" TYYYYYTTYFTTYYYYTTYYYYTYYTTFT YT Klockan slog midnattsslagen Aå en man smög sig ut genom ett. fönster i 'ett ensligt hus i samhällets utkänt. Han stannade " för att lyssna och för att €ran- - ska. omgivningen, och .han hade . skäl till det, ty nyss hade ens- lingen inne i stugan upphört att : leva, och "det .var hans, Amos Stones, "hand' som ”tvungit . en medmänniska över gränsen, Han kände på kniven;-jo, den låg "kvar i bröstfickan, han hade inte gl mt den :' därinne. Nej, inga, spår fick han lämna efter + sig...Det snöade - alltjämt. Det hade snöat,.när han begav sig | "> hade väntat på i alla dessa ;vec- | kor.han planerat 'sitt dåd, : + Ännu-drog' de vita flingorna i" her över hans syndiga. huvud, " men icke längre'i-sådan myc- kenhet : sort” för' en "timma ' se- dan, då han tagit sig in i' huset. j . > Vinden hade gått över på nor- "7. dan, och nu blåste det friskt; . halvt storm, Måtte .det. komma mer snö, tänkte han, snö i så- "dana" massor, att! hans fotspår . helt försvann under den; Allting "war tyst, Allting var 3. hemifrån, och det var snön han. UMT VITT ret som han gått ut genom öpp- nade det och klev in. . Inte ett ljud hördes. Jo, systeins snarkningar inne i kammaren. Sån tur att hon sov. För säker- hets skull tog han ändå av sig de tunga kängorna och smög på tå uppför trappan till sitt rum. Samhällets tidning kunde be- rätta om mordet följande dag. På tre hela spalter, där den dö- des "liv drogs upp, men 'mest hans död. Vem. gärningsmannen var, visste man inte, ty inga som helst spår hade kunnat anträffas, ingenting som pekade ut någon särskild. . Förmodligen var det väl ett dåd av någon luffare, som bett om tak överh uvudet kvällen förut och tackat med att ta livet av sin värd, Man visste ju allmänt att han varit lite, enslingen i huset; och att han brukade" ha pengar hemma var också känt Men 'så vitt ' man visste hade han icke haft någon fiende, =. te Ne | | Det hade snöat under: natten, men obetydligt, Strängt taget var -jdet bara drivsnö som -kastats kring: Amos Stone konstaterade detta.» redan - vid : femtiden ”på morgonen '— ty längre 'hade han inte kunnat sova. Han lyste med pär in SN ör, ka mörkt./Bara” hös "do "det söm. vanligt. 'A' st lyssnade. Inte ett ljud be Förresten, ver gav.sig u villighs eh - sådan, kväll? Verkli-' NE t et” började frysa på" Ett . plötsligt. omslag i. vädret, iNyss | » tö, ny köld. Men strängt! taget "> betydde det ingenting, ty ingen + 5. skulle misstänka hono: 1: Bfter”att ha följt väg ett minuter. tog hän av och ssloj på 'stigen utmed den. lilla . Det var där han börj de på kniven, Bäst att' sig av | med denisNågon kunde känna su Ren gdenpiLiten; tuva” stjälper ofta stora dass, tänkte, han; och, LG sh - "yr » mer. än en: gång had läst hur man bevisat att tändstickan på termometern och fann: att. kylan var avsevärd, [hela "tjugo "grader. Bra på sätt och" vis; :då hadé, sjön frusit till över sin, hemlighet, kniveri, :';-Systern mötte honom. med" en frågande. blick, -vilket. han först isstydde; Han'”såg blek' ut, ott? Han j&rinrade lg slutligen detniftsatetilbidet”tl förkyl ning ; och ägnade sig för Några minuter med all” energi åt de syråtom, -+som ., känneteckna en cc Han-gick ner-till stranden ch sallvarlig-influensa, Han fick nog "ställde sig vid ett träd spejanide : hålla "sig inne 'i dag, menade runt "omkring. Nej, ingen. män? vhori;' korna kunde hon ju mjölka. i sm niska.: syntes ' till.: Han ;kastade ”N. knivén