wvevvY Den äktenskapliga "vaseni.i "= "LAHOLMS TIDNIN 1 Herrn i huset kom hem och du varit envis länge nog? Inie d - 3 ädningen kunde du . . - sa I LA vs å gott humör. Han sjöng ens på storstä äl haft: : - DUTaj i Ri . Sitt i min | bullrande trafik och" kommo in för sig själv när han hängde rock fsk JOS0ni ent a Ting-san, ricksha-dragaren, ch te mcd hjul a olinger mye- | på smala, tysta gator..De höga. jalv ne + fö se n : > ; - vi j me -- : il Vv ö och hatt i och Hon bet samman tänderna, - . Jen vilopaus' vid kajkanten o kot fort. Jag är mycket billig”. |hvsen i utländsk stil veko" för”. sig ett tag. Undras vad Maja de för gott att bjuda på? Maja tog emot: honom med e kram och 'placerade honom «vid bordet, Det var en av älsklings- rätterna, och han njöt i fulla drag samtidigt som han mellan tuggor- tade. om dagens' händelse, : I r så kom han till att se bort mot. inte ta bort vasen! Jag kan också ä is! Vi får väl leja en man radiobordet.” En liten blomster- ' vara envis! V edlin; den det, ', från arbetsförme gen, om vas stod på golvet, under pör et sakll bort nån gång! : - el > = Är det! nån” som är envis . . så det väl du! Jag tar:inte rg Fä fasen, om den så skall stå där "till domedag! >. — Jaså, sa han. Trodde annars : att det var du, som skulle hålla reda i hemmet, Men jag tänker skrattade till: sakll bo £ . Så I d er sig ! Ng En = Varför har du satt en blom=e, = vil du tiga med dina dum : 'Jdjävul skulle hyra honom för en Joch ville -bli buren. Ting-san |sets trädgård, ON stervas under radiobordet, Maja ' hetert | det bara frågan om att |långfärd Men mest av allt läng- jsmackade med tungan av med] Damen överbetalade: ” honom: lillad (son ee ärar 7 tiga, så ska jag nog det! - [tade han: efter en "skymt av lidande. ”En sådan grym, ona- |inte, -Hon räknade omsorgsfullt . Hon tog anmärkningen myöket | tigt j mi. få turlig moder”, tänkte han. Var- |kopparmynten:, -tolvpenc : för satt där'och tuggade saltat kale- bassfrö; och hans sinne var upp- fyllt av önskningar. oe oe . Han "önskade att Han hade en ny ricksha med 'gummibjul i stället för sin gamla skrangliga kärra med trähjul; han önskade att han kunnat äta kött till sitt ris en gång om dageh, och han önskade att en' frä de rik ropade Ting-san med sina lun- gors fulla kraft.:. 4 a En utländsk "dam steg av från en sampon med ett litet barn, kinesstadens. låga tegeltak. "På somliga av dessa växte små skära, blommor. De kommo för-" bi en pagod och hörde klangen från: klockorna, som hängde' i och de gingo långsamt uppför trappstegen till kajen, ty gos- sen var halt. Kring ena benet sutto järnskenor, och han slä- pade det efter sig, kved 'sakta vart och” ett. av "dess många hörn. Så spände Ting-san musk- lerna före den höga, välvda bron. Bortom :denna ' låg 'tehu- os ( fl Ah-mi, flickan, som ibland arbe- tade. tillsammans med stendra- garna på vägen strax. intill. I hennes mörka. ögon glittrade gyllene ”gliritar av munterhet, inges "skratt var likt en ådi; ligt: .- Så gick det en vecka. Hon satt onådigt Och synat får där vet sig förgråten. till bordet vid mål- . jag inte; Rudolf lille, för jag har - tiderna och han såg mörk at pet - ånte satt:den där. « > ;- "svar inte utan att bår -ångrad us "> Har du inte? Vem skulle då ' sig, men ingen kw inde. gen ; Ta. jort det? , - se I oo. orStriden måste föras till « ut. gr Jag "trodde faktiskt att du ” Och hur skulle den sluta? Ingen ade gjort det! Du brukar ju av dem visste det. 2 m ibland a så där roliga idéer om ': 'DEN LÄNGA OCH TYSTA beminredning. Du brukar; visst. VECKAN var slut, oi bå 4 Im kalla det att vara originellt ++." ”dolf och Maja fann pituationen — Visst brukar