: en som gennq” berättelse. börjar, ihop: kläckarna' pen NN & : hon inte kör de komma. åt, :'1e , vara den: bästa lösningen på : gjorde, fara över til är inte tal orh någon sänskild = d fall att jag här fritt val? . ” fönstren.. s ledsamt. Jag. har, spekulerät,;; | .sade prinsessan. N Prinsen var amerikansk. -med- i borgare men ändå verklig Prins, och därmed förhåller sig så, att. tid avsade ' sig" "eventuella rättig- heter ' till” en viss. "Bydeuropeisk ' tron (numera även den. -Avveck- då för tiden sällsynt vackra och sällsynt förmögna Nona Stepney > från ' Kansas : City. - Han; Karl "Maximilian den yngre, var prins inte minst .i sin moders, änkeprinseska, "ögon, "Bet, som nu På sistone 'gällde Frankrike, fanns ingen ' titel an- given, Karl: Maximilian Stepney Starck! från Kansas City Misso. uri, var Amerikan varken mer eller mindre, ' > På tu' man hand "med sig Ssjåv Kände den unge" mannen”sig mer som amerikan, "eller som vanlig människa; än som prins. Han var begåvad och han" såg trevli "numera men i pas- ”öch” via tjugotvå år. hade han, grundligt ; tröttnat på det dagdrivarliv, som : hans moder ansåg vara en prins Paris "Prerogativ:. säsonger ,.,. onöm” pring "och mås- te ändå” "våta "att han; strängt” ta- "get bara -var herr:Stepney' Starck. »jMen på tu man- hand "med: sin ;Och när han den” 'vackta Höstat- kom upp? ghet;", tillät ohnson, 'som: å New York för -kommit över fr! att söka upp os : Prinsen rätade' På / sig, N någåt obekkgllet r släptåg. - Ani prinsessan log svagt. Är det nägonting ledsamt? ' — Jay sade hans” mör, mycket — Du menar att vi är mur mögenhet var "så. placerai . — Er ågiet: gör. "saken petya- Han tvekade litet en del korrespondetis m för att ' föreslå er. att återvända till Staterna 'och' sätta igång' och jobba. Jag... Jagt trodde det bkul.' de uppkomna svårigheterna. Jag trodde ni skulle vilja det själv —— eftersom. "ni är arerikanyv'. .— Det är bara förmellt han är. a prinsessan, "Och; det kommer: te ;på tal att" en prins av :blodet sätter. igång 'och jobbar, för att nu begagna ert ut- try sa 16 1ätsades inte höra. Han, vände. sig) mot prinsen med ett småleenåe — Vi hadé alltsara” ” mans'klart, när ni kom in, Det en- da som ännu” fattas är. ert sam- tycke: — Han kömmer. att ; samtycke, -— är det något obenagiigt, Mamma?" M — nvärtom, älskling. Du ' har ecis. det din far . bara att göra Pr I Amerika och äg förnuftigt. — piftå gifta” "dig Bg sag. är. mycket : Mr Johnsons försa ' klokt! : — Vem... vem ä är — Se inte så 'rädd ut, "Hickan? Max. Det fli: förmånen att Och vad sär get, "Max? alla ka än, Du'får den >; WBjälv träffa ditt val ger du nu om. försla, — Ah.7 åh. Så du menar i hans fader; Karl Maximilian — «oc, + även kallad Den Sköne -—på sin : lad) för att förmäla sig med den ' rv — Precis som din, far hade.” — Då .. då så. inkognito, och sen låter vi hem det ut att ni är en prins' i overall; nl nu vad planen går ut på. . Ja, det förstod ' prinsen. . på 'piren- i New York. Han ska- efter resan och sade; M Av "vilket "prisen förstod "at mhedhs "situation mäste ha tva vit: "betydligt ; ”allvarligare ä ö stringen på "fabriken ; mnöå "ens. ” Hån” får. bo hos.tnre' Mackeson. Å Den omständigheten att han"slär b sig ner” ett pensiokat, ' kommer, ske att ge plahen den nödvändiga ro mantiska anstrykningen . | tände social, tr. De båda äldre” männen växtade en blick. Det var som om den ene gjort en "stum fråga och den and” kel! VAlbert: x : - Hos mrs Mackesön, hos mrs vade dottern! Kan det vara lämp- rdåen alögo på "något sätt rot hos" prinsen; Det retade .hö- nom; ”ått han på: grund av "sin börd skune anses förhindrad att söm förlorat sin ställning i s0- cieteten. "Hade inte" också han, uppvakta. en vacker ung dam, eller hans far, förlorat" en "ställ- | ning? . Han hade iakttagit . henne en hel del i smyg. "Man mäste "er; kähna, att'hon hade en refsamt de. inte. den sorts flickor, som man bara flirtar med. > nika högtidligt upp en penny. — Det här ger jag för € era ts kar, sade hon, ' den leende i fickan. "oo Jag gick och tänkte på att ni har en ovanligt vacker profil sade ' hane ' : Hennes svar var että litet skratt. hennes blick blev mycket stel, lika etel'som hennes stämma: hon. "han, ech henderi släppte sitt tag. lätt. Vi gör ju. alla våra misstag. anspråkslösa rum i. mrs Macke- reporterna vhittat” honom. rr : -— Det hela går av sig själv, om ni låter mig ta hand om det, inföll mr Johnson, Jag känner till en liten lämplig stad. Jag har en fabrik där, och där slår ni er ner ligheten sippra ut så småningom. | Under tiden jobbar ni i fabriken precis som' om ni var över för att studera : amerikanska arbetsme- toder. Och i samma stund slinker | kommer hela staden att ligga för era fötter. Och det finns aderton miljonärer i den” stadens taxe-' ringskalender. Ni kommer att va- ra len förste prins. Prins Förstär Onkel : Albert, . prins . Max "mo- dera broder, en, Stepney, som för- ökat sina ärvda miljoner och en ungkarl av renaste vatten, mötte: ' — Och hennes kunglig höghet ; [har trillat på näsan, förstår jag? » och, "dessutom , kommer håns' kunglig höghet : själv att:finna det roan- de Efter precis tre veckor, kom imenjag, att läta kryketen ; sippra hang, ”karribr naturligtvis utestu- re besvarat den, Och" så sade onh-' Mixokeson "med den vackra hbegå- ligt. Visserligen" tillhörde familjen i "det, vill” säga lockande profil Och hon: tillhör- |. " En kväll när de gingo hem från. bicgrafen i långsam takt, tog Mo-, Har tog” slanten och stoppade ” " Han tog om hennes arm, och , -— Jag vet inte om era tankar” var värda den gär pennyn,: sade -— Jag ber om ursäkt, svarade - . — För all del, svarade Mönika i » Prinsen satt uppe i sitt Inta sons tpensionzt:' Det : var, dagen ". efter de tre veckorna, och som "mr Johnson” lovat” honom, hade: i "YYYFYFFFYPYTTT ag gifter mig med vilken. rn - Micka i jag vill ', verkstaden. Och så hade korstör- höret börjat. . Var det verkligen sant att han |var prins? Varför hade. han kom. mit hit? Varför gick han här och jobbade "som enkel ' arbetare? Vem ' var: hans moder? ' Varför hade khan slagit gig ned i just den här staden? -Var han: gift? Vad tyckte' han om de amerikanska flickorna? Ämnade han gifta' sig med, én amerikansi flicka? Så hade :de gått.-på, och när han nu läste igenom tidningspac- ken, "måste" Hän säga, att han kla- rat sig ganska bra, ;.:ect oo. Prinsen smålog. Han önskade, att hans mor 'vårit här och kun! nat -njuta av komedin tillsam: mans med honem.: :" i'Det var bara ' en "gal som ör- bryllade honom. en sräula.” "Pen. sionatets . hållning. - -Dagen efter tvekade » här en ”avstöjandet” kade Kraftigt prinsens hand och — Höegar am fon enes Gubben Harper, som vä ingenjör, . tog” emot ';hol ett. bullrände' skratt. i 1 tl "Han, visste bur, hade Samtalet; lidit” "föver på: någonting" annat.” Prin- sens. ögon: sökte Monika ' Macke-, sons, 'och hän” log” sitt ” nest., in- bjudande leende. "= Det, var' ju i kvällsvi skulle gå på. bio, sade har. TT Kanske inte; Svarade hon. Men ni hade ' ju lovat. Jag här" "ändrat: mig. 0. > Prinsen” ”fynkade "pannan. Nu stirråde” hela - bordet på honom. Han fortsatte” "salttälet " med” vatt byta ämne. : i rv > Efter middagen; sökte: hän upp nedre; hallen; som :-för s eft rsom tå 3 jag trodde. v vi var: vi nner. Vi Ju: trivts eh bra. illsammans, . : > Hon suckade,.: : Det trodde jag också, : men -jag tycker: i bedragare:: id F Bedragap jag är faktiskt prins. ! Hennes läppar darrade. — Men då narrades ni; när hi sa, att" var amerikansk medborgare é —'Det gjorde jag inte. "Han hade blivit mycket allvarlig nu. Jag är född i Kansås City; Vart- enda ord jag har sagt er är sant. "Monika. skrattade, ett. bittert