp- gången fann vi rymmarna. Nere i dalen några: hundratal -meter' från den skola vi lämnat i taxi kvällen innan. De, stod 'en bit från vägen lyssnande efter fö. ö » Fuxen:: och den '. bruna ät sig villigt: infångas. -.. Och "sedan ' medan solen steg upp 'på en klarblå augustihim- inel gick vi'den tunga milslånga vägen tillbaka till Acktjärnbo.. x > Våra tankär” om hästar den morgonen 'var dock inte så: so- liga. Men' jeg har, "förlåtit de två hästarna för länge sedan, Den natten har en hedersam. plats i minnerias" skattkämmare, a Alven gick rätt så : strid här och var ej bråddjup in . - varför jag tog ett” vid kanten, / skutt och hoppade långt ut, Jag" "I tog! några simtag tills jag var mitt i älven, och där dök ; jagner "> under "vattnet. Det skulle väl så fort gå över. Men det var svårt att:dö och mer än en, gång kom jag åter upp till ytan för att få Juft. Varje: gång kom” jag 'när- mare den andra stranden och en ny tanke kom för mig — att gå upp i'skogen på: andra sidan äl- ven och ännu en gång övertänka saken. Jag tog mig opp. Det var stekande hett och jag drog av mig kläderna 'och "vred" Ur det mesta | - vattnet," och -de' törkade fort i'solen. Så lade jag mig väl dold men dock så "att jag kunde se" uppåt -mot den”andra stran- den 'om' jag skulle komma att sökas : där. : Det ; dröjde väl: ett par ' timmar, kanske längre, då jag fick höra hundskall i skogen mittemot, . och". jag . förstod att spårhunder sökte mig. Men han stannade där jag kastat min vä- ska, öch snart. var det en liten samling folk som sett, väskans innehåll, : Så”; ; pekade de. nedåt älven. ; De. trodde väl att min kröpb I hade ” flutit upp någon- längre”, nedåt, där, älven Hon de". en 'stor- krök.” : Hunden fick söka en bit länge, både upp- åt och nedåt men, utan” att finna spår, ; Alla var nog övertygade om att: : jag försvunnit i älven. Det kulle ha' smakat gott "med matpaket ' om än det var. tarvligt: Och vart skulle jag nu taga vägen. Jag begrep. att jag |. snärt kom 'att avföras' ur kyrko- böckerna som död. Jag bestäm. de mig :för att heta Johannes Sigfridsson och. det namnet har aldrig. blivit infört i någon kyr- kobok för mig i barnaåren z : Varthän jag nu skulle £ Xla kosan "visste jag ej. Det var 'sä- kert många mil till någon bo- Herren Jesus — sj inna « Dagens predikotext "om - Jesus och den samaritiska kvinnan be. rättar om, hur en människa blir förd till Jesus, till Gud, " 1. Jesus möter; kvinnan "Kelt oväntat. Hon gick i sitt vardag- liga arbete, "ty: det hörde till kvinnornas uppgift på den tiden eltt hänt från byns gemensamma brunn... Icke kunde kvinnan veta, att när stund. När Moses ännu ;var .en herde och vaktade sin svärfaders i boskap. "på. bergets sluttningar, voro ute och fiskade; kom Jesus och medarbetare. När Paulus var på vägen till Damaskus för att förfölja de kristna där; kom Jesus och kallade honom till sin Jag väntade att få se våra arbetskamrater rusa fram emot honom med Ilyftade huvuden. Men ingenting hånde) Anande, oråd trängde "jag mig mellan” ; slanorna, ställde mig bredvid Lasse 'och spanade, Tunet var alldeles ' tomt. Inte, en varelse syntes mellan de grå låga hu- sen, ,. Men eftersom” det var nästan mörkt kunde det ju tän= kas att det fanns någon vår MM » Tio gånger gick vi runt tunet, DET FANNS INGA .HÄSTAR. Mörkret föll som ett tungt dok över oss och de milsvida sko- garna runtomkring. Någonstans där i, mörkret fanns hästarna. Men var? Hemska tankar flög genom våra huvuden och efter en stunds överläggning konsta- tårade vi 'att 1) hästarna var inte. våra, 2) vi hade lättvind- ligt låtit dem gå utan tillsyn, 3) milsvida mörka skogar fanns runt omkring, 4) hästarna var värda Minst .tre tusen kronor, 5) vi var tvungna att trots sömntunga . ögonlock leta "upp dem, Som logiskt arbetande detek- tiver började vi med att spåra, Beväpnude med varsin ficklampa avsynade' vi terrängen närmast intill och runt funet, Rymmarna måste ha brutit” sig pt någon=" man, . Det är icke endast i de stora, högtidliga stunderna i vår liv som Gud kallar oss; det