ut över vattnet.och:-hör- --de ett dovt 'plumsanie, Så var "det vittnét ur världen! Och ned, " hans” översnöade ” fotspår ; ville q | "han 'se "deny som” kunde "bevisa "vatt det var han som... nit" . Under, vägen :hem”wtill : sin! «+ gård funderade han vidare, Han I » skulle gömma de rånade peng- arna, väl, och alltjämt skulle-han. ställå sig. lika fattig som hittills. : Han! skulle försöka låna "också, ” Och det ruckliga stället, han ha- de, skulle, han' inte. göra sig av - med, på ett'år än:rSedan kanske' : skulle han' sälja och ' flytta till (>> en sarinan "ört; så .långt bort att: S "han 'kunde dra nytta av de här I. många stora sedlarna han skaf- fat sig i kväll. Förresten, varför” ye - i byh ha så mycket pengar hos " > sig jämt — det var ju "att fres-" i ta en fattig hede eri" fattig människa. fn Ne Men snön, om det fanns' spår . Vå snön ..t Dumheter, Visserli- "> gen hade' det? frusit till medan; . han var... därinhe; men å and-' "7 han - villev, mjölka:: korna själv, det var hans göra det... Men korna blev illa mjölkade denna. morgon, ' och, när. en. av dem ' vänskapligt riosade honom i. nacken, for han upp, gripen av en plötslig skräck. Han gick in i stallet efter 'slutad 'mjölk- ning och det: första ' som mötte hans ögon var, ett rep :med en stadig ögla. I veckor,hade han sett det här repet och dess ögla, men först i dag kallade han det en 'snara, en s bödeln "slår, ropade systern in honom till: frukost,” men det blev klent 'med aptiten Tur i jalla fall att han hade den ” där förkylningen att tänka på. : Det kunde gå veckor utan; att skulle" :den + där - enslingen'” nere han, så här vintertid, hade något - att uträtta nere i samhället, men i dag fann hån plötsligt att han måste ge sig iväg. Men förkyl- ningen, . menade . systern. Han fann äntligen svaret, Han skulle ned till apoteket, det var en så-" dan sveda i bröstet... Nr ”Han gick, men vågade inte ta Oo Dumheter, tänkte han, vad gick det åt honom! Ingen skulle någonsin få veta, att det var han som... Och även om han bleve misstänkt fast hur skulle han kunna bli det — kunde man minsann inte döma människor utan bevis. Nej, det kunde man inte. Och bevisen — var fanns de? På sjöns botten. Änej, han kunde minsann vara | så säker... > te RA Och styrkt av detta 'resone- mang bad han . systern .' sätta fram lite kvällsmat. Men när måltiden kom på bordet var Novell av Charles Stewart aptiten totalt borta. I hemlighet stack han ner tre, fyra brödbi- tar i fickan och gick ut till kor- na. 'Men i mörkret 'vände han och gick tillbaka in i huset; ty åter, såg han det där repet med öglån, sig tor Tog — Dumheter, .'mumlade han, — Dumheter, ekade systerns röst, vad är:det: du pratar: om? Han fänn si a "+ Nå; men-'gå och lägg dig då, N . |: Han håde intet annat val, men någon sömn blev det inte. Lam- pan brann hela natten; hela nat-. ten "vände han' sig -av och an i sin” bädd, som .i feber, och när morgonen kom och han' klädde sig vågade han”: inte kasta en blick i spegeln, ty han var rädd att se mördaren. .., UA '< När det äntligen ljusnade drev han ut,och kom ;ner' till ladu- gården, Pak sa --Och.