jag ha lust att. ' outhärdlig, men ingen ville ta +. ordna: Lite, 'och jag "har faktiskt ” första steget till försonong. Föga . haft många lyckade infall, men ; funderade i tysthet på, hur e att sätta väser under bord brukar skulle få harmonien och än , fag väl ändå. inte, Du har nog + tillbaka som i gamla, lyckliga é tolv minuter. Hennes : målade ansikte war kallt 'och stolt 'som på en avgudsbild, och' bönen om ' drickspengar frös på Ting-sans läppar, Hon - viskade ett lösen: ord till grindvakten och gick in i trädgården, och 'medan Ting-' san stod kvar och torkade svet- ten från ansiktet och axlar, hör- de han :' gälla välkomstrop :ini- från tehuset, och det lätta rass- let av mahjongbrickor började, Det tjänade ingenting till att för tog 'hon inte bort järnburen från sin' sons ben, varför lyfte hon inte upp honom i sin famn? ”Ricksha”, ropade han, ”Sitt i min ricksha. Vart vill ni fara? Hur mycket vill ni betala? ”Vi vill fara till det stora väs- terländska sjukhuset”, sade da- men. ”Vi betalar tretio' cents”. ”Går bra”, sade 'Ting-san glatt. Trettio cents för en åtta minuters färd — det var en ena- stående tur.'Men han hade all- vis talade de aldrig med varahdras Vad 'han "visste om henne: hade han uppsnappat ur samtal; som han hört, medan han "satt i där. och väntade på ångslupen ; från ' främlingarnas -Iskola och fyllde de långa tomma Mannen ' vid kulsprutan släppte sitt vapen och grep tag i den sårade. förr bedragit en kund. När allt ån. , oe tiga kunde ge ut sina pengar. E kom omkring, var främlingen en Ting-san . betalåde en koppar- idhet satt dit vasen” gar. =" . : själv. fja Hllal 2 "Radioprogrammet var trevligt | — Precis som om jag skulle också denna lördagskväll... Han” vara så tankspridd, så jag inte sysslade med tidningar och pipa vet vad jag gör? Nehej du, min '' och hon med strumpstoppning, lille käre man, jag har inte satt men ingen av dem sade något, stunderna. med de intressen ga- tulivet"hade'att erbjuda. På mot- satta sidan av. kajen, från båt- bryggan räknat, stod skjulet, där kvinnorna arbetade, och medan tid tur. Över huvud taget kun- de: han nog säga att gudarna lett mot honom alltifrån hans födelse, Några sådana färder till, vänta, tills de rika damerna av- lägsnade sig. De skulle tillbrin- ga timmar med sitt spel. Han drog sig långsamt därifrån och återvände till kajen. ' slant för en kopp te och drack det långsamt, beställde mer ko- kande vatten och förnyade sina krafter med: den' heta drycken och 'med värmen från den sol- så kunde han köpa en ricksha stekta marken, där han satt, tills människa som han själv, en man i hans egen ålder. Även för ho= nom fanns kanske någonstans.i den underliga värld, där han bodde, en kvinna som Ah-mi: ”Jag kan inte göra det”, ropa-., dit vasen, så mycket du vet det! Dörren gick upp, och Lill-Gus= - Långs bakom. honom tjöt "en de knackade sten och fyllde sina = Och jag -har inte ställt dit tav traskade in, Han hade vaknat den! Men er den än kommit dit, ' och funnit tiden mogen att se ef så kan, du väl ta bort den — det = ter, hur far och mor hade det. ser illa ut att den står där, om 'Far ville ta upp-honom 1 sitt knä det skulle komma folk hit! men Lill-Gustav. ville inte, .Han - . Hon hade-hunnit bli envis, hon . hade fått syn på något. c v var sådan ibland och den här af-- Som en kattunge skuttade han « fören retade henne. "oc o4 >. bort under radiobordet, fick tag — Vill du ha' bort vasen, så på vasen reste sig upp och syna- varsågod och ta "bort den' själv, - de den noga. Rudolf och Maja « för Jag gör det mte! - na följde andlöst hans förehavanden. " — Jaså, inte det; sa' han, Jaha” Han sprang bort mot far