- Skapelsen är. ett enda stort, "Strålande Skaparen; ”rösop blommar, himlen" av eldar klara. . Morgnar och kvällar. svepa : OSS "in i-det: underbara.” Människan; "säger :. Gud, är död, ! Regnbågar stråla ”om' "dagärna, inorrsken om! nätterna" brinna. kygga ” vårar ”och tunga . shös- |! tar -komma, och svinna., Vindarna spela. föl | sakna |. gränser. ' - Full av”. och 'glänse ; der, en Nysång till Vv. står: orden. v var dag |: a - YYTYYYTYTTETYI TEE PET Yrirr " UYYYtTYYTtYTtYTTYTY YrfYFrY YTYYYTtYYTTYE TY gar henne” att bekänna om hon nu ska vara ärlig mot sig själv! Orkar inte leva en' enda: dag utan att höra Guds hjärtas slag: Vakade natten « av" ” Slumrade dagen i soldränkt ro blev: den mig likväl ett ängslans g en annans: namn; Orkar. inte leva i människans värld sees 2 utan en himmel över min. få rd. "Men « det: skapade ; satte: sig upp'mot sin Skapare i trots och otro, .:otacksamhet och namnlös n | förblindelse; - hon ” Psalmisten vet,' att: den "söm är . värnl sa hohom, ”Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och ' tillbedja inför dig,. och skola; ära ditt namn Ja, 'ingen är honom -lik bland |" gudarna,- ty.han har utfört. och utför : alltjämt genom 'sin enföd- de : son,: som . är. unders . under frälsningens, under;,. för: männi- skor från, -mörker-"till sitt/un- derbara "ljus. Det är.det största umdret bland männisors barn å " Världsmissionens ' under, + Si, så bygger Gud sin kyrka, så träder evangeliet i funktion, | Mitt i: det stora avfallet i .vä- sterlandet.-. är .: .världsmissionens frammarsch . ns hoppfull: ljus- +" Strindberg låter en av perso- nerna: i .”Påsk”' utbrista: ';"Jag u Ni har: opinionen med. er —'jagihar, bara rättvi- san; ”Emellanåt kan man tycka med tanke" på allt kallgrinet och kallsinnet som' möter Guds riks- sak. att- missionen skulle” kunna säga detsamma, Nej, det är” inte sant. Missionens folk: har: mer än rättvisan ” på sin sida, Det har den "Ende Guden på sin ”sida, Guden: som gör under, Han skall kora sina "redskap, kalla sina tjär nare, och: kicka- ut dem! i varje fått lära "känna den” oförliknes lige, den ende: Guden; skall. pris tid. i "Ra AR "Så stannade de och andra leende-in i ögonen. Deras heta andedräkter blandades. Hon hade ;em': förtjusande kyssmun, |. tyckte. han, Den, var röd. och i fyllig och lite putande, Han la-[. de hand” om -hennes nacke och: närmade sin mun. till. hen- nes. .Hon räckte självmant sina halvöppna" läppar: mot hans .och des. möttes i en långvarig ljuv förening... Hon; hade” sannerligen ingen. surmun, tänkte. han.: liga = Sötnos, sade han och tryck- te. henne , intill: sig, vad du är den" förverkligar sin vilja. a > CNu.vet jag att Herren giver seger åt sin smorde; han 'svarar honom från sin heliga himmel, genom” väldiga” gärningar giver hans” högra. hand seger, De, an- dra prisa wagnar, de prisa häs- tar; men vi prisa Herrens, vår Guds namn.” såg var-|' ände,: -— - Ja : | Och” så” tog de om et, Mö drog hon sig lite undan oi -— Nej, nu får” det vara. bra. Jag har långt hem, . —'Jag följer dej till värl Janne oc irldenis tänk så förklarade han "generöst; Men nia måste vi nog I ras- n så | ka på. Det är långt kvar. . ch sa: "=. Så mycket bättre, menade han. Tycker