verevrY Yvvv ryvr Yr vreveetrverere ter eryyvyTvvTv ryvv La AA AA AA AREA ” Lördagen den 18 full 1953 " FRAMSTÅENDE spräkforska- re har slagit: fast att- även de mest primitiva folk"-> sådana "som inte har något behov av pri- vatliv, som "lever I snusk och som kanske steker 'sina fiender "fill middag — dock samtalar under sina djuriska ' måltider på ett språk, som är lika grammatiskt som grekiska och lika flytande som franska, Däremot saknar alla djur förmågan att samtala. De kan meddela sig med varandra, men inte genom någon metod som lik- nar talandet. Dessa fenomen N5- ger till grund för satsen, att språ ket är människoandens viktigaste och tillika mest hemlighetsfulla produkt, nr För att fästa det talade eller endast fänkta ordet vid någon- ting, gom kan behålla och själv- I marmor berättades 1 ”bildsviter om - segrar och erövringar, om | sammanträden i, senaten, om väl- talarna på Forum och om mycke! annat. Både 1. Atén och Rom högg man in sin beundran eller sin sorg och saknad i de stormäns eller kära . anförvanters” sarkofager,” som ännu - fyller en betraktare "med obegränsad beundran. . Helt säkert har detta berättan- de i vad vi nu kallar konstverk, varit det viktigaste momentet för de människor, som" levde på den tid, då dessa :verk kom till. Men envar som stått öga mot öga med hieroglyferna på Egyptens gam. la .obelisker — man. kah se dem även i:Paris, London, Rom, dit de förts från de heliga ursprungs- platserna, kanske Luxor, kanske Heliopolis —. eller på pelare och ständigt vidarebefordra det mys- tiska innehållet, uppfanns skrirt. språket, som ju har måst gå en Jång utvecklings väg innan det fick den form det har i våra Ja- gar: ett språk av ljudtecken, . . Det ursprungliga skriftspråket var ett bildspråk, Man högg eller ristade in bilder I något härt ma- terial, t. ex. sten, eller man må lade alna bilder på väggar eller tak 1 undangömda grottor eller liknande, där man trodde dem. säkra för väder, vind och vanda- ler.-Men dessa bilder var bevät- tande, De hade ett inre samman- hang, -som endast. uppenbarades för den, som innehade nyckeln till detta språk. H uns - Så ft. ex, är m den” egyp ska nicroglyfskritten ett typiskt bild-' språk, . till vilket nyckeln > länge varit försvunnen för. att" först > återfinnas under” förra: seklet, tack vare skarpsinniga', pråk. mäns. ansträngningar; ' Även. de bilder, som senare kom till — t, ex "under nellehsk storhetstid eller under Roms hög- sta blomstring; sv var” talande: De : utomordentliga Telieferna på Par» , m. kiska ' gudar” och: gudinnotrelle de" stridey som; måste; utkuä, för at, Jagd« och, folk gå under: -Och på Roms” Erlusa ärnen väggar i de väldiga templen, vilka guskelov in inte kunnat flyttas bort, Pietå-motivet, berättelsen om äot | stänföreträdande "lidandet, Men på, 1600-talet. började "i . Holland konstnäxerna låta konsten spegla vardagens, liy — den berättada om samfärdseln på kanalerna, lyckan vid, den husliga härden, den, ,faNIE2, Jäntagaren. hos den vet. smindré roll, själva, berättan- det trädde i'bakgrunden och åct konstnärliga ; utförandet betydule mést, Map hade ju då också upp- funnit. "dr -boktryckarkonsten och man ,kunde, läsa. ” Ända in, i våra dagar har kon- sten, varit..ett bildspråk, där det anslående, i i själva motivet många gånger fått ursäkta ett däligt ut- förande, Det” var då man gjorde upptäckten att bilden kunde Iör- "För dansk och svensk var det en . lust att so de manliga riddares dust, svensk red mot dansk med så ] : väldig kraft och elden flög