för att Inte: står den' mej 1 vägen, :och "ge khonom'vasen men o ve! — hah , Inte har Jag sätt den där, så för ”snubblade på mattan föll med ett mej får den "gärna 'stå kvar! Vi | skrik och slängde: vasen: bort i. får väl se, vem som blir tvungen ' värmeelementet så den > gick i " tusen bitar, Nu kom det verkliga . att ta bort den! ; av ror. e . ver '— Dot blir åtminstone inte jag". skriket men kvickt var Maja uppe, .: så hon, : 2 : tog lillpysen i famn och tröstade honom, + te RN - Rudolf > skrattade så ' tårarna ' trillade” ur. ögonen; han hade al- Rudolf. 'och 'Maja. träffades . vid: ' drig 1 sitt liv:skrattat så mycket '. frukostbordet. :De' sneglade "båda . på en' gång, Majs skrattade och, bort "under 'radiobordet,' och va=.. grät, då hon gick in och stoppade :- sen stod kvar, : ve "ec eg ot." Lill-Gustav ner i hans lilla säng. -. Det' gick' en vecka, och Maja': Han var :då'för bra, den lillpysen! ; hade åtorsWdning Varenda vrå'av ' Det, som.de storbråkat om, i lån- våningen blev fejad o' Maja vägs ”.ga. tider; klarade han..av på ett ;-. gonblickh., h Ta de vasen 1 handen; Hon: kände viera pra Rudolf: -stod.. bakom. Maja, hon en stork. frestelse, '. men i. vasen flck stå:kvar, Varför skulle hon' vände sig om och föll i hans famn, - Friden' var. återställd, ,. Och de ge efter? Varför" skulle". Rudolf :” få rät? Då blev' han bara så , kom överens. om, att. aldrig mer mallig, 53 eta a stt + skulle en bagatell förstöra deras På lördagskvällen satt;de och: äktenskaplig liv.. Aldrig' mera ...: hörde på radioprogrammet; Plöts= Som bekant "ska man aldrig a CNS säga aldrigy ve. ".. : » ligtsadehans. a EN ru I . om Tycker du inte nu, att de ' FRITZ BENGTSSON, MAN ,. GICK TILL”, SÄNGS; : natten svepte sitt mörka' dok övs jorden. och: morgonen » rann . i - [gorna, tunga kärror, gingo deras tungor utan avbrott, Till en början o- medvetet, 'och , sedermera med avsikt hade Ting-san lyssnat till varje ord. av det entoniga prat, som höjde sig över hammarsla- gen: Och så mycket hade' Ting- san ”uppshäppat, att Ah-mi inte var gift och inte heller. trolovad. .Ting-san spottade ut en mängd på "floden "dök : ångslupens vita stäv fram; den gled stolt genom vattnet, >medan - sampaner och andra ' båtar »gungade i 'svallvå- ""FTing-sans "fingrar slöto sig' kring rickshans skaklar; han I stampade för ått jaga bort trött- sheten ur;benen. Hans vagn:ver- kade 'ynkligare. än vanligt, när de fina chetsäis komnio körände på + sina ”'gunimikjul och. man började skrika; gräla' och trängas för att få plats i främsta ledet. . "Det fanns för många rickshas på gatorna de: konkurrerade med varandra 'och med nya om- nibusslinjetna, drosk- och ”pri- vatbilarna: Många ' av dragarna tjänade inte nog per dag för att betala sina licenser, många gingo J hungriga »till: sängs varje kväll, men: Ting-san hade inte för av- '. Isikt att sälla sig till dem. " bragdmarze SIMON BOLIVAR BEFRIADE SYDAMERIKA FRÅN DET SPANSKA VÄLDET EFTER 15 ÅRS KAMP. HANS STÖRSTA BRAGD ÄR MARSCHEN ÖVER ANDERNA, 1816 BLEV BOLIVAR HÄRSKARE I VENE- " ZVELA, NU GÄLLDE DET ATT HJÄLPA DE 2400 MÄN 2 4 Ar SNÖIGA BERGEN. SVÄLTANDE OCH . BOLIVAR IN BLAN :". SNÖSTORMAR OCH TING ' KUNDE 6 DAGAR NÅDDES ÖVER HAVET. N N NYR GRANADA (COLUMBIA). FRÅN ANGO-- STURA VID NEDRE. ) Sr É OCH FLERA HUNDRA KVIN- NOR” 300 KILOMETER GENOM ÖKNAR OCH DJUNGLER I ÅRETS HETASTE. TID. FÖTTER . NA SÖGS FAST I GYTTJA, DET VIMLADE Av fal ANORER. SR Ce MÅN NÄDDE ANDERNAJ SLÖTTBORNA - STIRRADE FÖRUNDRADE MOT. DE HÖGA OCK DEN SMYGANDE BERGSSJUKAN > INGEN-- HINDRA LEMMELTÅGET. EFTER >. MÅNGA OFFER KRÄVDES. BARA [200 SLOOE BOSACAT. NEN DEN 7 AUGUSTI = RME. AV TRASHAN /) PRNSKA