du inte det också? => "Jo, detsmärks. väl Men långt du får hem sedan. = Och i morgon ska jag fara |. "-— Världens ände, det där. ju | till lantbruksskolan, ; vara Trosa, 2 | NaN råkas. ; De skrattade , satte i sakta mak och med mån. ga ljuva: avbrott," um + — Nej, nu får vi sluta, tade hon med blossande Jinder. Det... här. har gått alldeles, för fort, Det a är ju första gången Oscar: Sj junineson. > ANN St 4 Har du inte Kört talas om kärlek vid första ögonkastet? "i Det händer. :nog bara i ro: ic, Det varp ju. tråkigt... nej, jag menar förstås tvärt om, rät- tade hon sig. förvirrad, Det blir 1 roligt. : : : — Det skulle Våra roligåre att sällskapa med dej lite mer. et har börjat så bra. Eller ty (SS ker du inte det? "= Jo, viskade Hon "och "dolde o sie ”blössande ansikte vid hans xel,” Innan då. åntligen skildes kom : de överens om att skicka var= åndra "ett vykort då och! då, Det förtgick. en'tid, men 'efterhand blev det allt glesare mellan des- sa hälsningar med små förstulna antydningar: och oläsliga under- skrifter;. Och efter några måna- der ' upphörde: de. alldeles, - Det var Jannes” fel,: Han besvarade inte" hennes "hälsning, '. Det. var likt honom, Han var ostadig och 3 +' : er SN var också mycket förändrad. . Han hade vuxit till sig och skol= ” gång och execersig hade gett honom en viss Polityr, Och han hade märkt: själv att flickorna såg efter honom. .- « Lärare: . Nilsson - och hans hustru bad Janne vara välkom= =" men till. dem när han hade tid och lust. Och Viktoria instäm- de, Han tackade och kom; Ibland var: lärarefamiljen . bjudei till Hyllingegården, Lärare Nilsson och — landstingsmannen hade mycket , att: resonera om och . fruarna Svensson och Nilsson hade också gemensamma intres=- 3en,. PÅ, det sättet: blev Janna och Viktoria hänvisade till var= andra. , Och - det; vantrivdeg de, inte med, Jannes varma intresse ' för: den. unga. lärarinnan kunde varken hon. själv eller . andra undgå att märka, Det var alltför” uppenbart, Men hur ville hon, Janne inte bli klok på. Det ver- kade som öm ;hon bara hyste fruktade att om han lade andra känslor. allt' för. "mycket 1 dagen förstod att han inte kunde helt vad. tänkte hon? : Det. kunde vänskapliga känslor - och ' han 7 - [roman;'' srt Det här r Kallar jag vår lilla flyktig 1 sina tycken, » Något år VM dispo- pents. titel. brun mustasch, bruna "ögon. brunt här. brun kos- tm samt en: liten, ö eller »holme ar Pär och Hade en kolv. äng morbror Knut var in nej stan ch hälsade på hos ass tiatade och: tratsade hän om att jag mäste komma ut och bo nä2. "ra dagar hos honom”och moster. och bli brun. so) pojk skat. = Vara. . Jag föreställde. mig. att ae rens "-t ven 22 das avsk och blick skulle" få bruna ögon och: brunt "hår "och småningom: brun ;mus- .tasch — därför: : ville” ”1ag aldrig - fåra ut till morbrors. Jag förak- ". fade morbror Knutsiom. "> Men en gång gav jag vika och for ut... Stoppade - på mig kniven . och följde med at, Det var, under midsommaren.: wo : Tidigt på .midsommarallonen tog jag "med "kniven: och. amet i "väg från | dispopentbostaden. ned läst. och man kunde hoppa stenarna "över till -den' lilla hol. - mén, På holmen" fanns tre 'eller' föra björkars Jag: hare