ut hjälmar ut vid häftig stöt av mänget spjut, han var en kämpe stark och båld. Han lät utropa: "Finnes här en svensk som af modigt hj irta bestå, som” "pris och hundrade mari ' GäÄrtlL var finnes här den man som det SS vill?» a Erengisle Plata svarade då: "Jag vill dig gärna här bestä, Just som jag önskar kommer du, gör dig tillreds att'möta mig nu. Sen tövade det ej länge just, och vart där en stolt och kraftiy orena: ikonsten. Man ropade på ”ren” -. konst, : alltså 'sådan.. konst . flat ätadat Mi : Borgmästare Aäel "M almquist”; 7 höll rubricerade anförande Hallåndsutställningens öppnings-" "dag. Borgmästare Malmquist: är som bekant mannen bakom Laholms förnämliga konstskatt, ochi ingen kan bättre än han älv ge en orientering om den, ' —/ Genom tillmötesgående av borgmästare Malmquist kan Laholms Tidning här återge . det | uppmärksammade föredraget i.dess: helhet, N AW NV måste — även om han inte kan läsa bildskriften — dock tjusas av den konstskicklighet, med vil- ken den utförts, och av den skön- het, som utstrålar ut denna av mänskohänder förädlade sten, = - Mycket tidigt I mänsklighetens historia måste det ha uppkommit en' ny syn: på” denna bildskritt, Någon mäste fått 'den känslan att bilderna" hade ett värde, som var oberoende ”a av det budskap de ville N förmedla, ett egenvärde, ett värde Hloch för sig, > -- ön Därmed var konstuppfattniagen född, denna':- uppfattning ' som skulle komma ätt berika det and- liga livet ända ini våra dagar.” g MEDELTIDENS? kourtwgis dh bågar och andra ml nNö Via 1 dar FORSKARLEN = get, ntralfiguren I Lagafontänen På Stortor-' en SÅ 1 Säng slän LÅ Att tolka alla konstverk” som : har vi: ett 'konstverk som är sär- "professor Stig Blomberg. Laholm s deh . Danmarks konungar i La- & manade, vilken som nelst av Ge som "Inte" "föreställde någonting, och I följaktligen ropade man ”bort med Bilder rir konsten”. Det var någotnytt öch ' revolutionerande och ' dét' fick" genast intelligenta, stridbarå' och högljudda 'anhänga- re; Och så uppstod den tragiska konflikt: so tragisk genom " sm ensidighet" " mellan dagens non- figurativa eller icke-föreställande konst och "gårdagens bildkonst, vilken+konflikt är så beteckna de; för konstaituationen just nä. fis Ni NN tanorar. har i turistpropa-' era gåndan / kallats. den - lilla staden, med, de”' stora konstverken. Dot är emellertid ingen ti [ -: felativt sefty- myckade st staden i. värt, VRänttil ga Yessa"konstverk,hår anskaffats "med den satsen för ögonen att ”endast , det, bästa är gott nog” d& det. gäller. könst i offentlig. smi ” ” kopst som jag betecknat som bild: : kon st; Har: man nyckeln till dessa, kol tverks bildspråk, kan i. man, "få en hel 'del till livs om de mo- tiv som spet konstnären t till. "hans verk. MV "har," skulle föra alltför långt tiden? så jag skall inskränka nd att omnämna nägra. På rådhusets södra gavel skilt . intressant: Riddarspelet av "Hallands äldsta stad och en åv hela landet. Endast | sparsamt äger vi kunskap om vårt " förflutna,; men ett betydelserutit årtar träder. "emot oss från mih. nestavlan ” På rådhusgavlen, "Dar a står, att ”år 1278 möttes Sveriges holm”, Kunskapen därom har vi regerade i Danmark Erik Giip- ping o och' i Sverige Magnus Ladu- + lås.,..Pet hade Sarit krig dem ” emellan soch ;nu ville" man mötas mötesplats utsågs” Laholm efter- » Som: Halland på den' tidén" var danskt och svenska gränsen inte > Var”långt borta. Men det är inle " om själva 'mötet som rimkrönikan M + berättar, utan'om något som hän. «de 1 samband med mötet. Kung- arna kom inte ensamma, De följ. 