3 I få wi 5 3 ; j ö : / ”Vad som sker i det som synes svart, o. hans reskamrater pra- . tog allt för: vad det såg :ut att " vara. Nu önskade han”att färden : snart skulle' vara slut,” att. han A var ingenting han kunde: göra] - också :törna mot något be » arm. Planet ”Jlade' sig" över. på ' : ningen" tycktes ha gått ganska LAHOLMS TIDNING Vad som sker i det som sy- nes ske... Dumheter, tänkte "Lamount, där. han satt i flyg- maskinen med en tidskrift .i handen; Han var trött efter en arbetsam natt på kontoret, och dagen hade varit fylld av kon- ferenser, Han hade ingen lust att läsa, och förresten var lju- set dåligt, det blinkade oavbru- tet som om det -skulle. slockna 7 vilken. minut 'som helst." Och himlen var mörk, utan stjärnor, " ske” läste han åter och log iro- niskt. Dumheter! Vad som sker, det sker. Och det. som synes ske det sker också. Om jag ser en ;. en flygmaskin -'största.... Men var kom den tanken ifrån? Han ' lutade sig tillbaka i den. ovän "ma stolen, och . lät tidskrif skulle ” ta igen 'några' minuter : av den förlorade nattsömnen. » Han ' dåsade "till ;;.' Plötsligt ' vaknade han, med en känsla av . att något var på tok. Allting var , vrbservpiloten 3 säga, Det är Kla- rat om en minut? v: Lamount tyckte sinte.. om mörkret.: Det. passade inte ihop rhed Hans nervösa natur. ; Han kunde inte”. vara; säker på saker och" ting .i mörkret — och ”det förnämsta” karaktärsdraget hos " honom vär just detta.—'att han åter skulle befinna "sig på: en välbekant plats,, där han ' kunde så andra människor och de kun-' "de, se ? honom, där. hans narin ” skulle I väcka; respekt,.s och v få folk att reågera på det sätt han var van. Den här färden verkar de mystisk, 'vch 1 "Lamounts: liv. gavs ingen plåts' för; mysteri Plötsligt stannade en av mpto- | I ferna.” "Den ' hostade : inte joch stannade 'eftér. :hand, 'utan "den tystnade tvä > dånet. min: skat var påtagligt. Under tio så ” Kunder” satt Lamount: och -kra-. made 'om karmafna på sin stol, medan: svetten : droppade ned i ögonvrårna. :' Med, någon ' sörts' sjätte sinne uppfattade han även de osynliga, och. ohörbara med- (pässagerarnas bestörtning. +. Han gjorde: ingenting,' ty: det De: återstående: motorerna” fort" satte sitt "surrande. Han tyckte, sig. uppfatta att. farten, minska des och. trodde sig höra. ett, rop. Han ryckte till när: någon sade högt bredvid. honom: 7; — Det är ingen fara, En mo- för har” stannät. De andra” två kan föra fram. planet. Var värl- liga och sitt kvar: +." : .Det var väl reservpiloten som försökte förebygga - panik. - Nu tyckte han planet gled 'utför en lång sluttning, och plötsligt fick ban en känsla av att. det.låg upp ligheter, Han hade ju: git ' huvudet ; a försökte titta ut: och" ner, men allt var bara som ett. svartgrått dok. ' Men piloterna kunde” väl sin sak, Säkrast att lita på dem. + Nu hördes rösten'återis— Vär: 'god tag på livbältena för even- tuell nödlandning. - Nödlandning... skulle de kross mot vattnet eller. också skulle |: «de drunkna. "Maskinen kunde i Frankrike nu i dimman ; Planet; 'sjönk «långsamt ned mot det 'becksvarta: Men singen- ting klnde trskiljas. Nu skrek " någon I till bakom, honom, och någon, annah, snuddade. vid hans ena vingen men återtog. snabbt balansen. : Den. ena- motorn. ar- betade på' i 'rasande temp "Det måtte ha vårit förfärligt högt uppe. Tog "det bär aldrig slut någon gång! Han, var. fär-| :dig nu vad som än kunde hän- "da. När han redan Började. tro att han :. drömde, hände. det. . Det "blev en duns och ett brak 'ochk han trycktes hårt möt