-där. blev--han--stående i stel skräck, nde i : Nattens storm 'hade sopat un- dan snön, den lätta 'gårdagssnö som fallit sedan frosten kommit. Och ur. den: tidigare frusna snön, stack . hans fotspår fram;' som stämplar annonserande den "väg er | mördaren i tagit.;. Han. hade litat på" snön, "men" snön och" kylan hade förrått: honom. Ty :natur- ligtvis hade stormen 'sopat- lika rent utanför enslingens hus, Och om någon tänkte på att följa de spåren, då 2... , NN Än var det inte för, sent att fly. Han. behövde bara springa upp efter pengarna och ta hästen : var bättre än I knivzs: YrTYYTYEr Yr > TYYYYYYYTYYTYYTYYSTYYYYYYT TT ET TOY THE FT YT YYYTYFYYTYYTYTYTYYTYYTTYYTTY YYrtTYTYYTTYTT FÄRSKA NE TALAR själv. Och dessutom — om man anträffade sedlarna hos honom. I vilt raseri sprang han fram och försökte med sparkar ut- plåna spåren i snön. Men de voro som gjutna i järn 'och glatta som is. Han tog spaden men uppgav 'snart även det för- söket att utplåna sin väg mord- natten; innan han ens hunnit halvvägs skulle folk iakttaga honom och då.... NR . Men kanske var det inte rik- tigt så illa som han föreställde sig kanske var spåren alltjämt höljda av snö neråt skogen och - där,” på vägen" till enslingens "stuga. . Kanske ...' han måste skaffa sig visshet. Vad som helst denna hemska o- visshet lt sn er « Han: spanade uppåt himlen. om” det bara ville snöa. Eller ännu bättre. regna, Men det var lika lönlöst som att önska snö i augusti, NS vr . . "Han tog mod till sig och följde sina, egna .ur snön framträdande spår nedåt sjön. Överallt hade stormen varit framme med sin sopborste, överallt trädde de an- klagande avgjutningarna fram. > Han' nådde isen ',och så hörde han plötsligt ropande röster. Tre fyra "barn" åkte redan skridskor därute ' och två av dem böjde sig just ned över något föremål på isen. De ropade till sina kam- rater. Kom, 'kom får ni se! Kor! Titta! En kniv! Det. var lustigt! En kniv. Vad' nu då? Han sökte skydd bakom ”ett träd me- dan 'han funderade, överlade vad han ; skulle, göra." En kniv! En vanlig kniv naturligtvis, en kniv -som, någon tappat. Här gick han och såg' spöken. på ljusa dagen, Bara därför ätt” någön tappat en . Han tittade fram, Nu: g alla fyra barnen på knä på isen. Han önskade”. att 'den hade brakat samman; under dem, Om han skulle? jaga bort dem? För att de sedan skulle skynda hem till sina föräldrar, och berättta. Nej, han måste. hitta på något bättre. Varför inte själv gå ut och tittå? han kände ju låtsa' att han var på väg in till samhället, Nu gåvo barnen sig iväg, tyd- ligen för att låta andra veta av det fynd de gjort, och han tre- vade 'sig ut på isen. Förresten erinrade 'han sig just här'var | - LJ "ra sidan hade han” ju själv 'sett”. den vanliga vägen kring sjön, hur snön. yrt ner över vägen. och innan han äntligen hamnade Vad... det snöade” inte" längre, | på apoteket slog han en cirkel, jo, men omärkligt. Men . det där .anhalterna voro" poststatio- skulle nog komma mera snö fö- | nen, tidningskontoret och polis- re morgonen.': . o.d om es stationen, den sistnämnda skyggt : Nu'gälldé' det bara att ta Sig iakttagen på avstånd. På posten, in lika försiktigt 'därhemma och där han /inköpte ett frimärke, lika ljudlöst som han tagit sig fälldes inte ett ord om mordet, ut, så att systein inte hörde ho- men på apoteket lyckades han ot ban | love mä tänkt och a om! polisen som aldrig kunde ittn: n kunna intaga, upptäcka minsta spår. 3 2 a DM till sängs klockan] : Han: drog en "lättnadens suck nio den kvällen. Hade han inte och' smög ut. Först då erinrade just för den” skull: bett henne han sig att han förebuxit ett komma upp med ett glas varmt. ärende och steg åter in för att vatten, som , han. skulle ha att; rekvirera en flaska . bröstsaft. bota "sin" inbillade förkylning När han betalade fördes hans: med. 