ätet skratt. Ta sanning. Jag... jag tyckte om er, men det var innan jag hade”en aning om, att nio a "Prinsen blev mycket ond nu. Han svarade: . — Jag .skall visa er hur pass stor bedragare jag är. > ' Vad: tänker . ni da göra? Plundra en bank "eller: gifta er med 'en miljonärsdoatter? :: ”t, "Han 'såg på henne. Nyss håde han" varit "röd i ansiktet av vre. de. Nu blev "hån långsamt ask- grå. . = Jag gifter mig med "vilken flicka jag vill i'heta staden, sa-| de" han långsamt.” : — För all da, skynda e er då, svarade hon; 2 " Så småningom” artade det sig precis, som "mr Jchnson "spått. Prinsen hade blivit: medlem. av åtadens förnämsta klubb, och det IEC var ingen klubb, att skämmas för. .Som societetslejon var han full. indad. Det var hans yrke, det isste han, och inte för inte hade lan-genomgått den stränga skola, som furstar av blodet tvingas att "genomgå. "Han dansade med de tta fickorna, och 'när han möt- Alicia; Stevenson, drog han en suck av lättnad. Ty hon var verk- "igen idealet: vecker och smidig och" faktiekt åtråvärd. Det enda e. träkiga våt att hon inte” iyckades väcka hans. åtrå. Han kunde inte fölrt.å. Marför. "Han 'rannsakade samvetsgrant sig själv, Hän kom till 'det -resultatet, att det var: på tiden att ta hennes hand, och så + ände på etg, att han ' vår | tvungen att fria till henne. Hon ; stillgeste av: ädem alle: såmma] 18. Och: hennes sar > var miljonär många gånger om. Hari et nu kom sig, "rTyggade pringen » tillbaka. .. Alltsammans hade gätt 'alideles . för .lätt.:- Och J'det Värsta var,-att han plötsligt kände, "att "det "skulle. komma att gå lika lätt” med vilken som helst av "aha: de” ackra' flickorna på dansen... : Som gripen av en plötslig im- puls reete han -sig hastigt upp. — Jag har beslutat 'mig för att avstå "frå in "titel, sade prin- sen, som ända tills denna "minut aldrig haft-en sådan tanke i i sitt En titel betyder” inte så my ket, förkunnade prinsen. Inte nu- förtiden. Vi har vuxit" ifrån såda- na dårbarnsligheter: När jag var i. Oxford, tillade” han: skrattande, var det en av dem jag tyckte bäst. om 'som. sa att allt sådant där var " medeltidsaktigt.. H va. Det förstår jag inte, "sade flickan ållvarligt. Det var ju när got > alldeles fö han sal.” "Prinsen kände Hur. han började 13 överväldigas av: en” känsla ; av ti sin sportbil. långtråkigt. Han hade en vacker flicka bredvid sig -— men det var inte den rätta flickan. Han reste tvärt och tvang sig att småel > — Det är förfärligt förargligt, sade han, men den bär dansen är bestämt inte vår. Så bugade han si g och gick. ev "Prairie Avenué 156, "sade Pprin- sen till sig själv, när han steg in Det brann ett ljus i 156. Då "hade prinsen vetst nå förhand att det skulle Eöra. Mrs Mackeson kom ned, - +— J3g skulle vilja' säga en sak till Monika, sade prinsen. - «— Hon ligger. Det är - snart midnatt. ' Prinsen darrade litet. Han var mycket nervös. — Bed henne" ändå komma ned, sade han, För en enda gångs skul! " Efter tio länga minuter kom Monika läntligen . ner, strännde vacker i en röd badrock. : ':— Jag förstår inte Tiktigt, bör. jade Monika. — Jag är inte prins längre, sar de han. ”— När slutåda nå att vara det då? i: st — Det är ungofär tjugo mini.” ter sedan. . Det kom ett vhderligt uttryck i Tlickans ögon. — Stå stilla. vänta « ett ögon- blick, sade hon. — Tror. ni, att js inte är ny a ter? Å Hon köm tätt Inpå” honom och öd honom rätt in i ögonen." ”; Min far gjorde det han helst ville, fortsatte Karl 'Maximlfån. Och det tänker jag 'också: göra. Jag tänker börja arbeta -'arber, ta.-på rena rama allvaret, Och Jag tänker stanna här. Här? NI menar - "Amerika? - Jag menar 1 det här huset; Och nu ' smålog Karl Maximillan, ty'nu kände han plötsNgt; att han var: hemma, De var & underbar känsla, wo ond Monica ag arbetar från . morgon till. kväll, EJ Nate älskar dig sata född : Hon. svarade inte, - l » äv Och (om du älskar: "mig ute granna,'. förtsatte' han bedjande: t' 1 Alltjämt var hon tyst, na .