rTYYTFEtFErErYP TT . ARA YrYevevvtTYYYYTYTTY YYYFYVTYYYYFYITYYTtTTFrFY VETT TY oo UTYYYYYYYTYYYYYTTTYYTYYYTTYTFYYYF FT YE TY a | LAHOLMS TIDNING TTYYYYYTYYYTYYTTYTYTTYTTTYTYYT v Jesus manar oss att vandra medan vi hava ljuset, och att tro på ljuset, medan vi "hava ljuset, så att vi bliva ljusets barn: I de orden -”Medan : I haven ljuset”, ligga både glädje och allvar, lju- "sa möjligheter och fruktansväre "da risker." Vi hava ännu" ljuset. Men det skall snart tagas ifrån 1088. "Ännu en liten tid är ljuset » ibland eder,” Detta talade Jesus och gick .sedan bort: och dolde Sig för. dem; Men fastän han hade gjort så mänga tecken in- för dem,' trodde de "icke på ho- ' nom. Det är en tragedi i mänsk- Ljuset ' eller ': aktar på Ljuset, . Medan det ännu finns, ; Det är . lighetens « historia, som så ofta Upprepar" sig, att man icke. tror (3 den hemska" förbannelsen i det arma "judefolkets historia, att de med hatets knutna händer drevo bort honom, som. om sig själv > kunde säga! Jag är världens ljus. Det är samma dom,. som vilar så tung över den pinade - mänskligheten "idag. Människo- " släktet ' har i otacksamhet. sagt nej till Frälsarens kallelse, och därför råder nu mörkrets makter . Och vi synas ha blivit vanmäk- a tr "tiga emot dem. Kristus allena kan ge oss makten emot allt det onda, som: nu .sedån länge firar våldsamma :v "triumfer. "Varje människa som. alltjämt förkas- tar Kristus, därför . en .sabo- "tör, en förrädare mot. sitt folk och , mänskligheten, en allvarlig fara för sin omgivning. :Hon är ett mörkrets barn och riskerar : att drabbas av den förbannelse som heter förstockelse. Vi erin-, » ras i dagens:text om profetens Av komminister Bert Gr ah, gon” "och förstockat deras hjär- tan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan odh omvända 'sig och bliva helade av, mig. Huru. ofta händer. det icke bland nutidens människor, när de en och ahnan gång, komma till kyrkan, att de sitta där som främlingar, oför- stående och blinda”. för det; som förehaves i gudstjänsten. Det är us. så, att varje detalj i guds- tjänsten. "Det är ju så, att varje " gudstjänsten har ett ; budskap från Gud. Men detta är. för många människor fördolt. Gudsordet som läses och förkunnas är. för dem såsom ett främmande språk: Gud strör i sin nåd ut av' sina rika gåvor, men de ha inga händer stt ta emot med, Varför har det blivit så? Jo, dessa människor ha vänt Gud" ryggen, de 'ha förkastat Frälsarens kallelse, att tro på ljuset och att vandra i ljuset. De ha glömt, att det kräves daglig övning, träning och kamp i ge- menskap” med . Gud genom re- gelbundet användande av hans ord och de övriga nådemedlen. Äsnor, som användas vid arbe- te i gruvor, tagas regelbundet upp i dagsljus, där de få vistas någon dag, för att ej bliva blin- da,. Sammal. ag. gäller på det andliga livets: område, Det gäl: da. Samma -'lag gäller på det möjligheter, att vandra i det ljus, som; Gud ger oss. Genom synden ha -. vi . blivit andligen blinda;” benägna :' till det onda och oförmögna till det goda. Men Gud har givit oss Jesus till en Frälsare . från. mörkrets makt. Runt omkring oss "Tåder djupas- äby, Linköpi ings stift. - te rmörke : behöva inte orda mycket "därom, Vi:veta alltför väl, hur sedan länge Guds kär. leks "ljus. och evangeliets ljus undan för: undan /'fördrivits och släckts , genom .:' hatets "stormar och köld. Och vi veta, också, huru". Guds barn, Guds sanna barn,” Ljusets barn; som -vågat |. lyfta trons ljus högt, på allt sätt fått det trångt och svårt i värl- den. Men om oss svenskar gäller | . det: "Vi hava ännu ljuset, .. Oss gäller på" ett ' särskilt