en” viss pan. Fast Jag vär. stadsgrabb. visste” jaglatt. om man högg in.kni- ni cen: biärkstam, och drog ut droppade: sav; fram. den ig ”. €:en kunde man dricka: Jae klättrade” App sär, jag" kömrnat' dem eller sex Höjden ”hejdäde jag En oväntad, 'okärd | förnimmelse "genom äg hade. upptäckt! Lrax' ovanför: mitt hu be "såg. men kanske; a-, 4 satt soförlig, 'blundade + för att åntesidtrabbar av svindel : garant: grep krampaktigt. med hän.” derna om ”grenarn; Helgasjön solen stod bara hokafilla och fudi tt uppr "häftigt «och; vörbart. denna mid - gommarminutar "ifiv inne 4 nästet" allting! Ge dem någon + världen kuride Ver än' naturen själv pe dem.” Jag fick förnimmelser av ägande: rätt till detta mystiska som jag oc. ingen annan upptäckt.” Jag ville vara deras "broder; tjänare. herre, öde — -— allting. "Jag ville vax Ta god. 37 g na Jag tyckte ”feigasrön Mg vän: ligt på mig: Lyckan. som-ifor år - HOm mig var: större..än” jag stälv större än sjön och större än m "sommaren, Jag ville: vara: mot dessa små liv än GCdd . Jag hade aldrig upplevt | bo förr pet glo klältrade” det sleget uppåt "som Skilde' mig ihånr "utan alt väågaranda upp äver boets kant. Då skedde" det perch De kastade sig ut: mitt huvud för att jag” :skwle få luft och sol her : Den var: vad. Det var ti näste fullt av fiv.!; a. stirrande huvud. kastade de sig ut. ur boet. De var outveckla- ; de. 'Halsarna var ännu bitvis nak ha, .De' var ännu inte riktiga var telser, utan bara livsklumpar. De. bara kastade sig ut. åt alla håll ingarna var uts ä rade,."men : bar; inte."-Snett . nedå föll alla. Hastigt. Holmen 'v var li: : ten — de föll utanför der ” Helgasjön.tog emot "dem. -Lek- te lite med den och sög ned dem, Alla" sögs. ned. Ingenting syntes på vattenytan sedan. IA ma «+ Bilden av' fåglarna som åt valla”. håll sjönk :genom luften och ge friom « valtnet-.-lämnade- inte min ”käthinna. Det ' föreföll mig som / om bilden av: allt detta” som skett : tyst skrek genom sommarmorgo- nen' med "vassa, ' ihållande tjud. Men : det "var fågelmodern. Hön had mmit till boet liksom rakt” med sina krik » "sköt genom. luf- ten pilsnabbt ned emot mitt an: sikte samt: kastade ” sig åt. sidan vitige vidrörde mint . ögonbryn, Jåg såg henne inte. Såg bara dem som åt alla håll sjönk genom Iaf ten. och. vattnet, >, 1 Mina grepp om grenärna "hade lossnat. Jap. gled utmed. stammen ned mot markén. Insidan' av be- nen Soch enar kinden ' skråpades härt. mot barken och blödde. Men Tar föll mjukt, ++ Fågelmodern ;' ant pe ”outtrö - ligt; Hela morgonen” var full "av hennes skrik. Jag ät henne an- hjärta”, arbetade ” ve Jag fick behov att Fe dessa små godare dem. Höjde fälla. Jag g ansiktet blottat. för.att :hon skulle kunna anfalla mig samt grät.-:2 Så ' hördes, rop Det. var mitt nånn som” någon” "ropade" långt bortifrån. > Då - flyttade jag: mig längre in på holmen, där högt gräs kunde dölja mig. "Jag kunde "sitta" där atan” 26 : upptäckt från något. båll.