NEAR DE S SE FSS ORINOCO MARSCHERA-' FÖRTÄRDA AV FEBRAR, HALVNAKNA - FÖLJDE DE. D KLYFTOR OCK BRÅDDJUP KYLA; DEN TUNNA LUFTEN" PARAMO DE PISBA..4000 M. ERMARSCHEN' BÖRJADE. RUPPERNA. ej) Z 2 agnar och .reste sig. Långt nere månader. med: gummihjul om några få Medan damen tog plats och satte barnet tillrätta 'i sitt knä, såg Ting-san” stenhugarna” kom siren, Utstötte en lång varnings- signal, som : kom - allt närmare medan folk i vild panik störta- . folksamling, wid vägkanten stod OA Ting-san och såg en stor, mörk i Novell av > Naomi Lans MANAD rRAA La AEera bror brbrtTL Fri ordb ILDaNR ma, Ah-mi gick sist i ledet. Hon var röd :i ansiktet: och hade svettpärlor i pannan, men hon var inte andfådd, och han hörde hennes Töst. och . hennes. höga klara: skratt. Han. gjorde sig ingen brådska utan fumlade li- daler och | f, bil. köra förbi. Bredvid" chauf- "fören satt en soldat med ett av de- hemska” gevär, ' som skjuta "" fortare än man. hinner knäppa med fingrarna; och .på vardera fotbräden knäböjde ytterligare två. soldater .med.:ryggarna., åt varandra. Inuti bilen skymtade en högre militär person. +... " Plötsligt ” började” skottloss- ningen” ' Den 'svarta, bilen slira- de, sladdade och blev stående. En äv de knäböjande gestalterna sjönk ihop och. gled ned -från get, -och . mannen - vid <kul- tet "med sina halm 'med läderremmen kring skakeln tills kvinnorna: hunno fram och Ah-mis svarta ögon en sekund strålade mot honom. '" sn ' Så satte han fart, rusade lät kajen . fram och.'/sprang i sin glädje om varenda annan. che- tsai. på vägen. Hon kände igen honom, hade hennes ögon sagt. Hon var. .medveten om honom och spanade efter honom lik- som 'han efter henne. När han fått sin nya ricksha, — när han sparat några dollars till en tro- lovningsfest — Wai — Wai, Han + "| galopperade" widare : "| stolt-het. över sin egen ungdom och styrka. Hans fötter dansade på vägen,' och rickshan rullade fram bakom honom. så lätt som en pappersdrake för vinden, Det I bleka utländska barnet skratta- de av förtjusning, klappade hän- der” och yttrade ord, som för Ting-sans öron. ljödo likt 'en fågels obegripliga kvitter. . j 'Ting-san stannade vid sjuka huset. Han röt åt tiggarna, som - | började trängas kring damen, ”Joch drev bort dem' från grindar- na. ”Fort bli starkare”, sade han till barnet. Så försvunno de,. och han stod och betraktade 'två tjugöcentsmynt i stället för de trettio cents han fått löfte om. med ny sprutan släppte sitt vapen och grep tag i den sårade, te sv Skotten: ekade genom gatan, och för andra gången blev den folktom; Ting-san flydde med de övriga, men när han fann. alla de smala smågatorna stängda av övergivna = rickshas, stannade han och tvekade. Det var bättre att våga sitt skinn än att släppa sin dyrbara chetsai. Därför drog han sig åter norrut, framåt den egendomligt lugna kåjen. När han'passerade det stora hotellets port, kom en man i militäruni- form skyndande; : :-”En silverdollar, rdin "vän, om du vill föra. mig : till ” Blinde skräddarens gata”, ' : "Ting-san drog sig tillbaka. Han hade nyss hört skottväxling och denne man hade säkert del i någon komplott. Ting-san ska- kade på huvudet, De ”Titta”, sade officeren. ”Här är den, En stor, rund dollar. Titta på den”, . EN Vem kunde motstå anblicken av en' så stor rikedom? "7. ”Stig upp då”, sade Ting-san, ”Jag ska föra er dit, om vi kan hitta väger "genom vimlet. Och om mi är en av dem de söker och kulorna träffar oss — ske alltså. Mo fat-se”, oo de ur vägen. Inklämd i en stor j. en klocka långt borta slog tre kvart och han långsamt drog sig tillbaka till mötesplatsen, Denna gång var det tystare och. tommare än någonsin” på