ryggstö- det. Någon skrek till gällt, men så blev, det alldeles dödstyst... Lamount stirrade: ut. i mörk- ret Så kände han sig för. Land- bra.' De var"nere' nu; men” inte på vattnet, ty han kunde inte "känna någon dyning. Planet stod absolut stilla. ka Människor t falla bredvid fåtöljen. Om hen! : : Kom -åt: det -här hållet allas; måns. ek 4 var det :värsta jag hört! och ned. Men det var ju barns- i :— Den här vägen, kommende- rade någon. Orden gav liksom signal till en storm av utrop. Han rörde sig 'omedvetet framåt och' kän- de "hu andra rörde sig åt sam- ma hå” Lamount urskiljde någ- ra ord:”/ "— Är du oskadad, Bets?.... Jag måste ha min lilla väska med detsamma... Var är vi?.. Är någon skadad? ... Rösterna började nu: höras utifrån. La- mount kände frisk luft fläkta. Han satte försiktigt fram foten, höll på "att falla, stöddes av en hand och nådde fasta marken. : Han" gick bort från , planet. Ingenting kunde urskiljas. Han N ovell av : Philip Wylie "NaN - Fred. huvädet åt alla håll, men inga» ljus: stod att se, "varken "Ifrån någon by. eller från någon enstaka, ' bondgård. Marken un- der , honom . var blöt: och mjuk. Plötsligt kände han'en' genom- trängande sbensindoft, -: i.Den kom både från hans klä- der och från marken, Han insåg genast. farån och skrek: . —" Ingen: får tända en tänd- sticka. . Tankarna: har : krossats och, vi är översköljda "med ben- sin; . Tänder” någon, brinner vi upp "allesammans! . Med denna nya fara för ögo- nen kunde Lamount inte längre känna; samma lättnad över att befinna - sig på fast mark igen. Han försökte höra efter vad som hände i: -mörkret "runt omkring honom? Röster hördes, vilka: var : sitt sätt karaktärise- » Vad är klockan Elva och trettiofem ;. Hur: vet hi rdet?, ve char: självlysande sätta , eld på "bensinen I tio tusen pund: & hk: + Det. bley; alldeles tyst, sedan denna + summa nämnts:' Orden har utdelats av en kvinna. Den som ägde”, det. som var värt tio tusen "pund. tycktes vära över-; tygad om att det var otroligt att ingen: omedelbart kunde: hjälpa henne ur hennes bryderi. +". mens Det är visst en" dam här, som char sina juveler med sig -— det sista viskades av en manlig stämma., Hallå — vi måste räk- Nå:-055, Hör på här; Jag säger ett. någon annan 'säger två' och så vidare. Alla måste säga” nummer, och så högt! Nu börjar Evå - & 7 Sox — Vem "sade s Jag också ... Nå, då är en”åv: er nummer sju! Fortsätt! Den mannen har hjär- na, tänkte Lartriount; . : «Man : kom till Horton, sedan var. det stopp: Har alla "sagt en siffra? Det kom intet svar, Ja, .Idå är vi' alltså fjorton" — vid medvetande. Hur många var vi från -början? Var är föraren? Här, det . vill. säga reserv- piloten! "Jag: vet inte. var« den andre är. . Hallå, Charlie! . Intet svar, Var: sjutton" är Charlie? Vi. var femton' med honom och mig. ,— Charlie! Rösten hördetr nu längre. bort i mörkret; .. . Man fortsatte : att prata och fråga. Lugnt och sansat.' Lamo- unt måste mot, sin vilja känna beundran för sina medpassage- rare; De: hade nu varit ute ur maskinen tio minuter. ungefär. De hade: ramlat ner från skyn: Alla var främmande för varand- ra, Alla var omgivna av. "ett ebo- nitsvart mörker — det var :som "Jom alla, slagits: med blindhet. En kvinna, bråkade visserligen om sina: juveler, som. fanns, inne i planet, , men för. övrigt. var: det lingen -som beskärmade sig. En och annan stönade litat av smär- ta —-en hade” visst skadat en arm, 'én annan vrickat en fot, men ingen beklagade sig nämn- värt... 3 --Lamount stod för sig själv” i mörkret. : Han tänkte på hur lättvindigt det gått att först gö- ra sig beredd på döden "och nu våtvarmt! - | gränsen... återvända till livet igen. Alla tog saken lugnt och kallt och alldagligt. Så till '— Jag ska försöka gå in och nd förändrades med ens genom en vinskning in- situationen i mörker | se om jag kan hitta väskan. '-— Nej, gör inte" det. Det är för riskabelt. .