sätt Jesu ord: Ännu”en liten tid är ljuset ibländ, : eder. — Men: det' skall tagas ifrån OSS. Och den tiden kan mycket 'snart vara inne. Med så mycket större' allvar och tacksamhet böra vi därför taga emot den tillförsäkran, det rika löfte från Gud själv, som -skän- kes oss i de, orden: Medan i ha-' ven: ljuset, Det ljus, som" med Kristus kommer till dig; är icke. blott några ögonblicks aning om en : högre värld, 'en "bättre: och renare tillvaro. Det är icke ett sådant ljus, 4 som endast vid en- staka « tillfällen ' lyser 'in i det mänskliga : livets. natt, för att, när det har» försvunnit, lämna kvar samma mörker. Den som tager emot detta ljus, som Jesus talar om, .i det ögonblick, i de nådatider, då han söker' oss, han blir ett ljusets barn, han får det- ta ljus till evig: besittning. 'Gez nom detta ljus sker undret.” Allt förvandlas." render hopplös- hetens; ja, själva dödens mörker förjagas. ”Mörkret, är icke mörkt för dig, natten lyser såsom dar gen, ja, mörkret blir; såsom 1 set. ” ord: Han har förblindat' deras RR illy vi heanes spelande- brbna-ögont var ständigt uppspärrade på vid gavel för att upptäcka "allt. "som kunde lämpa sig att skoja med > Hon bragte ofta sir mor till för tvivlans gräns genom sina upp tåg. och sin benägenhet att dri va med alla människor, och hen: ner far brukade säga, att Lilly var värre att hålla "reda på än alla pojkarna — de var fyra styc- ken — tillsammans. När det var |; '- främmande satt fru Lenngren som på nålar och ju sötare och oskyl- digare hennes dotter såg ut när hon kom in och neg för tanterna och farbröderna, desto 'ängsliga- "re kände sig bennes mor. Lilly var "sjutton år, så hon borde ju ha växt ifrån den olycksaliga upp tågslusten men det såg inte ut som om den någonsin skulle försvin ' na. Lilly bade redan -hunnit så > långt att bon hade beundrare. fle' "ra stycken till på köpet, och han var inte så litet bortskämd med : komplimanger och uppmärksam: het. Därför retade och förargade det henne att informatorn, som : skulle plugga vett och bildning i huvudet på hennes yngre bröder. inte tycktes det ringaste mottag lig för hennes tjusningsförmåga Naturligtvis erkände hor inte ati . hennes fåfänga sårades av hans " påtagliga köld. och likgiltighet men utsåg bonom till det speciel "la offret för sin upptågslust. Det . fanns ju så förfärligt mycket att anmärka på kandidat: Strömberg ”. och ban var ett tacksamt offer. I d. v.s. han kände sig tydligen il Ja till mods, när han' blev: utsatt "för skämt, Hela hans 'solbrända ansikte blev mörkrött när Lilly " lyckats förlöjliga honom på nå | got sätt men ban försökte aldrig att försvara sig: Kandidat Ström berg såg mycket bra ut och Lillys far sade, att han var en präktig karl, "men han bade två fel som " gjorde att Lilly: inte kunde tåls Honom, . För . det första var. det att han inte lät bedåra sig av hennes bruna ögon, ljusa hårburr och graciösa gestalt » och för det "andra var ban snål Liliy. hade + haft svårt att tro det:i, början, liksom hon haft svärt ati tro, att - hon inte skulle kunna lägga kan ;, didaten för sina små fötter snart "nog, men ju meta hon såg av ho- nom desto tydligare märkte hon att han var småsnål Det var att alltför tarvligt och ful fel för att khon' skullo skona bonom, Kan” ske hade hon dock: dömt honom mindre hårt om han visat henne — Jitet mera uppmärksamhet, ty han n riktig yrhätta och åh, Men) - an var: inte mycket. sällskaplig. | derhållande o om han ville, han drog sig alltid undan för sig 2jälv, - oftast till. sitt - rum, + fast det var så vackert. och skömt i parken och på ängarna. Han satt väl inne