— Jag kan "ej riktigt förstå "hur det tillgått att de blivit kära i varandra. Jag vet knappast om att de träffats” mer än en gång Johannes lejde en skjuts däri. från. och hem på kvällen. Efter én' stunds "samvaro "och efter -en behövlig måltid följde han hénne ligt för att dysking blev beviljad: Han” det” ”blev kvän och "Johannes sade sig vara tvungen att gå hem och se om sina djur; Cl. o> = Jag hade tänkt, sade. mo- dern, att få veta litet om var du x D: trädgård. Mitt emellan äpp- Tleträden : växte maskrosen. Hon: våt en "riktigt stor planta, hade - | rot, som gick ee en +stor, tjock djupt ner i marken.- / na ' blad kråmade sig runt ro- valk i. mitten, kom upp just i et stod några äppleträd ien "En rosett av. taggiga, ljusgr ön tens topp. Bladen; som. hade. en 7 eta .— Klimp, klimp, klamp! mull | Säga 'a av: lärs, Sjöholm Én, mofgon. "Kom | mask nen gade frukttråden några gånger och fruktträdet vajade -med si- 'ona 1. Brenar och funderade. — Du, maskros, nu vet jag vad du skall göra, sa fruktträ- det .en dag. Gör så hör — dra upp. din, rot ur gräsmattan och vandra bort . mot dikeskanten vid? -vägen, som går här - utanför, : ällen rå L e Dö oller kanske” två, dä" han haft hem, på kvällen ' nien -följde' ej är kommen ifrån och hör du naft markytan och växte åt alla håll. "rade maskinen och körd ver tillbaka, 3 Där får du växa 'i fred, ärende hit. Och då kunde | med in, — Det förundräde mo- det innan du kom bit.” , Från 'koten stack ' det också maskrosen. i. Klimp, : klimp,” klia tt inte smaskrosen tänkt på. 28 €) | dern mycket, att-han ej velat ha. : upp. en-hel kvast med stjälkar! Maskrosens blommor "och blad klamp! ät, det, och maskinen. det förut! > märka något samröre dememel- "Jan, Men jag tycker I alla fall att det är. en bra karl, för han kan . med allting och ofredar ingen. Jag har tyckt öm "honom ända sen han lade den nya vägen som "vi har god nytta av, Ock nu hyg- ger hen ett boningshus alldeles - själv, som jag hört berättas att han gör riktigt bra. Men han har inget gott ryckte här fastän in- Olena kvar för natten. — Men, sade hon,/ han kanske ännu 'ej fått ordnat någon liggplats. "rn JO, sade Olena 'med triumf I rösten, han har två nya fina sän- gar med härliga sängkläder. Men däri har han sagt att ingen tår ligga, Innan jag blivit hans brud. -— Det var det märkvärdigasta jag Hört, sade modern, sannerl- gen” om jag kan begripa mig på -— Ja, sade Johannes. det är jag skyldig att låta eder: veta. Men det är en läng historia som jag ser helst att den stannar inom familjen, Men ' jag mäste först se om mina: djur, ” sedan skall jag skomma igen.” Olena gjorde honom sällskap, . och då de sett om djuren gick de tillba- ka till Olenas hem, Då berättade han, sitt livs hela historia, vilke och > överst på stjälkarna satt gula .. blommor. - 'Maskrosens upp och' ned i morgonvinden. Ty: det var sommarmorgon,' och en svag sommarmor; gonvind kom från sydost! ' i —, Så härligt det är nu” på morgonen, Man kan inte: ka det blommor och blad guppade svagt långt bort från maskrose; Höna Vilken en fuling till 'ma- jock de flesta 'av mina blad; En bättre. Mina blad ''är' daggvåta att ha halva blad; Det var verk- och mina blommor har vänt sig ligen riktigt tråkigt det här. klipptes av 'och. slängdes ; högt upp i Iuften och föll sedan ner "skin! sa maskrosen? Den. klipp: te "av alla mina fina blommor] del: av. mina "blad gick av rå mitten "och det är ju inte roligt Jag växer tan och ö- ver > maskrosep ”öch' klippte. av ; | bloinstjälkarna och na bladen, :«:s. se ngnade upp och blir riktigt vacker, Just som” jag nä- stan växt- färdigt” kommer” ma- skinen och snaggar. av mig: he Ia min fina klänning, 'mumlade maskrosen, en natt; Ä Det. är verkligen synd 'om bört - Nr det var som "allra mör- ast — sommarnatten blir ju dock inte riktigt mörk — tog maskrosen och drog upp sin rot ur gräsmattan, Hon hoppade på roten och + skuttade bort över - gräsmattan bort mot vägen. Hon ramlade ner i diket vid vägen, reste sig upp och borrade sin rot djupt ner I diket." > + På några dagar växte mask- oc rosen ut .och blev, en'stor och vacker planta.' Ja, hon blev fak= tiskt '; den'. vackraste. maskros, > vi förut känner, och modern ha- de flera gånger måst torka ögo- mot solen och solen tittar till-; Att bära sig åt på ett sådant Ben vet vad han tagit sig till in- baka” mot” mina blommor "och sätt. Klippa bort alla” maskro- nan-han kom hit, så det är kan- dig, tyckte ett” äv fruktträden i den karlen. trädgården, Tur för oss, men vi ske" blott gissningar. Och frun | - fina nen med. förklädessnippen, ' :'' | solstrålarna > värmer, tänkte - sens blommor 'och blad, Slänga får faktiskt "behålla våra blad. ' i d då sade, att Olena sagt sig äga vet. M > — Aldrig hade jag kunnat ana, maskrosen och: krämade sig åÅ bört dem så” . > Jay men vad skall, jag gö- ket någonsin. funnits. et ” skap om 'hanss förflutna, och att att du hade haft. så mänga led- morgonsolen; — Jag, skall, låta mina. blad ra, Inte. kan jag' Kålla på så här, | "7 - han inget hade att dölja.” Men nog hade Olena kunnat få detj : . mycket bättre på Vindås, om hon ej ratat ende sonen på stället, — Ja, det är ej så säkert, sade mannen, Jag hörde i går, att han skulle få, en stämning på halsen för barnuppfostringsbidrag från en flicka .i' Ängarna, som han . har barn” med, och att han nu häller sig till en annan. — Vad säger du sade hon. Då "kanske det är sant som Olena säger att han bara velat åt hen- ne, och att det var därför hon gjorde slut, Om jag bara. ändå — Jå; sade fadern, c det får vi om .tid, och" Olena gaminal, ätt hon har rätt att” älja vem hon vill, srt &c 0: -Nilsson'. Hishult. Första lysningssöndagen till- bringade Olena i hans hem på Kullen, men på kvällen följde han henne åter hem, Och så bar hon hans ring... - ” ; Vid annangångslysningen hade han fått föräldrarnas ' inbjudan att komma hem till hennes hem. Men då Olena hade bett honom att omtala sin levnadshistoria åt- minstone .för. modern sade:'han upphov jag har så skall jag göra | dig till viljes. Men jag är rädd för att de tycker att du” gjort ett allt för "dåligt val. samheter att genomgå, och då jag nw fått veta ditt livs historia och så sett huru du ändå kunnat gå igenom allt detta som en rik. tig karl får jag bedja dig för- låta att jag så misstrott dig. Nu ger jag med glädje din. förening med vår dotter. Hon räckte. ho- nom under djup rörelse handen, och: även fadern "önskade dem lycka och sade att nog skulle 'de hjälpa , honom något med körstor 0. d. när sä behövdes. På. .kyal- len gick Johannes åter. hem Så fick Olena brått att "or ina till." sin ' utstyrsel, > Föräldrarna söndag, Vigsan' skedde” i sam” band med förmiddagsgudstjäns- ten i socknens kyrka, och, efter middag i ”bröllopsgörden flyttade Men solen klättrade högre och högre upp mot