kan "också ske i de dagar, 'som vi an- se' ringa och betydelselösa. Det är. icke endast gudstjänsten, som Gud kallar oss, det kan.också ske, då vi gå i vårt arbete hemma eller i sko- lan. Var allt'd beredd att höra Guds röst och följa den, ”I dag om du hör Hans röst, så förhär- da. Icke ditt hjärta” > : 2. Jesus söker rikta kvinnans tanke uppåt, "Hon är så "ovan att 5 länka på annat än det, som hör det vardag ga, lekamliga livet till, så det dröjer Nilet, innan Han” kar få hennes tankar uppåt, rik= tade på själen, på. Gud... ”Bry dig icke om, vad du ej kan för- stå, ”så' manar världssinnet: oss. Men på många vis söker, Herren alltjämt få oss att'se uppåt, att tänka på Gud och på själen, När vi märka, att någonting - " vill komma 0ss "att tänka :djupare, allvarliga. tankar, £å skola vi ak- ta oss för att vara likgiltige och tröga. När någon kommer att tänka på Jesus och vad Han: sagt då skola vi vara rädda om de tankarna och försöka hålla dem kvar och fördjupa oss I dem, Då står Jesus för hjärtats: dörr och klappar. : : 3 Jesus väcker kvinnans, 80- ta vatten: till hemmet i. och kallade ' dem till lärjungar | i kyrkan och ji jade förhållande: Det var det sjätte '; budet, '.som var hennes synd. Men nu hade hon' försökt inbilla, sig,' att det: icke:"var. så illa "med henne.. Och eftersom hon var nöjd med sig själv, hade hon icke brytt sig om att tänka på Gud, ty då blev hon” orolig. Det finns: två slags. frid i. ett människohjärta, den .som beror på att man älskakr Gud, och den hon den dagen gick till brunnen, 507: beror på att man glömmer så gick hon. till sitt livs. stora : Gud. Den ena slutar med -evigt | liv,'; den” "andra' med evig död. ; När det blev slut "med kvinnans | frid” och sjä het? När I dåligt kunde freda mig för ning. Éå denna. sidår det > endast” skogar, Myrar berg. Matbekymren bley väldet värsta; men snart fick jag se, att där växte rikligt med bä och jag åt mig mätt av sådana,:; Jå beslöt att följa flodens lopp s skulle jag väl med tiden komma till bebodda trakter. Jag ville bara komma långt bort” så att in: gen skulle tänka på att skicka mig åter till den plats j Jag ej mez ra ville återse, Stundom kom jag till någon större bäck: eller min- dre flod. över. vilken. jag måste simma,- men hela. tiden: höll: jag riktningen; utmed. huvudälven: Tecken till människor såg: jag ej. Jag gick ett pat dagar:och jag fann nu så litet "bär att gern. Men så kom jag till en stör myr som det dröjde ett Pat: da- gar för mig att hinna & över: "Där. fanns" stora tuvor: och". .på "dessa växte rikligt med hjortrori,. Så- dana bär hade" jag aldrig" "sma kat förut,” meni de 'var goda,.” och , dag. åt fler "dj TIP A mr nen r sn rim liten, sade en av männen, som, [nog var. basen, — " Jo, sade jag. —-I skolan har jag läst" om en pojke som kom 'dit som skepps- gosse då han var tio år, och han g. | blev” till sist. kapten, Men han ville alltid arbeta och vara duk- tig, + och". det. vill jag också. — Har du. blott levat på bär så länge, är du känske hungrig ef- ter : riktig. mat, . sade mannen, Han” hade väl. sett de glupska blickar jag -kastade på deras smörgåsar. Jag "erkände, att jag var” hungrig. Då skar männen varsin. bit av .Smörgåsarna och lämnade mig. 'O, vad det smaka- de gott! Så sade, base, behöver nog lägga dig' och vila en stund, 'Vi slutar arbetet vid | sextiden, och då kan du få följa | med oss hem och få äta dig rik-' tigt mätt. Detta ljöd i mina öron söm den ljuvaste musik, Jag la- de mig att sota och höljde gran- ris' över .mina söhderrivna' ben för att" freda dem mot flugor och jag tålde, så jag fick ir. Jag. måste". därför hålla”, mig i stillhet. en: hel ”dag.' Jag! "måste |: dock äta en: del.nya bär 'medan |: jag var på myren, och jag" såg att det. ej var långt. till. skogen på andra sidan, Där fanns halv- |" mogna lingon, av vilka jag åt en del varefter jag lade mig-att'. so- | vå, Det. hade. varit mycket :an- strängande att gå över myrmar- |; ken : med "dess lösa tuv , Man fick: "dåligt fotfäste. Då jag. ak nade. upp; stod 4 solen