fv A. De va då raint överflöded, sade Månsany för. i går, va, han . Oppe och tog sej en gök! nr vs " — Nänä, mente Lars Petter, . ont krut förgås, inte så lät det står t skriften; ,. . — Var nånstans då? undrade Anders Svensson) pillemariskt. Är det i gamla eller nya testå- mentet? eo | : Det kunde. Lars Petter inte t som ; svara på. 4 N | | . a . sånt när ni sitter och . att hon gick + — Jag tror det står i sjätte Mosebok, . menade Anton, som också > gärna ville skämta, - . — Ni ska väl inte prata om "äter, före- brådde husmodem, "= — Ett gudsord är nyttigt vid alla tillfällen, tyckte" landstings- mannen frorat.” Ellet.. vad 'säger du Annå Stina? 3 con cc Anna Stina "var, äldsta pigan. Hon sades, vara religiös. därför i kyrkan värje sön- dag. - Ern : - — Edert skall vära ja ja och nej nej 'och. vad :därutöver är det är'åv ondo, mässade An- - na Stina med bistert allvar.: . s- I så fall blev det inte: myc- ket talat här 1' världen; Men nu tacka 'vi Gud "och mor. för. ma-, ten, säde landstingsmannen av- slutande och reste sig från bor? det, ' där , Månsan "i stället slog sig ned och öppnade på nyhets- påsen ' för. fruntimren' mellan tuggorna meda rlarna i gick var: till sitt, & TN Hur Måns Olsson och Månsan blivit ett par;ihade sin särskilda historia. Måns" hade - aldrig : bott någon anhanstans' än på det ljl- la" Måsatorpet på Hyllingegår- dens utmark., Där var han född «och där hade" han växt upp och blivit stor och stark, starkare än' de flesta, Toörpets' enda byggnad var en backstuga, till hälften in- grävd i en'grisbacké, Enå' lång> "väggen och ena gaveln; bestod]: således. av. jord imérn.insidorna var beklädda:méd en tuniv bräd- fodring, Golvet var" svalt av ål- der och" tramp öch bestrött med sänd och hackat enris 1 den NI kistekammaren; dä till, 'Fähus, löga! och svinhus var inrymda på ena” gaveländan. Till torpet hörde några' tunn- land jord, som": Måns "inhägnat med - väldiga: stengärdsgårdar samt odlat upp och stenröjt där det icke skett tidigare, Torpet födde" ett par ' kör," söm också , gjorde tjänst som . dragare, samt en gris och några höns. Botilda hade kommit från an- nat” håll, : Hon hade i yngre år tjänat som piga, Ett år hade hon i sällskap med ett par andra flickor tagit tjänst +' Danmark och där hadé hon' blivit havan- de liksom så många andra sven- ska tjänstflickor — tack vare! ”de söde danske" drenge”. som det; sades. Botilla hade i tidens fullbordan rest hem och fått en son. Han var vuxen nu och bort- flugen. Sedan hade Botilla tjänat många” år . på Hyllingegården. Då hon var uppe kring. de 50 hade Måns mist sin gamla mo- der” och" blivit ensam på torpet och hårt i behov av en kvinna, Då hade Anders Svensson ar- rangerat ett. resonemangsparti mellan Måns och Botilla, - Men det blev, Botilla 'som blev herre i huset, Och det hade Måns in- genting emot.. Han hade . alltid levt under fruntimmersvälde. - « De båda pigorna' Anna Stina och Lovisa var inga skönheter. ' Anna Stina var. upp i 49 åren : och hade' tjänat länge i gården, : Hon var av allvarlig- läggning och han' ingen håg för karlsäll- skap,, Det hade däremot Lovisa Men hon fick sällan gensvar. Hon. hade' nämligen inte något vackert, ansikte. och det "är ju det: karlarna. främst fäster sig vid. Men figuren var väl skapt. Hon” hade sökt "lägga an på pratvis, men han . bara, skojade med: henne. Och förresten hade han" en "annan i kikaren.' Janne var' för: ung för att bli föremå v hennes begärelser, ', 1. Söndagen innan Jannes före- dare” Johannes skulle - sluta nst för att övertaga ett e- get. jordbruk: bjöd. husbondefol- ket'hela personalen på. kaffeka- läs till tack och avsked. När al- Ia slagit sig ned och doppat' det första doppet och innan. karlar- tia: fått "sina gökar höll lands- tingsmannen ett "litet tal, vari han tackade