himlavalvet, 5Sol- strålarna blev allt varmare och dunstade' snart bort daggen, "Klimp, klimp, klimp, klamp! : 0, oo Det kom en liten maskin över gräsmattan." Fram, och tillbaka gick : den ' och - efter "maskinen stänkte det upp avklippta blad och grässtrån och blommor... i ve serligen ej blev, ett” oavbrutet | kärleksjoller. utan. ett. liv i ge- mensam "möda att förkovra hems seln av. djuren, vilket hon önska. de. Men alltid frågade hon honom till råds då det" var något som met. Den / första "julen blev väll baka”. växa till utefter, marken .och in- te låta stjälkarna till mina blom- mor bli så långa, tänkte mäsk. Växa ut och sedan bli förstörd av "en. .. maskin; klin sort "kommer rosen. Då. kan! maskinen kom: ma över mig utan att skada mir na: blommor och blad. Och : maskrosen i gårder växte för fullt. Hon skaffade sig bladen kröp utefter marken ”öch blomskaften ; blev ;- blott” korta. En. del-av. "blommorna lad över bladrosetten; a D. et gick ågra dagar! Men så en dag: kom 'maskinen tills maskinen klippa. av så många -blad,. men ganska många. blom-/ mor slets av och hivade: över. gräsmattan. kli kommer det förstör dig. nya blommor och fler blad; Men |: Den” slamrade —'klimp,! 4 / : Över : Det är" tråkigt ' för. dig. mäskros,. sa fröktträdet: Ibland |" är du ju riktigt vacker; och så |. r -viduridret "och askrosen visste med sig att det": inte fanns ' något att göra, - Eller" fanns 'det kanske? Maskrosen funderade, Hon frå. |- idskritten a Jat catter pre. . senterar ”10 komihåg”, för servi« "| törer, Det kan vara bra även för gäster, att känna tll dom: «> : Det. .är den glada vänligheten som vinner gästen. .;..x' "Stående rätt” för varje gäst : är rätten att bill väl betjänad oav» sett. beställningens art.:, Vv. Ensamma gäster, damer samt familjer med barn är värda sär- skild uppmärksamhet = - och de: uppskattar dett ne Kamratskap. kring, borden skapar trivsel .vid', borden. " Om” Karl" Marx "hade ”levat; i .dag skulle hän -varken- haft" tid mera än munnen;' . hon . trodde han. bättre förstod. Stjälkarna; i Sö : Nästa fredag tog de en- omväg « Nej visst inte, sade Olena, Jag brudparet-.ätföljt --av Sföräldraår Johannes arbetade med iver på dndar . I klamra klasckama Hun hallo! örbotar för Er bästa, ogönskaper "över sjön till'staden och köpte |tror att du blott kommer att sti- | och, syskon till. Olenag nya hem, latt. få--den ':anära.-delen-.av - bo- 2 : ha haft full rr Nr ed att > jungnet och årtigheten!' 1 ”er'Ängar, SoNE ARTE T 1 kvällningen kom till kyrkbyn: var de inne hos prästen” och tog ut tysning. Präs- ten hade önskat få närmare reda på Jchannes födelseort, men då han förklarat, att hans födelse- attest var, bortkommen på sjön och uppvisade.. sin ''sjöfartsbok samt sitt Jagfa tsbevis”. på Kul- len och där skriven som sockenmedlem, va äetta tillräck- ga i deras aktning. Och nan "blev — fastän ganska lamt. — bjuden välkommen som sön i huset. I Då de skulle sätta sig till kaf- febordet började det kömmaå gra- tulanter med små' presenter till lysningsparet, och det kom en jämn ström ända bort mot kväl. len så det blev. inget tillfälle för modern att få veta vad hon ville, så skulle det bliva en- måltid in- Och särskilt modern” föll.1 förl undran över hur” väl" Glena fått allt ordnat” i sitt hus och hon sade till sin man : — Nu mäste du ordna om hemma så att vi få ett liknande kök och spisel, I nan ger jag mig icke till? tals : Olena - skulle . aldrig ' behöva ångra att hon fattat. tycke. för denne främling, ty det blev-ctt idylliskt äktenskap, vilket vis- nikgshuset färdig,” 'och det” blev” den före sommaren, då han röd: färgade" väggarna utvändigt och målade fönster och knutar vita. Han lade en rörledning "till; käl- lan och satte en pump i, köket, för vilket han fick många klap- par av Olena. Den nästan väckte moderns avund, , då hon numera stod” Upp” Som mdr; såg ut. som riktiga - Hon sköt upp a nya blommor, och blad "och: blommorna. vände från t himlen 'och. lade sig” över fruktträden : och gräsmatatn i én Växte ut! igen. leta efter dö sticka" upp «och göra å de: fetas bekostna H hustrur av hovmästare "trädgården 'och över maskrösen." Ne SPER "Q «tär ett vi förnämligt verktyg, som'bara blir skarpare ” ju.mera' det använda» > Arbeta självständigt. » men, : I gärna glöm, inte att överordnade. ? liga, situationer. att [förtjäna bränns "Vad är "usclptin för något? t Kolar-. Janssons 'artonåriga pojke satt med förskrämda ögon och'höll en. döendes hand i sin. Det isade efter ryggen: och han kände det ” som ville skinnet knottra '; sig. över - hela kroppen. Hans ögon flackade runt kojans smutiga väggar och hjärtat bankade, Skräcken ' förla made Kolar-Ante, : Myrfalls-August hade fått" en fura över sig i kvällningen och höll på att dö. På skidor letade sig just nu Sigge genom mörkret och stormen för att komma till byn och ringa efter doktorn. Men . antagligen skulle doktorn komma för sent. Stormen tjöt som a aldrig förr över storskogen, Vinden kom från nor- - dan och drev med sig ett ettrande Yr och drivorna tornade upp sig Perra kojan, hotade gömma den elt, Få dem har den tilla kutryggiga väst- götaknallen slagit sig ner. Han kom sent -och ställde .in gin häst och sitt lass varor, och han berättar som västgötaknallar alltid gör vad han hört och sett på färderna i bygden. Drängen är frånvarande. Hans ögon söker sig till utbuktnin- gen på knallens skinnjacka. Det finns en stinn plånbok där. = / Det blir natt och västgötaknal- len sover på vindskammaren, Han sover tryggt ty den späckade plån- boken ligger under huvudkudden. Men ' natten är full av ondska, mörkret döljer många hemligheter. Bonden och drängen har tänt ljus i nedre kammaren och för ett vis- kande samtal. Sedan knarrar vinds- ) törmen är starkast N vell" av Sixten Beme dä lugnt å försök sov, : « Då: «klarnar blick, han. söker resa sig på arm. bågen, hans hand griper hårt. om artonåringens arm... +: — Nej, nej du ' Nu, | dä nås a: fram, du måste hör'at. Ja har gått så länge mä alltihop nerskrivet, -lja har varit för feg & gå till läns= - man å göra mej kvitt... oa Kolar-Ante vill springa sin väg, vill slita sig ur det hårda grep- pet, men han ser ångesten i stor-" bondens ögon, ser den bevckande blicken. Du måste stanna, du mås- fe stanna, far det genom hans hu- vud. Farbror August behöver dej. Och nu rister' stormen hårt i den . kojan, d: väser när trappan under steg. På ) maren sliter : plötsligt ett kvävt I gården vaknar. Natten ruvar tung, vi knarrar och en tung Men det var Inte rytan= de och dödens närhet som kom Ko- : Jar-Ante att krypa ihop av skräck, "Den döende som låg här med svet- : ten pärlande, på sin panna och an- ”dades med "möda lastade av sitt ” samvete en hemlighet som han bu- - börda släpas över, trappstegen. In- te förrän efter två timmar kom- mer bonden och drängen, till sina sovplatser. 