'OcK" ingen annan fanns i tankar till de undanstoppade gården, "ingen - utom kreaturen, sedlarna!. Tänk ' om huset; tog' . och de hade väl inte vittnesrätt,|eld medan han var ute...” tänkte han LIE funnen till | "Efter middagsmåltiden föreslog nog så: säker, tt brett 1 . Ånej, häri våt |systern' honom att gå till sängs - änende Änek . - för 'att bota sin förkylning, men .. -I alla fall stannade han. ett tåg ihan. vågade. inte tänka varken - för. att se sig omkring riktigt |på säng eller mörker. I stället Naturligtvis var "han. ensam. i|satte han sig att läsa, men vän- skogen: Han klev försiktigt över | de blad efter blad utan att'ens staketet och gick, fram till fönst- | veta bokens-titel, : i NYSTETS an' sov nog NU. OM Uppsnappa ett hånfullt, yttrande » NYFETEYSYTYA ur stallet:" Me det :skulle' vara detsamma , som ' att anklaga: sig Han skulle ner - till apoteket, -det-var-en. ETSETYTSTYTTETSYTVITTYYTTTTTYN det han kastat kniven ifrån sig. Han mindes så väl att det plur- » Forts. . : Johannes sade att han skulle , försöka så gott kan kunde. Men han fordrade att Hedvig bättre skulle förklara hur allt kunnat tillgå då hon utan vidare kun- nat ge sig åt en man 'som hon så litet kände, Hon hade väl åtz minstone bort veta om han var' i sådana omständigheter att han kunde försörja en kvinna. . Hedvig erkände villigt att hon börjat längta efter ett eget hem och ett eget barn att pyssla med. Hon hade aldrig haft nå- gon kärlek till någon man innan hon träffade Knut. Han var vec- ker och hon hade alldeles blivit förhäxad i honom: Han tog livet lätt och sade sig'snart få för mansplats vid järnvägen, och så fick han. bra betalt. De skulle gifta sig och han skule ge hen- les omsvärmad av flickorna, Hon fruktade att han kunde välja nå-. gon annan, och hon ville ej mis- ta' honom. Då hon förstod att de- Tas ne ett bra hem. Han var allde- 1. från nat henne och väg. = Det ' var därför jag blev borta hela natten. Jag vågade knappt gå hem och jag kände mig förskräckligt olycklig, Tyck- te det var bäst att jag försvann Så att ni slapp bära min skam. Jag visste ej vilket ni komme att känna tyngst om nl skulle finna mig död eller få mig hem sådan som jag nu blivit, Jag gick länge på åkern utmed sjön. Men då det blev dager 'glok jag .dock hem. Jag började tänka alt gick jag i sjön t0g jag liven ett annat liv 5Om jag börjat förnim- ma, Och så tvekade jag att lö... — Har du någon tanke på att sedan du fått barnet åter söka komma i förbindelse med den mannen och trots allt söka bli gift med honom? 2 — Nej aldrig i Uvet, sade , Hedvig, Då skulle jag bli änhu olyckligare sedan Jag lärt kän- na honom tillräckligt, Ja, sade Johannes, vi får fu sedan gått sin fäder > och rtod något ravande, Han tänkte väl på en ny anfalbkplan, Så fodrade han att åter bliva in: släppt, och då aå ej akvåle alung. ade hän en knytnkvator sion få nom fönstret aå att båda rutorna splittrades, Så börjste har bear beta därren med större stem, så att den tul alt glex sönder med ett brak. Dörren til förstugan rycktes upp och åtor atod han in- ne I rummet, Han hade en stor stidkniv I handen och rusade mot Johannes, som gripit on atol till att skydda sig för kniven. Men Johannes skule amn legat på Falvet I altt blod om qj Hedvig fått en ögonblioklUg ingivelse att rycka Ull al; faderna bössa. Om den var Inddad olter ej visto hon inte. Hon tryckte av utan att alk. ta. Bössan var laddad