Johannés' för lång- varig och trogen tjänst. Den ha- de varat i sexton år. Han hade alltid. skött sitt arbete med nit och , förstånd . och som ett ut- Fd ;sig.om hur” det stod till i Dala- landstingsmannen nu överlämna ett kuvert med en sedel, Johannes kunde bara säga tack, tack, Han var förstummad och rörd och måste stryka medl avig hand över ögonen. Men det gick" snart över. - + — Seså, nu ska vi skåla. Skål Johannes och tack för de här åren! Lt . Man var nu inne i friveckan efter flyttningsdagen den 24 ok- tober, då ”tjönnen”, det vill sä- ga drängar och pigor, till- och frånträdde sina tjänster... Den veckan hade de flesta ledigt för att. sköta sina enskilda angelä- genheter, hälsa på i sina riktiga hem om de hade något samt be- söka stadens oktobermarknad för att göra” uppköp och roa sig. Många drängar tog då öl för ä- rende. Janne och Anton och Lo- visa fick låna" hästar och vagn UTAN Oscår Sjunneson. Anse av Anders. Svensson för stads- resan och det blev även plats i vagnen för en dräng och en pigå från - granngården, > cos " Janne tänkte hälsa på 'Anna- Lena och möjligen få en repeti- tionskurs i den angenäma -: lek hon lärt honom i smultrontiden. Han hade en god ost med sig som present till Blomgrens från mormor ' Malena. Men -bara fru Blomgren var hemma. Hoh bjöd på kaffe och kakor och förhörde bygget. Anna Lena gick i han- delsskola i en grannstad, berät- tade, hon, ty hon skulle bli kons torist... Med hälsningar hom och många, tacker för osten”tog Jan- ne något besviken farväl för att uppsöka sitt sällskap. Sedan var de och såg på c'r- kus i ett tält. Där var fina häs- far roliga pajaser och en under- skön ryttarinna i tunna trikåer. Tältet ". genljöd av, skratt och tryck för sin tacksamhet och som ett bidrag till bosättningen ville applåder och. några: halvfulla drängar - beledsagadeé föreställ | det första uppehållet på' hemre- ningen med tillrop och mustiga skämt som kom . karlarna ' av skratta och flickorna att rudna. När denna" rolighet var” slut slut | tioöringar e och häns kärestör i åen Han let, han miste ju vara kamrat, mäste ärén vara niod I Spå Det spelades ”sista stick” cm och altså "var det drog de med den andra ungdo- | femtio öre i varje pott, Sedan men fram och tillbaka på ga- torna. Där var det prat och nojs, blåsning : i: trumpeter, skrål, skratt och blandat oljud, Ibland tog polisen en fyllerist . skrikhals och införde dem . till finkan. , Därinneifrån — hördes skrik och skrål och utanför stod] alltid en hop och lyssnade att möjligen . uppfånga någon. känd röst. Detta hörde också till torgdagens. förlustelser, Omsidor -blev Jannes sällskap färdigt .att' åka hem. Alla var med. Ingen hade blivit kvarhål- len eller kvarglömd. Det var in-. te för alla sällskap det gick så lyckligt. Resan hem gick, dock icke utam avbrott. Man: stötte" samman med andra sällskap. Då ' skulle karlarna av och språka, smaka på varandras starkväror och hålla moro med varandras fruntimmer. Under - bortresan hade "Anton. och Lovisa suttit i framsätet :medan Janne oca pa- ret från granngården, Arvid och Emma, fått trängas om ut- rymmet på baksätet. Men efter san ville Anton byta ut Lovisa mot Emma, som, han. hade ett gott öga till. Hon fick sitta i hans knä och för att kuiina hål- la om henne med båda armarna lät han Janne ta den, lediga platsen på framsätet för att skö- ta tömmarna: Arvid 'och' Lovisa fick nu ensamma besitta bak- sätet. Arvid var något ankom- men. Han satt. och vacklade 'nit och dit så Lovisa fick hålla sin arm om' honom för att. hindra honom” rämla äv. "Om ”en stund somnade han i hennes' stadiga famn ee. ne ” Så slutade denna torgdagsresa. En kväll några dagar ' senare, eller” för” hade Anton :'och Arvid och ett | par andra drängar salat till två! liter brännvin, som tillsammans med" kortspel