2 Knallen har rest? undrär föll ket i gården förvånat om morgo- skrik sönder tystnaden, men ingen] den far över tak och väggar.” rd. Om hur drängen August från läpparna med tungan. Ni yrar, tv a Myrtalls-Augusts . Och så rullar berättelsen ”vida= Na Mvyrfallet plötsligt har pengar att ' ' göra alfärer med, hur han blir sin egen och köper gårdar öåch skog. Drängen August blir. storpamp i: socknen och donator och bonden - Myrfalls-August och blir småfol- kets vän, Man säger om honom'att det är ett fint drag:att han inte ma bolsirar; faller, faller genom pr ur drivorna. Stormen. hår fan. : ' visst vad för karl. Johannes sig helst ej vilja, för han blygdes | hade "lovat : att "ordna > med . litet I, ej så inycket arbete utfört, Men klomp, klamg » Alkoholfrla: drycker är att tlda- I egentligen . sade. modern" med för att omtala sin härkomst. — - bröllop. Vigseln blev- -sedan- bes sedan fick Olena övertaga hus-' 'ver maskrosen; Nu kunde» inte enligt alternativ, som det ligger : en suck: Men önskar de veta hur dåligt ['stämd till julafton," som var, en hällsbestyren och den mesta sköt- förtjänst i att framhålla! " Det tillhör yrkesskickligheten 2 ätt använda : ögonen och öronen De ( breda är till för. att hjälpa Ir i besvär. I : Til sist — att" betjäna bra är. et lir när man måste gö- -' ra: något som. man” inte tycker er N s står där... knallent. at "Ante vill skrika. Han känner I nur han "stelnar, han, Tyser« av Se brytningar. Han får på sig sl - jackan, fumlar ner papperen j i in-|Så sömnig -han ärAMen han 'skall nerfickan och störtar på kojdör- till byn...; med papper åt Myr” ren, . : «>; | fallssAugust' som är död. Men når Stormen . far in med ett hest | gon : håller honom, 'han' kan inte vrål, "drar med sig ett : moln av| röra sig och nu sover han bestfimt: yrsnö. Så: slår , dörren Åågen, Antel Han hör. själv att: han ER er. får fram skidorna under snön, Han | Smärtan skär som "en de år RR ser ingenting, vet bara att! han mås" nom bakhuvudet, Han söker git sitt andra offer i dag. ' ; Få söndagen är det slorbegrav=' ning i byn. Kyrkoherde Berg rättar själv jordfästhingen och hål-" . ler” griftetalet. Hembygdskören” : - sjunger och' framstående män hål- " . ter tal.” Blomsterhavet' är överväl digande. Bygden är stört tack sky! Sc dig för allt Myrfalls-Auigust gjort. i Längre bort på kyrkogården föl" 1 jer en liten :grupp människor en annan död till sista: vilorummet!. . Kolar-Ante"dog för samma storm" "oc som Myrfalls-August. Mor, far och 00. tre syskon står och gråter när kis- ve tan sänks i jorden. » Stormen har farit sin' väg; byg- : den ligger vitpudrad av snö, kylar I nyper och solen stänker svagt guld: . över ”nejden. Stortnen lät bygden a ha sin tro och lät gömt vara glömt. nen, Han brukade alltid stanna hal- "Han får" den I fun; a svarta” roc- va. dagen för att sälja och för att prata. Så fick man inget köpa den här gången och Inget höra, Och bon- den; svarar vresigt, al$ knallen har sin affär och har annat att göra än att stilla deras nyfikenhot; , rit ensam genom halva livet, . Det var en fruktansvärd hemlig- het — den handlade om ond; bråd .4 död en stormnatt som denna, : Myrfalls-AUgust var den främsta och den största. ibyn,' Han ägde stora skogar och mycken jörd, - | Han hade donerat till kyrkan: och | Wörst Jångt efteråt hör folket I | > kocknen, "En hederlig, goäfruktig gården ' att . knallen : är efterlyst. och ärlig storbonde. | Flördingsman har hört sig för, hur 7”, Och nu... nu satt här en” arton det var när han sov över 1 gården, års pojke och fick veta en hömlig-|och när han gav slg av. Både bon- het, som jagade skräcken genom |den och drängen August från Myr- . hans själ, som med -:ens gjorde] fallet sade att: de två tagit farväl , Myrfalls-August till den uslaste av Jav honom, Han gav sig av tidigt varelser, En pinad själs längtan ef- och 'de fiste sig inte vid det. Nå- Her fvld tog sig £ ingest och vånda gonstana I socknarna söderut efter- " tbyskf en bekännelse lämnade den' försvunne hustru och | Det är trettiofem är sedan, 'en|fyra barn, > vinterkväll som denna med ylande |: Svetten pärlar på den döondes slorm kring knutarna, Det är köket panna, han flämtar och huns hän= ett rött mörker och känner det sött och : sömnigt. Han ska ' röra. sig, vända sig på sidarl och sova, sova. glömt sin gamle husbonde! Ty när bonden, som haft honom: städstad ken, Ante skär sönder fodret med h den döendes hän- och: dräng," ska till”att: dö reser sin "slidkniv oc ” Myrfalls-August' skyndsamt : till, der fumlar. Ett par kulnade pbap: k faller ut, , fam..." a Prästen hinner aldrig; ÖR När! Ante; Då sista. ram . då var js som styrde! Får mä alltihop te' länsman, Nu. om'at att "prästen inte" kom. Den | Han släpper rocken, armen fal gamle ville berätta, han led allaler ner, handen slår mö allen helvetets makter, han vred big som I Äntligen, äntligen, vi al NN en orm när han ' dog, men ja" va. var för feg:.. för feg. obevek Ja stängde bt de anhö- t allt nu... 8. nhös | gjort, Dä ä ljust, så ljus! nu; er & - han' klarar sej nog, han i Han tycks sova, men . plötsligt | te bort, bort! . armen -ur' greppet, "men "hän" kan riga 4 greppet, Han -måste i. måste, tark. Och så kom inte Kyrkoher- "märker Ante att han ae andas per, ja Han Känner vägen, Med jämna Så har han handen en ag dj > I Myrkalls-August är döde, tta. n rea ban fått den 4 tid. Ja skydet Ne inälatt Nu hör Ante plötsligt stormen men och drivorna, Här ,.; här a Men så 'kärmer: fömen. het och så vår id sr resa! t på igen. Mörkret ' kommer smygahde j jar myren, så upp: på "andra sidan Men så Mn mom! sticker ab är Den tele jöker nea” ne ? jur Arna. Där i britsen Ugger 'en|igen., efter ön al tm se ska hän Lane er renar. slappnar armbögen Igen inte titta på) dalen. -Om en halvtimme. ska "fram, ' I död,..! Ante vågar: — Ge hit rocken, får han” | Stormen nappar begärligt åt sig ett " . I vara i byn.” . oc ge blt rocken på atolen, da hor haft ; papperen han håller + vågar inte Plötsligt: hör han ett ”våldsatnt I par gulnade papper: och tar: dem brak, känner en stickande smärta med... Roten av storfuran påkar om = ar haft'et' Hans blick ftackar, års Ja hi k se (Copyright BEA 4 en bondgård och ”trenne' min) der famlar på täcket, ot skrivet I flera ; fö r kasta blicken bort till:den mörka han på lmed , hjälplösa - förtvinade atmar s kring bordet, Drä lingen August alt] = NI yrar, farbror August, siger Insytt men ja har vart för fog Öj [vrå bakom kaminen, kanske "han i bakhuvudet. Men al faller ” ” + ov a . So a . oa åer mitt Gragt bonden och: mellan Kolar; Ante, och väter de torra & visat. se S oe i a -- NS . na le . SA NN DA Mars Ve . "ar i 4 " ' , ' , ON : . " : nt : Ve MN sö er | ol + , Leka : SoA | . a : LA N + . KF ÅA Ye
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.