gå var så roligt att- så spart hon såg en "större sten" invid :stigen klev + hon pp! - inga upp henne när hon hoppade, Innan de långt om länge: nådde fråm till gården pussade hon honom lätt på kin- - den och sad nl rit snäll och följt mig. > " Det tyckte han inte” var "got att tacka för. Han hade bara / tyckt att det vär roligt; Men da- DS Cen efter fick Vega gå ensam till en Ni ' kände hon; ju. vägen och Janne hade annat att. Vlör När hon återkom var hon en smula förstämd. och på: kväl- > son; i Hur ska det gå f de blir' gamla; ja jag menar. när de blir gamlare och inte kan re= da:sig själva. -Å' stugan? undrade: hon; sn ! s I fråga om mat och "ved: . brand ska jag nog se till att de får vad de behöver; försäkrade han. Och” "dehär: Kte pengar: Men det är klart att om de blir & sjuka eler 'orkeslösa' blir det FÅ väg för det är inte tänkbart tt "någon att. bb'där'i torpet att vårda dem Då' blir det' Väst att de får komma till fat- tiggården. Där. får de vå d och tillsyn” "= Ja, det" fin nan råd, förstår jag. Co - ;. Senare" på. kvällen' gav VR på "allmän begä n en repris av sina bästa hummer och föredrog till sist er monolog som var. så gripande att intet öga förblev | torrt: Det blev” förstås, Janne: som fick skjutsa Nega till 'stationen öljande dag: Hon ' ville att har ulle köra fäm i tid sä'att hon fick' vara hans' "sällskap: så länge som jligt. Det sade” ;hon rent ut, Våy hon var en:uppriktig flicka: De måste 'skriva': till varandra ktaä, bara de kom, och det var han med' om. Inrian de kom fram lade” hon armen" om ” honom och ba 7 :— Du Janne, mycket om dig. Krama om mig : och kyss mig-en' enda gång! « Det kunde han heller inte sä ga nej: till utanzuppfyllde hen" nes önskan så” gott det” gick iden obekväma ställningen på vågns karlar, det är ändå det bästa I som finns, suckade hon. « — Och så flickor förstås, 'sa- de han. vt "De skrattade och var så sams så. På stationsperrongen' stod nan kvär så länge han kunde se en skymt "av hennes viftande vita' näsduk; De växlade några vy- "kort" men efter hand: dog det bort. : - Några År senare lästes i tid- hingarnas' teaterré ber hångla med dem. Till en del be- rodde denna återhållsamhet: -av tanken på Viktoria och vad hon skulle kunna få höra. Och han aktade noga från att slå sig ut: för någon flicka som han”. visste en annan betraktade som sin, ty hah hade inte glömt Nis- ses järnnäve:. . - Ibland kunde det bli slagsmål och bråk på danserna genom för | mycken : fylla, .ovänskap. bland i römmande ord om skådespeler skan Vega Sander, +. «vs 3 VIL ”Ungdomsliv;- : Man var framme - vid 'sekel-. skiftet, Nu. hade pojkarna skaf- fat; sig riktiga. velocipeder med två: lika «stora hjul, kedjeväxel och luftfyllda gummiringar, De skramlande' järnmaskinerna och": de höga ;”spinnrocksvelatipeder- na”, som skrämde kärifngar och hästar i diket, hade överlåtits som” leksaker : åt :småpojkar. kohde ungdomen åka långt bort till danser och nöjen. Flickorna hade. ännu "inte mera allmänt blivit försedda med egna åkdon men: ; pojkarna tog ' dem framför sig på ramen. Sittplatsen var in- te bekväm men den hade andra behag. Dock 'var det inte alltid samma flicka 'som åkte bort och ”|hém med samme körkarl. Vin- tertiden' fick velocipederna mest vara. tjänstefria, ty det var dyra åk och de for illa i snö och regn. Janne hade 'också skaffat sig en velociped. Namnet cykel ha- de ännu inte slagit igenom. Han var en flitig deltagare