den lilla. gatan, Ting-san gick fram till den blå, dörren, knacka- de tre gånger — 'väntade' — knackade om igen. Inte ett ljud hördes; Så tog: han. till flykten, sprang därifrån med: bultande hjärta, - med gåshud över hela kroppen och med»>korta, fläm- tande "andedrag. + te 5 - Skräcken lättade, när han kom tillbaka. på. livliga, bullrande gator, - mitt "ibland stadens var- dagsliv. Nere vid floden fick han plötsligt nytt. intresse” för "sitt arbete so fö RA | + ,På trottoaren ginga två ameri- de Ting-san, ”Jag drar honom dit han befallde mig att gå,””. "Det - var, för -sent, Des hade redan kommit fram till spelhu- sets grind, som genast öppnades. Tvenne boys i' blå rockar stego fram till de nya kunderna... Den - äldre av flygsoldaterna steg ur” sin ricksha; förbryllade men inte '”Vad är. detta?” frågade han. ”Det -här ser trevligt ut.” ' > " ”M-ho” ropade Ting-san med hög : röst. ”Inte 'bra -att gå: in där”. Co ee or lin a Han" svängde ” upp 'skaklarna på sin vagn så att passageraren - inte kunde' stiga- ur och vände om för. att gå. En'av männen i blå rockår grep honom” genast i , armen: oso oc kanska flygare i vita "uniformer och solhjälmar. De voro litet o- stadiga av för mycket. vin, och om pengar. ' Han ' följde. efter der, och när de gjorde en gir mot gatan, var han framme. . - Wai. Ricksha.” rr "”Wal, Rioksha”. . » Flygsoldaterna : tvekade och sågo från den ena till den andra ville göra, trodde Ting-san, Han såg att de. voro unga. En av dem hade runda blå "ögon och hår som” dunet på en dagsgammal kycklig'— han var kanske vid Ting-sans ålder, nitton år, så- vitt han kunde räkna ut. ' " ”Kom, kamrat. Det är bäst vi går ombord”, ur As ”Landpermission”, sade ” den andre, ”Här har man sparat i veckor, och vad får man för dem? Deras fördömda pappers- solfjädrar och urusla likör”. ”Å, prata inte. Gå-på”, De hoppade upp i var sin rick- sha och sade namnet på sin båt- brygga. Ting-san drog den yngre och pratsammare, Han : gick i rätt riktning, men den andre kulin ropade: De vet inte vart + medan den andre ville Ting-san visste att. de hade gott | de. voro inte säkra på vid de” och elfenbenspärlor ! - [Pengar som gräs allesammans.. Å, de där främlingarna. De hade ”Wai, ricksha. Kör mig till De tusen blommornas tehus”. Det var en rik kinesisk dam, som anropat honom. Håret var stelt av lack och fasthölls” av nålar, ' inlagda med jade "och pärlor. Stenar blixtrade som eld i ringarna 'på hennes fingrar, och hennes långa, . åtsittande dräkt var av blå brokad, Ting- san "kände "väl till De tusen blommornas tehus, där rika mäns hustrur träffades och spe- lade Mahjong, och efter ett ögonblick förstod han vem hans Passagerare måste vara. Det var bustrun till Wong Yamo, Mynt- mästaren, ' som för närvarande låg sjuk på de främmande 1ä- karnas sjukhus. Ting-san fann det icke underligt att damen gick från sin makes sjukläger till ett 'spelhus, ty dé rikag liv var så vitt skilt från hans, de- Tas vägar voro icke hans vägar — ingenting, som de gjorde, fö- Den unge officeren hoppade hastigt. upp: i-vagnen, Han tog av sig hatten och slog upp suff- letten. för . att söka dölja sin |" uniform, och Ting-san sprang det fortaste han kunde, medan kalla kårar ilade över hang rygg. De lämnade floden och. kommo in på lugnare stråk- Vid Blinde u Skräddarens gata gick”livet sin gilla" gång, ostört av all panik. Ting-san satte” av sin passagel rare vid en smal blå. dörr och sträckte ut handen efter Pengar-' na. Men officeren skakade på huvudet. '- : ”Inte nu. Kom igen timme, så ska du få och en till. Det lovar ”Men vänta inte hä han. ”Kom igen; när tullhus ts torn slår fy; ”Jsg skall komma”. Ting-sen