-Jag grät tyst och röjde. huvudet "bakåt. för” att får gelmodern; skulle + 3 kunna: anfalla Mitt; ansikte ;och: skada, det. = fon tröttnade. inte. : Med vingar pa nästan helt. hopfällda kom hon skjutande . högt ovanifrån, skri- ") kande, skrikande. Jag slöt ögonen för att motstå. frestelsen, att vika undan, Jag slöt ögunen och när: de i stället för att vika undan. - ån. och hon anföll mig -' först i samma sekund som bennes | made ansiktet mot den, antallan-. eo . . nats. —. det:gav mig ögonblickli- gen tillfredsstältelse. r Jag ; « hade hjälpt henne till hövana genom att snabbt. närma mitt henne vid antallel Jag öppnade ögonen, En egen- domlig' tystnad hade inträtt. Jag kände att. något. allvärkigt. hänt, Ett stycke”; ifrån mig .i gräset läg fägelmodern.. Ena vingen var utfälld. Hon hade brutit. vingen i slaget. mot.-min: panna Jag hade. hjälpt, henne till det. Zi Det var jag som” gjort ätt fon låg i gräset, darrande, och säg Ni på "mig "med ;näbberr. halvöppen. Jag kunde”; inte ' gråta längre: [,: Ä Jag kunde bara ligga stilla och se och : veta allting som: tag gjort. Naturen var alldefes.tyst: holmen var andlös och 'Felgasjön blank som” olja. .Men 'sölen; hade flyttat sig ett stycke. "7. vö ; "Åter: "hörde jag mitt 'namn.ro- pas långt -bortifrån av .obekanta -röster.; Då lade - jag mig: .ned:i gräset på sidan: tryckte' mig mot marken och Jåg och säg på fägel- möodern..: : Allt. detta” var min skald. : dem” falla ned. Jag kunde se på insidan 'av: ögonlocken vad. jag gjort, alltsammans, Jag. föl i sömn. : , Jag vaknade ibland; men: be- Jag ville;inte. vara medveten om vad i jag gjort. — Och så låg jag ända till. eftermiddagen, s irmd av solen. +... På eftermiddagen tycktes hela trakten vara i uppror. Överallt i från hörde jag mitt namn ropas. Rösterna 'var obekanta... gamla "människors och ungas. - Överallt omkring mig sökte man mig, men : 'Ögonlocken blev tungå. Jag tär mödade mig att sofnna, om genast. . va jag; och fågeln. -Nu sökte man mig net." Och" i' män efte All denna oro gav mig en märk. värdig ; tillfredsställelse. ; Det. var som .om jag. därmed sagt gelmoder Fr mörkt” var : folk ”ocksä” nere; v holmen: och ittade:: De" tog "sig ' inte dit över. men de ropade och tittade "från. strandkanten. .. Den var sådan, holmefi, att" man trod de att. ingenting kunde" döljas. på den, Och ingen "upptäckte "nig i Hela natten höll. jag mig' "dold" där ute. Man hade upphört att ro: pa. efter: mig; men 'nu ; hördes i grället röster. som samtalade” lågt på: olika - ställen. Jag "förstod att man "gick skallgång.' Hästar; och kärror kom: farande på vägarnå mitt i natten. Folk samlades, Folk var olyckliga." 20 ;' Natten var kylig och jag frös. Mend också fågeln bredvid - mig frös, häftigt.: Det, förstod. jag: ge: hom mörkret,j:, +" «cc så i. Ibland: sov jag, eller tåg för- sjunken . i-en.: sorts dvala: Var gång jag vaknade hörde jag Bor: let av röster, ibland "längt börti- krån, ibland helt nära mig. Ibland grät jag övergivet; 1 SÖ 7En. gång då jag vaknade var det" redan ljust. Natten hade gått fort, Jag visste inte riktigt sar jag var, men så hörde j jag på aytt ropen efter mig och mindes'allt. fter ' under 7 Hon” satt "vid stranden med a från båtar, som glea utmed strän- siktet. dolt i" händerna.;, läg. stod derna. En man. ibland den bruné |] och såg på. henne..; Hon ;uttatadé', morbror ; Knut, stod . framåtlutad ännu; mitt. namn. men hennes röst i: fören soch försökte se ned i vatt. blev svagare