för att inte i onödan sli ta på skorna, sade Lilly spefullt. Hon gav honom det rådet att gå barfota, i förtäckta' ordalag hän- än att tid efter annan vara tvung: en-att låta halvsula skor. eds "Lillys födelsedag var i augusti och det var en strålånde vacker dag. Redan tidigt på morgonen kom blommor och bratulationet från vänner och bekanta och när Lilly kom ner i matsalen för-att äta frukost var bordet fulll'av buketter. Hon stod och säg på dem innan bon läste givarens - namn Av: (sc6 GE STARK AN på RN mm som var fästade på de flesta buketterna Det var mas: svor av blommor i alla färger och sammansättningar. mer och mind re smakfullt ordnade, men en bu kett av stora mörkröda rosor, var enda en av dem ett, praktexem. plar, drog genast. hennes blick tilt — Så förtjusande! utbrast hon. i det hon' böjde sig fram för att inändas den fina doften. Den bär uketten är 'vackrare än alla de andra tillsammans. Vem kan ha sänt den? u Hon fand en ”Hen' vit lapp in stucken djupt bland, stjälkarna. inte ett. visitkort utan +n” vanlig papperslapp som klippta I visit. kortsformat. och på den stod med fast stil och en rv sväng på slutet: ”Elof Strömberg”, fe : Lilly vände 'sig' till, kandidaten och tackade, honoin med ett nå: digt leende. = NI har 'god sinak, sade hon. Det är. den vackraste bukett jag någonsin fått: Men den måste va: ra mycket dyr, " Kandidaten rodnade "och hans ögon blev alldeles svarta, men som', vanligt sade han ingenting. Kandidatep .visade” sig inte vi dare den dagen förrän på kvällen: då Lillys bekanta. som mangrant infunnit sig, var ; församlade. Då skulle det. bli dans och, kandila- ten: var tvungen "= att hjälpa till F kuode vara både trevlig och un med danamusike se tydande p att det var billigare Lilly såg hönor: så snart han mentet, ' stå - och hänga vid en dörrpost bredvid: en liten flicka från 'en' egendom i närheten,” en liten ful 'och' fräknig. flicka," som sällan eller aldrig blev: uppbju den och som, tack vare sin ful het, blivit skygg och tafatt. Slut ligen, såg Lilly hur ban dansade ut med den lilla fräkniga. och bon kunde inte låta bli att se på ho- nom. Han dansade utmärkt och nu, i ljusskenet, 'då det inte så väl: syntes hur blankslitna” hans kläder var, säg han både bra och distingerad ut. Mr - Deät harmade födelsedagsbar net, att han inte bjudit upp hen- ne''i stället för den andra flickan, sum alls inte dansade väl, Om han i: stället dansat med” Lilly! Det | skulle ha varit dans! Nå ja; det var ju inte för sent än, han skulle nog snart komma' och bjuda upp henne och då skulle hon säga nej — kanske. Men han kom inte? -' Hur det var. så kunde inte Li -stund-.slapp <ifrån -instru” EN PR RR ee on nån TN Telegrammer. ser (Forts. fr. sid. 2 NH ; i "Nästa ' morgon : "steg jag? "upp före sex. Jag hade inte fått myc- ken sömn,-.. men : kände - ingen tri ötthet. ” oo vd . Dick var r vakén I n mig in i hans rum. '— God morgon. käradie, .sade jag och kysste honom, Hur mår du? : — Bra, Svarade han! —Du bi rde inte, vakna så tidigt. Jag har legat och. tänkt,' sade han. Jag kunde inte sova. » Han -såg forskande - på. mig. Sätt dig ' Alice, bad han.: Nej gå inte efter en stol, sitt här på sängkanten;, Det. är något Jag vill äga. Jag ' för: sökte "lägga Handen. över shahs. mun, men, han sköt den åt sidan! .