— Riskabelt! I det här bed mörkret, Är du... 'Lamount flyttade tyst på se Det var alltså så folk handlade som nyss undsluppit döden! Här fanns en tjuv-.— en tjuv som för, mindre än en halvtimme se- dan: var på väg att möta /sin - Skapare, men nu: redan var på AA NON NN UR väg att fortsätta sin hantering. Han . hade . hört om : juvelerna -:som var värda: tio tusen "pund, och nu. skulle han försöka göra "ett kap. Reservpilotens. röst hö; "des : förlorade dem, TS : Plötsligt började alla ropa och skrika. Laount såg sig om. .San- nerligen —; där. syntes ljus som närmade: sig.-Det var folk med ficklampor.; Vad skulle han. nu göra? > Tjuvarna : hade "kanske hittat juvelerna och blandat sig med de övriga. Lamount:. kånde sig osäker , och. totalt" maktlös. Han : var. nästan - stel av skräck över - att det.'kanske fanns :blod på hans händer. Nu hördes lju- det från en bil och någon hojta- des, vs nar var. är nit: ”— Hallå, många är ni? ve Fjorton eller femton. - I — Kom häråt gå! Vi har en buss. En av oss är skadad Men vi kan inte hitta honor.” . PERS VI IN DVYN till. Ja; vi telégraferade « så fort .som första motorn. stannade, Vi meddelade vår position så gott det gick, när den: andra gick sönder. Så fort. dimman Jyfter kommer undsättning. Lamount” trevade sig fram: i mörkret. Alla hans sinnen var ; | spända liksom vå ett djur ute på nattlig jakt.: När fotsteg närma- de sig,: stod han "stilla. "Någon -. | kom: fram" mot planet och pas- serade. alldeles förbi Lamount. De snuddade nästan vid varånd- ra i mörkret, och Lamount kän- de” något kallt "mot sina halvt utsträckta, - händer. att det' han rört vid måste ha varit. en i mycket < skarp -. kniv, men: den som ägde” kniven fort- satte” utan vidare, Han hade väl trott att. det .var' något föremål han "råkat snudda en'; ;människa.' Han ' visste öljde efter, ljudet ;av.. fotsteg i det bensindränkta . gräset, : ; Han men; hann kapp[|v mn skymta: vid, ett. träd,, Han sak] k nade: huvudbonad. och ; tog stöd som om han. var: sjuk. Eller, var | han «kanske: drucken, ;bamount I kände ingen Just. att närma. sig hohomi: Han fortsatte sitt .kring-- vankande:i mörkret till dess har stötte på någonting ; och föll. Det var en kropp han snavat på :och bredvid ; låg. något; som kändes 'som:.en' flygNmössa,...Lamount trevade längs hans bröst för att känna på hjärtat, men han ryck- t2' bort "handen när: han :kände att; bröstet ' var, "genomvått = ; Lamount ;- in munnen för satt. skrika, men. så kom han .att. tänka; på två-sa- ker — att tala omi för dessa på hysteri ; varande människor att chefspiloten:hade mördats, .. det - skulle--framkalla |- renå paniken, Så tänkte han vi- dare, att om han nu blev funnen med, blodiga . händer, så,. skulle det inte /bli trevligt för honom själv. "Snabbt ” torkade ' han av händernä på "gräset, "Vad 'skulle . han ; ta sig Kanske just nu någori kom smy- gande försatt göra:slut på'ho- nom . också. Kanske .