och skottet träffade mannen I ijumaktrakton och Iåret, Fridstöraren vifilndo av amärta och gick för andra gAngen till golvet, Kasta bort kniven röt Johannes, Vilket Knut ögonblickligen gjorde, Johannes att bära följder gick hon till ho- ; va att” förbindelse skulle komma, förlåta ditt felsteg om du vill 1o det ej -mera upprepas, « | TOV UPP byxorna och såg att dor blivit ett atyggt sär. Kan hado sin” avskedsfest och påfordrade bestämt att de skulla gifta sig. Hon blev då rent förskräckt ö-- ver vad han sagt henne, "Han giftermål och till och med 'hå- rat till.i.vattnet när den sjönk. Så vitt inte ett under inträffat måste den ligga på sjöns” boti' ten, nn ng ent "Nu var han framme, Ett under hade' inträffat. Infrusen: hågra att frysa till'när han kastat kni>' ven, den hade sjunkit, men bara .några tum 'i issörjan, som hålllt den ' flytande: till dess kölder' bakat in .den som i gele.' Den! var inom :'räckhäll, men ändock oåtkomli, spåren från enslingens stuga 'till hans "egen." Å, ' han i behövde ingenting '' bekänna;' "inga; or krävdes, ty :här talade tingen. Om ' polisen ; nu följde spåren från stugan och vidare...;4 Röster hördes i stillheten; När han "vände" sig ' öm; såg några konstaplar kömma " Han": gjorde” inget" undkomma. katt | H nom den kvällen de skullb ha" Och det gjorde hon mer än gär- hade slagit 'bort alla tankar på i eftor sig, Två andra flickor gick . Ett tyst bidande vitt- 17, ne. Och så spåren i, snön,” fot-; dl som steg på eller lämnade tåget. ; vem det kunde 'vara som köm "4n-på gården såg de'att mannén : honom sprang han ingm dörren. - Men” han” hade både, Johannes " satt Hedvig: och matade den nä "na » NM ; +. Rallarlaget var nu-kommet ån- --da fram till huvudsamhällot. Ral. larria :hade lämnat många spår i 1 väntan, den ena var dotter till en av'pamparna i samhället. Hon sändes långt bort en tid — för "att "söka för hälsan” sades det, just börjat att anliggn ett för. bund då en alkjuta med fjärdinga= mannen och en handfast karl jim. te Olena kom fram, Otena blev . alldeles förskräckt då hon på ott Yzonblick kåg den kroxsodo dör. ren och det splittrade fönstrot. lfon höll på att evimma för don syn som mötte henne,' men fjilre clngsmannen var fört inno I altua- tlonen, Det syntes tydligt att frid Men orsaken var allmänt känd, tum under isen' Tåg dolken, Hans |" > ot se AV a dolk. Han sjönk mer på-knä och |. ....C. O. Nilsson, ' treyåde : över "den blanka ytan a Att, har. icke kunnat tänka, sig. va Hishult, , detta. 2 EN : Det var — om än. en. klen == tröst för Hedvig. att hon:ef var den enda 'som blivit förförd. Mån nog tyckte folk, att hon aom fyllt 24 år borde haft mera förstånd, & andra var blott 18-åring: CA ser NRP SEN .' Vi går ett och ett, balft År fram 1' tiden: Järnvägen var. nu öpp- ned! för trafik, och på perongén till” stationshuset. . eom ”syntös I golt' till. Kullen syntes resenärer ; Det var ej stort mer än én kllo- méter. mellan Kullen och statio- '" DA” ett täg kommit,' syntes ch petson komma gående: på vägen upp” mot Kullen. Båda makarna var 'ute på gården och undrade, på” besök! De såg dock att det var :en okänd, och då han kom var. vårslöst klädd och hade ett stort ärr nedät kinden; Han häl- sade vårdslöst och sadé.p& norr- landsdialekt: Här bof. väl Hed- vig med ungen karl jag tro”. ;I : Vad vill du henne, sade Johan- nes och tog ett steg framåt. . 