skulle' förtäras i Anders Svenssons drängkammar, re såsom, en slutfest på frivec-, kan; , Janne: hade. också lämmat ' sin tribut till spriten fastän nan just inte tyckte om den" varan... man spelat ett par omgångar och bottnen i dén första litern bör- jat skönjas kände Janne att det började gå runt i huvudet, Han fick så konstiga känningar i ma- gen. Det var något som ville upp. Han tumlade ut i stallet och tömde ut sprit och mat i en våld sam kh Så krånglad Ning. , - NG TNT ex gillar we Sn DA BBATSTAÄNNAR - > Av biskop Nils Bolander, Lund, « . ”O, gode Ande; led du mig”. han alltid, aug använder: Or Äl , . det med stort O, Guds ort, det Om andevåren begagnar Mäs> skrivna och talade dreert och åct taren: ett fängslande uttryck: "synliga ordet | sakramenten, "Ingen kan komma till mig, om| Den ora, den sal'ga otillfreds- icke Fadern, som har sänt mig,'ställdhet, som Guds ande skas rager honom” - SA . dPar, möter Gud med s'n kallel- Han talar om Faderns, om1se och inbjudan I sitt rena och Andens dragande. O, Gode An-| klara ord. Han kommer med de, led du mig! on Svaret. . ” Tyngdlagen binder våra krop-| Jesus sade: "Det är skrivet par vid jorden. Det är sant, Men! hos profeterna: "De skola alla ' det är. lika sant, att våra själar! hava fått lärdom av Gud." är bundna vid Gud med osynliga | Det är först genom Ordet som han" sig in'i spiltan, till gamla Blenda, lade båda armarna över j hennes breda rygg och lutade huvudet mot hennes tjocka hår- rem; ' Hästen nosade på nonom: och riste på huvudet, Så var det mer som ville upp. Och efter det sjönk han ned på en halmhög i ladan, Han ville inte gå tillbaka till de andra. De skulle bara hå- na honom för att han inte tålte mer. Där fann Lovisa honom på morgonen då pigorna kom för att". mjölka och upptäckte att korna inte fått sitt morgonfoder. Anton sov som en stock i sin i säng och Lars Petter hittades på hörännet, ' Uta Dagarna ' och veckorna gick och det blev jul. Anders Svens- sons son, den blivande agrono- men, "Sven Hylén som han teck- nade sig, kom hem. Han var ett Par år äldre än Janne och vär "redan én clogent herrekarl, som älskade att lysa med sitt inhäm- tade -vetande om både. ett och annat. En kväll var det stort jul- kalas hos landstingsmannens. Där var en hel del stadsfolk och några: av traktens förnämsta bondfarniljer . samt lärare och handlare bland gästerna. De höll till i finrummen medan gårdens tjänstefolk och ett par kuskar från staden fick sin del av ka- lasmaten i det vanliga folkrum- met, Anna Stina och Lovisa ha- de extra hjälp med matlagning och servering, ty nu var det brått i köket.” ee E : Dagen efter var det ungdoms2 kalas med dans, Det var ungdom i trakten som sonen i huset bju> dit, Då fick även gårdens tjänst- folk vara med.” Där vär också Viktoria, söm" fortfarande var Jning för den kallande, den fö- band. A ini bekännelse står | Guds dragande blir till eh verk. sig för alla tider: ”Du, o Gud, lligt personlig appell I vårt liv, har skapat mig till dig, och mitt ! då vi ställs Inför ett ofrånkom- hjärta är oroligt till dess det ligt vel. Vid sidan om Ordet förs finner ro i dig”. [ingen människa fram till Gud. Den hjärtats oro som heter! Vart leder Anden? den religiösa oron är mycket | Svar: Till Kristus, Det ör det starkare bland människors barn | uttö de svaret: Till Kriv. än vi anar — även om den ofta - ” bara är en ångestfull vädjan till en okänd Gud, . Ne Läkarna brukar kalla smärtan för hälsans 'vaktpost. Det gäller även I det andliga, Den smiärt- samma oron står 1 livets tjänst, O, gode Ande, led du mig! — de' gamla ' kallade" denna drag- tus, » : ”Var och en som har lyssnat han kommer till mig”, stiger Je= Sus, , - . Anden drar 05s till Sonon och . Sonen för oss till Fadern. Inför Kristus -— det betyder allra första aft Guds krav över