och; svagare; Hon än skogarna skrek passade. inte bär vid sjöstranden 1 henne; för. .Hon var okunnig om 2 naturen och dess: :faror. Jag fick" behov”av att gå fram och ta Hand : gärdagen.. Jag fick en känsla aldrig n mera kunde visa mitt an s , Sikte för människor, Jag var. en ii förbrytäre.. Jag var Inte själv rik. tigt medveten om 'vad jag tänkte, företog mig élter” mjumlade, Men jag: :visste att Jag hade få den - kalla natte blivit: :sjuk hastigt+ "skulle dö -sriart,. De vore rättvist; E förbrytares straff. fjag läg på Tyggen och såg "rakt pp imot. himlen. -Dagen såg ”ut "5 att bli lika vacker som gårdagen. Men det. var: inte:'så: varmt som Rösterna; som ikt mig lät trötta och 'missmodi. gå Ibland var ».det'. någon som; SS "svor.till grovt. En gång hörde jag sen kvinna .sorn föll.:och skadade - sig svårt. Hön kved jä : ig utan "uppehåll Jag a ansäg att allt det det skulle: Allting måste lid d om den stackarn: <= .; Ännu en liten stund od jag. och såg på henne: Hon Mariså vc vacker, Solen lyste på henne.” Hop : hade av blottat sitt, ansikte, och'; böll. händerna, knäppta ; i knäet, Hennes läppar "rörde sig "och nen var slutna. / Jag förstod att bon - bad: Bad . lide mig fö Hon skrek milt t den: röst jag :: egen moder: att jag "skulle komma tillbaka. Då log i jag. : Och gick långsamt fram ull re v at jag” .kanske > efter alt de sista ”vyeina”! väx. lats såg hån, i tidningen, att hon gift; isiga ed en Janthandlare passade - hen Hon hade” af färssinne N blev arbetsam och lämnade föga sv Hid för nöjesliv, De "båda flickor- na. var borta. Karin hade över- gårdsfröknarna .som- gift: sig med en” grevlig" godsägare 1” Mellan-' Sverige, Per" 'skolan "kom exer-. sen för, Janne: 172 dagar, Den var rätt ansträngande men gjor=. äe gott 3 Kroppen! Janne växte i både dängd' och bredd, märkte han, -mén, han. behöll sin späns- tighet.: Han ' kunde utan.att. bli . | trött cykla "de';'sju "milen; hem till Ådala en slördagseftermiddag och - tillbala på söndagskvällen varon,. ty: med sovandet/vår det digt vid regementet, mest för : Isom,s fördes di ry. om PR Ä ge ting," om ; befälets och tjänstens |", . måste springa: undan. ifrån der, ;” "skriken. Och jag vaknade. och. vilt? djävlighet:;och. så : vidare, Han försökte läsa en bok då, och då; men det blev dåligt med, tid och det skrevs, uppmuntrande. härom frid till. andliga Övningar fostän | dare" på Hyllingegården, . Lands- tingsman, Svensson överlät efter årdens : sbela skötsel; åt om att Janne”, om a år "skulle få. arrendera : gården, Och. om han tänkte gifta: sig, skulle han å för. en del; år. sedan efter: en eldsvåda uppförts för Svenssons föräldrar. De hade knappt hun- nit: flygta in förrän" båda avled. Janne tyckte. inte att det bråd- -| skade;.: Och « några " giftasplaner I bade: han. inte, . Men efter "en Jtid kom han: på -andra tankar. Viktorita hade kommit åter. Hon hade ”utexåminerats” från semi- närie som ' småskollärarrinna och efter en termins vikariat på annan ort fått plats. wid samma skola. där svågern Nilsson var lärare:,: Hon skull hå klasserna. :.