högt .på himlen; Jag hade börjat tröttna och uppgiva hoppet" om "att. åter träffa" på människor. : Det. hade |” kanske "varit bäst ,om” Jagstan- nat i floden. Jag satte” mig på hög . sten och började” grubbla. Och jag hade knappt satt” om förrän jag ”spratttill och. börjar, de'lyssha intensivt. Jo,- jag: hade, säkert" hört” yxhugg ett stycke JT nedåt. skogen. Jag fick n; tt höpp och gav mig åstad ditåt jag hört yxhuggen. + De ,Hördes' ej mera]; På. sensilång I stund,' fastän" jag lyssnade - ivrigt. Men så" hö des ett brak: i; skogen: nä en av deäsä" jättar till träd föll. Det. Y gan- ska.”näraJag fick se trädet söm ramlat och vid det såg jäg'fyra, hå skäggiga. män smörgåsar, ">, hälsade samt bad dem säga mig hur långt det var, till kusten. Jag fick besked, att det var minst 20) mil dit, och så ville de veta var. jag var ifrån och” vart jag "skul le vid kusten. Jag beslöt att föl- då stod Gud framför honom. När! Jesus fått väcka hennes Samve. Petrus och några hans kamrater j ”te,' Men då var hon snart fram” me hos Gud, då fick hon snar den frid,' som övergår” allt stånd. Man: kan stena profeter, men". det . finns'en profet, man icke kan stena, det 'är samvetet, då kallar Herren Jesus på oss. 4, Jesus undervisar, kvinnan I + fom en sann tillbedjan. Han vi- sar henne icke bara hennes själ och synd utan Han visar henne” också vår himmelske Fader och Hans' barmhärtighet.> Han lär ja och sade att. jag var född i en koja nära norska Erän-. sen. Och' jag var född oäkta, ätt både lärarinnan och barnen var elaka mot mig, alt jag. tänkt faga mitt eget liv men att modet svikit. mig, och. att det nu: var den sartonde” dagen sedan jag lämnat skolan och fått leva på bär. Men, jag: tänkte att. om jag kom "till " kusteri' kunde" jag få plats som skeppsgosse och på så sätt förtjäna . till. mat. Inte kan du : få någon plats eller anställ-. ning på ' sjön så länge du är så C. 0. Nilsson Hishult, ' . ; mygg soi var mycket Pplågsam= "ma. Jag sov djupt då männen fuskade. mig vaken att följa med dem, hem tll en be terut; Dit: kom också: ett Jag. på 4 an "huggare, och maten stod färdig" på det grovt tillyxade bordet.” En - medelålders kocka stod: för-hushållet ' och "hon: sätte fram! tallrik och matgrejor ä även till mig och. sade att jag fick äta mig riktigt mätt. 'Så' fick jag tar jag gick räckte ottan mig ett stort matpaket samt en tvåkro=-" na och klappade mig på huvu? det och sade: — : Stackars BOSse, du har "visst inte haft det för lätt. Jag” tyckte det var en så ovanlig kvinna att jag fiok tårar i ögonen och tänkte: — Ack om du varit min mori stället, Just då jag skulle Eå sade hon: — Dina ben behöver nog strykas med salva 'en : gång till innan du går. Köp dig först ett' par skor... så att fötterna läks riktigt, — Den kvinnän försonade mycket av det hat jäg kände råot kvin. norna, . : Jag köpte, ett Par grova skör för 4 kronor; Strumpor tyckte , jag var onödigt så länge det var så varmt, Och skepparon: skulle . . gå. nästa: mörgon 6 mil nedåt floden. Jag fick. gärna åka med - Ovanpå 'laste; Det gick ej fort. utan dröjde ända till kvällen in= ' nan . virkom fram, . Här, skulle virket lastas »på en större båt, stycke"på väg. Till sist "kom jag "fram till en Kamn 4 vilken låg | stora båtar och lästade trävirke, Jag frågade flera" skeppdre om s Ide visste hågon 'som behövde en ” skeppsgosse, och till sist blev. lag .Askickad'till.en som jag tyckte '! såg rätt så bister ut, Han fråga« . ' de om jag hade något betyg eller ' lov från mor och far ' att gå ul. : sjöss, c Och så talade jag åter om, ått jag håde varken far eller mor och, att. jag rymt, ifrån. skolan, Kaptenen sade: — Egentligen” någon som ej har det minsta be- , vis'att förete, Men det tycks gom ' det , skulle svara något särskilt . med; dig. a och = Jag skall snart' ' | komma : underfund: . med: om du ' ljuger, för. då kastar Jag dig ös gonblickligen :i sjön. ;;Att du är en oäkting betyder Ihgenting Då la'om mitt :lidandes” historia" ä. ven ' för” de andra" männen; och kockan. Jag sade: mig aldrig 'ha