'des av sina riddare” och svenner. Och hur skulle dessa fördriva ti- den? "Ja, fotbollen var ännu inte uppfunnen; Utan man satte sig till häst och utkämpade en torae- ring på äkta riddarvis. Men spån- s nande blev den först då en däe ” dänska riddarna, Magnus” Dyse- «vale, morskade upp sig och 'ut- . svenska riddarna till envig. Prisat skulle utgöras av den besegrades häst jämte en viss summa pen- gar. En behjärtad svensk, Eren, > gisle Plata, ; npptog utmaningen - Och de drabbade samman. Så »- här, beskriver .rimkrönikören epi- dus' så dansken till sist "tin marken 3 föll, Båd' häst och pengar. svensken behöll.” : DESSA BADA riddare kämpar nu varje dag kl. 12 och 18 åter om häst och penningpung, då räd- husets minnestavla vid dess klock- slag som en ridå går 1 höjden. Men låt oss skärskåda minnes- tavlans symboler litet, närmare. Två sittande kvinnofigurer : re- presenterar Danmark och Sveri- ge De håller, varandra I' handua till tecken på vänskap och under handslaget sitter en duva med en olivekvist. i näbbet. Det var ju till ett fredsmöte" "man : samlats, Vid” sidorna knäböjer' två -yng- lingr: som shåller sköldar med de svenska: och danska. färgerna Över kvinnofigurerna svävar tro kronor som örnar och bakom det ! Alla våra konstverk. tillhör. den ne TEN Av HÄSTBRUNNENS reliefer. 3 frottning Kri tina och Carl X Gustaf. : "De där tre kronorna, vad kan de” symbolisera ? De syftar på de tre kronorna i 'det svenska riks- vapnet, som Albrekt av Mecklen- burg införde: 1364, och de har aln tid ansetts symbolisera "de tre nordiska rikena:' Sverige, ' Dan- mark” och Norge. . Att Sverige satte in dem i riksvapnet väckte På sin tid harm hos den .danske kungen som — ej utan, fog -—— ansåg sig ha en viss överhöghet över Norden. De tre kronorna kom till och med att bli krigs- orsak, . Men om dessa tre kronor" kom in i riksvapnet -först 1364, vau har de då att göra" "på en minnes- tävla med årtalet 1278? Jo, dessa tre kronor förekommer redan 1275 — alltså tre år före laholme., mötet — . som symboler kring Folkungaskölden på Magnus La- dulås' " kontrasigill och troddes syfta -på Nordens tre riken, Nu har emellertid forskningen i den- na sak fört fram till den upp- fattningen att de tre kronorna är symboler för de tre vise männea eller heliga tre konungar, Under medeltiden hämtades ju de flesta symbolerna från den religiösa hi-| storien och i de allmänt spridäa kontinentala . kalendarierna ' med helgonsymboler sanktionerades de tre kronorna som 'helgonattribut för heliga tre konungars dag den 6 januari, Om det är så, får man ju säga att det var en -olycklig glidning. i: : betydelsen, som .åstad- kom. den på de tre” kronorna grundade ofta hätska” fiendska- pen mellan Sverige och Danmark lång” in på 1600-talet. . 2) Mitt På Stortorget -hör man den Imponerande . Lagafontänens mäktiga vattenspel, Är det bara - Soden: vattnet" som spelar? Nej, . högst att sönder brusto spjutens slant . En dansk, het Magnus Dyscvald, ” r, att: han en dist med mig . vill min sköna höst Jag sätter upp då 7 LAHOLM UPPLEVDE cen riktig folkfest den gängen Stig ”Plomberga irtstbrunn på Hästtorgot.; : Invigdes — en av de mänga blomborgska konstskatterna I Laholm, uppe i "mitten silter Forskarlen eller Näcken — en flgur som fö. rekommer 1 den gamla folktron som en vattnets mystiske ande — spelar och sjunger med vemo- dig stämma. Ni kanske erinrar er de sköna raderna av Stagnelius? ”Kvällens guldmoln fästet kransa, älvorna på ängen dansa, och