-bänditerna tänkte mörda. alla de ändra'för att kunna plundra planet efter behag.” Men fastän Lamount inte. hade något vapen och inte skulle vå- gat: använda det. om' han haft något: och var : fullt medveten om 'den fara han svävade i kröp han försiktigt fram: mot planet. "Från insidan hördes ett raspan- de ljud; Så, de var. redan i. färd : | med att. riva" sönder...kanvasen. | Han: tänkte - rusa ;fram,! mer. i detsamma "hörde "han: en: luns och 'steg söm -avlä å : öppnade sig." - till? et var en friders eftermid- dag på Adala Pastorsexpe- dition en fredag i maj 1882. Fast” än det var expeditionsdag hade besökarna varit få: endast några yngre personer som begär: ut- flyttningsbetyg till Amerika. Nu satt prosten Löfroth — Prost ö- Ner eget pastorat .— och be- grundade raderna av överstruk- na namn och anteckningar i ko- lumnen längst till höger i för- samlingsboken: , ”Utflyttad till Nord-Amerika” eller . ”Utflyttad till: Nord-Amerika med hustru och barn”. Redan under första kvartalet hade över ett tjugotal styrt samma kosa, konstaterade nan. oo "Ska" detta fortsätta, mutt- rade prosten för sig själv, så blir socknen 'snart avfolkad. Många flyttar "ut men inga flyttar in. Och födda och döda går. nästan jämnt ihop. -. 2 i - Prosten Löfroth var en medel ålders " man ', med tämligen all- dagligt utseende. Han hade ett kort svart skägg och under det vippade: tungorna till en något - —' Det kommer strax” en am. bulans. Kom häråt alla andra! - på : franska. ' Tretton, . Lamout själv var - den fjortonde... Han Han ; skämdes. Det'var 'mörkt därinne, så han kunde: inte se sina olyckskamrater;” men” hän hörde hur. de skrattade "och pratade och gjorde sig bekanta med varandra, :: Bussen" stannäde' vid ' en "liten lampa; vars ljus föll på en skylt med ordet Värdshus”. Lamount följde med strömmen in, Innan- y ytterdörren - var, ett" stort ite rum, : "klart" 'upplyst.: "och : med stenlagt golv». Och på: Vett; bord där - dukade sen: kvinna : fram 1 långa : vita” bröd,. ost och "vinbu- silka't som « var ; tjuvarna: Alla tycktes. tillhöra den klass man väntar. sig finna på'ett:lyxplan till. Påris. Och alla. var muntra och: glada, utom Lämount. vel S Dörren öppnades igen öch en gå. Detta tog en smöla tid, och heter... Lamount väntade att.;få höra. , kvinnan, med ;' juvelerna | : skrika 'till — men: något skrik blev det aldrig. När bagaget var utdelat, kom ytterligare en per- soi in, Han hade -läderhuva på sig.-Reservpiloten:» skrek +till när han”fick syn på nykomlingen” -.-— Charlie! Var i all. vä Iden har du hållit hus? :; : Alla” lyssnade till" vad piloten hade att säga: ”När jag landade fick. jag: en förfärlig. stöt" och svimmade, men lyckades sedan ta: mig ti friska luften. Sedan kom ja åg' att jag hade. en termos: med: kaffe i hytten, och gick för: att hämta den, men så kände : jag. att jag höll på att svimma "igen och måste. ta stöd mot ett träd, men tuppade tyd- ligen av. och blev liggande tills ambulansen kom. +: ; . Lamount tittade på sina hän- der. Kaffe! Han hörde: en lång ' mager dam” bredvid: säga till én liten man: ' A,' vad' jag är glad över” att jäg fick tillbaks manuskripten. Och det var väl lustigt att: alla skulle tro ått det var fråga om juveler; när jag sade tiotusen pund,. som var försäkringssumman: Det var etti förfärligt schå' innan jag hittade väskan.” Jag måste skära "sönder 7 Hur Iduk väggen med min pefn=” kniv. tr | Såå, det var. alliså « en "penn: kniv han råkat snudda. vid.” förfärlig 7 "natts ” alltså orsakats ålders kvinnas Tomänmanuskript varmt kaffe och:en svimning.. Det.var. ljuset .som fört. ho-: nom 'tillbaka' till: verkligheten; tänkte. Lamount. I mörkret hade det ' varit: blod och öd och tju- var, Men nu; genom något slags . hokus pokus, var allt i ett slag: förändrat. : Man . kunde ” aldrig ' vara riktigt