känt in far! och att" även vald, ar ofta Och att jag varit bortauktionerac mycket; illa i a i ch- att jag NU arbete på sjön, om jag" baraki de” komm; dit. Löttan; hade? "lagt äÄrké” na. — sen skulle” hon! stryka” en - Ske pig tvi visat I sade till. mig att-:en mil, nedåt älven Y' vid .”en' stor såg låg! en pråm som transporterade ' vir! några; : mil nedför floden." Jag kanske kunde åka med den' étt bra: stycke” om jag först talade med 'den som ägde' den lilla af-.. fären där. På morgonen var jag på "benen lika tidigt som hug- garna och fick: åter 'mat.: Innan de s' gick; till arbetet skramlade de i hop varsin 'krona' ochi gav mig till skor och strumpor” som jag kunde köpa i affären. Jag vår; .så. tacksam. att alla. tyckte- jag var "väluppfostrad och trod-. de ätt jag följt sanningen: Innan oss tillbedja i ande och dvs, lägga fram för. Gud öppet och ärligt utan fusk vad samver tet .sagt vi måste ha, förlåtelse " för” och hjälp "mot. pad |. 5. Jesus uppenbarar 'sig för ;kvinnan som "Messias. Nere, på > djupet i kvinnans "själ låg Mesz stasnamnet gömt och glömt, Det namnet träder nu fram för hen: nes medvetande. ' Lycklig : var hon! Den: hennes" hjärta sökte, | - står inför henne. Ännu går Herr ren omkring och söker männil skorna, Han söke; n Oss, bår de stora och små. r. vå. Jyssna till Hans ord hemma, i, skolan Telle 1 kyrkan; när samvetet:ta- |. lar sitt språk i vårt inre; när vil: mötå människor om vilka vi mål ste ' tänka,” de äro kristna; då Tag vard på sådanarstunder och llfällen, och. du skall allt kla- rare I tron kunna. skåda Honom som din Frälsare och Hans 'ord skall uppfyllas på 'dig: "Det vat, va 'en källa, vars' våtten” 'sprin- ger upp med evigt liv: ” Amen; ' Psalm 69: 3. kommer. Herren, och” söker oss. | ten jag giver skall i Honom bli- | ' I HEMAVANFJÄLLEN — och Friluftsfrämjandete årsbok 1059: foto av Gösta Nordin, Ur ' Skid- - och. fått: fara. sjöri, Här berör det: bara på hur ' du sköter dig. Och" .så' blev jag inskriven ör det namn jag upp> givet och sedan; alltid. burit, Jag blev . först; försedd med, andra kläder och blev anvisad 'att hjäl- pa. kocken” i köket och stå un- der. hans kommando. Det 4 var en ' karl; som 'jag var' i an. Men, han! var ganska / godmodig . och vi: blev ” shart goda vänner, Han ville ve ta on. mitt” förflutna” och jag ekade' om, jag skulle säga att jag var oäkta: Men Jag hade sett. att. det: hittills varit nyttigt för mig att säga sanningen., Och då . skam att. sägat bara: skrattade han och såde att det var inte att - skämmas för — det var han själv också, Den” "platsen fick "jag be-. hålla i fyra. år, både .som hjälp för kocken - med, matlagningen ' och servering för personalen som. utgjorde 15 man utom kaptenén, . som ”skulle- serverås' "särskilt i sin hytt. Sen | blev kocken sjuk ” och" dog då vi var på én långre- så. . Jag fick. så överfaga bestyret som kock' då jag var.14 år, och jag hörde aldrig några klagomål . på maten. » Hittills hade jag ej haft någon lön anhät än föda och . nödiga kläder, men nu skulle jag få 1200 kronor i månaden, vilket jag tyckte var "ofantligt. bra be- | talt. Nu förstår du' var jag lärt att laga - mat, . sade Johannes skrattande? «= «. . En" präst ; fick. en gång följa med ” som : passagerare mot att arbeta ombord," Han skulle ut "Som det ej var möjligt. | för: mig att både sköta matlagningen och ' serveringen ensam blev han beordrad till min hjälp. Han ville veta om. jag bli- vit konfirmérad och då så ej var fallet bibringade han mig någon religionskunskap samtidigt som vi skötte våra göromål. Det var en mycket tvungen plats, för det , var ytterst. sällan 'jag kunde få "ledigt några timmar för att gå i | land i någor hamny' vilket man- skapet gjorde så mycket 1 mera. EL brandid ”Kvindor är: mycket mot- männen, ”— Har ni fört det av én läka re? — Nej, men från en skomaka- som - jag . fick: medfölja ett gott. har man ingen rätt att anställa "a han såg att jag tyckte det var en - . ståndskraftigare mot smärtor än ,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.