den bladbekrönta Näcken gigan rör 1 silverbäcken.” Vemodlg är sången därför att vattenfallet, där Näcken förr höll till, och'som sjöng med så yster stämma, nu tystnat sedan kraft- stationen hyggts och vattnet fjättrats i järn och betorg.: OCH FONTÄNEN berättar me- ra" om den Laga-å som funnits, berättar genom Laxpojken om hur rik den. vår på silverfjällade laxar, och genom Pärlflickan om hur ' musslorna, som. ån: hyste 1 > den, . som handlar . om sitt hemlighetsfulla åup, kunde [innehålla glänsnde pärlor, sådana som kvinnor tycker om att smyc- ka sig med för att framhäva halsens vackra linjer och hudens mjälla skönhet, ! 3)' Halland har ett stort namn i den svenska vitterhetens histo- ria: Olof von Dalin, född i Vin- bergs Prästgård nära Falkenberg 1708 och 'död.i Stockholm 1763. Dalin .var Sveriges på sin tid er. känt främste författare, en ny- danare på skilda områden; dess förste 'skriftställare i modern me- ning. Svenskt språk framträdde hos" honom med en naturligare och smidigare växt än förut. Han stod” hovet nära och” drottning Lovisa Ulrika," Gustaf III:s mo- der, var hans vän och . gynnare, Hans mest: kända verk torde vara ”Sagan- om Hästen”, en allego- risk .' framställning av Sveriges historia från Gustav Vasa till och med Fredrik T.. Det vär. under den sistnämndes regering som verket kom. ut 1740. I Sagan symbolige- rar Dalin. Sverige i en häst, ”Grolle”, , som går Mr hand i hand och behandlas På” olika '”sätt av sina ägare; "vilka igenkännes vs trots de fingerade namnen « 2 som landets. olika regenter. Tonen i. Sagan är folklig och > respektlös och kanske mera passande tilj att skildra . hästskojarna ' På de”hal- ländska hästmarknaderna z än Sve- riges ' regenter och deras 7 Bär, ningar. så här börjar. PSagan om Hästen”, som Dalin anspräkslöst. anger” vara illkomnien för. att. ”Toa' barnen ör ens: spiseld ' om vinterkvällen, när” de intet nytt gare eller Toligre har att göra”. ”Det var en gång en häst, som var på Skjutz och blev: rätt itla åtgången. Ja Men ..; jag vill säga rent ut: det var vår Grolle: han” släpades en gång på skiutz och" I blev så oharmhärtigt medfaren, fattig kräk, att bloden stod ut genom munn och ljumskar och han ville störta på stunden. En ärlig man från Svedjenäs 1 över- borgs socken fick se honom under största jämmern, medan han stod och flossade, och kände igen ho- nom: Hästen hade hört till hans släkt och varit den hederligaste Fåle i häradet: En evig otack skullen I få sade Gubben till den sloken som, hade ridit honom så illa: det är omänskligt att så plåga kreatur: eller varför han I flängt förbi rätta ombytet? Vad han I i sinnet? Den andre rod- nade I synen och sväljde:; det är mitt ök, sade han, jag rår ju gö- ra med mitt hörs vad jag vilt? Jag köpte det på en-kyrk-mark- nad över tjugo mil härifrån Hå, : Dalins saga. hå, sade Gubben, äs tu av det folket? Nu vet jag vad du är, ”det var aldrig ditt ök: jag känner hagen, där hästen är van att gå i vall och jag såg honom där i "går. Så, så "junker, vi ska talas vid. Den andre hoppade i det sam. ma upp i sadeln och ville sin kos, men Gubben fick hozom i benet och slängde honom över på andra sidan, att han föll.i backen som en mjölsäck> ””. Så skildrar Dalin det av: snitt av vår historia som inleder den s: k. nyare tigen: Gubben är Gustaf Vasa 'som. kastar. Sloken, som är Kristian II av Danmark, hos oss kallad. Kristian Tyrarn, av den svenska hästen och själv tar den i besittning, och det är den bilden vi ser på en av relieferna på Stig Blombergs