> "Janne Hade -aldrig glömt ” sin första” kärlek "ch när hen nu - låtersåg henne blossade den upp. Viktoria. hade blivit mycket för- ”ländrad, "tyckte han. Hon ;var lika. vacker "som dörr med sina regelbundna drag; den fina hyn, se des blå, ögonen: och i det . ljusa burriga "håret. Och så hade Hon | - blivit - mycket mjukare och vän- ligare i "sättet. Den forna ung- flicksaktiga .: 'spotskheten hade ' försvunnit. - Han. hälsade ' på [Janne med- ögonskenlig glädje och kanske med stänk av be- på deras. sällskapande, Och han så kunde det ;bi' alldeles slut enkelt ta henne i famn som han ' gjort , med” andta : flickor, Det" skulle hon ite” gllla; Hon :var en "sval; natur, "öch det förstod « Ihan; och , det kylde' hans. heta blod, . 'Hon : hade ” heller inga 7 fysiskt :Tookande ” former. .Hon var. smal, om- höft -och barm, : Men. just :det. att: hon verkade svag .och' bräcklig bara stegras des. ' hans ,-ömhet ' och . dyrkan, Han "fick ibland en stark lust- Men han sov mest under Hem-. bära henne, Hon. skulle vara ätt börda, tänkte han. + >. ” Sommaren" och hösten Zl en:s kväll ; hade , lärarefamiljen '' åter varit” "på. besök . 1 Hyllinge- " gården, Janne. gjörda dem : säll- skap" på . hemvägen,:: Han” och Viktoria håde. blivit något 'efter ' det "gifta påret — kanske "var det; avsiktligt: Han hade 'tagit . henhes arm, Det hade .skett ett par :gånger: /förr;: Nu var. det ' sannolikt sista "gången "före ju=, 7 |ferlerna.'. Janne tänkte: att. nu ” Imåste' han, tala” ut: med henne, . Han, måste ha. besked, i säger; sade "Viktoria och" fuska, i de 4, hans. arm; DN ko Det är. nog för" att jag än : ker? för -.mycket på dej.; ME . 2. Det skä du inte göra a = Jag kan Inte låta bli, Du, förstår nog varför, Jag håller så /, mycket; . äv, dej. Det har' jag gjort alltsedan - vi gick i skolan, Jag måste äga, det." (C - fe Dt hade k kanske «. bättre att” du Ante sagt det,” / De hade starinat och han hade lagt. sin hrm öm hennes axlar, mycket 'om: del. Men jag kan intez. gifta . mej : med.. dej. Inte nu ” åtminstone, inte .på länge, . Jag vill fortsätta i skolan. 2 Mend Det kanske du kunde / göra ändå... 7 ia : . i : — Skulle dä u vara nöjd med Tout ar rå — Jag 'ska tänka på det, Det brådskar: fit: inte. - Men nu får vi gå, de standrar väl var vi blev — Meri du. har. inte anat om” >. Jag- vet inte riktigt: Men jag tycker.'omrdej -mer om någon annan, Men :jag tycker att vi ska låta det vara som det" är. -Vi 'kan” wäl träffas då och ' eo Vi kunde, väl förlova oss, Hon höll, honom milt tillbaka. — ga ena först och det andra se ,-säde hon och skrattade — Du är inte ond vå mej? om Nej, mn du får. vänta. VI får se hur det blir när jag köm- mer tillbaka efter jul "7 Så var dé framme vid skolan. Hon märkte: att han var besvi- ken och nedstämd.” att, td henne i sina "armar och => Skölterminen nalkades sitt' slut," ' värt: | du.,; om” du ... s- älskar mej. ' 2 då. Eller huf' vill då ha det? > ,. Och "så sn jag få lov. att kyssa - [OA låg kvar Forts, : Jag kände ett härt. mycket hårt jag rörde. mig inte, utan re till. te” han... Och - han 2 ts, läg” strax ovanför ögat, Hon hade | och lyssnade. Fizelmodern låg Uber va Egen. ses cr; Åhemne: - > Jundran, fy År > a oe s träftat mig med vingen, Jag upp-|kvar”utan' att darra, men hennes Ae = : - - a Deore . ” oa o | - N i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.