i ungdoms nöjena och.var fortfarande & om- tyckt bland flickorna; Han: hade ett trevligt utseende och en väl. bildad och redan manlig figur. Och så var han' käck och glad- lynt, fåggade inte snug och bru- kade inte. råa. och oanständiga ord "eller "uppträdde berusad. Medan andra pojkar spelade kort "om: pengar eller gamla" klockor JTpå dahstillställningarna stannade Janne helst hos flickorna. - Han var glad vid dem liksom de' vid j henom, särskilt de fulare, ty han danscade inte bara med de" vack: je fleste-flickorna' var hans "skolkamrater och "vänner: Han dansade, lekte och” nojsade men det; bar honom - emot "att :] ten och ”gjorde' upp”. Det vani dj blodvite. och blåslagning. Några kortspel eller, rivalitet om ' flickor, Då gick man ut om knu- kades hårda" törnar. ibland med andra tillhyggen: än knytnävar, käppar. och snusdosor användes sällan en som använde bly- NAKNE > : Oscar Sj jiunnösoi NANNE dagg, knogjärn aller kniv stämp- lades som tattare och blev inte välsedd : i "fortsättningen. - Det blev sällan tingssak av, dansbrå- ken. I "stället. sökte den beseg- rade ge igen "vid lämpligt. till- fälle, t. ex. med hjälp av kamra- ter, Brödraskap klägade nålla i- hop när det gällde att ”märka” någon. Ibland kunde det ordnas med försåt i nattens mörker u- tan vittnen. Särskilt utbölingar, som kommit och lagt an på hem maflickorna, : kunde riskera att få tröjan bankad eller velocipe- den illa hanterad. Då höll, by- pojkarna ihop även om det fanns gäng » bland dem + som: annars levde i: en viss motsättning till varandra. -Men de som kände 'sig hotade” smög. sig kanske bort i förväg. : Även” bland ' flickorna ka ett. halvt öra åt kavaljerernas tillrop, skämt och tvetydigheter. Karlarna kunde nämligen sällan komma tillsammans till arbete eller nöjen utan att tävla i råa ord och” ”anspelningar, Men bara | de' blev ensamma med en flicka så höll. de inne med allt dumt prat. "| Då var de så anständiga så. Han höll kanske bara i en av hennes fingrar och de: talade mest om; helt -vardagliga , ting. Men utan att något. annat förekom kunde sällskapsband. [få livsavgörande betydelse.- Efter -hand, blev" de förstås intimare ifall sällskapan- det fortsatte men ofta blev det inte riktigt klart med giftermå- let "förrän första barnet var på väg.” Här" följde lantungdomer gammal" sed utan - hänsyn till Pr ästerskapets allvarliga varnin- gar "mot ”förtidigt. sängelag”. ' - "Vägarna. skildes - efter- hand och. Jederna upplöstes. Var det en flicka" som, vek av på &n an- - nan väg än flocken för att kom- ma in sitt hem var det i regeln "kavaljer som så. omärk- ligt sc som möj jligt skilde sig från karlflocken :,.och följde : "efter. Oftast var har väntal, Men nå- gon gång måste ju vara den för- sta; Och då blev 'det alltid myc- ket. -tisslande och tasslandt, i flickflocken. Så upplöstes skaran i par undan för undan. ' Oftast visste man åtminstone på ett un- gefär vem som skulle gå med vem. Men alltid vår det någon som blev utan med eller” mot sin vilja. De: som det redan var ”bra emellan” " "smög. sig gärna från dansen "innan den var viktigt slut. Det kunde också ske för att lura en rival av ena Ner” "andra könet, « ; En psklördag- had rådde rivalitet men den: var me- |nö ra fördold'och tog 's'g' mest ut- tr ryck i slickord och baktad: | är. ungdomen ': vände: hem från dansen gick flickorna främst i ett eller. flera: led och så inån-= ga ä varje. att de upptog