Ilästbruonn på Häst- torget. Denna vackra brunn har nämligen som motiv bilder frän EN ANNAN RELIEF visar en kvinra som hjälpes ned från en häst "av en man, som tydligen gärna vill upp och rida i kvin- nans ställe. Det är drottning Kri- stira, som abdikerar,” och hon får hjälp av sin kusin prins Carl Gus- taf, som efterträdde henne' som Carl X Gustaf. Dalin) kallar Kri- stina för Blända och Carl Gustaf för Brage och ett litet citat kan jag inte underlåta att anföra. ”När då Grollen började att dan- sa för starkt, så blev Blända rädd: kära min 'frände, sade hon till Brage, 'som mötte henne, håll i tygelen ett tag och tag emot mig: aldrig skall jag mera stiga på var det ock i'högtid: ty hon var nästan "på .vipper att falla, när hon, så artigt sprang av. Påven : ic Rom — en gubbe som i satt och band not och roade "henne med äventyr, bondpraktikor och - planet böcker, Hon ångrade lik. väl stundom sedan, när hon säg Brage och hans son rida, att hon - skänkt bort Grollen.” . . Den tredje bilden visar ett par ryttare som rider I kapp. Den ene är ett hästhuvud före den andre, som manar på sin häst ytterli- gare för att om möjligt: ta in förspränget. Men det gör han ald- rig eftersom bilden är huggen i granit och därför att den histo- riska händelse som utgör bildens diggjuten i tidens form. Det är nämligen Erages son Frey, som Karl XI kallas; som rider i kapp med ”Holger på Ön” eller Kri- stian V av Darmark och det' är i slaget .vid Lund 1676 Den fjärde reliefen visar"ett välfött par som åker i en vagn efter en häst, tjack och präktig av den myckenhet havre som den utfodrats med.- Det är mer än 'en goda hjonslaget” d.v.s. Fredrik I och hans gemål Ulrika Eleonora, Karl XII:s syster. Det var ju ett mycket slätt regentpar; men Dalin skrev sin Saga och gav ut den just då Fredrik I råkade va- 1a kung 4 lardet. Och om honom gick det inte att uttala sig med kritisk skärpa,- så -som Dalin va- Han säger också med tillstardet ' vid- Karl "Hemsk utmattad och i så många .risp kom regenterna. tanke på XII:s död: blodstänkt, ne!aget, 1 vars händer han råka- de, lagade 'om' honom det bästa det kunde: han fägnade sig väl först " krubban och gjorde språng så att dagen syrtes under fötterna men han var tännigel sadelbruten och 'borde nucintet alldeles brukas På samma vis som” förr: . kapsonen blev borttägen: tf och man satte honom för en vac- ker kärra, som kallas Karriol.” ' Och" just i den kärran ser” man ”det goda hjonelaget” på Häst: Brunnen, och man tänker att det är väl att de åker, helt säkert - hade de inte varit mäktiga att tygla även en än så from häst. ' JA, NU SKALL jag denna gång. inte gå längre i min skildring av . vad våra konstverk kan berätta om man bara har den rätta nyc- keln till deras språk. Annars är det envisa kreaturet: hon hoppa- | här” ju många kvar, som ettvart de därpå Brage i famnen och bad kan berätta på - sitt "eget" sätt, honom behålla Hästen: i sanning Jag vill endast. avsluta med: ett litet tankeexperiment, t Bildspråk är aldrig "entydiga, Hon Förlorar man' Nyckeln till dem hade sen större lyst att'gå "bort / kan man komma aft torka dem till Rödskägget — därmed avses. på ett annat sätt än som från bör- (Forts, å nästa sida) - RIDDARSPEL) ET — drar sig turist "det konstveri, i Laholm, er. som kanske fill- as största Intresse” och uppmärksamhet, > | motiv oäterkalleligen ligger fär- ” smickerbild. Den föreställer ”tet . rit fri att göra med de tidigare : zu hästen hem och det gada hjö. .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.