— Men du gråter ju,. påstod han. toga SL fin oc Noj Harrades' hon. . + Då tog han Yenne t sin famn. — Jag undrar vem"det är fom föl söker bedraga deh andre nu; frå” gade han; Och är det inte: sant, flicka” jag vill? 3. Onkell' Albert och är Johnson åiskåterade' affären.” fan '|.dem,. ty; tron bygger på Guds och om jag "lyckas, och om Jag | SABBATS Av Om tro: När Maria hälsade sin fränka Elisabet, blev Elisabet uppfylld av helig ande och brast ut och ropade högt. Och vad hon sade kan. sammanfattas i de orden: ”Och salig är den som trodde,” Att tron medför salighet för den som omfattar den betygas ofta I Guds ord. Det heter t. et 3 ”Ab- raham trodde Gud, och det räk- hades honom till rättfärdighet." Och vår Frälsare själv har sagt: "Saliga äro de. som icke se och dock tra,” Att vara kristen, en Jesu lärjunge. Det är just att tro på Gud, Fadern; Sonen och den helige Ande, Våd kännetecknar , då tron? .. . . 1. Tron bygger rå Guds ord, Att tro är att lita på Guds ord och löften och icke på något an-' nat... Vårt. förnuft och logiska tänkande må aldrig så mycket bevisa " orimligheten av Guds i ord: det imponerar ej på trön, ty tron bygger ej på förnuftet utan på Guds ord. Vår erfarenhet må" ställa upp sig i samlad skara och betygå omöjligheten av att nå- got sådant kan 'ske som Guds ord bjuder: tron tager ej intryck härav, ty tron bygger ej på våra erfarenheter utan på'Guds ord. Våra känslor. må komma och vil- ja. avgöra, huruvida tro finnes eller ej, de må vilja fälla 'utsla- | get L fråga om Guds ord: tron är dock ej detsamma : som - våra känslor, €j heller bygger den på Ford, Guds ord och löfte skall bo= stå och 'därpå bygger trön 'och icke på människors förnuft och erfarenhet, känslor och stäm- ningar, ty, dessa och dess utslag äro "synnerligen växlande och flyktiga och: ostadiga, Maria och Abraham trodde Gud och hans I örd och därför visides. de 'saliga och: rättfärdiga.” ” 2..Tron får liv genom den he :| lige Ande, Det heter om, Elisabet iden är å TANKAR komminister Näs Lindblom, Örsmvte förskmling Göteborg, att hon blev uppfy Ud av den hes lige Ande, Det var en andefylld hälsning som bringades Marla Gud själv ingav £enom Anden Elsabet.: att prisa Matia salig därför att hon trodde, Och det fäller om tron,'att den varken kan uppkonuna eller förtleva I en människa, utan Andens hjäl Guds ord, Guds Ande Nr höra nära somman med varan- dra, Ordet är fyllt av Guds An- de. Mina ord, säger Jesut, äro "ande och liv", Genom tron går Ordets Ande In i hjärtat och uppfyller det med den helige "Ande, Auden ger sig icke till- känna på samma sätt alltid, like ! som icke heller tron gör det. An. den 1 förening med tron gjorde att de'två kvinnorna lovade och prisade Gud för Frälsaren Josug Krtetus, I en församling, där An- förde, tager sig tron det uttrycket att det blir ett lovpri= pgande av Herren 'och höns uns» derbara "gärningar. 'Det ligger nära till hands att låta försam- lingssången bliva mätare på gra= Iden av tro 'och:ande i försam- lingen, Det tillkommer Icke oss att döma därom, men det till« kommer oss var och &n att'bed- Ja ”om nåden:att Herren måtte sända 'ain 'Ande” till 'oszs till vår tros förökande öch stärkande, så aft det måste bliva mera tucksä= gelse och lovprisande till Herren ” och bättre psalmsång i våra för. samlingar, I vas 3; Tron för stöd genom gemen= skap, Till tron hör att den gärna vill dela det som hon fått:med andra. Maria skyndade till ElU- sabet för att dela med sig av den glädje som Herrens örd hade berett henne, Men det var' också det att Elisabet hade samma tro på ' Herren; som hön själv och ka och stöd. Paulus skriver till : de kristna I Rom, att” han” till« " «med. dem vill, himta gnad ur, deras en