rekommande nåden. När en|f255v , Nu människa kommer till frälsande krossad vare Iov att den före NA på Kristus, Är, detta Lag annan lärdom inför Kristus ge- av Gu ds Ande arbets. ”å et Vnom Andens förmedling, vissho= Jesus — j så Eh s På ten om delaktighet 4 Kristi förs vs JF Upprepar.hans ord: | soningsvork, "Han har döden för Ingen” kan. komma till Mig, mig lidit, Ingen skoll fördöma om icke Fadern, som har sänt mig. veta mig, drager honom... Var och |: Hur går det den människa som en som" har lyssnat till «Fadern | låter sig ledas av Anden till Krl- och lärt av honom, han kommer | gtus? - : : till mig? ven er "Jesus svarär: ”Sannerligen, Hur leder, Anden? Hur drar sannerligen säger jag edér: Den Fadern oss genom sin helige An- I som tror, han har evigt lv.” deton, oo noe social), Det. eviga lvets genombrott, "Det kan ingen människa 'ut-l|hog en människa Innebir att hon tömmande svara på. Gud är In- 4 all sin bristfullhet tnsötts I ett gen "vän av'schabloner och. lik- | högre livssammanhang och bör. ' riktning, Håns ande är uppfins jar vandra under Guds nåds och ningsrik utan" gräns:-Men' hut | löftens välvda himmel, varierande de medel än, är som |" Andens vind övor världen! Det Fadern ' begagnat" .vid sitt dra- är pingstjublet. gande, finns def dock ett somi". "Hejda majvåren omkring oss srt ta SET den, som kan! + ; : "Hejda Andens vår den som kan! -' . "Känn: Andens dragning till Kristust Följ Andens dragning! Jannes homligt älskade trots den ringa uppmuntran ' han, rönt.” :— Gad kväll, läskamraty hål- + fn ".' Englands" mest k :: > Or Englands brottskrönika: Natten till den sista: januari 1910 skedde ett .mys- i: tiskt försvinnande 1 London. Fallet väckte berättigat ' uppseende och skulle så småningom utvecklas till ett av - - ida rättsfall. ” FÖ RN .. Miss Belle Elmore — en nå- got bedagad f; d. skådespeler- ; kka '-— skattmästare för Music Hall Ladies Guilds gav middag” i sitt hem Hilldrop Cresent för : att par vänner, herr och fru ” Even ” hans” fru tillhörde de. "konstnärliga”- kretsar, . som Belle Elmore var så fascinerad av. Miss Elmores ställning som " Bkattmästare gav henne rikligt - med tillfällen att umgås i ar- tistkretsar och att utöva en viss Välgörenhet. Hon hade be- hållit - sitt" gamla -konstnärs-- namn, Egentligen härstamma. ”. de hon från Polen och hennes "riktiga namn var Kunigunda '' Mackamotzkl. Som typ betrak- tad föreföll hon bullersam,' en ' "+. smula "vulgär och klädde sig gärna pråligt och iögonenfal- Vilande YIN Not Kontrasten mellan 'henne . och maken -— en stillsam kul ot > tiverad läkare vid namna Haw- ' ley Harvey OCrippen .— var oerhörd :. och + ingen -- kunde ; .' egentligen... fatta . hur: den” ”genomsyräpatiske” "dr: Crip- pen kunde stå ut med Belle E1- more.'. Det > heller «7 Lil ask . Middagen blev en succé. Ma- ten var vällagad och Belle El- more fick komplimanger för rade och :passade upp på sing gäster och vid tvåtiden på nat- ' ten bröt sällskapet upp. Herr Martinetti plågades av en hals: Martinetti, Herr Martinetti var ' ”artist” vid' Music Hall och . "gjorde ”han' inte . sin kokkönst. Hon både serve-. -skyndade ut på gatan för att - . skaffa en taxi. Belle Elmore" - vinkade av sina gäster i dör- ' .ren och taxin rullade iväg, Detta var sista gången någon såg Belle Elmore ..,. ' C> Ånas mer” förvånad blev hennes väninnor ett par dagar |: senare då de per post fick mot- "taga hennes avskedsansökan från befattningen som' skatt- mästare! De visste hur oerhört mycket befattningen betytt för Belle Elmores«" > so Co ce - Visserligen meddelade : hon' kortfattat i sitt brev att hon blivit kallad till USA och sjuka : släktingar. Men — och' det var, ett betydelsefullt men — bre- vet var inte skrivet” av henne personligen! Det var undertecknat ”Belle Elmore ” pop H. H. C.” Vid