nela vi gens bredd. Tätt efter dem de ' kavaljererna i spridd ord- |v ning, Flickorna" gick arm i arm och sjöng visor och trallade. vil- ket inte hindrade dem" att skän- svedda på byxbaken.', Efteråt samlades ngdomen till dans i kistekammaren på ett ” Så I stabbarna vägrade: att ställa upp bondställe, De s stora målade kil storna, som plägade stå uppra- dade , utmed väggarna, fyllda med sängkläder, gångkläder: och linne, hage flyttats ut av krafti- ga armar. Golvet blev sonat och några sittbräcen -ordnades. Adel spelade. Pojkarna hade haft fick- I fiaskor med sig och det rtådde en upprymd stämning från början. », Bland danskavaljererna' bei fann 'sig en spelevink. som kalla des > "Zen rolige målaren.” Hjal- le hette han. Han älskade att vi- I en paus hade han ett ” uppträ- de.”. Då kom även kortspelarna in för att titta på. ' Målaren gick på händerna på dansgolvet: :med huvudet ned ;och fötterna upp, viftade med sina stora öron: och härmade olika ljud: ett lokorno- -|tiv-som "sätter. i gång, en kork' som dras: ur en ölflaska, en ny- född kalvs -bölande efter sin jamande och en tupps, galande; Han väckte mycket sk att" och bifall. , ett — Han är ju lika gods som en pajas, sade någon," oc Så” ville Janne också visa vad han kunde, Han skulle dansa ”Gubben Noak” i taket, Det var flera' som ihte sett den. konsten medan målarens konster nume- ra vär kända. Janne kastade av sig rock och skor och ett par stöddiga karlar ställde sig bred- vid varandra som stabbar med axlarna mot varandra, Över var- deras, axel lades en. lång. snus- näsduk med nedhängande snib- bar. Staltbarna höll hårt fast i den snibb som låg framåt me- dan Janne fattade tag i de snib- bar "som låg bakåt samt hävde ”Gubben Neal Då melodien var slut ropade 3 Janne även gjörde han en baklängesvolt och kom ned :på fötterna. Det klap- pades händer 'och någon ropade: "— Det gjorde du bra, Jahne! så ville målaren” visa "att: han på nytt och flickorna ropade att "nu ville de dansa. Detta förtröt sa 'sina konster i. -det tokroliga, der, ett fårs bräkande, en rats] sig upp med fötterna upp. I den/ färgen trampade han: takter] 7 - "Hon bjudan” a och ! Men denna. sång och Mor” 3 Lev länge ån, och ; och vilar uti jordens i dag vi vilja då ditt (Ur Flingor), På AMlörs Dag. "Mel: Du hemmets jord Kor, låt oss samlas ibland markens grönska och sjunga i den fagra sommartid en liten sång, som lilla Mor kan önska, "så vän och kärleksfull, så god och blid, + men trött hör synes vara "4 >= ock gråa håren silverfärg har fått. : -. Hur hennes ögan tyckas underbara, . en öck hennes .kärleksord har stora mått. ' - Med sämnia kärlek. som a från första stunden + : hon "såg 'sitt barn, hon älskar det alltfort, "Med lika kärlek, gränslös, är hon bunden rn Vid: let" i dag; här än mot Mor det gjort." På odersplätse vill vi. Mor pläcera och" lägga: grönt och blommor; stora fång) juida dopp och” sjunga, deklamera risa Mor, idag med hjärtats sång, - r fattig, - så ringa , -av vad vi känner, vad vi borde ge. Men må den dock en barnslig hyllning buingå a i den en tacksam körlek se, . östa, hjälp och skydda! Ditt barn;” fast stort/.behöver än sin Mor "ns ot Ja, må det än; som förr, uti din hydda vie väl lyssna till. de ord du talar, Mor du borta, skild från dina kära, Ne oo | Ett minne, vilket. endast sprider ljus, ———— kalla grus, , « minne ära, ; vr MA Leonard Jansson. målaren; Han blev i misshumör | och det gick ut över