— Låt mig tala, Ålice, :— Som du vill; sade jag.. "— Det händer något — sak | samma vad — ett telegrarå kom- mer, ' eller man " blir" plötsligt sämre — nåja; ; "något händer, och man: vaknar upp. Jag vak- nade upp i går, sade han däm- pat. Jag förstod : hur illa” jag handlat mot dig. Nej, avbryt mig inte. Jag lovade dig all världens lycka, och vad har jag givit dig? I tio år har du'fått vara min sjuksköterska” och" flacka land och rike kring med mig på jakt efter, hälsa. ÅA älskling,” du har aldrig "haft 'ett hem 'eller: bärn. Vad har: du vunnit under "dessa tio "år? Jag har: aldrig varit blind shela felet var att jag aldrig ville se. Nu ser jag änt- ligen klart. Om inte du :vill lyda doktorns råd, så gör jag det, Jag M jag smög med, me Lilly Beböpear må mig medröppetstörakt? Kan”di sätta dig in i bur det skall kännas för mig, som vuxit upp'i så helt and ra" förhållanden "att behöva leva som jag gör? Min lön är"antagi ligen. storartad, och ändå: räcker den inte till att försörja: mamma och Ester; utan jag har måst ta ga en växel, som förfaller om en vecka. Pår jag inte mitt manu- |ekript antaget "till" dess,” förfaller den :och jag ser mig ingen utväg att klara skivan.” Det är dyrt "att hålla" Ester i skolan och mämmaå är inte van vid några försakelser; så jag vill i det: längsta bespara henne 'så mycket som -möjligt, «". Åh; om jag kommit hit" innan jag visste att”. jag var en försking: rares son och innan nöden tvang mig ”till 'sparsamhet, "som är deles ermivt mia natur”! A Här "slutade 'brevel 2 dansen och allt annat för brevet 1y låta bli att se. på kandid allt" som oftast. — Det -var något. trolsigt i hela . hans” hållning i kväll och i hans ögon som gläns te :i ljusskenet Lilly var mycket förargad på honom och den fu- la flickan, och ju mer hon såg på dem, desto mer förargad blev hon. Nere i parken "fanns" en lilen paviljong och. som den' var upp:” lyst och det fanns bekväma" sitt- platser där. var den en: omtyckt viloplats: mellan danserna:;, Dit gick också Lilly och som hon för . ögonblicket var "ensam andades” hon riktigt ut efter dans och prat. Hon tänkte just gå tillbaka in då” ett: papper som låg på golvet till drog sig hennes uppmärksamhet. Det var ett brev, och Lilly brue ” kade inte läsa andra människors ” brev .utan lov, men nu” började | hon utan att tänka sig för, läsg' några "rader. När hon läst dem var hon nyfiken att se. fortsätt- ningen och, kännande sig. som en stor: brottsling, läste hon det än-' da till slut, Det var inte färdig: . >: skrivet och inte undertecknat men hon kände igen kandidatens stil. "Gamle vän” läste hon. "Jaså du kallar mig för en tycklig ost för att jag ' lyckats få den: här platsen! Då vet du sannerligen. in. te vad en lycklig ost är för ett slags djur. fag känner mig unge för som en orm i en myrstack här. - Mira elever är jag mycket nöjd ALAAR [AR r so fyllda ögon säg hon ut över bär ken som muntert .boppade över stenarna och ringlade, sig i en nyckfull krök. kring paviljongen Det var 'alltså' därför ban inte unnade sig. oågot Det var därför ban suttit inne under de lockande vackra sommarkvällarna. Då ha, de han säkerligen skrivit da ALAA I Ränneslövs pastorat, Detta ben reser "till? ett. sanatoriurn. n. Jag] "Lilly bade” glömt sina | gäster, ; som hon höll i banden. Med tår: '; da det var, lyste" upp det. ; Or det varit någon annan än han såld skulle hon genast ha sagt all han var förälskad i i henne, men kan didaten :maste ju snarare hata henne. Emellertid + rodnade hon och ! kände en underlig ilning i hjärtat som påskyndade AKAMLA a AAAAAADDAAA. AAA NY AAA YYTSTT A AKASAMARAMA. AMMA NÄR SRERETERANEN I Frantz (gård. för. fåravel) "i. Perstorp” erhållit säterifrihet, 'ansökte han ock: 'om ”patronatsrätt "över viljades horiom av Hedvig Eleo- nora år 1666.. .Patronatsrätten i de tidigare - danska . landskapen var. .förenad i med stora: inkom=|- ster och benämndes ' därför den Pikrativa : Patronatsrätten. Pax tronatus erhöll ” del: av. kyrkans tionde” och 'inkomst:: Som - gen- gäld' skulle han underhålla kyrz Joe] Örnstedt ” Upprättat: ”skäferi” speciella- 0. igåvor, " som nalsrätten varade emellertid in- i känna icke till några kyrkoprydnader . eller tillkommit under Örnstedts ” patronatstid. Patro- te länge, ty redan 1680' indrogs den i samband med Karl XI:s reduktion... « Sedan upphörde” den helt. DET KUNGLIGA bivet om patronatsrätten återges: här: ” Wij Carl etc, giör witterligit att, wij af-gunst och nåde hafwe förundt och -effterlåtet, som u ock i -thette ”Wwårt. öpne: brefz borde ha gjort dä för sr länge se- dan, ' men. det är: inte för sent, Du. är "ung; Alice. Jag "är. bara i re dig. Har — andra "Dörren öppnades;' och Ha- rold steg'in. — A, ursäkta sade han, då han fick se oss; Jag ville bara-höra hur Dick. sig baklänges ut: — Gå inte! ropade. snäll ”och kom" in” Harold, Han stod tvekande på tröskeln. Kom in, upprepade jag. ' 7 Det! var jag som bröt tysina- den; — Jag lovade att lämna dig jag. Jag har fattat mitt beslut. Han såg ängsligt på mig. Det gör." mig 'ont' Harold, ' sade jag milt, men svaret är nej. +. Hans ansikte: blev stelt av b synd om mig själv. Nu: tyckte jag synd om honom, Hari "gick mot "dörren, ' Han drog |. jag. Vär! svar i dag, på morgonen, sade svikelse:" I går "hade. jag" tyckt rå te” På henna. Hön” menar det inte;? hon ' ger; det” bara för att... mäsk - Jag ade handen: över häns mun.”I tio" långa år. hade jag kämpat ' för Dicks liv, och först nu' insåg jag, att han var mig kärare än allt annat i. världen! Jag menade varje ord. jag . Parold. Svaret , är | forts farande nej. Han vände" sig ifrå mig och lämnade ! "rummet, Vi” hörde" ho” vriom gå inpå sitt rum "och kom- må ut.igen och fortsätta. nedför verandan, -Vi såg honom gå över gläntan, med-sin : gula kappsä k och äg ingenting,” sade. jag och ' sjönk på knä vid bädden, Det är dig” jz; vill ha så länge, krafft förunne och efterlåte wår tro man och secreterare af sta- ten 'elskelige edle och wålbördi- ge Frantz Joel Örnstedt ; jus pa- tronatus uthöfwer hans sochne kyrkior i Hallandh -Skömslöft 0. Rendeslöff, så at han undanta- :” gandes wåre och chroonones ti- jonden dem wij icke förändre wele hafwa begrepne uthan oss ' och Chroonan så hereffter:som :' ' här: till oförändrat bijbehållne, jofwenbemätte hans sochne kyr- Kias medel och inkomster frlj och : obehindrat " disposition” må hafwa, och eliest uthi alt ökrigit . |uthniuta och bruka the förnå- ner, - privilegier «och .wilkohr, hwilka jus patronatus: effter dess "llaglige natur och egenskap medh sig -hafwewn' Dok han sigh låter åliggia therom /'fliteligen = att. wårda, att kyrkiorna förmedelst theras revenuer och . räntor un=-: derhållas, så att. the icke aff wanrykt förfalla och fördärfwas, - jämwäl och att eliest dessförut= "Jhan thenne honom i tiåder for- undte” rättigheet Hill Gudz för- samlingz gagn och. befrämlande nyttias och användes, sigH thenna” wår benådningh” ull. " Jeffterrättelse”." stellé; | tagandes Vv. jsigh” till ' wahra ' ofwanbemälte secreterare Frantz Joel: Örn- . [stedt, heremot . något - intrångh, . > meen eller hinder 'att giöre Till >. yttermehra Wwisso ete, ; t Hedovig" Eleonora. Ovhståendo manus är ut vetat , — Harold! röpåde” Dick d om. ' Allting att kunna försörja, en bortskämd mor' och "en "liten -syster;'. och "så hade hon, Lilly gjort allt för. ätt reta, såra: och : "förlöjliga. hönor” > Hon ångrade sig uppriktigt och djupt och det sved i henne :då hon tänkte på hur hon i sällskap bru” kade skämta med honom om'hans dy snålhet. Lilly satte händerna fö