” hushållerska Ida Augusta Alber- " Här träffedes man | månaden- var väl en: billig hyra för en fastighet på fyra rum” och » stående fot, och'om några dagar . anlände 'hans ' tarvliga möble. » Rosenqvist 'med- tunga steg till ' nämligen gått och blivit sjuk och " nu ville hon tala' vid prästen. Det; "var hennes sista öriskar; hade h » re Möller ordinerat. Tör::hennes .. lunginflammation, Ida'b ST — Tors . vägen från Mollaryd, en. järn. "Borås, ett medelålders par. Det : stigit av tåget i Mollaryd, och de +; tog vägen åt Borgstena, - : wind, härifrån : Och ,hit sökte sig också Rosen- »'qvist ' socknen, men nu var frågan den, ”'om han kunde få : bd, den saken skulle nog ordna > big. Lägenheten Lugnhem stod ju .' Fahlander 1 Mossebotomten upp- » dels var de för sig själva, och på katt och spann — allt minde, om' dagen den 12 råars 1959 vl Fa er re Bo Ett tragikomiskt -Eo regntung dag i 'slutet' av april månad 1907 kom på lands- . vägsanhalt på linjen” Herrljunga var verkmästaren Carl Johan Ro- senqvist--Lindström och hans tina Pettersson—Rhen, De hade I :Borgstena järnvägsstation tyll. de en stor uppgift i socknens liv. för att utby. ta funderingar -om väder och skvallret. Väntsalen hade därför 'om' rällarna sin givna publik, qvist " och" hans följeslagerska; snart nog hade de gjort bekant- skap med några sockenbor. Ro- senqvist ämnade slå sig -ned i tag i ”ett för sig självt Eggande hus”, ty han ehövde lugn och ro i sitt arbete. Han var nämligen författare. -Ä- hyresledig ' och hemmansägaren ät. den gärna. Femton kronor i kök! Rosenqvist. antog : budet ”på I mang. 'Lugnhems i: hyresgäster gjorde inget väsen av sig; mesta- förstutrappan satt en 'stor svart | k Men, .— den 10 maj 1907 gick k församlingens "körtiminister, A.G.|k Fönnerbladh;; Hushällerskan hade Så on: flaskor; ” o a, as med medicin,.som prövinsialläka ' gripen &v "prästens med ledning psalm höll han tal, varefter ho; - Dagen för Jordfästningen kom,. Kistan fördes till Börgstena kyr- - som bärare 'hade'-tejts- en : £, d., landstingsman, + hyresvärden och stationskarlen i] kistan var tung. och gångvägen hackig så det förslog. .; .. 3: . . kriminalfall besök, Och av Davids 32:a etl kortare skrifte n fick nattvarden. Ida Rehn hade gjort intryck av a vara svårt ejuk. Det väckte d stället på morgonen den 14 maj och med lågmäld röst talade om, att: hans "kära hushållerska” fö regående natt avlidit Dödsftallet blev också vederbörligen anmält till kontraktprosten Sundler i Fri. stad, vilken gav order om krist utgick också by.jlig begravning på pingstaftonen. ärför ingen som -helst förvåning å Rosenqvist kom till prästbo- Rosenqvist fick nu mycket att stå i. Bl, a. skulle ju liket läggas ned i kistan, som han -: beställt hos en snickare i Boräs. I sock. nen fanns det några fruntimmer, som brukade svepa lik, men dem ville han inte be öm någon hjälp. Istället gick han till järnvägsstati- onen, där han träffade'stations- kärlen Anders Svensson. Honom kanske. han kunde få till hjälp! Svensson ville helst komma ifrån det - obehagliga: uppdraget, ”ity han befarade att tåget, som stod inne på stationen, och på hvilket han var beordrad att som brom: sare medfölja, skulle avgå”. Men Rosenqvist var envis: han sa, att det hela ”skulle stå över på en minut”. Och Svensson lät beveka de igen graven. Det tog också en hel vecka, innan han kom sig för med att hämta dödsattesten och provinsialläkarens intyg. Och fle fa söndagar därefter såg man ho- nom på väg till kyrkogården med blommor i händerna . :. - I Borgstena började emellertid rykten snurra om, att det inte stod . rätt till med det Rehnska dödsfallet. Och "skriftliga och muntliga anmälningar ingick till kronolänsman + Setterblad = och komminister Lönaerbladh. Myo dighetepersonerna avfärdade dock ryktena. Det var ingenting annat än" ”byskvaller” och alltför öm- tåligt att röra vid. Ryktena höll dock i sig. Flera sockenbor visste berättas, att Ida Rehn suttit på Lugnhems