Janne som uförföljde” med pikar och kord. Janne låtsade 'sig inte höra.. Han var inte snar till vre- de-:och: undvek. helst. att. komma iikrakel; med någon: Och han anade” vad, som, låg under den | listige målarens vrede, De hade gen, börjat tävla 'om att få dansa, med" sämma flicka.: Det var Elma från Bökelyckan, Hon +] och: Janne 'hade-gått'1 samma skola men. hon var ett par år yn gre.” Hon « var söt och knubbig. Det hade hon varit redan då hon gick .i skolan: Han kom livligt ihåg-när de rullat tunna, pojkar och flickor-om varandra; nedåt 1 | baoksluttningen.: "Då hade: han en ' gång kommit närmast 'efter Elma och när hön: rullat slut och låg” på Tyg; flämtande” och skrat " tande sned. nustgt hår oh kjos len uppfläkt . «över de knubbiga knäna, hade han rullat upp över henne, Hon kändes 'mjuk som en dunkudde,' tyckte han, : Det tog "henne några sekunder. att. vrida sig undan och knuffa bort; — Nå, hur verkade modleinen : , 7 jag åkrev ut M går? frågado dok. KV torn, ' : +. Inget "Vidare: I natt kände .: s jag m'g Bom om, Jag stod vid dö > vi dens . o- ADB. Lita på mig bara. Jag oe ska ' BOR se till att nt mn går a vv nom? : . MK | Har nåd hört: om. fickan som en. gallup + blev .' tillfrågad vad hon skulle ta med'sig att -lisa, ” ER tvingades att leva på en öde En tatuerad sjöman, sn hon. | h STRI a > Indierna' var ä första” att ”en- DSELEFANTERNA a Vider” antikens | många" krig spelade de skr ckinjagande . stridselefanterna' ofta en avgörande roll dem han erövrat från Poros och Fa . den” "fruktansvärda striden som slutade. med att nästan. alla Pto- Under "det, första puni get "avgjorde elefanterna, vid Tunis; till kartagerna mån: Romarna försökte "skrämma djurén”med "rop. och oväsen men elefanteria "stod inte: att hejda. Samtidigt gjorde kartagernas ka-' valleri anfall » — nederlaget blev fullständigt. - Nederlaget vid Tunis avskräck- te "emellertid ” inte” romarna” och el för elefanterna. och den karlagis«, - | ke. fältherren ” fänter. Romarna Jåtsades rädsla Iascrubal, ; säker om seger, blevzallt ivrigare i sitt anfall. Elefantförarna som ville ha äfan -av segern drev triumferan-T de sina djur mot romarna, Dessa] drog sig för andra gången tillba-” ka och Hasdrubal: följde efter med sin falang. Men allteftersom de”. stridande sammanträngdes mellan, '. kringliggande. ” höjder, ut jarna med pilar, Karta för sent att de råkat i en fälla. - sitt "eget trampade i 'villervalla ner karta- gerna i hopar. Den romerske kön- sul Cecilius Metellus gjorde slut: ligen” genom. ett anfall med sin reserv kartagernas' nederlag. full- ständigt. f3:> : Elefanterna” var alltså” ät we éggat vapen; g lefanterna som tätt följdes av infanteri. vändes och om" sin oberäk- | dikterade fredsvillkoten” för "det .slagnä' Karlago, ingick därf att: or kartagerna "inte fi krigsolefantet. " fanterna" 'var infogade i häre "Då det var Alexånder der stos" 7 re' och 'håns härförare söm introt; + "10. ducerade elefänterna 'i västerlan- k underhålla nn snart hade de satt upp nya härar. Ett. avgörande slag stod vid Pa: lermo där bägge härarna uppgick till omkr. 30.000 'man: I denna romararmé ingick dock inga ele- de fortfor ständigt att öka genom skänker av indiska kungar och satraper. De väldiga djuren för- länade Alexanders härsmakt en ny och fruktansvärd slagtyngd. - £ollera” elefanter, i: sitt krigsvä- ' eende, Amara Cocha, ett av den '"., sanskritiska lexikografins” störs- eta