öjlighöt, sade inr Johnson. ut Men: det. gjorde; Jag, "Bvarar) de ånisel "Albert, Jåg Joekade ho; et var just ået Bom. var av "min pla,” "sade onkel, fo Jag? trodde alärig åu: hade. tros Varje" Iristen behöver sådan gemenskap, Något ov detta stöd. i) 1 d "Men det är icke blott « så att han behöver församlingen; församlingen bes över också honom, Det tr nå bot," gor: maxi feke' så mycket tänker på, men icke desto mind« re - är. stödet. av gémenskupen ömsesidigt, +. ., SJ +-?Jag skall, till mitt'herrskaps nytta och nöj rum "- förl någon tid sedan; icke långt från Laholm. Det var nä så, att hår 'och hon skulle sätta kronan på verket; det 'verk, som skaffat". dem så mången glad stund. Det: älskande paret må- fö i ringar, ty vi veta ju alla, att La- : hölm "saknar : guldsmed; "hvilken ste till ”stora” staden' Halmstad ratt” der köpa ”oåfvor” och)” är oumbärkg för ett sådant bög- viktigt” ändarnål. ” Skjuts måste nåturligtvis legas. Sex kronor var den lilla nätta summan som hamnade I: skjutsbondens ficka. —-Innan det vigtiga steget togs, då Fästmanrien skulle sätta guld- ringen på sin älskades finger, : höjde han'sin”röst för 'att ännu jen gäng försäkra sig om sin fäst- I mös kärlek och tro. Orden Iydde lsålundar > - - ; VILL DU fara” mig kär Vill du vara 'min vän, | Ej i Nfvets förtrollonde majdagar O, jag "frågar dig är, . Kan du älska mr gä . DÅ vår herrliga ungdom förgått? ig, Hvad jag drömde som barn, nu , omtala" en stor-|. ståtlig ” förlöfning, sömn har 'egt Hvad Ja, den svage blir stark, - Då ej ensam han går Uti strid, och han fruktar ej möt- Och det finns jagen mark, ' Hur förtorkad den står, Der ej kärlekens blomma slår rot. Om äet mörknar $i sky, om storma . 0 an vi har enobret och tron, vi ha Gcud Fr tal upptog, hade flickan stått "år 9 ET gr fp klena mp RR EL teve mv okok VN se'n Cirk sonat lahölmstidning oas sk ca Ra fö MINNS DU sområarenis ar, Då det: väl var förbi. 0. Med. vår möda och aftonen var : ... . s-kande kom?. et "underbart var, Hur vi: längtade, vi, : Att £& "svära . I ”stjornegvanen ir knoppande 2 Vonima 3 Jefna- Oo. äu Heliga kärlek vat tjugo A är! Ej till joller och Iek — ' Jag dig bjuder som då, Nej, At dordlieveta = allvar Inviger Er 1 Ack; din kind skall pi blek Och din Jock skall bli grå Kan du offra din kärlek för mig? Oo, "mitt vänaste vif, Handu kraft, har du mod,” ' Att med mig kunna Jefva och dö? Vil du dera mitt bröd, 'vill du van- 7 dra min stig? ”gängens hot, :: r— Hm och hvarann,;' - (UNDER HELA den "Ha, som ji allo vackra och väl val ka var de? Kanske bruden, som Isänkta ögon och" purprad hy. "I Men "när”det vår slut — o, du store S:t Antonius — då kasta. de' hon sig'i hans famn och svor vid allt heligt, att så länge hen- nes ”blod var varmt och hennes hjerta :belt”, ' hålla honom evigt kär: Derpå köptes de der gålfvor na och 'vårt'herrskap begaf sig hem, så glada'och 'förnöjda som små kalfvar, hvilka om, våren för första gången släppas ut på bete, Vid hemkomsten drack en gammal. moder: sina älskliga barns välgångsskål-i' kaffe och yttrade: ”Mina barn! Bemöten Kvarandra med aktning, kärlek och i förtroende, + Gud välsigne Eder" med” bårn och blomma” 0.'s, v. —"'Snaft står" bröllop, musiken ljuder i högan loft och folket, som befinner sig utanför skriker: Brudparet fram. ' Men jag anmärker helt Jugnt: Lyck- ligt äktenskap! Hä hå, j ja, ja” JA, Så ÄR äct att koppas, att de så förälskade båda 'sydballän- ningarna, vilka de nu var, -lev- de lyckliga till sin död. Jay vil- gammal. farmor eller mormor far berätt. det vackra minnet av sin förlovning för sina barnbarn 'öch från sin byråläda med dar- rande kand tagit fram ett gam- jag spörjer för - Gud; som fastnaglad vid marken, med malt, gulnat papper hon ville hös henne hämta! styr=' är, den: kristne : medger co
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.