träppa — samma dag som hon begravdes! Och märk. värdigt var det också, att det all- tid kom rök från skorstenen, när Rosenqvist var inne i Borås och handlade, sar Rosenqvist bodde emellertid kvar i Borgstena. Författarskapet började man dock tvivla på. Or. saken var en underligt formulerad rekvisition till 'systembolaget i Borås. I den bad han'”per omgå. ende” om en... liter brännvin! Karln tycks reda sig bra, fast han inte' har något rejält arbete, sa sockenborna. Alltnog: han var en trevlig karl, den där Rosenqvist. sig och följde med till Lugnhem. stora rummet låg Ida Rehns lik insvept i lakan, endast fötterna stack fram, Genom att lyfta i. snibbarna' på över. och, underla-. anen, lades hon ner i den svarta istan ,'. . a |: ogård på socknens likvagn, som ördes av forpaten Lindell, och! en .: handlande, vensson. De 'fick slita värre, ty i Rosenqvist blev djupt rörd un: der." begravningsakten : och han, stannade kvar vid ' graven flera: timrhar > efter 1.det".. komminister ; dv || Lönnerblådh' vigt: frid över stofs rävarna fylls vX" : Ty drog man förbi Lugnhem kun- de det hända, att han kom ut på trappan med. sin "grammofon, ”med hvilken han gratis traktera- tet Allt medan dödg LAHOLMS TIDNING YVYYYYTTTYYYrT de”. Och det pick till och med så långt, att ban erbjöds at utföra grammofonmusik på Borgstena skytteförenings sommarfest, et anbud som han dock avböjde. Den 1 juli ställde Rosenqvist sina steg till ÅMossebutomten, och då betalade ban byran för augu$ ti månad; han betalade alhid hy- m i förskott. Lognhems hyres gäst flyttade emellertid på morgo- nen den 5 augusti, då han lastade sina pinaler på en järnvägsvagn för transport tilt Göteborg. 1 Borgstena kom den etora skrällen måndagen den 21 augus- ti 1907. Dödgrävarna Klas Kind och Aron Larsson höll just på med att ta upp en ny grav intill den plats, där Ida Rehn hade jor- dats. Det inträffade ett jordraa, som man inte var så angelägen att hindra. Och så blottades en svart kista med spräckt lock. Ur kistan ramlade det litet bomulls- vadd. -Aron Larsson hade länge haft de underliga dödshistorierna i sina tankar; nu fick han ett bra tillfälle att undersöka saken. Han tog därför en käpp och körde ner den i springan. Och se, käppen stötte genast mot kistbotten! Död- grävarna skruvade nu av locket och då fann de att likkistan inne- höll — en ”figursydd” sandpåse. ”Liket” var ' mycket välgjort; somliga ställen var sålunda 'vad- derade, och ur avvägningssyn: punkt hade man sytt in stenar li. tet här och var." Dödgrävarna kravlade sig genast upp ur gra- ven och skickade bud efter kloc- karen, som i sin tur kallade på kommunalordföranden. Och da- gen därpå samlades socknens alla storgubbar på kyrkogården, där länsman Setterblad höll liksyn. Polisutredningen påbörjades i -|i tiden utfärdats för en annan av vigra diggar därefter. Da var då klarlact, at boshå'lerskan ”Ida Rehn” <> alias frånskilda hust- run Karotina Petronella Lind. ström — kaft en livförsäkring på 10.000 kronor i Livförsäkrings- bolaget Slåne, och denna bade Rosenqvist kvitterat ut bola- gets göteborgskontor. Alltsedan 1904, då paret bosatte tig i Par] i tille, bade kon kallat tig, för Ida Rehn. Och namnet bade styrkts med ett prästbetyg som en gång Rosenqvists fästekvinnor. "Sand. påseparet” — som folkbumorn döpte dem till = blev nu allmän- nelizen efterlyst, som det på den |. tiden hette, Paret hade tidigare varit i klammeri med polisen för bedrägeribrott. Efterlysningen gav eko ganska i ES nt . ms vol snart, ty redan den 27 augusti > En av volymerna ur jätteverket Tu Sch Tri Tscheng, Bu be a Brittisk Museum, = : greps paret i Jönköping, där de tagit in på ett resandehem under namn av "ingenjör och fru Pet. tersson”. Tydligen anade herr- skapet ugglor i mossen, polisen fick nämligen ta sig in fönstervä- gen till deras bostad. Vid anhål landet bade . Rosenqvist —Lind- ström omkring 2.000 kronor il: kontanter samt 6.000 kronor in- satta på en sparbanksbok, I