förfrågan påstod doktor Crippen att han uttryckliga begäran. Hon var . Så upptagén av den håstigt på- ” » komna packningen att'hon inte fick tid över! , soc. eo Ännu några dagar senare örstod man att Belle Elmore Verkligen måste ha haft brått- ;: OM Hon tycktes inte ens ha : gett'sig vid till att tå med sina - värdefullaste juveler .". Em, vacker. tjugotvåårig maskin- . skriverska på doktor Crippens mottagning bar dem nämligen - vid en tillställning. Mån bör-, jade ana oråd, Visserligen var. Harvey Crippen - "världens - ta oo an "åkomma och doktor: Crippen : trevligaste man” men man kunde ju aldrig veta. Maskin- . "hade ett uppträdande som var Belle :Elmores raka motsats, Hon" var "tyst, stillsam och mild. Men underligt nog tyck- skriverskan : Ethel La 'Neve . ; tes ingen fördraga henne. ' . : "märg rånad fick Belle El-' .'mores forna väninnor en chock. Nog för att Belle var i USA, resonerade de, men det kunde knappast anses passande att den unga Ethel La Neve flyt- tade hem till doktor Crippen, De frågade oupphörligen dok-- tor Crippen om nyheter från "Belle och till sist delgavs de den sorgliga nyheten. Belle El- more hade rest till Californien för att besöka en son från sitt ' första gifte och där hade hon ”Jångt ' uppe bland de; otill- gängliga ' bergen” - avlidit i lunginflammation; Damerna i det ärevördiga musiksällska- pet blev ytterst ledsna och vil- le sända en krans till Belles” begravning. . Doktor: Crippen förklarade allvarligt att detta. : öjligt. hade : skrivit brevet på sin hustrus. : var omöjligt. Kroppen kremerats och urnan "med askan skulle föras till London. ' När urnan' väl kommit kunde de”naturligtvis få komma med sin krans. : Damerna drog sig tillbaka, Förbryllade, oroåde och med : en obegriplig aversion mot den : där kvinnan — La Neve. D oktor Crippen och La Neve levde relativt lyckligt i sex ” månader. De tog en tripp till Dieppe, Paris och Rivieran. I Crippens affärs- och" kr" ges bekanta kände inte till Hans. : " "Bemförhållanden.. men ' Belles”. . .>:vänner inom artistkretsarna var mer än minnesgoda och i . = juni- kunde de inte. hålla sig längre. utan meddelade Scot- +" land Yard sina misstankar om att inte allt stod rätt till med Belle Elmores försvinnande. ”Överkonstapeln Dew sändes " till doktor. Crippens .mottag- ning för att undersöka anled- ning till ”skvallret”. Hela da- gen underhölls. Dew älskvärt ' .av Crippen som berättade sitt - +”lidandes historia”. Han för- ” klarade bland annat att det , var.ren omtanke om 'husträns : "ära som gjort att han inte be- - rättat h e la sanningen! Han "fruktade nämligen att hon för- "svunnit med en annan man. Något som inte alls var otänk- bart då hon ofta uttalat önsk- "ningar i den vägen och poäng- terat att doktor Crippen långt : ifrån var en man av den typ "hon kunde älska, Detektiven "och doktorn' åt en god lunch tillsammans och slutligen före- slog doktor Crippen en ordent-. lig husundersökning: för att . ”en gång för alla få klart på skvallret”. De" gick. tillsam=-" - mans grundligt igenom doktor | a å » hetsbetygelser skildes de båda. -tiven igen, närmast för några -: . Belle Elmore -kunde' dödsför: Crippens hus' och detektiven > förklarade sig nöjd. Ingenting ' - misstänkt . hade. framkommit" väre sig på vinden eller I källa- ” ren, Under ömsesidiga artig-'"., > T.. dagar senare kom detek- . enkla rutinfrågor angående” testamente och dylikt och om klaras, och fann huset "tomt." + Även doktor'Crippens möttag- ning var stängd och 'pågot . meddelande om när "det åter skulle öppnas fanns inte. De- tektiven blev misstänksam och rekvirerade några konstaplar för. att grundligare undersöka Crippens hus. I. vedkällaren fann man elutligen att en te- - gelsten i valvet gick att rubba.: Poliserna avlägsnade den och : började gräva upp