säker. på något, det var. tydligt. - Skenet kunde -be- dra, allt var.inte som det: såg : ut attivara... - - Vad som sker i det som synes ; ske, tänkte Lamount , Han log inte längre ironiskt. AAASANAADA. AAA -.De "räknades återigen — nu: steg . automatiskt in. i "bussen, | -- städerska” "började 'bäråd in baga-' - ser före. sliten men ren prästkrafe, Han bar kragen därför att dagens expeditionsarbete var av offici- ell natur. Säöndagstjänstens kra- ge var av större format och av bättre kvalitet På huvucet ha- de han en svart kalott. Prosten i Ådala var ingen som det sades "levande präst”, vare förkunnelse drog folk även från andra pastorat, utan i det fallet ttämligen jämnstruken” Men han ägde en viss godmodighet och var i allmänhet omtyckt av si- na församlingsbor. Det sades att han skulle vara en smula ”ka- tolsk”, vad man nu menade med det, men det var nog bara. för tal. : . Plötsligt lyfte p h | "I prosten. — Jaha, stg upp nu och syn da inte hödane?ter, ty kom ihåg att Guds dom drabbar dem som Sryta mot hans bud. Det blev nytt tåreflöje, — Nå, var är barnet? frågade — Han är hemma hos mor. — Och vad tänker Kristina nu ta sej til? . — Jag får väl ta tjänst igen. Nn helst skulle jag vilja resa "ill Amerika. Om jag hade pen. gar, — Amer! ka, Amerika, dit ska visst alla. Men det var så sant, hon skulle ju kyrktagas också. Om Kristina får göra det här så Jöskper hon skämmas Inför hela och lystrade till Det lät som om någon trevat på dörren. ee — Är någon där? Stig in! ro pade han. . Dörren öppnades sakta och en ung kvinna i schalett 0. en stör ylleschal som räckte till knäna gled in, neg och stannade vid dörren. oo? :Goödag, halvt viskade hon med en rädd skälvning i rösten, <;.=— Jaså, det är Kristina i i Da- labygget som kommer nu äntli- gen, Det var inte för tidigt, Ta av schalen och kom fram! .— Ja tack, om jag fick åct, — Sitt ner så ska jag ropa på min hustru så vi får ett vittne, Prosten öppnade dör ren till matrummet, . >. «— Maria! Jaså, där är du, - Prostinnan hade tydligen lyss- nat, ty hon befann sig misstänkt nära dörren, Hon var' en rund och rav matrona och känd för att vara ”förveten” men snäll. == Detta är Kristina från Da- labygget,:. föreställde prosten. Hon har fått ett oäkta barn och nu tänkte jag kyrktaga henne så | - Flickan lade av v schalen a a. . hu: vudklädet på ert stol vid dörren, tog några steg mot prosten och henen flyktigt! Hon'hade jen väl- jväxt och kraftig figur, men :an- jsiktet a var: blekt som: om hon ny=] > ligen genomgått". någon: sjuk- dom. Annars var det inte Ffultö 1 Jaha, sade” prosten med "en röst "som ' här ”uppenbailigen sökte göra "sträng, vad är det hon ” ställt . till med, "Kristina? Har"-hon alldelés glömt de all- varliga 'nianingar Kon fick un: der, nat ärdsberedningen? Det inte. många, år sedan. Har hon” glömt -Herrens ord i. sjätte budet:: du" skall inte. göra: hör? . Flickan” "böjde djupt 'sitt. 'hu- vud;, 'snyftade och tryckte förs klädet mot "de: tårfyllda" ögonen. = Ja-janog bör hon” gråta, 2 r sig själv och sin synd, id. iska VEN? skulle ha fått en känsla. av-ätt prosteri » inte alldeles "helhjärtat instämde i. det. anförda” citatet. Men Kristi na gi rde ingen sådan g.det precis så » snyftadez:. hon; och nu snyftade non, och nu strömmade tårarna 'som "vattubäckar. i — Rå fört, rå för" et! Ja; heter ”det alltid. "Hon, blev. åu in? te våldtagen efter: vad jag hört i. Han' vär så "enveten, ' fick hon fram mellan snyftningarna. -( Det kom 'en, road. glimt i pros- tens ögon men det Jnärkte inte Kristina. vara i — Jai /vad. var han nu "för en figur? Det I var. väl ingen socken- 0? : i Nej, det vär när jag jänte i. Skåne förra” sommaren. ' Han var. dräng därsw. >: i — Lovade hän ”äktenska Ja, det gjorde han. Men det har, inte blitt nå- got. Vet Kristina var han håller till? :; | i Somliga säjer att han är anmark;' men andra säjer. att han, rest, till Amerika! ".:” l : Jaha, det är det "vanliga. An; dessa lymlår! Se'n' de bara Bu sin” vilja fram med en flick- Jen ger de sig i väg. Jag . tror ått hälffen av de karlar som far, till Amerika -är- sådana som . gjort en sflicka med .barn.. Och i blev stående .Prosten granskade |i "vid dörren, Så småningom frå+ hon Slipper "komma un "kyrkan och skämmas, , ; Kristina” neg djupt” för prost. + Pros en "tillsade flickan att Å- ter" falla på knä och gav henne ytterligare några förmaningens ord, varefter han tog boken och läste enligt formuläret I dylika fall: "Se, o Herre mildeligen till ' denna. kvinna, som Din ordning ;' överträtt och Dina stadgar lätt- sinnigt. brutit. Förlåt henne den- na synden och, giv henne nåd att hädanefter enligt Dina heliga bid föra ett kyskt och kristeligt leverne, genony Din Son Jesus Kristus Vår Herre. Amen... : - Så tog både prosten och prost- innan Kristina i hand; varefter, prostinnan 'gåek in tll sig, dl Janne och hans kärestor tva nom till kyrkan på söndag så döpen vi honom i sakristian före tjänsten, ska vi. Tack, tack så mycket, Det - Ja adjö med henne nu, Kristna, Och synda inte hädan. eftert Flickan samlade faop sina plagg och gled ut genom dörren Bka försiktigt som då hon kom medan prosten återgick till kyrk boken, Men ute I förstugan öpp- nades dörren till köket på glänt och prostinnans vänliga ansikte blev synligt. Hon vinkade inbju= dande med handen och viskade; = Kom in här, Kristina! —. Då prosten inte såg någon gå över gården anade han att det reddes till kafferep för den faltl- na, log i skägget och muttrade: — Ja se fruntimmert Men det var Marios vanliga taktik, tänkte han, Hon deog in ” besökarna, åtminstone om det "var fruntimmer,: genom bakvä- gen och satt sen och skvallrade med . dem kring kaffehurran. Därför nade hon också reda på vad som, hänt och skulle hända i socknen bättre än'han själv, särskilt förstås I fråga om frun" timmersaffärer och . sånt. Det fanns till och med de som smög sig in till henne först Innan de vågade sig in till prosten. Hon visste också och gav råd för mycket, . antingen, det: gällde kroppen eller själen. Därför sa- des.det 1 socknen, att om pros= ten var lagen så var prostinnan evangellum, > - ved När prosten efter lång väntan märkte att Kristina gett sig iväg lade han undan sina böcker och travade In till matrummet för "latt få sin meaftan — ty präst” familjen följde församlingsbor= nas matvanor, . "Nå du mor, sade han, nu höll du väl en dundrande straff= predikan . för - den botfördiga Magdalenan? vr :. Det var bara skämt, Han viss. te så väl att sådant inte låg för den blida prostinnan, Prostinnan svarade Inte direkt, . — Det är synd om henne, sa= de hon, Det är en snäll flicka, ' ess Vv man Fort. > Pa I Är det Ditt barn "na — Ja, och så skulle barnet dö- som: springer "blint och i nlätsligt äver kärhanan? pas, det var ju en pojke. 7 Ta hör år Gud är inte död. En dag, när Luther var som mest: nere), och missmödig 'och menade” att han och hela refors erkét 'var: misslyckat, kom. fru Käthe och knackade på dörren till hans arbetsrum, steg in djupt sörgklädd och satte sig gade Luther vad som stod på, Hon suckade och sade: Ah, det är så svått, så svårt: Detta :upps repades flera gånger. Till sist ropade Luther: ja, men tala. då; vem är det som är död?.