Gö- teborg hade han bla. köpt en grammofon för 273 kronor semt ett 60-tal grammofonskivor — ett utslag av hans musikaliska vurm. ”Ida” hade däremot varit mycket sparsam i sin andel — hon hade bara köpt en hatt i Herrljunga, . : : Rättegångarna som sedan följ- de inför Vedens häradsrätt i Bo- rås blev mycket dramatiska, i- Världens 5 ". Kinesisk enn A - D: utan all jämförelse : största bokverket i världen är en kinesisk encyklopedi, om- . fattande inté mindre än 5020 volymer. Brittish Museum är nuw mera ensam om alt äga en kom. plett upplaga av detta ofattbart innehållsrika verk, som skrevs på hög befallning av kejsare Kang-Hi av Mandschukuo (åren 1662—1723). Verket som fick namnet Tu Schu Tsi Tscheng skulle omfatta "allt kinesiskt ve. törsta bok klopedi omjatter 5020 volymer, SÅ en från fer utan vidare ett verk som Eo- cyclopedia Britannica i skuggan, Den första kompletta upplagan skänktes till konungaliga gunst. lingar, Senare råkade jätteverket ut för åtskilliga äventyrligheter, bland annat tog man 3ig senare för att "korrigera” böckerna på ett sätt som innebar allvarlig 4. verkan och i mer än 100 år tåkas de Tu Schu Tsi Tscheng 4 fulls komlig glömska. 1870 hittades två ' fällan d?t nin al 0 tande” och gör det tvivelsutan också. Den första upplagan - trycktes i Peking 1726. Tu Schu Tsi Tscheng innehål. ler 7,200.000 tryckta sidor och 100 miljoner skrivtecken och atäl- YSEEN 04 ga originalupplagor, av vilka det ena numera funnit vars aktigt hägn tnom Brittish Muses : ums trygga väggar, Verket är med silt gigantiska kunskapsanmlane — ” de en outtömlig källa för klassisle kinesisk forskning. Noon bland spexartade, Härad gen fick slå klubban i bordet så att det dånade för att stämma ned tonen i åhörarbåset, där den ena skrattsalvan avlöste "den andra. Kulmen i munterheten nåddes, när 'Rosenqvist-Lindström under förhöret sa, att det värsta för honom var att hålla sig för skratt, då prästen högtidligen sa ' till sandpåsen: ”Av jord är du kom- men, jord skall du åter varda ...” Och onekligen var det en tragi: komisk rättegång, "Sandpåsepa' 79” erkände i stort vad som la- des dem till last, Rosenqvist-Lind- ström hade kommit upp med be drägeriidéen under Idas sjukdom. - Stationskarlen : Svensson, som var själva huvudvittnet, sa inför rätten, att "den inom lakanen be- skulle bära den till kistan, men han var rädd att tåget skulle gå ifrån honom, så han reflekterade inte så mycket över den saken. Och Ida berättade om, att hon på begravningsdagen sultit uppe på vindskammaren och' sett när be - gravningståget drog förbi. Sand säcken hade hon sytt. Kavaljeren hade också haft ett fasligt sjä med den, ty för att inte väcka uppmärksamhet, så hade han var. je dag i flera veckors tid burit in 'en kruka med sand, Träd- gårdsgångarna. var faktiskt bar- skrapade på sand, när ”Lliket” var färdigt. I Lugnhem hade Ida bott kvar femton dagar efter det Ro- senqvist anmält henne 'död. Mes tadels bade hon varit uppe på vindskammaren; 'men ibland ha: tat” med litet av varje, bl. a, hade bon bakat kaffebrödet till sin e- gen. begravning och ordnat med; kransarna som anlänt till sorge- huset, MS oreas Och: detta för vårt land och hela världen säregna rättsfall slöt med, 'att Carl Johen Rosenqvists Lindström dömdes för bedrögert och förfalskning till.5' är och 7 månaders attaffarbete samt 11 år och 6 månaders vantrejd, Karolis na Petronella Lindström kom uns dav något lindrigare, bon fick åra straffarbete och' 5' års vans frejd. Och I kriminalhistorien les ver denna" sällsamma händelse kvar, .. Börgstena-”likets" " klata finns Dämtigen minalmusée Stockholm . SIE ä a än i A sä fintliga kroppen i betydligt. mån TES Polisfotogralet ”av""”sandpåseptretY 4." : . böjt sig”, då han och Rosenvist: LITEN > |) år | SNURRAR |2000 (ssk FÖRs) kina] syr | ovan] OTNER 2 VIKT | NEN SALTARE od de] MAN : LIG UPPIFRÅN ” ha FIVE TFETTETETETEVYvN NYFSEITTS ryvi
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.