beslöt att mellanliggande timme; en labyrint av smala han fram i närheten Wan-parken. "Mellan de" tar vägen. Vi drar dem: till Drakens spelhus. Spel och flic- kor: tycker. främmande , djävlar om”, on oa la ”Inte' bra, svarade Ting-san. ”Inte bra att göra så.” | se allt vad de har Oss fem procent”, envisades den andre. i FM cs Ting-san tänkte på sitt långa dagsverke och sin lilla dagsför- tjänst. Han mindes den rika da- Parmynten i hans hand, den sil- verdollar, som - "utlovats . men aldrig betalats, Han hade tjänat Pengar till ris men ingenting mera, och så 'var det rickshan -Imed ”gummihjul, som han ön- skade ' sig, bröllopsfesten han drömde om. Vad gjorde det ho- nom, om de främmande djävlarna blev plundrade? "Varför skulle han oroa sig över: att Wah-ses kunder stundom hittades ' fly: tande i' floden. Han vände sitt åkdon och följde den andre mot om en din dollar jag”. r”, tillade klockan i ra”, vila den n.. Genom gator kom av Laichee träden på MEN, som noga räknat upp kop-. ; M + |hön slutade sitt: arb ”Om de stannar där, tar Wah- | Ting-san tänkte jr och betalar upplevelser. ””Vilrdu bi död"; viskade hår, om den 'unige' soldaten. +: "+ ' 2 Han kom inté längre, ty Ting- "san", sparkade honom i riågen med hela: sin "styrka. Mannen Ifö ihop som en ballon, och hans kamrat skrek till, när ett rick-X I shahjul gick över hans tunna . tygsko, Ting-sah "rusade "mot " ” floden. Bakom honom'skrek dén' andre militären att hans vän bli- - vit kidnappad; efter denne kom i'sin tur den andre kulin rusan= . de 'och ropade efter sina perigar. ”Wail” ropade Ting-san i ångest - och vände "sig med utsträckt hand mot sin Ppassägerare när de". - nått bron "och säkerheten. "> : Den. ljushårige ynglingen bes. Itraktade honom .allvarligt. Han såg ett par mörka ögon i ett:rvi- solbränt ansikte; ett bönfallande :: , leende på läpparna, ”Du ser ju riktigt mänsklig ut, "kinamian”, : sade han, ”Jag vet inte vad det var fråga om, men jag är säker på att du hade rätt, Och jag jantar du menar att.du vill ha: pengar. :Det' ska du få, ” ce Flygaren grävde | fickan och , drog upp några hopvikta 'sedlar. ”Här - har. du, kinaman, + Stora : pengar, ser du,.Gå och köp din... flicka en guldklocka,” at Tio : minuter : senare anlände Ting-san till sin vanliga vänt- ' plats. Han hade kommit dit ute- slutande för att se. Ah-mi,-innan Och på dagens -alla . : Varför - skulle” en: del ha så mycket Pengar och : - andra gå litet? Och varför skulle - bara de rika få vara lyckliga?» Just då satt fru Wong på De' tusen blommornas” tehus och" Arog av sig sin vackraste 'Tifig. : ”I dag har jag haft otur”; sade: hon sakta. :”Jag måste få lägga denna” till .de pengar jag har-. med mig? sosse cte ” ” Fu Wong undrade” vad shon skulle säga till. sin man, som låg : . sjuk. ' I går :hade hon lovat -ho- nom att inte spela mer. Och nu — femtusen dollars på en enda vécka — det var inte möjligt. .+ morgon. — men i mörgon skulle - kanske "turen wända sig. >. : Och så skjutsade :jag en som inte kunde vara mindre n tå hand: - reföll honom ' egendomligt. spelhuset. Men medan han gick, general”, ti te Ting-san, Ty endra sidan kanalen såg han de vikas . spölhus, vinstugor och nöjeslokaler; Meri på denna sidan stodo enkla baracker där de fat- såg han för sig den unge man- nens rosiga ansikte och him- melsblå "ögon, och hans hjärta blev tungt, ty. han hade aldrig De "tusen blommornas tehus låg inåt staden: De lämnade de "Stora . trafiklederna med: derds ' Den,- var så : smal att | ningen tidigt bröt in där Fm ee Za (Forts, ä nästa sida) . NN I Blinde Skräddarens gata, .» = I I : . -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.