verk, anger att den lägsta tak- tiska enheten i de gamla Fr härarna utgjordes av. en. elefant , en stridsvagn, tre ryttare 'och fer |" Slaget vid Raph' ” man fotfolk.: Varje "elefant reds Det Är från och med Alexan: av fyra man, " medai stridsvagnen | der den store som elefanten gör >. drogs/av två hästar. och, beman- sitt inträde även i västerländsk nades . med två krigare." Enligt krigföring. Elefanterna utbredde -Mahabharatåa, ett stort på sän- sig snart från Kaukasus, till Al- gkrit avfattat oePp05, ingic] d en perna, från Eufrat till Herkules stor armé inte mindre än 21; 870 | stoder. Alla folk ville försöka det- .- elefanter. ta nya krigsmedel, Detta skede, — Elefanterna som "var" mycket som man . kunde kalla elefanter- + talrika t Indien 'var länge helt o-|nas militära period, varade oav- "kända för. Västerlandets . folk; en | brutet i omkring 300 år eller än- » skald som Homeros" omnämner | da till den romerska Tepublikens ” dem aldrig, ; - fall. >. od "Det första historiskt kända till: Vid Raphia stod" år 217, £Kr 5 ; fålle då ästerlänningar stiftade ett” slag. mellan egypternås ko- kantskäp med indiska elefant nung Ptolomaios Filopator: och var under Alexander den stores Antiochus den store, vilken! sist- "Fälttåg. .I slaget. vid. Arbela "då | äninde furste ville :stäcka: de ':e- " "Alexander besegrade Darius, ut- gyptiska konungarnas erövringar » gjorde Alexanders byte bland an- i Syrien. sn nat. 15 "elefanter, men dessa djur | Ptolomaios och Antiochus' hä. var inte: stridselefanter utan ayv- få starka i av- - rar var ungefär jämna ar : Fä når Be glana, är det seende på fotfolk och rytteri, om- H igd eå Ik Ciiningom förfogade: Alex: kring Ka oc an Tee 02 stora tjurar. Och de kallade dem.” " ander över ett hundratal ”elefan: fotioc us dan den egyptiske ko. | boves lucas, Jukariska tjurar, ter vilka han” infogade å i än här, nungen inte hade: fler än 73. . x då han gick att mälS 2'g ord den |. De båda härarnas slagordning T Den blomstrande Kartagiska ngen Poros. Den in- |". "SN goke konungen Pe bland annat! vär densamma, infanteriet i cen-| republiken fruktade med rätta det 00 elofan väldiga rike som Alexander -den -|tern och på flyglarna rytteriet 200 elefanter Fen ake de som kyädades. av elefanterna. | store upprättat, i i Asien och de oe der äv Ala dk gjordes, under Antiochus 'öpprade striden med skyndade sig att bringa sina hä oc, fanterna” o8ka Fålsenofna ska- | 60 ”av: sina , asiatiska "elefanter, | rar till samma nivå som prölome-, striden genom att ernas. Bl.a. skaffade: de sig ele- ; Stolt ö. | som stod framför den högra fly Jade med Vänge mhn första sänd. geln sofn han själv kommendera: fanter.: Tolv. år tvg det kartager- dets härar, var 'det helt naturligt ' att det vari deras läger som det.” nya. stridsmedlet Organiserade . - fanterna', var förda &£, Ne . "brigader. om 64 djur, bildande, en” et falang. Falangen i sin tur var « indelad i underavdelningar, ceres s tarchier, och: .där soarchien, ”: Te oden minsta enheten, utgjordes. av .; : en elefant. ; 1 En elefamfalang stod. vid atrid . " "uppställd i fyrkant; hade en front / : av 8 och ett djup om lika många : linjer elefanter. (Jfr. schackbräs det som även. har 64 rutor.) Den , högste befälhavaren över en ele- fantfalang kallades av grekerna =. ' elephantarch och av. romarna . magister elephantorum, , en man av allra högsta rang. «=. vc: + Varje elefant hade 'en' förare + 0”, ” som red 'på djurets hals och ledst "> 7 de den med rösten och med hjälp, - ; . av en järnstav med en knopp i: : "ena ändan och en pik i den andra, 4 liknande de'stavar som än i dag, används av indiska elefantförare. > "Å För" att ge ' elefanterna” et : "skräckinjagande utseende försågs ' de' ofta med schabrak av schar- Jakansrött tyg, en färg som an - . sågs öka deras stridsiver. De ute rustades . dessutom med prydna-' man ” der av guld och silver, banderol-' ler och. bjällror. Till skydd mot : . sår under striden försågs elefan- - terna även :med pansar på huvud la "och bröst, ja, de var ibland helt a . bepansrade. ” u . För att göra. betarna än frös ” ” fansvärdare som vapen försåps de med spetsar, av stål Bröstbe- I . klädnaden var även stundom för- " - ”gedd med pikar, vilket naturligt 77. Er . nelighet kunde de plötsligt vända sig. mot de egna trupperna.' Men romarna hade ändå den största nd. stannade de romerska legionärer- na bakom förut anlagda. försvars- verk och blottade mellan sina I bågskyttar” som överöste N föl- lomaios : elefanter. nedgjordes. Slaget slutade dock olyckligt för syrlerna, genom en felmanöver av Antiochus. ' or br "är ::”De Iukanska tjurarna” "Den förnämsta epoken i de. fanternas krigshistoria infaller i : och med deras första uppträdan- de i' Italien. Elefanter ingick i den armé varmed Pyrrhus ville . erövra Italien. Den'romerske kon« -. suln ' Valerius Laevinus' mötte Pyrrhus vid Heracléa i Lukanien. Slaget var i det närmaste förlo- rat då Pyrrhus lät sina elefanter rycka fram. Djurens "plötsliga uppdykande avgjorde slaget. Deras trumpetan- de och vilda anlopp skrämde det ' romerska 'tytteriets ' hästar" som vände”och åstadkom stor oreda. : bland det romerska fotfolket. '', Pyrrhus begagnade tillfället att ; låta sitt tessaliska rytteri angripa de romerska legionerna och här- med var: slaget förlorat för -ro- ' marna. De romerska soldalerna hade aldrig” sett: elefanter förut" och trodde" att det "var ofantligt” Puniska krigen > > ver sin seger, då ha Jef: des ns tt organisera" jakten på ele- 2 nter, | de: prte na al g ] på, en haft'att kämpa! ” solen den |" "Man såg E defauterna tycka fanter, att föra dessa till Kartago, vis var till fördel vid inbrytandet - helgade, Alexan 2 kung Pöros-ri- . elefant på vilken Sonet Ajax dreslera och öva dem; antalet i fiendens linjer: > ' a ee . uppgick till över 200... | fram mot varandrå,. sammeansling- Hur. de torn såg ” ut, sont var ra snablarna och var 'och en för- "dit. Elefanten fick na - Den befästning som gick tvärs tef: a och 2 rheter. | söka' driva sin motståndare till en fastspända på elefamens rygg och smyckades med deta av | baka. De' mäktiga: djuren stred | över den landtunga , på. vilken .. i vilket soldater med spjut, "båge : . Betarna försågs me eslag ; av | Kartago var anlagd, "hade loge- och pilar tog plats, vet man där ' mot varandra "med betarna som tjurar med sina horn — alltme- dan bågskyttarha ;i tornen sins- emellan besköt varandra med'pi- lar, Do: två arméerna. guld, på . vilka lästes inskriptio- nen: Alexander, Jupiters: sor, hbembär till solen denna elefant. Efier segern: vid Hydaspes ö kåda Alisauilors elelau med t för. 24.000 man, stall för ; 4.000 hästar och. rum för 300. elefanter och dessutom erforder- > liga ur " emot ingenting om med, säkerhet MH Hobuaströms- sht NES FEFESTYVTTTVVYVT
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.