T ögonen och snyftade. : fö Fröken Lily. NT är väl inte sjuk? >." av förskräckelse och stod ansikte mot ansikte med kandidaten, >: i — Nej, svarade : hon och så stod de där mitt emot varandra utan att veta' vad de skulle säga: | Slutligen såg Lilly" upp. Hon |" hade fattat sitt beslut. Hon såg upp så ”oförberett att kandidaten |, inte riktigt hann behärska sitt an siktsuttryck, utan en stråle av nå- got, som Lily? inte riktig. visste bå j jag slagen > täckande honom” brövet.r:o fm stoppade det i fickan 'och såg se. : dan forskande och med ett, SN upp frän bänken i. — Det är ingenting att förlåta Det var "ju .mittzegel. slarv som gjorde att brevet kom i edra. bän der. Jag får vara för annan gång. mare honom. :« didaten; bad bon och såg på ho nom "med - sina: tårfyllda" ögon— både för att jag läste och för alt Lily" vände sig verkligen ånger. tull: förvirrad och en smula för: |] nit sin 4 ödmjukad och allt detta blev för ställning han av ha sig bort och |nom en tillfällighet. . som öppnat Lillys ögon gömde bön. som sitt käraste... minne, ..4" mycket. Hon vände började gräta igen.” FIVTEVEYTEYYVYTTTYSVYNXVN beslut vari alla fall fat. - och. hon tog ett steg emot ho. i das full Du : Det här är: eri sade kon: Kaändidaten” tog det. såg ”bå det - hela hem, | That inte? 7 Lilly" köm' ännu ett meg D —- Förlåt mig för allting. kan min det 4 du h "goda. axel. M fl- Men e de 2 fi ll anställ "SV treår elak emot..+ varit sva tet tal av eo]. är Bror Jansson; vs > Kandidaten itod ” henne, han kunde höra honor an: ; yl EN Kandidater” kunde. : i Ibelandla henne så sor han gjort > | korna söm han byggt” upp kring : sitt hjärta, Lilly befann sig plöts- kysste henne: g första gången, du har ju läst mitt brev. så nv vet du varfö jag. ingenting. mer »äger än min - jag läst ditt brev. . Det dröjde en god stund innan fröken Lilly och kandidaten åter - . trädde in i balsalen, :men då ha- kulle arbeta för att bli författare '- "och hon skulle vänta och hoppas. - . Under tiden hade de iv "sin ljuva ” hemlighet att leva på + Hemlighet, ja! Det dröjde inte: . : alltför länge innan Lillys föräld- t ar upptäckte". den. trots att des 25 själva trodde den var så väl be=' a "t varad. Och så togs Lilly i förhör. > Samtalet blev längt mellan Lil ' "ty och-hennes föräldrar, men när det” var slut rådde ide) glädje och golsken. Kandidat Strömberg, som "kanske inte hade så stora utsik-; ter som författare, blev i stället ” gård som tillhörde Lillys far, och + lys bröllop. 7 Brudgummen berättade i ett tr tätt bokora litet, tyngre än 'vanligt,> och äv 'mesllidande "med både ho Kon pre ”; den tid han, varit i. hennes" "i hennes tårar bröt ned skran- i-hans famn' och hon gjorde mycket ” motstånd när ' han. Jag. har älskat dig hela ti- de han, ända sedan jag såg ., , men i ieclae” jag inte vågade visa "+ « kärlek; En sådan som jag, ” son illa a Tyst, tyst! avbröt Lilly, säg intel. Det där kunde ju inte Lov or jälpa. ys At sö > Nej. men du vet ju också att vilja att arbeta. dag kan ju nte :ens'på hederlig väg försör- . a min mor och syster, utan mäs- "= "> e låna” mig fram.: Jag kunde 4 : inte ha nägot hopp att vinna dig, Lilly, min älskling. Men säg mig = - ändå :att jag inte är dig alldeles Ne ” Nkgiltig. Vill du inte: det? a Lilly gömde huvudet vid hans | Jag älskar dig, viskade hon: jag förstod det fö kommit överens om att han . lå som arrendator sid en +.t/ senare firades hans och Lil" on för gästerna hur han' vuns: hustru och den tryggade ' le endast ge « och brevet - 53 NE YYYYTYYYYYYTTTYN ARAARA RA FAKARADARAA/
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.