2 Jag har väl rätt” att hälsa på henne och se ungen som lär vara min. - > - Innan: Johannes. h hindra och Olena i hälarna.”Vid bordet göt,” mer än ;Arsgämle. gossen. Kuut, ty; det" var han, rusade störaron hade gjort ott mycket Eroft homfridsbrott och att do in= nebocnde handlat endast i sjllv« försvar, Den ekjutne fördos ut på '” vagnen, för att föran til Ikaro, . Först nu lade fjärdingsmannen ” mlriko til det stora ärrot på kin- den: = Du hetor Knut, sade han, och är 'den 'oftorlysto mördaren, '. Bom rymt från filngelsot I Östor- + sund, Honom alpper nt nog åtor. se, Han har stuckit ihjäl don bonds pojk som aldrig gjort honom nå- got förnär, endast sökt att froda en flicka som han velat At Hen- + nes broder Bom fått so överfallot hade nisat tul honneg hjälp och därvid glvit honom gåret i kinden, varom lrret bir vittne, Det skall bil skönt att få .denno bov I för- var Igen, Så fördes Knut till Insa- rettet, samtidigt som rapport av. 'gändeg' till fängelsemynålgheter- na dm infängandet. Det var Hod- vigs förtjänst alt ingen större o-' tycka 'Inträffade. <> oc sr Läkaren plockade ut de flesta haglen. Några hade skadat höft- leden så läkaren sade, att Knut kom att bll halt, DÅ han återför- des till fängelset fick han två åra ökning av straffet för rymning- en' och hemfridsbrottet. Hela far miljen på Kullen var I flera dagar ” ur jämnvikten” mm kände . slg dock lycklig över att dottern Und- gått något ännu värre. Då målct mot Knut skulle avgöras mäste de alla fn till rätten för att höras ; Johannes begärde ersättning för inställelsen och skadegörelsen, vilket han blev tilldömd fastän han aldrig” erhöll. någon sädan. Hed- vig blev frikänd från allt ansvar för skottet, och hoa blev ansedd gom en. mycket rädig flicka som därmed räddat faderns liv. Johan- nes och Olena kunde aldrig förstå huru att Hedvig en gång hade "kunnat fatta tycke för mannen, och hon kunde knappast själv gö- . 4 fram till Hedvig men hon slog honom 1 ansiktet med den fria! handen "Och skrek, på hjälp. Jo- hannes rusade till och sökte föra ut fridstöraren. Denne ryckte då pF : flaska ur fickan & -I nes huvud. Men Johannes lycka- Olena en bakväg. nen, där. fjäreingsmj? . för att få hjälp. ” - AAKNDDSAMAAA upp en E och måttåde ett slag mot' Johan- des vika undan och flaskan kros- sades mot en stol i rummet. Jo- bannes fick in ett kraftigt knyt- nävsslag 'mot - Knuts hakspets. Karlen gick fill golvet och för en stund förlorade han medvetandet. Johannes. söm trots sina 55 år var ganska kraftig," tog horom i kalufsen och släpade honom baklänges ut på” garden och stängde dörren. Så ' sände -har så fort" hon kunde sprang hon ner till statio- ra det, ” Så gick &ter ett par tyckliga år. Friden var återrtälld I det I- dylliska hemmet. Pojken hade vunnit även morförä'drarnas kär- ek. Och Heävig ä'rkade honom över allt annat. Hon skulle även om Knut kommit igen som ena människa, aldrig mera givit hos nom ati käriek, då han fört benne så bakont ljuzet, Han hördes hel- r avs . " Johannes började bli sjuklig. Han hade arbetat sllt för träget och knappt unnat sig visa. De sto- ra fält han röjt och all sten han fört bort hade dock tagit på hans krafter. Det var något som satte åt lungorna samt en envis hosta som plågade bonom mycket. Ilan hade förra zommaren mäst lega y hjälp av en omkring 30- årig ungkarl från byn som var Det dröjde ej länge förrän Je - I hånnes. såg att. fricstöraren | rest = FEFEFESTEFETSN "ov (Forts & sid 47 > AADLANSIRAASARAA ,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.