— Gud är död, svarade fru. Käthes — Nej, det är Han visst inte, sva- rade Luther. — Ja, men du upp- för dig som om Han vore det. « En - nyttig > läxa. Jesus lever och ändå uppför vi oss som om Han Vore död. Om Gud' vore död; om Jesus inte uppstått? Ja, då var Han bara en människa. Då är Hans ord på sin höjd en auktoritet : bland alla de andra. Då. betyder Hans. död ingenting för oss, den är bara Hans egen martyrdöd. Då är döden det si sta. Då segrade ondskan. Då är djävulen den starkaste. Då har vi . allä våra synder kvar och Kimmelen är stängd. Då är våra gudstjänster och vigningar, dop och nattvard. tomma,: kanske vackra . och": högtidliga men barnsliga, ceremonier kring min- -andra hälften sådana . som :vill inet i av. en död."D Då är mission A och di - li; n flick ”Ilipper inte sitt ansvar rr inför Gud | modern vetenskap och teknik c änniskor.. Kom. ihåg” det, Kristina! Och nu ska' hon falla å knä här vid stolen och göra sin 'syndabekännelse. iv mn Ja förlåt, förlåt, prosten. — Dit är inte mej Kon ska be om föl örlåtelse utan Herren Gud. Det "är mot hans bud hon har förbrutit sig. Nu. ska hon läsa syndabekännelsen så som jag lä- t Med stapplande tunga, bland avbruten” av snyftningar, upp- snart gör överflödiga. Då är kri- stendom bara en märklig histo- risk kvarleva, som snarast bor- de in på museum. Och varför rasa så mot och spilla så mycket krut på döda ting; om uppstån-| delsen bara är prästers, och an- dra svagas inbillningar och fan- IT faster ” . kring en österländsk ppgravt/ ” klipper kan förneka att i en mening kristendomen" började med vissheten om att Jesus le- Jag aid, Haga förs, Göteborg. ditta erundfaktum. 1) Kor. 15.) Det..var detta :som förvandlade detta: som 'var innehållet och krafifa , 1 deras "måisdlonsprodi- kan. Påsken, är den första hög- . tid, ”som kyrkan började fira, . Nya «Testamentet, den kristna : kyrkans. existens, varje söndag : med .sin.-apostoltska . trosbekän- nelse. vittnar: något oerhört har hänt. Jesus var död men se, Han lever! Att vara kristen betyder först och främst: ått ha och hö-' ra till en levande Gud och Her= re, den starke Segraren med all makt. . ss 4 törer r Men. nu ' har 'Kristus upp- stått, ”Detta är budskapet som också du' och jag får tro. Är det sant, då finns Han nu. Då ser och hör Han oss, Varför tar vi inte mer hänsyn till det? Hur vågar vi smyga med vår synd för Honom? Jesus lever. Då 'är Hans ord och löften — och var- ningar och domar hela sannin- gen! Varför är vi då så missmo- diga i vår tro och vårt arbete? Varför vågar vi inte bekänna färg bättre då? Varför skäms vi svenska kristna så' mycket för vår tro? Om vår Herre är värl dens starkaste makt? Om Gud inte är död utan lever, då är det - ju både roligt och lönt att sätta in alla sina krafter, också de små tålangerna och resurserna, på att tjäna Honom! Då betyder förbindelse med Honom' genom bön, Guds 'dop och nattvard, liv, "evigt, gudomligt oförstör- bart, himmelskt -' kvalificerat liv! Varför klagar vi då? Vad är .vi då så rädda för? Då gör det ju. ingenting att dö kroppsli- gen. Att böja sig för denne Her- re i tro och livsgemenskap är syndernas förlåtelse, liv och salighet! Var hälsad Påsk, du högtidernas högtid! Låt oss läg- ga av sorgkläderna, Gud är inte repade hon. de > heliga orden, - Åver." " Kristendomen" bygger på de första: lärjungarna; Det var H a ti RINNA NN NN NIT Nn aan jams | atm | san GD GE |D CD |)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.