marken un- ” -der och hittade delar av en märniniskokropp . . « Huvudet. och. alla . lemmarna ' saknades inte identi: . ' E!va dagar efter det att Dew ter av detta i Jiket. En bit av. ” fiera liket on 2 ” . . Jämnat London avgick ettskepp en pyjamasjacka som också Doktor - Crippen : och "den " Montrose : från . Antverpen återfanns vid liket kunde be-- sköna La Neve efterlystes och - med kurs på Canada. Kapten allmänheten gjorde sig goda , Kendall ombord var en skarp- synt herre och det var med förundran som han märkte att två passagerare" Mr. John Ro- binsson med son var opassande > kärvänliga mot varandra när ” de inte trodde sig observerade. ” Ean observerade dessutom att "”pojken” var-osedvanligt bred . över höfterna :s. : - När han närmare : der litteratur som mr Robins- = FEK Eg FE a BOR kopplade av med under re- SR lo san fann han den bestå av ER: cl ” populärmedieinska tidskrifter Z och nyutkomna böcker i samma . + Ämne. Då ansåg han sig ha fog ' för att telegrafera till Father "Point vid S:t Lawrencefloden " om vilka passagerare han an- tågligen hade ombord. Det var ” för övrigt första gängen som mystiska. vässagerare ombord, > den. trådlösa. telegrafin kom. skratt på ' detektiv Dews be. SS LA på man Bom mött Crippen ansikte sade 'hon.. Det var väldigt: vad |; Lyd Andens dragning == heml du har växt. 00000 dP Text: Joh. 8: 44—47. Kostnad, Det efterlysta paret - til anvåndning för att lösa ett . blev på kort tid världsberömt. — mordfall La . Man sjöng visor om dem på a oe ' teatrar och varietéer och Scot-, Kommissarie Dew skyndade land Yard bombarderades med -' att möta ås” Monterose och brev från hela det brittiska — rjey' som första man ombord samväldet med anklagelser för gver landgången, Hans replik att paret-fått smita sin väg." (;]) mr. Robinsson, värdig en Telegram från hela världen . engelsk detektiv I ett sort: kom även med tips om var pa" — morddrama löd: ”Doktor Crip- ret kunde finnas, Slutligen äl" pen förmodar fag.” . . ände ett mystiskt telegram Rättegången i- Old Bayley från en fartygskapten som an- = pjyy ingen lätt affär vare sig såg sig ha,ett underligt par för doktor Crippen eller rätt- - ombord; Detektiven Dew skyn-.— visans . representanter. Det dade sig HI Liverpool och 108. "gällde att bevisa att de likdelar ett snabbare skepp s/s uren- br verkligen var Belle tic för att hinna före till Que mA fconit verkligen bec och titta närmare på det misstänkta paret. På Scotland Yard fick man en svår nöt att knäcka, Skulle man verkligen skicka Dew.— den enda polis- "Elmore; Doktorn” gick igenom pressande korsförhör men kla- rade dem' alla med ganima lugn. Men slutligen fann man det behövliga beviset. Ett ärr efter en blindtarmsoperation . som otvetydigt «a att liket vår Belle Elmore. Vidare hade dok- torn strax före Belle Elmorés försvinnande köpt hyoscin ett gift — och man fann res . mot ansikte.— 450 mil på ett spår som ' kunde vara falskt? Man tog chansen och Dew seg- lade iväg till Quebec. visas tillhöra doktor Crippen och efter detta fann furyn ho-/ nom skyldig till mord och ban fick sona sitt brott $ galgen den 23 november 1910... Hade inte doktor Crippen. givit sig av på sin panikartade flykt, är det mycket möjligt att hans brott aldrig kommit till världens kännedom förrän efter uans död. Crippen var en gåtfull iska, För den sto-" ra allmänbeten var han ett '”odjur i människohamn” men för de som kände honom när- mare var han en mild, älrk-. värd och harmonisk männirka som aldrig fällde ett ont ord » till nästan, Den vackra Ia " Neve som frikändes beskrev honom också som en ”ander- bar” människa. I kriminal- istorien är och förblis bs" en historien "gu åta, tradi till Fadern och lärt av honom, ' bevisar oss om synd, krossar - N LU den
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.